SKANDAL. Ve den människan, genom vilken skandal kommer. Vae homini illi, per quern scandalum venit. [Matteus 18:7]

SKANDAL Ve den människan, genom vilken skandal kommer. Vae homini illi, per quern scandalum venit. [Matteus 18:7]

Innehållsförteckning Inledning...3 Introduktion...4 Definition...4 Källor...5 Del I Varför skandalen är farlig...6 Del II Fem sätt att ge skandal...11 Genom Ord...11 Genom utvärtes tecken...12 Genom handling och exempel...12 Genom försummelse...17 Genom skuldbelagd ignorans...17 Sammanfattning...18 Del III Hjälp mot skandal...19 Del IV - Hur du reparerar skandal och skyddar de dina...21 Del V Avslutning...23

Inledning "Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla." [Rom 14:13] "Men den som förför en av dessa små som tro på Mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup. Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!" [Matt 18:6-9] "Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall." [1 John 2:10]

Introduktion I denna artikel kommer vi behandla ämnet skandal, att ge skandal och att upptäcka skandal hos andra och har för avseende att 1) hjälpa oss att undvika tillfällen där vi riskerar att vara en skandal för andra, och 2) att känna igen en skandal när vi ser den så att vi kan rätta våra medmänniskor och därmed kanske förhindra att otroende undviker tron på grund av denna skandal. Vi kommer gå igenom vad en skandal är, vad Kyrkan, Bibeln och Fäderna säger i detta ämne. Vi kommer också lära oss hur viktigt det är att undvika skandal och att alltid uppträda på ett för religionen acceptabelt sätt. Definition Jag känner att vi behöver börja med att definiera det ämne vi i denna artikel behandlar. Att ge skandal är enligt den H Tomas av Aquino och alla andra teologer som har föregått oss att säga eller göra någonting som orsakar någon annans andliga ruin Citatet finns att hämta i Fr. Hunolts bok nummer 4. Den handling man begår måste i sig vara syndfull eller tyckas vara det och detta är viktigt. Låt oss säga att jag har en kvinnlig kollega som klär sig omoraliskt. Att klä sig omoraliskt är i sig en dödssynd och om hon då genom sin klädsel får mig att synda genom till exempel omoraliska tankar så har hon gett mig en skandal, hon har genom sin syndfulla klädsel fått mig att begå en synd. Om hon däremot klär sig efter moralens alla regler och jag fortfarande tänker omoraliska tankar om henne så är det inte hennes fel och hon har därmed inte gett någon skandal. Jag syndade i båda fallen men min kollega syndade endast i det första fallet. Att ge skandal och att bli skandaliserad är två olika saker, den ena är att begå en handlig som kan få andra att synda och den andra att begå en synd på grund av andras handlig. Det är, till exempel tre av er tillsammans; en av er påbörjar en omoralisk konversation och ger således skandal till de övriga två; den andra skrattar åt det och ger därmed sitt medgivande till den syndfulla konversationen, han blir skandaliserad; den tredje blir arg på båda sina kamrater och lämnar sällskapet, han begår ingen synd utan begår en mycket dygdefull handling. Från detta kan vi se vilken liten orsak många fromma själar har att vara oroliga när de i sin omgivning stöter på någonting ont som missbehagar dem och klagar på att de har blivit skandaliserade. Vilket struntprat! Hur har du blivit skandaliserad? Har du begått en synd på grund av det du hört eller sett? Ingalunda! Så länge du inte accepterar synden utan säger ifrån, om du kan få den att upphöra så har du inte skandaliserats. Ett av de nio sätten vi kan synda på är genom underlåtelsesynden, att inte göra någonting för att förhindra en synd om vi kan. Men om vi inte kan förhindra den så har vi heller inte begått en synd så länge vi inte accepterar den. Den första personen i exemplet ovan gav skandal, han uppträdde på ett sådant sätt att han kunde ha fått en annan person att synda, och fick honom i det här fallet att synda; att bli skandaliserad å andra sidan är att synda i ord, tanke eller handling på grund av att man

har sett någonting i en annan person som har föranlett synd [Fr. Francis Hunolt bok 4]. Vår artikel kommer framför allt att handla om att ge skandal. Således kan vi sammanfatta detta kapitel genom att säga att han ger skandal som gör, säger, eller underlåter att göra eller säga någonting, i närheten av andra, någonting som antingen i det självt, eller genom omständigheter, tenderar att leda dem in i synd oavsett om de begår synden eller inte eller oavsett om intentionen hos personen som begår eller underlåter handlingen är att leda dem in i synd eller inte, så länge man kan räkna ut att handlingen kan leda till synd. Källor Denna artikel kommer vara hårt baserad på Fr. Francis Honults 58:e och 60:e predikningar om den dåliga kristna (bok 4) och The Casuist bok 4. Båda går att finna i sin helhet på archive.org.

