FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT FRANCIS G. JACOBS föredraget den 14 december 1995 *

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT FRANCIS G. JACOBS föredraget den 14 december 1995 * 1. Tribunal de commerce de Paris har i förevarande fall begärt att domstolen skall meddela förhandsavgörande avseende ett antal frågor om i synnerhet nationella domstolars behörighet i samband med en talan som har väckts av konkurrenter till ett bolag som påstås ha erhållit oanmält statligt stöd. Frågorna har uppkommit i en talan som har väckts av Syndicat français de l'express international (nedan kallat SFEI) och ett antal expressbudsföretag mot det franska postverket med flera. uppgick till 66 respektive 34 procent. SFMI utövar sin verksamhet under firmanamnet "Chronopost". Bakgrund 2. Det franska postverket, som är ett offentligrättsligt organ, bedriver, förutom den lagstadgade verksamhet som det har monopol på, även viss verksamhet som också utövas av privata företag. År 1985 bildade Sofipost (ett bolag genom vilket postverket äger sina dotterbolag), tillsammans med Société de transport aérien transrégional (TAT), bolaget Société française de messagerie internationale (SFMI) i syfte att tillhandahålla expressbudstjänster. Sofiposts och TAT: s andelar i SFMI * Originalspråk: engelska. 3. År 1992 ändrades verksamhetens struktur. Sofipost och TAT bildade ett nytt bolag, Chronopost SA, och deras andelar uppgick även i detta bolag till 66 respektive 34 procent. Chronopost SA tog över SFMI: s verksamhet på den franska marknaden. SFMI: s verksamhet omvandlades till ett internationellt expressbudsföretag som drevs gemensamt av de franska, tyska, nederländska, kanadensiska och svenska postverken i samarbete med det australiensiska företaget TNT. SFMI blev ett helägt dotterbolag till GD Express Worldwide France, vilket i sin tur är ett helägt dotterbolag till GD Express Worldwide NV. Det senare ägs till lika delar av TNT och GD Net BV, ett bolag som ägs av de olika nationella postverken. Sofipost har 25 procent av aktierna i GD Net BV. Numera äger det franska postverket genom Sofipost följaktligen 66 procent av den expressbudsverksamhet som bedrivs av Chronopost SA och indirekt 12,5 procent (25 % χ 50 % χ 100 % χ 100 %) av den internationella budverksamhet som bedrivs av SFMI. I-3551

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 4. Enligt den nya organisationen tillhandahåller Chronopost SA tjänster och är verksam som agent för SFMI genom att hämta och distribuera försändelser inom Frankrike som har sänts genom GD Express Worldwides nätverk. Enligt det avtal som ingicks när GD Express Worldwide bildades kunde Chronopost inte konkurrera med SFMI och var fram till den första januari 1995 detta företags enda agent. Det franska postverket gav dessutom SFMI (och således i realiteten Chronopost SA) ensamrätt att utnyttja postverkets organisation fram till detta datum. genom dom av den 16 juni 1994 1 ogiltigförklarade förstainstansrättens dom och återförvisade målet till denna. Kommissionen drog därefter tillbaka skrivelsen, och förstainstansrätten fastställde genom beslut av den 3 oktober 1994 att anledning saknades att avgöra målet. Den 30 december 1994 fattade kommissionen ett nytt beslut om att lägga ned undersökningen med avseende på artikel 86. Detta beslut är föremål för talan i mål T-77/95 som är anhängigt vid förstainstansrätten. 5. Den 21 december 1990 anförde SFEI, en sammanslutning av ett antal företag som tillhandahåller expressbudstjänster, ett klagomål vid kommissionen mot den franska staten med stöd av artikel 92 i fördraget. Vid ett senare möte mellan företrädare för SFEI och kommissionen togs även frågan upp om det franska postverket, i egenskap av affärsdrivande företag, hade åsidosatt artikel 86. Den 10 mars 1992 sände kommissionen två skrivelser till SFEI, i vilka den meddelade att den hade för avsikt att avsluta undersökningen avseende statligt stöd och artikel 86. 7. Genom ansökan som inkom till domstolen den 16 maj 1992 väckte SFEI och samma tre företag talan om ogiltigförklaring av beslutet att lägga ned undersökningen avseende statligt stöd. Till följd av att kommissionen drog tillbaka denna skrivelse i juli 1992 förklarade domstolen genom beslut av den 18 november 1992 i mål 222/92 att anledning saknades att avgöra målet och förpliktade kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. Kommissionen har ännu inte avgjort detta ärende. 6. Genom ansökan av den 16 maj 1992 väckte SFEI och tre expressbudsföretag talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av skrivelsen i fråga om undersökningen med stöd av artikel 86. Genom beslut av den 30 november 1992 avvisade förstainstansrätten talan, bland annat på den grunden att kommissionens skrivelse saknade rättsverkan. Sökandena överklagade till domstolen, som 8. Den föreliggande begäran om förhandsavgörande föranleds av en talan som har väckts vid Tribunal de commerce de Paris den 16 juni 1993 av SFEI med flera mot det franska postverket, Sofipost, SFMI, TAT, TAT 1 Dom SFEI m. fl. mot kommissionen (C-39/93 P, Rcc. s. 1-2681). I-3552

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA Express och Chronopost. Sökandena har yrkat att den nationella domstolen skall förplikta det franska postverket att omedelbart upphöra att tillhandahålla SFMI och Chronopost det rättsstridiga statliga stödet (mot vite av 250 000 FF per dag), fastställa att de logistiska och kommersiella tjänster som postverket har tillhandahållit SFMI och Chronopost utan verkligt vederlag utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92 i fördraget, förplikta SFMI att till postverket återbetala allt rättsstridigt stöd som SFMI har mottagit sedan det bildades, vilket uppgår till 2 139 000 000 FF för åren 1986 1991 samt fastställa att stödet är rättsstridigt på den grunden att det inte har anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 93.3 i fördraget, förplikta svarandena att betala 216 000 000 FF i skadestånd till sökandena. fastställa att svaranden har gjort sig skyldig till illojal konkurrens, fastställa att det franska postverket, Sofipost, SFMI och Chronopost har missbrukat sin dominerande ställning i den mening som avses i artikel 86 i fördraget, 9. Svarandena har bland annat gjort gällande att den nationella domstolen borde förklara sig sakna behörighet till förmån för kommissionen eller i andra hand till förmån för franska förvaltningsdomstolar. fastställa att svarandena har åsidosatt principen om fri konkurrens, 10. I beslutet om hänskjutande redogörs inte för den faktiska bakgrunden till SFEI: s påstående att det franska postverket rättsstridigt har lämnat SFMI och Chronopost stöd. I sitt I - 3553

