T O R Q U A T O T A S S O S n. GERUSALEMME LIBERATA, öfversatt och kommenterad. 12. Delen. soni med vidtberömda P h ilo s. Facultetens tillstånd under inseende af m o. CARL W I L H E L M B O T T I G E R E. O. Professor i Moderna Litteraturen, En af de Adcrton i Svenska Akademien m. m. kommer att offentligen försvaras af LARS WILHELM BOUIN af Södermanlands och Nerikes Landskap. Stip. Reg. på Gustavianska Lärosalen d. 29 Mars I 8 ö l p. V. t. f. m. UPBALA Wahlström & C. i 8 3 1.
B R U K S P A T R O N E N II Ö G Ä. D L E IIE n n &BMAm 1 1 @ 1 Törtlnadsfullt af RESPONDENTEN.
(ifl. 'Ej so rg, cj klagan, liöfves här viti bårenj I lo s Gud tlu lei ver, l*ast du liiir försvann. H är, skiljd från slo ftet, qvar du lcmnar spåren A f ära, som du oförgänglig vann. Soin Cliristi kämpe bar du lefvat åren, O cli du har dött som korsets riddersman. N u gläd d ig, sola d ig i him laglansen! D u palm en vunnit har och segerkransen. 69. Säll lefver du. B lott öfver våra öden, Ej öfver d i t t, vår sorg beklagar sig. A f oss så mena våra tårars flöden E n d e l, den bästa! liar följt hort med dig. Men tog livad mcnskor fåviskt kalla Döden Från oss en jordisk h jelp, på ärans stig E n himmelsk lijelp du kan oss nu beskära, D u, som b le f korad ut till himmelsk ära. 70. Ocli liksom förr bland dödlighetens söner D u, oss till båtnad, fort ditt tappra svärd, Som ande n u, den him melsk kjehn bekröner, Sträck ut din sköld till oss i stridens vcrld: H ör våra löften, samla våra böner O ch stå oss hi på våra mödors färd! Y årt tem pellöfte heter Segerns g åfv a, O ch lösas skall det. Vi det heligt lofva. 71. Så Gottfrid. Natten redan mörk sig sänker, H on släckt livar stråle med sin skugga kall 5 Ilo n glöm skans ro åt sorg och möda skänker, H on hämmar klagans suck och lårens fall. A llt sofver n u, blott Gottfrid ej. Ilan tänker P å verktyg, hvarmed muren storm as skall. IIvad form skall åt dem ges? liv a r virke tagas? A f slikt hans hvila s to r s, hans blund förjagas. 15
72. Sorse a p a ri col so le, ed egli stesso Seguir la pom pa fonerai poi volle. A Dudon d odorifero cipresso Composto hanno un sepolcro a pie d uà colle JXon lunge agli steccati, e sovra ad esso Un altissim a palm a i ram i estolle. O r qui fu posto e i sacerdoti intanto Quiete a ll alm a gli p reg a r col canto. 73. Quinci e quindi fra i ram i erano appese Insegne, e prigioniere arme d iverse, G ià da lui tolte in più felici imprese A lle genti d i S ir ia, ed alle Perse. D ella corazza sua, d e ll altro arn ese, I n mezzo il grosso tronco si coperse: Q u i, vi fu scritto p o i, giace D u don e: O norate l altissimo campione. 74. M a il pietoso B u glioli, poi che da questa O p ra si tolse dolorosa e p ia, T u tti i fahri dal campo alla foresta Con buona scorta d i so ld ati invia. E lla e tra valli ascosa, e manifesta L avea fa tta a F rancesi uom d i S orta. Q ui per troncar le macchine n a n d a ro, A cui non abbia la citta riparo. 73. L un l altro esorta, che le piante a tte r ri, E faccia a l bosco inusitati oltraggi. Cagqion recise da taglienti fe rri L e sacre p a lm e, e i frassin i selvaggi, 1 funebri cipressi, e i p in i, e i c e r r i, L elci frondose, e gli alti abeti, e i faggi, G li olmi m ariti, a cui talor s appoggia L a v ite, c con p iè torto al d e l sen poggia.