Del I Varför skandalen är farlig Se, jag är den som skapar smeden, vilken blåser upp kolelden och så frambringar ett vapen, sådant han vill göra det; men jag är också den som skapar fördärvaren, vilken förstör det. säger Gud genom Profeten Jesias. [Jes. 54:16]. Vem är denna smed? Han är djävulen, svarar den H. Hierominus, som upptänder vredens och omoralens eld i människornas hjärtan. Hur tänds då denna eld? Gå in i en smeds smedja och du kommer se att glöden är gömd under askan som om den var utsläckt; vad gör smeden när han önskar arbeta? Startar han elden genom att blåsa på den med sin andedräkt? Om han använde den alena skulle det ta honom lång tid att göra stålet glödhett. Nej, han använder fläktarna två eller tre gånger och elden flammar omedelbart upp. Det som smeden inte kan göra själv, gör han med hjälp av fläktarna. På samma sätt agerar den helvetiska smeden, djävulen. Så många oskyldiga själar det finns som, glada i sin ignorans, inte vet någonting om ondska, ilska eller hämndlystnad! Onda tankar och önskningar är döda inom dem likt kol under askan, och djävulen, som inte står ut med att se dem så oskyldiga, attakerar dem och introducerar dåliga tankar till dem; de förstår dock inte meningen med dessa tankar och frästelsen har ingen effekt på dem. Vad gör då frästaren efter detta? Han blåser med sina fläktar, han använder någon utsvävande kamrat för att förklara för de oskyldiga själarna den ondska som de hittills varit ovetandes om, eller för att placera synden framför dem genom dåliga exempel eller omoraliska bilder, och på så sätt fläktas passionernas lågor, omoralens eld av dåliga tankar och önskningar flammar upp och brinner så våldsamt att många år kan förlöpa innan den släcks. I Bibeln blir allehanda heliga män både i Gamla och Nya Testamentet kallade "Guds män", bland annat så blir den H. Timotheus det i 1 Tim. 6:11, de blir detta på grund av att det tjänar Gud på samma sätt som trogna män tjänar sin Konung eller Kejsare och därmed blir kallade deras tjänare. På samma sätt måste vi agera, vi måste tjäna vår Herre, vår Konung, vår Kejsare på samma sätt som vi tjänar de världsliga Kungarna och än mer ivrigt än så. Alla de som således arbetar för att föra andra själar till himmelen och till vår Herres tjänst, genom sitt goda exempel leder andra till dygd och genom sin autentiska lära hjälper andra Hem, kan då kallas "Guds män". Från detta följer å andra sidan alla de som arbetar för att sprida djävulens lära, synden, och agerar som hans agent, hans ambassadör och hans tjänare kan kallas djävulens män. Det är dessa som ger skandal. För detta är djävulens arbete, som Guds evige fiende gör han allt han kan för att förstöra Guds planer. Han gör allt han kan för att snärja oskyldiga själar i synd och laster för att dra dem ner i helvetet och han skyr inga medel i detta arbete. Det är därför Vår Herre kallar honom "en mördare från början" [Joh. 8:44] inte, säger den H. Chrysostomos, på grund av att han dräper människornas kroppar; hans mål är att förstöra någonting långt mer dyrbart än det, nämligen, den odödliga själen, genom att leda den in i synd. När vi då begår skandal blir vi en medbrottslig, en mördare, inte från början men dock i tillräcklig stor grad för att det skall drabba både oss och våra medmänniskor. För satan blir

detta mycket givande, han får oss eftersom han får oss att begå en synd vilket vinner oss till honom och genom skandalen vi ger våra medmänniskor vinner han även dem. Vi blir redskapet som han använder för att fånga fler än han egentligen kan. En fiskare som försöker fånga fisk med händerna kan bara fånga en åt gången, men använder han ett nät så kan han fånga många fler på samma gång. Faran kan ligga på många olika nivåer, dels den moraliska, begår vi en moraliskt tveksam handling, det kanske kan handla om fel ordval eller en blick vi inte borde ha riktat mot en annan person; eller rent omoraliska handlingar, otuktshandlingar, stöld eller liknande så kommer personer som ser oss att få uppfattningen av oss att vi själva är omoraliska och att de handlingar som vi begår är okej eftersom vi i egenskap av katoliker ändå står för rätt och moral. Man kan lätt få det intrycket när man ser hur moderna "katoliker" (läs: Novus Ordo) beter sig, när man ser hur liberalister (oftast heretiker som CMRI, SSPX eller liknande) tänker och uppför sig. Båda dessa grupper kallar sig Katoliker men synden ser de som en accepterad del av vardagen. Ett exempel på detta är alla listor på "Katolska" filmer eller böcker som man hittar lite varstans på internet idag. De kan skilja sig väldigt mycket åt, men två poster som utan undantag finns med på alla dessa listor är Sagan om Ringentrilogin och Narnia. Att framställa dess filmer som bra skulle jag kalla skandal med tanke på hur mycket magi de innehåller och att acceptera dem leder också till att man måste acceptera alla andra filmer som innehåller detta djävulskap. Detta får i sin tur omvärlden att tro att det är okej att se dem och göra dem eftersom vi, när vi själva accepterar dem, inte säger ifrån och försöker få filmmakarna att välja andra ämnen. Samma sak med filmer som innehåller någon form av otukt, sitter vi i goda vännerslag och ser på en film med ickekatoliker som visar sig innehålla otukt och inte säger ifrån angående denna otukt så kommer våra vänner aldrig att veta att det inte är acceptebelt och då har vår oförmåga att säga ifrån fått dem att begå synder som de kanske inte hade begått i annat fall. Djävulen jämförs även med en jägare som ger sig ut för att snärja själar. En jägare kan vandra under en lång tid med sitt vapen och sina snaror innan han hittar något villebråd eftersom de alla gömmer sig i buskarna. Vad gör han då? Han tar med sig en hund för att få djuren på fötter och sedan kan han med lätthet fånga dem. Ett annat exempel är (ursäkta att jag nämner det) den film om den H. Augustinus som släpptes för något år sedan. Det borde vara en självklarhet att ett filmbolag finansierat av NO ger ut bra, utbildande filmer som inte är någon fara att se på. Men denna film var fruktansvärd, vi vet alla vilka synder denne helige man begick innan han konverterade, men att de skulle visa dessa synder på ett så grafiskt sätt schockade mig. Detta är tyvärr inte det enda, det första eller det sista exempel som jag kommer kunna ge heller. Det är dock detta som jag vänder mig emot. Framställer man sig att vara Katolik, oavsett om man är det eller inte, så måste man föregå med gott exempel. Vi kan inte leva som världens barn lever och vi måste visa att vi inte lever så och att vi inte accepterar den livsstil som de vurmar för. Om vi inte gör det, om vi använder samma medel som ateisterna så talar vi också om för dem att deras livsstil och deras sätt att tänka är okej. Detta är en skandal som

