Kärnkraft i vår omvärld

Kärnkraft i vår omvärld ETT NYHETSBREV FRÅN ELFORSK EL- OCH VÄRMEPRODUKTION NUMMER 6 NOVEMBER 2009 Ända sedan bygget i Finland inleddes 2005 har det talats mycket om kärnkraftens renässans. Men, än så länge har det mesta, utom i Asien, varit planer och prat. Nu börjar dock projekten realiseras. I Storbritannien är utvecklingen mycket konkret, men även i andra länder händer saker. En del tvivlade kanske när Jordanien och Förenade arabemiraten offentliggjorde sina planer på att bli kärnkraftsländer, men nu verkar de båda vara på god väg att bygga reaktorer. I Jordanien skissar man på ett anbudsunderlag och i Förenade arabemiraten är anbudsprocessen i det närmaste avslutad. Även om ingen förväntar sig någon större expansion av den europeiska kärnkraften är något på väg att hända även här. I Belgien, där man enligt ett tidigare beslut skulle börja avveckla kärnkraften 2014, förlänger man nu driftstillstånden med tio år. Till och med i Tyskland pratar den nya regeringen om att ta bort lagen om avveckling efter 32 driftsår för att istället tillåta att reaktorerna drivs så länge de är säkra. I Schweiz väntar tre ansökningar om nya reaktorer på behandling. Polen och Litauen har högst konkreta planer och i Tjeckien pågår ett anbudsförfarande. I Bulgarien kärvar processen, men räknar fortfarande med att bygga de två blocken vid Belene. Här hemma har regeringens linje att tillåta att gamla rektorer ersätts av nya fått både Vattenfall och E.ON att nämna kärnkraft som ett alternativ när man nu planerar för ny baskraft. I den det här numret av Kärnkraft i vår omvärld tar vi pulsen på effekthöjningarna i de svenska reaktorerna. Vi sammanfattar också nyheter från alla världens hörn och håller er uppdaterade på hur det går för leverantörerna. Trevlig läsning! redaktionen Daniel Westlén, Vattenfall Research and Development Sverige Forsmark 1 och 2. Foto: Hans Blomberg, Vattenfall. en ny svensk baskraft Vattenfall meddelade den 30 oktober att man undertecknat en avsiktsförklaring med Industrikraft i Sverige AB om att tillsammans bygga ny kostnadseffektiv baskraftproduktion i Sverige. Bakgrunden till samarbetet är att man ser ett behov av ny baskraft då de svenska reaktorerna börjar stänga. Pensioneringarna av dagens reaktorer förväntas börja under den första halvan av 20-talet, vilket ger en frist på runt 15 år för att förbereda för den nya produktionen. Man har inte uttalat sig om vilken typ av produktion man tänker sig, men kraven på att produktionen skall vara både kostnadseffektiv och koldioxidfri har, framför allt från politiskt håll, tolkats som att man planerar för nya reaktorer. När Industrikraft i Sverige AB bildades i december 2008 var det uttalade målet för företaget att bygga ny kärnkraft för att trygga elförsörjningen för den svenska basindustrin, vilket naturligtvis också bidragit till att man antagit att det är kärnkraft det rör sig om. Vattenfalls vd Lars G Josefsson har sagt att kärnkraft är ett av alternativen som kommer att utredas. Han har pekat på storskalig förbränning av biomassa som ett annat. Industrikraft i Sverige AB ägs till lika delar av Boliden, Eka Chemicals, Holmen, Stora Enso och SCA Forest Products. E.ON meddelade redan i våras att man utreder olika möjligheter att ersätta Oskarshamn 1 som startade 1972. Någon gång under 20-talet kommer den sannolikt att bli oekonomisk att hålla i drift och den långa planeringshorisonten för elproduktion gör att man redan börjat utreda frågan. En ny reaktor är ett av alternativen man tittar på, men andra alternativ studeras också. Ny kärntekniklag Regeringens utredare, den förre chefsjuristen vid SSM, Ingvar Person kom i oktober med ett delbetänkande av Utredningen om en samordnad reglering på kärnteknik- och strålskyddsområdet. Betänkandet som har rubriken Kärnkraft nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar har i uppdrag att föreslå de förändringar i lagstiftningen som kommer att behövas för att ersätta dagens svenska reaktorer med nya. Utredaren föreslår bland annat att ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 1

det skall krävas att en reaktor stängs för att en ny skall kunna tas i drift. Han föreslår också att nya reaktorer enbart skall få uppföras där det idag finns elproducerande reaktorer. Utredaren föreslår vidare ett undantag till det kommunala vetot som skall ge regeringen möjlighet att besluta om en ny reaktor mot en kommuns vilja om detta anses vara av synnerlig nationell betydelse. För att inte dagens kärnkraftsägare skall kunna blockera andra aktörer att bygga reaktorer föreslås att en reaktor som inte producerat el på fem år skall anses vara permanent avstängd. Den skulle då kunna ersättas med en ny reaktor som skulle kunna byggas av, i princip, vem som helst. En konsekvens av möjligheten att bygga nya reaktorer är att lagen om kärnkraftens avveckling inte längre behövs. Utredaren föreslår att den ska sluta gälla från och med den 1 juli 2010. Förutom de lagändringar som möjliggör nybyggnation av reaktorer föreslår utredaren att reaktorägarna skall göras obegränsat skadeståndsansvariga vid en olycka i en reaktor. Reaktorägaren skall tvingas