MÖRRUMSÅN 2009 Mörrumsåns vattenvårdsförbund
ALcontrol AB 2010-05-12 Kund Foto på framsidan Projektledare Kvalitetsgranskning av rapport Kontaktperson Projektledare Kontaktperson Mörrumsåns vattenvårdsförbund Mörrumsåns vattenvårdsförbund Mörrumsån vid Örkens utlopp (Foto: Håkan Olofsson) Håkan Olofsson (ALcontrol AB) Susanne Holmström (ALcontrol AB) Håkan Olofsson (ALcontrol AB) Tel. 013-190 20 15 alt. 073-633 83 69 Karins gränd 13 302 70 HALMSTAD hakan.olofsson@alcontrol.se Kenth Håkansson (Växjö kommun) Tel: 0470-41 000 Box 1222 351 12 VÄXJÖ kenth.hakansson@vaxjo.se
INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 5 Rapportens utformning... 5 Undersökningarna... 5 Avrinningsområdet... 5 RESULTAT OCH DISKUSSION... 8 Väder och vattenföring... 8 Siktdjup och klorofyll... 11 Surhet och försurning... 12 Organiskt material och syreförhållanden... 14 Ljusförhållanden... 16 Fosfor... 18 Kväve... 20 Föroreningsbelastande verksamheter och ämnestransporter... 22 Metaller i vatten... 28 Metaller i sediment... 29 Växtplankton... 30 Bottenfauna... 33 Elfiske... 35 MILJÖMÅL... 37 REFERENSER... 42 BILAGA 1. Analysparametrarnas innebörd... 45 BILAGA 2. Föroreningsbelastande verksamheter... 53 BILAGA 3. Händelser vid ån och Miljöskyddande åtgärder... 59 BILAGA 4. Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar... 63 BILAGA 5. Vattenföring, transport och arealspecifik förlust... 73 BILAGA 6. Metaller i vatten... 77 BILAGA 7. Metaller i sediment... 81 BILAGA 8. Växtplankton... 83 BILAGA 9. Bottenfauna... 171 BILAGA 10. Elfiske... 211 BILAGA 11. Kalkeffektuppföljning... 223
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har ALcontrol AB utfört recipientkontrollen i Mörrumsån sedan 1995. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från 2009. Temperatur, nederbörd och vattenföring Året inleddes med rejält kallt väder men kylan kom av sig en bit in i januari. Våren blev övervägande varm särskilt i april som bjöd på mycket sol och värmerekord för månaden. Inledningen av juni var ovanligt sval, men resten av sommaren blev förhållandevis varm. Sommarvärmen höll i sig långt in i september. Oktober blev ovanligt kall, men mildluften återkom i november. I mitten av december kom vintern. I Växjö blev årsmedeltemperaturen 7,0 C, vilket var 0,9 grader varmare än normalt (d.v.s. medelvärdet för perioden 1961-1990). I Växjö föll 618 mm nederbörd, vilket var i nivå med normal nederbörd för perioden 1961-1990. Årsmedelvattenföringen i Mörrumsån vid Mörrum blev 23 m3/s, vilket var ca 12 % lägre än medelvärdet för perioden 1973-2008. Den högsta dygnsmedelvattenföringen i ån uppmättes den 9:e januari. Vattenföringen vid Mörrum var då 60 m 3 /s. I mitten av juli var vattenföringen som lägst under året, 7,6 m 3 /s. Försurningstillstånd De geologiska förhållandena inom Mörrumsåns avrinningsområde gör att stora områden är känsliga för den höga belastningen av försurande ämnen. Många sjöar och vattendrag åtgärdas genom kalkning för att motverka försurningseffekter. En naturlig återhämtning, tack vare minskande nedfall av försurande ämnen, bidrar också till att en förbättring med avseende på försurningspåverkan kan ses på många håll. Vid flertalet provtagningslokaler bedömdes motståndskraften mot försurning generellt som god till mycket god vid årets mätningar. Endast vid Boskvarnasjöns utlopp var motståndskraften mot försurning svag. Vid tre lokaler, Boskvarnasjöns utlopp, Obyån och Opparydsbäcken, uppmättes ph-värden lägre än 6,0. Vid övriga lokaler var ph-värdena tillfredsställande, d.v.s. ph-värden > 6,0. Undersökningarna av bottenfauna i Bergunda kanal samt i Mörrumsåns huvudfåra vid Kråkesjöns utlopp samt i den nedre delen av ån (Åkeholm, Svängsta och Forsbacka) visade inga tecken på negativ påverkan av försurning. Samtliga dessa lokaler bedömdes som nära neutrala med avseende på surhet. Bedömt utifrån växtplankton rådde nära neutrala surhetsförhållanden vid samtliga undersökta sjölokaler. Organiska ämnen och syretillstånd Vid Boskvarnasjöns utlopp, Drättingesjöns utlopp, i Kavleån och Vederslövsån samt i biflödena inom Salens tillrinningsområde och flertalet inom Aggåns avrinningsområde var halterna av organiska ämnen mycket höga vid årets mätningar. Vid övriga lokaler var halterna måttligt höga till höga. För de allra flesta lokalerna syns en signifikant trend med ökande halter av organiskt material sedan mitten av 1990- talet. Vid alla provtagningslokalerna, med undantag av Obyån, var syretillståndet tillfredsställande (årslägstavärden >5 mg/l). De lägsta syrehalterna uppmättes generellt i juli och augusti i samband med låg vattenföring och höga vattentemperaturer. I Obyån var syrehalten som lägst 4,4 och 4,6 mg/l vid provtagningarna i juli och augusti. Så låga syrehalter har bara noterats vid denna lokal vid ett tidigare tillfälle, augusti 2007. De låga syrehalterna orsakades tro- 1
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Sammanfattning ligtvis av stor nedbrytning av organiskt material, syretäring vid nitrifikation (omvandling av ammonium till nitrat) i kombination med dålig syresättning av vattnet. Vattenfärg och grumlighet Merparten av vattendragen var betydligt till starkt färgade 2009. De högsta färgtalen uppmättes vid Drättingesjöns utlopp och i Kavleån samt i vissa biflöden inom Salens och Aggåns tillrinningsområden. Vid i stor sett alla provtagna lokaler har vattenfärgen ökat signifikant framför allt sedan mitten av 1990-talet. Den brunifiering som syns i Mörrumsån sedan mitten av 1990-talet kan antagligen till stor del förklaras av ökande temperaturer, ökande nederbörd och ökande vattenföring, som karakteriserade stora delar av 1990-talet. Det minskade nedfallet av sura svavelföreningar anses dock av en del vara den viktigaste drivkraften bakom brunifieringen (Donald T. Monteith et al. 2007). Ökad humusupplagring i marken och minskat nedfall av sura svavelföreningar tillsammans med ett varmare klimat med mer regn och ökad avrinning verkar sammantaget kunna ge förutsättningar för höga humushalter och färgtal i Mörrumsån. Näringsstatus Statusen med avseende på näringsämnen bedömt utifrån fosforhalter, siktdjup och klorofyll redovisas i Tabell I. Vid bedömningarna av fosfor har hänsyn ej tagits till andel jorbruksmark. De största orsakerna till att vissa vattenområden inom Mörrumsåns avrinningsområde inte uppnår god näringsstatus är påverkan från jordbruksverksamhet, tidigare och nuvarande utsläpp från reningsverk samt utsläpp från enskilda avlopp. I vissa fall kan också en ökad belastning av organiskt material i kombination med ett varmare klimat bidra till ökade eutrofieringseffekter. Tabell I. Klassning av näringsstatus vid de undersökta lokalerna med utgångspunkt från fosfor, siktdjup och klorofyll. Klassningen baseras på data från 2007-2009. H=Hög, G=God, M=Måttlig, O=Otillfredsställande och D=Dålig. Hänsyn har inte tagits till andel jordbruksmark. Lokal Fosfor Siktdjup Klorofyll 101 Boskvarna H 104 Änghultasj. H 107 Norrsjön G 110 Madkroken H 426 Drättingesjöns utl. M 478 Ramkv.