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 skriftliga yttrande har SFEI kortfattat beskrivit de påstådda logistiska tjänsterna enligt följande: "Mot ett onormalt lågt vederlag har SFMI tillgång till postverkets organisation som består av 300 000 personer, 73 000 postutdelningsturer per dag, 16 835 byggnader, 50 000 fordon, 300 godsvagnar och 22 flygplan. SFMI åtnjuter privilegierad tullbehandling. 11. Genom skrivelse av den 13 juli 1995 anmodade domstolen kommissionen att förklara varför kommissionen, sedan den hade dragit tillbaka sitt beslut i juli 1992, inte hade tagit ställning till om de logistiska och kommersiella tjänster som det franska postverket tillhandahöll SFMI och Chronopost utgjorde statligt stöd. Genom skrivelse av den 29 augusti 1995 svarade kommissionen att sökandenas talan i huvudsak grundades på en undersökning som utförts av en konsult för deras räkning. Kommissionen ifrågasatte vissa av de antaganden på vilka förekomsten och uppskattningen av det påstådda stödet i form av logistiska tjänster byggde. Dessutom hade de franska myndigheterna motbevisat vissa påståenden i sak, i synnerhet de som avser den privilegierade tullbehandlingen. Kommissionen ställde sig även tveksam till påståendena om stöd i form av kommersiella tjänster. SFMI har erhållit onormalt förmånliga betalningsvillkor av det franska postverket." Den nationella domstolens frågor De påstådda kommersiella tjänsterna består i att "SFMI har tillgång till postverkets kunder och goodwill samt 12. Innan den nationella domstolen avgör frågan om den är behörig att döma i målet eller prövar talan i sak, har den begärt att domstolen skall meddela förhandsavgörande angående följande frågor: SFMI drar fördel av de marknadsförings-och reklamkampanjer som postverket genomför." "1) Skall de åtgärder som vidtas av en medlemsstat, vilka bland annat består i att I - 3554

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA genom ekonomi-och finansministeriet samt ministeriet för postväsen och telekommunikation i denna medlemsstat subventionera ett expressbudsbolag genom att tillhandahålla detta logistiska och kommersiella tjänster och genom att inte begära normalt vederlag för sina tekniska, kommersiella och finansiella prestationer, anses utgöra statligt stöd som snedvrider eller som hotar att snedvrida konkurrensen och som påverkar handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 92 i fördraget? 4) För det fall tredje frågan besvaras jakande, skall den skada som har åsamkats konkurrenterna till det företag som erhållit detta stöd, genom att det sistnämnda företaget inte visat tillräcklig aktsamhet, även ersättas i enlighet med gällande nationell rätt som gottgörelse för att de ifrågavarande gemenskapsrättsliga bestämmelserna har åsidosatts? 2) För det fall första frågan besvaras jakande, är återbetalning av det finansiella stöd som redan har utbetalats i strid med det förbud som föreskrivs i artikel 93.2 sista meningen, förutom att utbetalningar av stödet i fråga omedelbart upphör, inte det enda sättet att säkerställa att ett sådant förbud efterlevs? 5) Är en nationell domstol, som i egenskap av civilrättslig instans enligt nationell rätt skall ta ställning till följderna av en statlig åtgärd som har vidtagits utan att kommissionen först har underrättats i enlighet med artikel 93.3 sista meningen, enligt gemenskapsrätten skyldig att avvisa talan på grund av bristande behörighet, om ett klagomål har anförts vid kommissionen om att denna skall fastställa att den ifrågasatta åtgärden är oförenlig med den gemensamma marknaden, även om kommissionen inte har fattat sitt slutgiltiga beslut eller tagit ställning till frågan om de ifrågasatta åtgärderna utgör statligt stöd eller inte? 3) För det fall första frågan besvaras jakande, är ett företag som har beviljats stöd av detta slag skyldigt, enligt gemenskapsrätten och i synnerhet enligt principen om gemenskapsrättens företräde, att visa särskild aktsamhet genom att särskilt kontrollera att stödet har beviljats i vederbörlig ordning med hänsyn till artikel 93.3 i EG-fördraget innan det mottager det ifrågavarande stödet? 6) Alternativt är den nationella domstol som under samma förhållanden förklarat sig vara behörig ändå skyldig att förklara målet vilande i syfte att invänta I - 3555

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 kommissionens beslut i fråga om de aktuella åtgärderna utgör statligt stöd? Bestämmelserna i fördraget om statligt stöd och nationella domstolars uppgift 7) Påverkas den situation som beskrivs i fråga 5 och 6 av den omständigheten att kommissionen ännu inte har avgjort ärendet, trots att klagomålet anfördes för mer än två år sedan och av att sökanden vid den nationella domstolen har visat att det är angeläget att de skadliga följder som åsidosättandet av artikel 93.3 sista meningen har för honom kan fås att upphöra? 14. Innan jag går in på den nationella domstolens frågor kan det vara av värde att kortfattat redogöra för bestämmelserna i fördraget om statligt stöd och kommissionens och de nationella domstolarnas respektive uppgifter när det gäller att säkerställa att dessa bestämmelser iakttas. 8) Framgår det inte i stället, under sådana omständigheter som de som avses i punkt 5 7 ovan, av domstolens dom av den 21 november 1991, C-354/90 (särskilt punkt 14), att den nationella domstol som förklarar sig behörig och som, såsom har begärts, avgör målet på grundval av artikel 93.3 sista meningen endast uppfyller sin plikt, som består i att fram till det att kommissionen fattar ett slutgiltigt beslut skydda enskildas rättigheter när statliga myndigheter åsidosätter förbudet i artikel 93.3 sista meningen i fördraget?" 15. I artikel 92.1 i fördraget föreskrivs följande: "Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna." 13. Begäran om förhandsavgörande fastställdes efter överklagande genom beslut av en avdelningsordförande vid Cour d'appel de Paris den 24 mars 1994. 16. I artikel 92.2 och 92.3 räknas ett antal stödkategorier upp som är eller kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden. I-3556