ha en försäkringslösning som täcker 1200 miljoner euro, men skall enligt förslaget således göras ansvarig även för skador därutöver. Utredningens slutbetänkande skall lämnas senast den 30 april 2010. Det fortsatta arbetet kommer att bestå i att utreda möjligheterna att slå ihop kärnteknik- och strålskyddslagen, att finna en bättre samordning med miljöbalken samt att utreda hur lagregleringen av slutförvaret av det använda kärnbränslet skall se ut. 50 miljoner kronor till kärnkraftsforskning Vetenskapsrådet har beviljat 50 miljoner kronor i anslag till svenska universitet för kärnkraftsforskning. Pengarna delas mellan två projekt och är fördelade över fyra år. Det ena projektet innebär en bred satsning på det som kallas fjärde generationens reaktorer, där KTH, Chalmers och Uppsala delar på 36 miljoner kronor. Fjärde generationens reaktorer är ett samlingsnamn på en grupp reaktorer som är under utveckling i ett stort internationellt projekt. Tanken är att ta fram reaktorer som är förbättrade på en rad punkter jämfört med dagens. Bland annat utnyttjar de uranet 50-70 gånger effektivare än idag. Avfallet från de nya reaktorerna är också väsentligen annorlunda än det från dagens reaktorer då det räcker med tusen års slutförvar innan det kan anses vara harmlöst. De koncept man intresserar sig för är kända sedan länge, det nya är att man försöker anpassa dem till en rad, delvis nya, högt ställda krav. På en rad områden behövs mer kunskap innan reaktorerna kan bli verklighet. Forskarna från de tre universiteten kommer att ge sig i kast med bränslefrågor, kylmedelsrelaterade frågor och korrosion i stål. Man kommer också att utveckla nya tekniker att övervaka reaktorer. De resterande fjorton miljoner kronorna går till ett annat forskarlag på Chalmers som skall använda medlen till att undersöka mekanismerna för korrosion i zirkoniumlegeringar som är dåligt kända idag. Den här typen av forskning har en direkt koppling till den befintliga kärnkraften där zirkonium används bland annat som bränslekapsling. Status på effekthöjningarna Ringhals. Foto: Vattenfall Effekten i de svenska reaktorerna har höjts vid flera tillfällen. Under 80- och 90-talen genomfördes effekthöjningar i storleksordningen 5-10 procent vid flera av dem. Hittills under 2000-talet har åtta ansökningar om effekthöjningar lämnats in till Strålskyddsmyndigheten. Regeringen har fattat beslut om att godkänna de föreslagna effekthöjningarna vid Ringhals 1, Ringhals 3 och Oskarshamn 3. Forsmarks kraftgrupp har ansökt om att få höja effekten i alla sina tre reaktorer och väntar på beslut från Regeringen. Ansökningarna för de sista två, Oskarshamn 2 och Ringhals 4 behandlas som bäst av Strålskyddsmyndigheten för att i nästa skede lämnas över till Regeringen för beslut. Oskarshamn 1 och Ringhals 2 har inte ansökt om att höja den termiska effekten ytterligare. Det man rent tekniskt gör vid effekthöjningen är att öka kylvattenflödet genom reaktorn. När flödet är högre kan man tillåta en högre termisk effekt i bränslet. Temperaturer och tryck förändras inte. Att höja flödet kräver omfattande insatser. Dels måste utrustning bytas ut. Alla komponenter, från ventiler till turbiner, måste klara av det högre flödet. Man måste också göra om alla beräkningar som förutsäger hur reaktorn kommer att bete sig i olika situationer. Projekten kräver såväl väldigt mycket ingenjörsarbete som byte av dyra komponenter och totalt sett investeras tiotals miljarder i reaktorerna. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 2

Oskarshamn 3, reaktorhallen. Foto: OKG Ringhals 1 Man planerade att genomföra effekthöjningen vid Ringhals 1 i två steg. Det första, större steget, är genomfört. Miljödomen och Regeringens beslut ger utrymme att höja effekten något mer, men det andra steget är inte aktuellt för närvarande. Ringhals 2 Den elektriska effekten i Ringhals 2 kommer att öka något då man inom några år genomför ett turbinbyte, vilket kommer att ge en högre elverkningsgrad. Dock finns inga planer på att ansöka om någon höjning av den termiska effekten. Turbinbytet beräknas ge cirka 40 MW högre elektrisk effekt. Ringhals 3 Ringhals 3 fick i maj i år Strålskyddsmyndighetens (SSM) tillstånd att genomföra provdrift vid den nya termiska effekten 3144 MW. Från början hade man tänkt sig att höja den termiska effekten till 3160 MW, vilket skulle vara 113,5% av den ursprungliga effekten, men man bestämde sig för att stanna vid 3144 MW då man haft problem med de nya metoder för matarvattenflöde som man tänkt sig att införa i samband med effekthöjningen. Den motsvarande maximala nettoeffekten till elnätet är 1045 MW. Ringhals 4 I december 2007 ansökte Ringhals om regeringens tillstånd att höja den termiska effekten i Ringhals 4 med 18,6 procent till 3300 MW. SSM yttrade i januari att man tillstyrker ansökan och rekommenderade regeringen att besluta om effekthöjningen. Läget förändrades i somras då Ringhals togs under SSMs särskilda tillsyn. Det senaste beskedet från SSM är att man rekommenderar regeringen att fatta beslut om effekthöjningen förrän bristerna i säkerhetskulturen vid Ringhals är åtgärdade och den särskilda tillsynen är upphävd. Det