ån G 115 Örken utl H 118 Drevsjöns utlopp G 175 Sörabysjöns utl. G 132 Tolgsjöns utlopp H 438 Kavleån M 139 Bergsnäs G 429 Trummen ut O 430 Växjösjön ut O 315B Sundet ny punkt D 318 Bergunda kanal D 143 Kråkesjön M 147 Helige å, Os M 322 Dansjöns inlopp M 351 Lekarydsån M 327 Skaddeån O 151 Salen norra ut M 329 Kojtasjön inl O 350 Obyån M 333 Opparydsbäcken D 154 Salens utl M 432 Vederslövsån M 400 Bostorpsån M 342 Torsjöns utlopp G 343 Skyeån G 464 Södragård O 436 Tävelsåsbäcken M 344 Aggåns ufl. i Åsnen O 201 Hackekvarn M 219 Forsbacka G 111 Örkens norra del - H H 113 Örkens södra del - M ej god 468 Trummen - O ej god 469 Växjösjön - M ej god 313 S Bergundasjön - O ej god 316 N Bergundasjön D D ej god 150 Salen norra delen - D ej god Den totala fosfortransporten från Mörrumsån till havet blev ca 15 ton år 2009. Skillnaderna mellan transporterna olika år följer i stort variationerna i vattenföringen. Från slutet av 1960-talet minskade fosfortransporterna tydligt fram till mitten av 1970- talet. Från mitten av 1970-talet och fram till 2009 har dock fosfortransporterna i Mörrumsån vid Mörrum ökat signifikant (p<0,01; Mann-Kendall test). Flödesviktade fosforhalter visar minskande halter fram till mitten av 1980-talet och därefter signifikant ökande halter. 2
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Sammanfattning Kvävetillstånd Vid merparten av de provtagna lokalerna i rinnande vatten var kvävehalterna måttligt höga till höga. Vid fem lokaler (Trummens utlopp, Norra Bergundasjöns utlopp, Obyån uppströms Kojtasjön, Obyån uppströms Salen samt Opparydsbäcken) var halterna mycket höga men inte vid någon lokal var kvävehalterna extremt höga. För flertalet lokaler finns en signifikant trend med minskande kvävehalter under perioden 1978-2009. Vid flertalet provtagna lokaler var kvävehalterna vid årets undersökningar klart högre än beräknade ursprungshalter (Naturvårdsverket 1999). Detta visar att den regionala kvävebelastningen i form av luftföroreningar samt kväveförluster från såväl jordbruksmark som skogsmark är av stor betydelse. De tydligast påverkade lokalerna med avseende på kväve var dock Norra Bergundasjöns utlopp (inverkan från Växjö reningsverk) och Obyån uppströms Kojtasjön (inverkan från Vislanda ARV). För kvävetransporten vid Mörrum syns en signifikant ökning under 1970- och 1980- talet. Under de senaste 25-30 åren har kvävetransporten varierat mycket utan någon tendens till ökning eller minskning. Kvävetransporten följer, liksom fosfortransporten, vattenföringen mycket väl. Flödesviktade kvävehalter visar liknande mönster. Den tydligaste ökningen för de flödesviktade kvävehalterna skedde från 1965 till mitten av 1980-talet. Under 1990- och 2000-talet syns inte någon generell tendens till ökning eller minskning. Från 2002 till 2005 minskade halterna dock tydligt, men de senaste åren har de flödesviktade kvävehalterna åter varit förhållandevis höga även om halterna har minskat något sedan 2006. Metaller i vatten och sediment Årsmedelvärdena för metaller i vatten vid årets undersökningar motsvarade överlag mycket låga till låga halter, vilket innebär inga eller små risker för biologiska effekter. Förhöjda nickelhalter uppmättes dock vid Södra och Norra Bergundasjöns utlopp. Vid Växjösjöns utlopp samt i Lekarydsån noterades något förhöjda kopparhalter. Vid övriga lokaler och för övriga undersökta metaller kunde ingen metallpåverkan styrkas. Samtliga metaller i vatten vid samtliga undersökta lokaler underskred gällande gränsvärden och miljökvalitetsnormer. Undersökningar av metaller i sediment visade att metallpåverkan framför allt kan styrkas för koppar i Växjösjön och nickel Södra Bergundasjön. Växtplankton Den sammanvägda näringsstatusen med avseende på växtplankton under perioden 2007-2009 visas i Tabell I. Enligt bedömningsgrunderna rådde god näringsstatus i Örken norra delen, Örken södra delen och Salens norra del. I Trummen, Växjösjön, Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön rådde otillfredsställande näringsstatus. I den norra delen av Örken har växtplanktonsamhället varit relativt stabilt de senaste åren medan växtplanktonmängden varierat påtagligt i den södra delen. Jämfört med tidigare år under 2000-talet var dock situationen relativt bra under 2009 även i den södra delen. I Salen har växtplanktonmängden och dess sammansättning varierat påtagligt, vilket är vanligt i Gonyostomumsjöar. 2009 var ett relativt bra år jämfört med tidigare år under det senaste decenniet. För Trummen, Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön var år 2009 ett förhållandevist algrikt år. Den antydan till förbättring som kunde skönjas under 2007 och 2008 i Södra och Norra Bergundasjön har därmed inte fortsatt. I Växjösjön har situationen förbättrats efter mycket höga biomassor år 2002. Vid provtagningen i augusti 2009 var dock totalbiomassan mycket stor i Växjösjön. Andelen cyanobakterier var dock relativt liten. 3
