Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 5 juni 2019 följande dom (mål nr ).

Relevanta dokument
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

1 kap. 2 första stycket 2, 1 kap. 15, 5 kap. 5 och 6 a kap. 1 mervärdesskattelagen (1994:200), artikel 11 i mervärdesskattedirektivet

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

3 kap. 3 första stycket 5 mervärdesskattelagen (1994:200) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 11 juni 2018 följande dom (mål nr ).

Ett bemanningsföretags uthyrning av vårdpersonal är inte undantagen från skatteplikt. Förhandsbesked om mervärdesskatt.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Lagrum: 1 kap. 1 första stycket 1, 2 första stycket 2, 2 kap. 1 tredje stycket 1, 6 a kap. 1 mervärdeskattelagen (1994:200)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Upplåtelse av s.k. serverrack i en datorhall har ansetts utgöra uthyrning av fast egendom. Förhandsbesked angående

3 kap. 4 och 5 mervärdesskattelagen (1994:200) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 2 december 2016 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

1, 3 och 4 lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik

Lagrum: 3 kap. 4 andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200); artikel e mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG)

Lagrum: 3 kap. 3 andra stycket och 9 kap. 6 mervärdesskattelagen (1994:200)

När en tjänst som definieras i undantagsbestämmelsen i 3 kap. 11 a första stycket omsätts av någon annan, t.ex. en kommersiell aktör, och undantaget

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

1 kap. 11 mervärdesskattelagen (1994:200), artikel 13b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011

48 a kap. 2 inkomstskattelagen (1999:1229) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 11 december 2018 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

3 kap och 7 kap. 1 tredje stycket 6 mervärdesskattelagen (1994:200)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM

HFD 2016 Ref kap. 1 och 2 kap. 1 mervärdesskattelagen (1994:200)

48 kap. 18 inkomstskattelagen (1999:1229) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 30 oktober 2018 följande dom (mål nr ).

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 2 februari 2016 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

REGERINGSRÄTTENS DOM

18 kap. 21 och 37 kap. 18 inkomstskattelagen (1999:1229) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 17 april 2019 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Innehåll. 8 Skattesubjekt... 1

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Lagrum: Artikel 24 i dubbelbeskattningsavtalet mellan de nordiska länderna (SFS 1996:1512)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

H ö g s t a f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l e n

40 kap. 15 inkomstskattelagen (1999:1229) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 3 mars 2016 följande dom (mål nr ).

mervärdesskatt som frågan avser. Fråga 2 Samfällighetsföreningen har, under de i ansökan angivna förutsättningarna, rätt till avdrag för ingående

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

En leverantör har rätt att få en upphandling överprövad endast om denne har eller har haft ett intresse av att tilldelas kontrakt i upphandlingen.

Lagrum: 3 kap. 23 a mervärdesskattelagen (1994:200); artikel f i direktiv 2006/112/EG

41 kap. 1 och 2, 44 kap. 3 inkomstskattelagen (1999:1229) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 14 maj 2018 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

11 kap. 1, 6 och 11, 28 kap. 3 inkomstskattelagen (1999:1229), 6 c lagen (1982:80) om anställningsskydd

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

37 kap. 17 och 18 samt 39 kap. 25 inkomstskattelagen (1999:1229)

2 kap. 22, 44 kap. 21 och 22, 57 kap. 4 inkomstskattelagen (1999:1229)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

24 kap. 13 och 17, 25 a kap. 5 och 2 kap. 2 inkomstskattelagen. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 5 juni 2017 följande dom (mål nr ).

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 28 juni 2017 följande dom (mål nr ).

En förskola har inte ansetts bedriva sådan skolverksamhet som medför att den är ett allmänt undervisningsverk enligt inkomstskattelagen.

42 kap. 43 och 44 inkomstskattelagen (1999:1229) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 18 mars 2016 följande dom (mål nr ).

