1 1 Protokoll från Socialdemokraternas kongress år 2000 i Folket Hus, Stockholm --- Del 1 Fredagen den 10 mars Lördagen den 11 mars, förmiddagen

1 1 Protokoll från Socialdemokraternas kongress år 2000 i Folket Hus, Stockholm --- Del 1 Fredagen den 10 mars Lördagen den 11 mars, förmiddagen

Gemensam innehållsförteckning, del 1 och 2 Hälsningsanförande av Lena Nyberg del 1, sid. 5-6 Inledningsanförande av Göran Persson del 1, sid. 7-17 Anförande av Lars Stjernkvist del 2, sid. 10-14 Avslutningsanförande av Göran Persson del 2, sid. 194-198 Avtackning av avgående partisekreterare Ingela Thalén del 2, sid. 170-172 Punkt 1 Kongressens öppnande del 1, sid. 5 Punkt 2-6 (beslut om kongressens offentlighet, fastställande av ombudsförteckning, kongressens arbetsformer, val av kongressfunktionärer, ersättningar och arvoden) del 1, sid. 18-42 Punkt 7 Val av partiorgan Val av partisekreterare del 2, sid. 9, kompletteringsval av ledamöter och suppleanter i verkställande utskottet del 2, sid. 97, kompletteringsval av ledamöter och suppleanter i partistyrelsen del 2, sid. 152 och del 2, sid. 173, kompletteringsval av ledamot i programkommissionen del 2, sid. 152-153 och del 2, sid. 173 Punkt 8 Politiska riktlinjer, slutligt fastställande del 2, sid. 193 Punkt 8.1 Ett öppet land i en global värld Föredragning av Anna Lindh del 1, sid. 42-49 Debatt del 1, sid. 49-92 och del 1, sid. 93-125 Förslag och beslut del 1, sid. 125-143 Redaktionsutskottets förslag; debatt, förslag och beslut del 2, sid. 143-151 Punkt 8.2 Ett grönt folkhem i snabb utveckling Föredragning av Thomas Östros del 1, sid. 146-152 Debatt del 1, sid. 174-172, del 2, sid. 5-9, del 2, sid. 15-33, del 2, sid. 59-61 Förslag och beslut del 2, sid. 61-96 Redaktionsutskottets förslag; debatt, förslag och beslut del 2, sid. 174-191 Punkt 8.3 Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare Föredragning av Ulrica Messing del 2, sid. 34-37 Debatt del 2, sid. 37-59, del 2, sid. 99-119 Förslag och beslut del 2, sid. 119-142, del 2, sid. 168-170

Fredagen den 10 mars 2000 Eftermiddagens förhandlingar Ordförande: Göran Persson Sekreterare: Runa Dahlström och Birgitta Litsegård Forsström Före kongressens öppnande framfördes fem tablåer av Stockholms läns musik- och kulturskolor. Dagordningens punkt 1 Kongressens öppnande Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extrakongress inleddes fredagen den 10 mars klockan 13.00 i Folkets Hus i Stockholm. Permissioner Följande permissioner beviljades: Susanne Qvarnström, Västmanland, kl. 13.00 17.00. Hälsningsanförande av Lena Nyberg Lena Nyberg, Stockholms partidistrikt: Kongressdeltagare, gäster och partivänner! Det är en stor ära för Stockholms partidistrikt att få hälsa kongressen välkommen till Stockholm. Denna kongress, den första på 2000-talet, kommer på många sätt att betyda mycket för framtiden. Vi är naturligtvis stolta över att denna historiska händelse sker i vår arbetarekommun. Att detta är en viktig framtidskongress beror inte bara på partikongressens ställningstagande till EMU och därmed Sveriges förhållande till övriga Europa, utan det gäller också många viktiga ställningstaganden för partiets framtidspolitik i Sverige. Kongressen äger rum vid en tidpunkt då vi som parti har många utmaningar. Konjunkturen är mer än bra. Många i vårt land tjänar mer pengar än någonsin. Fler får jobb. Samtidigt kan vi konstatera att alltför många människor står utanför arbetsmarknaden och får inte ta del av de ökade resurserna. Den ojämnt fördelade tillväxten är inte bara ett problem mellan regioner och olika delar av landet utan den skapar också stora orättvisor inom regioner. I Stockholm kan vi se mycket stora skillnader mellan rika och fattiga. Klassklyftorna ökar. Här finns de som skapar sig en förmögenhet genom aktieklipp och IT-arbete. Men det finns också de som år efter år går arbetslösa. Många av de arbetslösa känner ingen gemenskap med det svenska samhället och de känner heller ingen framtidstro. Fördelningspolitiken blir därför viktigare, och förhoppningen att vi socialdemokrater ska kunna fördela tillväxten rättvist är stor. För oss som är aktiva partiarbetare i Stockholms arbetarekommun är det här året, år 2000, ett särskilt viktigt år. Vi firar vårt hundraårsjubileum. Det gör vi genom att dra lärdom av vår historia och med den