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA 17. Enligt artikel 93 har kommissionen huvudansvaret för att säkerställa att artikel 92 iakttas. Kommissionen har, med förbehåll för domstolens prövningsrätt, exklusiv behörighet att avgöra om ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden. 2 Artikel 93.1 och 93.2 avser befintligt stöd. Enligt artikel 93.1 är kommissionen skyldig att "granska alla stödprogram" som förekommer i medlemsstaterna. Efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig skall kommissionen enligt artikel 93.2, om den finner att stöd inte är förenligt med den gemensamma marknaden, besluta att den berörda medlemsstaten skall upphäva eller ändra detta inom en föreskriven tidsfrist. Om medlemsstaten inte rättar sig efter kommissionens beslut, kan kommissionen hänskjuta ärendet direkt till domstolen. 18. I artikel 93.3 fastställs ett förfarande för att granska planer på att vidta nya eller ändra befintliga stödåtgärder. Här föreskrivs följande: som anges i punkt 2. Medlemsstaten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut." 19. Förbudet mot att genomföra stödåtgärder gäller således hela den period under vilken kommissionen genomför sin inledande granskning av stödet, och om kommissionen beslutar att inleda det förfarande som anges i artikel 93.2, gäller förbudet fram till det att kommissionen fattar ett slutgiltigt beslut. Domstolen har fastställt att den inledande granskningen, analogt med artiklarna 173 och 175 i fördraget, skall genomföras inom en period av två månader. Om kommissionen inte vidtar någon åtgärd under denna period, kan den berörda medlemsstaten genomföra planen efter att ha underrättat kommissionen om detta. Stödet skall därefter behandlas som redan befintligt stöd som endast omfattas av artikel 93.1 och 93.2. 3 "Kommissionen skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Om den anser att någon sådan plan inte är förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 92, skall den utan dröjsmål inleda det förfarande 2 Dom av den 22 mars 1977, Stcinikc och Wcinlig (78/76, Rcc. s. 595, punkt 9), och av den 21 november 1991, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon, kallad dom i målet FNCE (C-354/90, Rec. s. 1-5505, punkt 14). 20. Enligt artikel 94 får rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta de förordningar som behövs för tillämpningen av artiklarna 92 och 93 och får särskilt fastställa villkoren för tillämpningen av artikel 93.3 och vilka slag av stödåtgärder som skall vara undantagna från detta förfarande. 3 Dom av den 11 december 1973, Lorenz (120/73, Rcc. s. 1471, punkterna 4 och 5). I - 3.557

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 21. Den grundläggande bestämmelsen i artikel 92.1, enligt vilken visst stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden, har inte automatiskt direkt effekt i de nationella rättsordningarna. I målet Capolongo 4 fastställde domstolen följande: samtliga följder av detta beaktas i överensstämmelse med den nationella rätten i fråga, såväl med hänsyn till giltigheten av rättsakterna om att genomföra stödåtgärder som med hänsyn till återkrav av det ekonomiska stöd som har lämnats i strid med denna bestämmelse eller i strid med eventuella interimistiska åtgärder." "[BJestämmelserna i artikel 92.1 [är] avsedda att ha verkan i medlemsstaternas rättsordningar och därigenom kunna åberopas inför nationella domstolar, om artikeln har konkretiserats genom de rättsakter med allmän räckvidd som förutses i artikel 94 eller genom de beslut i särskilda fall som avses i artikel 93.2." 23. I samma dom 6 sammanfattade domstolen kommissionens och de nationella domstolarnas respektive uppgifter enligt följande: 22. Nationella domstolars huvudsakliga uppgift i fråga om statligt stöd följer i stället av den direkta effekten av förbudet i artikel 93.3 mot att genomföra stödåtgärder innan kommissionen har fattat sitt slutgiltiga beslut. I domen i målet FNCE 5 fastställde domstolen följande: "För det fall nationella myndigheter har åsidosatt artikel 93.3 får detta betydelse för giltigheten av de rättsakter som utfärdas för att genomföra stödåtgärder. Nationella domstolar skall garantera enskilda som kan gör gällande att bestämmelsen är åsidosatt, att "Den centrala och exklusiva uppgift som enligt artiklarna 92 och 93 i fördraget åligger kommissionen, nämligen att avgöra om en stödåtgärd eventuellt är oförenlig med den gemensamma marknaden, skiljer sig i grund från den uppgift som åligger nationella domstolar i fråga om att skydda rättigheter som tillkommer enskilda till följd av att förbudet i artikel 93.3 sista meningen i fördraget har direkt effekt. Medan kommissionen är skyldig pröva om en planerad stödåtgärd är förenlig med den gemensamma marknaden, även när medlemsstaten har åsidosatt förbudet mot att genomföra stödåtgärden, är de nationella domstolarnas uppgift, fram till det att kommissionen har fattat sitt slutgiltiga beslut, enbart att skydda enskildas rättigheter för det fall nationella myndigheter har åsidosatt förbudet i artikel 93.3 sista meningen i fördraget. När dessa domstolar avgör ett sådant ärende skall de därmed inte ta ställning till om det ifrågavarande stödet är 4 Dom av den 19 juni 1973 (77/72, Rcc. s. 611, punkt 6). 5 Nämnd ovan i fotnot 2, punkt 12 i domen. 6 Nämnd ovan i fotnot 2, punkt 14 i domen. I - 3558

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA förenligt med den gemensamma marknaden, eftersom det slutgiltiga beslutet i ett sådant ärende omfattas av kommissionens exklusiva behörighet med förbehåll för domstolens prövningsrätt." Upptagande till sakprövning 24. TAT har i sitt skriftliga yttrande gjort gällande att den nationella domstolens begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till sakprövning av följande fyra skäl: den nationella domstolens bristande behörighet, en beskrivning av den faktiska och rättsliga bakgrunden till begäran saknas, rätten till ett försvar har åsidosatts (principen om ett kontradiktoriskt förfarande) samt på grund av att rättegångsmissbruk har förekommit. Under sammanträdet har TAT: s argument ytterligare utvecklats av SFMI: s ombud. Dessa två parters argument kan sammanfattas enligt följande: 26. För det andra har den hänskjutande domstolen inte redogjort för beskaffenheten av de logistiska och kommersiella tjänster som det franska postverket har tillhandahållit SFMI. Vidare har det endast påståtts att vederlaget för dessa tjänster är onormalt lågt. Av dessa skäl har det varit omöjligt att inge relevanta yttranden. TAT och SFMI har med hänvisning till domen i målet Telemarsicabruzzo 7 gjort gällande att den information som framgår av de skriftliga yttranden som har ingivits till domstolen inte är tillräcklig för att avhjälpa att den nationella domstolen inte har redogjort för den faktiska och rättsliga bakgrunden till frågorna i begäran om förhandsavgörande. 27. För det tredje har förhandlingarna vid den nationella domstolen endast gällt behörighetsfrågor, medan vissa sakfrågor har ansetts som fastställda. Om domstolen meddelar ett förhandsavgörande, görs det på grundval av falska påståenden och i strid med svarandenas rätt till försvar. 25. För det första är det i Frankrike förvaltningsdomstolarna och inte de allmänna domstolarna som är behöriga att pröva om en administrativ rättsakt avseende utbetalning av stöd är lagenlig. De sistnämnda domstolarna har inte heller behörighet att besluta om återbetalning av stöd eller att ålägga staten skadeståndsansvar. Eftersom Tribunal de commerce uppenbart saknar behörighet är de frågor som har ställts inte nödvändiga för att lösa tvisten. 28. För det fjärde har förfarandet med förhandsavgörande missbrukats i syfte att kringgå det hinder som uppkommer på grund av kommissionens dröjsmål med att fatta beslut. Den första frågan gäller i själva verket inte enbart om de ifrågavarande åtgärderna utgör stöd utan också om de är oförenliga med den gemensamma marknaden, en fråga som omfattas av kommissionens exklusiva behörighet. Enligt TAT och 7 Dom av den 26 januari 1993 (C-320/90, C-321/90 och C-322/90, Rcc. s. I-393). I - 3559