planerade bytet av ånggeneratorerna är nödvändigt även om inte effekten höjs, varför detta arbete fortsätter som planerat. Miljödomen för Ring hals medger att man höjer effekten i R4 och den första delen i det planerade arbetet, bytet av lågtrycksturbinerna, har redan genomförts. Även högtrycksturbinen kommer att bytas som planerat. De nya tur binerna är anpassade för en högre termisk effekt, men Ringhals fokus är att återvinna myndighetens förtroende innan effekthöjningsplanerna återupptas. Ringhals 3 och 4 är tvillingar, trots det är de föreslagna effekthöjningarna olika stora i de två reaktorerna. Förklaringen är att man bytte ånggeneratorer i R3 redan 1995, medan R4 står inför ett ånggeneratorbyte 2011, samtidigt som högtrycksturbinen byts ut. De ånggeneratorer man kommer att montera in i R4 har större kapacitet än de som monterats i R3. Att ytterligare höja effekten i R3 skulle kräva att de ganska nya ånggeneratorerna byttes ut, vilket inte går att motivera ekonomiskt. Oskarshamn 1 I O1 har man inte genomfört några höjningar av den termiska effekten. Man planerar inte heller att göra det. De höjningar av den elektriska effekten som åstadkommits genom åren har varit rena förbättringar av kraftverkets verkningsgrad. Man genomförde omfattande moderniseringsprogram under åren 1993-1995, 1998 samt 2002. Oskarshamn 2 Vid O2 startade redan 2004 projektet PLEX som genom säkerhetsförbättringar skulle ge reaktorn en längre livstid. Våren 2006 utredde man inom projektet möjligheten att höja effekten i reaktorn, vilket styrelsen också ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 3

beslutade att genomföra. Ansökan som lämnades till dåvarande SKI i september 2007 avser en höjning av den termiska effekten från 1800 MW till 2300 MW. SSM avgav sitt svar i juni i år. Man ansåg inte att det finns några avgörande faktorer som talar mot att effekthöjningen går att genomföra, men man menar att det inte går att bedöma ansökan innan en rad ytterligare analyser genomförts. Man rekommenderar därför Oskarshamns kraftgrupp att utföra analyserna för att besvara hur stor effekthöjning som går att göra. Man rekommenderar dock 2300 MW som övre gräns. Miljödomstolen i Växjö gav sitt godkännande i oktober i år. Om det visar sig att hela höjningen av den termiska effekten går att genomföra skulle den elektriska effekten öka från 617 MW till 845 MW, det vill säga nästan 40%. Det skulle i så fall bli den största relativa höjning som genomförts någonstans i världen. OKG tror dock själva att man kommer att nå 840 MW. Planen är att genomföra den faktiska höjningen av effekten under 2011. Detta är naturligtvis beroende av att regeringen ger sitt tillstånd. Oskarshamn 3 Oskarshamn 3 har stått still sedan i mars månad för genomförande av effekthöjningen. Arbetet som har gått under namnet PULS har varit omfattande. I slutet av september godkände Strålskyddsmyndigheten provdrift av O3 vid den nya högsta termiska effekten 3900 MW fram till nästa bränslebyte. Den termiska effekten hos O3 har genom effekthöjningen gått från 3300 till 3900 MW. Reaktorn fasas in på elnätet igen i slutet av november. Under två månader genomför man provdrift för att i januari nå full effekt, 1450 MW. O3 togs i drift 1985 då man som en följd av folkomröstningsbeslutet räknade med att den svenska kärnkraften skulle vara utfasad 2010. Det gjorde att O3 fick tillstånd att drivas längst till 2010. Driftstillståndet går således ut under det kommande året och behöver förlängas. Forsmark Forsmarks kraftgrupp inkom 2005 med ansökningar om att höja den Kommersiell drift Ursprungling (netto till elnätet) Nuvarande effekt (netto till elnätet) Ringhals 1 1976 750 MW 855 MW Planerad effekt (netto till elnätet) Ringhals 2 1975 800 MW 866 MW 906 MW Ringhals 3 1981 915 MW 1045 MW Ringhals 4 1983 915 MW 935 MW Oskarshamn 1 1972 450 MW 491 MW Oskarshamn 2 1974 580 MW 617 MW 840 MW Oskarshamn 3 1985 1 050 MW 1 450 MW Forsmark 1 1980 900 MW 980 MW 1 120 MW Forsmark 2 1981 900 MW 990 MW 1 130 MW Forsmark 3 1985 1 050 MW 1 085 MW 1 360 MW termiska effekten i sina tre reaktorer. Ansökan avsåg en höjning för F1 och F2 till 120% av den ursprungliga effekten och en höjning för F3 till 125%. Statens kärnkraftsinspektion (SKI) tillstyrkte höjningarna i april 2006. Den 25 juli 2006 snabbstoppades F1 efter en kortslutning i ställverket. Kortslutningen ledde till att viktiga system i anläggningen slogs ut. Forsmark sattes under särskild tillsyn och regeringen krävde att SKI skulle komplettera sitt besked till Forsmark från i april. SKI gjorde så och meddelade i sin komplettering att de tekniska förutsättningarna för effekthöjningen kvarstod, men att man ville vänta med den till dess den särskilda tillsynen var avslutad. I oktober i år begärde regeringen ett yttrande från SSM (som bildats ur de två tidigare myndigheterna SKI och Statens strålskyddsinstitut, SSI) då man ville veta hur Forsmark hanterat de organisatoriska brister som uppdagades efter händelsen i juli 2006. SSM svarade i november att man anser att bristerna är åtgärdade och rekommenderade regeringen att godkänna Forsmarks tre ansökningar om effekthöjningar. Forsmark 2 har