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Sammanfattning Bottenfauna Samtliga bottenfaunalokaler i rinnande vatten klassades som nära neutrala med avseende på surhet. Statusen med avseende på eutrofiering bedömdes som: hög på stationerna i Madkroken och i Mörrumsåns huvudfåra vid Åkeholm, Svängsta och Forsbacka god på stationen i Norra Bergundasjön och på lokal 143 i Helgaån måttlig på lokal 318 i Bergunda kanal otillfredsställande på stationerna i Södra Bergundasjön och i Växjösjön. Någon negativ påverkan från fiskodlingen i Madkroken på bottenfaunan i odlingens närområde kunde inte verifieras år 2009. Flertalet undersökta bottenfaunalokaler i rinnande vatten bedömdes ha höga eller mycket höga naturvärden med avseende på bottenfaunan. Några rödlistade arter påträffades inte 2009, men däremot påträffades sammanlagt sju ovanliga arter. Bottenfaunan på de undersökta lokalerna i rinnande vatten indikerade i stort sett oförändrade miljöförhållanden sedan undersökningarna startade 1995 i dessa delar av Mörrumsåns vattensystem. Elfiske Mörrumsån utgör viktiga reproduktionsområden för lax och havsöring och är av mycket stor betydelse för förekomsten av vildlax i södra Östersjön. Elfiskeundersökningar inom ramen för den samordnade recipientkontrollen utfördes på fyra lokaler i Mörrumsåns vattensystem år 2009. Vid Kråkesjöns utlopp klassades den ekologiska statusen som dålig p.g.a. avsaknad av reproduktion av laxfisk. Vid Åkeholm indikerade resultaten att lokalen fortsatt utgör en god uppväxtmiljö för laxfisk. Vid Ekeberg har lax påträffats vid samtliga undersökningar sedan 1995. Fångsterna har i samtliga fall dominerats av ensomriga laxar, vilket indikerar att lokalen är av viss betydelse som uppväxtmiljö för laxfisk. Vid Forsbacka har lax påträffats vid samtliga provfisken sedan 1995. Sammantaget indikerar resultaten att lokalen tidvis utgör viktig uppväxtplats för laxfiskar. Tabell I. Klassificering av näringsstatus enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder med hjälp av växtplankton i Mörrumsåns sjöar 2007-2009, dels i augusti varje enskilt år, dels sammanvägt över treårsperioden. Provtagningspunkt 2007 2008 2009 Sammanvägt 2007-2009 111 Örken, norra delen Hög God God God 113 Örken, södra delen God Måttlig God God 150 Salen, norra delen God Måttlig God God 313 Södra Bergundasjön Otillfredsställande Otillfredsställande Otillfredsställande Otillfredsställande 316 Norra Bergundasjön Otillfredsställande Otillfredsställande Dålig Otillfredsställande 468 Trummen Måttlig Måttlig Otillfredsställande Otillfredsställande 469 Växjösjön Otillfredsställande Måttlig Måttlig Otillfredsställande 4
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har ALcontrol AB utfört recipientkontrollen i Mörrumsån sedan 1995. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från 2009. Mörrumsåns vattenvårdsförbund bildades 1973 genom sammanslagning av Övre och Nedre Mörrumsåns vattenvårdsförbund (bildade 1964 respektive 1968). Enligt stadgarna har förbundet till uppgift att verka för en god vattenvård inom Mörrumsåns avrinningsområde. För detta ändamål skall förbundet företa utredningar till nytta för planerings- och utvecklingsarbetet inom avrinningsområdet samt låta utföra årliga, samordnade recipientundersökningar. Rapportens utformning I denna rapports huvuddel redovisas resultaten kortfattat. Metodik, rådata samt mer information om de biologiska undersökningarna redovisas i respektive bilaga. I årsrapporten för 2008 redovisades tidsserier och treårsbedömningar (2006-2008) enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999 och 2007) vid samtliga provtagningslokaler. Denna typ av redovisning återkommer efter undersökningarna 2011. Undersökningarna Undersökningarna 2009 har utförts i enlighet med Mörrumsåns kontrollprogram, fastställt av länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län 2006-12-22. I kontrollen ingår totalt 57 provtagningspunkter (Tabell 1 och Karta 1). Avrinningsområdet Mörrumsån rinner upp i Jönköpings län, där sjön Vrången (öster om Lindshammar) betraktas som åns källsjö. Avrinningsområdet omfattar 3369 km 2, varav 90 % ligger i Kronobergs län, framför allt i Växjö och Alvesta kommuner. Mörrumsån mynnar i Östersjön vid Elleholm, strax söder om samhället Mörrum. Mörrumsån är 183 km från Vrången ner till mynningen i Östersjön, med en höjdskillnad på 280 m. Åsnen och Helgasjön är de största sjöarna i systemet. De största biflödena är Aggån, Lekarydsån, Änganäsån, Asaån, Obyån och Rottneån. Berggrunden uppströms och omkring Åsnen består av granitoider/vulkaniska bergarter med låg vittringsbenägenhet. Det innebär att sur nederbörd som tränger ned i marken inte neutraliseras i någon större utsträckning. En bit nedströms Åsnen blir berggrunden något mer lättvittrad. Jordarterna i området domineras av morän, med inslag av kalt berg/tunt jordtäcke och stråk av isälvssediment. I mynningsregionen finns mer sammanhängande områden med kalt berg/ tunt jordtäcke. Avrinningsområdet består av ca 61 % skog, ca 7,7 % åker, ca 4,8 % betesmark, ca 12,7 % vatten och ca 13,8 % övrig mark (SCB 2008). Åkermarken är koncentrerad till trakterna kring Helgasjön, Salen och Åsnen samt det kustnära området. Totalt antal djurenheter var år 2005 ca 24 231 st. Befolkningsmängden inom avrinningsområdet var år 2005 ca 106 500 st varav ca 19 800 bodde i glesbygd. Av befolkningen bosatta i småhus och lantbruk var ca 53 349 kopplade till kommunalt avlopp medan 17 463 hade enskilt avlopp och 324 saknade avlopp. 2 120 fritidsfastigheter hade enskilt avlopp och 1 511 fritidsfastigheter saknades avlopp. 5
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Bakgrund Tabell 1. Provtagningspunkter och undersökningsprogram i Mörrumsåns avrinningsområde. FK = fysikaliska och kemiska undersökningar (3, 6 resp. 12 ggr per år), MIV = metaller i vatten (6 ggr per år), Sed = metaller i sediment, Pl = plankton (1, 2 eller 6 ggr per år), Kl = klorofyll (1, 2 eller 6 ggr per år), Bf = bottenfauna, Fisk = elfiske i rinnande vatten/nätprovfiske i sjöar. Provpunkterna 1, 2, och 3 samt 110B och 315B är tillägg utöver kontrollprogrammet daterat 2006-12-22 Nr Namn X-koord Y-koord Undersökningsprogram 101 Boskvarnasjöns utlopp 634480 145955 FK6 104 Änghultasjöns utlopp 633480 145940 FK3 107 Norrsjöns utlopp 633150 145975 FK3 1 Madkroken 632872 145863 Bf 2 Madkroken 632842 145834 Bf 3 Madkroken 633100 145700 Bf Madkrokens utlopp uppströms timmerupplag FK3 110B 110 Madkrokens utl. 632825 145500 FK3 426 Drättningesjöns utlopp i Örken 632600 145365 FK6 478 Ramkvillaåns mynning 634240 144830 FK6 111 Örken norra delen 633610 145150 Pl2 Kl2 Bf* Sed** Fisk** 113 Örken södra delen 632680 145380 Pl2 Kl2 Bf* Sed** 115 Örkens utlopp 632915 145155 FK6 MIV6 118 Vartorp