im > Med salerà steg lian opp. Och sjelf bevista Han v ill nu Dudos tåg i sorglig prakt. A f ångande cypress man gjort hans k ista, V id närm sta kulles fot hans g ra f man la g t, Ej ur sin åsyn lägret vill den m ista: E n högväxt palm står öfver den på vakt. Här jordas Dudo 5 och från presters munnar Så b ön som sång ro åt hans själ förkunnar. 75. Bland palm ens grenar hängdes vunna lansar Och fan or, tagna under segerdamm A f honom fö r r, när han mot Syriens skansar, Mot P ersiens härar bröt med lycka fram 5 Men med hans egna vapen och hans pansar Med dem man täckte palm ens vida stam, O ch ristade d erp å, med tacksamt sinne: H ä r i i v i l a r D u d o. Ä r a å t h a n s m in n e. 74. Men G ottfrid nu till andra värf sig vänder Från sorglig p ligt mot vapenbror och vän. Med stark betäckning han ur lägret sänder T ill skogen ut en flock af timmermän: Man m ellan daldjup till den skogen länder, O ch n yss en Syrier visat väg till den. D e virke här till stormningsredskap fä lla, M ot hvilka staden ej har värn att ställa. 75. A f vilda rop hörs skogen återsk alla, Man eldar opp hvarann till våldets rån: D en helga palm en ses för yxan fa lla, C ypressen d ign ar, skogens sorgsne son: O ch tall och bok och gran de stupa a lla, O ch askens krona sjunker ner med d ån, O ch alm en, kring hvars hals än rankan kröker S ig slingrande och väg till him len söker.
A ltr i i tassi, e le quercie altri per cote, C he m ille volte rin n ovar le chiom e, E mille volte a d ogni incontro immote E ir e de venti han rintuzzate e dom ej E d altri impone alle stridenti rote D orni e d i cedri Vodorate some. Lasciano al suon delv arm e, al vario g rid o, E le fe r e, e g li au gei, la tana e 'I nido.
7G. D er störtar idegran, der eken ned er, Som tusen gånger nya löt* tog mot Och lusen gånger har bestått med heder I kamp mot storm en, qväsande dess hot. På tunga vagnar lastas lönn och ced er, Och sjelfva hjulen knarra u taf knotj Men vid det g n y, det d ån, som störer frid en, F ly fo g la r, Hyr hvart djur, ur bon och iden.
Olika Läsarter*) i den Tredje Sångens Italienska text. 4 St. 5 v. ornai s7assesta 2-7 - e un sol li regge 8-7 - spezzi e fran gi 15-5 - i suoi seguaci invita 15-1 - G ardo d a l fero colpo 21-6 - et le salto d i testa 25-1 - benchh m erce non spere 2 6-4 - baldanzosa 3 4-3 - Q uel che p rim a et percosse e steso 5 8-4 - Già VAsia 44-8 - m over un passo. 5 2-1 - C rollando il fe ro capo 5 7-8 - ascose in grem bo. 6 8-8 - Che hai 70-7 - T u d i vittoria annunzio! 75-3 - Caggion recise da pugnenti ferri *) Endast de vigligaste aro bär upptagna.
