TYSK SCHÄFER (Deutscher Schäferhund)



Relevanta dokument
VIT HERDEHUND (Berger blanc suisse)

EURASIER. Grupp 5. FCI-nummer 291 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

NORSK ÄLGHUND GRÅ (gråhund)

PINSCHER. (Deutscher Pinscher)

SHETLAND SHEEPDOG (Shetland Sheepdog)

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer - FCI-Standard rasen ej erkänd av FCI SKKs Standardkommitté

THAI RIDGEBACK DOG. Grupp 5. FCI-nummer 338 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

PULI. Grupp 1. FCI-nummer 55 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté , ändrad

DREVER. Grupp 6. FCI-nummer 130 Originalstandard SKKs Standardkommitté

RYSK-EUROPEISK LAJKA (Russko-Evropejskaja Lajka)

AFFENPINSCHER. Grupp 2. FCI-nummer 186 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

CESKOSLOVENSKÝ VLCIAK

BERNER SENNENHUND. Grupp 2. FCI-nummer 45 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

CANE CORSO (Cane Corso Italiano)

MUDI. Grupp 1. FCI-nummer 238 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

AZAWAKH. Grupp 10. FCI-nummer 307 Originalstandard FCI-Standard ; franska SKKs Standardkommitté

WELSH CORGI PEMBROKE

NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER

ISLÄNDSK FÅRHUND (Íslenskur fjárhundur)

DALMATINER (Dalmatinac)

MEXIKANSK NAKENHUND (Xoloiztcuintle - perro sin pelo mexicano)

RIESENSCHNAUZER. Grupp 2. FCI-nummer 181 Originalstandard FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

BOLOGNESE. Grupp 9. FCI-nummer 196 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté , ändrad

TOSA. Grupp 2. FCI-nummer 260 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

AUSTRALIAN KELPIE. Grupp 1

ALASKAN MALAMUTE. Grupp 5. FCI-nummer 243 Originalstandard FCI-Standard SKKs Standardkommitté

DVÄRGSCHNAUZER. (Zwergschnauzer)

ENGELSK SETTER (English Setter)

SKOTSK TERRIER (Scottish Terrier)

BEARDED COLLIE. Grupp 1

WEIMARANER. Grupp 7. FCI-nummer 99 Originalstandard ; tyska FCI-Standard ; tyska SKKs Standardkommitté

GORDONSETTER (Gordon Setter)

PETIT BLEU DE GASCOGNE

PETIT BASSET GRIFFON VENDÉEN

SLOVENSKÝ HRUBOSRSTÝ STAVAC

TYSK SPETS, inklusive keeshond och pomeranian

LHASA APSO. Grupp 9. FCI-nummer 227 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

Grupp 7 POINTER Nordisk Kennel Union

COLLIE, LÅNGHÅRIG. (Rasnamn i hemlandet: Collie (Rough))

TIBETANSK SPANIEL (Tibetan spaniel)

MALTESER (Maltese) Grupp 9. FCI-nummer 65 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

SILKYTERRIER. Grupp 3. FCI-nummer 236 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

JACK RUSSELL TERRIER

Grupp 5 NORRBOTTENSPETS Nordisk Kennel Union

RUSSKAYA TSVETNAYA BOLONKA

Grupp 2 AFFENPINSCHER Nordisk Kennel Union

POINTER. Grupp 7. FCI-nummer 1 FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

DANSK-SVENSK GÅRDSHUND

AUSTRALIAN KELPIE. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

SHIH TZU. Grupp 9. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

PARSON RUSSELL TERRIER

AMERICAN FOXHOUND. Grupp 6

PRAŽSKÝ KRYSARÍK. Grupp 9 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av CMKU Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté

WEST HIGHLAND WHITE TERRIER

CESKYTERRIER (Cesky Terrier)

LHASA APSO. Grupp 9. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

TYSK SPETS, inklusive keeshond och pomeranian

BRETON (Epagneul breton)

PULI. Grupp 1 FCI-nummer 55 FCI-standard på engelska publicerad FEDERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL)

Grupp 5 CHOW CHOW Nordisk Kennel Union

HÄLLEFORSHUND (interimistisk standard)

GOS D ATURA CATALA. Grupp 1. FCI-nummer 87 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

SREDNEASIATSKAJA OVTJARKA

RYSK-EUROPEISK LAJKA

THAI BANGKAEW DOG THAI BANGKAEW DOG

BRIARD (Berger de Brie) BRIARD. (Berger de Brie) This illustration does not necessarily show the ideal example of the breed.

