BOK-Information. Klubbtidning för Boxholms Orienteringsklubb Juni-Juli 2009

BOK-Information Klubbtidning för Boxholms Orienteringsklubb Juni-Juli 2009 REDAKTÖR: Karl-Johan Norén Björnstigen 4 590 11 Boxholm Telefon: 0142-511 48, 0708-280 169 karl-johan.noren@corren.se Besök Klubben på nätet: www.boxholmsok.nu Philip Johansson spurtar mot målet i Evertsberg i klassen U 2 på Kristi himmelfärdsdag. Resan till Mora gav mersmak Sommarens dubbelnummer av klubbtidningen bjuder bland annat på en mastig reseskildring från BMOL:s lyckade tävlingsresa till Mora och Dalarna. Den gav mersmak. Det är väldigt roligt när alla åldrar i Boxholm-Mjölby OL kan sticka iväg på något sådant här, alldeles uppenbart är att det stärker gemenskapen och gör oss mer bekanta med varandra. Nils Bremer var en av de ungdomar som var med. Jag frågade honom när jag släppte av honom hemma på Wrangels väg om han tyckte att det hade varit kul. Ja, jag skulle vilja åka upp igen, sa han utan minsta tvekan. Sådant värmer ju att få höra. Stort intresse är det också för O-ringen i Eksjö från BMOL-löparnas sida. Vi är 64 anmälda. En skön sommar önskas alla medlemmar oavsett om vi ses på Ränneslätt eller inte.// Karl-Johan

Julia Karlsson på väg över vattengraven med kontrollen i blickfånget. Foto: Michael Borg Spännande KM i Säteriparken Så passande då att ett jubileumsår springa klubbmästerskap i BOK-skog. Sprinttävlingen i Säteriparken samlade över 50 deltagare. Lennart Gustafsson hade med Motionsgårdskartan från 1981 som grundmaterial ritat en ny karta i skala 1:3000 med 2,5 meters ekvidistans. Den bana jag sprang, 1,8 km, inrymde 13 kontroller. En kontroll på var 138:e meter således (det tog ni väl med huvudräkning, hoppas jag) och ända hade Lennart lyckats klämma in ett par utslagsgivande vägvalssträckor. Imponerande! Söndagspromenader i parken Vad vi också satte värde på var den naturliga publikläktaren vid gärdeskanten söder om ravinen. Här kunde man både följa målgången på tunga ben uppför den ganska djupa ravinen och när löparna mitt i loppet sprang över bäcken nere i ravinen. Detta efter att först ha stämplat på något av en varvningskontroll i södersluttningen ner mot ravinen. I boken Naturguide Boxholms kommunen står det om den en gång i tiden anlagda säteriparken att Redan från början av 1900-talet berättas om hur man från alla samhällsklasser tog sina söndagspromenader i bokparkens skira grönska. Om våren spirade här sipporna och kärleken bland paren som gick hand i hand och ristade kärleksförklaringar i trädens bark. Fältrittävlingar Från senare årtionden förknippas parken med fältrittävlingar och nu har alltså också tvåfotade individer provat att galoppera här. Passerbart ridhinder var ett lokalt och ganska frekvent karttecken. Totalt deltog 52 löpare och jag gissar att det blir årets högsta deltagande på någon av de fem deltävlingarna i klubbmästerskapet. Vädret var ju också gynnsamt. Kul sprint. Mer orientering än man kunnat tänka sig. Och backar, skrev Mats Lönngren på vår hemsida efter tävlingen. Skrev gjorde också Östgötatidningens Michael Borg som denna kväll passade på att göra ett reportage om orienteringen i Boxholm. Han har varit bussig nog att skicka klubben några bilder som han tog den kvällen vid kontroll 48. (Forts nästa sida)

Största klassen var H 50 med tio startande och där blev det minsta möjliga segermarginal för Erik Axelsson. En sekund hade han tillgodo på Göran Valfridsson. Ja, det var givetvis inte bara BOK:are som sprang utan klubbmästerskapet gäller ju Boxholm-Mjölby OL, BMOL. Snabbast på respektive bana var Per Åkesson (2,1 km), Erik Axelsson (1,8 km), Nils Gustafsson (1,4 km) Niklas Carlsson (1,2 km) och Erik Pettersson (1,1 km). Lennart har lämnat sitt bidrag Efteråt har Lennart meddelat att han inte vill arrangera fler KM-tävlingar efter att ha haft fyra på ett och ett halvt år varav de två sista på nya kartor i nya områden. Jag har tillfört vad jag kan till att utveckla den aktiva delen av vår verksamhet. Nu lämnar jag stafettpinnen vidare till en ny drivande KM -arrangör för att hitta nya infallsvinklar för att utveckla tävlingsformen, skrev han på klotterplanket. Vi får tacka Lennart för en knippe fina och roliga tävlingar samtidigt som vi får hoppas att han inte lagt ribban för högt så att potentiella nya banläggare inte vågar ta över stafettpinnen. Det är inte obligatoriskt att snyta en ny karta ur näsan för varje KM-deltävling. Karl-Johan Visst har män simultanförmåga, beviset är Kenth Edin. Han stämplar, läser in sig till nästa kontroll och tar sig igenom staketet under en och samma bråkdel av en sekund. Foto: Michael Borg. Resultat, Sprint-KM: H 21-39 (2,1 km): 1) Per Åkesson, 12.36. H 40-49 (2,1 km): 1) Conny Bruhn, 