jan svanberg Eld över altaret De äldsta och vackraste handskrifterna med Heliga Birgittas uppenbarelser ställs ut på Kungl. biblioteket. Jan Svanberg berättar om bakgrunden. revelationes celestes sanctae birgittae Heliga Birgittas himmelska uppenbarelser är bevarade i många medeltida handskrifter. De flesta är rena brukshandskrifter innehållande den latinska originaltexten men ingen utsmyckning. Åtskilliga är dock prakthandskrifter med en eller flera bilder och även annan dekor såsom bårder. Av samtliga nu kända handskrifter tillhör de tre äldsta sistnämnda kategori och är tillika de mest praktfulla av dem alla. De tillkom i Neapel inom mindre än ett årtionde efter Birgittas död 1373 för att spridas till inflytelserika personer i Italien och Europa som kunde främja att hon skulle bli helgonförklarad, vilket skedde efter ytterligare ett decennium år 1391. Det allra rikast illuminerade av de tre manuskripten köptes i början på 1900- talet till New York, ett finns i Polen och ett finns på Sicilien. Men för första gången sedan dessa prakthandskrifter med Birgittas uppenbarelser tillkom i Neapel åren kring 1380 för att spridas över världen, samlas de åter under ett par sommarmånader 2003 och ställs ut bredvid varandra på Kungl. biblioteket i Stockholm. Då befinner de sig faktiskt i Uppland, där Birgitta föddes för 700 år sedan. Enligt Birgittas biografi, författad av hennes två svenska biktfäder, prior Peter Olofsson från Alvastra och magister Peter Olofsson från Skänninge, fick hon sin första uppenbarelse 1345 i Alvastra efter sin makes död. Hon mottog alltid uppenbarelserna på svenska men lät genast någon av de två biktfäderna, oftast den förstnämnde, översätta dem till latin. Det fortsatte på samma sätt, när hon fyra år senare for till Rom, och vid hennes död fanns drygt 600 uppenbarelser samlade, väl huvudsakligen i kronologisk följd allteftersom de tillkom. Före sin död hade hon uppmanat de svenska biktfäderna att lämna över alla uppenbarelserna till spanjoren Alfonso Pecha de Vadaterra, f.d. biskop av Jaen i Spanien och sedermera eremit i Italien. Han blev under de sista åren av Birgittas liv hennes främste förtrogne och rådgivare. Åt honom uppdrog hon att redigera uppenbarelserna och mångfaldiga dem. Detta arbete utförde Alfonso åren närmast efter Birgittas död. Han valde bland uppenbarelserna och ordnade dem först i sju böck- 44
er. Endast den sjunde, som innehåller uppenbarelserna från hennes pilgrimsfärd till det heliga landet 1372 och fram till hennes död följande år, är kronologisk. De sex övriga böckerna har Alfonso huvudsakligen ordnat tematiskt. Det gäller också en senare färdigställd, åttonde bok, som innehåller Den himmelske kejsarens bok till kungarna. Den prolog till alla uppenbarelserna, vilken en gång hade skrivits hemma i Sverige av magister Mattias, kanik i Linköping och en internationellt känd teolog, behöll Alfonso som också själv tillfogade prologer till ett par av böckerna. Den första versionen, som blott innehöll sju böcker, bör ha varit färdig 1377, när Birgittas kanonisationsprocess öppnades och påven tillsatte en kommission för att pröva om hennes uppenbarelser och mirakler uppfyllde kraven för helgonvärdighet. Den andra versionen med åttonde boken tillfogad bör ha varit klar 1378, när en ny påve återöppnade processen och tillsatte en ny kommission.»när en präst firade pingstdagens första mässa i klostret och upphöjde Kristi lekamen såg bruden (dvs. Birgitta) eld strömma ned från himmelen över hela altaret «Detalj från bild, sid. 47. Från Jesus mottar Birgitta en bok med sina uppenbarelser, vilken hon sedan räcker vidare till Alfonso, som