CHIEN DE BERGER DES PYRÉNÉES À POIL LONG

JACK RUSSELL TERRIER

WELSHTERRIER. (Welsh Terrier)

Grupp 5 NORSK LUNDEHUND Nordisk Kennel Union

NORSK LUNDEHUND. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

CAVALIER KING CHARLES SPANIEL

FINSK LAPPHUND (Suomenlapinkoira)

FCI-standard fastställd av FCI General Committee

Grupp 8 FIELD SPANIEL Nordisk Kennel Union

BOSANSKI OSTRODLAKI BARAK GONIC - BARAK

STANDARD FÖR SVENSK LAPPHUND

JAPANSK SPETS (Nihon Supittsu)

RYSK-EUROPEISK LAJKA

Svenska Älghundklubben

WELSH CORGI PEMBROKE

CESKYTERRIER. (Rasnamn i hemlandet: Ceský Teriér)

SVENSK VIT ÄLGHUND. Grupp 5. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

STANDARD FÖR BORZOI FCI nr 193 (Russkaya Psovaya Borzaya) ANVÄNDNINGS- Vinthund (används i hemlandet för jakt, kapplöpning och coursing)

TIBETANSK MASTIFF (Do-Khyi (Tibetan Mastiff))

STAFFORDSHIRE BULLTERRIER (Staffordshire Bull Terrier)

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8. FCI-nummer 111 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

POLSKI OWCZAREK PODHALANSKI

PICARDY SHEEPDOG BERGER PICARD. (Berger de Picardie Berger Picard) (Berger de Picardie, Berger picard)

HALDENSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 267 Originalstandard SKKs Standardkommitté

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8

LANCASHIRE HEELER. Grupp 1. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

FARAOHUND (Pharaoh Hound)

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

WELSH CORGI CARDIGAN

FCI-standard fastställd av FCI General Committee

TYSK SCHÄFERHUND. (Deutscher Schäferhund)

HYGENSTÖVARE (Hygenhund)

Våra motton i Svensk Bretonklubb är Breton en liten och sund, stående fågelhund och Stor hund i litet format

SHIBA (Shiba) Grupp 5. FCI-nummer 257 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

Transkript:

Grupp 1 FCI-nummer 166 Originalstandard 1991-03-23 FCI-Standard 1991-08-30; tyska SKKs Standardkommitté 1995-04-04 TYSK SCHÄFER (Deutscher Schäferhund) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben Suomen Kennelliitto Finska kennelklubben

Standard för TYSK SCHÄFER Ursprungsland/ hemland: Användningsområde: FCI-Klassifikation: Bakgrund/ändamål: Helhetsintryck: Viktiga måttförhållanden: Tyskland. Mångsidig bruks-, vall- och tjänstehund. Grupp 1: Bruks- vall- och tjänstehund. Sektion 1: Schäferhundar med arbetsprov. Föreningen för tysk schäfer, med säte i Augsburg, Tyskland, medlem i Verband für das Deutsche Hundewesen e. V. (VDH), är som grundare ansvarig för standarden för tysk schäfer. Standarden utvecklades ursprungligen vid det första klubbmötet i Frankfurt am Main den 20 september 1899, baserad på förslag av A Mayer och von Stephanitz. Ändringar gjordes i standarden vid det sjätte medlemsmötet den 28 juli 1901, det 23:e medlemsmötet i Köln/Rhine den 17 september 1909, styrelsemötet i Wiesbaden den 5 september 1930 och avelskommitténs och styrelsens möte den 25 mars 1961. Standarden reviderades och fastställdes av Världsförbundet för Tyska Schäferhundsklubbar vid möte den 30 augusti 1976. Standarden omarbetades vid SV fullmäktige och styrelse beslut den 23-24 mars l99l. Den tyska Schäferhundklubben, vars planerade avel startade efter klubbens grundande 1899, baserades på hundar som härstammade från central- och sydtyska vallhundar med slutmål att skapa och avla fram en hund, i högsta grad lämplig för bruksändamål. Med detta som mål framställdes standarden för tysk schäfer, avseende såväl fysisk byggnad som temperament och karaktärsegenskaper. Den tyska schäfern är en medelstor hund. Den skall vara något långsträckt, stark och muskulös. Extremiteterna skall vara torra och benstommen stark. Mankhöjden för hanhund 60-65 cm för tik 55-60 cm. Kroppslängden överstiger mankhöjden med ca 10-17%. Uppförande/karaktär: En schäfer skall ha ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps-, vakt, skydds-, tjänste- och vallhund.