14.26; 2) Christer Karlsson, 14.39; 3) Johan Knutsson, 14.40; 4) Magnus Urdal, 15.08; 5) Tomas Pettersson, 16.42; 6) Jimmy Alenius, 17.05; 7) Roger Karlsson, 18.14; 8) Jens Fasth, 23.02. H 17-20 (2,1 km): 1) Hampus Alenius, 16.11; 2) Emil Bruhn, 18.33. D 21-39 (1,8 km): 1) Louise Carlsson, 12.33; 2) Britta Norén, 14.00; 3) Åsa Wärnberg, 18.50; 4) Helen Sköld, 24.43. Utom tävlan: Josefin Lindberg, 13.10. H 50-59 (1,8 km): 1) Erik Axelsson, 11.16; 2) Göran Valfridsson, 11.17; 3) Roland Tengvall, 11.47; 4) Per- Åke Tengvall, 12.49; 5) Karl-Johan Norén, 14.17; 6) Staffan Runtegen, 14.46; 7) Kenth Edin, 15.13; 8) Mats Lönngren, 15.58; 9) Jan-Eric Carlsson, 16.24; 10) Håkan Tengvall, 17.00. H 60-69 (1,4 km): 1) Håkan Gustafsson, 10.21; 2) Anders Montelius, 10.39; 3) Ingemar Magnusson, 10.40; 4) Gunnar Palmqvist, 13.59. H 70- (1,4 km): 1) Ola Kleist, 11.59; 2) Bengt Kleist, 14.01; Ingvar Lundgren brutit. D 40-49 (1,4 km): 1) Mia Lindberg, 10.11; 2) Anneli Alenius, 10.42; 3) Margareta Skarp, 12.35; 4) Gunilla Carlsson, 14.02; 5) Helen Andersson, 17.29; Ansi Urdal brutit. D 50-59 (1,4 km): 1) Ingrid Norén, 14.06. H 16 (1,4 km): 1) Nils Gustafsson, 9.02. D 16 (1,4 km): 1) Hanna Alenius, 10.30; 2) Anna Edin, 16.44. H 14 (1,2 km): 1) Niklas Carlsson, 7.31; 2) Emanuel Urdal, 9.20; 3) Nils Bremer, 32.43. H 12 (1,1 km): 1) Erik Pettersson, 7.45; 2) Joar Lönngren, 8.34; Max Dörper brutit.

Topp 6-res. maj: 1 maj, Linköpings OK, medel: H 17-20: 1) Emil Bruhn, 50.37 (ensam i klassen). H 12 (23 st): 4) Erik Pettersson, 20.38 (+4.11 ). D 40 (11 st): 1) Mia Lindberg, 31.07 (-4.34). H 45 (13 st): 6) Anders Molin, 27.25 (+4.20). H 50 (17 st): 2) Erik Axelsson, 26.19 (+0.31); 5) Staffan Runtegen, 30.33. H 55 (20 st): 4) Per-Åke Tengvall, 26.03 (+1.18). D 55 (6 st): 1) Ingrid Norén, 31.46 (-0.39). H 65 (19 st): 1) Gunnar Palmqvist, 26.49 (- 2.38). U 1 (4 st): 1) Hannes Fasth, 13.07 (-0.26). 2 maj, Grännabygdens OK, medel: D 10 (6 st): 2) Julia Knutsson, 20.44 (+0.57). D 55 (5 st): 4) Ingrid Norén, 33.37 (+7.41). 3 maj, NAIS Orientering, medel: H 12 (15 st): 5) Joar Lönngren, 23.29 (+6.33) 3 maj, Askersunds OK, medel: H 20 (3 st): 2) Emil Bruhn, 1.13.35 (+2.11). 7 maj, OK Skogsströvarna, medel: H 50 (12 st): 2) Erik Axelsson, 31.03 (+1.53); 4) Staffan Runtegen, 31.47. H 60 (12 st): 1) Håkan Gustafsson, 23.48; 2) Anders Montelius, 30.09. Ö 4 (11 st): 4) Helen Andersson, 48.04 (+14.22). 16 maj, Hagaby GoIF, medel: H 60 (29 st): 5) Håkan Gustafsson, 33.22 (+2.51). 19 maj, Ungdomsserien, SOK Aneby: H 16 (6 st): 5) Nils Gustafsson, 46.18 (+17.03). H 12 (19 st): 3) Erik Pettersson, 14.53 (+0.51). D 12 (7 st): 2) Julia Karlsson, 21.35 (+6.32); 3) Lovisa Knutsson, 22.28. D 10 (5 st): 1) Julia Knutsson, 18.52 (-3.07). U 2 (8 st): 1) Oscar Johansson, 19.14 (-0.48); 3) Sara Mansourian, 25.16; 4) Adam Bremer, 28.55: 5) Kim Johansson, 29.32. 21 maj, IFK Moras OK/Älvdalens IF OK, lång: H 17-20 (7 st): 5) Emil Bruhn, 1.22.24 (+31.29). H 60 (38 st): 2) Håkan Gustafsson, 35.35 (+2.07); 6) Anders Montelius, 38.04. U 2 (27 st): 1) Oscar Johansson, 16.48 (-2.28). Ö 3 (15 st): 4) Anki Pettersson, 45.12 (+7.58); 5) Annika Fasth, 45.17. Ö 5 (20 st): 4) Tomas Pettersson, 42.28 (+2.11). 22 maj, IFK Moras OK, sprint: H 60 (14 st): 2) Håkan Gustafsson, 15.02 (+0.43). 23 maj, IFK Moras OK, medel: U 1 (28 st): 1) Hannes Fasth, 16.18 (-2.14). U 2 (29 st): 4) Oscar Johansson, 26.06 (+1.51). Ö 2 (36 st): 4) Anki Pettersson, 41.39 (+13.24); 5) Annika Fasth, 41.42. 10 maj, OK Denseln, lång: H 12 (17 st): 5) Erik Pettersson, 21.14 (+2.43). D 10 (10 st): 4) Julia Knutsson, 22.03 (+4.01). D 40 (9 st): 1) Mia Lindberg, 38.17 (-1.26). H 45 (17 st): 6) Anders Molin, 53.04 (+10.08). H 50 (14 st): 3) Staffan Runtegen, 52.19 (+4.04); 4) Erik Axelsson, 55.58. H 60 (21 st): 1) Håkan Gustafsson, 41.49 (-3.40). Ö 5 (9 st): 4) Tomas Pettersson, 52.55 (+13.26). Ö 8 (16 st): 3) Maria Pettersson, 54.46 (+10.06). 12 maj, Ungdomsserien, SOL Tranås: H 14 (11 st): 4) Nils Bremer, 45.21 (+11.17). H 12 (19 st): 1) Erik Pettersson, 17.32 (-1.19). D 12 (8 st): 4) Sanna Fasth, 32.51 (+13.22); 5) Lovisa Knutsson, 33.23; 6) Julia Karlsson, 37.26. D 10 (5 st): 1) Julia Knutsson, 20.02 (-4.05). U 2 (11 st): 1) Oscar Johansson, 18.56 (-3.31); 4) Adam Bremer, 23.31. U 1 (8 st): 2) Filip Örnvall, 23.42 (+2.27); 6) Oliver Bratz Sjökvist, 31.03. Joar Lönngren och Erik Pettersson. BMOL 8:a i O-ligan 17 klubbar i distriktet har tagit poäng i O-ligan under våren. Boxholm-Mjölby ligger 8:a i lagtävlingen. Niklas Carlsson, Mjölby, leder H 14, mycket imponerande! Av Boxholmslöparna har Joar Lönngren och Erik Pettersson tagit flest poäng. Båda springer i H 12.