i sin tur räcker över den till en budbärare. Denne ses sedan ila med boken över klipporna för att slutligen lämna fram den till en rad tronande kungar och drottningar. (Eriksbergsmanuskriptet). efterhand som de två versionerna blev klara lät Alfonso mångfaldiga dem. Han skriver i ett brev av den 15 januari 1378 till den svenske ärkebiskopen Birger Gregersson i Uppsala att Birgittas uppenbarelser redan med stor framgång hade spritts i Spanien och att»ytterligare kopior hela tiden håller på att framställas i kungariket Sicilien (med Neapel som huvudstad, min parentes) och i Italien«. Det var fråga om vackert illuminerade handskrifter. En källa säger att många förnäma personer över hela världen skyndade sig att 1379 beställa kopior som skulle utföras på deras bekostnad»med utsökt omsorg«. En skulle gå till den tyske kejsaren och en till den franske kungen. Andra prominenta beställare var drottningarna av Spanien, Cypern och Sicilien (Neapel). Från en källa vet man att Vadstena kloster ägde en högt skattad, praktfull s.k. Liber Alfonsi som måste vara ytterligare en sådan bok. Att döma av denna uppräkning framställdes Birgittas himmelska uppenbarelser i minst 10 lyxexemplar. Av dem finns så vitt vi vet nu sex sekler senare endast tre kvar: ett tillhör Pierpont Morgan Library i New York 45
(ms 498), ett tillhör Polens nationalbibliotek, Biblioteka Narodowa i Warszawa (ms 3310) och det tredje tillhör Biblioteca Centrale della Regione Siciliana i Palermo (ms IV. G. 2). Det är dessa tre en gång i Neapel tillverkade lyxmanuskript som i sommar sammanstrålar på kb i Stockholm. Sammanstråla är här verkligen det rätta ordet ty alla tre är rikt smyckade med guld och dessutom omger alltid gyllene strålar Birgittas gestalt i de tre manuskriptens många bilder av henne. Att hennes huvud omges av endast strålar och inte av en hel gyllene gloria sådan som helgonen har i samma handskrifter, daterar dessas tillkomst till tiden före Birgittas kanonisering. Ty när hon väl blivit helgonförklarad 1391 återgavs även Birgitta med full rund gloria, vilket vi kan se i de bilder av henne som tillkom efter kanonisationen även när de i övrigt kopierar de äldsta manuskriptens bilder. manuskripten rymmer tre helsidesilluminationer, alla med olika motiv. De är ojämnt fördelade, så att manuskriptet i New York har två sådana (nr 1 och 3 i bildcykeln) och det i Warszawa en (nr 2 i bildcykeln) medan det i Palermo inte har någon alls. Helsidesbild 1 pryder ett av de första bladen i New York och är tänkt som frontespis till hela denna handskrift (se dess efterbildning i Eriksbergshandskriften på motstående sida). Den framställer en av Birgittas allra första uppenbarelser, som hon hade i Alvastra vid mitten av 1340-talet, fastän den är placerad i bok VI, kap. 86:»När en präst firade pingstdagens första mässa i klostret och upphöjde Kristi lekamen såg bruden (dvs. Birgitta) eld strömma ned från himmelen över hela altaret, och i prästens händer såg hon ett bröd och i brödet ett levande lamm och i lammet likasom ett lågande mansansikte En annan gång såg bruden i prästens händer, när Kristi lekamen upphöjdes, en yngling av underbar skönhet, och denne sade: Jag välsignar eder, som tro, men för dem som icke tro skall jag bliva en domare.