Huvud: Nostryffel Nosparti Läppar Käkar/Tänder Ögon Öron Hals: Huvudets skall vara kilformigt och i proportion till kroppen (huvudets längd skall vara ca 40% av mankhöjden), varken för brett eller för spetsigt. Huvudet skall vara torrt och med lagom bredd mellan öronen. Pannan, sedd framifrån och från sidan, skall endast vara måttligt välvd och utan eller med svagt antydd mittfåra. Proportionen skalle - nosparti 1:1. Skallens bredd motsvarar ungefär dess längd. Skallen löper (sedd uppifrån) från öronen likformigt avsmalnande mot nosen, längs ett sluttande men inte utpräglat stop och övergår i det kilformiga nospartiet. Överoch underkäke skall vara kraftigt utvecklade. Nostryffeln måste vara svart. Nosryggen skall vara rak. Konkav eller konvex nosrygg är inte önskvärt. Läpparna skall vara strama, väl åtliggande och mörkfärgade. Bettet skall vara kraftigt, sunt och fullständigt (med 42 tänder enligt tandformeln). Den tyska schäfern har saxbett, dvs framtänderna skall gripa in i varandra så att överkäkens framtänder saxartat skär över underkäkens. Överbett, underbett eller tångbett är felaktigt liksom större mellanrum mellan tänderna (tandrad med luckor). Felaktigt är också rätlinjig framtandsrad. Käkarna måste vara kraftigt utvecklade med tänderna djupt inbäddade i käkarna. Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. De får inte vara utstående. Ögonens färg skall vara så mörk som möjligt. Ljusa, stickiga ögon är inte önskvärt, då de påverkar uttrycket på ett ofördelaktigt sätt. Den tyska schäfern skall ha ståndöron, medelstora, upprättstående och liksidigt burna (inte indragna i sidled). De skall vara spetsiga och med öronmusslan riktad framåt. Vippöron och hängöron är felaktiga. Bakåtlagda öron i rörelse och i vila är inte fel. Halsen skall vara stark och muskulös, utan löst halsskinn eller hakpåse. Halsen bärs i ca 45 o vinkel till kroppen. Kropp: Bröstkorg Rygglinje Bröstet skall vara tämligen brett. Bröstkorgen skall vara så lång som möjligt och välutvecklad. Bröstdjupet skall utgöra 45-48% av mankhöjden. Revbenen skall vara ganska välvda, bröstkorgen varken tunnformad eller flat. Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken

och längs den lätt sluttande ryggen fram till korset, som sluttar lätt utan synligt avbrott. Rygg Ländparti Kors Svans Ryggen är fast, kraftig och muskulös. Länden skall vara bred, väl utvecklad och muskulös. Korset skall vara långt och lätt sluttande (ca 23 o ) i förhållande till horisontalplanet och omärkligt övergå i svansansättningen. Svansen skall räcka minst till hasen, dock ej längre än till mitten av mellanfoten. Svansens hår är något längre på undersidan och svansen bärs i en mjukt utåtböjd båge. Då hunden är exalterad eller i rörelse reser den svansen men den får inte lyftas över horisontalplanet. Operativa ingrepp är förbjudna. Extremiteter: Framställ: Skulderblad Armbåge Underarm Mellanhand Framtassar Bakställ: Lår Has Mellanfot Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka och sedda framifrån absolut parallella. Skulderblad och överarm skall vara lika långa och medelst kraftiga muskler vara stadigt fästade vid kroppen. Den ideala skulderblads- och överarmsvinkeln är 90 o, men når i regel upp till 110 o. Armbågen får varken i vila eller i rörelse vara vare sig utåt- eller inåtvriden. Underarmarna är från alla sidor sett raka och sinsemellan absolut parallella, torra och muskulösa. Mellanhandens längd skall vara 1/3 av underarmens och vinkeln till underarmen skall vara 20-22 o. Fel vinkel, dvs en alltför vinklad mellanhand (mer än 22 o ) eller en alltför stel mellanhand (mindre än 20 o ) minskar bruksvärdet, i synnerhet uthålligheten. Framtassarna skall vara runda, väl slutna och välvda med hårda trampdynor. Klorna skall vara kraftiga och mörka. Bakbenen skall vara lätt bakåtställda och bakbenen sedda bakifrån vara parallella. Lår och underben skall ha ungefär samma längd och bilda en vinkel på ca 120 o. Låren skall vara kraftiga och muskulösa. Hasen är fast och väl utvecklad. Mellanfoten under hasen skall stå lodrätt.

