Vecka 1 Gruppreflektion (Inledning vi samlas)

Vecka 1 Gruppreflektion (Inledning vi samlas) Inledande bön: L: Jag blev glad när man sade till mig: Kom, vi skall gå till Herrens tempel. A: Nu står vi i dina portar, Jerusalem. Jerusalem, du välbyggda stad, där husen står tätt tillsammans. L: Dit går stammarna upp, Herrens stammar. Det är en plikt för Israel att prisa Herrens namn. A: Be om välgång för Jerusalem! Må de som älskar dig leva i trygghet. Må välgång råda inom dina murar, Trygghet i dina palats. L: För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig välgång. A: För templets skull, Herrens, vår Guds, tempel, vill jag söka ditt bästa. A: Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen Från Psaltaren 122 Efter en kort tystnad säger en eller alla tillsammans: Kom du gode Herde, du sanna heliga bröd, visa oss ännu ditt barmhärtighetens tecken; när oss, håll oss som dina så att vi en gång kan få se din ära lysa på odödlighetens vidder. 13

Vecka 1 Gruppreflektion (Inledning vi samlas) Du som vet allt och förmår allt; nu vårt bröd och en gång vår vila. Kom gör var och en av oss till din utvalda gäst och arvinge, tillsammans med dina välsignade vänner och alla heliga som har sitt liv i Dig. Fritt efter den helige Thomas av Aquino (1225 1274) Läsning från den 28:e söndagen Under året Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galiléen. När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: Jesus, mästare, förbarma dig över oss! Då sade han till dem: Gå och visa upp er för prästerna! Och medan de var på väg dit blev de rena. En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära? Och han sade till mannen: Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig. luk 17:11-19 Efter en stunds tystnad kanske du vill dela med dig av en bild, en tanke, en fråga eller något annat som har berört dig. Reflektion I dagens evangelium ser vi en grupp människor komma fram till Jesus. En grupp med gemensamma erfarenheter av lidande och av att ha drabbats av samhällets fördomar. I sin nöd men 14

Vecka 1 Gruppreflektion (Inledning vi samlas) med hopp kommer de till Kristus och när de ger sig av igen upptäcker de på vägen att de blivit botade. Men en av de tio följer inte Jesu uppmaning att visa upp sig för prästerna utan vänder istället på vägen för att tacka Jesus. Den otacksamhet vi tycker oss märka hos de nio andra spetälska kan förbrylla, och vi kanske tycker att evangelietexten framför allt handlar om bristen på tacksamhet. Men om vi tar fasta på att mannen som kom tillbaka var samarier (avskydd och sedd som en hedning av de andra judarna), får texten en annan innebörd: Kristus kom för alla människor, inte bara för judarna. Våra dagliga meditationer denna vecka kommer att handla om själva inledningen av mässan. Vi kan börja med att fråga oss varför vi egentligen går till mässan söndag efter söndag? Är det av plikt och gammal vana? Eller kommer vi till mässan för att vi söker eller behöver något, eller att något oroar oss? Eller är det medvetenheten om vårt gemensamma dop, att vi hör ihop med andra, till en gemenskap vi behöver stödja och där vi kan finna stöd, riktning och hjälp i våra liv? Med tanke på det nyss sagda är det intressant att se att Samariern i evangelietexten inte bara är en av dem som kommer till Kristus i nöd och med hopp om hjälp, utan också när han vill tacka och lova Gud. Tro i denna evangelietext uttrycks i tacksägelse och glädje över allt som tagits emot. Utmaningen för oss i detta kan vara denna; Går vi till mässan främst av rutin, 15