under årets avställning genomfört en rad åtgärder för att kunna höja effekten. Några interna delar i reaktorn och de inre så kallade skalventilerna har bytts. Man har installerat nya högtrycksturbiner och uppgraderat kylvattenpumparna så att de klarar av ett högre flöde. Nästa år genomförs motsvarande åtgärder på F1. Lågtrycksturbinerna byttes vid alla tre reaktorerna mellan 2004 och 2006. Forsmark 1 och 2 är därmed redo att gå upp i effekt. Den effekthöjning som man ansökt om att få göra på F3 är uppskjuten till 2014. Forsmark arbetar hårt med att tillse att reaktorerna hålls i drift, att tillgängligheten ska bli bättre. Man har också sedan händelsen 2006 starkt fokus på säkerhetsfrågor. Man vill prioritera detta arbete framför att höja effekten på F3. Forsmark. Foto: Bertil Strandell, Vattenfall. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 4

Europa Storbritannien Elva platser i England och Wales har utvärderats som tänkbara för nya reaktorer. Tio av de elva har fått godkännande av den brittiska regeringen. De tio platserna är; Bradwell, Braystones, Hartlepool, Heysham, Hinkley Point, Kirksanton, Oldbury, Sellafield, Sizewell och Wylfa. Vid den elfte, Dungeness, anser man att en ny reaktor skulle inkräkta för mycket på de unika naturvärdena. Men, regeringen betonar att Dungeness kan komma att bli aktuell igen senare. Fem av platserna ägs idag av franska EdF. EdF planerar att bygga totalt fyra EPR vid Hinkley Point och Sizewell. Vid båda de platserna finns redan reaktorer. Avsikten är att den första av de fyra reaktorerna ska kunna startas under 2017. De två tyska bolagen E.ON och RWE har meddelat att man bildar ett nytt bolag, Horizon Nuclear Power, för att bygga ny kärnkraft i Storbritannien. De två moderbolagen kommer att äga lika stora andelar i det nya bolaget. Horizon skall bygga vid Wylfa och vid Oldbury. Officiellt har man inte fattat några beslut om vilken typ av reaktorer som skall byggas, men man har beställt förstärkningar av elnätet till de två platserna som matchar tre AP1000 till Wylfa respektive en EPR till Oldbury. Ett tredje konsortium bestående av GdF-Suez, Iberdrola och Scottish & Southern har också offentliggjort att de planerar för reaktorer i Stor- britannien. Konsortiet har skaffat sig en option på att arrendera mark vid Sellafield under 999 år. Avsikten är att bygga 3,6 GWe kärnkraft där. Totalt planeras runt 16 GWe ny kärnkraft. Det stämmer väl med vad den brittiska industrin anser skulle behöva byggas fram till 2030. I slutet av november meddelade GE Hitachi att man åter ger sig in i licensieringsprocessen i Storbritannien med sin ESBWR. Det ska tolkas som att någon bestämt sig för att bygga en ESBWR då GE Hitachi inte velat gå igenom processen utan att ha en tydligt utpekad affär. Man drog sig ur det brittiska licensieringsarbetet så sent som i september 2008 för att koncentrera sig på det motsvarande amerikanska arbetet. GE Hitachi menar att man kommer att kunna hämta in det försprång konkurrenterna fått under det år man varit borta och räknar med att det kommer att finnas en eller två ESBWR i drift i Storbritannien mellan 2019 och 2025. Bild: Department of Energy & Climate Change Finland Den finska tillsynsmyndigheten STUK upptäckte vid en inspektion i oktober att en svetsare vid bygget av Olkiluoto 3 inte följde sina instruktioner och stoppade då arbetet. Efter fem dagar kunde arbetet återupptas sedan beställaren TVO övertygat myndigheten om att man vidtagit nödvändiga åtgärder för att den här typen av fel inte skall uppstå igen. STUK har meddelat att felet i det här fallet inte var så allvarligt då konsekvensen av att svetsaren inte följde instruktionen var obetydlig. Men, man valde ändå att reagera då man även tidigare haft anmärkningar kring svetsningen. De finska, franska och brittiska kärnkraftsmyndigheterna har i ett gemensamt uttalande meddelat att de inte är nöjda med Arevas lösning vad gäller styr- och reglersystemet för säkerhetssystemen i EPR. Även om systemen i Olkiluoto inte kommer att behöva ändras så är det sannolikt att saken kommer att försena bygget genom att dokumentationen blivit försenad. TVO har uttalat att man inte längre tror att reaktorn kommer att stå klar under 2012. Areva å sin sida vill inte ge någon tidplan. De anser att tidsplanen för projektet ligger utanför deras kontroll då de menar att TVO inte skött sina åtaganden. Olkiluoto 3. Foto: Hannu Huovila/TVO ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 5