4\nilU t\l\(; U5 och ip p l y xi\ oar t i l l TREDJE SÄNGEN. 1 St. G ià Vaura messaggiera crasi desta A d annunziar, che se vieti l'a u rora. Under den vackra årstiden och läsaren erinrar sia:, att O ' del är en som marm orgon, hvarom här är fråga kännes, såsom bekant är, i de varma klimaterna, näsl före dogningen (fa lb a ) eli vederqvickande lufldrag. Dante skildrar det i XXIV sången af Purgatorio: annunzia tvice d eg li albori L 'a u ra di M aggio mnoitest c olezza, T u tta im pregnata d a ll' erba e da1 fiori. Tasso har här personifierat både Vinden och Morgonrodnaden så mycket m er lefvande som i Italienskan äfven den förras benämning (la u ra ) klingar som ett qvinnonamn (Laura). Man vet, huru denna paronomasi hade kommit Petrarca tillpass. Den sednäre delen af denna stans målar ytterligare den redan i förra ssångens slut betecknade otåligheten hos de christna brigarne att rycka an mot Jerusalem. Att Skalden här följt historien, har redan blifvil anmärkt sid. 151. De ville ej berättar Albertas Aquensis (V. 45) afvakta soluppgången, utan nödgade furstarna att bryta opp före dagningen. 1 5 St. Ecco apparir Gerusalem si vede, Ecco a d d ita r G erusalem si scorge *
Ecco da mille voci unitamente Gerusalem m e salu tar si sente. Denna emphaliska helsning erinrar på en gång om de grekiska soldaternas utrop hos Xenophon: dcttarrccj öähttrct (Anab. IV. 7.) och om de trojanska flyktingarnas fröjd vid åsyn af Italien, den Virgilius skildrar i ien. III. 523-524: Ita lia m primus conclamat Achates, Ita lia m lasto socii clamore salutant. 4 St. Tasso, som enligt hvad han sjelf uttryckligen bekänner*) gör sig en ära af alt, sä ofta tillfälle sig erbjuder, låna bilder af Homerus, har synbarligen här haft till förebild v. 233-238 af Odysseens tjugutredje sång. oblia L a noja é I m al della passata via. Denna tirad återfinnes, ord för ord, på ett ställe hos Petrarca. ö 8 St. Afven efter döden tyckes en hård och obillig kritik förfölja det befriade Jerusalems Skald. Ovänladt var det dock att finna bidrag till en dylik hos en så varm älskare af Italiens litteratursom Ruth och i ett, i flera afseenden, så förtjenstfullt arbete som hans Geschichtc der italienischen Poesie. Ensidigt har han visserligen redan, i första delen, bedömt Petrarca, hvars karakter både som menniska och skald han rentaf synes hafva missförstått, men han är, i andra delen, icke mindre orättvis emot Tasso, när i hela anläggningen af Gerusalemme liberata han äflas att spåra ett sjukligt re- ligionssvärmeri. Just i afseende på nu ifrågavarande stanser yttrar han (II. 424): Am widrigslen tritt diese Cberschweng- *) Giudizio sovra la Gerusalemme di T. Tasso, da lui reformata. Tom. V I, pag. ooä. ed. Venezia.
lichkeit hervor in der Stelle, \vo die Gefuhle des chrisllichen Heers beim erslen Anblick von Jerusalem geschildert werden; dem ersten freudigen Schreck folgt eine tiefe Zerknirschung, vermischl mil furchtsamen und ehrfurchtigen Gefiihlen; unter Schluchzen und heissen Thränen gehen sie alle barfuss und legen jeden Schmuck ab, dock klagt sich nachher ein jeder an, dass er im Weinen nicht genug thue." Detta stränga omdöme hvilar tydligt pä den förutsättningen, alt hvad Skalden här yttrat angående det intryck, som Jerusalems första åsyn gjorde på de christna kämparna, är alltsammans hans e- gen fiktion. Ty i annat fall, och om man finge antaga denna skildring såsom fuljt historisk, lärer väl hvarken Ruth eller någon annan, som begriper Poesiens episka art, kunna på allvar fordra, att Skalden just här skulle hafva förnekat historien och utmönstrat karaklersdrag, så målande för sinnesstämningen hos de krigare, han i sitt poem låter uppträda. Men nu är i sjelfva verket hela denna beskrifning historiskt sann, upptecknad redan af ögonvittnen, bevittnad af detta korstågs aldraäldstn urkunder, Ur