Utdrag ur protokoll vid sammanträde

42 kap. 12 inkomstskattelagen (1999:1229), 4 kupongskattelagen

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Förhandsbesked om inkomstskatt. 44 kap. 13 och 14, 48 kap. 2, 4 och 7 samt 52 kap. 2 och 3 inkomstskattelagen (1999:1229)

H ö g s t a f ö r v a l t n i n g s d o m s t o l e n HFD 2012 ref. 30

Fråga om vilka delägare som ska anses som en enda delägare. 56 kap. 2 och 6, 57 kap. 3 inkomstskattelagen (1999:1229)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Fråga om den som flyttat utomlands likväl kan anses ha sin stadigvarande vistelse i Sverige (I och II). Förhandsbesked om inkomstskatt.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

i lagen (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo,

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen HFD 2017 ref. 41

6 kap. 7, 8 och 11 samt 2 kap. 29 inkomstskattelagen (1999:1229)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Lagrum: 7 kap. 2, 3 och 3a mervärdesskattelagen (1994:200); artikel 11 A.1 a och 11 A.2 a sjätte direktivet (77/388/EEG)

Fråga om vad som avses med sjukperiod enligt socialförsäkringsbalken.

11 kap. 22 inkomstskattelagen (1999:1229), 4 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Lag (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för telekommunikationstjänster, radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster

PROTOKOLL Stockholm. NÄRVARANDE JUSTITIERÅD Henrik Jermsten, Kristina Ståhl, Inga-Lill Askersjö, Mahmut Baran och Ulrik von Essen

Fastighetsområdet, rumsuthyrning

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

11 kap. 1 första stycket, 11 och 12 inkomstskattelagen. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 1 december 2016 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Transkript:

HFD 2019 ref. 22 En femdagarskurs i redovisning som äger rum i ett annat EU-land än Sverige och tillhandahålls beskattningsbara personer omfattas av begreppet tillträde till evenemang i 5 kap. 11 a mervärdesskattelagen och är därför omsatt utomlands. Förhandsbesked om mervärdesskatt. 5 kap. 5 första stycket och 11 a mervärdesskattelagen (1994:200), artiklarna 44 och 53 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG), artiklarna 32.1 och 32.2 c i genomförandeförordningen (EU) nr 282/2011 Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 5 juni 2019 följande dom (mål nr 1990-17). Bakgrund 1. I vilket land mervärdesskatt ska betalas för tillhandahållande av en tjänst styrs av var tjänsten anses omsatt. Tjänster som tillhandahålls en beskattningsbar person anses i allmänhet omsatta där den beskattningsbara personen har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe. En tjänst i form av tillträde till ett evenemang anses dock omsatt i det land där evenemanget äger rum, oavsett var köparen är etablerad. 2. Genom en ansökan om förhandsbesked ville Srf konsulterna AB få veta om femdagarskurser i redovisning som äger rum i andra EU-länder ska anses omsatta i Sverige och svensk mervärdesskatt därmed ska debiteras. 3. Av ansökan om förhandsbesked framgår följande. Bolaget, som är helägt av en branschorganisation för redovisnings- och lönekonsulter, tillhandahåller fristående kurser i redovisning till organisationens medlemmar och till andra. Köparna är beskattningsbara personer som har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige. Vissa av kurserna äger rum på konferensanläggningar i andra EU-länder. Kurserna är uppdelade på fem dagar, med en dags uppehåll i mitten. För deltagande krävs att registrering och godkännande sker före kursstart. Bolaget får härigenom tillgång till uppgifter om deltagarnas identitet, såsom namn, adress, personnummer eller organisationsnummer. Betalning sker i förskott. 4. Skatterättsnämnden ansåg att kurserna skulle anses omsatta i Sverige med följande motivering. Den normala betydelsen av uttrycket tillträde är rätten att komma in på ett område. De tjänster som avses i ansökan har dock inte karaktären av en rätt att besöka eller vistas på de platser där kurserna äger rum, utan snarare av en rätt att delta i viss undervisning. Kursavgiftens huvudsakliga egenskap är därför inte att ge rätt till tillträde till evenemang. En 1