Belgien De belgiska reaktorernas livslängd begränsades 2003 av myndigheterna till 40 år. De sju kraftproducerande reaktorerna skulle således fasas ut under perioden 2014-2025. Det var också förbjudet att bygga nya reaktorer. Men, i början av oktober förlängde den belgiska regeringen drifttiden med tio år. Villkoret är att kärnkraftsindustrin årligen ger ett bidrag till den belgiska statsbudgeten. Hur stor summa som skall betalas kommer att föreslås av en övervakningskommitté, men det rör sig sannolikt om 2-2,5 miljarder kronor totalt per år. Regeringen har uttalat att pengarna åtminstone delvis skall användas till att stödja energieffektivisering och förnybar energi. Man ställer också krav på hur GdF-Suez - som äger de belgiska reaktorerna ska använda sina forskningsresurser. En väsentlig andel skall gå till förnybara energislag och till energieffektivisering. Tyskland Drifttiden för de tyska reaktorerna är begränsad av en politisk uppgörelse till motsvarande 32 års drift vid full effekt. Den är en kompromiss mellan De gröna som vill ha 25 års drifttid och Socialdemokraterna (SPD) som pläderade för 40 år. Kristdemokraterna (CDU/CSU) och Liberalerna (FPD) har varit motståndare till den politiskt begränsade drifttiden. De vill istället se att reaktorerna drivs så länge det är ekonomiskt rimligt att driva dem på ett säkert sätt. När högerpartierna den 27 september i år vann förbundsdagsvalet inledde de koalitionsförhandlingar för att sätta ramarna för sitt samarbete. En del av uppgörelsen kommer, när den blir klar, att handla om den tyska kärnkraften och hur den ska behandlas framöver. Förhandlingarna pågår fortfarande, men några saker är man överens om: Parterna står bakom ett principbeslut om att ta bort tidsbegränsningen som säger när de tyska reaktorerna skall stänga. Man är också eniga om att utfasningen av kärnkraften skall stå fast. I kombination innebär detta alltså att man kommer att tillåta att de tyska reaktorerna drivs så länge de är säkra, men att man inte kommer att tillåta några nybyggen. Några av de äldsta reaktorerna står inför att tvingas stänga under 2010. Då det verkar som om ett beslut om att ändra kärntekniklagen kommer att dröja, diskuterar man möjligheten att tillåta att man flyttar produktionsrättigheter mellan reaktorerna, något som stoppades av den förra tyska regeringen. Det finns uppgifter som gör gällande att man i koalitionsförhandlingarna kikar på en lösning motsvarande den belgiska, där reaktorägarna får betala för de förlängda driftstillstånden genom höga skatter på de vinster man kommer att göra genom att fortsätta driften. Schweiz Den schweiziska regeringen har fått tre ansökningar om att bygga nya reaktorer. Alla tre vill bygga 1600 MWe vid befintliga kärnkraftverk. Regeringens besked om hur många reaktorer som kommer att få byggas dröjer. Ett besked väntades under 2009, men nu är det oklart om det ens kommer under 2010. När regeringen har bestämt sig kommer en beslutande folkomröstning att hållas i frågan. Folkomröstningen hålls tidigast 2013. Polen Polens premiärminister Donald Tusk har undertecknat ett avtal med Frankrikes president Nikolas Sarkozy om samarbete kring reaktorer i Polen. Det statliga polska kraftbolaget Polska Grupa Energetyczna skall med fransk hjälp uppföra en första reaktor till 2020. Den första reaktorn byggs sannolikt i Zarnowiec i norra Polen. Där finns sedan tidigare fyra påbörjade VVER- 440. Bygget av dessa avbröts 1990 efter kommunismens fall. Klempicz norr om Poznan har också pekats ut som en tänkbar plats. Även där har tidigare funnits planer att bygga kärnkraft. Polska intressen är också inblandade i bygget av en reaktor i Litauiska Visaginas. Litauen Den litauiska regeringen har meddelat att man december i år avser gå ut med en förfrågan om att bygga och driva upp till 3,4 GWe kärnkraft vid Visaginas. De nya reaktorerna vid Visaginas ligger precis intill Ignalina, vars andra block kommer att stänga under december. Ignalina 1 stängde 2004. Förhandlingarna mellan Litauen, Lettland, Estland och Polen om hur ägarförhållandena i det nya verket skall se ut pågår fortfarande. Dock räknar man med att en extern partner träder in för att bygga och driva verket. Tjeckien Det tjeckiska kraftbolaget CEZ har under hösten genomfört en anbudsförfrågan rörande två nya reaktorer till Temelin. Alla anbud är inte kända ännu, men amerikanska Westinghouse och ryska AtomStroyExport har meddelat att de lämnat anbud. Amerikanerna vill bygga en AP1000 och ryssarna en VVER-1200. I det ryska anbudet kallas reaktorn MIR-1200, modernised international reactor. Men, den uppges vara av samma typ som de VVER-1200 som är under uppförande vid Novovoronezh II och vid Leningrad II. Bulgarien Framtiden för de två VVER-1000 som är under uppförande vid Belene i Bulgarien är nu än osäkrare än tidigare. Det tyska kraftbolaget RWE gick in som partner i projektet med 49% av aktierna 2007. Man räknade med att kunna hitta en ytterligare partner för att dela på investeringen. Bygget har dragits med finansiella problem då den bulgariska staten, som står för de övriga 51%, haft svårt att hitta finansiering. Den bulgariska regeringen meddelade den 25 november att man vill minska sin ägarandel till 20-30% och att man nu alltså letar efter en ny partner som är villig att äga upp till 80% av de nya reaktorerna. Statliga ryska Rosatom har sagt sig vara beredda att gå in med fyra miljarder euro i projektet. Trots det går man alltså ut och letar efter andra intresserade budgivare. Den här gången är man tydlig med att budgivarna kommer att förväntas skriva bindande kontrakt med regeringen. Den nyvalda regeringen har också dragit tillbaka de löften om lånegarantier som lämnades av de förra regeringen. Bulgarien har precis vunnit en tvist mot den europeiska kommissionen angående ersättningen för stängningen av de fyra äldsta reaktorerna vid Kozloduy, vilket ingick i villkoren för Bulgariens EU-inträde. Kommissionen kommer att betala ut ytterligare 300 miljoner euro under tre år utöver de 550 miljoner man tidigare fått. Möjligen kommer dessa medel att användas i Beleneprojektet. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 6