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 SFMI vore det lämpligare att sökandena väckte antingen passivitetstalan mot kommissionen eller ogiltighetstalan mot beslutet att vägra inleda det samrådsförfarande som stadgas i artikel 93.2. tas upp till sakprövning, eftersom den nationella domstolen saknade behörighet i skattemål ansåg domstolen att 29. Den franska regeringen har endast bestritt att den första frågan som har ställts av Tribunal de commerce kan tas upp till sakprövning. Den franska regeringen har gjort gällande att den hänskjutande domstolen inte har redogjort för de faktiska och rättsliga överväganden som har föranlett denna domstol att dra slutsatsen att SFMI och Chronopost har erhållit fördelar mot onormalt lågt vederlag. Mot bakgrund av att sakfrågorna i det förevarande fallet är mycket komplicerade, är det enligt den franska regeringen helt klart att frågan skall avvisas. "det inte ankommer på domstolen att avgöra om ett beslut om hänskjutande har fattats i överensstämmelse med nationella regler om rättens sammansättning och arbetssätt. Domstolen är således bunden av ett beslut om hänskjutande som har fattats av en domstol i en medlemsstat, så länge detta beslut inte har återkallats genom ett överklagande i enlighet med nationell rätt." 30. Enligt min mening skall den nationella domstolens frågor tas upp till sakprövning. Vad beträffar TAT: s och SFMI: s påstående att Tribunal de commerce är fel forum för en talan avseende administrativa stödåtgärder och att begäran om förhandsavgörande därför är onödig på grund av bristande behörighet, skall det för det första påpekas att det inte ankommer på domstolen att pröva om den hänskjutande domstolen enligt nationell rätt är behörig att ta upp ett mål, vilket har givit upphov till en begäran om förhandsavgörande, och att bifalla en talan. I målet Balocchi 8 där det gjordes gällande att en begäran om förhandsavgörande inte kunde 8 Dom av den 20 oktober 1993 (C-10/92, Rcc. s. 1-5105, punkterna 16 och 17). Se även dom av den 14 januari 1982, Reina (65/81, Rcc. s. 33, punkterna 7 och 8). 31. Följaktligen är sådana frågor som gäller den hänskjutande domstolens behörighet enligt nationell rätt ett ärende för den nationella rättsordningen. Det kan påpekas att i förevarande fall avvisades det franska postverkets och Sofiposts överklagande av beslutet om hänskjutande. 32. I alla händelser framgår det av beslutet om hänskjutande att det franska postverkets och Sofiposts huvudsakliga argument var att Tribunal de commerce borde förklara sig sakna behörighet till förmån för kommissionen. Enligt min mening var det därför med rätta som den nationella domstolen ansåg att ett förhandsavgörande var nödvändigt för att lösa tvisten. I - 3560

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA 33. Vad beträffar TAT: s och SFMI: s andra argument är det riktigt att beslutet om hänskjutande endast innehåller mycket få uppgifter om målets faktiska bakgrund. I synnerhet ges ingen förklaring till hur den koncern som SFMI ingår i är organiserad eller vad de påstådda logistiska och kommersiella tjänster består i som det franska postverket har tillhandahållit. och rättsliga bakgrunden till frågorna eller åtminstone belyser de faktiska omständigheter på vilka dessa frågor grundas. Domstolen har dessutom framhållit sin egen skyldighet att säkerställa att de parter som har rätt att inkomma med skriftliga yttranden, vilka uteslutande bygger på beslutet om hänskjutande, får tillfälle att framföra sin uppfattning om de frågor som ställts till domstolen. 15 34. Även om det underlättar om den nationella domstolen i beslutet om hänskjutande tillhandahåller en kortfattad redogörelse för bakgrunden till de frågor som har uppkommit, har domstolens praxis varit att besvara dessa frågor även om en sådan redogörelse saknas, i den mån som detta är möjligt med utgångspunkt från de upplysningar som framgår av akten och av de yttranden som ingivits till domstolen. 9 Domstolen har emellertid i ett antal mål av senare datum, bland annat Telemarsicabruzzo 10, Lanchero 1 1, Monin Automobiles 12, La Pyramide 13 och Saddik 14, avvisat begäran om förhandsavgörande när den funnit att de gemenskapsrättsliga frågor som begäran gällde inte var tillräckligt klart uttryckta för att det skulle vara möjligt att ge den nationella domstolen ett ändamålsenligt svar. I dessa fall har domstolen understrukit att det är nödvändigt att den nationella domstolen i synnerhet när det gäller komplicerade faktiska och rättsliga frågor såsom i konkurrensrättsliga mål redogör för den faktiska 9 Se exempelvis dom av den 3 mars 1994, Vaneetveld (C-316/93, Ree. s. I-763, i synnerhet punkt 14). 10 Nämnt ovan i fotnot 7. 11 Beslut av den 19 mars 1993 (C-157/92, Rec. s. I-1085). 12 Beslut av den 26 april 1993 (C-386/92, Rec. s. I-2049). 13 Beslut av den 9 augusti 1994 (C-378/93, Rec. s. I-3999). 14 Beslut av den 23 mars 1995 (C-458/93, REG s. I-511). 35. I förevarande fall innehåller beslutet om hänskjutande en detaljerad redogörelse för parternas yrkanden vid den nationella domstolen, i synnerhet sökandenas och svarandenas påståenden avseende den nationella domstolens behörighet. Enligt min mening är dessa detaljerade uppgifter tillräckliga för att de parter som inkom med yttranden skulle kunna ta ställning till fråga 2 9 och för att domstolen skall kunna ge den nationella domstolen ett ändamålsenligt svar. Jag anser därför att det är befogat av den franska regeringen att endast ställa sig tveksam till om fråga 1 kan upptas till sakprövning. 36. Vad beträffar fråga 1 anser jag att det är viktigt att erinra om avsikten med denna fråga. På förfarandets nuvarande stadium är den nationella domstolens huvudsakliga uppgift att undersöka om den skall fortsätta sin prövning av målet, oberoende av att ärendet har hänskjutits till kommissionen, och att få klarlagt vilka åtgärder som lämpligen kan vidtas för det fall den finner att ett stöd är rättsstridigt. Med sin första fråga vill den 15 Beslut i målet Saddik, nämnt ovan i fotnot 14, punkterna 12 och 13. I-3561

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 nationella domstolen, innan den påbörjar sin prövning av sakfrågorna, endast att domstolen besvarar den grundläggande frågan om de kommersiella och logistiska tjänster som har tillhandahållits av staten på angivna villkor utgör stöd. Den söker inte ledning för att avgöra de mer detaljerade rättsliga frågor som kan uppkomma när den prövar sakfrågorna. Som jag skall förklara nedan anser jag det möjligt att ge den nationella domstolen den ledning som den har begärt i detta skede, utan att gå in på frågor som parterna i målet inte har haft tillfälle att yttra sig över. en nationell domstol grundar sina frågor på vissa faktiska antaganden, som ännu inte har styrkts, att parternas rätt till ett försvar åsidosätts. En nationell domstol kan besluta att begära ett förhandsavgörande redan i ett tidigt skede av förfarandet för att kunna klarlägga de relevanta faktiska omständigheterna. 37. TAT: s och SFMI: s tredje argument kan inte heller godtas. Även om det beroende på omständigheterna kan vara en fördel om sakfrågorna och de frågor som gäller nationell rätt är avgjorda innan frågorna hänskjuts till domstolen, är det när allt kommer omkring den nationella domstolen som med beaktande av processuella och praktiska hänsyn skall avgöra i vilket skede av förfarandet som det: är lämpligt att begära ett förhandsavgörande. 16 I alla händelser framstår den nationella domstolens beslut att begära ett förhandsavgörande som berättigat med hänsyn till svarandenas invändningar mot domstolens behörighet. 38. I motsats till vad TAT och SFMI har hävdat, innebär inte den omständigheten att 16 Se dom av den 10 mars 1981, Irish Creamery Milk Suppliers Association (36/80 och 71/80, Rec. s. 735, punkt 6 8). 39. Inte heller det fjärde argumentet avseende talans upptagande till sakprövning kan godtas. Den nationella domstolen har inte begärt att domstolen skall ta över kommissionens roll genom att uttala sig om de ifrågavarande åtgärderna är förenliga med den gemensamma marknaden. Avsikten är att den nationella domstolen skall få klarlagt om åtgärderna utgör sådant stöd som avses i artikel 92.1 i fördraget, vilket skulle ha anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 93.3. Som jag skall förklara nedan måste den nationella domstolen kunna uttala sig om det föreligger ett stöd som skall anmälas, om den skall kunna säkerställa att förbudet mot att genomföra icke godkända stödåtgärder följs. Möjligheten att eventuellt föra talan mot kommissionen utgör inte hinder för att en talan grundad på artikel 93.3 sista meningen förs vid en nationell domstol. En sådan uppfattning skulle vara oförenlig med denna bestämmelses direkta effekt. Dessutom kan de resultat som parterna kan uppnå vid nationella domstolar vara mer långtgående och mer effektiva än de åtgärder som kan vidtas mot kommissionen. I - 3562

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA Prövning i sak 40. Eftersom fråga 5 8 gäller huruvida den nationella domstolen är behörig och huruvida den kan fortsätta att pröva målet oberoende av kommissionens undersökning, är det lämpligt att pröva dessa frågor före fråga 1 4, som avser begreppet stöd och de åtgärder som kan vidtas i händelse av att artikel 93.3 sista meningen har åsidosatts. Fråga 5 8 41. Den nationella domstolen vill med dessa frågor veta om en nationell domstol, vid vilken en talan grundad på artikel 93.3 är anhängig, skall förklara sig sakna behörighet när ett klagomål har anförts vid kommissionen (fråga 5) eller skall förklara målet vilande till dess att kommissionen har avgjort om åtgärderna i fråga utgör statligt stöd (fråga 6). Den nationella domstolen vill vidare veta om det gör någon skillnad att kommissionen har prövat klagomålet under mer än ett år och att klaganden har understrukit att ärendet var brådskande (fråga 7). Slutligen undrar den nationella domstolen om den, genom att förklara sig vara behörig och genom att döma i målet i enlighet med vad som har yrkats, inte endast utför den uppgift som den har enligt domstolens dom i målet FNCE, nämligen att i avvaktan på kommissionens slutgiltiga beslut skydda enskildas rättigheter när staten åsidosätter förbudet i artikel 93.3 (fråga 8). Det är lämpligt att dessa frågor behandlas i ett sammanhang. 42. SFEI, den franska och den spanska regeringen samt kommissionen har gjort gällande att den nationella domstolen är behörig att ta upp och avgöra ett mål om åsidosättande av artikel 93.3, även om ärendet redan handläggs av kommissionen. 43. TAT har hävdat att den nationella domstolen skall förklara sig sakna behörighet när kommissionen handlägger ett ärende men ännu inte har avgjort om åtgärderna i fråga utgör statligt stöd, eftersom den nationella domstolens avgörande annars kan komma att strida mot kommissionens beslut. Om kommissionen slutligen avgör att åtgärderna inte utgjorde statligt stöd, förlorar det nationella förfarandet avseende återbetalning av stödet på grundval av artikel 93.3 sin rättsliga grund. TAT har i andra hand hävdat att den nationella domstolen är skyldig att förklara målet vilande i avvaktan på kommissionens beslut om åtgärderna utgör stöd. Slutligen har TAT gjort gällande att för det fall åtgärderna utgör stöd, skall de anses som redan befintligt stöd, eftersom kommissionen har tagit osedvanligt lång tid i anspråk för att fatta ett beslut. 44. Som jag redan har förklarat åligger det de nationella domstolarna att skydda enskildas rättigheter i avvaktan på kommissionens slutgiltiga beslut, för det fall stöd har beviljats i strid med artikel 93.3 sista meningen. För att dessa domstolar skall kunna fullgöra denna uppgift står det klart att de måste kunna avgöra huruvida åtgärderna i fråga utgör stöd som har lämnats i strid med denna bestämmelse, och de måste i så fall kunna besluta om lämpliga åtgärder. I - 3563

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 Domstolen har således fastställt att kommissionens behörighet i fråga om statligt stöd inte utgör hinder för att en talan förs vid en nationell domstol och att denna tolkar och tillämpar begreppet stöd i den mening som avses i artikel 92 för att avgöra om vissa åtgärder borde ha anmälts till kommissionen. 17 Vidare innebär inte den omständigheten att kommissionen påbörjar en inledande granskning i enlighet med artikel 93.3 eller det förfarande som avses i artikel 93.2 att den direkta tillämpligheten av förbudet mot genomförande av stödåtgärderna påverkas. 18 sammanslutningar och samordnade förfaranden oförenliga med den gemensamma marknaden. Enligt artikel 85.2 är sådana avtal automatiskt ogiltiga. I artikel 85.3 stadgas att bestämmelserna i artikel 85.1 får förklaras icke tillämpliga på vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden. Kommissionen har exklusiv behörighet att fatta beslut om tilllämpning av artikel 85.3 19 och gör detta i vissa fall genom att utfärda gruppundantag för vissa grupper av avtal eller samordnade förfaranden. Kommissionens behörighet att tillämpa artikel 85.1 och 85.2 delas emellertid med nationella domstolar. 20 45. Enligt TAT innebär den omständigheten att både nationella domstolar och kommissionen är behöriga att tolka och tillämpa stödbegreppet att motstridiga beslut kan fattas. I synnerhet föreligger det en risk för att en nationell domstol bifaller en talan grundad på artikel 93.3 sista meningen avseende åtgärder som kommissionen senare inte anser utgör stöd. 46. Som den franska regeringen har påpekat kan ett liknande problem uppstå i anledning av artikel 85 i fördraget. Enligt artikel 85.1 är vissa avtal mellan företag, beslut av företags 47. I målet Delimitis 21 ombads domstolen att uttala sig om en nationell domstol var behörig att tillämpa artikel 85 när det gällde ett avtal som inte omfattades av en undantagsförordning. Domstolen fastslog att den nationella domstolen kunde uttala sig om avtalet i fråga om det klart framgick att villkoren för tillämpning av artikel 85.1 inte var uppfyllda, eller omvänt, om det var uppenbart att avtalet var oförenligt med artikel 85.1 och om avtalet med hänsyn till undantagsförordningarna och kommissionens tidigare beslut under inga omständigheter skulle kunna undantas med stöd av artikel 85.3. 17 Se dom i målet Steinike och Weinlig, nämnd ovan i fotnot 2, punkt 14. Se även dom av den 30 november 1993, Kirsammer-Hack (C-189/91, Rec. s. I-6185, punkt 14). 18 Se dom i målet Lorenz, nämnd ovan i fotnot 3, punkt 8. Se även dom i målet FNCE, nämnd ovan i fotnot 2, i synnerhet punkterna 10 och 11. 19 Se artikel 9.1 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT nr 13, 1962, s. 204). 20 Dom av den 30 januari 1974, BRT (127/73, Rec. s. 51). 21 Dom av den 28 februari 1991 (C-234/89, Rec. s. I-935, punkt 43 55). I - 3564

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA 48. Domstolen påpekade att ett avtal endast kan undantas med stöd av artikel 85.3 om det har anmälts eller om det inte behöver anmälas. Om dessa villkor är uppfyllda och den nationella domstolen, med beaktande av kommissionens regler och praxis, finner att avtalet kan komma att undantas, kan den förklara målet vilande eller besluta om interimistiska åtgärder. Detsamma gäller i de fall det finns risk för motstridiga beslut i samband med att artikel 85.1 eller artikel 86 tilllämpas. Domstolen tillade att de nationella domstolarna, inom gränserna för tillämpliga nationella processrättsliga regler och med förbehåll för artikel 214 i fördraget, alltid har möjlighet att begära upplysningar av kommissionen om läget i förfarandet inför denna och sannolikheten att kommissionen officiellt tar ställning till ett avtal med stöd av förordning nr 17. 22 Om tillämpningen av artikel 85.1 eller artikel 86 ger upphov till särskilda svårigheter kan den nationella domstolen även på samma villkor kontakta kommissionen för att få sådana ekonomiska och rättsliga upplysningar som kommissionen kan tillhandahålla. I detta sammanhang hänvisade domstolen till kommissionens skyldighet enligt artikel 5 i fördraget att samarbeta med myndigheter och domstolar i medlemsstaterna. 49. Det är inte fråga om en fullständig överensstämmelse, eftersom en nationell domstol i fråga om statligt stöd inte kan uttala sig om ett stöd är tillåtet utan endast om det är tillåtet att genomföra stödåtgärden. Inom dessa ramar finns det emellertid ett behov av att undvika motstridiga rättsliga beslut och det hot mot rättssäkerheten som 22 Nämnt ovan i fotnot 19. kan bli följden av sådana uttalanden. Enligt min mening ger därför domen i målet Delimitis viss ledning när det gäller att avgöra vilka åtgärder en nationell domstol kan vidta när den skall uttala sig om huruvida stöd föreligger som skall anmälas. 50. Såsom domstolen antydde i målet Delimitis, beträffande artikel 85.1, skall den nationella domstolen avgöra målet om den anser det uppenbart att åtgärderna i fråga utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1. Samma sak gäller för det fall den nationella domstolen anser det uppenbart att de aktuella åtgärderna inte utgör stöd. 51. När en nationell domstol är tveksam har den, enligt min mening, möjlighet att i enlighet med tillämpliga nationella processrättsliga regler och med förbehåll för artikel 214 i fördraget, begära att kommissionen skall informera den om läget i ett eventuellt förfarande inför denna. 23 Den nationella domstolen kan på samma villkor vända sig till kommissionen för att få sådana upplysningar avseende faktiska och rättsliga frågor som kommissionen kan tillhandahålla. Det kan påpekas att kommissionen i sitt tillkännagivande 24 av den 23 november 1995 uttryckli- 23 Se även generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i målet Namur-Les assurances du crédit (dom av den 9 augusti 1994, C-44/93, Rec. s. 1-3829, punkterna 103 och 104). 24 Tillkännagivande 95/C 312/07 om samarbete mellan nationella domstolar och kommissionen på området statligt stöd (EGT nr C 312, s. 8). I - 3565

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 gen. uppmanade nationella domstolar att kontakta den när det uppstår problem med att tillämpa artikel 93.3 och redogjorde för vilket slag av upplysningar den kunde tillhandahålla. Nationella domstolar har naturligtvis också möjlighet att begära förhandsavgörande från domstolen i rättsliga frågor som de måste avgöra för att kunna uttala sig om huruvida stöd föreligger. 52. I de fall när det troligen kommer att ta viss tid innan det slutliga avgörandet kan komma att avkunnas, skall en nationell domstol överväga om det är lämpligt att vidta interimistiska åtgärder, såsom att i enlighet med nationella processrättsliga regler besluta att utbetalning av stöd skall upphöra i syfte att skydda parternas intressen i avvaktan på det slutliga avgörandet. 53. Det är riktigt att det fortfarande finns en risk för att motstridiga beslut fattas, oberoende av de åtgärder som en nationell domstol kan vidta för att minska denna risk. Sådana problem uppstår emellertid endast om kommissionen beslutar att en åtgärd inte utgör stöd, även om en nationell domstol har ansett det vara tillräckligt klarlagt att denna åtgärd utgör stöd för att besluta om återbetalning. Möjligheten av en sådan motstridighet kan enligt min mening inte hindra nationella domstolar från att fullgöra sin huvudsakliga uppgift att övervaka att fördraget efterlevs. 54. Slutligen anser jag, i motsats till TAT, att kommissionens dröjsmål med att avsluta den inledande granskningen inte kan medföra att nya och rättsstridiga stödåtgärder omvandlas till ett befintligt stöd som endast kan upphävas med framtida verkan. Som jag redan har förklarat fastställde domstolen i domen i målet Lorenz 25 att när en medlemsstat anmäler planerade stödåtgärder till kommissionen, måste denna inom två månader besluta om den skall inleda ett förfarande enligt artikel 93.2. Om kommissionen inte tar ställning inom denna period, kan medlemsstaten genomföra stödåtgärden efter att först ha underrättat kommissionen om sina avsikter. Domstolens dom grundades på behovet att ta hänsyn till berörda medlemsstaters intresse av att snabbt informeras om rättsläget. Emellertid verkar det enligt min mening som om en medlemsstat, som är osäker om planerade åtgärder utgör stöd i den mening som avses i artikel 92.1, kan skydda sina intressen genom att anmäla sina planer till kommissionen och därigenom tvinga kommissionen att ta ställning inom nämnda tvåmånadersfrist. 55. Jag skall nu övergå till fråga 1 4. 25 Nämnd ovan i fotnot 3. I - 3566

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA Fråga 1 56. Med denna fråga vill den nationella domstolen veta om subventioner som en stat har lämnat till ett expressbudsföretag via ett offentligt organ, i form av logistiska och kommersiella tjänster, utan normalt vederlag för dessa tjänster, utgör stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och som påverkar handeln mellan medlemsstaterna i den mening som avses i artikel 92 i fördraget. 57. Det är knappast någon tvekan om att kommersiella och logistiska tjänster som tillhandahålls på sådana villkor kan utgöra stöd i den mening som avses i artikel 92.1. Artikel 92.1 omfattar stöd som lämnas av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, "av vilket slag det än är". Syftet med denna bestämmelse är att förhindra att handeln mellan medlemsstaterna påverkas av fördelar som lämnas av offentliga myndigheter, vilka på olika sätt snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller produkter. 26 I anslutning till EKSG-fördraget fastslog domstolen i målet De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Höga myndigheten 27 följande: "Begreppet stödåtgärd är... mer allmänt än begreppet subvention eftersom det omfattar inte enbart konkreta förmåner som själva subventionerna utan även ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som normalt belastar företagets budget och som därigenom, utan att det är fråga om subventioner i strikt bemärkelse, är av samma karaktär och har identiskt lika effekter." 58. Domstolen har gjort samma vida tolkning i anslutning till artikel 92 i EG-fördraget. 28 Domstolen fastslog exempelvis i domen i målet Van der Kooy m. fl. mot kommissionen 29 att fastställelsen av ett förmånspris för en energikälla som gäller för en bestämd grupp av företag kan betecknas stöd. Fastställelsen av ett sådant pris utgör stöd när: "staten eller den enhet som den har inflytande över inte använder prislistan på samma sätt som en normal ekonomisk aktör, utan för att ge energikonsumenterna en ekonomisk fördel på samma sätt som när staten lämnar stöd till ett visst företag, genom att avstå från den vinst som den normalt skulle göra." 30 26 Dom av den 2 juli 1974, Italien mot kommissionen (173/73, Rec. s. 709, punkt 26). 27 Dom av den 23 februari 1961 (30/59, Rec. s. 1, 39). 28 Se exempelvis dom av den 15 mars 1994, Banco Exterior de España (C-387/92, Rec. s. I-877, punkt 13). 29 Dom av den 2 februari 1988 (67/85, 68/85 och 70/85, Rec. s. 219). 30 Se punkt 28 i domen. I - 3567

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 59. Domstolen tillade att förmånspriset inte utgör stöd när: eller sektorbestämd strukturpolitik och som styrs av mer långsiktiga avkastningsprognoser. 34 "det visas att... priset, i förhållande till den ifrågavarande marknaden, är objektivt motiverat av ekonomiska skäl, såsom nödvändigheten av att bemöta konkurrensen på denna marknad från andra energikällor med konkurrenskraftiga priser." 31 60. Den centrala frågan är om det berörda företaget erhåller en fördel som det normalt inte skulle ha fått tillgång till. 32 Denna princip illustreras kanske tydligast genom domstolens rättspraxis avseende statligt kapitaltillskott till företag. I målet Belgien mot kommissionen 33 godtog domstolen det bedömningskriterium som kommissionen använder på detta område, nämligen frågan huruvida företaget skulle ha kunnat erhålla motsvarande kapital på den privata kapitalmarknaden. För att offentliga myndigheters investeringar inte skall anses utgöra stöd, måste den offentlige investerarens uppträdande åtminstone kunna jämföras med ett privat holdingbolags, vilket följer en allmän 31 Se punkt 30 i domen. 32 Se generaladvokaten Sir Gordon Slynns förslag till avgörande i målet Tyskland mot kommissionen (dom av den 20 mars 1984, 84/82, Rec. s. 1451, 1501), generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i målet Belgien mot kommissionen (dom av den 10 juli 1986, 234/84, Rec. s. 2263, 2269), och mitt förslag till avgörande i målet Spanien mot kommissionen (dom av den 14 september 1994, C-278/92, C-279/92 och C-280/92, Rec. s. I-4103, punkt 28). 33 Nämnt ovan i fotnot 32. 61. När dessa principer tillämpas på det aktuella fallet, anser jag att det är fråga om stöd i den mening som avses i artikel 92.1 när ett offentligt organ tillhandahåller logistiska och kommersiella tjänster till ett företag, i vilket detta organ är direkt eller indirekt delägare, på mer fördelaktiga ekonomiska villkor än företaget skulle kunna erhålla från en jämförbar privat investerare. När affärsmässiga motiv saknas, utgör den fördel som företaget erhåller i själva verket en subvention som finansieras genom allmänna medel, oavsett om dessa medel härrör från annan offentlig verksamhet eller från andra allmänna medel. För att avgöra om det rör sig om en subvention är det enligt min mening nödvändigt att ta hänsyn till om en privat investerare skulle nöja sig med det vederlag som erlades för tjänsterna, med hänsyn till sådana faktorer som kostnaden för att tillhandahålla tjänsten, investeringens betydelse för företaget och dess avkastning, betydelsen av företagets verksamhet för hela investeringsgruppen, villkoren på marknaden i fråga samt den period som tjänsten tillhandahålls. Som den franska regeringen har påpekat är det följaktligen nödvändigt att göra mycket komplicerade ekonomiska och ekonomiska analyser för att kunna avgöra om det i förevarande fall är fråga om ett stöd. 34 Dom av den 21 mars 1991, Italien mot kommissionen (C-305/89, Rec. s. I-1603, punkt 20). I - 3568

SFEI MED FLERA MOT LA POSTE MED FLERA 62. Med hänsyn till omständigheterna i föreliggande fall står det klart att för det fall åtgärderna anses utgöra stöd, skulle de snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen genom att vissa företag gynnas i den mening som avses i artikel 92.1. Åtgärderna skulle också påverka handeln mellan medlemsstaterna. Domstolen fastställde följande i målet Philip Morris mot kommissionen: 35 "När ett statligt ekonomiskt stöd stärker ett företags ställning i förhållande till andra företag som det konkurrerar med inom gemenskapen, skall detta stöd anses ha påverkat handeln mellan medlemsstaterna." 64. Den nationella domstolen vill med sin andra fråga veta om återbetalning av stöd som utbetalats i strid med artikel 93.3, förutom att utbetalningen av stödet omedelbart upphör, är det enda effektiva medlet för att säkerställa att förbudet efterlevs. 65. Olika meningar har uttryckts angående denna fråga. SFEI har med hänvisning till domen i målet FNCE 36 gjort gällande att en nationell domstol, förutom i exceptionella fall såsom vid absolut omöjlighet, är skyldig att återställa konkurrenssituationen genom att kräva att stödet återbetalas med tillägg av ränta. Om utbetalningen av stödet upphör får detta endast verkan för framtiden och är inte tillräckligt för att medlemsstaterna skall avstå från att lämna stöd utan att det först har anmälts. 63. I förevarande fall skulle det påstådda stödet stärka SFMI: s ställning på den internationella expressbudsmarknaden till nackdel för dess konkurrenter. Fråga 2 66. TAT har hävdat att domstolen i målet FNCE endast ansåg återbetalning av stöd som ett medel bland många andra för att säkerställa att förbudet i artikel 93.3 sista meningen efterlevs. Enligt TAT skulle det strida mot rättssäkerheten att kräva återbetalning av stöd som av kommissionen senare kan komma att bedömas inte utgöra stöd. TAT har tillagt att det är tillräckligt för att skydda konkurrenternas intressen att den nationella domstolen beslutar om interimistiska åtgärder i avvaktan på kommissionens beslut, om den finner att stödåtgärderna är uppenbart rättsstridiga. Konkurrenternas rättigheter skyddas även genom deras rätt att väcka skadeståndstalan mot staten. Med hänvisning till domen i målet Frankrike mot 35 Dom av den 17 september 1980 (730/79, Rec. s. 2671, punkt 11). 36 Nämnd ovan i punkt 2. I - 3569

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT JACOBS MÅL C-39/94 kommissionen 37 har TAT påpekat att kommissionen inte är skyldig att kräva återbetalning av stöd och att den endast har rätt att göra detta efter det att den har fattat sitt slutgiltiga beslut om huruvida stöd har lämnats och om det är lagenligt. Det vore en motsägelse att skydda medlemsstaternas rättigheter gentemot kommissionen, samtidigt som nationella domstolar tillåts att bortse från de processrättsliga skyddsregler som uppställs i gemenskapsrätten. 67. Den franska regeringen har påpekat att följderna av att artikel 93.3 sista meningen åsidosätts är beroende av målets karaktär och den domstol vid vilken talan förs. I ett mål avseende maktmissbruk kan en fransk förvaltningsdomstol ogiltigförklara den omtvistade åtgärden, men den kan inte uttryckligen besluta att stödet skall återbetalas, även om ogiltigförklaringen av åtgärden i princip medför en skyldighet att återbetala stödet. En allmän domstol eller en specialdomstol kan besluta om olika åtgärder, däribland att utbetalningen skall upphöra och att hela eller delar av stödet skall återbetalas. Den franska regeringen anser att den nationella domstolen skall vidta den åtgärd som är lämpligast med hänsyn till omständigheterna. Nationella domstolar är endast skyldiga att besluta om återbetalning om det är den enda åtgärd genom vilken konkurrenssituationen kan återställas. Den franska regeringen har tillagt att kommissionen i sig inte är skyldig att besluta om återbetalning av stöd som den har funnit vara oförenligt med den gemensamma marknaden. 68. Enligt den spanska regeringen kan ett åsidosättande av anmälningsskyldigheten i artikel 93.3 föranleda att interimistiska åtgärder vidtas, av vilka den mest ingripande är att utbetalningen av stödet upphör. Beslut om att stödet skall återbetalas kan inte fattas förrän det har fastställts att åtgärden i fråga utgör stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Att kräva återbetalning av stöd innan detta har förklarats som oförenligt med den gemensamma marknaden, vore detsamma som att tillämpa artikel 93.2 innan de villkor som uppställs i denna artikel har uppfyllts. Eftersom återbetalning av stöd inte är en nödvändig följd av att stödet anses som oförenligt med den gemensamma marknaden, kan detta inte heller vara följden av ett processuellt fel innan det har gjorts en prövning i sak. De åtgärder som nationella domstolar under sådana omständigheter vidtar skall inte föregripa resultatet av sakprövningen, vilket skulle bli fallet om det fattades beslut om återbetalning. Den tyska regeringen delar den spanska regeringens åsikt. 69. Kommissionen har hänvisat till domen i målet FNCE till stöd för sin uppfattning att nationella domstolar har behörighet att besluta om återbetalning av stöd som har utbetalats i strid med artikel 93.3. Med hänvisning till domen i målet Factortame I 38 har kommissionen även gjort gällande att nationella domstolar har behörighet att som interimistisk åtgärd besluta att utbetalningen av stödet skall upphöra. 37 _ Dom av den 14 februari 1990 (C-301/87, Rec. s. 1-307, punkt 22). 38 Dom av den 19 juni 1990 (C-213/89, Rec. s. I-2433). I - 3570