Vad är det vi andas?

Vad är det vi andas?

2 De viktigaste luftföroreningarna i stadsluften i Finland är partiklar, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid och kolväten. På vissa industrior ter orsakar också illaluktande svavelföreningar problem. Till källorna för luftföroreningar räknas trafiken, energiproduktionen, industrin och uppvärmningen av byggnader. Finland får också ta emot fjärrtransporterade gränsöverskridande luftföroreningar, som bildats i andra länder. Luftföroreningarna består av gas- eller partikelformiga ämnen som bildas vid mänskliga aktiviteter och som orsakar olägenheter. Också i naturen bildas olika ämnen som kommer ut i luften, men dessa försämrar vanligen inte luftkvaliteten. De olägenheter som luftföroreningarna för med sig kan vara globala, regionala eller lokala. Till de globala verkningarna hör accelereringen av växthusfenomenet och uttunningen av ozonlagret i den yttre atmosfären. Regionala verkningar är t.ex. försurningen av mark och vatten samt höjda ozonhalter i det marknära luftskiktet. Lokala verkningar är olägenheter för människans hälsa och den närmaste omgivningen och nedsatt trivsel och skador på material. De utsläpp som kommer ut i de nedre skikten av atmosfären blandar sig där med den omgivande luften, vilket minskar deras koncentration. Turbulens och vindar transporterar luftmassorna och sprider utsläppen vida omkring. Under transporten kan föroreningarna reagera sinsemellan eller med andra ämnen i luften och bilda nya föreningar. Luftföroreningarna kommer ned med regn, som torrdeposition på olika ytor, eller genom kemiska reaktioner som ger nya föreningar. Tomi Leporinne/Gorilla

Tomi Leporinne/Gorilla Luftföroreningar orsakar olika slags hälsoolägenheter De hälsoolägenheter som luftföroreningarna orsakar beror på att människorna exponeras för skadliga ämnen i luften. Exponeringen blir större allt eftersom halten av ämnen i andningsluften ökar och ju längre tid man andas förorenad luft. Särskilt de som bor och rör sig i stadscentra och livligt trafikerade områden exponeras mer än andra för luftföroreningar. I Finland är halterna av luftföroreningar sådana att majoriteten av befolkningen inte åsamkas några som helst men av dem. Men det finns stora skillnader i hur olika människor reagerar. Känsliga personer får lättare symtom och känner av olägenheterna då halten av luftföroreningar ökar. Till de känsliga befolkningsgrupperna hör de som lider av sjukdomar i andningsorganen eller hjärtat samt åldringar och barn. Typiska symtom hos barn är snuva eller hosta eller nedsatt funktionsförmåga. Vintertid kan kölden förvärra de symtom som särskilt astmatiker får av luftföroreningar. Hur kan exponeringen minskas? Var och en kan för egen del minska de olägenheter som luftföroreningarna orsakar. Man kan undvika ställen med hög halt av luftföroreningar. Man kan undvika att vistas eller anstränga sig fysiskt invid livligt trafi kerade leder, särskilt under rusningstiden och under vindstilla köldperioder. Om möjligt skall man undvika att köra bil under rusningstid, eftersom luftföroreningarna effektivt sprids inne i bilen. Det är också bra att hålla sig undan då gatorna sopas under våren. Partikelmängden i inneluften kan minskas genom fi ltrering av den inkommande luften. Ozonexponering går att undvika, om man följer med myndigheternas information om luftkvaliteten och låter bli att gå ut eller anstränga sig utomhus då halten av luftföroreningar är hög. Lider man av symtom i andningsorgan eller hjärta eller av allergi lönar det sig att ha medicinerna med sig och vid behov använda dem enligt läkarens anvisningar. 3