Wadi Rum, Jordanien, två mil öster om de planerade reaktorerna. Foto: Wikimedia Mellanöstern Jordanien Jordanien importerar idag 96 % av sin energi till en kostnad av ungefär 20% av BNP. För att komma ur den sitsen arbetar man bland annat med ett kärnkraftsprogram. Under oktober och november togs några vikiga steg. Den belgiska firman Tractebel och franska Bureau Veritas fick i uppdraget att utreda möjligheten att bygga två reaktorer i närheten av hamnstaden Aqaba vid Röda Havets norra ände. Den föreslagna platsen ligger 20 kilometer från Aqaba, nio kilometer från Röda havet, 450 meter över havet. Man räknar med att det skulle gå att bygga upp till sex reaktorer på samma plats. Man har även långtgående planer på att använda reaktorerna i Aqaba för avsaltning av havsvatten. Både Jordanien och grannländerna lider av kronisk brist på färskvatten. Samtidigt kommer australiensiska WorleyParsons att under de kommande åren assistera den jordanska atomenergikommisionen i granskningen av platsutvärderingen och i själva upphandlingen av reaktorerna. Jordanierna intresserar sig för fem olika reaktorer; Areva-Mitsubishis Atmea1, den kandensiska tungvattenreaktorn Enhanced Candu-6, den sydkoreanska APR-1400 och de två ryska VVER-varianterna AES-2006 och AES-92. Jordanien räknar med att kunna underteckna en beställning i slutet av 2012. WorleyParsons utför även liknande konsultuppdrag i Egypten och Armenien. Man är också inblandade i bygget av Belene i Bulgarien. Förenade arabemiraten Tre konsortier tävlar om uppdraget att bygga Förenade arabemiratens första reaktorer; Areva, GE-Hitachi och Korea Electric Power. Koreanerna lär vara billigast räknat per installerad effekt. Men, de franska och amerikanska regeringarna stödjer aktivt sina respektive företag i budprocessen och det är därför långt ifrån klart vem som kommer att få uppdraget. Man har tidigare sagt att man räknar med ett avgörande den 30 november i år, men beslutet ser ut att bli försenat. I oktober stiftade man en ny kärntekniklag och inrättade därigenom en nationell tillsynsmyndighet för kärnteknik. Samma lag gör det också förbjudet att inom emiratens gränser anrika uran eller upparbeta använt kärnbränsle. Förbuden ligger i linje med det avtal om samarbetet inom det kärntekniska området som Förenade arabemiraten skrivit med USA. Den nya myndigheten kommer att ledas av en amerikan, William Travers, med ett tidigare förflutet på den amerikanska tillsynsmyndigheten, NRC (1976-2004) samt på IAEA (2004-2009). Det återstår att se vilka effekter de ekonomiska svårigheterna i Dubai kommer att ha på projektet. Emirates Nuclear Energy Corporation är Abu Dhabi-baserat och borde således inte bli direkt drabbat av de uppskjutna betalningarna i det statliga bolaget Dubai World. Dock har det oljerika emiratet Abu Dhabi stora fordringar hos emiratet Dubai. Fjärran östern Ap1000-bygget i kinesiska Haiyang. Foto: Westinghouse Kina I mitten av oktober undertecknade ett avtal med Ryssland om inledande arbete för att bygga två natriumkylda snabbreaktorer i Kina. De två reaktorerna väntas i princip bli kopior av BN-800 som är under uppförande vid Beloyarsk i Ryssland. Reaktorerna får en elektrisk effekt om 800 MW och blir därmed större än till exempel den första kommersiella indiska snabbreaktorn som skall stå färdig i september 2010. Den får en effekt om 500 MW. Den franska Superphénix hade dock högre effekt, 1200 MWe. Supérphenix stod färdig ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 7

1981, producerade el mellan 1985 och 1996 och stängdes för gott 1997. I Kina byggs sedan några år tillbaka även en natriumkyld forskningsreaktor (65 MWt). Även den byggs med ryskt stöd. De två kommersiella snabbreaktorerna i Kina kommer att bli de första någonsin som exporterats från ett land till ett annat. De första gjutningarna för två de två AP1000 som Kina beställt till Haiyang inleddes i slutet av september. Haiyang 1&2 skall enligt plan stå färdiga 2014 respektive 2015. Bygget av ytterligare två AP1000 Haiyang 3&4 beräknas kunna starta nästa år. Totalt planeras för sex reaktorer vid Haiyang. Sedan i våras pågår också bygget av två AP1000 vid Sanmen. Bygget av snabbreaktorprototypen PFBR i Kalpakkam på Indiens östkust. Foto: Bhavini. Indien Den femte reaktorn vid Rajastan i Indien nådde kriticitet den 24 november. Man räknar med att ta även sexan i drift i januari nästa år. Båda reaktorerna är 220 MWe tungvattenreaktorer. Reaktorerna skulle egentligen ha startat i augusti 2007 respektive februari 2008. Men, på grund av bränslebrist har man inte kunnat komma igång. Även den nybyggda Karnataka 4 står oanvänd på grund av bränslebrist. Nu har man kunnat säkra bränsleleveranser till Rajasthan via Areva. Under september återstartades Rajasthan 2 med franskt bränsle. Den hade då stått still sedan juli 2007 på grund av bristen