några af dessa, och just ur dem, som Tasso sjelf följt, må här anföras bevis. Erkebiskop Vilhelm af Tyrus skrifvcr (Historia belli sacri, VII. 25): "Audito nomine civitatis, pro qua tot et tantos labores pertulerant, prae fervore devotionis lacrymas et suspiria cohibere non valentes, pronos in terram se dederunt, adorantes et glorificantes Dcun', de cujus munere venit, ut sibi a fidelibus suis digne et laudabiliter serviatur, quique populi sui vota benigne exaudire dignatus est, ut juxta eorum desideria ad loca optata mererentur pervenire. Unde progressi pusillum e vicino urbem sanctam contemplantes, cum gemitu et suspiriis prae gaudio fusis spirituali, pedites, et nudis ex plurima parte vestigiis, coepio ferventius insistentes itineri, subito ante urbem se constituerunt. En annan krönikskrifvare (Robertus Monachus, IX bok) yttrar: "Bone Jcsu, ut castra tua viderunt, hujus lerrenm Jerusalem muros, quantos exitus aquarum oculi eorum deduxerunt, et mox terrae procumbentes sonitu oris et nutu inclinati corporis sanctum sepulcrum tuum salutaverunt. Ilos en annan (Bald, IV bok.) läsa vi: "Omnes
visà Jerusalem terram sanciam deosculati sunt; omnes nudis pedibus ambularent, substiterunt et adoraverunt, et flexo poplite nisi melus hostilis eos armatos incedere debere praeciperet. Ibant et flebant. Fleverunt igitur super illam, super quam et Christus illorum fleverat. Detsamma bestyrker äfven Albertus Aquensis (5 bok. 45cap.): Jerusalem vero nominari audientes, omnes prae laetitia in fletum lacry- marum fluxerunt: eo quod tam vicini essent loco sancto desideratae urbis, pro quo tot labores, tot pericula, tot mortis genera perpessi sunt. - Vända vi oss åter till nyare hi- slorieskrifvare, så möta vi hos en af de mest trovärdiga (W il- ken, Gesch. d. Kreuz. I. 270): Endlich von einem Hiigel sahen alle Wallbruder die heilige Stadi, um vvelche sie so viele Gefahren und Muhseligkeilen erduldet. Ein andächtiger Schauer durchfuhr das ganze Heer, es fiel auf die Kniee nieder, kiisste den heiligen Boden, und flehle zu Gott inbrun- stig um seinen fernern Beisfand. Presten Raimund af A- giles är mycket missnöjd med, alt icke hela christna hären blottat sina fotter, enligt hvad den genom den heliga lansen bekante Peter Barlholomaeus hade tillstyrkt *). Sjette stansens början bildar, i christlig anda, en rörande kontrast till den gräsliga beskrifning, som Dante, i tredje sången af Inferno, gör af ljudförbislringen i underjorden: diverse lingue, orribili favelle, parole di dolore, accenti d ira etc. Bilden: (jual nelle fo lte selve udir si suole e le. återkomm er hos vår skald på flera ställen, t. ex. i 36 st. af tionde sången (qual in bosco aura che fre m e ), och erinrar om Virgilii ÒEn. X. 97-99): Ceu fla m in a prim a Quum deprensa frem u n t silvis, et cocca volutant M urm ura, venturos naulis prodentia ventos 9 10 St. Un ch alla tjuarda sta (V alta torre påminner läsaren alltför lifligt om Caicus och hans utrop hos Virgilius
(^En. IX. 36-3 8 ), som i begge dessa stanser phraseradt: Q u is globus, o cives, caligin e volvitu r atra? F e rte citi ferru m, date te la, et scandite tnuros. H o stis a d e st, eja.'" blolt är para- 12 och följ. St. Med fullt uppsåt har Tasso här, enligt sin egen utsago, i- mitcrat det ställe hos Homerus (//.III.), der Helena sätter sig hos Priamus i lornet och redogör för de förnämsta grekiska hjeltarnas namn och utmärkande egenskaper. Och icke blott situationen, men äfven dialogen, erinrar, på flera ställen, om delta mönster. Namnet Erminia, som skalden i Gerus. liberala tillägger dottren af den dödade fursten i Anlhiochia Bagi Sejan, är i Gcrus. concjuislata utbytt mot hennes verkliga: Nicea. Hennes romantiskt-senlimentala och svärmiskt-passionerade karakter ä r, till alla delar, en skaldens fiktion, bjert afstickande mot denna