4 Mauri Rautkari/Kuvaario

Mauri Rautkari/Kuvaario Hur inverkar luftföroreningar på naturen Det har konstaterats att luftförorening inte bara åsamkar människan olägenheter, den inverkar också på naturen. Vattendrag och markgrund försuras och vattnen eutrofieras. Dessutom skadar luftförorening växterna både direkt via blad och barr och indirekt genom att rötterna tar skada. Verkningarna av luftföroreningen kommer klart till synes i omgivningen nära städer och industrier både som skador på barrträd och i form av minskad eller skadad lavväxt på trädstammarna. Halterna av luftföroreningar anges med riktvärden och gränsvärden. Riktvärdena anger de mål som ställts upp för luftvårdsarbete och luftkvalitet, och de är primärt avsedda som riktlinjer för myndigheterna. Gränsvärdena är mer bindande; de anger de högsta tillåtna halterna för luftföroreningar, och om de överskrids, måste myndigheterna agera. Halterna av kväveoxider kan tillfälligt överskrida riktvärdena i centrum av de största städerna. Riktvärdena för partikelhalt överskrids ofta om vårarna i städernas centrumområden, särskilt invid livligt trafi kerade gator. Riktvärdena för svaveldioxid kan överskridas på vissa industriorter. Det är osannolikt att de strängare gränsvärdena för luftkvalitet överskrids, men halterna av kvävedioxid och partiklar kan överskridas i de största städernas centrumområden. 5 Årsmedeltal för kvävedioxid (NO 2 ), μg/m 3 Helsingfors Årsmedeltal för partiklar (PM 10 ), ug/m 3 Helsingfors Jyväskylä Jyväskylä Uleåborg Uleåborg Åbo Åbo Lahtis Lahtis Vasa Vasa Årsmedeltal för marknära ozon (O 2 ), μg/m 3 Helsingfors Årsmedeltal för svaveldioxid (SO 2 ), μg/m 3 Helsingfors Oulanka Jyväskylä Vederlax Uleåborg Etseri Åbo Raumo Harjavalta Hur halterna av olika luftföroreningar har utvecklats.

Olika slags luftföroreningar 6 Partiklar All luft innehåller partiklar, men deras storlek och kemiska sammansättning är oerhört varierande. Av de partiklar som räknas som luftföroreningar är de små skadligare för hälsan än de stora. Stora partiklar orsakar nedsmutsning, vilket kan påverka snygghet och trivsel. Partiklar vars diameter ligger under 10 mikrometer (tusendels millimeter, µm) kallas inandingsbara (PM 10 ), eftersom de tränger in i andningsorganen, i luftstrupen och luftrören. Partiklar med en diameter mindre än 2,5 µm tränger ända in i alveolerna. I Finland härrör största delen av de inandningsbara partiklarna i stadsluften från det damm som trafi ken orsakar och består alltså av indirekta utsläpp. Halterna av inandningsbara partiklar ökar särskilt i mars-april, då sandningsmaterialet som malts sönder av bildäcken samt asfaltdammet stiger upp i luften på grund av trafi ken. Partikelhalten i luften ökar också genom direkta utsläpp från energiproduktionen, industrin, trafi ken och förbränning av trä i små partier, t.ex. vid vedeldning. Barn, åldringar, astmapatienter, personer med långvarig bronkit och hjärtpatienter är särskilt känsliga för partikelföroreningar. Ökad partikelhalt kan orsaka astmaattacker, den försvagar lungornas funktion och ökar antalet luftvägsinfektioner. Likaså kan dödligheten och intagningen på sjukhus öka på grund av ökad partikelhalt i luften. Kväveoxider (NO och NO 2 ) Med kväveoxider (NO x ) avses vanligen kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO 2 ). Största delen av kväveoxiderna i uteluften kommer från trafi kutsläpp, och där spelar den tunga varutrafi ken en avgörande roll. Kväveoxidhalten är som högst under rusningstiden, särskilt under vintern och våren under vindstilla köldperioder. Den kväveoxid som orsakar de största hälsoolägenheterna är kvävedioxiden (NO 2 ), som tränger djupt in i andningsorganen. Den förvärrar symtomen i synnerhet hos barn och astmatiker, och högre halter får luftrören att dra ihop sig. Kväveoxiden kan också öka känsligheten för andra incitament såsom kall luft och pollen. Kväveoxiderna skadar växternas blad och barr. De bidrar också till försurningen och till eutrofi eringen av vattnen. Kväveoxiderna bidrar dessutom till att det bildas marknära ozon. Ozon (O 2 ) Ozonet kan skydda eller skada jordens organismer, beroende på den höjd på vilken det förekommer. Högt i de övre skikten av atmosfären fungerar ozonet som en sköld mot solens farliga ultravioletta strålning. Men nära markytan och i andningsluften är ozonet en luftförorening som är skadlig för människor, djur och växter. Det fi nns alltså två ozonproblem: det skyddande ozonskiktet i övre atmosfären har tunnats ut (ozonsvinn), och det skadliga marknära ozonet ökar. Ozonet kommer inte till atmosfären direkt via utsläpp, utan det bildas under inverkan av solljus i luften genom kemiska reaktioner mellan kväveoxider och kolväten. Därför har utsläppen av kväveoxider från trafi ken stor betydelse för ozonbildningen. I stadscentren fi nns i alla fall mindre ozon än i förorterna och på landsbygden, eftersom ozonet också förbrukas i reaktioner med andra luftföroreningar. Samtidigt uppkommer andra skadliga föroreningar såsom kvävedioxid. I Finland är ozonhalterna högst då det är soligt på våren och sommaren och utanför tätorterna. Fjärrtransport av ozon från Centraleuropa åstadkommer också en klar höjning av ozonhalterna i Finland. Typiska symtom orsakade av ozon är irritation av slemhinnorna i ögon, näsa och strupe. Om man lider av sjukdomar i andningsorganen kan ozonet orsaka hosta och andnöd och allmän försämring av konditionen. Ozon kan förvärra allergisymtom orsakade av pollen. Ozon skadar blad och barr. Det kan försvaga skogstillväxten och orsaka minskning av skördarna. Växternas känslighet för ozon varierar beroende på art.