Vecka 1 Gruppreflektion (Inledning vi samlas) plikt och skyldighet, för att det tillhör vår kultur, samhälle eller familj? Att gå i mässan av sådana skäl kan med tiden kännas som en börda, och det kan med tiden vara svårt att känna glädje eller tacksamhet. Så med vilken hållning, intention och inriktning går jag till mässan? Dela med dig av dina tankar. Hur kan denna veckas läsning ur evangeliet ge dig mod, bekräfta det du tänker eller utmana dig? Vad kan det få för betydelse i ditt dagliga liv? Som avslutning på denna stund av delande läses följande: Från Sacramentum Caritatis 55. Konciliefäderna diskuterade också de personliga förutsättningarna som kan vara givande för den enskildes deltagande i mässan. En av dessa förutsättningar är den anda av ständig omvändelse som måste känneteckna alla de troendes liv. Ett aktivt deltagande i den Eukaristiska liturgin kan knappast förväntas om man närmar sig den på ett ytligt sätt, utan att allvarligt se över sitt eget liv. Denna inre hållning kan växa fram genom t.ex. inre samling och tystnad strax innan mässan börjar, genom fasta eller när det är nödvändigt genom att gå till bikt. Ett hjärta försonat med Gud gör ett genuint och äkta deltagande i mässan möjligt. Den troende behöver påminnas om att det inte går att ta del av de heliga mysterierna om man inte samtidigt försöker att aktivt delta i kyrkans liv i sin helhet, vilket innefattar åtagandet att sprida Kristi kärlek i samhället. 16

Vecka 1 Gruppreflektion (Inledning vi samlas) L: Låt oss högt, eller tyst i våra hjärtan, tacka vår Fader (paus) L: I sorg och ånger låt oss be vår Fader om förlåtelse (paus) L: Med förtröstan, låt oss överlämna allt som oroar och bekymrar oss (paus) Bön Allsmäktige Gud, hjälp oss att uppmuntra varandra och att vandra i glädje, med hjärtan fyllda av förundran, mot den heliga eukaristin, så att vi kan erfara och förkunna för andra sanningen i Jesu ord när han tog avsked av lärjungarna: Och jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen. Från Sacramentum Caritatis, 97 (bearbetad) 17

Söndag vecka 1 Ty där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. matt 18:20 Under den första veckan av vårt häfte Att dela Hans liv, kommer vi framför allt att koncentrera oss på inledningen av mässsan. Här uppmanas vi att samlas för att: lära oss förstå att vi kristna är ett folk som genom dopet blivit till ett med Kristus vi påminns om detta när vi gör korstecknet tillsammans med prästen och uttalar de ord som sades när vi döptes: I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. bekänna våra synder samtidigt som vi påminner oss om och litar på Guds barmhärtighet detta gör vi i Bönen om förlåtelse eller i bestänkningen med vigvatten som ibland äger rum. lovsjunga Gud i Gloria, en gammal hymn där vi bekänner Gud som vår konung och Fader och Jesus Kristus som vår Frälsare. Från Att fira mässan 139. Syftet med inledningen av mässan är att se till att de troende, som här församlas som ett enda folk, upprättar en gemenskap med varandra och på så sätt förbereder sig för att lyssna till Guds ord och att på ett värdigt sätt kunna fira Eukaristin. Vad lade jag märke till när vi samlades till mässan idag? Vad såg och hörde jag av det som pågick omkring mig? Vem talade 18

med mig? Kände jag mig delaktig i kyrkans gemenskap, och vad bidrog i så fall till detta? Fanns det något som hindrade min delaktighet? Bön Herre, helige Ande, rena mitt hjärta och mitt samvete, så att vår Herre Jesus Kristus när han kommer i mig finner en värdig boning. Från Oremus 19

Måndag vecka 1 Herre, låt din nåd ständigt föregå och följa oss, så att vi alltid är beredda att göra det goda. Kollektbönen för 28:e söndagen under året Om vi är bekymrade över något i vårt liv kan det vara svårt att vända hjärtat och sinnet mot det som sker i mässan. Meningen med inledningen av mässan är att hjälpa oss att börja be. Det handlar inte om att glömma våra bekymmer utan om att vända oss till Herren. Om att låta oss själva och all vår oro och bekymmer och allt som angår oss komma inför hans närvaro. Mitt i allt som händer i världen är mässan ett tillfälle att möta Kristus och att lyssna till hans livgivande ord. Vi får lämna oss själva och allt som oroar oss i vår Herres händer, i förtröstan om Hans omsorg och nåd. Under vår pilgrimsfärd genom livet ger eukaristin oss näring på vägen. Vilka behov och bekymmer lade du fram inför vår Herre i mässan i söndags? Vilka behov och bekymmer bär du fram till honom idag? Från Sacramentum Caritatis 2. I altarets sakrament kommer Herren oss till mötes, vi män och kvinnor skapade till Guds avbild och likhet (jfr 1 Mos 1:27), och Han slår följe med oss på vägen. I detta sakrament blir Herren verkligen vår föda, en föda som stillar vår hunger efter sanning och frihet. Eftersom det endast är sanningen som 20