syriska prinsessas historiska personlighet, om hvilken Orderic Vital bland annat berättar, att hennes största sorg var alt icke få äta svinköl t (jfr Michaud. Hist. des croisades. I. 405). Den 14 IS St. här förtäljda händelsen med den frankiska ströftrop- pen förekommer både hos Vilhelmus Tyrius och hos Albertus Aquensis. Dock har, i afseende på utgången, vår Skald något afvikit från historien, äfvensom deruti, att han kallar truppens anförare Gardo, då deremot de nämnde krönikskrifvarne kalla honom Gaslo di Biterra. med Enligt dem, hade denne Gasto trettio ryttare hemligt begifvit sig af före den christna hären ända fram mot Jerusalems murar, der han fann en hop betande boskap, som han bortförde såsom byte. Vid herdarnas rop på bjelp, kom en hop beväpnade ut ur staden, och Gasto var nära att låta bytet fara, då Tancred, som med hundra riddare emedlertid hade ålervändt från Bclhlehem*
kom honom (ill hjelp. Bytet blef lyckligen fördt till hufvud- armeen, der soldaterna greto af glädje, när de hörde, alt denna boskap var tagen invid Jerusalem. 17 St. Skalden ger här första antydningen om Erminias hemliga kärlek för Tancred, liksom han, i nionde stansen af första sången, blott med ett par ord gaf en vink om Tancreds hemliga passion för Clorinda. Han bereder, efter sin vana, läsaren så småningom, och stegrar intresset genom den väckta nyfikenheten. 18 St. Che gli ochi pregni un bel purpor co giro Tinse Meningen är, att i ögonens kanter hade uppstått en rodnad, genom ansträngningen att lillbakahålla tårarna. 2 0 St. I l prence Tancredi. Förkortningen prence (fr. prince) I. prenze, i st. f. principe, är urgammal, både i vers och prosa. Dante har i en canzon: eh al prence delle stelle s Jassoiniglia, och Gio. Villani (Stor. Fior. 7 bok. 84 cap.): In Firenze f u ricevuto il detto prenze. Likaledes förekommer hos honom (i 94 cap. samma bok) prem essa, i st. f. principessa. 5 2 St. T a l gran tauro ta lo r nell am pio agone, Samma bild som i Ovidii Metamorph. XI: Ilan d seens exarsit quam circo taurus aperto, Cum sua terribili p etit irritam en ta cornu. 5 7 St. En hvit örn i blått fält var, enligt Pignas uppgift, Eslc- husets vapen. Enligt skaldens fiktion var, såsom redan är
hämndt, Rinaldo af ätten Este, till ära för det regerande furstehuset i Ferrara. (Jfr. anm. till 10 st. första sången.) E d e men ratto il lampo. Ocyor coeli flamrais säger Lucanus om Julius Caesar. Snabbfotad utgör äfven hos Homerus ett epithet för Achilles. 4 5 4 0 St. I 45 stansens slut igenkänner läsaren på en gång Horners uttryck om Ifidamas (//. XI. 240): co g ó (lèv avd-1 nstiwv xoipijdcao yaxxeov vnvov och Virgilii om Orodes (AEn. X. 745): O lli d u ra quies oculos et ferreus urget Som nus. Ännu mer ögonskenlig är, i förra hälften af 46 stansen, imitationen efter Virgilius. Man jemföre den här förekommande beskrifningen på Dudos död med skildringen af Didos i Mn. IV: 688 691: I lla, q raves oculos con ata a tto llere, rursus D eficit. T er sese attollens cubitoque adnixa levavit: T er revolu ta toro e s t.,> 5 5 St. D u e colli. Zion och Akra. Båda åtskiljdes genom däl- den Tyropoeon *). Tasso har hämtat sina topografiska uppgifter om Jerusalem dels från Vilhelmus Tyrius (VIII. 1, 2, 3 cap.), dels från munken Brocardo, som år 1283 besökte den heliga staden och öfver den utgifvit en lokalbeskrifning. 5 6 St. Fuor la terra intorno e mula d'erba E d i fontane sterile e d i rivi. Est autem Judaeae metropolis in loco, ri vis, sylvis, fontibus et pascuis penitus carente, sita. (Vilb. Tyr. Vili. 2) «Angà-
