WIENER PHILHARMONIKER Lör 13.6.2015 kl. 19 Musikhuset Wiener Philharmoniker Franz Welser-Möst, dirigent Jean Sibelius Lemminkäinen op. 22 Lemminkäinen och jungfrurna på ön Tuonelas svan Lemminkäinen i Tuonela Lemminkäinen drager hemåt 50 min PAUS Franz Schubert Sinfoni nr 3 D-dur D. 200 Ludwig van Beethoven Leonore-uvertyr nr 3 C-dur op. 72 23 min 12 min Konserten slutar ca. kl. 21 I samarbete med: Jane och Aatos Erkkos stiftelse, Alfred Kordelins stiftelse, Helsingfors stad, Musikhuset Wiener Philharmoniker sponsor PRESENTATION AV VERKEN: Kimmo Korhonen ÖVERSÄTTNINGAR: Tove Djupsjöbacka REDAKTION: Elissa Shaw
Jean Sibelius (1865 1957): Lemminkäinen, fyra legender ur Kalevala op. 22 I vilken grad komponerade Sibelius in sig själv i Lemminkäinensviten? Identifierade han sig med Lemminkäinen, den arroganta kvinnotjusande hjälten, som i sin ärelystnad störtades ner i dödsriket (Tuonela), räddades av sin moders kärlek för att sedan som segrare återvända hem? Sibelius gjorde själv en liknande resa. Han inledde kompositionsprocessen full av självförtroende i tron att han komponerade en opera. Sedan drevs han in i en konstnärlig kris, var nära skapandets svarta ström men räddades och drog segerrik mot sitt tonsättarmässiga hem. I stället för en opera slutförde han Lemminkäinensviten, en av de centrala monumenten under hans period som ung tonsättare. Operan som hägrade i början av Lemminkäinensvitens födsloprocess var Båtens skapelse, baserad på en berättelse ur Kalevala och inspirerad av Wagners tankar. Då Sibelius sommaren 1893 såg Wagneroperor i Bayreuth och München bröt han ihop och avstod från hela projektet. Han samlade spillrorna av sitt självförtroende och inledde komponerandet av en orkestersvit, i vilken han kunde utnyttja material från det skeppsbrutna operaprojektet. T.ex. omarbetade han uvertyren till svitens mest kända sats Tuonelas svan. Uruppförandet av Lemminkäinensviten i april 1896 fick till största delen ett gott mottagande, men då verket framfördes i november 1897 i en version omarbetad av Sibelius, utdömde landets mest respekterade kritiker Karl Flodin den som patologisk. Sibelius svarade genom att dra bort två av verkets satser från offentligheten. Där hölls de i decennier endast Tuonelas svan och Lemminkäinen drager hemåt fann nåd i hans ögon. Lemminkäinensvitens programmusikaliska utgångsläge kombinerar berättarkraft med en stark symfoniartad helhetsgestaltning i fyra satser. Postwagneriansk intensitet i mörka tongångar råder, och verkets laddade stämningar kan ses som en musikalisk version av 1890- talets finländska symbolism. I den inledande satsen uppträder Lemminkäinen som en kvinnotjusare, Kalevalas Don Juan. I svitens långsamma sats Tuonelas svan målar det engelska hornets oerhört vackra sång en musikalisk bild av denna gåtfulla fågel i den finska mytologin. Lemminkäinen i Tuonela utgör ett skräckfyllt scherzo i Lisztanda. Dödssynerna balanseras upp av Lemminkäinens moders asketiska vaggvisa i folklig stil. I den avslutande satsen drar Lemminkäinen hemåt som en segerrik hjälte. Han är definitivt en aristokrat, sade Sibelius.