kunskapen lägga grunden för framtidens utmaningar. Samtidigt försöker vi att ha lite roligt tillsammans och förändra våra arbetsformer. Trots att det finns mycket att förändra i vårt sätt att arbeta känner vi oss som en ganska ovanligt pigg och alert hundraåring. Jag antar att många av er brottas med samma problem som vi i Stockholm nämligen att förnya vårt sätt att arbeta och ge utrymme för nya personer och nya grupper att komma in och aktivera sig i den lokala verksamheten. Våra medlemmar och beslutsfattare måste i större utsträckning spegla befolkningen i dess helhet. Ett viktigt led i att få fler personer att engagera sig är naturligtvis att medlemskapet har betydelse. Som medlem i partiet vill jag kunna påverka både partiet och samhällsutvecklingen, och för att kunna påverka samhällsutvecklingen krävs att vi lyckas behålla inflytandet i våra parlament. I Stockholms kommun och landsting har den borgerliga politiken lämnat stadiet att vara ett systemskifte på lokal nivå för att bli en borgerlig experimentverkstad för hela landet. I det borgerligt styrda Stockholm säljs allt ut bostäder, mark, idrottsanläggningar, sjukhus, ja, verksamheter av alla slag. Det man inte säljer ut läggs ut på entreprenad. Av Stockholms äldreomsorg är en stor andel utlagd på entreprenad. Nu är nästa steg att lägga ut socialbidragshanteringen. Allt sker i skenet av att göra det billigare. I verkligheten är det naturligtvis ett första steg i att slå sönder den generella välfärden och minska den demokratiska insynen. Vi i Stockholm kommer att göra vad vi kan för att stoppa den borgerliga experimentverkstaden och i stället bedriva en framtidsinriktad socialdemokratisk politik i kommun och landsting efter nästa val. Men för detta behöver

vi er hjälp. För oss i Stockholm är det därför av stor betydelse att partiets kongress 2000 sker i Stockholm. Det skapar extra goda förutsättningar för vårt oppositionsarbete på det lokala planet och det ger även vind i seglen för arbetarrörelsen i Stockholm, till exempel Folkets Hus. Som infödd stockholmare hoppas jag att ni får chansen att se något av Stockholms fina sidor utanför kongressalen och att ni ska känna er trygga på våra gator och torg. Stockholm försöker placera sig på världskartan som en bra kongresstad och vi hoppas att ni ska uppleva Stockholm som en välkomnande stad, så att vi får möjlighet att hälsa er i partiets högsta beslutande organ välkomna till huvudstaden vid fler tillfällen. Med en förhoppning om en mycket lyckad kongress säger jag: Varmt välkomna! Inledningsanförande av partiordförande Göran Persson Göran Persson, partiordförande: Jag ska å partistyrelsens vägnar hälsa er alla varmt välkomna. Det här är århundradets första kongress med Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Hjalmar Branting myntade begreppet socialdemokratins århundrade som beskrivning på 1800-talet. Rösträtten och nästan 60 års regeringsinnehav gjorde också 1900-talet till socialdemokratins. Listan är lång över gäster som är här. I stor utsträckning har dessa människor bidragit till det fantastiska välfärdsbygge som vi känner en sådan stolthet över och brinner av iver att förbättra. Jag hälsar först förre partiordföranden Ingvar Carlsson välkommen. Jag säger också varmt välkommen till Lisbeth Palme som finns bland oss här. Sedan har vi alla de andra fina kämparna. Jag är inte säker på att alla vill bli kallade för veteraner men de är ändock det. Här finns också riksdagens talman och tidigare VU-ledamoten i allra högsta grad på en central position i Sveriges offentliga liv men också mitt i partiet. Välkommen hit, Birgitta Dahl! Sedan har vi tidigare statsråd och partisekreterare här. Vi har Sten Andersson, Eric Holmqvist, Ingemund Bengtsson, Gertrud Sigurdsen, Bo Toresson, Leif Linde och många fler. Jag vänder mig naturligtvis också till LOs ordförande, Bertil Jonsson. Snart kommer också han att sälla sig till seniorernas skara, har vi förstått. Han har tjuvstartat som senior har vi sett, genom att redan författa en bok. Men det kommer att krävas mer, Bertil, än en kokbok för att platsa i gänget av veteraner. Välkommen också Thage G Peterson, en annan av våra författare! Det är glädjande att se en vital svensk fackföreningsrörelse här på kongressen tillsammans med representanter för folkrörelser och folkrörelseföretag. Den