sådan tolkning ligger i linje med bestämmelsernas syfte, dvs. att undantagsregeln om tillträde till evenemang ska tillämpas i de fall då det vore opraktiskt att tillämpa huvudregeln om beskattning i det land där köparen är etablerad. 5. Högsta förvaltningsdomstolen har inhämtat förhandsavgörande från EU-domstolen, se punkterna 14 21 nedan. Yrkanden m.m. 6. Skatteverket yrkar, efter att ha tagit del av EU-domstolens dom, att Högsta förvaltningsdomstolen ska ändra förhandsbeskedet och förklara att kurserna ska anses omsatta utomlands. 7. Srf konsulterna anser att förhandsbeskedet ska fastställas och anför att konkurrensen snedvrids på grund av den ökade administrativa börda som uppkommer för både utbildningsanordnarna och kursdeltagarna om kurserna anses omsatta i det EUland där de äger rum. Skälen för avgörandet Frågan i målet 8. Frågan i målet är var tjänster i form av femdagarskurser i redovisning som äger rum i andra EU-länder än Sverige och som tillhandahålls beskattningsbara personer som har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här ska anses omsatta. Rättslig reglering 9. Enligt 1 kap. 1 första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, ska mervärdesskatt betalas till staten vid skattepliktig omsättning av tjänster inom landet. 10. Bestämmelser om när en tjänst ska anses omsatt inom landet finns i 5 kap. ML. Enligt 1 första stycket ska all annan omsättning anses som omsättning utomlands. 11. En tjänst som tillhandahålls en beskattningsbar person är enligt 5 kap. 5 första stycket omsatt inom landet, om den beskattningsbara personen antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Bestämmelsen motsvaras av artikel 44 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG). 12. Av 5 kap. 11 a ML framgår att en tjänst i form av tillträde till kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållande eller liknande evenemang, såsom mässor och utställningar, som tillhandahålls en beskattningsbar person, är omsatt inom landet om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. 2

Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 53 i mervärdesskattedirektivet. 13. Tjänster av det slag som anges i artikel 53 i direktivet ska enligt artikel 32.1 i genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 omfatta tillhandahållande av tjänster vars huvudsakliga egenskap består i att ge rätt till tillträde till ett evenemang i utbyte mot en biljett eller betalning, inklusive betalning i form av ett abonnemang, en säsongsbiljett eller en periodisk avgift. Av artikel 32.2 c i genomförandeförordningen framgår att artikel 32.1 ska tillämpas särskilt med avseende på tillträdesrätten till evenemang av pedagogiskt eller vetenskapligt slag såsom konferenser och seminarier. Förhandsavgörande från EU-domstolen 14. Högsta förvaltningsdomstolen har i begäran om förhandsavgörande från EU-domstolen ställt följande fråga. Ska begreppet tillträde till evenemang i artikel 53 i mervärdesskattedirektivet tolkas så att det omfattar en tjänst i form av en femdagarskurs i redovisning som enbart tillhandahålls beskattningsbara personer och som förutsätter att registrering och betalning sker i förväg? 15. EU-domstolen besvarade frågan genom dom i mål C-647/17 (EU:C:2019:195). 16. EU-domstolen framhöll inledningsvis att den allmänna regeln för att fastställa platsen för tillhandahållande av tjänster till beskattningsbara personer i artikel 44 i mervärdesskattedirektivet inte har företräde framför den särskilda bestämmelsen i artikel 53. Sistnämnda artikel ska alltså inte anses utgöra ett undantag som ska tolkas restriktivt (punkterna 20 22). 17. EU-domstolen konstaterade sedan att de aktuella kurserna, som förutsätter att de beskattningsbara personerna närvarar rent fysiskt, ingår i kategorin pedagogiska evenemang i den mening som avses i artikel 32 i genomförandeförordningen (punkt 25). Tillträde till seminarierna mot betalning av en avgift förutsätter att det finns en möjlighet att närvara vid och delta i seminarierna. Ett sådant deltagande har därmed ett nära samband med tillträdet till seminarierna. Den åtskillnad som Skatterättsnämnden har gjort mellan rätten att komma in på ett område och rätten att delta i en specifik kurs kan därför inte godtas (punkt 27). 18. Enligt domstolen ska platsen för tillhandahållande av sådana kurser som är aktuella i målet således fastställas på grundval av artikel 53 i mervärdesskattedirektivet (punkt 30). En sådan tolkning skulle visserligen kunna medföra en ökad administrativ börda för vissa företag, vilket ska undvikas enligt skäl 6 i direktiv 2008/8/EG varigenom artiklarna 44 och 53 i mervärdesskattedirektivet fick sin nuvarande lydelse. Av fast rättspraxis framgår emellertid att ingressen till en unionsrättsakt inte är juridiskt bindande och således 3

