Hästhagen Upptecknare: Eric Carlsson Övre Hästhagen T orpet nämns första gången i husförhörslängden år l765, och namnet var då Westra Hästhagen. 1860 hade det fått namnet Marklanda Norregård 2 för att på 1930-talet antaga nuvarande namnet Övre Hästhagen. Hästhagen, Nedre (Östra) Nuvarande bostadshus är byggt 1896 av timmer, rödmålat med vita knutar. Huset som nu är moderniserat innehåller två rum med öppen spis samt kök och badrum på första våningen. En trappa upp finns ett rum och vind. Ladugården är nybyggd 1908, sedan den gamla brunnit ned. Där finns plats för ett tiotal kor, två hästar samt ungdjur. Åkerarealen är enligt kontrakt från 1865 nio tunnland = ca 4,5 hektar. Arrendet utgöres av fyra dagsverken i veckan, 40 kvinnodagsverken, 50 riksdaler kontant plus de vanliga småutskylderna. Från 1765 har det funnits följande invånare på Ö. Hästhagen: Brukare Jonas Persson, f. 1717, hustrun Elin, f. 1729 och barnen Jon, Marta, Karin, Sven och Lisbet. Brukare Måns Persson, f. 1752, hustrun Cajsa Jonasdotter, f. 1762. Barn: Lisbet, Lena, Anders, Peter och Lisa. Drängen Carl Svensson, f. 1754 och pigan Stina Olofsdotter, f. 1769. Hustrun Cajsa dog i bröstsjuka 1796 och samma år gifte Måns Persson om sig med Stina Håkansdotter från Hjälmagård, Öja. 1799 fick de en dotter, Cajsa, som dog i "bröstkvav", hon blev endast två månader gammal. Som inhyses bodde det tidigare brukarparet Jonas och Elin Persson (se ovan). Jonas dog i bråck 1799 och Elin avled 1802. År 1811 kom det ett par från Lagemåla. Det var Peter Börjesson, f. 1788 och hans maka Lisa Månsdotter, f. 1787. Lisa var dotter till torparparet Måns och Stina Persson. De arrenderade gården till 1818 då de flyttade till Bergsholm. Samma år kom en annan torparfamilj från Eknaholm till Hästhagen. Det var Sven Börjesson med hustru Catarina Månsdotter, f. 1793 och fyra barn, Sigrid, f. 1819, Cristina, f. 1821, Peter Johan, f. 1827
och Carl, f. 1826. Hustrun Catarina var dotter till ett tidigare torparpar på Hästhagen, Måns och Stina Persson. Sven och Peter var bröder och uppvuxna på torpet Eknaholm. 1839 flyttade familjen Sven Börjesson till Sandvik och från detta torp kom en ny familj till torpet. Det var Anders Svensson, f. i Bergunda 1796 med hustru Elin, f. 1793. De hade fyra barn: Peter f. 1818. Arvid, f. 1829, Johan, f. 1835 och Cajsa, f. 1831. Samtliga barn födda på Sandvik. Sonen Arvid övertog arrendet efter fadern. Han hade gift sig med Stina Persdotter, f. 1824 i Dädesjö. Stina hade en son med sig, Johan Peter, f. 1852. Han flyttade till Marklanda Månsagård 1875. Gemensamma barn var: Ingri-Maria, f. 1855, gifte sig 1878 med torparen Karl Magnus Pettersson och flyttade till Storkeboda, Anna-Catarina, f. 1857, flyttade till Tävelsås 1882, Ida Cristina, f. 1865 död 1882, Anders Vilhelm, f. 1869, flyttar till Vestenhaga 1884, Carl-Gustav, f. 1859, gifte sig 1881 med Johanna Cristina Jonasdotter, f. i Bergunda 1857 och flyttade till torpet Olofstorp 1882. Arvids föräldrar, Anders och Elin, bodde kvar som inhyses tillsammans med barnen Johan och Ingri. Johan flyttade hemifrån 1853 och Ingri till Kalvsvik l855. Elin avled 1866 och Anders 1872. Arvid och Stina var kvar som brukare av Övre Hästhagen, som nu fått namnet Marklanda Norregård 2, till 1882, då August Pettersson kom från Marklanda Norregård nr l och gifte sig med dottern Anna Katarina och blev arrendator. Arvid och Stina bodde kvar som inhyses till 1885, då de flyttade till grannhuset Ledet. August och Anna fick med tiden 10 barn.: Hilda Kristina, f. 1883 gifte sig 1916 med Jakob Andersson och flyttade till jordbruket Bergunda prästgård. Anna Maria, f. 1884, gift 1912 flyttar de till Göteryd. Johanna Charlotta, f. 1887, gift 1908, flyttar de till Reppe stärkelsefabrik. Karl-Johan stannade hemma och övertog gården. Gustav Vilhelm, f. 1889, flyttade till S. Sandsjö 1921. Anton Julius Alfred, f. 1891 död samma år. Emma Augusta, 1892, gift 1921, flyttade till Kalvsvik. Vendla Vilhelmina, f. 1895, gift 1922 med Adolf i Björketorp. Oskar, f. 1898, gifte sig 1928 med Alma Johansson från Tävelsås, f. 1899. Anders Hjalmar, f. 1900, flyttade till S. Sandsjö 1926 August Pettersson blev med tiden sjuklig och 1921 övertog sonen Karl-Johan gården. August och hustrun Anna-Katrina bodde kvar på Övre Hästhagen under sin återstående levnad. August dog 1936 och Anna-Katrina 1941. Sonen Karl-Johan, som var ogift, friköpte gården 1926 från Marklanda. Med hjälp av tillfälligt anställda pigor och drängar skötte han Övre Hästhagen till 1945, då brodern Oskar och hustrun Alma övertog den. De fick fyra barn: Birgitta, f. 1928, Gulli, f. 1930, Vilhelm, f. 1932 och Kerstin, f. 1936. Oskar och Alma brukade gården till 1985, då Alma avled och Oskar flyttade till Solgården i Gemla. Han dog 1997, nästan 100 år gammal. Övre Hästhagen hade stått tomt till Oskars död, då Ove Karlsson, född på granngården Ledet, köpte den av Oskar Peterssons dödsbo. Gården hade brukats av samma släkt 1780-1997.