Kvällsutflykten till Herrmannekulle den 20 maj 2009 Vacker plats, och Johan i form. Men ostadigt väder... Gravarna under vikingatiden kännetecknas av höggravfält med högar och runda övertorvade stensättningar. I enstaka fall kan treuddar och skeppsformade stensättningar förekomma. De döda brändes vanligen på bål, men det finns också gravar där den döde begravts obränd. När bålet svalnat byggdes en gravhög eller en stensättning ovanpå resterna. Graven markeras ofta av en rest sten. Arkeologiska undersökningar visar att den döde fick med sig personliga tillhörigheter, såsom kläder, smycken, verktyg och vapen på den sista färden. Gravfälten ligger oftast i nära anslutning till boplatsen. Runstenar restes som minne över familjemedlemmar, ibland sådana som blivit borta i främmande land och inte kunnat begravas hemma. De flesta runstenar är från vikingatiden och främst från 1000-talet efter Kristus. Många runstenar står inte längre på sin ursprungliga plats utan är flyttade till kyrkor eller finns inmurade i stengrunder. Man kan dock träffa på en och annan ute i markerna, som här vid Herrmannekulle. de förekommer ofta i närheten av vikingagravfält eller gamla vägförbindelser och vadställen. Ovanstående text kan läsas på den tavla som Projekt Krafttaget satte upp vid Herrmannekulle för ungefär 10 år sedan. Tavlan studerades givetvis av det gäng som nappat på inbjudan för kvällsutflykten till just Herrmannekulle onsdagen den 20 maj. Gänget bestod av 24 personer, och var en blandning av BOK:are och Krafttagetmedlemmar, och några var nog också medlemmar i båda föreningarna. Detta var ju en aktivitet där kallelse gått ut till både Boxholms OK och Krafttaget. Kvällsutflykt er brukar vara ett givet inslag när trivselkommitten planerar aktiviteter, och ofta i form av vandringar. En kvällsvandring genomfördes ju dessutom i Johan Birath i berättartagen. Runstenen vid Herrmannekulle skymtar bakom Johan. Visst ser man på denna bild vilken naturskön plats Herrmannekulle är! Vi var 23 personer som lyssnade på Johan. Plus Kindbergs nya hundvalp! april, och frågan var ju vad vi skulle hitta på för majaktivitet. Jag kom då att tänka på den historiska och idylliska platsen Herrmannekulle, belägen några hundra meter norr om Strålsnäs säteri och alldeles intill Svartån. Och mina tankar föll på Johan Birath, han kanske kan berätta om platsen, så var min tanke. Och så blev det också. Därmed skippade vi vandrandet denna kväll (förutom stigen från bilarna till platsen), men man behöver ju inte alltid göra så som det brukar vara. Onsdagen den 20 maj var en dag med vad man skulle kunna kalla ostadigt väder! Regnskurarna och solskenet turades om under dagen, så det var ju med viss oro man tog sig till Parketten den kvällen. Hur många skulle komma? Visst lär väl vädret "skrämma" en del...? Lagom som bilarna parkerades nära Strålsnäs säteri och vandrade stigen fram till Herrmannekull så regnade det ganska så rejält. Det var ju verkligen inte på detta sätt jag hade tänkt mig denna dag. Jag räknade med picknick i gröngräset och en varm och solig onsdagkväll med fågelkvitter och så Johans "historilektion" förstås. Framme vid runstenen hälsade undertecknad välkommen, och jag räknade alltså till att vi var 24 personer. Inte illa alls, och klart mer än vad jag vågat hoppas på! Johan fick så ordet, och har man sett, plötsligt upphörde regnet och solen tittade fram. Alldeles lagom, och det kom faktiskt att bli riktigt skönt. Johan var som vanligt i högform, och han berättade om vikingatid, runstenar, kyrkor och Gu vet vad! Riktigt länge höll han på, och alla vi åhörare kunde senare lämna Herrmannekulle med klart större kunskaper om vår historia jämfört med tidigare. Tänk om bara allt ville fastna i hjärnan också... Efter Johans lektion så smakade självklart matsäcken riktigt bra! Med vid Herrmannekulle var också Kjell Nilsson, och som arrenderar marken på platsen. Jag ringde Kjell fyra dagar innan utflykten för att kolla så det inte gick några djur i hagen. Jag fick då beskedet att det gjorde det inte, men att han var på gång att släppa ut djuren där vilken dags som helst! Kjell lovade dock att lugna sig till vår utflykt var avklarad och det ska han ha ett stort tack för. Kjell berättade när vi gick från platsen att nu skulle djuren släppas ut i hagen, de stod och väntade på andra sidan stängslet. Sammanfattningsvis måste man väl säga att det ändå blev en riktigt trevlig onsdagskväll vid Herrmannekulle. Visst, vädret kunde varit bättre, men det kunde definitivt ha varit sämre också. Nu fick vi ju trots allt lite sol på oss under Johans berättande. Och ni som aldrig varit vid Herrmannekul; åk gärna dit! Det är verkligen en naturskön plats. Fast nu är förstås risken att ni får sällskap av en massa kossor om ni vill besöka platsen. Men enligt Kjell så är det mest bara nyfikna och sällskapliga... Klas

Öringe fabrik och Kärrstugan försågs med minnesskyltar den 27 maj Trevlig kväll då objekt 103 och 104 markerades En onsdagskväll i slutet på maj, det är numera den självklara dagen för torpmarkering i Ekeby socken. En torpmarkering som arrangeras gemensamt av de tre föreningarna Boxholms OK, Ekeby Hembygdsförening och Föreningen Krafttaget. Årets torpmarkering kom att genomföras onsdagen den 27 maj. Det var en ganska blåsig onsdag, även om nog vinden mojnade ganska så rejält lagom till kvällen. Man kan nog påstå att vädret var riktigt, riktigt bra för en torpmarkering. Det var inte jättevarmt, utan... lite lagom för en kväll i den grönskande naturen. Annonseringen till torpmärkningen gör vi i regel i Boxholmsbladet, samt så brukar jag anmäla arrangemanget under "evenemang" på kommunens hemsida. På så vis brukar det redovisas i spalten i Corren för vad som är på gång. Krafttaget brukar bekosta annonseringen i Boxholmsbladet, men i år lät jag SISU betala annonsen. Normalt är de ju bara BOK som får del av SISU:s pengar som vi erhåller för de kulturarrangemang som vi arrangerar gemensamt under vintern, nämligen söndagsturerna. Därför tyckte jag det inte var mer än rätt än att SISU får betala annonseringen. Alla kostnader för torpmarkeringen (som är väldigt små) brukar annars delas mellan de tre föreningarna. Kvällens första objekt som försågs med minnesskylt var den fabrik som låg vid Öringe. Så att kalla detta för torpmärkning är förstås en sanning med modifikation, men nog var denna fabrik väl värd en minnesskylt, likaväl som ett torp eller backstuga djupt inne i den ensligaste skog. Dessutom har Öringe fabrik förärats en mer informativ minnestavla. Den innehåller en del fakta om fabriken (hämtat ur Lars Anderssons bok; Ett sekel i Ekeby), samt bilder. Det mesta av informationen kan vara värd att återge här också: Under senare delen av 1800-talet började industrialismen att ta fart i Sverige. Fabriker av olika slag växte upp lite varstans i landet och även Ekeby fick ta del av den nya tiden. Någon gång under 1880-talet Sven Ström bodde i Kärrstugan som barn. Här (Sven i mitten) berättar han en del minnen från den tiden. byggdes en fabrik i Öringe, där det bedrevs olika verksamheter - spinneri, väveri, bryggeri och senare vadd- och filttillverkning. Fabriken var uppförd i trä och 1903 brann den ner till grunden. Då byggdes en ny fabrik i tegel, och en fabrikör Larsson (tras-lasse) hade där trasriveri. Under 20- talet och till mitten av 30-talet stod fabriken tom. Då användes emellanåt lokalerna av idrotts- och skytteföreningar till basarer och dansfester. År 1936 flyttade Erik Vickman med sitt företag Evetorkar in i fabriken. Företaget tillverkade bland annat torkanläggningar för virke och senare även parkettgolv och även läggning utfördes. Verksamheten höll på till in på 40-talet, och sedan stod fabriken tom igen. År 1947 kom John W. Skånberg dit och startade Öringe Metallgjuteri med tillverkning av ventiler. Tidvis fanns det jobb för 15-16 anställda i rörelsen. Tre ekebygrabbar, då i 15-årsåldern, var med nästan från start. Det var klasskamraterna Bertil Karlsson, Lennart Rosén och Sten Nilsson. Bertil berättar att på södra sidan av forsen, på en berghäll som stupar ner i ån, stod några gamla dass med fall rakt ner i vattnet (miljöfrågorna hade ännu inte blivit aktuella). En liten avsats på berghällen var tillhåll för råttor, och jakt på dessa med luftgevär var ett populärt nöje på rasterna för fabrikens unga pojkar. Den 12 juli 1948 utbröt brand i fabriken. De två översta våningarna blev helt utbrända, endast tegelväggarna stod kvar. Bottenvåningen förblev oskadad tack vare ett gjutet valv, och eftersom själva gjuteriet fanns där, kunde verksamheten fortsätta. Monteringen flyttade till en magasinsbyggnad på andra sidan vägen. Verksamheten fortsatte till 1963 då Öringe Metallgjuteri flyttade till Hogstad. Bruset vid ån var riktigt störande, så det var svårt att göra sig hörd för alla närvarande, så vi beslöt att snabbt fortsätta till kvällens andra objekt som skulle markeras, nämligen Kärrstugan. Vid Kärrstugan räknade jag till ett 30-tal närvarande. Men alla som närvarade vid Öringe följde inte med dit, så vi var klart fler personer som närvarade när stolpen vid Öringe fabrik gjöts fast. Kärrstugan är ett torp som Stolpen vid Öringe fabrik gjuts på plats av Anders Nilsson och Lennart Johansson. Sten Nilsson, som en gång jobbat i fabriken, inspekterar funnits länge. Det finns till exempel redovisat på en karta från 1707. Den siste brukaren lämnade Kärrstugan 1949, och stugan eldades upp 1998. Stugan skulle renoveras, men blandningen av gammalt och nytt material var inte lyckat. Hela stugan blev full med mögel! Det gjorde att stugan nu kunde förses med minnesskylt... Vid Kärrstugan intog vi kaffet, och undertecknad läste valda delar av Erik Nyströms anteckningar om torpen under Götevi. Dessa anteckningar kan läsas i sin helhet på Krafttagets hemsida. En överraskning var att en person som närvarade vid utmärkningen tidigare bott i Kärrstugan, nämligen Sven Ström. Svens pappa var den sista torparen, och Sven bodde på platsen som barn. Efter lite tjat på Sven, så tog han till orda och berättade en del minnen från Kärrstugan. Och han gjorde detta på ett väldigt bra och intressant sätt. Berättelser från stugor som markeras gör ju torpmärkningarna så mycket intressantare och trevligare! Bland annat berättade Sven om när en kalv skadade sig, och man valde att slakta den. Det var ju under kriget, med ransoneringar och då det inte var tillåtet att slakta hur som helst. Och plötsligt kommer fjärdingsman från Boxholm på besök. Han skulle dock bara sälja försäkringar, men då var de boende i Kärrstugan lite nervösa. Även Sten Nilsson bidrog till underhållningen och berättade om en grisslakt under krigsåren, och även då dök fjärdingsman upp. Men fjärdingsman visade sig vara en bra karl. "Det skiter väl jag i", lär han har svarat då han uppmärksammades på slakten. En riktigt trevlig och lyckad torpmärkningskväll kom detta att bli. Nästa år är det åter dags för en torpmärkning i de södra delarna av Ekeby socken. Det finns en del objekt att välja på, men jag får återkomma med vilka vi väljer. Klas

Vasaloppets målportal var passande mål i sprinten. Här laddas det före start. Stående syns Magnus Urdal, chauffören Johnny Wallinge (i keps och Kolmårdenjacka), Bengt Kleist, Malin Milton och Roland Tengvall. I fäders spår med karta i handen Tävlingsresan till Mora Kristi himmelfärdshelgen blev en upplevelse. Vi fick springa i mål både under Vasaloppets bergsprisportal i Evertsberg och under målportalen i Mora. Frodiga och nakna kvinnor med breda rumpor såg vi också, och då talar vi inte om damduschen eller någon porrklubb, utan om dyrgripar till målningar på Zornmuseet i Mora. Åtminstone några av oss passade på att besöka detta museum i en modern byggnad bredvid den gamla Zorngården. Museet hade i år en temautställning om Spanien. Anders Zorn var i Spanien i långa perioder och en hel avdelning på museet ägnades nu åt motiv därifrån. Vilken gudabenådad porträttmålare Anders Zorn var och han gjorde sig också en förmögenhet på det som han förvaltade väl. Ett exempel på det är hans imponerande silversamling som hade en egen och permanent plats på museet. Mora-Nisse var på museet Sprinttävlingen på fredagen hade starten precis utanför Zornmuseet och vid målet fanns ett annat sevärt museum, Vasaloppsmuseet, som det inte kostade mer än 20 kr att gå in i denna kväll. Då fick man dessutom provsmaka blåbärssoppan. Det var intressant att se och känna på åkarnas utrustning och fascineras av hur det ändrats sedan första Vasaloppet 1922. När jag gick omkring på museet och läste om Mora-Nisse, och räknade ut att han måste vara 92 år i år, blev jag lite osäker på om han fortfarande lever. Inte så att jag kunde minnas att jag läst något om att han har dött, men jag tänkte att jag för visshetens skull frågar i kassan när jag går ut. Jodå, han levde, jag fick det självklara svaret med tillägget han har varit här i kväll, han gick nyss hem. Det kände just i det ögonblicket inte som jag hade ställt mitt livs mest begåvade fråga Vi var exakt 50 personer från Boxholm-Mjölby OL (Maria Kleist, Tullinge SK och vår chaufför Johnny Wallinge, OK Kolmården inräknade) som tillbringade långhelgen 21-24 maj i Mora (Forts nästa sida)

Sen middag, efter kvällssprinten. tillagad av den unge stjärnkocken Nils Bremer (längst t v). Makaroner med korvskivor. Vid bordet syns också Christer Karlsson, Andreas Alenius, Emil Bruhn, Conny Bruhn. var en nyfödd älgkalv, så vitt jag kunde förstå, samt hade placerat ut två vakter vid platsen. Undrar just hur den kalven klarar sig och hur det gick till när kon och kalven kom ifrån varandra. Oscar tog hem U 1 Klubben hade en segerherre i Evertsberg, en ung sådan, Oscar Johansson, som tog hem U 1. Bra insatser i den klassen även av Oscars tvillingbrorsa Philip Johansson och av Hugo Pettersson. Hugos pappa Tomas Pettersson (född -67) kom 4:a bland 20 löpare i Öppen 5, men så har han också bra fart på påkarna. En knapp vecka innan hade Tomas sprungit Göteborgsvarvet på 1.43. Frun i huset, Anki Pettersson, blev förresten 4:a hon med, i Ö 3. Anki och Annika Fasth sprang ihop på öppna banor under Dalatävlingarna alla fyra tävlingsdagarna och låg mestadels högt i resultatlistorna fastän de mer än en gång vimsade till det med att gå kontrakurser, hålla kartan upp och ner, och andra roligheter. Springer gör de ju som gaseller båda två. Det var långt till duschen i Evertsberg, görlångt. Vi fick åka buss till Älvdalen 12 km norrut och duscha i deras fina simhall. Två bussar gick i skytteltrafik. I Evertsberg (Älvdalens kommun) var det problem med vattenkvaliteten sedan någon månad tillbaka. Sprang i korsande stråk När vi satte oss i vår egen buss för att åka hem till Mora summerade vi en tävling som var lite sisådär. Inga katastrofalt stora arrangörstabbar, men flera mindre, och nog kunde de väl ha löst duschfrågan med tankbilar istället för att bussa folk miltals. Det saknades kontrollsymboler på somliga banors kontrollangivelser, en kontroll som enligt definitionen skulle sitta i en tvåstrecksmosse satt istället vid en sten och vid start 1 hade löparna ett naturligt vägval från startpunken som gick rakt igenom starten. Sedan var vi också lite fundersamma över en banläggning som innebar att löparna sprang i korsande stråk. Sprinten på fredagen fungerade mer oklanderligt. Banorna gick inte i de centralaste delarna mer än att vi slickade norra centrum vid start och mål. Vi kutade norr om centrum, var ute på Pästholmen. Mest parkområde/camping Enligt terrängbeskrivningen hade vi cirka 70 procent lättlöpt parkområde/camping och cirka 30 procent stadsmiljö. Det var en kul början på sprinten med ett kvarter med gammal bebyggelse och små gränder att hålla reda på. Här bommades det. (forts. nästa sida)

Ishallen, Mattsson arena, vållade också bekymmer för en del. Om vilken sidan om den man skulle springa. Sista kontrollen stod vid klockstapeln och sedan var det bara att ösa på mot Vasaloppsmålet 150 meter bort. Det var en sprint med variationer och en som hade anledning att vara speciellt nöjd var Jimmy Alenius. H 40 och H 45 hade samma bana och Jimmy var snabbast av de sex BMOL-löparna i 40-49-svepet. Håkan blev tvåa på nytt och Lena Molin blev 9:a bland 40 i D 40 (Lena springer ju annars öppen klass för det mesta). Annelie Alenius kom 5:a. Erik Pettersson 20:e av 60 i H 12 och förre BMOL-löparen Erik Tengvall var starkt framme i H 21, 8:a bland 69. Både Håkan G, H 60, och Ola Kleist, H 70 kom tvåa. Läckraste båten i flottningsracet Flottningsracet som jag nämnde om ägde rum mitt på dagen på fredagen i en anan del av Mora. Oscar Johansson, Philip Johansson, Sanna Fasth, Hannes Fasth och Charles Fasth utgjorde vårt lag och grep sig an uppgiften med liv och lust. Barkbåtar visade sig vara ute, nu var det frigolit som gällde och lagen fick material av arrangörerna med uppgift att skära till sitt farkost och sedan designa båten efter eget huvud. Det bar sig inte bättre än att Oscar skar sig i benet med en kniv. Det blev att åka till sjukhus och få såret tejpat. Missödet innebar att Oscar fick hoppa över sprinten på kvällen men på lördagen var han tillbaka igen och kom 4:a i en rackarns stor U2-klass. Boxholmsbarnen vann inte flottningsracet men fick pris bland tiotalet lag för att ha tillverkat den läckraste båten. Så Kubiken kan luta sig tillbaka i godan ro. Återväxten på båtbyggarsidan är säkrad i Boxholm. Förutom att få båten framåt i ett vattendrag ingick vissa andra uppgifter i tävlingen. Bland annat skulle lagen ta reda på vilken skidåkare som bodde i ett speciellt hus. Var det Mora-Nisse, Staffan Larsson eller Elin Ek? Vårt lag löste uppgiften elegant genom att helt sonika knacka på och då var det visst någon hantverkare som öppnade och sa att Staffan Larsson bodde i huset. Medeldistansen klurig Vid medeldistansen på lördagen ställdes de som sprang lite längre banor inför en krävande brunbildsorientering. Bara höjdkurvor och gropar i en del av kartan, inte en sten, stig eller tvåstrecksmosse. Jättesvårt och således missade Roland Tengvall inte en meter medan många av oss andra sprang omkring som yra höns. De kortare banorna hade en mer intetsägande terräng med mycket blötmarker. Bästa resultatet gjorde Niklas Carlsson som kom 6:a i en bautastor H 14-klass med 93 startande. Hannes Fasth klippte till med att vinna U 1 stort. På lördagskvällen grillade vi hamburgare och hade genomgång av lagen inför söndagens budkavle som delvis gick i samma terräng som på lördagen. Hård konkurrens även nu, om än inte i H 70 där OK Kåre och BMOL var enda lagen. Vårt genuina brödrarlag Ola, Bengt och Thomas Kleist kom god tvåa! Tre lag i H 50 I H 50 hade vi tre lag, bäst lyckades trion Christer Karlsson, Håkan Gustafsson, Göran Valfridsson som blev 7:a bland 24. Samma placering nådde vid i D 40 bland 22 lag. Annelie Alenius, Margareta Skarp Runtegen och Lena Molin ingick i laget. På ungdomssidan fick vi en klart godkänd mittenplacering (24:a av 41) i HD 16 lång. I HD 16 kort kom vi 17:e (23), i H 40 22:a (26) och de båda övriga 50-lagen blev 12:a och 21:a. Relativt enkel orientering på stafetten. Dalatävlingarna var slut och vi var nöjda och chauffören var nöjd. Han tyckte att det hade varit en mycket gemytlig samvaro och körde oss gärna igen. Resan hade organiserats på ett bra sätt av Ansi Urdal, Katarina Kleist och Margareta Skarp Runtegen och jag framförde medresenärernas tack för detta i bussen på hemvägen. Klokt att de bokade i tid. Åmåsängsgården hade fått flera bussförfrågningar efter oss. Karl-Johan

Anders Montelius Britta och Karl-Johan Norén på träningspass... Segrarlaget vid Smålandskavlen 1975. Anders Montelius, Bengt Carlsson, Arne Andersson, Per-Åke Tengvall och Göran Karlsson Frågetecken, Bruno Wennerqvist och Sune Lindgren. Tältresning vid Tiomila i Tyresö 1977. Regnig tävlingsdag, mitten av 70-talet. Per-Åke Tengvall, Sune Lindgren, Håkan Gustafsson och Anders Montelius. Midsommarfest vid Eklabo 1977. Carina Gustafsson med lilla Elin. Mattias Holmberg och Marcus Eriksson 1984. Klas Rosenlöf och Lasse Nykvist. Bilderna är tagna av (eller har bidragits av) Klas Johansson, Håkan Gustafsson, Lasse Nykvist och Gösta Lindell. Långsväng! Birger Precenth i täten före Bosse Petterson och Kjell Johansson (Liljekvist)

Jubileumsorienteringen vid Hybbeln den 7 juni Otippade segrare vid orientering på gammal karta Att genomföra en "gammelorientering" när klubben kan fira jubileum, det brukar vara en självklar punkt på programmet. Det gjordes då BOK firade 50. Då var platsen nära Bostorp bortanför B l å v i k a k o r s e t. Och vid 60- årsjubileet 1994 var arrangemanget förlagt till Mörklången. "Gammel- OL" har dessutom varit så populärt att det genomförts vid fler tillfällen. Men nu var det ganska länge sen som det sprangs på den gamla backstreckskartan, och som har sitt ursprung från 1800-talet! Anders o Lena fixade arrangemanget Jubileumskommittén ville naturligtvis genomföra en gammel-ol nu när klubben fyllde 75. En idé vi fick var att fråga syskonen Molin om de kunde "hålla" i arrangemanget. Och varför inte genomföra tävlingen vid Hybbeln? Då blir det löpning i ganska okända marker, där har ju inte gjorts en riktig orienteringskarta på typ 35 år! Och så blev det! Inbjudan skickades till grannklubbarna Tranås, och Mjölby, men från dessa håll fick vi ingen tävlande. Även BOK:arnas intresse var till en början väl svagt, men till slut så blev det ju trots allt 13 startande. Därmed kändes allt arbete i alla fall inte förgäves. Och så här efteråt känns allt riktigt lyckat. Det blev en riktigt trevlig dag i Hybbeln. Till detta bidrog också den förnämliga serveringen som fanns. Yngve och Eva-Lott serverade kaffe, brädda smörgåsar och saft till tävlande och publik. Helt sanslöst bra! Ett helt fat med smörgåsar fanns det... Vädret tävlingsdagen var helt perfekt. I varjefall för orientering. Svalt, molnigt, och med en behaglig "springtemperatur". Förutsättningarna kunde inte vara bättre! Håkan mest tidstypisk I inbjudan uppmuntrade vi deltagarna att komma i tidstypisk klädsel, men det var väl egentligen bara Håkan Gustafsson som man kunde likna vid en "gammelorienterare". Han kom i kortbyxor och skjorta modell Här ses den långa banan. Den korta banan hade också kontroll 1 och 2, därefter var Pukagölen kontrollpunkt följt av kontroll 6 på kartan ovan. Segrare i klass A (korta banan); Tomas Pettersson 60-tal. Men skorna och benskydden matchade väl inte riktigt den övriga klädseln... Detta var ju en tävling på gammalt vis. Det innebar att löparna fick rita in sina banor själva. Fast vi var snälla. De hade nämligen bara att rita av en mallkarta. Förr fick man ju bara instruktionen typ: "På höjden, 300 meter söder om H i Hybbeln". Det hade varit svårt att skriva så i detta området, där fanns ju ingen text! Dessutom var ju kartan uppförstorad till 1:20.000. Vi var snälla som sagt... Däremot var kontrollangivelsen ganska tidsenlig. Där fanns kartjustering precis som det kunde finnas förr. I varje fall vid vår jubileumsorientering 1944 som jag använde som mall. Löparna kunde också, sedan de startat, springa och titta på banorna inritade på det gamla Sommenbladet från 1966. Också den kartan är ju gammal, men betydligt modernare jämfört med backstreckskartan. Där fanns ju höjdkurvor och bäckar. För att inte tala om alla vägar, många vägar saknades nämligen på tävlingskartan. RESULTAT Segrare i klass B (långa banan); Patric Johansson Bana A (korta), 2300 meter 1. Tomas Pettersson 39.30 2. Per-Åke Tengvall 51.15 3. Jan Lindgren 53.25 4. Emil Bruhn 56.45 5. Bodil Molin 58.15 Bana B (långa), 4700 meter 1. Patric Johansson 1.20.10 2. Mats / Joar Lönngren 1.50.45 3. Staffan Runtegen 1.58.50 4. Karl-Johan Norén 2.01.30 5. Håkan Gustafsson 2.04.30 Conny Bruhn Margareta Skarp-Runtegen Utgått Utgått Håkan o Janne var nog favoriter... Så var alla löparna i skogen, och favorit på långa banan var kanske Håkan G. Möjligen kunde Staffan och Conny hota. Trodde vi. Övriga borde väl inte ha nått att säga till om...? På den korta banan fick nog Janne Lindgren anses som favorit eftersom Per-Åke med sin sträckning tänkt att promenera runt. Men oj, oj, oj vad det bommades! Håkans kommentar var: Jag har bommat varenda kontroll! Och Janne Lindgren: "Jag la nog 20 minuter på sista kontrollen". Andra hade mycket synpunkter på terrängen. "Detta är nog det värsta som jag har sprungit i" sa Mats Lönngren, medan Karl- Johan ansåg att "det inte var så farligt..." Nå, hur slutade tävlingen då? Jo, segrade på långa banan gjorde Patric Johansson. Han var en halvtimma snabbare än tvåan, Mats / Joar Lönngren. Inte undra på att Patrics kommentar när han kom i mål var: "Det var roligt!" På den korta banan var Tomas Pettersson snabbast. Tomas som ju inte kunnat kalla sig orienterare speciellt länge behärskar alltså gammalorientering bäst. Starkt! Till sist så kan jag inte undanhålla er Karl-Johan Noréns kommentar precis då han tänkt att åka hem. Lena frågade Karl-Johan om han var tillfreds med dagen. Svaret hon fick var: "Javisst! Jag har ju för första gången i mitt liv slagit Håkan!" Klas

Dags igen för: METAR-KM (in0fficiellt) Onsdagen den 17 juni Denna gången beger vi oss till Södra Bjursjön som ligger i Blåvikaskogarna. Bilarna parkeras mellan Ljungstorpakorset och Krokshult. Från vägen är det en liten stig att gå drygt 100 meter fram till sjön. Det går ganska bra att komma intill att meta, inga irriterande träd borde störa. Däremot är det ganska blött Södra Bjursjön intill sjön, så stövlar rekommenderas. Avresa sker från Parketten klockan 17.30 Medtag matsäck, metspö, mask (kan köpas på OKQ8- macken), myggmedel (kan ju va bra!), lämplig klädsel och... god fiskelycka! Välkomna till en trevlig kväll hälsar trivselkommittén Vi städar i sommar! Trots att vi snart har sommar, så måste ju ändå städningen runt centrumbyggnaden fungera. Det är förstås väldigt viktigt att detta åtagande sköts. Framförallt nu då fler och fler vet att det är Boxholms OK som sköter städningen. Under sommaren blir det ju gärna ännu mer skräpigt. Dessutom har vi märkt att det blir skräpigt väldigt, väldigt överlag numera. Ett besök varje dag är faktiskt inte fel. Då ser det hela tiden snyggt ut, och det blir inte så mycket skräp att plocka varje gång. Städlistan för sommaren ser ut på nedanstående sätt. Samtliga är vidtalade, och har accepterat att ta en städvecka i sommar. Städlistan sätts numera ihop av Christer Karlsson och Carina Gustafson Vecka 25,15/6-21/6 Gunnar Palmqvist (vårlistan) 51493 Bjursdalsvägen 6 C Vecka 26, 22/6-28/6 Klas Johansson 0140-30131 Pålg. 33 Sommen Vecka 27,29/6-5/7 Håkan Gustafsson 50504 Björkstigen 7 Vecka 28,6/7-12/7 Karl-Johan Norén 51148 Björnstigen 4 Vecka 29,13/7-19/7 Ivar Karlsson 50426 Fällhagsvägen 42 Vecka 30, 20/7-26/7 Lennart Johansson 51446 Söderleden 7 E Vecka 31, 27/7-2/8 Roger Karlsson 51357 Österskogsvägen 30 Vecka 32, 3/8-9/8 Bengt Carlsson 51793 Fällhagsvägen 43 Vecka 33, 10/8-16/8 Christer Karlsson (höstlistan) 50028 Malmgatan 22 Succé för årets naturpass! Det kom ett SMS till min mobiltelefon en dag i slutet av maj. Avsändare var Helen Sköld, och hon skrev så här: "Succé för Naturpasset! Slutsålt överallt. Jag har några att fylla på med. Har du mer material hemma?" Och vad svarade jag på det...? Jo, att jag hade mycket material, men absolut inga färdiga paket, allt hade jag ju lämnat ifrån mig. Och några fler tryckta kartor (kontrollringar) fanns ju inte. Och då hade jag ändå gjort 220 Naturpasspaket!!! Senare fick jag veta att det trots allt fanns några enstaka Naturpass kvar på försäljningsställena, men närmare 200 Naturpass har vi nog sålt/delat ut! Vilket låter helt sanslöst och fantastiskt! Naturpasset har verkligen blivit en succé, och Österskogen tycks "dra" klart mer Naturpassare än andra platser i kommunen, vilket kanske är ganska naturligt. 2007 års försäljning på 160 naturpass, följt av fjolårets 147 tycks bli en klar uppryckning i år, vilket vi ju också hoppades på i och med återkomsten till Österskogen. Ovaka erhöll 50 Naturpass. Det gick någon vecka, sen fick jag telefonsamtal att alla 50 var slut! Då fick Ovako ytterligare 20 Naturpasspaket. Nu får vi vara beredda på att snabbt få ihop fler Naturpass. Men i så fall tror jag att jag väljer färgkopiering av karta och kontrollringar. Att åter lägga på alla 40 kontrollringar och siffror för att "mulle-trycka" känns inte så lockande... Även om ju detta ju måste ses som ett angenämnt problem! Klas