vi då utsätter dem för och kan sluta i både deras och vår egen fördömmelse. Samma resultat blir det med filmen "The Nativitystory" som är producerad av någon form av protestanter där vår heliga Jungfru framställs som en bångstyring och bortskämd dotter i samma stuk som flickorna är idag. Anledningen var enligt producenterna för att moderna flickor skulle kunna identifiera sig med henne. Detta är dock helt fel sätt att se på saken, det är inte meningen att moderna flickor skall identifiera sig med henne i det liv de lever idag och därmed få en bekräftelse på att det är ett bra liv, det är meningen att Maria skall framställas i god dager och därmed vara ett gott föredömme för de flickor som behöver ett sådant. "Mina kära bröder, hur många synder är utbredda i världen nu, inte längre orsakar skam utan ses på som hedersamt på grund av att de ofta repeteras." Dessa raden är ett citat från Fr. Honult som levde på 1600-talet, hur sant är inte det för oss idag när vi lever i total syndanarki, när man ofta sitter och talar öppet om sina och andras synder, och till och med skryter om dem. Det är en hisnande tanke att läsa hans predikan när han klagar på folks dåliga språk, osedligt umgänge mellan könen och kläder som har blivit uppfunna av djävulen för att förstöra själar, sedan jämför man med idag. Han skulle hisna vid synen, slita ut ögonen och riva av öronen om han beskådade detta elände. Allt detta är resultatet av skandal. En människa gör en sak som får en annan människa att synda, denna människa tycker om synden så mycket att han fortsätter och kommer i sin tur att ge skandal till andra och så vidare. Detta började löpa amok när televisionen uppfanns, när massmedia kom in på scenen. Då fick vi från att skandalisera en eller tio åt gången till en eller tio miljoner åt gången. Media har ett stort ansvar för det sätt som världens ser ut på idag och de (medierna) blir bara grövre för varje år som går. En stor fara med skandalen är mängden skada den kan ge. Som jag sade i stycket ovan finns risken att den skandaliserade tycker om synden som den blir introducerad för och fastnar i den. Fr. Honult återgav i en av sina predikningar en berättelse som illustrerade detta och denna berättelse ville jag återge för er, kära läsare. Den Välsignade Albert den Store tillverkade en gång en staty så skickligt med hjul att den kunde röra sig fram och tilllbaka och till och från yttra ljud likt en levande människa. Den H. Thomas av Aquino som vid denna tid var hans lärjunge och som inte visste någonting om denna staty, gick en dag in i sin mästares rum och när han såg statyns konstiga rörelser och hörde de ljud som den yttrade trodde han att det var en ond ande som hade kommit för att fresta honom, och då han lyfte upp sin hand slog han till statyn med sådan kraft att den föll i marken och slogs i bitar. När Albert kom in och såg vad som hade skett utbrast han: Min son, vad har du gjort? Under en timmes tid har du förstört tretio års arbete! Detta är vad Fr. Honult vill säga: att en enda skandal kan dels förstöra många års kamp för att bli bättre och komma bort från sitt tidigare, syndiga liv; men samma skandal kan också vara starten för, som jag sade tidigare, att fastna i en synd som i framtiden kommer ta många år att reparera. Så faran med skandal kan både gå bakåt i tiden och förstöra ett redan utfört, eller pågående, arbete; eller gå frammåt och orsaka en skada som kommer ta många år att ställa till rätta, om den skandaliserade någonsin kommer till rätta med det.

Faran med en skandal gäller givetvis inte bara den som blir skandaliserad utan även den som ger själva skandalen. Att ge skandal och att begå en handligt när man ser eller borde kunna räkna ut att den kan orsaka synd hos en annan, detta innebär att vi är medvetna om den fara som vi utsätter vår granne för. Eftersom vi är medvetna om detta men ändå begår handlingen så kommer Vår Herre också hålla oss till svars på deras vägnar för denna handling, på domedagen kommer Han att säga till oss: Jag har arbetat för denna själ, och inte bara arbetat, jag har lidit för den. Jag nedsteg från Min Fader i himmelen för denna själ. Jag ödmjukade Mig till den oerhörda grad att Jag lät Gud bli född av en människa att själv vara en människa. Det var för denna själ som Jag frös i krubban om nätterna, blev omskuren och predikade för de vise i templet. Det var för denna själ som Jag kallade Mina Apostlar, genom led smädelser och utstod judarnas hat. Det var för denna själ som Jag led i Gethsemani, bar Mitt kors och lät Mig blir korsfäst. Och du arma själ har genom en enda handling förintat detta arbete. Du har under en timme förstört tretio års arbete. Ve den människan, genom vilken skandal kommer! Detta räckte dock inte för även efter Min död och himlafärd höll Jag ett vakande öga över den. Jag gav den inspirationer att utföra goda och meriterande handligar. Jag sände Mina änglar för att bevara hans liv så att han inte skulle dö i förtid utan de nådegåvor som Jag i framtiden skulle ge honom. Jag instruerade honom genom de predikningar som Jag inspirerade honom till att höra. Jag höll honom borta från synd genom att ge honom goda föräldrar och vänner. Men du arma själ har förintat detta arbete. Ve den människan, genom vilken skandal kommer! Gud Fadern kommer säga Vad har du gjort? Jag skapade den och den människan för att ha sällskap av dem i all evighet! Jag har reserverat en plats för dem i himmlen, och du, genom dina handlingar, har förintat alla chanser dessa arma själar hade, du har genom ditt tal dömt dem till helvetet. Istället för att hjälpa Mina älskade skälpte du dem. Deras ovärdeliga själar, Mina barn, Mina arvingar har du genom dina exempel stulit från Mig och de kommer aldrig att få en andra chans! Du arma själ bar en stor böda i din skuld till deras fördömmelse! Ve den människan, genom vilken skandal kommer! Gud Parakleten kommer säga till dig: Vad har du gjort? Du har förintat Mitt tempel, Min boning. Jag tog Min rättmätiga plats i denna själ genom dopet, Jag hjälpte den att vandra på den smala vägen genom Min egen närvaro, men du har genom din oförmånga till handling, genom din oförmåga att tillrättavisa när du ser någonting fel bannlyst Mig från denna själ. Du har uteslutit mig från mitt tempel, stängt porten från Min boning framför ögonen på Mig, stängt Mig ute från min rättmätiga egendom! "Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet." [1 Kor 3:16-17] "Jag har blivit uppmanad", skriver den H. Athanasius i ett brev till sina munkar, "genom ett yrkande från några mycket ängsliga bröder, att genast skriva för att ni, genom att troget och utan falskhet hålla den fromma tron som Guds nåd åstadkommer i er, inte må ge skandal till bröderna. För när någon ser er, de trogna i Kristus, socialicera och

kommunicera med sådana människor, [eller dryka vid deras sida], kommer de garanterat att se det med likgiltighet och kommer falla ner i gudlöshetens träsk.... Jag har dikterat ett kort brev, som från en kärleksfull vän till andra, säker på att ni kommer bevara en stark och ren tro när ni lever som ni gör, och att de personer, när de ser att ni inte förenar er med dem i dyrkan skall erhålla nytta, fruktandes att de synes vara okyska och så som de som håller med dem." [Athanasius - Epistula ad monachos] Under Kyrkans historia läser vi om heliga män så som Marcarius, Jakobus, Johannes och andra som, efter att ha spenderar många år i ensamhet uppe bergsgrottorna eller ute i öknen, levandes ett liv av hård stränghet men som föll i grova brott. Vem orsakade dessa fall? Det var inte satan, han kunde förvandla sig till lejon eller oxar eller allehanda vilda djur, han kunde sända legioner av sina demoner för att fresta de heliga männen eller skrämma dem till att ge upp som vi ser i den H. Antonius liv, men alla hans försök var fruktlösa. Vem var det då som orsakade dessa fall? En ensam kvinna kunde åstadkomma mer än vad alla demoner i helvetet kunde göra tillsammans, hon fick dem att falla och begå grova synder. Så kraftfullt är satans ultimata vapen, skandalen, han behöver inte anstränga sig och kämpa för att få oss att falla, det finns alltid en själ som är mindre motståndskraftig för hans viskningar och de i sin tur kan utan problem lyckas med det han har stora svårigheter att uppnå eller till och med aldrig kan uppnå. Ve den människan, genom vilken skandal kommer. Denna del börjar nu bli ganska lång så för att undvika att jag upprepar mig allt för många gånger tror jag att det är dags att gå vidare till nästa del av denn artikel.