på uran i Indien. En förutsättning för importen av det franska bränslet har varit att IAEA getts tillträde att löpande inspektera reaktorerna. Indien har tillkännagivit fyra platser på vilka man kommer att bygga utländska reaktorer. Vid Mithi Virdi delstaten Gujarat och i Kovada Andhra Pradesh kommer man att bygga upp till åtta amerikanska reaktorer, Westinghouse s AP1000 och ABWR levererade av GE Hitachi. Vid Jaitapur delstaten Maharashtra siktar man på att bygga sex EPR och vid Haripur i Västbengalen planerar man för fyra ryska VVER. Den ryska regeringen uppger också att man räknar med att teckna avtal med Indien om block tre och fyra till Kudanukulam innan året är slut. Byggena skulle i så fall kunna komma igång redan i slutet av nästa år. Den amerikanska och den indiska regeringen har förhandlat kring två frågor. USA har krävt att Indien stiftar en lag som fråntar reaktorleverantörer ansvar vid en olycka. De flesta kärnkraftsländer har sådana lagar, som istället lägger ansvaret på reaktorägaren. Man måste också enas om förutsättningarna för Indien att upparbeta bränsle som levererats från USA. Innan dessa två frågor är lösta kommer amerikanska företag inte att tillåtas exportera kärnteknik till Indien. Premiärminister Manmohan Singh besökte Washington den 22-26 november. Alldeles innan han åkte godkände det indiska kabinettet ett lagförslag där ansvarsfrågan regleras. Parlamentet kommer att stifta lagen under vintern, vilket alltså skulle undanröja ett av hindren för amerikansk reaktorexport till Indien. Idag är det inte tillåtet för privata aktörer att investera i kärnkraft i Indien. En rad aktörer, däribland den indiska handelskammaren, hävdar att det här behöver ändras om Indien skall kunna bygga ut kärnkraften i stor skala. Ett stort antal aktörer står beredda att investera i kärnkraft om lagen skulle ändras. Vi har tidigare (Kärnkraft i vår omvärld #1) rapporterat mer i detalj hur de indiska planerna för kärnkraftsutbyggnaden ser ut. I sammanfattning är de indiska planerna mycket omfattande, premiärminister Singh uttalade så sent som i september att man siktar på 470 GWe installerad kärnkraftproduktion till 2050. Det målet måste anses vare väldigt ambitiöst, men även om det inte nås säger det ändå något om hur stora förhoppningar man sätter till att kärnkraften ska kunna bidra till att lyfta hundratals miljoner indier ur fattigdom. Idag saknar runt 30% av indierna helt tillgång till el. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 8

Leverantörsnyheter Areva Tillsynsmyndigheterna i Storbritannien, Finland och Frankrike konstaterade i ett gemensamt uttalande den andra november att man anser att styr- och reglersystemen för säkerhetssystemen i Arevas EPR är för nära kopplade till andra system i reaktorn. Man vill se att de säkerhetsrelaterade systemen helt frikopplas. Konsekvensen för EPR-byggena i Olkiluoto och i Flamanville blir sannolikt att man installerar ett analogt system för övervakning och styrning av reaktorn parallellt med det digitala. Det är även troligt att den kinesiska tillsynsmyndigheten kommer att titta på beslutet och kräva förändringar av de två EPR som byggs i Taishan. Areva säger att man inte räknar med att förändringarna i styr och reglersystemen skall leda till några förseningar i de pågående byggena. EPR-bygget i finska Olkiluoto är nu runt 80% färdigt, Flamanville 3 i Frankrike är färdig till två tredjedelar och de två kinesiska byggena i Taishan är till ungefär en tredjedel klara. Det finska bygget är runt tre år försenat och Areva räknar med att göra en förlust på 2,3 miljarder euro på projektet. Utöver det är Areva tvungna att lösa ut Siemens som äger 34% av företaget. Man bedömer att det kommer att kosta runt två miljarder euro. Areva har inlett en försäljning av sitt elnät. Huvudsakligen görs detta för att man behöver få loss pengar. GE-Hitachi GE-Hitachis kokvattenreaktor ES- BWR ser ut att bli den första reaktorn som kommer att få ett typgodkännande av den amerikanska tillsynsmyndigheten NRC. Planen är att ansökan skall vara färdigbehandlad i september 2011. ESBWR har drabbats av en rad motgångar då flera av de kraftbolag som varit intresserade av reaktorn antingen ångrat sig och valt en annan reaktor, eller lagt ned sina planer på att bygga reaktorer. Arbetet med att typgodkänna Arevas EPR beräknas vara klart i februari 2012. För Westinghouses AP1000 finns ännu inget datum. GE-Hitachi kommer att återuppta licensieringsprocessen för ESBWR i Storbritannien. Man drog sig ur så sent som i september 2008. Man har hela tiden varit tydlig med att man vill ha med sig en eller flera kunder för att fortsätta. Beskedet att man återigen går med kan alltså ses som att man har skrivit avtal med en eller flera köpare om att tillsammans driva processen vidare. Detta är ett genombrott för reaktorn efter de motgångar man haft tidigare. notiser Finansiella risker Kärnkraftens ekonomi är en ständigt återkommande fråga där åsikterna går vitt isär. Vi har tidigare (Kärnkraft i vår omvärld #3 och #5) redogjort för huvuddragen i diskussionen. Det senaste inlägget i kostnadsdiskussionen kommer från Citigroup som i sin New Nuclear The