kan göra oss fria (jfr Joh 8:32), så blir Kristus sanningen som ger oss näring och liv. Bön Nedanstående bön var kollektbönen i gårdagens mässa. Det är den bön som följer omedelbart på Gloria och avslutar inledningen av mässan. Efter kollektbönen följer Ordets liturgi och första läsningen. Kollektbönen finns här som en möjlighet att reflektera och meditera över: Herre, låt din nåd ständigt föregå och följa oss, så att vi alltid är beredda att göra det goda. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Kollektbönen för 28:e söndagen under året Om Kollektbönen Kollektbönen följer efter Bön om förlåtelse, Kyrie och Gloria och inleds med prästens ord Låt oss bedja. Under pausen som följer på prästens uppmaning kan alla be sin egen bön till Gud. Sedan bryts tystnaden av att prästen sammanfattar det hela i en särskild bön till Fadern. Det är härifrån benämningen kollektbön kommer. Den samlar ihop alla de församlades enskilda böner, behov och intentioner. 21

Tisdag vecka 1 Den andra läsningen för den 28:e söndagen Under året. Minns att Jesus Kristus, ättling till David, har uppstått från de döda, enligt mitt evangelium, för vars skull jag far illa och till och med har satts i fängelse som en förbrytare. Men Guds ord har inte fängslats. Jag uthärdar allt för de utvaldas skull, för att också de skall vinna frälsning genom Kristus Jesus och evig härlighet. Detta är ett ord att lita på. Ty har vi dött med honom skall vi också leva med honom; härdar vi ut skall vi också härska med honom; förnekar vi honom skall han också förneka oss; är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv. andra timotheosbrevet 2:8 13 Aposteln Paulus Första och Andra brev till Timotheos samt Brevet till Titus kallas ofta de pastorala breven. De flesta bibelforskare menar att breven inte skrevs av Paulus själv utan har sitt ursprung i de kyrkor Paulus grundade. Avsikten med breven var att föra vidare arvet efter Paulus till nästkommande generation. Även om det är så betraktar kyrkan dessa texter som Guds ord och delar av den heliga Skrift. Andra Timotheosbrevet är utformat som om det var Paulus sista vilja och testamente. Författaren uppmanar Timotheos (eller de dåtida ledarna av kyrkan) att leva trofast och att vittna om Jesu Kristi Glada Budskap. I detta avsnitt hänvisar Paulus till förföljelsen och lidandet han fått utstå för sin tros skull. Och ändå kallar han denna tro för det glada budskapet (evangelium). Tron är för Paulus en källa till liv här och nu, även mitt i svårigheter. Samtidigt är den ett 22

stort löfte för framtiden. Men trons väg är inte alltid lätt att gå. När vi kommer till mässan kan insikten om denna svårighet och insikten om våra egna tillkortakommanden och brister som kristna vara alltför påtagliga. Just detta att leva som en god kristen och katolik kan ibland kännas som alltför svårt. Men Paulus säger att inga svårigheter och inga misslyckande kan slå ned eller stänga in Guds ord. Det glada budskapet kan inte fängslas. Kan även våra lidanden ge oss möjligheten att upptäcka det glada budskapet? Bön Direkt efter Fader Vår i mässan läser prästen följande bön. Genom att be om Guds beskydd kan bönen hjälpa oss att instämma i kyrkans förtröstan och tro på Gud. Ja, fräls oss, Herre, från allt ont, och ge oss frid i våra dagar. Bistå oss i din godhet, bevara oss från synd, och gör oss trygga i all oro, medan vi lever i hoppet om saligheten och väntar på vår Frälsares Jesu Kristi återkomst. Från Missalet för Stockholms katolska stift 23