Nedre Hästhagen Från 1929 heter det f d torpet Nedre Hästhagen. Det är första gården på höger sida på vägen mot Vallstugan, som viker av från väg 23 vid f d Furubo skola. Arealen var ca 7 har odlad jord. Arrendet betalades 1838 med 176 mansdagsverken, 50 hjälpen, 6 trädgårdsdagsverken samt de vanliga leveranserna av mjölk, ägg, bär m m per år. 1765 bodde när brukaren Nils Persson, f. 1714, med hustrun Brita, f. 1717. Nils dog 1785. 1785 kom brukaren Johan Eriksson, f. 1742, med hustrun Johanna Nilsdotter, f. 1749, och övertog arrendet. De hade fyra barn med sig: Johan, Peter, Stina och Sven. Mellan åren 1788-1799 bodde följande invånare på Ö. Hästhagen: Brukaren Peter Jönsson (det framgår ej av kyrkboken om han var gift). Inhyses Jöns Israelsson, f. 1743, död 1794 i "bukref" 1796 kom det en ny brukare från Qvenneberga, Jakob Jönsson, f. 1760 med hustrun Ingegerd Andersdotter, f. 1760. De hade en dotter, Cajsa. En ny brukare, Per Jönsson, f. 1770 övertog arrendet efter Jakob. Han var gift med Maria Persdotter från Påtetorp. De fick barnen Anders, Stina och Lisa. Lisa blev bara ett år. 1803 dog brukaren Jönsson "i förstoppning". Änkan Maria gifte om sig tre år senare med drängen Per Bengtsson från Björketorp. De fick en dotter, Britta-Stina. De innehade torpet till 1810. Samma år kom från Olofsgård brukaren Carl Bergström, f. 1776 med hustrun Marta Svensdotter, f. 1770. Barn: Lisa, f. 1792, Cajsa, f. 1795, Sven, f. 1801 och Johannes, f. 1802. Nästa brukare var Jon Jonasson, f. 1790 med hustrun Ingrid Jonasdotter, f. 1791. Jon kom från Marklanda Månsagård 1812 och flyttar till Eknaholm 1821. Brukaren Sture Kjellsson, f. 1789 med hustrun Gustava, f. Blom 1796 Barn: Anna, f. 1817 och Anders, f. 1820. 1822 kom brukarfamiljen Sven Jonasson, f. 1793 och Elin Petersdotter, f. 1790. De hade sonen Elis, f. 1820 med sig. Familjen kom från Qwälleberg 1822. På Hästhagen föddes sönerna Magnus 1823 och Jonas 1830. De innehade arrendet till 1849, då sonen Jonas övertog det tillsammans med hustrun Ingrid-Cajsa Nilsdotter. De fick fem barn: Maria Cristina, f. 1854, Carl Gustav, f. 1856, Helena, f. 1859, Eva Sophia, f. 1862 och Johanna, f. 1865. Jonas och Ingrid-Cajsa var det sista torparparet på Övre Hästhagen. Från år 1866 till 1926 har Östra Hästhagen troligen legat öde. Det finns ej någon uppgift i husförhörslängderna om torpet. I oktober 1926 köpte kördrängen John Persson från Marklanda, som var gift med Karin, f. Kvist torpet av Gerda Lindencrona, Anna Gyllensvärd, Hedvig Rappe och hennes man Gerhard. Köpesumman var 5.600 kronor. Det fanns ej några byggnader kvar på den gamla gården, utan de fick uppföra ny bostad och ladugård. Gården fick nu namnet Nedre Hästhagen (för att ej förväxlas med Övre Hästhagen). Innan byggnationen var färdig blev Karin sjuk, så de kunde ej fullfölja bygget eller bosätta sig där, men det gjorde Johns föräldrar Emil och Ingrid, som kom dit från torpet Ryafällan och övertog gården. Av sina 12 barn hade de 7 med sig till Hästhagen. Det var Ingeborg, Martin, Gustav, Bertil, Ragnar, Hilma och Greta. Bostaden var inte färdigbyggd, så familjen fick bo hos dottern Agnes och mågen Hilding på Röda krog några månader, tills det blev inflyttningsklart.
Bröderna Martin och Bertil fick arbete med dikning på Marklanda gård. På den tiden, i början av 1930-talet, fanns det ej några vattentäta skodon. Den vanligaste fotbeklädnaden var träskostövlar (träskor fästa vid läderskaft). De höll ej vattnet ute så fram på senhösten blev det för kallt om fötterna och de fick avbryta dikningen. Men en dag fick de se en annons i Växjöbladet, att Hjalmar Petri i Växjö hade fått hem ett parti stövlar av gummi, som skulle vara vattentäta. De visade annonsen för arbetsgivaren, godsägaren G.A. Nilsson, och menade, att om vi hade sådana stövlar kunde vi dika även på vintern. Nilsson var ju mån om att få arbetet utfört, så han åkte in till Petris och köpte var sitt par till dem. Det var nog de första gummistövlarna i Bergunda. Martin och Bertil var ett par företagsamma bröder. I början av 1950-talet började de med stenröjning av böndernas åkrar. De inköpte ett lastbilschassi med motor, på vilket de monterade en kompressor och svängbar kran. Först borrades ett hål i stenen, en plint kilades in, vari kopplades en kätting och stenen drogs upp på vagnen med kranen, varefter stenarna tippades i ett röse. Det var många åkrar som blev stenfria på detta sätt, bl a Stora Hammaren. Men nu växer skog i stället för säd på de stenfria åkrarna. Martin gifte sig med Helfrid och byggde sig ett hus i Bergsnäs. Detsamma gjorde Bertil, han gifte sig med Ebba. Martin, Bertil och Ragnar hade också ett lastbilsåkeri och grustag i Tunatorp. Det avvecklades när flygfältet byggdes. 1942 övertog sonen Gustav gården efter fader Emil och startade en silverrävsfarm med ett 30-tal djur. Emil avled 1950, hustrun Ingrid bodde de sista åren hos dottern Hilma och hennes make Tage i Räppe och ibland hos yngsta dottern Greta, där hon avled 1954. Hilma är den enda kvarlevande av de 12 syskonen. Hon har glatt många med sin vackra sångröst och var i många år med i Bergunda sångkör. Hon har arbetat med städning och som servitris och sista tiden som föreståndarinna i skolbespisningen. Gustav Persson innehade Hästhagen till 1952. Samma år kom Gustav Ström med familj från torpet Ryafällan. Han var född 1895, hustrun Rut 1898. De hade barnen Gösta, Rune, Margareta, Kennert och Ros-Mari med sig. Gösta köpte gården av Gustav Persson. Den var 5/48 mantal och cirka 7 har odlat. 1953 gifte Gösta sig med Ingrid. De fick barnen Birgitta 1953, Tomas 1957 och Leif 1959. Gustav Ström var också lantbrevbärare i många år. Han började 1932 och slutade 1961. Posten hämtades på Räppe station. 1932 var sträckan 21 km, som han fick cykla tre dagar i veckan. Efter tio år utökades turen till 27 km fyra dagar i veckan och i mitten av 50-talet sex dagar. Ström hämtade posten även på söndagarna, men han bar ej ut den. De som ville kunde hämta tidningen hos honom. De sista åren körde han moped. Sonen Gösta övertog postutbärningen efter fadern och höll på med det till 1964, då sträckan blev bilburen. Att vara lantbrevbärare innan linjen blev bilburen var ingen sinekur. Det var särskilt besvärligt under de kalla vintrarna i början av 1940-talet. Det var mycket snö och ca 30 grader kallt. Vägarna var inte plogade så det gick inte att cykla utan Ström fick sätta postväskan på en sparkstötting och där det ej var vägat, fick han dra sparken i ett rep. Det var dryga 27 km att gå fyra dagar i veckan! Gustav Ström vistades de sista åren på Solgården i Gemla, där han avled 1967. Hustrun Rut dog 1960.
1966 började Gösta som eldare på I 11 och senare blev han förrådsman. 1967-68 renoverade makarna N. Hästhagen. Ingrid fick sköta det mesta i jordbruket. Gösta avled 1992 men hon fortsatte att driva jordbruket med hjälp av barnen. Nu bor hon ensam kvar med en son. Brevbärare Gustav Ström 1950-talet.Foto: Sven- Erik Arenas. Kopia av boken BERGUNDA - EN ÅTERBLICK från 1999 sid 199-204 Illustration Kerstin Posse Bergunda Hembygdsförening.