Del II Fem sätt att ge skandal "Djävulen," säger den H. Chrysostomos, "var en mördare från världens begynnelse i sin egen person, för genom sin slughet förledde han Eva, fick henne att vara olydig mot det Gudomliga budet, och förde därmed död till oss alla; men nu är det med hjälp av er som han mördar själar, du är den hund som han sänder ut för att driva andra själar ner i hans snara. Det han inte kan uppnå genom sina egna frestelser och ondra uppmaningar uppnår han genom de skandalösa uppföranden, ageranden och språk genom vilka du för andra in i synd och för dem till deras eviga förtappelse; för det är i det som skandal verkligen består." Det finns fem sätt att ge skandal på, genom ord, genom utvärtes tecken, genom handlingar och exempel, genom underlåtelse och genom skulldbelagd ignorans. Alla dessa sätt att begå skandal på kommer vi att undersöka i detta kapitel i samma ordning som vi listade dem ovan. Genom Ord För det första begår vi skandal genom det vi säger, alla är de skylldiga till skandal som genom instruktion, råd, uppmaning, befallning eller förfrågan leder andra in i synd eller hindrar dem från att göra någonting gott. Alla begår skandal som prisar andras synder eller uppmuntra någon till att göra någonting som är fel. Alla som talar föraktfullt, eller vanhelgande om Gud eller Hans helgon, om heliga eller andliga saker, eller om Kyrkans ceremonier begår skandal genom ord. Alla som häcklar eller skrattar åt andra för att avskräcka andra från att göra någonting bra; alla som i andras närhet skryter om det dåliga de har gjort begår skandal genom ordet. Alla som använder omoraliskt språk eller återger berättelser eller sjunger sånger med samma innehåll; alla som använder uttryck som de vet gör andra arga enkom för att man är trätgirig begår skandal genom ordet. Denna lista kan göras lång, men dessa exempel ger er ett hum om vad det innebär att begå skandal genom ordet. Det räcker ju med att använda sitt sunda förnuft, allt som vi säger som kan leda andra in i synd är en skandal. Om vi tar vårt exempel ovan om de tre vännerna som är engagerade i en omoralisk diskussion är det inte svårt att räkna ut att personen som startar diskusionen begår skandal. Om min chef på samma sätt skulle uppmana mig att arbeta på söndagar så skulle hon begå skandal. Jag har tidigare jobbat på arbetsplatser med många kvinnliga kollegor och dessa har varit väldigt pigga på att baktala andra, denna handligt är likväl att begå skandal då det blir syndfullt för de andra att lyssna. I denna kategori faller andra sätta att begå skandal än det talade ordet, som till exempel det skrivna ordet. Om man skriver brev, artiklar, böcker eller liknande som innehåller meningar som kan få andra att synda, om man lånar ut böcker som innehåller omoral eller låter andra läsa tidningar eller liknande som kan få dem att synda begår man skandal.

Genom utvärtes tecken Att ge skandal genom ordet är nog det vanligaste och lättaste sättet att begå skandal på, men att ge skandal genom utvärtes tecken kommer inte lång efter. Vad lägger vi då i begräppet "utvärtes tecken"? Först kommer kroppsspråket, att med hjälp av gester uppföra sig på ett opassande sätt. Det finns många gester som idag är allmänt känt vad de står för, till exempel att peka finger åt någon, eller att dra ena fingret tvärs över halsen och många av dessa gester kan ge, eller kommer ge skandal. Det finns gester som indikerar sexuella handlingar och att använda dem och givetvis oerhört opassande, det säger sig självt, och kommer ge skandal, minns det att en skandal inte behöver resultera i en synd för att vara en skandal så länge man kan förutse att gesten har potensialen att få andra att synda. Utvärtes tecken kan vidare bestå av grimager, om vi genom grimager visar vårt ogillande för andras goda handligar eller visar vårt gillande för deras onda handligar har vi på en gång begått skandal. Begår vi själva synd genom att göra grimager som skulle kunna tolkas på ett syndfullt sätt så har vi begått skandal. Andra sätt att visa att man samtycker till en annans dåliga beteende och därmed begår skandal är att till exempel skratta åt någons skämt, hålla med ett påstående genom att nicka eller liknande. Det är i detta som den andra punkten av detta kapitel består. Var varsamma mot denna typ av skandaler, de är oerhört lätta att begå utan man är medveten om det. Jag känner mig själv träffad ibland, när man sitter på jobbet och diskuterar någonting med arbetskollegorna eller om de skämtar om någonting så händer det lätt att man fångas upp av stämningen och helt plötligt har man begått en handligt som ger bifall till någonting de sagt eller gjort. Genom handling och exempel. Detta är med råge den längsta delen av detta kapitel. Alla de som i andras närhet begår en felaktig handling som har en benägenhet att göras även av dem; detta innebär att alla de som socialiserar med eller biträder personer som har en tendens att begå onda handlingar; de som öppet går till platser där det är känt att man begår synd, till exempel strippklubbar, bordeller, kondimerior och liknande begår skandal. De som tillåter farliga samlingar att äga run i sitt hem, till exempel samlingar av ungdomar av olika kön som har en tendens att begå otukt med varandra, eller tillåta omoraliska grupperingar att samlas i sitt hus eller tillåter dem som står under deras beskydd att ta del i dessa samlingar, begår skandal. Även de som lever oansvariga och tanklösa liv, eller de som ger en rättfärdig misstanke till att de är beroende av någon typ av synd begår skandal. Ack, så många det är som begår skandal på detta sätt och ju mer offentlig person man är desto mer noga måste man vara med att tänka på hur man beter sig och vilka signaler man ger. "För om den Judiska nationens äldre," säger Fr. Honult, "i sitt blinda vredesmod mot Vår Herre ropade ut 'Korsfäst Honom, korsfäst Honom', är det verkligen konstigt att det vanliga folket förenade sig med ropet?" Andra exempel på detta är Kung David som lät döda Urias på grund av sin lust mot hans hustru Batseba och Solomon om vilken Bibeln säger "Han hade sjuhundra hustrur med furstlig rang och trehundra bihustrur, och hans