Franz Schubert (1797 1828): Symfoni nr 3 D-dur D. 200 Åren 1814 16 utgjorde ett sällsynt undantag för Schubert. Han gästspelade nämligen i det borgerliga arbetslivet som lärare i faderns skola. Musiken behärskade trots detta hela hans existens och han utnyttjade all tänkbar tid till att komponera. År 1815 var han speciellt produktiv under detta år skrev den 18-årige ynglingen bl.a. två symfonier, en opera, fyra sångspel, två mässor, flera körverk, en stråkkvartett, pianomusik och nästan 150 sånger, bland dem den mästerliga Erlkönig. Tredje symfonien ingår i Schuberts kompositionsskörd från detta febriga år och vittnar för sin del om Schuberts häftiga skapelsetakt. I maj skisserade han snabbt upp den långsamma introduktionen till första satsen samt inledningen till satsens snabba huvudavsnitt. Sedan blev det en paus i arbetet, men resten skrev han i juli, på åtta dagar. Man kan skönja att verket är skrivet av en ung tonsättare. Det komponerades under en tid då Schubert ännu inte tagit sig av komponerandet av en stor symfoni, som han sedan kom att göra på 1820-talet. Förebilderna för Schuberts tidiga symfonier var de stora wienklassikerna Haydn, Mozart och Beethoven, och även i tredje symfonin är deras inflytande tydligt. Beethoven var den enda av dem som fortfarande var vid liv och som symfoniker hade han uppnått en överlägsen position. Även om flera av Schuberts symfonier inte framfördes under tonsättarens livstid, har han visat sig vara mest betydande av alla de kompositörer som skrev symfonier i skuggan av Beethoven. Tredje symfonin är en kombination av lyrisk fräschör och gossaktig energi. I första satsen har inledningen till såväl huvud- och sidotemat anförtrotts träblåsarna, vilket avviker tidens orkestertekniken som oftast föredrog första violin. Dessutom är Schuberts teman sinsemellan besläktade, precis som i flera av Haydns symfonier. Det lyriska betonas i den oskyldigt enkla långsamma satsen, medan menuettens accenter och synkoper nästan spränger gränsen till scherzot. Finalen stormar fram och färgläggs av häftiga dynamiska övergångar, överraskningar i harmonierna, spännande kromatiska figurer samt den tarantellaaktiga 6/8-rytmen som piskar upp farten.
Ludwig van Beethoven (1770 1827): Leonore-uvertyr nr 3 Räddningsoperan var en genretyp som uppstod genom den franska revolutionen. Dess föregångare utgjordes av verk som Mozarts Enleveringen ur seraljen, men först i efterdyningarna av revolutionen blommade genren upp på allvar och fick en betydande ställning. Kärnan i räddningsoperan är att befria en människa som fängslats på falska grunder. Oftast är kärleken den drivande kraften, men man kan lätt göra mer omfattande allmänmänskliga, idealistiska eller politiska tolkningar. Beethovens tonsättarvärv upplystes av den kämpande humanismens låga och hans enda opera Fidelio är den mest kända av räddningsoperor. Operan fick sin slutliga form först efter en hård skapelsekamp och det krävdes tre försök (1805, 1806 och 1814) de två första under namnet Leonore innan Beethoven var nöjd. Även om operan bytte namn förblev hjälten densamma. Leonore, den kvinnliga huvudrollen, förklär sig till man och träder under namnet Fidelio i tjänst som fångvaktarens medhjälpare, allt för att rädda sin man Florestan som fängslats på grund av sina politiska åsikter. Beethoven komponerade egna uvertyrer för alla tre versioner, och dessutom en fjärde för en föreställning i Prag som sedermera inhiberades. Leonore-uvertyren nr 3 inledde 1806 års version och är den musikaliskt sett rikaste av de fyra alternativen. Med sina motsatta ingredienser är den så självtillräcklig och gedigen att det är lätt att förstå varför Beethoven till den slutliga operan valde den mer komprimerade och neutrala Fidelio-uvertyren. Leonore 3 kvarstår som ett populärt konsertnummer och i den långsamma inledningen, det energiska allegrot, trumpetfanfarena och den fröjdefulla slutklimaxen kan man skönja en miniatyr av själva operans olika dimensioner.
WIENER FILHARMONIKER Wiener Philharmoniker Det finns knappast någon annan musikensemble som är så starkt förknippad med den europeiska klassiska musikens historia och traditioner som Wiener filharmoniker. Orkestern grundades 1842 av Otto Nicolai och ända sedan dess har orkestern förtrollat framstående tonsättare och dirigenter samt åhörare världen över. Fascinationen baserar sig inte enbart på den homogena musikaliska stil som omsorgsfullt bevarats från generation till generation, utan även på orkesterns unika historia och struktur. Största delen av all makt i organisationen utövas av orkestern själv. Enligt filharmonikernas stadgar kan endast medlemmar av orkestern vid Wiener Staatsoper bli medlemmar av Wiener filharmoniker. Innan man kan bli medlem av filharmonikerna måste man först provspela för tjänst vid operaorkestern samt framgångsrikt spela tre år i denna innan det är möjligt att ansöka om medlemskap i föreningen Wiener filharmoniker. Varje säsong spelar Wiener filharmoniker omkring 110 konserter på hemmaplan. Man uppträder också vid Wiener filharmoniker-veckan i New York samt Japan och medverkar sedan 1922 vid Salzburgfestivalen. Orkestern gästspelar årligen i framstående konsertsalar och vid festivaler i hela världen samt ger den traditionella nyårskonserten, som sänds i över 90 länder, och gratiskonserten Sommernacht på Schönbrunn, som årligen lockar nästan 100 000 åhörare. År 2014 erhöll Wiener filharmoniker det respekterade Birgit Nilsson-priset för sina oerhörda framgångar samt insatser för opera och konserter. Samma år erhöll man även Herbert von Karajans musikpris. Rolex är Wiener filharmonikers exklusiva sponsor sedan 2008. Under det senaste årtiondet har Wiener filharmoniker även spelat välgörenhetskonsert till förmån för olika humanitära ändamål världen över. Musikerna i Wiener filharmoniker strävar efter att följa det motto Ludwig van Beethoven antecknade som inledning till sin Missa solemnis: Från hjärtat, till hjärtat.
FRANZ WELSER-MÖST Roger Mastroianni Franz Welser-Möst är en av världens ledande dirigenter och chefsdirigent för Clevelandorkestern sedan 2001. År 2014 förlängdes hans kontrakt med denna framstående kulturinstitution och han kvarstår nu som orkesterns musikaliska ledare till 2022. Hans era kommer alltså att omfatta orkesterns hundraårsjubileum 2018 och vara den näst längsta i orkesterns historia hittills. Franz Welser-Möst var musikalisk ledare (Generalmusikdirektor) för Staatsoper i Wien 2010 2014. Under hans tid i huset omfattade repertoaren bl.a. en betydande nyuppsättning av Wagners Nibelungens ring samt kritikerrosade nya uppsättningar av Hindemiths Cardillac, Janáčekss Kátja Kabanová och Från de dödas hus, Verdis Don Carlos och Puccinis La Fanciulla del West, ett konsertant uppförande av Wozzeck i New Yorks Carnegie Hall samt repriser av Rosenkavaljeren, Ariadne på Naxos, Parsifal samt Tristan och Isolde. Welser-Möst har som gästdirigent också ett synnerligen nära och fruktbart förhållande till Wiener filharmoniker. År 2013 hade han äran att för andra gången under tre års tid dirigera orkesterns prisade nyårskonsert. CD-inspelningarna av konserterna 2011 och 2013 har båda sålt dubbelplatina. Han har också dirigerat Wiener filharmoniker vid festivalerna i Salzburg och Luzern, vid BBC Proms, i Suntory-salen i Tokyo, vid Sommernacht-konserten på Schönbrunn samt regelbundet vid orkesterns egen konsertserie i Wiens Musikverein. Efter en rosad konsertserie med orkestern i Carnegie Hall, New York kommer han att dirigera deras Nordenturné 2014/2015. Han dirigerar också flitigt vid Salzburgfestivalen, och efter prisade föreställningar av Rusalka och Rosenkavaljeren kommer han att dirigera en ny produktion av Fidelio med Wiener filharmoniker 2015.