styrka som vårt samarbete representerar har inte alls på något sätt mist sin betydelse. Den leder in också i vårt nya århundrade och den leder framåt. Välkomna alla ni som representerar folkrörelser och fackföreningsrörelse! Inte heller det nordiska samarbetet har mist sin betydelse, även om partivännerna i Norge och Danmark nu verkar göra allt för att stjäla uppmärksamheten från vår kongress. Solveig Torsvik och Tonje Westby, lycka till i det svåra och viktiga arbete som ligger framför Arbeiderpartiet i Norge! Ta med er en hjärtlig hälsning och ett varmt känt stöd till partivännerna Thorbjörn Jagland och Jens Stoltenberg! Till våra vänner Lene Jensen och Erik Boel från Danmark vill jag säga att vi kommer att med spänning följa er process fram till ett beslut om EMU. I Danmark har ni uppenbarligen bestämt er i partiet. Jag har också förstått att ni har beslutat att avgöra frågan redan den 28 september. Såvitt jag förstår ska det ske genom folkomröstning. Hälsa Poul Nyrup Rasmussen och de danska partikamraterna! Hälsa från oss och uttryck vårt stöd! We also welcome the representatives från 21 European social democratic parties, the Party of European Socialists and SAMAK. Not long ago the right declared that social democracy was dead. The strength of our parties and our cooperation has proved them wrong. Once again: All international guests, welcome to Stockholm and to this important party congress! Sedan har jag en mycket speciell välkomsthälsning, på många sätt historisk och utomordentligt väl lämpad för denna kongress. Jag kan som den förste socialdemokratiske partiordföranden hälsa en svensk socialdemokratisk kommissionär välkommen till vår kongress. Välkommen Margot Wallström och välkommen hem! Kongressombud! Den 11 september 1973: Över de centrala delarna i huvudstaden hörs bombplanens motorer. Det är skottsalvor i gränderna, bomber som faller och rädda människor. Det är det egna landets militärer som gör uppror mot den demokratiskt valde presidenten. På presidentpalatsets balkong står Salvador Allende. Genom larmet hörs det budskap som skulle bli hans sista: "Länge leve Chile! Länge leve folket! Länge leve arbetarna!" Inte lång tid därefter är han död, mö rdad på order av den högsta militärledningen. Snart kablas den fruktansvärda bilden av en grymt stirrande juntaledare ut över världen. Men det är inte den chilenska militärjuntans blickar som dödar och torterar, utan deras vapen, makt och förakt för människovärdet. Augusto Pinochets skräckvälde skulle komma att bestå i många år. Tusentals människor skulle torteras. Tusentals

människor skulle försvinna. Tusentals människor skulle fly sitt hemland för att undgå förföljelsen och organisera motståndet. Arbetarrörelsen mobiliserade Sverige i sympati och solidaritet. Nästan 30 år senare ser vi fortfarande de anhöriga kräva rättvisa med sina skyltar textade med orden: Donde está? Nästan 30 år senare skulle Pinochet efter 503 dagars husarrest göra sin nesliga återresa till Santiago och det folk som kallar honom mördare. Nästan 30 år senare står svensk socialdemokrati ännu vid sidan och stöder sina chilenska kamrater. Partivänner! I morgon installeras en ny demokratiskt vald president i Chile socialdemokraten Ricardo Lagos. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, samlat till extrakongress i Stockholms Folkets Hus, sänder sina varmaste lyckönskningar! Det är en seger för demokratin. Det är en seger för människovärdet. Det är en seger för en världsrörelse av socialdemokrater. Partivänner! Om några månader läggs Primus i värmländska Hagfors ned. Tillverkningen av spritkök upphör. Det är slut med scheman, med lunchraster och med arbetsgemenskap och lön för ett hundratal arbetare. De flesta är i 50- årsåldern. Få är välutbildade. Få räknar med att finna nya jobb. Många anser sig för gamla för att flytta, och många har fortfarande lån på villan. Mikael Dahlqvist vet vad jag talar om. Han kommer från Hagfors och är ombud på vår kongress. I en annan del av Sverige, mitt i Karlskrona, har Facits gamla skrivmaskinsaffär fått lämna plats för en webbyrå med väggar av råtegel och minimalistisk inredning. I Konsums kyldisk har pannbiffen ersatts med sushi. Priset för en villa med sjöutsikt har stigit dramatiskt. Här produceras IT-miljonärer, står det att läsa i Sydöstran. Men med