«detta åskådliggörs i bildens nedre del, där man till vänster ser prästen framför en knäböjande korgosse höja hostian över altaret och eldsflammorna som slår ned från himlen mot brödet, från vilket en naken yngling framträder. Han håller ett språkband som, fast det inte bär skrifttecken, markerar att han säger de nyss anförda, avslutande orden i uppenbarelsen. Till höger sitter Birgitta i sin vanliga fotsida, svarta klädnad med vitt huvud- och haklin och är beredd att skriva ned uppenbarelsen i den uppslagna anteckningsboken på sitt knä. Hon sitter intill en välsnickrad pulpet med flera anteckningsböcker, pennor och bläckhorn till reds och den förnäma skrivkammaren pryds av en mönstrad väggbonad. Utanför den och pulpeten svävar en liten ängel som ivrigt riktar Birgittas uppmärksamhet på det mirakel som sker med brödet i prästens händer till vänster. Att Birgitta verkligen kan se detta beror på att hennes intellekt upplyses av inspirationens vita ljusstrålar som Kristus och Maria sänder ned till henne från höjden. I övrigt är himlen fylld av helgon, apostlar och änglar svävande på moln i olika grupper och nivåer. Mitt i himlens höjd tronar Kristus och Maria inom en mandorla omgiven av röda keruber och utanför dem står andra slags änglar i mindre grupper. Warszawa-manuskriptets enda helsidesillumination (nr 2 i bildcykeln) är frontespis 46
En av Heliga Birgittas första uppenbarelser. Helsida i Eriksbergshandskriften. 47
Jesus lär Birgitta vad hon skall säga när djävulen frestar henne. Han finns kvar i två av manuskripten, men är bortskrapad i det tredje. till bok 5, den s.k. Frågornas bok, en enda lång uppenbarelse som Birgitta hade under en ritt från Alvastra till slottet i Vadstena. I denna märkliga vision såg Birgitta en munk stå högt uppe på en stege, som nådde ända upp i himlen, och disputera med Jesus som sitter där uppe med sin mor bredvid sig. Med otåliga åtbörder ställer munken utmanande frågor som Jesus lugnt och med höviska gester besvarar. Maria uppenbarar denna syn medelst en ljusstråle till Birgitta och här är det alldeles tydligt att visionen inte alls ses av vare sig hennes biktfäder som rider bakom henne eller de män som står dels framför och dels ovanför slottets port. Åter omges Jesus och Maria på sin tron högst upp i himlen av en krets keruber och utanför dem står en stor grupp helgon på var sida. Denna märkliga uppenbarelse och det lika märkliga sätt på vilket den mottogs beskrivs i Alfonsos prolog till femte boken, och det är från denna prolog som bokmålarens bild utgår. den sista helsidesbilden (nr 3 i bildcykeln) finns endast i New York-manuskriptet och utgör frontespis till bok 8, Den himmelske kejsarens bok till konungarna som Alfonso särskilt arbetade med och sammanställde efter de sju andra böckerna. Man ser hur Jesus och Maria från himlen räcker ned boken till Birgitta, som i sin tur genast räcker den vidare till Alfonso som knäböjer i augustinernas svarta kåpa framför prior Petrus från Alvastra i cisterciensernas vita. I bildens nedersta register överlämnar Alfonso, återigen med prior Petrus bakom sig, bok 8 till jordens konungar som sitter alternerande med drottningar på troner i en lång rad, medan kungen i mitten böjer sig fram för att ta emot boken. Till vänster härom står en talrik grupp av män i världsliga dräkter och till höger om boköverlämnandet ses en lika talrik grupp av andliga personer med biskopar och munkar i spetsen. De allra flesta av de tre manuskriptens bilder är emellertid placerade inne i initialbokstäver. En sådan bildinitial inleder varje ny bok och större prolog och även de mindre birgittinska skrifter som i New York och Palermo följer efter de 8 böckerna. Bildinitialen till respektive bok är densamma i alla tre manuskripten, dvs. såväl bokstaven som bilden i den. Deras bildcykel består på så sätt av inalles 13 olika bildinitialer. Den första inleder Mattias prolog och visar den lärde magistern föreläsande för sina studenter. I den andra, som inleder texten i bok 1, sitter Birgitta beredd att skriva ned en uppenbarelse 48