Svaveldioxid (SO 2 ) Svaveldioxiden i uteluften härrör huvudsakligen från energiproduktionen. Utsläppen av svaveldioxid har minskat avsevärt under de senaste decennierna, och därför är halterna i uteluft numera låga. På vissa industriorter kan det alltjämt förekomma problem särskilt i samband med driftsstörningar. Då halten av svaveldioxid är hög uppstår kraftig irritation i andningsvägarna och bronkerna. Svaveldioxid bidrar till infektioner i luftvägarna hos såväl barn som vuxna och orsakar astmaattacker. Typiska akuta symtom orsakade av svaveldioxid är hosta, andnöd och sammandragning av luftrören. Astmatiker är klart mest mottagliga för verkningarna av svaveldioxid, och särskilt då det är köldgrader förvärras de symtom som orsakas av svaveldioxid. Svaveldioxid försurar jordmån och vattendrag. Markförsurningen leder till att närsalter som är viktiga för växterna lakas ut, och i vattendragen kan försurningen leda till ändringar i artsammansättningen både i fråga om växter och i fråga om djur. Naturens toleransförmåga, dvs. den kritiska belastningsgränsen, överskrids ställvis i södra Finland och likaså vissa områden i norra Finland. Svaveldioxid skadar blad och barr också direkt. Kolmonoxid, os (CO) Kolmonoxid i uteluften kommer främst från bilavgaserna. Numera är kolmonoxidhalterna i uteluften låga tack vare bättre bränslen och förbränningsteknik samt katalysatorer. Under rusningstid kan kolmonoxidhalten inne i bilarna vara betydligt högre än i uteluften. Kolmonoxid orsakar syrebrist, eftersom det minskar de röda blodkropparnas förmåga att transportera syre. Befolkningsgrupper som är särskilt känsliga för kolmonoxid är personer med hjärt- och blodkärlssjukdomar, lungsjukdomar och anemi samt åldringar, gravida kvinnor och nyfödda. Reducerade svavelföreningar (TRS) Reducerade, illaluktande svavelföreningar härstammar huvudsakligen från industrin, särskilt cellulosaindustri och oljeraffi nerier, men också från avfallsbehandling. Många reducerade svavelföreningar luktar verkligt illa redan då halten av dem är låg, vilket minskar trivseln. De orsakar irritation i ögon, näsa och strupe, andnöd samt huvudvärk och illamående. Reducerade svavelföreningar förekommer lokalt i närheten av utsläppskällan. Vanligen förekommer höga halter bara tillfälligt. Utsläppen av reducerade svavelföreningar har minskat under de senaste åren. Kolväten (VOC) Med kolväten avses ett stort antal kemiska föreningar av kol och väte, orsakade bl.a. av trafi k, industri och uppvärmningen av småhus. Många av dem förångas lätt, de luktar och irriterar, och vissa ökar risken för cancer. Kolvätehalterna i uteluften är i allmänhet låga. Kolväten och kväveoxider bildar i de nedre luftlagren ozon, som är skadligt för hälsan och för växter. Koldioxid (CO 2 ) All förbränning genererar koldioxidutsläpp. Koldioxid från förbränningen av fossila bränslen bidrar till växthusfenomenet men orsakar inte lokala problem med luftkvaliteten. 7