ITboomen växer också klyftorna. Ewa Hansson från Blekinge vet vad jag talar om. Hon sitter här i salen och är också ombud på vår kongress. I förorten Herrgården i Malmö har sju av tio invånare inget jobb, och heller ingen a-kassa. De finns inte ens i arbetsmarknadsstatistiken. Deras barn går i en skola där så gott som alla elever men bara några få ynka procent av lärarna har utländsk bakgrund. Luciano Astudillo vet vad jag talar om. Han är ett av flera kongressombud från den vackra staden Malmö. Mikael, Ewa, Luciano och alla ni andra 347 ombud på denna kongress, ni representerar hela Sverige. Ni kommer från olika landsändar, med olika förutsättningar. Men ni alla har samma grundläggande värderingar: Sverige ska hållas samman. Sverige ska bäras upp av solidaritet och gemenskap. Sverige ska vara till för alla. Det är vägen till detta Sverige som vi tillsammans ska staka ut under tre intensiva dagar. Vi ska tala och samtala. Vi ska lyssna och lära. Vi ska agitera och votera. Kongressdeltagare, välkomna till socialdemokratins första kongress under 2000-talet! Partivänner! Jag är stolt, men inte nöjd. Det går inte bra för Sverige så länge det inte går bra för hela Sverige och för alla svenskar, för såväl infödda som inflyttade svenskar. Det går inte bra för Sverige så länge våra samlade tillgångar ökar men inte fördelas rättvist och så länge stora landsdelar står stilla i tillväxt samtidigt som andra lider av växtvärk. Det går inte bra för Sverige så länge människor fortfarande döms till utanförskap och långtidsarbetslöshet och så länge somliga kan berika sig med hutlösa optionsavtal. Det går inte bra för Sverige så länge miljön förstörs, så länge barn slås ut i tidiga skolår och så länge äldre och sjuka inte får den bästa tänkbara vård. Över detta Sverige kan vi socialdemokrater inte vara nöjda. Men det finns också ett annat Sverige, med svenska företag som skördar ständigt nya internationella framgångar. Det är ett Sverige att känna stolthet över. Svensk design är på väg in i en ny glansperiod. Sverige är världens tredje största musikexportör. Svensk mat och svenska kockar tar hem nya segrar, likaså våra idrottare. Stockholm kallas Europas Internethuvudstad. Svensk forskning i medicin och bioteknik gör nya framsteg i strävan att bota tidigare obotliga sjukdomar. Det är detta Sverige det unga, dynamiska, nyfikna, kreativa och kunskapsbejakande Sverige som vi kan läsa om i internationell press. Men bläddra tillbaka till det som skrevs för bara något år sedan. Då var bilden en annan. Då sades det att vi socialdemokrater krampaktigt höll fast vid en förlegad samhällsmodell. Då dömdes vår syn på generell välfärd ut. Då sade förståsigpåarna att det inte skulle gå att förena jämlikhet med utveckling. Till synes vetenskapliga fakta lyftes fram och påstods utgöra bevis. Det skulle inte vara möjligt att ha världens högsta skatter och samtidigt en tillväxt i världsklass. Det skulle inte vara möjligt att slå vakt om en stark arbetsrätt och samtidigt ha kraftigt fallande arbetslöshet. Det skulle inte vara möjligt att ha en så modern utveckling i ett land lett av ett regeringsparti med så gammalmodiga värderingar. Men det är möjligt. Förståsigpåarna har, och hade, fel. Nu snurrar sannerligen kompassnålarna bland tänkarna hos Arbetsgivareföreningen, Timbro, Dagens Nyheters

ledarsida och Skattebetalarnas förening för att inte tala om dem som kallar sig för analytiker på andra sidan Atlanten. När deras ekonomiska analyser har nått vägs ände beger de sig närmast desperat till naturvetenskapen: Tänk er en humla! Med sin alldeles för tunga kropp och sina alltför späda vingar borde den inte kunna flyga lika fullt gör den det. Varje sommar återvänder den och gör det till synes omöjliga möjligt på sin väg mellan förgätmigej och prästkrage. Det är så som de så kallade analytikerna ser på den svenska ekonomin vi upphäver tyngdlagen. Vi har höga skatter och vår offentliga sektor. Ändå lyfter Sverige mot nya höjder, och vi flyger på ett sätt som får många att idag avundas oss. Men vi vet att detta inte beror på någon ny tyngdlag. Vi vet att våra framgångar inte har kommit av sig själva. Vi vet att det krävdes mycket smärtsamma beslut och stora uppoffringar av många människor för att nå dithän där Sverige nu befinner sig. Vi vet också att vi gjorde det för att