Baktassar Rörelser: Hud: Päls: Färg Baktassarna skall vara slutna och lätt välvda. Trampdynorna skall vara hårda och mörka, klorna kraftiga, välvda och likaså mörka. Den tyska schäferhunden är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenet når fram under kroppen lika långt som frambenet når utan att rygglinjen väsentligen förändras. Varje tendens till övervinkling av bakbenen minskar styrkan och uthålligheten och därmed försämras bruksegenskaperna. Om kroppsbyggnad och vinkling är korrekta blir rörelserna vägvinnande och marknära och ger därmed ett ledigt, ändamålsenligt intryck. Vid jämnt och lugnt trav bärs huvudet framåtsträckt och svansen något lyft, varvid en oavbruten, mjukt svängd rygglinje från öronspetsen längs nacken och ryggen ända till svansspetsen framträder. Huden skall vara (löst) åtliggande, dock utan att bilda veck. Den tyska schäferns korrekta päls skall bestå av stickelhår och underull. Täckhåret bör helst vara tjockt, rakt och hårt samt ligga slätt. Håret skall vara kort på huvudet, inklusive inre delen av örat, framsidan av benen, tassar och lår. Det skall vara något längre och tätare på halsen. Håret är längre på benens baksidor ner till hasleden och lårens baksida är rikligt hårbeklädda. Färgen skall vara svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask. Obetydliga, små vita tecken på bröstet liksom mycket ljusa insidor på benen är tillåtet men ej önskvärt. Nostryffeln måste vara svart hos alla färgvarianter. Avsaknad av mask, ljus eller stickig ögonfärg liksom ljusa eller vitaktiga tecken på bröst och benens insidor, ljusa klor och röd svansspets skall bedömas som pigmentbrist. Underullen skall vara ljusgrå. Vit färg är inte tillåten. Storlek/vikt: Mankhöjd Vikt Hanhund: Tik: Hanhund: Tik: 60-65 cm 55-60 cm 30-40 kg 22-32 kg Fel: Allvarliga fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna. Felaktiga öron: för lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron, lösa öron.

Betydande pigmentbrist. Starkt begränsad totalstyrka (brist på fasthet). Tandfel: alla avvikelser från saxbett och tandformel om det inte gäller diskvalificerande fel. Diskvalificerande fel: Nota bene: Testiklar: Karaktärsfel, bitska och nervösa hundar. Monorchider och kryptorchider liksom hundar med tydligt olika resp förkrymta testiklar. Se testikelstatus nedan! Hundar med betydande öronfel resp svansfel. Hundar med missbildningar. Hundar med tandfel gällande avsaknad av: en P 3 och en ytterligare tand, eller en hörntand, eller en P 4, eller en M 1 resp M 2 eller sammanlagt 3 tänder eller fler. Hundar med bettfel. Överbett på 2 mm eller mer. Underbett. Tångbett i hela främre käken. Hundar vars storlek avviker mer än 1 cm uppåt eller nedåt från tillåten mankhöjd. Albinos. Vit päls (också med mörka ögon och klor). Långhårspäls (långt, mjukt, icke tätt åtliggande päls med underull, behäng på öron och ben, yviga byxor och buskig svans med behäng nertill). Långhår (långt, mjukt täckhår utan underull, oftast med mittbena i ryggen. Behäng vid öronen, på benen och svansen). Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Svenska Kennelklubben 163 85 SPÅNGA Besöksadress Rinkebysvängen 70 Telefon 08-795 30 00 Telefax 08-795 30 40 Webbplats www.skk.se Telefon Informationsavdelningen 08-795 30 30 E-post Informationsavdelningen info@skk.se E-post Standardkommittén standk@skk.se 30