uppströms dammen 632770 144700 FK6 120 Övrasjöns mitt 632700 144550 Sed* 125 Sörabysjön södra 632300 144400 Pl1* Kl1* Bf* Sed** 175 Sörabysjöns utlopp 632496 144339 FK6 427 Skärlen (Asaån) 633900 144300 Pl1* Kl1* Bf* Sed** 132 Åby 632320 143785 FK12 MIV6 438 Kavleåns mynning 632140 143755 FK6 305 Innaren (Rottneån) 631950 144750 Pl1* Kl1* Bf* Sed** 178 Arabyviken (Helgasjön) 630900 143600 Pl1* Kl1* Bf* Sed** Fisk** 139 Helgasjöns utlopp Bergsnäs 630764 143535 FK12 468 Trummen mitt 630428 144034 Pl6 Kl6 Bf* Sed* 429 Trummen utlopp 630445 143990 FK6 MIV6 469 Växjösjön mitt 630500 143950 Pl6 Kl6 Bf Sed 430 Växjösjön utlopp 630410 143920 FK6 313 Södra Bergundasjön 630250 143760 Pl6 Kl6 Bf Sed 315B Sundet ny punkt 630395 143670 FK12 315 Sundet 630410 143660 FK12 MIV6 316 Norra Bergundasjön 630475 143615 FK6 Pl6 Kl6 Bf Sed 318 Bergunda kanal 630465 143515 FK12 MIV6 Bf 143 Kråkesjöns utlopp 630540 143080 FK12 MIV6 Bf Fisk 147 Os 630185 142535 FK6 Bf* 322 Lekarydsån, uppstr Dansjön 631720 142515 FK6 351 Lekarydsån, mynning i Salen 630895 142430 FK6 MIV6 327 Skaddeån, mynning i Salen 630755 142310 FK6 329 Obyån, Kojtasjöns inlopp 629510 141890 FK6 350 Obyån, mynning i Salen 630025 142215 FK6 148 Salen längst norrut 630800 142400 Pl1* Kl1* Bf* Sed** 150 Salen norra delen 630490 142380 Pl1 Kl1 Fisk** 151 Salen norra delen ut 630444 142369 FK6 152 Salen södra delen 630020 142410 Pl1* Kl1* Bf* Sed** 333 Opparydsbäcken (vid Grimslöv) 629520 142340 FK6 154 Salens utlopp, Huseby 629551 142550 FK6 432 Vederslövsåns mynning i Åsnen 628557 143471 FK6 400 Bostorpsån Näsbykvarn 631695 146240 FK6 342 Torsjöns utlopp 629137 144608 FK6 343 Skyeån nedströms Ingelstad 628881 144454 FK6 464 Yttre kanal Södragård 628525 144215 FK6 436 Tävelsåsbäcken vid St Trängslet 629076 143974 FK6 344 Aggåns mynning i Åsnen 628050 144165 FK6 156 Åsnen Kalvsviksfjorden 628170 143420 Fisk** 201 Åsnens utlopp Hackekvarn 626890 143550 FK6 211 Åkeholm 624095 143435 Bf Fisk 213 Svängsta 623730 143590 Bf Fisk 219 Forsbacka 622765 143445 FK12 MIV6 Bf Fisk = prov tas 2009 = prov tas 2009 * = prov tas vart tredje år (2011) ** = prov tas vart sjätte år (2014) 6
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Bakgrund Lekarydsån # 322 # 478 101 # 427 # # 111 Örken 104 # 120 # 118 115 # 110 107 Madkroken # # # 175 113 # # 426 # 132 # # 125 305 438 # 400 # Helgasjön Skaddeån Obyån 148 351 178 327 # # 139 # # # 150 143 # # 151 147 ## # # # # 350 # # 152 Salen # # # 154 329 333 436 # 156 432 # 464 # # 342 # 343 Aggån 178 139 # # 318 316 # # ## 315 315B 469 # 430 # # 429 # # 468 Åsnen # # 344 313 201 # # Provtagningslokaler Mörrumsån Mörrumsåns huvudfåra Vattendrag 211 # # 213 Tätorter Sjöar Sankmark # 219 Skogsmark Öppen mark Karta 1. Mörrumsåns avrinningsområde med provtagningspunkter. Digitala kartskikt med markanvändning, sjöar och vattendrag har erhållits från Lantmäteriverket i Gävle (!"Lantmäteriverket Gävle 2010. Medgivande I 2010/0063). Avrinningsområdets gräns har erhållits från SMHI. 7
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Väder och vattenföring RESULTAT OCH DISKUSSION Väder och vattenföring Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd är hämtade från SMHI:s meteorologiska station i Växjö. Stationen speglar väl de klimatologiska förhållandena i avrinningsområdets övre del och representerar ganska väl förhållandena i den södra delen. # I Växjö var årsmedeltemperaturen 7,0 C, vilket var 0,9 grader varmare än normalt (d.v.s. medelvärdet för perioden 1961-1990). # Endast juni, oktober och december blev något kallare/svalare än normalt (Figur 1). # Februari och maj blev temperaturmässigt förhållandevis normala. # Övriga månader blev varmare/mildare än normalt. För april blev avvikelsen jämfört med normal temperatur mycket stor. Ett nytt temperaturrekord för månaden noterades med 9 C jämfört med tidigare rekord 8,7 C från år 2000. # I Växjö föll 618 mm nederbörd under år 2009, vilket var i nivå med normal nederbörd för perioden 1961-1990. # De mest nederbördsrika månaderna blev juni och juli med 90 och 98 mm. Andra månader med mer nederbörd än normalt var maj och november (Figur 2). # April blev en mycket nederbördsfattig månad. Såväl temperaturen som nederbörden visar en tendens till svagt ökande värden för perioden 1973-2009 (Figur 4 och Figur 5). Sedan 1988 har alla år utom 1996 varit varmare än normalt. De kallaste åren under perioden har varit 1985 och 1987. De varmaste åren har varit 1975, 1989, 1990, 2000, 2006, 2007 och 2008. Nederbörden har varierat mycket mellan olika år. Minst nederbörd under perioden 1973-2009 föll 1976. Även 1996 var ett förhållandevis torrt år. Mest nederbörd föll 2004. Sedan 1990 har alla år utom 1996 och 2009 varit mer nederbördsrika än normalt. Minst nederbörd den senaste 13-årsperioden föll 2005 och 2009. Lufttemperatur ( C) 25 20 15 10 5 0-5 -10-15 J F M A M J J A S O N D 2009 max min 1961-90 Figur 1. Månadsmedeltemperaturer i Växjö (SMHI 6542) 2009 i jämförelse med medelvärdet för åren 1961-1990. De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsmedelvärde sedan 1901. 350 300 250 200 150 100 Nederbörd (mm) 50 0 2009 max min 1961-90 J F M A M J J A S O N D Figur 2. Månadsnederbörd i Växjö (SMHI 6542) 2009 i jämförelse med medelvärdet för åren 1961-1990. De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsnederbörd sedan 1901. 8