rädda välfärdssamhället. Nu vet alla vad jag talar om. Ni var alla med. Ni sade hela tiden även under de svåra åren när ni blev hårt ansatta, attackerade att det är vår modell som är den moderna. Ni gav aldrig upp övertygelsen om att välfärden i sig är produktiv, för ni vet att jämlikhet och utveckling inte bara går att förena utan också är varandras förutsättningar. Vi socialdemokrater väljer både och. Vi gör inte som postkommunisterna som bara väljer jämlikheten. Det har aldrig varit socialdemokratins väg, för vi vet att det krävs utveckling för att skapa välfärd som i sin tur skapar växande resurser som kan fördelas rättvist och jämlikt. Vi gör heller inte som högern som bara väljer tillväxt. Det har heller aldrig varit socialdemokratins väg, för vi vet att utvecklingens frukter aldrig kommer att fördelas rättvist i den fromma förhoppningen att välståndet ska sippra ned även till folkflertalet. Det är här, just här, som skiljelinjen går. Politiken kan inte bara handla om att stimulera tillväxten och utvecklingen. Politiken kan inte bara syfta till fördelning och jämlikhet. Se er om i Sverige! Samtidigt som reallönerna ökar för löntagarna får många pensionärer ingen stärkt köpkraft. Samtidigt som IT-företagen växer som svampar ur jorden runt Stureplan går utvecklingen bakåt i många glesa bygder. Samtidigt som vi kan njuta av högkonjunkturens frukter måste vi förbereda oss för lågkonjunkturens ofrånkomlighet. Det är om detta som politiken måste handla. För detta behövs politik både för utveckling och för jämlikhet, både i goda och i dåliga tider. För detta behövs socialdemokratin! Partivänner! För fyra år sedan när vi förra gången samlades till extra partikongress satte vi upp fyraprocentsmålet för den öppna arbetslösheten. Det var ett oerhört viktigt beslut. Under de gångna åren har det även i våra egna led funnits de som har velat överge detta mål som styråra för den ekonomiska politiken. Men som ordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har jag envist vägrat att vika från fyraprocentsmålet. Jag vet nämligen det som ni vet och som socialdemokratin alltid vetat: Den som inte har ett arbete riskerar att hamna vid sidan av, att lämnas efter. Ett samhälle som börjar tillåta att människor ställs vid sidan av börjar brytas sönder. Nu har vi 296 dagar på oss att nå fyraprocentsmålet. Det kan gå men det kräver allas insatser. Därför vill jag att var och en av oss vilka funktioner vi än har i SSU eller i kvinnoförbundet eller i Metall, Kommunal och olika fackföreningar, liksom statsråd, kommunalråd ja, vi alla gemensamt ska göra vårt, för att pressa tillbaka den öppna arbetslösheten till fyra procent under det här året. Därefter tar vi sikte mot nästa mål och det lyder som det alltid har lytt i arbetarrörelsen: Målet är full sysselsättning och dit ska vi, partivänner! Arbetslösheten är Europas stora gissel. När vi ser rädsla och vanmakt gripa omkring sig i massarbetslöshetens spår är uppgiften för politiken att pressa tillbaka den, att bryta hopplösheten och att minska klyftorna. Gör vi inte det kommer människors missnöje och oro att exploateras av andra, mörka, krafter. Vi ser det i ett Europa där högerextrema partier vinner sympatier med grov populism. Vi ser dessa krafter utnyttja människors rädsla i mer eller mindre uttalat rasistiska syften. Vi hör dem säga: Sök syndabockarna! Vi hör dem säga som Fremskrittspartiet gör i Norge: Räkna ut styckepriset på invandrarna! Vi hör dem säga som Jörg Haider i Österrike: "Nu finns det 300arbetslösa österrikare och 300invandrare." Men det finns motkrafter. För några veckor sedan inträffade något unikt i Europas historia. En ny regering tillträdde i Österrike. Kristdemokraterna bildade regering tillsammans med ett parti som i sitt program använder etnisk tillhörighet för att definiera behörighet till fosterlandet, ett parti vars ledare har hyllat Hitlers arbetsmarknadspolitik och förringat Förintelsen. Reaktionen lät inte vänta på sig. Samtliga EUs övriga regeringschefer förenade sig i en omedelbar reaktion. Där fanns Tony Blair från Storbritannien, Kostas Simitis från Grekland och Gerhard Schröder från Tyskland. Där fanns också Jacques Chirac från Frankrike, Guy Verhofstadt från Belgien och María Aznár från Spanien sida vid sida, vänster och höger. Men vad gjorde den svenska högern?