kvinnor förledde honom till avfall. På hans ålderdom förledde hans hustrur honom till att dyrka andra gudar, och han höll sig inte längre av hela sitt hjärta till Herren, sin Gud, så som hans far David hade gjort." [3 Konungaboken 11:3-4] Dessa två herrar var de högsta ledarna i Israel, de hade enorma krav på sig att föregå med gått exempel, men vad gjorde de? De bedrev otukt och dödade till och med för den, de lät sig förföras av sina kvinnor in i avgudadyrkan. Vad skall då deras undersåtar tro och göra när de har sådana föredömen? Samma sak gäller Henry VIII och hans dotter Elisabeth, de bedrev inte "bara" otukt, de apostiserade, bannlyste Guds heliga religion, dömde munkar, nunnor och präster till exil och dödade Guds trogna lekmän för deras religions skull. Vad skall folket tro med sådana ledare? Är det så konstigt att vi har så mycket liberalism och ondska runt oss i vårt samhälle när vi har ledare som agerar på det sättet? På samma sätt är det vår plikt att vara vaksamma på våra handlingar, att vara försiktiga i vår interaktion med andra så att vi inte får dem att falla i synd. På samma sätt är föräldrar skyldiga till skandal om de inte är försiktiga när det kommer till deras barns uppfostran och de föredömen som de är för barnen och de exempel som de ger dem. Vi kan ta ett exempel på denna punkt, barnen lär sig genom att efterlikna sin föräldrar, de gör som sina föräldrar gör och inte som de säger. Om föräldrarna då har en tendens att frekvent vanära Guds namn, som så ofta är fallet i dagens samhälle, så kommer även barnen att falla offer för denna ondska. De tänker att eftersom mor eller far vanärar Guds namn så kan det inte vara något fel i det och börjar också. Detta är en av de punkter som föräldrar och andra typer av överordnaden kommer att testas mycket hårt på i den generella domen, har vi genom slapphet fått våra underordnaden att synda och därmed dömt dem till evig pina? Jag kan själv inte säga det bättre än den H. Gregorius när han sade att "när vi genom våra verk ger skandal till andra, anstränger vi oss för att lämna fotsteg, för att leda de som följer oss vilse." [S. Greg. Moral L. ii. c. 25] Så många själar det finns under alla århundraden som till en början har fruktat synden, som har ansträngt sig så mycket för att inte falla, men som efter andras exempel inte längre ser synden som så farlig och tillslut faller. En from flicka skyr otukten som elden men efter att hon har sett exempel efter exempel på människor som uppför sig otuktsfullt kommer hon gradvis att tappa fruktan för den synden, kommer se den som allt mer acceptabel ju fler dåliga exempel hon upplever och till slut kommer hon själv i värsta fall att ta del i dessa avskyvärda handlingar. Det dåliga exemplet är utan tvekan djävulens starkaste vapen. En köpman vilkens samvete hindrar honom från att göra vissa saker som skulle leda till hans andliga ruin, men sedan ser han att alla andra gör det. "Den eller den konkurenten gör dittan och dattan vilket ger honom ett orättvist övertag över mig, jag måste nog kanske komromissa den här gången." Och han kompromissar en gång, han kompromissar två gånger, tre, fyra gånger, det blir acceptabelt för honom, det blir till en vana att arbeta på söndagar eller ta ut ockerpriser, sedan dör han i denna acceptans. "Hoppsan, det var inte här jag ville hamna..." Ve den människan, genom vilken skandal kommer. Skandal genom exempel kan också begås när de som har som arbete eller plikt att straffa synd ser mellan fingrarna. Exempel på detta är domare, poliser eller återigen föräldrar eller

gudföräldrar eller far-/morföräldrar och så vidare. Om de inte sätter ner foten och säger stopp, du får inte göra så, säga så, tänka så. Om de inte markerar att det är en felaktigt handling så har handlingen fått en godkändstämpel i barnens eller undersåtarnas ögon. "Om vi inte blir straffade för detta," tänker de, "hur kan det då vara fel." Det är just detta som vi ser i dagens samhälle när alla gör precis som de vill och aldrig blir tillrättavisade. Folk ser på omoraliska filmer, bedriver otukt till höger och vänster, svär hädar och arbetar på söndagar, men ingen säger ifrån. Allt är en del av den moderna så kallade "friheten", om då ingen säger ifrån så kommer de heller inte lära sig att det är fel. Nu har vi kommit så långt att ingen bryr sig om att man säger till, folk ser det snarare som en dygd än en synd att begå onda handlingar, det är därför det är viktigt att föräldrar är noga med sina barns uppfostran så att de inte faller i samma varggrop när de väl kommer ut i samhället. Salvianus skrev i ett av sina verk: "I min ungdom sprang jag så blint på syndens väg att jag skämdes över att synas vara mindre ondskefull än andra. Jag staplade synd på synd, inte bara för njutningens skull, utan för att jag skulle bli allt mer prisad och hedrad; och när jag såg att andra överträffade mig i ondska låtsades jag att jag hade begått skamfulla handlingar som jag egentligen inte var skyldig till och skröt om dem eftersom jag fasade över att synas vara mer kysk, oskyldig och from än andra. Se," avslutar han, "vad sällskap gav mig!" Jag kan inte annat än hålla med, se vad grupptrycket kan göra! Se vad andras exempel kan åstadkomma! Se vad andras häckel för det goda kan frammana! Ve den människan, genom vilken skandal kommer. Mina vänner följande berättelse kommer Fr. Hunolts 20:e bok sidorna 231-232: Indiens heliga Apostel, den H. Frans Xavier, kom en gång in i en stad i Indien där det fanns några Kristna köpmän som hade kommit från Europa för att handla. Han började predika Jesu Korsfästelse, död, uppståndelse, himlafärd; Hans heliga lag, Hans löften, de belöningar som Han erbjuder dem som håller Hans lag och det eviga livet som skall tilldelas dem. Vad tror du att Xavier uppnådde genom sina predikningar? Xavier den stora Aposteln som konverterade städer, öar, kungariken till den Katolska tron? Ingenting alls som han sorgefullt meddelar i ett brev han skickade till Europa. Varför? Vad var den sten som blockerade hans stig? Ack, att jag måste säga det! Det var de Kristna; de Kristna och inga andra! Om ingen av dem hade kommit dit skulle hedningarna ha blivit konverterade. "Den Gud vilken du predikar för oss," sade de till Xavier. "kan inte vara så helig, så rättvis i Sina straff, så generös i Sina belöningar, så trogen i Sina löften som du säger; den lagen som Han har lämnat, den religion som Han har grundat, kan inte vara så perfekt som du lotsas; och det kommer vara lönlöst för dig att försöka ändra vår åsikt angående detta eftersom det är rättfärdigat genom livet som de Kristna lever ibland oss och som bekänner tron i den korsfäste Guden och Hans religion. De lever som vi hedningar gör; de tillfredsställer sina lustar som vi hedningar, som inte tror på något framtida liv, gör; de är oförsonliga, som vi är; otåliga, giriga, förrädiska, orättfärdiga, till och med värre än vi; det är ingen skillnad mellan oss och er Kristna annat än i namnet; sättet vi lever är detsamma. Predika då först till dina egna som tror på Kristus, sedan kan du predika för oss. Du

försöker övertyga oss om att vi inte kan vara lyckliga i nästa liv om vi fortsätter i vår nuvarande religion; kommer de Kristna, när de lever som vi gör, vara lyckliga? Om vi kommer bli fördömda för att vi lever dåliga liv, och de kommer bli fördömda för att de lever dåliga liv, kommer då inte detta till samma slut? Vi tillfredsställer våra lustar så länge vi kan för att vi inte förväntar oss ett liv efter detta; men vi är inte så dåliga som de som tillfredsställer sina lustar som vi gör och ändå tror att, som du beskriver för oss, det finns ett evigt liv av glädje i himlen eller lidanden i helvetet efter detta liv. Således var de välmenta ansträngningarna av den H. Frans och hans predikningar fruktlösa. Vi har så många hedningar runt omkring oss, mina vänner, vår värld är inte alls olik den som den H. Frans levde i. Våra medmänniskor beter sin på precis samma sätt fast på en högre skala i och med de tekniska framsteg vi har gjort sedan 1500-talet när den H. Frans levde. Skulle då inte våra hedningar, ateisterna, muslimerna, sikerna och så vidare säga samma sak till oss om vi betedde oss som dessa köpmän? Den H. Johannes Krysostomos sade: "Berätta för mig, berätta för mig genom vilket tecken jag skall veta att du är Kristen; visa mig ett bevis för din tro," och den H Jakobus sade: "Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: Gå i frid, håll er varma och ät er mätta, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Nu kanske någon frågar: Har du tro? Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?" [Jak. 2:15-20] Och det är detta som jag vill att ni skall ta med er av denna artikel. De handlingar som utförs offentligt kan vara ett väldigt starkt vittne för oss men är de negativa handlingar så kan de vara lika starka vittnen mot oss. Ett par exempel som jag kan ge på denna punkt är offentlig bön. Det har hänt både en och två och fyra gånger att nuvarande eller tidigare arbetskollegor på jobbet kommit fram till mig och sagt "Jag ser att du ber, vilken religion tillhör du?", det har då varit Angelus de syftade på och denna fråga har varit en bra och naturligt ingång till ett religiöst samtal, även om jag inte har lyckats vinna någon konvertit på det sättet än så märkts det tydligt att offentlig bön är ett starkt vapen för oss mot den hedniska och onda värld vi har runt omkring oss. På samma har en vän till mig upplevt samma sak dels på gymmet där han tränar men också på skolan han jobbar på. "Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro." Detta gäller givetvis inte bara offentlig bön utan även andra god gärningar och det gäller inte bara goda gärningar utan även undvikandet av de onda, det berör alla handlingar vi utför i det offentliga rummet under dagen, stora som små, viktiga som oviktiga, oavsett hur många det är som ser oss. "Berätta för mig, berätta för mig genom vilket tecken jag skall veta att du är Kristen; visa mig ett bevis för din tro," visa mig ett bevis för att du tror på det eviga livet. Visa mig ett bevis för att du tror på Gud den Allsgode och nådefulle men också den Allsrättvise som inte bara belönar utan även straffar. Visa mig ett bevis för att du tror på helvetet med alla dess plågor. Visa mig ett bevis för att du besitter hoppet om din eviga salighet, men gör det

inte utan dina gärningar för du kommer inte att övertyga mig, ge mig ett bevis genom dina gärningar och jag skall följa dig för "tro utan gärningar är utan verkan". Vart finns din tro, frågar Fr. Honult, på din tunga? Nej, du smäder och baktalar din nästa, du svär, hädar och använder omoraliskt språk. I dina händer? Ack! så många hedningar det finns som är generösare än vad du är! Så många hedningar det finns som ger fler och större allmosor, som vårdar de sjuka, som tar hand om änkorna och de faderlösa; som kläder de nakna, ger vatten åt de törstiga och föder de hungriga! I dina fötter? Hur många steg har du inte tvingat dem att ta på vägen mot hus där skamfulla handlingar begås? Hur många gånger har du inte använt dina fötter för att färdas till jobbet eller till marknaden eller matbutiken på en söndag? Är det dina ögon? Hur kan det när du är så nyfiken, när du alltid tittar på de kvinnor som går förbi i omoraliska kläder, när du ser på olämpligheter på tv bara för nyfikenhetens skull. Hur kan det när du är så fåfäng och spenderar alldeles för mycket tid framför spegel eller i valet av vilka kläder du skall bära för att vara så behaglig som möjligt i andras ögon? Hur kan det vara det när du ser till allt utom vår Herre och de ting som Honom tillhör, när du aldrig späker varken dina ögon eller din nyfikenhet? I dina öron? Men varför lyssnar du till andras otyglade tunga? Du själv kanske inte baktalar och smädar, men du sitter med och lyssnar när andra gör det? Visar du din tro i accepterandet av andras dödssynd? Ve dig i så fall för Domaren kommer inte vara barmhärtig mot dig! I din kropp? Men hur kan du göra det när du vältrar dig i syndens dy? När du befinner dig på platser där du inte måste vara och dessutom vet att de kommer begå synd? När du hela tiden söker tillfredsställa dina lustar och försöker leva ett så bekvämligt liv som möjligt; när du inte tycks ha tuktat din kropp på det minsta sätt? I dina kläder? Hur kan du visa din tro i dina kläder är du inte vet vad moral innebär? Du arma kvinna som bär korta kjolar och djupa urringningar, på vilket sätt visar du din tro när du får männen runt dig att falla i synd? Du ömkliga man som tränar din kropp för att kunna visa upp den på stranden, hur visar du din tro när du njuter av att kvinnornas otuktsfulla blickar spelar över dina muskler? Eller bär du (man eller kvinna) väl åtsittande kläder, hur kan du då förvänta dig att föregå med det goda exempel som krävs av dig i egenskap av Kristen. Den H. Paulus uppmanar oss att inte ens ge skandal genom vår mat när han sade: "Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud. Låt inte din mat bringa den i fördärvet som Kristus dog för." [Rom. 14:15] Hur skall ni då, slutligen, leva för att vara detta goda exempel som Gud kräver av er? Låt oss ställa den frågan till den H. Aposteln. När det kommer till vårt religiösa arbete uppmana Paulus oss att "Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld." [1 Kor. 15:58]. I våra handlingar och vårt sätt att leva "Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store Gud och Frälsare Kristus Jesus träda fram i Sin härlighet." [Tit. 2:12-13] "Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. Sådant framkallar Guds vrede," [Kol. 3:5-6]. I anden och i vårt sätt att tänka: "Om ni alltså har

uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden." [Kol. 3:1-2]. Det är detta som gäller, detta är det som räknas enligt Herrens ord: "Människosonen skall komma i Sin Faders härlighet med Sina änglar, och då skall Han löna var och en efter hans gärningar." [Matt. 16:27], de handlingar vi begår och de exempel som vi ger kommer vi att få stå till svars för. Genom försummelse Ett sätt att synda och därmed också att ge skandal är någonting som många idag tyvärr tar väldigt lätt på, och det är försummelse. Vad räknas då som försummelse? Att synda, eller ge skandal, genom försummelse betyder att vi inte reagerar om någon i vår omgivning gör någoting som inte är tillåtet, om det är i vår makt att göra någonting åt det. Låt oss ta ett exempel. Om jag har en syster eller en vän som står mig nära och den personen har för vana att häda Gud. Om jag då inte säger ifrån att detta är en otillåten handling när den personen väl begår denna avskyvärda synd så har jag begått en försummelsesynd och jag har då fått samma skulld som personen som begick själva synden och jag har dessutom givit skandal samtidigt. Under denna kategori faller chefer som ser att deras anställda syndar, de kan till exempel sätta upp klädkoder för att förhindra korta kjolar eller djupa urringningar. Husbönder genom att inte se efter sina tjänare eller slavar. Föräldrar gentemot sina barn, som inte bara har rätten att säga ifrån och straffa vid en otillåten handling, det är en skylldighet, det är även deras plikt att förebygga denna handling genom att lära dem att undvika alla sammanhang där de riskerar att synda och inte av nödvändighet måste befinna sig i. Hur arg, tror ni mina vänner, skulle en husbonde inte bli om hans tjänstefolk genom lättja eller slarv tillät hela hans årskörd att ruttna? Tänk er hur mycket han hade straffat dem och krävt dem på ersättning. Men tänk er istället skyddängeln till den person som ni genom lättja eller försummelse tillåter att fortsätta synda och därigenom låter dem falla i fördömelse. Eller än mer Herren Gud själv, som har skapat denna själ enbart för att den skall dyrka Honom i himmlen för all evighet, hur arg skulle inte Han bli? "Se till", sade vår Herre när Han talade om skandal. "att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser Min himmelske Faders ansikte." [Matt. 18:10] Detta innebär enligt den H. Krysostomos: "var på er vakt, för änglarna inför Guds tron kommer skrika ut efter hämnd mot dig om du skandaliserar eller skadar en enda själ." Citatet kommer från Hunolts fjärde bok sidan 303. Genom skuldbelagd ignorans Jag vill börja denna sista kategori med att definera vad som menas med "skuldbelagd ignorans". Vi blir inte skuldbesatta av ignorans i sig. Om jag inte tror på en Dogma på grund av att jag inte känner till den så kommer jag inte bli straffad för denna igorans, men det blir en helt annan femma om jag inte har försökt tillräckligt mycket att lära mig om ämnet så att jag missar denna Dogma, eller om jag till och med har undvikigt att lära mig någonting om detta ämne för att komma undan vissa Dogmer så har jag gjort mig skyldig

till skuldbegad ignorans. Om jag då genom denna ignorans tillåter andra i min närhet att begå en synd så har jag gjort mig skyldig till skandal. Låt oss säga att jag har ett barn som kommer till mig med någon av "Ironman" filmerna och frågar "Får jag se denna film?" Om jag då svarar ja utan att själv se filmen först så har jag gjort mig skyldig till skuldbelagd ignorans eftersom jag inte är tillräckligt försiktig när jag jakar till frågan. Om jag då undviker att lära mig vilka synder som ingår i beggreppet otukt för att inte behöva rätta folk så mycket när mina nära begår någon av dessa synder. Om jag då har en dotter som klär sig illa och drar runt med lössläppt folk och jag inte tillrättarvisar henne för detta så kommer jag falla in i denna kategori. Om jag medvetet undviker att lära mig om de rådande fastereglerna eller vilka lokala helgdagar vi har och därigenom missar att tillrättavisa mina trosbröder och trossystrar om de bryter mot dessa regler så faller jag under denna kategori. Sammanfattning "Skall jag ta hand om min bror?" är orden som brödramördaren Kain sade när Gud sökte hans bror i första Mosebok 4:9. Samma fråga ställer denna världens barn. Ska jag ta hand om dem, vad bryr jag mig om dem? Men ack, hur skall icke domen skrämma dem? Du, arma själ, kommer Domaren att säga, bär skulden för den och den själens förtappelse, du har genom ditt okyska språk, din omoraliska klädsel, din brist på broderlig tillrättavisning fått den själ att falla i den synd som tog dess andliga liv. Ack, säger jag åter igen, för de själar som befläckade av skandalen skall vara när Guds Son Själv kommer ned från himmelen som säger "Människosonen skall sända ut Sina änglar, och de skall rensa Hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder." [Matt. 13:41-42] Hur kommer det vara för de själar som vid livets slut visar sig ha stulit den Heliga Andes boning ifrån Honom? När de heliga skyddsänglarna förlorar sina skyddslingar till skandalgivaren? När de utan tanke assisterar satan på ett så kraftfullt sätt som vi har visat på ovan? Vad skall Jesus säga till alla de arma själar som under sina liv har begått skandal och efter det står på Herrens vänstra sida? "Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar." [Matt 25:41] "Skall jag ta hand om min bror?", svaret är ja, du skall ta hand om din bror, din syster, din make, dina barn, dina föräldrar och alla du möter. "Skall jag ta hand om min bror?", svaret är ja det är inte bara din rättighet, det är din plikt och din skyldighet att ta hand om dem genom sättet du uppför dig på. "Skall jag ta hand om min bror?", svaret är ja för vad kommer annars att vara vår Herres dom över dig? Arma själ, jag fruktar ditt öde!

Del III Hjälp mot skandal "Se, Jag sänder en ängel framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig till den plats som Jag har bestämt. Rätta dig efter honom och lyssna till honom!" [2 Mos. 23:30] Ett av de uppdrag som de heliga änglarna har i denna värld är att vara Jesu ambassadörer, att sprida kärleken till Gud och upprätthålla Hans heder och auktoritet runt om i världen. Deras uppdrag är att inspirera oss alla till att ära och prisa Gud i detta liv så att vi kan fortsätta med dessa heliga handlingar även efter dess slut. Åh, ärofulla och välsignade själar, vilka under hade inte ni kunnat uträtta om det inte var för alla våra skandaler. För de arma, skandalgivande själarna har tagit avstånd ifrån sin Skapare som sprider satans frön vart de än går; de har blivit byggstenar i djävulens Babylontorn av högmod och hat; de har gjort otukt till dygd och kyskhet till en synd, vrede och hämndbegär är gjorda hederfulla medan saktmodigheten och långmodigheten har blivit föraktfulla styggelser; de har fått sina medsjälar att vända ryggen åt sin Herre i detta liv för att bli fördömda av Honom i nästa. Det finns framför allt två hjälpmedel mot skandal som vår Herre Själv ger oss bland annat i Matt 26:41 när Han säger: "Vaka, och be". Vaksamhet genom att vara aktsam på vad man säger, att hela tiden vara försiktig i sitt handlande. Vi måste alltid tänka på vad vi gör och hur vi gör det. Vi måste hela tiden tänka på vad vi säger och när vi säger det. Vi måste vara vaksamma inte bara mot oss själva utan även mot vår nästa, vi måste vara vaksamma så att vi, när det behövs, kan rätta våra vänner, släktingar eller arbetskamrater. Vi måste vara vaksamma så att vi själva inte accepterar deras synder genom att ge tecken som skulle kunna tolkas som en acceptans, som skratt, att nicka eller liknande. Vi måste vara vaksamma hela tiden, aldrig slumra ifrån vår kamp som de heliga Apostlarna gjorde i Getsemani. Denna vaksamhet är lika viktig för vår och andras frälsning som bönen. Varför? Jo, synder finns överallt omkring oss, på tv, i tidningar, i radio, på stan, på jobbet och så vidare. Att tappa sin vaksamhet kan innebära att vi direkt eller indirekt accepterar all denna synd och det är givetvis en synd i sig. Om vi då dör med denna synd på vårt samvete kommer vi att bli förtappade. Samma sak gäller skandal, om vi tappar vår vaksamhet så att vi begår skandal och till exempel inte säger ifrån när vi har möjlighet att göra någonting åt saken, så kommer inte bara vi utan även personen som blev skandaliserad att brinna i helvetet. Är ni inte försiktiga om er egen själ så är det upp till er, men tag er i akt så att ni inte orsakar någon annans förtappelse! Det andra hjälpmedlet är som redan sagts bönen. Änglarnas uppgift är att ta hand om oss, vägleda oss till frälsningen. Be dem om detta! Be till en ängel varje dag för hans vägledning och hans beskydd. Själv ber jag den H. Ärkeängeln Mikael, en av mina skydds helgon, varje kväll om hans skydd under efterföljande dag. Ägna en sekund innan du går ut genom ytterdörren och be för vägledning och nåden både att undvika synd och skandal. Be inte bara en "vanlig", om jag får säga så, ängel om hans assistans, var noga med att framför allt fly till din egen skyddsängel. Gud har gett dig, och dig allena, denna beskyddare, be till

honom om hans assistans, låt honom vara en del av ditt liv, samarbeta med honom och du kommer få många nåder du inte visste att du kunde få. Dessa heliga andar är mäktiga allierade och det är en skam att vi inte åkallar deras assistans oftare, att vi inte tänker på dem mer frekvent. Förlita dig på honom och låt honom skydda dig mot skandal, för det är hans uppgift, men be honom om det, tacka honom för det. Be Jungfru Maria om hennes hjälp, hennes moderliga kärlek till oss alla är mäktigare än alla änglar tillsammans. Hon är Guds heliga moder, vem älskar henne så mycket som Han? Vad kan hon inte göra för oss? Vilka nåder kan hon inte ge oss? Allt hon behöver göra är att be Herren om det och det skall vara uppfyllt. Vilken fästning hon är i våra liv! Vilket skydd mot skandal och mot synd hon är om vi bara förlitar oss på henne och ber henne om hjälp. Slutligen bör vi givetvis be till Gud, Jungfru Maria kan ge oss mycket, ingen tvekan om saken, men det gör hon genom Gud. Gud är Den som rör världen, försynen kräver total kontroll över våra liv och inte ett hår faller från vårt huvud utan Hans vetskap och godkännande. Vi kommer själva vara dåliga vägvisare om vi inte låter oss ledas av de bra, den H. Ambrosius säger att "man går vilse när man har en dålig vägvisare!" [H Ambr. De fuga saeculi] och vad kan det leda till? "Lyft blicken mot de kala höjderna och se: var har du inte vältrat dig i otukt? Vid vägarna satt du och väntade som en arab i öknen. Du vanhelgade landet med ditt horande och din ondska." Jeremias ord i 3:2 ringer lika sant idag som det gjorde då, för se hur det ser ut idag. Total syndanarki vart man än vänder sig och det beror på just det, att det finns dåliga vägvisare som leder andra vilse. Låt oss ta oss i akt så att vi inte själva faller i denna fallgrop, låt oss ta vår tillflykt till våra vägledare: änglarna, helgonen och Herren! Låt oss med deras hjälp aldrig snava!