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Väder och vattenföring Vattenföring Vattenföringen 2009 vid alla PULS- och vattenföringsstationer redovisas i Bilaga 5. Vattenföringen styr ämnestransporten av t.ex. kväve, fosfor och organiskt material. Transporterna ökar med ökad vattenföring. Även ämneshalterna påverkas av vattenföringen. I de flesta vattensystem, som ej är starkt påverkade av punktkällor, ökar halterna av fosfor, kväve och organiskt material med ökad vattenföring till följd av ökad mark- och sedimenterosion samt urlakning från omgivande mark. Relationen är tydligast i vattensystem som har liten sjöareal. I Mörrumsån är sjöarealen stor särskilt i nedre delen av ån som påverkas positivt av sjöarnas utjämnande effekt. # Årsmedelvattenföringen i Mörrumsån vid Mörrum var 23 m3/s år 2009, vilket var ca 12 % lägre än medelvärdet för perioden 1973-2008. # De högsta månadsmedelvattenföringarna under året uppmättes i januari, februari, mars och april (Figur 3). Ingen månadsmedelvattenföring blev rekordhög eller rekordlåg för säsongen. # Den högsta dygnsmedelvattenföringen i ån uppmättes den 9:e januari. Vattenföringen vid Mörrum var då 60 m 3 /s (Figur 3). # Högre vattenföring än normalt (d.v.s. medelvattenföring 1973-2008) uppmättes endast i januari (Figur 3). Övriga månader var vattenföringen lägre än normalt. # I mitten av juli var vattenföringen som lägst under året 7,6 m 3 /s (Figur 3). Vattenföringen i Mörrumsån visar en tendens till svagt ökande värden för perioden 1973-2009 (Figur 6). De torraste åren under perioden var 1973, 1974 och 1976 samt 1996, 1997 och 2003. Åren med störst avrinning var 1981, 1988, 1994, 1995, 2002 och 2007. Även åren 1998-2001 samt 2004 var förhållandevis blöta. 70 Vattenföring (m 3 /s) 60 50 40 30 20 10 0 J F M A M J J A S O N D Dygnsmedelvattenföring Mörrum 2009 Månadsmedelvattenföring Mörrum 2009 Månadsmedelvattenföring Mörrum 1973-2008 Figur 3. Dygnsmedelvattenföring och månadsmedelvattenföring 2009 i relation till månadsmedelvärden för perioden 1973-2008 vid SMHI:s station i Mörrum (86-186). 9
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Väder och vattenföring 12 Årstemperatur ( C) 10 8 6 4 2 0 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Figur 4. Årsmedeltemperatur i Växjö (SMHI 6542) 1973-2009 (staplar) i jämförelse med medelvärdet för 1961-1990 (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 1901 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. 1200 Årsnederbörd (mm) 1000 800 600 400 200 0 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Figur 5. Årsnederbörden i Växjö (SMHI 6542) 1973-2009 (staplar) i jämförelse med medelvärdet för 1961-1990 (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 1901 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Årsmedelvattenföring (m 3 /s) 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Figur 6. Årsmedelvattenföring i Mörrumsån vid SMHI:s pegel 86-186 1973-2009 (staplar). jämförelse med medelvärdet för 1961-1990 (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 1910 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. 10
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Siktdjup och klorofyll Siktdjup och klorofyll Örkens norra del hade ett förhållandevis klart vatten med måttligt stora siktdjup (Figur 7). Övriga undersökta sjöar hade ett litet eller mycket litet siktdjup. I Örkens södra del var siktdjupet större än normalt. För övriga sjöar var siktdjupen förhållandevis normala. Siktdjupet i Växjösjön var fortsatt större än i övriga växjösjöar. Positiva effekter av överföringen av Helgasjövatten samt andra åtgärder kring sjön kan vara en bidragande orsak. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007) uppnåddes god status eller bättre med avseende på siktdjup i Örkens norra del. Övriga sjöar bedömdes ha måttlig status eller sämre. I Trummen, Växjösjön, Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön var klorofyllhalten mycket hög (Figur 8), vilket visar på en stor algproduktion och en hög näringsrikedom. I norra Örken tyder låga halter av klorofyll på näringsfattiga förhållanden och liten algproduktion. I södra Örken och i Salen var klorofyllhalterna måttligt höga respektive höga. I Växjösjön var klorofyllhalterna högre än normalt p.g.a. anmärkningsvärt höga halter i augusti (Figur 8). Även i Södra Bergundasjön var klorofyllhalterna högre än normalt. De högsta halterna i Södra Bergundasjön förekom dock i juli. I södra Örken var klorofyllhalterna lägre än normalt, vilket överensstämmer med ett motsvarande större siktdjup. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007) uppnåddes god status eller bättre med avseende på klorofyll i Örkens norra och södra del. Övriga sjöar uppnådde ej god status. 0 1 111 Örkens norra del 113 Örkens södra del 468 Trummen 469 Växjösjön 313 S Bergundasjön 316 N Bergundasjön 150 Salen norra delen 250 200 150 Klorofyll (µg/l) 2 100 3 50 4 0 5 6 Siktdjup (m) 111 Örkens norra del 113 Örkens södra del 468 Trummen 469 Växjösjön 313 S Bergundasjön 316 N Bergundasjön 150 Salen norra delen Figur 7. Årsmedelvärden av siktdjup 2009 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Örken provtogs i april och augusti, Växjösjöarna en gång per månad under perioden maj-oktober medan Salen provtogs endast i augusti. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt och litet siktdjup. Ovanför den heldragna linjen är siktdjupet mycket litet. Siktdjup över 5 meter bedöms vara stort. Figur 8. Klorofyllhalter 2009 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Örken provtogs i april och augusti, Växjösjöarna en gång per månad under perioden maj-oktober medan Salen provtogs endast i augusti. 11
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Surhet och försurning Surhet och försurning Endast vid Boskvarnasjöns utlopp var buffertkapaciteten (motståndskraft mot försurning) svag (d.v.s. alkalinitet lägre än 0,10 mekv/l bedömt utifrån årsmedianvärden). Vid övriga provtagningslokaler var motståndskraften mot försurning god till mycket god. Vid ett provtagningstillfällen uppmättes en alkalinitet <0,05 mekv/l vid Boskvarnasjöns utlopp (Karta 2). Årsmedianvärdena för ph motsvarade ett svagt surt till nära neutralt vatten (d.v.s. ph >6,5) vid samtliga provtagna lokaler i huvudfåran. I några provtagna biflöden, Obyån och Opparydsbäcken, var dock vattnet något surare och inom ramen för ett måttligt surt vatten. I Figur 9 redovisas årslägsta ph-värden jämfört med normala värden. Vid tre lokaler, Boskvarnasjöns utlopp, Obyån och Opparydsbäcken, uppmättes ph-värden lägre än 6,0. Vid övriga lokaler var phvärdena tillfredsställande, d.v.s. ph-värden > 6,0. Inte vid någon lokal var det årslägsta ph-värdet lägre än normalt, utan vid samtliga lokaler var ph-värdena i nivå med eller bättre än de senaste årens resultat. Många sjöar och vattendrag inom Mörrumsåns avrinningsområde åtgärdas genom kalkning för att motverka försurningseffekter. En naturlig återhämtning, tack vare minskande nedfall av försurande ämnen, bidrar också till att en förbättring med avseende på försurningspåverkan kan ses på många håll. Vid årets undersökningar av bottenfauna i Mörrumsån bedömdes samtliga provtagna lokaler i rinnande vatten (Bergunda kanal och Helgaån vid Kråkesjöns utlopp samt huvudfårans nedre del vid Åkeholm, Svängsta och Forsbacka) vara nära neutrala med avseende på surhet. Bedömt utifrån växtplankton rådde nära neutrala surhetsförhållanden vid samtliga undersökta sjölokaler. 8,0 7,5 7,0 6,5 6,0 5,5 5,0 4,5 4,0 ph 101 Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 9. Årslägsta ph-värden i Mörrumsåns avrinningsområde 2009 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärden av årslägsta värden samt högsta respektive lägsta årslägsta värde den närmast föregående sexårsperioden). Under den heldragna linjen ökar risken för biologiska störningar. Mörka/blåa staplar representerar Mörrumsåns huvudfåra. Ljusrastrerade/gula staplar representerar biflöden. 12
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Surhet och försurning Det är framför allt i de mindre vattendragen i avrinningsområdets perifera delar som försurningseffekterna brukar framträda. Länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning täcker in även mindre vattendrag som inte ingår i recipientkontrollen. Resultaten från kalkeffektuppföljningen inom avrinningsområdet redovisas i Bilaga 11. 322 #S 132 438 #S #S #S 118 #S #S 175 115 478 104 110 #S #S 426#S #S #S #S BRAÅS 101 107 KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 400 LENHOVDA VISLANDA 351 327 #S#S 151 #S 350#S #S #S #S#S 329 333 147 154 139 143 #S #S 318#S#S #S #S 315B #S 432 430 VÄXJÖ 429 435B 342 #S #S #S 464 343 #S #S 344 INGELSTAD #S 201 Buffertkapacitet RYD alkalinitet #S #S #S #S #S Mycket god God Svag Mycket svag Ingen eller obetydlig Huvudfåra #S 219 SVÄNGSTA Karta 2. Försurningstillstånd i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årslägsta värde för alkalinitet under 2009 (Naturvårdsverket 1999). 13
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Organiskt material och syreförhållanden Organiskt material och syreförhållanden Vid Boskvarnasjöns utlopp, Drättingesjöns utlopp, i Kavleån och Vederslövsån samt i biflödena inom Salens tillrinningsområde och flertalet inom Aggåns avrinningsområde var halterna av organiska ämnen mycket höga vid årets mätningar (Figur 10). Vid övriga lokaler var halterna måttligt höga till höga. År 2007 var halterna av organiskt material högre än normalt vid så gott som alla lokaler. Förändringar i skogsmarken efter de stora stormarna 2005 och 2007 i kombination med onormalt hög vattenföring/avrinning under stora delar av året ansågs vara troliga orsaker till de ovanligt höga halterna av organiskt material 2007. Vid undersökningarna 2008 var halterna av organiskt material generellt lägre än 2007, men överlag högre än normalt. Vid årets mätningar var halterna generellt lägre än 2007 års toppnoteringar och nivå med medelvärdet för de senaste sex åren (Figur 10). I Obyån vid Kojtasjöns inlopp och vid mynningen i Salen samt i Opparydsbäcken var dock halterna av organiskt material anmärkningsvärt höga även 2009. För de allra flesta lokalerna syns en signifikant trend med ökande halter av organiskt material sedan mitten av 1990-talet. Vid alla provtagningslokalerna, med undantag av Obyån, var syretillståndet tillfredsställande (årslägstavärden >5 mg/l). De lägsta syrehalterna uppmättes generellt i juli och augusti i samband med låg vattenföring och höga vattentemperaturer. I Obyån var syrehalten som lägst 4,4 och 4,6 mg/l vid provtagningarna i juli och augusti. Så låga syrehalter har bara noterats vid denna lokal vid ett tidigare tillfälle, augusti 2007. De låga syrehalterna orsakades troligtvis av stor nedbrytning av organiskt material, syretäring vid nitrifikation (omvandling av ammonium till nitrat) i kombination med dålig syresättning av vattnet. 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 TOC (mg/l) 101 Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 10. Årsmedelvärden av halter av organiskt material (TOC) i Mörrumsåns avrinningsområde 2009 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående femårsperioden). Den streckade linjen utgör gränsen mellan måttligt hög och hög halt organiskt material. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. 14
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Organiskt material och syreförhållanden Riktvärdet för syre i laxfiskvatten är >7 mg/l (SFS 2001:554). I Mörrumsåns huvudfåra var syrehalterna lägre än denna gräns vid 12 provtagningslokaler 2009 (se gröna och gula punkter Karta 3). I Mörrumsåns nedre laxförande del var dock vattnet syrerikt (d.v.s. syrehalt >7 mg/l) hela året. Miljökvalitetsnormen för syrehalt i laxfiskvatten är >9 mg/l vid 50 % av mättillfällena under året (SFS 2001:554). Detta uppnåddes för flertalet lokaler i rinnande vatten vid årets mätningar. Undantagen var Ramkvillaån, Växjösjöns utlopp, Salens norra sund, Opparydsbäcken och Tävelsåsbäcken. VISLANDA 329 322 #S 351 327 #S#S 151 #S 350#S #S #S #S#S 333 147 154 132 438 #S #S 139 143 #S #S 318#S#S #S #S 315B #S 432 430 #S 118 #S #S 175 VÄXJÖ 429 435B 342 #S #S #S 464 343 #S #S 344 115 478 104 #S #S 426#S INGELSTAD #S #S #S 110 107 BRAÅS 101 KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 400 LENHOVDA #S 201 #S #S #S #S #S Syretillstånd Syrerikt Måttligt syrerikt Svagt Syrefattigt Syrefritt eller nästan syrefritt Huvudfåra RYD #S 219 SVÄNGSTA Karta 3. Syretillståndet i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årslägsta syrehalter 2009 (Naturvårdsverket 1999). 15
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Ljusförhållanden Ljusförhållanden Figur 11 visar årsmedelvärden av vattenfärg i Mörrumsåns avrinningsområde 2009 jämfört med normala värden. Resultaten i Figur 11 har kompenserats för ändringen i analysmetod från visuell bedömning (SS- EN ISO 7887, del 4) till absorbansmetod (SS-EN ISO 7887, del 3 mod för 405 nm) från och med år 2007. Merparten av vattendragen var betydligt till starkt färgade 2009. De högsta färgtalen uppmättes vid Drättingesjöns utlopp och i Kavleån samt i vissa biflöden inom Salens och Aggåns tillrinningsområden. Vattnets färg varierar normalt till stor del med nederbördsmängden på så sätt att vattenfärgen ökar under nederbördsrika perioder. Vid årets undersökningar visade vattenfärgen högst värden i samband med provtagningarna i juli och augusti. Med hänsyn taget till ändringen i metod var vattenfärgen 2007 högre än normalt vid så gott som alla provtagna lokaler. Vid undersökningarna 2008 och 2009 var vattenfärgen vid i stort sett alla provtagningslokaler lägre än 2007. Vid undersökningarna 2009 var vattenfärgen generellt i nivå med medelvärdet för de senaste sex årens resultat (Figur 11). Vid i stor sett alla provtagna lokaler har vattenfärgen ökat signifikant framför allt sedan mitten av 1990-talet. Den brunifiering som syns i Mörrumsån sedan mitten av 1990-talet kan antagligen till stor del förklaras av ökande temperaturer, ökande nederbörd och ökande vattenföring som karakteriserade stora delar av 1990-talet. Det minskade nedfallet av sura svavelföreningar anses dock av en del vara den viktigaste drivkraften bakom brunifieringen (Donald T. Monteith et al. 2007). Ökad humusupplagring i marken och minskat nedfall av sura svavelföreningar tillsammans med ett varmare klimat med mer regn och ökad avrinning verkar sammantaget kunna ge förutsättningar för höga humushalter och färgtal i Mörrumsån. 500 450 Färg (mg Pt/l) 400 350 300 250 200 150 100 50 0 101 Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 11. Årsmedelvärden av vattenfärg i Mörrumsåns avrinningsområde 2009 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärden den närmast föregående femårsperioden). Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat. 16
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Ljusförhållanden Vid merparten av lokalerna i rinnande vatten var vattnet måttligt till betydligt grumligt (Karta 4). Starkt grumligt vatten uppmättes i Kavleån, i Växjösjöarna (undantaget Växjösjön) samt i vissa biflöden till Salen och i Aggån vid yttre kanalen. Vid 10 lokaler, däribland Trummen, Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön samt Kavleån och Aggån var vattnet något grumligare än normalt. I Växjösjöarna var grumlingen starkast under sommarhalvåret p.g.a. förekomst av plankton, medan grumlingen i vissa vattendrag var starkast i oktober troligtvis p.g.a. erosionspåverkan. VISLANDA 329 322 #S 351 327 #S#S 151 #S 350#S #S #S #S#S 333 147 154 132 438 #S #S 139 143 #S #S 318#S#S #S #S 315B #S 432 430 #S 118 #S #S 175 VÄXJÖ 429 435B 342 #S #S #S 464 343 #S #S 344 115 478 104 #S #S 426#S INGELSTAD #S #S 110 107 BRAÅS 101 KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 400 LENHOVDA #S 201 #S #S #S #S #S Grumlighet Ej eller obetydligt grumligt Svagt grumligt Måttligt grumligt Betydligt grumligt Starkt grumligt Huvudfåra RYD #S 219 SVÄNGSTA Karta 4. Grumlighet i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årsmedelvärden av turbiditet 2009 (Naturvårdsverket 1999). 17
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Fosfor Fosfor Vid merparten av lokalerna i rinnande vatten var fosforhalterna måttligt höga till höga. Vid fem lokaler (Skaddeån, Obyån uppströms Kojtasjöns, Obyån uppströms Salen, Opparydsbäcken och Aggån vid Yttre kanalen) var halterna mycket höga och vid två lokaler (Södra och Norra Bergundasjöns utlopp, 315B och 318) var fosforhalterna extremt höga. Vid fyra lokaler i den övre delen av huvudfåran var fosforhalterna låga. Vid 14 av de 35 provtagna lokalerna i rinnande vatten motsvarade fosforhalterna vid årets mätningar god eller hög status med avseende på kvalitetsfaktorn näringsämnen i vattendrag (Karta 5) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007). Vid övriga lokaler uppnådde ej god status. De tydligast påverkade lokalerna med avseende på fosfor var utloppen från Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön samt Opparydsbäcken, där fosforhalterna motsvarade dålig status. Hänsyn har dock ej tagits till andel jordbruksmark. Vid sju lokaler (Drevsjöns utlopp, Kavleån, Södra Bergundasjöns utlopp, Norra Bergundasjöns utlopp, Obyån uppströms Salen, Salens utlopp och Torsjöns utlopp) var fosforhalterna vid årets undersökningar högre än normalt (resultat från åren 2003-2008; Figur 12). Vid Forsbacka var fosforhalterna lägre än normalt. I mindre vattendrag kan stora variationer i fosforhalter förekomma. Detta beror framför allt på stora och snabba förändringar i vattenföring och utspädningseffekter. Vid hög vattenföring kan erosion i vattendraget förekomma och vid låg vattenföring under sommaren blir utspädningen av förorenande utsläpp som minst samtidigt som kemiska och biologiska processer kan göra att fosforhalterna ökar. I sjöar kan fosforhalterna öka sommartid p.g.a. förekommande planktonblomningar. I Mörrumsåns huvudfåra ökade fosforhalterna från 14 µg/l vid Helgasjöns utlopp i Bergsnäs till 23 µg/l efter inflödet av Bergunda kanal vid Kråkesjöns utlopp (d.v.s. med ca 65 %). Vid Salens utlopp var fosforhalterna ca 40 % högre än vid Mörrumsåns inlopp i Salen (Os). Genom Åsnen minskade halterna med ca 25 %. 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Totalfosfor (µg/l) 101 Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 12. Årsmedelvärden av fosforhalter i Mörrumsåns avrinningsområde 2009 jämfört med "normala" värden, d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedelvärden (vertikala streck) den närmast föregående sexårsperioden. 18
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Fosfor #S 478 #S 101 322 #S 132 438 #S #S 118 #S #S 175 115 104 #S #S 426#S #S #S 110 107 BRAÅS KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 400 LENHOVDA VISLANDA 351 327 #S#S 151 #S 350#S #S #S #S#S 329 333 147 154 139 143 #S #S 318#S#S #S #S 315B #S 432 430 VÄXJÖ 429 435B 342 #S #S #S 464 343 #S #S 344 INGELSTAD #S 201 Näringsstatus RYD totalfosfor #S #S #S #S #S Hög God Måttlig Otillfredsställande Dålig Huvudfåra #S 219 SVÄNGSTA Karta 5. Näringsstatus med avseende på fosfor i vattendrag inom Mörrumsåns avrinningsområde 2009 bedömt endast utifrån årsmedelhalter 2009 samt referensvärden beräknade enligt förenklad metod (Naturvårdsverket 2007). För treårsbedömningar se Tabell I i sammanfattningen. Hänsyn har inte tagits till andel jordbruksmark. 19
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Kväve Kväve Vid merparten av de provtagna lokalerna i rinnande vatten var kvävehalterna måttligt höga till höga (Karta 6). Vid fem lokaler (Trummens utlopp, Norra Bergundasjöns utlopp, Obyån uppströms Kojtasjön, Obyån uppströms Salen samt Opparydsbäcken) var halterna mycket höga men inte vid någon lokal var kvävehalterna extremt höga. Endast vid Trummens och Södra Bergundasjöns utlopp (429 och 315B) var kvävehalterna vid årets undersökningar högre än normalt (resultat från åren 2003-2008; Figur 13). Vid Boskvarnasjöns utlop, Drättingesjöns utlopp samt i Ramkvillaån och Aggån vid Yttre kanalen var kvävehalterna något lägre än normalt. Även i Obyån uppströms Kojtasjön var kvävehalterna förhållandevis låga. För övrigt var kvävehalterna vid årets mätningar i nivå med de senaste årens resultat. För flertalet lokaler finns en signifikant trend med minskande kvävehalter under perioden 1978-2009. Vid flertalet provtagna lokaler var kvävehalterna vid årets undersökningar klart högre än beräknade ursprungshalter (Naturvårdsverket 1999). Detta visar att den regionala kvävebelastningen i form av luftföroreningar samt kväveförluster från såväl jordbruksmark som skogsmark är av stor betydelse. De tydligast påverkade lokalerna med avseende på kväve var dock Norra Bergundasjöns utlopp (inverkan från Växjö reningsverk) och Obyån uppströms Kojtasjön (inverkan från Vislanda ARV). I Mörrumsåns huvudfåra ökade kvävehalterna från ca 530 µg/l vid Helgasjöns utlopp i Bergsnäs till ca 718 µg/l efter inflödet av Bergunda kanal vid Kråkesjöns utlopp (d.v.s. med ca 35 %). Nitrit/nitratkvävet stod för ca 60 % av ökningen. Vid Salens utlopp hade kvävehalterna ökat med ca 10 % jämfört med vid Mörrumsåns inlopp i Salen (Os). Genom Åsnen minskade halterna med ca 7 %. 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 101 Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430 Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 13. Årsmedelvärden av kvävehalter i Mörrumsåns avrinningsområde 2009 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Svart del anger nitrat+nitritkvävehalten. Den prickade linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Värden över 5000 µg/l motsvarar extremt höga halter. 20
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Kväve #S 478 #S 101 322 #S 132 438 #S #S 118 #S #S 175 115 104 #S #S 426#S #S #S 110 107 BRAÅS KLAVRESTRÖM NORRHULT #S 400 LENHOVDA VISLANDA 351 327 #S#S 151 #S 350#S #S #S #S#S 329 333 147 154 139 143 #S #S 318#S#S #S #S 315B #S 432 430 VÄXJÖ 429 435B 342 #S #S #S 464 343 #S #S 344 INGELSTAD #S 201 Kvävetillstånd RYD totalkväve #S #S #S #S #S Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter Huvudfåra #S 219 SVÄNGSTA Karta 6. Kvävetillståndet i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årsmedelhalter av totalkväve 2009 (Naturvårdsverket 1999). 21
MÖRRUMSÅN 2009 ALcontrol Belastande verksamheter och transport Föroreningsbelastande verksamheter och ämnestransporter Föroreningsbelastande verksamheter Inför framtagandet av denna rapport har respektive kommun fått tillfälle att rapportera in uppgifter om förorenande verksamheter inom Mörrumsåns avrinningsområde i för ändamålet speciellt anpassade mallar. Informationen i Bilaga 2 och 3 är en sammanställning av inrapporterade uppgifter från kommunerna, länsstyrelsernas databaser samt vattenvårdsförbundets tidigare årsrapporter. Mörrumsån påverkas av diffusa utsläpp som härrör från jord- och skogsbruk samt lufttransporterade föroreningar. De punktkällor som påverkar vattnet i avrinningsområdet redovisas i Bilaga 2. För respektive punktkälla redovisas typ av verksamhet, koordinater, närmaste provtagningspunkt nedströms, recipient, utsläpp av totalkväve, ammoniumkväve och totalfosfor, övriga kända utsläpp samt föreskrivna mål. I Bilaga 3 redovisas miljöpåverkan av mer tillfällig karaktär samt miljöskyddande åtgärder som inrapporterats av respektive kommun. Den dominerande källan för tillförsel av fosfor i Mörrumsåns avrinningsområde är enligt SMED (Svenska MiljöEmissionsData, PLC5 uppdaterad 2007-12-12) jordbruksverksamhet (ca 38 %). Den därnäst största utsläppskällan är skogsmark (ca 21 %). Enskilda avlopp, avloppsreningsverk, dagvatten och direktnedfall på sjöar står för vardera ca 5-7 % av tillförseln. Totalt beräknas ca 31 ton fosfor belasta vattensystemet. Den största antropogena delen av tillförseln sker via jordbruksverksamhet (ca 52 %) och därefter avloppsreningsverk (ca 16 %), enskilda avlopp (ca 14 %) och nedfall på sjöar (ca 12 %). Enligt SMED:s beräkningar är den dominerande källan för tillförsel av kväve i Mörrumsåns avrinningsområde jordbruksverksamhet (ca 31 %) tätt följt av skogsmark (27 %). Betydande tillförsel sker också via luftnedfall på sjöar (ca 20 %) och avloppsreningsverk (ca 15 %). Totalt beräknas ca 1700 ton kväve belasta vattensystemet. Den största antropogena delen av tillförseln sker via nedfall på sjöar (ca 34 %), jordbruksverksamhet (ca 31 %) och avloppsreningsverk (ca 26 %). Med hänsyn till nederbördsmängder och avrinning bör läckaget från omkringliggande marker 2009 ha varit lägre än normalt. Detta p.g.a. att vattenföringen var förhållandevis låg från februari till december. Belastningen från kända punktkällor inrapporterade från respektive kommun uppgick till ca 1,3 ton fosfor och ca 230 ton kväve under 2009 (Tabell 2 och Tabell 3). De största punktkällorna var Växjö ARV följt av Alvesta ARV och Mörrum ARV. Jämfört med början av 1990-talet har reningsverkens fosforutsläpp mer än halverats medan kväveutsläppen har minskat med ca 40 %. Kväveutsläppen från Växjö ARV har minskat med ca 50 % under samma period. Av den totala transporten av fosfor och kväve från Mörrumsåns vattensystem ut till havet har punktkällornas bidrag beräknats motsvara ca 9 % av fosforn och ca 39 % av kvävet under 2009, utan hänsyn tagen till retention i vattensystemet. Retentionen (reningen) av kväve från t.ex. Växjö avloppsreningsverk (Sundet) är i storleksordningen ca 65 % från utsläppspunkten ner till havet (ALcontrol 2010). Motsvarande siffra för fosfor är ca 17 %. Framför allt i mindre vattendrag och sjöar kan den lokala påverkan från en punktkälla vara stor. Effekten av ett punktutsläpp på recipienten beror till stor del på spädningsfaktorn d.v.s. utsläppets storlek i förhållande till flödet eller storleken på recipienten. Även omblandningsförhållande 22