Jo, den sprang, som så många gånger förr, raka vägen till konstitutionsutskottet och anmälde regeringen för formfel. Dit sprang de, i stället för att sluta upp och göra gemensam sak med övriga Europa. Varför? Varför beter de sig så? Svaret kom från en piedestal någonstans i cyberrymden, från en moderat som upphöjde det elektroniska veckobrevet till vad han själv skulle kalla skön statsmannakonst. Med otäck cynism skrev han hör här: Än förefaller riksdagshuset vid Ringstrasse stå kvar. Än syns inga tecken på koncentrationsläger i Wiens utkanter. Än har Polen inte invaderats. Så talar den svenska högern i början av det nya seklet. Så sprider den sarkasmer över dem som är oroliga över demokratins tillstånd i Europa. Så isolerar sig den svenska högern från sina konservativa systerpartier i Europa. Så isolerar sig den svenska högern än en gång från dem som ser farorna med främlingsfientliga partier i regeringsställning. Men aldrig mer! Jag är stolt över att få representera Sverige i ett EU som är mer än paragrafer och fördrag, som är en värdegemenskap grundad på tolerans, människovärde och allas lika rätt. Let me turn to our Austrian comrades who are visiting our congress. I am very pleased to see you among us today as our guests. I look forward to a very active and close relation with Austrian social democracy as you are now forming a strong and vital opposition. You have great tasks ahead. We will be with you. Kongressombud! Så länge minsta orättvisa råder, så länge den faktiska friheten inte är förbehållen alla och så länge gränser dras mellan människor så länge har arbetarrörelsen en självklar uppgift. Så skrev vi i riktlinjerna på kongressen i Sundsvall 1997 och så skriver vi i Stockholm i år. De riktlinjer som vi antog 1997 gäller fortfarande. Kampen mot arbetslösheten står främst. Vården, skolan och omsorgen ska förbättras. Rättvisan ska öka. Den färdriktningen ändrar vi inte. Men målen måste ständigt inskärpas, kompassnålen justeras och medlen kompletteras. Den svenska humlan flyger i det som nu brukar kallas den nya ekonomin. Den flyger i en ny miljö där kastvindarna är snabba och opålitliga. En vindpust kan snabbt utvecklas till en orkan. Vi lever i en tid där snabbheten ständigt ökar med den nya tekniken. Nationella gränser får allt mindre betydelse för människor, för företag och för kapital. Ett styrelsebeslut i USA får direkt betydelse för de anställda på Volvo i Torslanda. Människors flykt undan vattnet, upp i Moçambiques trädtoppar berör och rör även oss, många hundratals mil från skyfallens centrum. Valet av ny bil kommer att påverka avrinningen från polernas ismassor i många år. Tekniken, kapitalet, hoten mot människans överlevnad de känner inte några nationsgränser. Men politiken slutar fortfarande vid nationsgränserna. På denna kongress ska vi göra viktiga vägval inför framtiden. Men ett beslut på en partikongress räcker inte längre. Allt oftare, i allt fler frågor, måste vi göra gemensam sak med partivänner i andra länder. Vad spelar det för roll om vi beslutar om världens mest ambitiösa miljöpolitik för Sverige om koldioxidutsläppen samtidigt ökar i andra länder, om oljeutsläpp från båtar flaggade i annat land driver in mot våra kuster? Vad spelar det för roll om vi fattar beslut om reformer som ger barnfamiljerna och de sämst ställda pensionärerna bättre villkor om nästa finansiella kris tvingar oss att riva upp dem? Vad spelar det för roll att vi beslutar att satsa på god infrastruktur i hela landet om andra länder lockar företagen med löften om att slippa skatter, anställningstrygghet och fack som ställer krav på arbetsmiljön? