GUDSMÖTE Predikan av: Anne-Jorid Ahgnell Smyrnakyrkan, 23 september 2012
Heliga vanor för vanliga människor - Gudsmöte Inledning Vi är i full gång med att förbereda Smyrnas julkonserter, och i torsdags spelade jag julmusik så det dånade... Jag sjöng med full röst och tänkte lycklig att det kommer bli fina julkonserter i år. Men så, omotiverat, började jag gråta. En ordlös, oförklarlig sorg tog över mitt fokus. Jag sa högt i rummet Varför känner jag så här, Gud? Medan jag torkar mina tårar knackar det på dörren. Jag hade bokat en hantverkare. Det var en ung, vacker kvinna som kom. Vi hade aldrig träffats. Vi hälsar artigt och det går två minuter innan vi, på förunderliga vägar, berör hennes livssmärta. Vi stod fortfarande i hallen då stilla tårar rann nedför hennes kind. Då visste jag vad som hände innan hon kom; Jag fick ana något av bördan hon bär. Hon är känd av Gud och i torsdags hade Gud stämt möte med henne i mitt kök. Han ville väva hennes liv in i sitt liv. Röra vid hennes smärta. Köket blev ett heligt rum, mättat av Guds närvaro. En plats för ett heligt möte. En var en tredje osynlig gäst satt vid vårt bord. Mitt i vardagens alla bestyr. 1. Hemlängtan/Första Gudsmötet Några här som har flyttat hemifrån och till Göteborg i höst? Hur många är INTE född och uppvuxna i Göteborg? Är Sverige ditt hemland nu? Är Göteborg din hemstad? Händer det att du ibland längtar hem? Hemlängtan är en av de starkaste, inre drivkrafterna vi har. Längtan efter det och dom vi djupast sätt tillhör. Hemlängtan har med hela vår identitet att göra. Vi söker våra rötter, vårt ursprung, vår tillhörighet. När den djupa längtan hem tar tag i en människa, så skall det starka krafter till för att stå emot. För många blir längtan hem så stark att dom flyttar sina liv efter. Följer hjärtats inre golfström. Jag tror alla människor bär en hemlängtan som går djupare än längtan efter ett land, stad, släkt, familj. En grundläggande längtan efter Gud, vår himmelska Far, vårt andliga upphov. Därför bär vi på samma frågor Vart kommer jag ifrån? Varför lever jag? Vad händer när jag dör? Vår djupaste hemlängtan grundar sig i våra existentiella behov: Vi längtar efter den obetingade kärleken och tillhörigheten. Att bli omfamnad, höra till, vare sig vi har lyckats eller misslyckats.
Var finns detta hem? Det enda ställe jag kan finna denna obetingade kärlek, tillhörighet, är hos Gud. Hur är det annars möjligt för gudsförnekaren Björn Ulvaeus att skriva texten till en vår tids mest använda andliga sånger Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv för dig. Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav Kristina från Duvemåla flyttade hemifrån, från Sverige. Från hemlandet, barndomshemmet, familj Men hennes desperata behov av tillhörighet handlade vare sig om geografi eller biologi, det var ett rop efter Gud. Vi längtar hem! Att få bli varm i en famn. Vara känd på gott och ont och ändå accepterad, älskad och inkluderad. Rembrandt har målat en fantastisk tolkning av liknelsen om den förlorade sonen. En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min. Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare. Och han gav sig av hem till sin far. (Luk 15:11-20a) En av de vackraste meningar jag kan läsa i Bibeln: Då kom han till besinning. Norska; Da kom han til seg selv. Jeg vil stå opp og gå hjem til min Far Alltså, när han kom ihåg vem han var, vart han hörde hemma. Då visste han vad han ville han ville ha gemenskap med sin Far. ALLA människor kan möta Gud! Vem som helst, kan när som helst, var som helst Göteborg är full av människor som har mött Gud och känner Gud. Det är en mänsklig rättighet att veta ATT man kan möta Gud. HUR man kan möta Gud. Ända sedan den första kristna kyrkan, har det varit en helig vana att dela sin erfarenhet av Gud. (I gudstjänsten var det ett vittnesbörd om det första mötet med Gud)