från himlen. Den tredje bildinitialen illustrerar i ett f inledningsorden till bok 2, enligt vilka Jesus lär Birgitta vad hon skall säga, när djävulen frestar henne. Mörksens furste finns kvar i två av manuskripten (se bilder motstående sida), men i New York-handskriften har han blivit bortskrapad. Samma stil och komposition som de tre här beskrivna bildinitialerna har övriga tio: Nedtill återges Birgitta i allmänhet bedjande på knä mot guldgrund och upptill svävar Jesus och/eller Maria i ett djupblått himmelssegment och talar till sitt språkrör eller överräcker en skrift till henne. När hon får en sådan räcker hon den genast vidare till en biskop (i bildinitial nr 4), till Alfonso (i nr 9) eller till nunnorna (i nr 11). när birgitta blivit helgonförklarad år 1391 med hjälp av bl.a. dessa tidiga praktmanuskript efterbildades de i nya illustrerade handskrifter med hennes samlade uppenbarelser. I dessa kopior avbildas Birgitta naturligtvis alltid med vanlig rund helgongloria. Tre sådana handskrifter är kända i dag. Den äldsta av dem finns i Turin, men efter en brand 1904 är ett par av dess helsidesilluminationer och de flesta bildinitialerna förkolnade och de som är kvar är också märkta av branden. De har troligen tillkommit i Italien på 1390-talet. Den yngsta av de tre handskrifterna finns nu i Berlin och har tillkommit i det 1457 grundade Birgittinklostret Marienbaum i nordvästra Tyskland. Dess tre helsidesilluminationer och åtta initialbilder har en amatörmässig prägel, men en del av dem är ändå ganska uttrycksfulla. Det tredje av dessa illustrerade manuskript med Birgittas samlade uppenbarelser är det enda i svensk ägo. Länge fanns det i familjen Bondes ägo på Eriksbergs slott men sedan 1995 tillhör det Kungl. biblioteket i Stockholm (A 70 b). Även det innehåller bildcykelns samtliga tre helsidesbilder och det har nio av initialbilderna. Alla är professionellt gjorda, fint tecknade och målade men man har inte haft råd med guld i bakgrunder och glorior utan det har ersatts med röd färg eller ett rut- och prickmönster. Av stilen att döma är Eriksbergsmanuskriptet tillkommet i Tyskland under 1400-talets förra del. De neapolitanska praktmanuskriptens bilder är troget kopierade. Men i helsidesbild 1 har en huvudpoäng i den avbildade visionen blivit utelämnad, nämligen den från den höjda hostian utgående ynglingen. (se bild sid. 47) I några fall har den tyske bokmålaren förbättrat förebilden, framför allt gäller det om initialbild 9, som är den mest komplicerade av dem. Där ser man liksom i New York-manuskriptet hur Birgitta från Jesus mottar en bok med sina uppenbarelser, vilken hon sedan räcker vidare till Alfonso, som i sin tur räcker över den till en budbärare. Denne ses sedan ila med boken över klipporna för att slutligen lämna fram den till en rad tronande kungar och drottningar (se bild sid. 45). Förebildens kontinuerliga handlingskedja har vår kopist delat upp i fyra olika scener med var sin bakgrund. Jan Svanberg har varit professor i konsthistoria vid universiteten i Oslo och Stockholm och undervisat och forskat om framför allt medeltidens konst. Han har utgivit böcker bl.a. Medeltida byggmästare (Carmina, 1983 och Tiden, 1994), Furstebilder från Folkungatid (Skaraborgs länsmuseum, 1987) och Sankt Göran och draken (Tiden, 1993 och Rabén Prisma, 1998). Tillsammans med Hans Aili utger han i samband med utställningen på Kungl. biblioteket Imagines Sanctae Birgittae. The Earliest Illuminated Manuscripts and Panel Paintings Related to the Revelations of St. Birgitta of Sweden.Kungl.Vitterhetsakademien, 2003. 49