inte kan åberopas till stöd för att göra undantag från bestämmelserna i den aktuella rättsakten eller för att tolka dem på ett sätt som uppenbart strider mot deras lydelse (punkterna 31 och 32). 19. Domstolen fann slutligen att den omständigheten att registrering och betalning sker i förväg är ovidkommande för tillämpningen av artikel 53 i direktivet (punkt 35). 20. EU-domstolen besvarade därefter den ställda frågan på följande sätt. 21. Artikel 53 i mervärdesskattedirektivet ska tolkas så att begreppet tillträde till evenemang omfattar en tjänst såsom den i det nationella målet aktuella tjänsten i form av en femdagarskurs i redovisning som enbart tillhandahålls beskattningsbara personer och som förutsätter att registrering och betalning sker i förväg. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning 22. Genom EU-domstolens dom är det klarlagt att de tjänster som avses i ansökan om förhandsbesked omfattas av artikel 53 i mervärdesskattedirektivet och därmed av 5 kap. 11 a ML. Tjänsterna ska alltså anses omsatta utomlands. Förhandsbeskedet ska därför ändras. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande Högsta förvaltningsdomstolen ändrar Skatterättsnämndens förhandsbesked och förklarar att de aktuella tjänsterna ska anses omsatta utomlands och att svensk mervärdesskatt därför inte ska påföras. I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, Knutsson, Ståhl, Askersjö och Baran. Föredragande var justitiesekreteraren Ann Linders. Skatterättsnämnden (2017-04-06, Harmsen Hogendoorn, ordförande, Pettersson, Bohlin, Fored, Olsson, Sandberg Nilsson och Tunudd): Förhandsbesked Den av Srf konsulterna AB (Bolaget) tillhandahållna tjänsten ska, under de angivna förutsättningarna, anses omsatt inom landet. Svensk mervärdesskatt ska därför påföras. Motivering Med hänsyn till hur Bolaget formulerat sin frågeställning, är en utgångspunkt för Skatterättsnämndens bedömning att kursen i redovisning tillhandahålls beskattningsbara personer som agerar i denna egenskap och 4

som antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta. Frågan i ärendet är om Bolagets tillhandahållande av den omfrågade kursen ska anses vara omsatt i Sverige och beskattas här enligt huvudregeln i 5 kap. 5 ML, eller om bl.a. kursens innehåll och karaktär av utbildning medför att Bolagets tillhandahållande ska betraktas som tillträde till ett pedagogiskt evenemang enligt undantagsregeln i 5 kap. 11 a andra stycket 5 ML, enligt vilken bestämmelse evenemanget är omsatt i Sverige endast om det faktiskt äger rum här. För det fall sistnämnda bestämmelse är tillämplig är tjänsten inte omsatt i Sverige och någon svensk mervärdesskatt ska inte påföras. ML:s bestämmelser ska vid denna bedömning tolkas i ljuset av unionsrätten, däribland genomförandeförordningen, men även utifrån det sammanhang de ingår i och utifrån ordens normala betydelse (jfr EUdomstolens dom i mål nr C 3/09, Erotic Center BVBA, EU:C:2010:149, pp. 14 18). Det i beskattningslandssammanhang nya uttrycket tillträde till arrangemang infördes i artikel 53 i mervärdesskattedirektivet och därefter i 5 kap. 11 a ML i syfte att minska undantagsregelns och i motsvarande mån öka huvudregelns tillämpningsområde, allt under förutsättning att köparen är och agerar i egenskap av en beskattningsbar person som antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta m.m. För att säkerställa en enhetlig tillämpning av bestämmelsen har vad som ska förstås med uttrycket tillträde och tjänster i anknytning till tillträdet dessutom definierats närmare i genomförandeförordningen. Enligt Skatterättsnämnden är den normala betydelsen av tillträde rätten att komma in på ett område eller i en lokal. I de svenska förarbetena, som dock föregick genomförandeförordningen, beskrevs tillträde som rätten att vistas på en plats eller beloppet som erläggs för att få vistas där (jfr prop. 2009/10:15 s. 126). I linje med förarbetsuttalandet och vad som får anses vara ordets normala betydelse gör Skatterättsnämnden bedömningen att tillträde framförallt ska ses som inträde, och att det är något som är knutet till en fysisk plats. En sådan tolkning är förenlig med den definition som ges uttrycket i artikel 32 i genomförandeförordningen där det bland annat talas om tillträdesrätt till föreställningar, mässor, utställningar, konferenser och seminarier i utbyte mot biljett eller betalning m.m. Till detta kommer att till tillträdet underordnade tjänster särskilt ska inkludera användning av garderob och sanitära anläggningar (artikel 33 andra stycket i genomförandeförordningen), vilket enligt Skatterättsnämndens mening förstärker intrycket av att själva tillträdet begränsar sig till rätten att få vistas på en plats. Den omfrågade tjänsten har emellertid, enligt Skatterättsnämnden, inte karaktären av framför allt en rätt att besöka eller vistas på den plats (den del av en konferensanläggning) där kursen i fråga äger rum, utan har snarare karaktären av en rätt att delta i viss undervisning vilken ges i form av föreläsningar, diskussioner och övningsuppgifter. Skatterättsnämnden bedömer därför att kursavgiften inte har som huvudsaklig egenskap att ge rätt till tillträde i den mening som avses i artikel 53 mervärdesskattedirektivet. Detta får också anses stå i överensstämmelse med de förtydliganden av den bestämmelsen som gjorts i genomförandeförordningen. 5

Redan på denna grund omfattas enligt Skatterättsnämndens mening den omfrågade kursen inte av undantagsregeln och dess motsvarighet i 5 kap. 11 a ML. En sådan tolkning av tillträde ger, i aktuellt ärende, även ett resultat som ligger i linje med reglernas syfte, dvs. att undantagsregeln i 5 kap. 11 a ML tillämpas i de fall där det vore opraktiskt att tillämpa huvudregeln. Det leder också till att den omfrågade tjänsten beskattas i konsumtionslandet, dvs. i det här fallet Sverige. Enligt Skatterättsnämndens mening konsumeras tjänsten här i landet, där Bolaget bedriver sin verksamhet och där köparna finns, även om utförandet är förlagt till ett annat land (jfr skäl 6 till direktiv 2008/8/EG). Huvudregeln i artikel 44 i direktivet ska därför tillämpas på den omfrågade omsättningen. Av den artikeln och dess motsvarighet i 5 kap. 5 första stycket ML följer att vad Bolaget tillhandahåller beskattningsbara personer som agerar i denna egenskap och som antingen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller har ett fast etableringsställe här och tjänsten tillhandahålls detta ska anses omsatt i Sverige. Svensk mervärdesskatt ska därför tas ut (1 kap. 1 första stycket 1 ML). 6