Onsdag vecka 1 Jag uthärdar allt för de utvaldas skull... 2 tim. 2:10 Aposteln Paulus trofasthet är inte något privat mellan honom och hans Gud. Nej, hans trofasthet är också till för de utvaldas skull, för att också de skall vinna frälsning genom Kristus Jesus och evig härlighet. Dessutom lever Paulus i gemenskap med de andra som redan lärt sig lita på de goda nyheterna om Guds barmhärtighet. I Bön om förlåtelse i början av mässan uppmanas vi att på nytt påminna oss om Guds barmhärtighet och att be att denna nåd ska komma oss och hela kyrkan till del. Även om dagens läsning är tagen ur ett brev som är adresserat till Timotheos talar den till oss alla, bröder och systrar i tron. Paulus är fångad av Guds kärlek den lever i honom och flödar ut för att tjäna världen. Och så kan det bli också för oss. Tillsammans blir vi förnyade av Herrens räddande omsorg och kärlek så att vi kan vara vittnen om hans kärlek till världen. Vilka bördor vet du dig ha burit för andra? När har du blivit uppmuntrad och stärkt av någon annans tro och tillit till Gud? Bön Orden nedan kan vara de som användes under söndagens Bön om förlåtelse. Be dem idag och se hur de inbjuder oss till en större medvetenhet om vad Gud har gjort, gör och kommer att göra. 24

Du som blev sänd att hela och frälsa dem som har ett förkrossat hjärta: Herre förbarma dig Du som kom för att uppsöka Och befria alla syndare: Kristus förbarma dig Du som sitter på Faderns högra sida Och för vår talan inför honom: Herre förbarma dig. Från Missalet för Stockholms katolska stift Bön om förlåtelse Missalet innehåller flera alternativ för Bön om förlåtelse (botak ten). De som förbereder liturgin kan välja det alternativ som passar bäst för den aktuella högtiden eller tillfället. Alternativet som börjar Jag bekänner är mest lämplig för fastan. Alternativet Du som blev sänd (se ovan) passar bra för tiden Under året. Det tredje alternativet i Missalet kan användas vid alla tillfällen. 25

Torsdag vecka 1 Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom; härdar vi ut, skall vi också härska med honom; förnekar vi honom, skall han också förneka oss 2 tim. 2:11 12 Det finns många om i denna text. Vid första anblicken kan det verka som om Guds kärlek till oss beror på vårt uppförande. Men Paulus påminner oss att även om vi sviker så förblir Gud trogen. Johannes uttrycker det klart och tydligt: Gud är kärlek (1 Joh 4:8). Den överflödande kärlek som Gud i sin nåd skänker oss är inte något vi har förtjänat. Den är ingen belöning för våra förtjänster utan ett bevis på hur mycket vi behöver den. Framför allt vittnar kärleken om hur och vem Gud är. Aposteln Johannes säger: Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder (1 Joh 4:10). Varken det vi gör eller det vi underlåter att göra kan ändra på Guds natur. Gud är kärlek också när vi vet oss ha många brister och när vi är rädda. Hans kärlek försöker alltid dra oss till sig, återupprätta vårt liv och vår hälsa, ja till och med rädda oss från döden själv. På vilka områden i ditt liv tycker du att du mest behöver Guds förlåtelse och helande kraft? 26

Bön Följande bön är hämtad från Ordning för vigvattenbestänkning, vilket ibland förekommer i början av söndagsmässan och ersätter då Bön om förlåtelse. Allsmäktige, Evige Gud, du källa och upphov till allt liv för kropp och själ Låt din nåd och din barmhärtighet komma oss till mötes, och låt levande vatten bryta fram i oss som en källa till liv, så att vi med rent hjärta kan nalkas dig, trygga för alla faror till kropp och själ. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. Från Missalet för Stockholms katolska stift 27

Fredag vecka 1 Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. första petrusbrevet 2:9 Vem firar liturgin? I Katolska kyrkans katekes läser vi att liturgin är en handling som förrättas av Kristus i sin helhet (Christus totus), det vill säga av hela kyrkan. Mässan firas alltså inte enbart av präster och biskopar utan det är hela gemenskapen, Kristi kropp, förenad med sitt Huvud som utför liturgin. Alla döpta är kallade att förkunna Guds storverk. Firandet av liturgin är inte heller begränsat till den synliga församlingen. Kristus i sin helhet omfattar även den osynliga delen av kyrkan, den himmelska. Förenade i Kristus firar den jordiska och den himmelska kyrkan tillsammans liturgin (jfr KKK 1136 1144). Eukaristin är en försmak av den himmelska festmåltiden då vi alla, människor från varje tidsålder, samlas runt Kristus. Liturgin är inte vilken bön som helst som börjar när vi börjar, genom klockringning eller psalmsång. Nej, i liturgin förs vi bortom tid och rum. Himmel och jord förenas i en ständigt pågående och evig gudstjänst runt Kristus. Som den ende Översteprästen för han ständigt vår talan inför Fadern. Hans bön blir vår och vår bön blir en del av hans. I eukaristins möts himmel och jord, Kristus och hans rike är allt i alla och vi förenas med änglar, helgon och människor från alla tider. Så nästa gång någon frågar dig vem som var närvarande vid mässan vad svarar du då? 28

Från Sacramentum Caritatis 32. Det eukaristiska firandet, där vi förkunnar Kristi död och uppståndelse och att han ska återkomma, är ett löfte om den kommande härligheten då även våra kroppar kommer att förhärligas. När vi firar minnet av vår återlösning förstärks vårt hopp om kropparnas uppståndelse och om att få möta våra kära igen, de som gått före oss med trons tecken tecknade på sina pannor. Bön Kanske känner du igen följande prefation från söndagens mässa. Den är hämtad från Första Petrusbrevet och förkunnar dopet som förenar oss med Kristus och gör att vi delar hans seger över synd och död. Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt att vi tackar dig och lovar dig alltid och överallt, helige Fader, allsmäktige, evige Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre. Genom påskens mysterium har han i ofattbar kärlek befriat oss från syndens och dödens ok; han har gjort oss till ett utvalt släkte, till kungar och präster, till sitt heliga folk. Därför vill vi förkunna dina väldiga gärningar över hela jorden, du som har kallat oss från mörkret till ditt underbara ljus; med alla änglar i himmelen vill vi tillbedja dig och sjunga: Helig, helig helig Från Missalet för Stockholms katolska stift 29

Lördag vecka 1 Evangeliet för den 29:e söndagen Under året Han gav dem en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till. Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande. Och Herren sade: Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer? luk 18:1-8 Kvinnor har en utmärkande roll i Lukasevangeliet. De förekommer oftare här än i de andra evangelierna. I synnerhet Jungfru Maria får större uppmärksamhet hos Lukas än hos någon annan evangelist, möjligen med undantag för Johannes. Kvinnorna hade under urkyrkans tid en starkt begränsad ställning. Ändå är det i Lukasevangeliet ofta kvinnor som får vara förebilder för tro och trofasthet. Liknelsen om den envisa änkan är placerad i den långa rad av texter där Lukas beskriver Jesu färd till Jerusalem och händelserna kring hans lidande. Det är en svår tid för lärjungarna och 30

även för Jesus. För Lukas samtida hade textavsnittet förmodligen stor betydelse. De första kristna försökte acceptera att Människosonens återkomst, den andra återkomsten, inte skulle äga rum så snart som de trott och hoppats. Gud kallade dem att vara trogna inte bara för en kort tid utan länge. Och att leva som kristen skulle visa sig vara en större utmaning än de först hade räknat med. Genom denna evangelietext talar Jesus om deras aktuella situation. På samma sätt gör han det i vår tid. Vad säger liknelsen om din egen situation? Vem anser du dig vara mest lik domaren eller kvinnan, lärjungarna som lyssnar på berättelsen eller Jesus själv när han ger denna undervisning? Bön Stig ner, gudomliga kärlek, sök upp min själ, kom! Besök den med din egen strålglans; tröstare, kom nära, kom till mitt hjärta, och sätt eld på det med din heliga flamma. Bianco da Siena (c.1350 1434) 31