Economics Say No, den nionde november bestämt avråder från investeringar i kärnkraft utan statliga subventioner. Man ser fem huvudsakliga finansiella risker i att investera i kärnkraft; planeringen, bygget, driften, elpriset och avvecklingen. Tre av dessa; bygget, elpriset och driften anser man vara så stora att de kan leda till konkurs även för stora kraftbolag. I bygget ser man en stor risk för förseningar och därmed fördyringar. För driften ser man främst en risk i att tillgängligheten för reaktorn blir sämre än väntat. Det skulle kunna bero på tekniska problem, eller på direktiv från myndigheter. Man anger sammanfattningsvis att ett elpris på 65 /MWh är nödvändigt för att investeringen skall löna sig. Citigroups bedömning är att det är orimligt att förvänta sig ett så högt elpris långsiktigt åtminstone på den brittiska elmarknaden, vilken man framförallt adresserar i rapporten. Amerikansk anrikning USEC Vi har tidigare rapporterat om det amerikanska företaget USEC, som uppför en ny urananrikningsanläggning i Ohio. Bygget är i full gång. Man har hittills investerat runt 1,5 miljarder dollar, men har sedan en tid finansieringsproblem. Förhoppningen var att längs vägen ordna fram ytterligare två miljarder dollar från investerare. Sedan finanskrisen slog till har det visat sig svårare än man trott. Bygget går sedan i våras på sparlåga och förhandlingar pågår med det amerikanska energidepartementet (DOE) om lånegarantier. DOE har sagt att man ger USEC den tid man behöver för att visa att tekniken kommer att fungera och att man har sunda finanser. De båda parterna bedömer att det kommer att ta sex månader eller mer. USEC baserar sin anläggning på en nyutvecklad centrifug som är väsentligen större än de centrifuger som används i de europeiska och ryska anrikningsanläggningarna. Förhoppningen har varit att åstadkomma en effektivare maskin. Det som främst är oklart är dock hur höga underhållskostnader man kommer att få och hur länge centrifugerna kommer att fungera. DOE vill få en betydligt bättre bild av den ekonomiska risken i lånegarantierna innan man beviljar dem. Förutom USEC har även Areva ansökt om lånegarantier till sin amerikanska anrikningsanläggning. Totalt finns två miljarder dollar avsatta för bränslecykelns begynnelsesteg där anrikning ingår. Detta är alltså samma summa som USEC ansökt om. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 9

World Energy Outlook Den senaste upplagan av IEAs World Energy Outlook prognostiserar i sitt medelscenario att kärnkraften kommer att stå för 11% av elproduktionen år 2030. Idag är andelen 14%, 1998 var den 17%. Kärnkraften spås öka från 371 GWe installerad effekt 2007 till 475 GWe 2030. Den största ökningen väntas i Kina där man räknar med 60 GWe kärnkraft 2030. I Europa spås kärnkraftproduktionen minska kraftigt och i USA öka något. IEA placerar sig i mittenspannet av kärnkraftsprognoser. Till exempel ger IAEAs prognos vid handen att kärnkraften kommer att ha en viktigare roll framöver, medan flera miljöorganisationer spår att kärnkraftens roll snabbt kommer att minska när reaktorerna börjar falla för åldersstrecket. Årets upplaga av World Energy Outlook blev kraftigt kritiserad av anonyma interna källor som uppgav för den brittiska tidningen The Guardian att IEA medvetet överskattar oljereserverna för att inte göra amerikanerna upprörda. Ukraina har anrikningsplaner Ukrainas president Yulia Tymoshenko uppgav i ett uttalande den 19 november att Ukraina har planer på att bygga en urananrikningsanläggning med ryskt stöd. Idag finns urananrikning i några få länder. Ryssland, Frankrike, URENCO och USA är de fyra stora spelarna. URENCO är ett företag som samägs i tredjedelar av regeringarna i Nederländerna och Storbritannien samt av tyska E.ON och RWE. Kina och Japan har mindre anrikningsanläggningar. Dessutom tillkommer några små anläggningar som i princip saknar betydelse kommersiellt. Urananrikning är kontroversiellt politisk då den utgör grunden för den ena metoden att framställa kärnvapen. Det är oron för att anrikningen ska komma att användas för vapenframställning som är skälet till den starka kritiken mot den anläggning som Iran bygger i Natanz. I september avslöjade för övrigt Iran i ett brev till IAEA att man också bygger en andra anrikningsanläggning. Redaktion Daniel Westlén Vattenfall Research & Development AB 162 87 Stockholm daniel.westlen@vattenfall.com 08 739 53 96, 073 819 53 96 Kontakt: Lars Wrangensten Elforsk AB Programområde El- och Värmeproduktion 101 53 Stockholm 08 677 26 77, 070 345 07 14 lars.wrangensten@elforsk.se www.elforsk.se layout: Mio Nylén formiograf mio@formiograf.se www.formiograf.se 073 406 78 00 Den 21 januari 2010 arrangerar Elforsk ett seminarium på Nalen i Stockholm på temat Ersätta och bygga nya reaktorer. Beslutet att tillåta att de svenska reaktorerna ersätts ger upphov till en rad frågor som kommer att diskuteras av väl insatta talare. Seminariet är öppet för intresserade, men kräver anmälan. Mer information och instruktioner för anmälan finns på Elforsks webplats. (www.elforsk.se/karnkraft/karn_omvarld.html) ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 10