2. Pågående Gudsmöte = förvandling Kan det då bli en helig vana att möta Gud? Att ständigt erfara Guds närvaro? Eller får man leva på denna frälsningsupplevelse resten av livet? Konservera den, så att den håller Det kan aldrig beskrivas som vardagligt att möta Gud, men det kan hända varje dag! Jag är van att umgås Gud, men kan bara beskriva det som nåd! Men, det är en helig vana att UPPSÖKA Gud!! Ge tid, rum och plats för möte med Gud i mitt liv och min vardag. Jag har träffat en del fina, kristna människor som mött Gud på ett övertygande sätt, men som konserverat Gudsmötet Blir ett DÅ Det är bra med minnen om heliga Gudsmöten, men håll samtidigt längtan efter nya Gudsmöten högt. Det finns nämligen Gudsmöten som alltid pågår. Gud är ALLTID närvarande. Frågan är snarare i vilken grad VI är närvarande, känsliga och medvetna om Guds närvaro (Då kom han till besinning). När Gud blev människa i Jesus, så kom han för att bli oss nära. Han skulle aldrig mer vara långt borta, Aldrig mer lämna oss: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ha vår boning hos honom. (Joh 14:23) En av Guds adresser här på jorden är alltså ditt liv. Det kallar jag nära! Ditt eget hjärta är en mötesplats. Bönen, bibelordet, gemenskapen, gudstjänsten, nattvarden, sången Jag kan inte förstå det annorlunda än att all kristen tro, allt vad församlingsliv heter, kan kokas ned till att det handlar om MÖTE mellan himmel och jord. - Det allra första mötet, där insikten om hans existens för alltid förändrar vår uppfattning av tillvaron. - Dagliga mötesplatser där samtalet med Gud långsamt förändrar oss till Kristuslikhet. - Ödesmättade möten som ger riktning för liv, kallelse och tjänst. Möte mellan min kraftlöshet och Guds kraft. Mellan våra bräckliga liv och Guds möjligheter. Det är i skärningspunkten mellan ditt liv så som det faktiskt ser ut och Gud, att det börjar svänga! I den skärningspunkten trivs och handlar Gud. Vi har alla våra mötesplaster och tider. Vi söker och erfar Gud, hans närvaro, olika. Gud känner oss och möter oss unikt utifrån vem vi är. Därför tror vi inte på träningstekniker för att uppleva Gud. Vi vill inte förväxla Guds Ande med spekulationer, upplevelseskickar!
Gud är alltid större än både våra känslor och vår erfarenhet och han möter oss på olika sätt i vår vardag. (I gudstjänsten var det tre vittnesbörd om det HUR man kan uppleva och möta Gud i sitt vardagsliv?) Avslutning Med ögon och öron känsliga för Gud, blir vardagsrummet en helig plats för andligt liv. Genom att orka komma med våra liv så som de faktiskt är, lägger vi tillrätta för oss själva, varandra och andra för Gudsmöten. När vi går i rytm och takt med vår hemlängtan, går vi steg för steg mot han som väntar på oss med öppna armar. Det är vägen hem. Där finner du inte bara Gud du finner dig själv. Jag kommer ofta till denna famn. Ibland sliten med trasiga skor som Cornelis V sjunger. ALLT i dessa armar är starkare än hos mig själv. Möjligheterna är större, kärleken bredare, visdomen djupare. T o m hjärtslagen är starkare i denna famnen. I denna moderskärlek o faderskärlek som Rembrandt gestaltar. Ryms alla dina timmar o stunder. Ditt ljus, ditt mörker, dina skuggor Här ryms dina skratt o dina tårar, Dina medgångar o motgångar. Det är en helig inbjudan att leva alla dina dagar i denna famn. Det är en helig respons, helig vana, att göra detta famntag till en del av sin vardag. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen. Och festen började. Luk 15:20b-24