ende den, i slut el af denna slans, omförmälda skogen, se anmärkningen vid 74 st. Sei miglia har öfversätlaren reducerat till närmaste likhet med svenskt mått. (.Fem romerska mil utgöra, såsom bekant ä r, cn geografisk). 57 St. P erso B orea e H etel, d i alzo V altare A l bue dell oro. Bethel, aureorum cultrix vitulorum, et peccati Hierobeam testis säger Vilh. Tyrius (I. c.). Jerobeam byggde i Bethel, som låg vid pass två svenska mil norr om Jerusalem, tempel åt Apis, och uppsatte kalfbelhcn, för hvilka förordnades prester och högtider, i afsigt aft afvända folket från gudstjensten i Jerusalem *). B e te le m, che l gran p a rto accolse in grembo. ^Bethlcem, felix nativitatis dominicae et cunarum locus. (Vilh. Tyrius I. c.) 5 8 05 St. Beskrifningen på Gottfrid instämmer till alla delar med historiens vittnesbörd. Så yl Irar om honom Paulus.dimilius; Specie corporis eximia, statura sublimi, incestu gravi, sermone brevi sed sententiis admirabili, vultu majestate augusto. E non m in or, che du ce, e ca va liere, ccpcpóvsqovj (ìaailevg % ccycchòg, xqarsqog t ca^prjttjg. (H e lena om Agamemnon, II. III. 179). Likaledes är i 61 st. ordställningen: Dimmi chi sia colui enahanda med Horners: sin äye poi xaì rórósj odng oò icfri, när Priamus spörjer angående Ulysses (I. c. v. 192). Äfvenså påminner lifligt, i 63 st., Erminias letande efter Bobemund om Helenas sökande efter Castor och Polydeukes. I 63 stansens slut betecknar Erminia Bohemund såsom il micidiale distruggitor del sc.ngue mio reale. Hon anklagar
honom för att mordiskt hafva utrotat hennes ätt, och beskyller honom således, i främsta rummet, för hennes faders, Bagi Sejans, död. Enligt historien mördades dock denne furste af några Armeniska vedhuggare, då han i en skog sökte sin tillflykt undan Antiochias inkräktare, och blott medelbart kan således Bohemund sägas hafva vållat hans död. Jfr. JEn. XI. 36: 6 7 St. 171 vero JEneas foribu s sese intulit a ltis, Ingentem gem itum tunsis ad sidera tollunt P ectoribus, mcestogue im m ugit regia luctu. 72 St. Q uiete a ll alm a g li p reg ar col canto. Presterna sjöngo öfver honom romerska ritens vanliga sång vid likbegängelser : Requiem ceternam etc. 74 76 St. Den hemlighetsfulla skogens upptäckt för de christna genöm en Syrier är historisk (jfr Vilh. Tyr. VIII. 6). Man har tvistat om rätta läget af denna skog, som, enligt krönikorna, bör sökas söderut, i trakten af Belhlehem. Chateaubriand påstår sig med full visshet hafva återfunnit den, eller Tassos beskrifning; men hans tillförlitlighet kan sättas i fråga, då han äfvenväl säger sig hafva igenkänt det torn, der Erminia och Aladin höllo sitt samtal (!). En annan fransman, Mr Paulfre, som, under general Kleber, gjort fälttåget i Syrien, har, i en ganska läsvärd afhandling, mémoire sur la fo r c t de Saro n, ~ou la fo r c t enchanlce du Tasse*), anfört bevis för att den ligger 10 à 11 lieues söder om Jerusalem, och att således Vilhelm af Tyrus misstagit sig om afståndet, då han uppgifver det till sex aut septeni milliaria. Tassos beskrifning på trädfällningen i skogen är påtagligen en cflerbildning af *den. XI. 135-137. *) Denna afhandling finnes införd bland É claircissem ens till första delen af Ilisto ire des croisades par Micbaud.
Rättelsetf vid Italienska texten i Tredje Sångetf< Stansen 5 4 raden 7 bör efter ordet appieno sättas komma. <43 4 står Q u elli läs Q uelle. Vid Svenska texten i samma Sång. Stans. 2 r. i bör ändras så! M en Goti f r id ty g la r vis de sinas ifv e t - 2 ändras så: T y lä tta re den snabba våg m an d rifver 5-3 står / läs T ill 7-1 ändras så : M ed blottad fo t m an vägen nu beträder, - 2 S oldaten fö lje r h öfd in g a rn a s sp ä r. - 4 står han läs m an - 5 står han läs m an 18-8 står hördes läs höres 2 0-8 ändras så: lir ö lh e l den sucken fra m, som (/väft hon hade. 3 5-7 står honom läs ensam 4 2-2 står stu pade läs stu pa sägs 5 5-3 ändras så: E n d ä ld g å r m id t em ella n, och a f henne - 5 står henne läs denne 5 7-7 ändras så: M en sunnan blåser h it, m ed regnig fla g g a, - 8 E rå n B eth leh em, fr ä n G udabarnets vagga.