8 Sauli Heikkilä Myndigheternas ansvar Myndigheterna och beslutsfattarna i kommunerna avgör i stor utsträckning hur luftkvaliteten utvecklas. De statliga och kommunala myndigheterna bestämmer om begränsning av utsläppen i samband med handläggningen av miljötillstånden. De övervakar också verksamheten vid anläggningar som påverkar luftkvaliteten. Beslutsfattarna i kommunerna har ansvaret också för planläggningen och trafi kplaneringen. Det är viktigt att se till att bostäder och särskilt daghem, skolor och sjukhus placeras förnuftigt och att kollektivtrafi ken fungerar effektivt, eftersom man på detta sätt kan minska exponeringen för luftföroreningarna och stävja de hälsoolägenheter sådana kan orsaka särskilt för utsatta grupper av befolkningen. Gatuunderhållet och skötseln av gatorna faller huvudsakligen på kommunens ansvar. Valet av sandningsmaterial och bortputsningen av det vid rätt tidpunkt, valet av arbetsmaskiner och arbetssätt har stor betydelse för luftkvaliteten lokalt, i synnerhet under våren. Lagstiftning som syftar till bättre luftkvalitet Halterna av luftföroreningar regleras med tillhjälp av riktvärden, gränsvärden och tröskelvärden. Riktvärdena används vid målsättningen för luftvårdsarbete och luftkvalitet. Riktvärden ingår i främsta hand i anvisningar för myndigheterna. De används bl.a. i planeringen av markanvändning, byggande och trafik och då miljötillstånd beviljas för olika slags aktiviteter. Målet är att man redan i förväg med tillhjälp av planeringen skall kunna förhindra att riktvärdena överskrids. Gränsvärdena är mer bindande än riktvärdena. Genom gränsvärden anges de högsta tillåtna halterna av luftföroreningar. Då gränsvärdena

överskrids måste myndigheterna vidta åtgärder. Bland annat skall befolkningen informeras, och vid behov kan de verksamheter som orsakar utsläpp (t.ex. trafiken) begränsas. Samma gränsvärden gäller i alla EU-länder. I syfte att förebygga hälsoolägenheter har gränsvärden satts för halterna av svaveldioxid, kvävedioxid, partiklar, bly, kolmonoxid och benzen i uteluft. Arbetet med att ställa upp gränsvärden för andra ämnen och föreningar pågår som bäst. Gränsvärdena får inte överskridas i sådana områden där människor bor eller vistas och där de kan exponeras för luftföroreningarna. Dessutom finns separata gränsvärden för svaveldioxid och kväveoxider, vilket syftar till att skydda vegetationen och ekosystemen. Varningströsklarna anger de halter som kan orsaka hälsoolägenheter, om de tillfälligt överskrids. Det finns varningströsklar för ozon, svaveldioxid och kväveoxider. Det finns också en informationströskel för ozon, eftersom det kan skada känsliga grupper, om halten tillfälligt överskrids. I Finland kommer halterna sannolikt inte att överskrida varningströskeln, och det är sällsynt att informationströskeln för ozon överskrids. Om halterna går över varningströskeln eller informationströskeln, skall befolkningen informeras om var detta sker, hur länge man väntar sig att detta skall vara, vilka hälsoolägenheterna är och hur man kan skydda sig. Kontinuerlig övervakning av luftkvaliteten De största kommunerna övervakar kontinuerligt luftkvaliteten, och motsvarande övervakning finns i områden där halten av luftföroreningar är hög. Men i områden där halterna är mycket låga räcker det med att luftkvaliteten bedöms t.ex. genom en kartläggning av utsläppskällorna, genom undersökning med bioindikatorer eller med tillhjälp av datormodeller. Kommunerna svarar för övervakningen av luftkvaliteten i tätorterna. Vi har i detta nu omkring 140 mätstationer i inemot 60 kommuner. Dessa stationer övervakar den lokala luftkvaliteten, förändringarna i den och verkningarna av olika utsläppskällor. Också vissa industriföretag följer med hur deras utsläpp påverkar luftkvaliteten. 9

10 Meteorologiska institutet har ett nät för övervakning av luftkvaliteten. Dessa mätstationer ligger långt från alla utsläppskällor på olika håll i landet. Mätresultaten från dessa stationer ger en övergripande bild av grundnivån för luftkvaliteten i Finland och om förändringarna i den. Många städer informerar stadsborna om luftkvaliteten. Informationen går vanligen över nyhetsmedierna, dvs. tid ningar och radio, eller Internet, luftkvalitetstelefonen och skyltar. Meteorologiska institutet ger separat information om ozonhalterna på jämförelsestationerna. Luftkvalitetsindex för bättre information Sauli Heikkilä Luftkvalitetsindex är ett värde som bygger på resultaten av mätningen av luftkvaliteten och visar den aktuella luftkvaliteten. Den huvudsakliga avsikten med detta index är att göra det lättare att informera om förändringar i luftkvaliteten. Indexet har tagits fram av SAD:s miljöbyrå och används i de flesta av våra städer. Indexet beräknas på basis av halterna av svaveldioxid, kvävedioxid, kolmonoxid, små partiklar och ozon. Dessa halter jämförs med riktvärdena, gränsvärdena och tröskelvärdena. Det finns fem luftkvalitetsklasser: god, tillfredsställande, nöjaktig, dålig och mycket dålig. Luftkvalitetsindex anger luftkvaliteten i realtid, eftersom det Vad vi själva gör är viktigt Trafi ken är den faktor som mest inverkar på den lokala luftkvaliteten i Finland. Du kan minska utsläppen genom att använda tjänster som ligger nära och genom att anlita kollektivtrafi ken när helst det är möjligt. Planera vart du skall och låt bli att i onödan köra av och an. Kortare sträckor kan tillryggaläggas till fots eller med cykel. Också då du kör kan du påverka luftkvaliteten: kör lugnt, använd motorvärmare och låt serva bilen regelbundet, så minskar dina utsläpp. Glöm inte att tomgång är både onödigt och förbjudet. Om det fi nns en eldstad i din bostad, använd bara torr och obehandlad ved. Bränn inte avfall eller material som inte brinner bra. Det bästa sättet att behandla trädgårdsavfall är kompostering eller eventuellt separat insamling.

Kategorier för luftkvalitetsindex och definitioner räknas ut varje timme. Klassificeringen motsvarar olika grader av hälsoolägenheter samt skador på material. Om luftkvaliteten försämras Då halterna av luftföroreningar stiger så att de ligger avsevärt över det normala talar man om kortvarig försämring av luftkvaliteten, en episod. Då avviker utsläppen inte nödvändigtvis från det normala, men väderleken förhindrar en uppblandning och utspädning av föroreningarna. I finska förhållanden förekommer särskilt vintertid och om vårarna vid svag vind sådana högtryck och temperaturinversioner som leder till episoder. Inversion innebär en situation där ett kallt luftlager nära markytan blir stående under en övre varmare luftmassa. Då förhindras den vertikala uppblandningen, och halterna av luftföroreningar kan nära markytan stiga betydligt över det normala. Vissa städer såsom Helsingfors och Åbo har beredskapsplaner för 11 Vid inversion blir utsläppen liggande nära markytan. Sauli Heikkilä

12 sådana episoder. Avsikten är att förhindra och förebygga sådana olägenheter som episoderna kan orsaka. I första stadiet av beredskapsplanen ingår vanligen effektiverad informa tion till stadsborna och skärpt be -redskap för ytterligare åtgärder. Om episoden inte går över, inleds de egentliga åtgärderna. De kan till exempel innebära att trafiken begränsas för att utsläppen av kväveoxider skall minska, eller att man sprutar vatten på gatorna för att minska mängden partiklar i luften. Sauli Heikkilä Läget hos oss och annorstädes Luftkvaliteten i Finland är annorlunda än i Centraleuropa. I snitt är luftkvaliteten hos oss bättre, även om besvärlig väderlek vintertid och om våren kan höja halterna till samma nivå som i centraleuropeiska städer av motsvarande storlek. Men hos oss förekommer höga halter mer sällan, under kortare tider och inom mindre områden än i Centraleuropa. Sommartid kan det i Centraleuropa förekomma ytterst höga ozonhalter, vilket inte är fallet i Finland, eftersom väderleksförhållandena här är annorlunda. Å andra sidan är de problem med luftkvaliteten som vi har om vårarna på grund av gatudammet helt okända i Centraleuropa. Nuförtiden är det trafiken som mest försämrar luftkvaliteten i Centraleuropa och också hos oss. Mer information om luftkvalitet finns hos de lokala miljömyndigheterna. Jatta Karonen (Meteorologiska institutet), Teemu Virtanen (SAD), Tarja Lahtinen (miljöministeriet), Raimo O. Salonen (Folkhälsoinstitutet) och Niina Torvela (Andningsförbundet Heli) står för sakkunskapen i denna broschyr. Pieni Huone/Nykypaino 5.2002 25.000 Miljöministeriet telefon (09) 160 07 www.ymparisto.fi Andningsförbundet Heli ry. telefon (09) 752 7511 www.hengitysliitto.fi Meteorologiska institutet telefon (09) 192 91 www.fmi.fi Huvudstadsregionens samarbetsdelegation telefon (09) 156 11 www.ytv.fi

13 Pieni Huone/Nykypaino 5.2002 25.000 Sauli Heikkilä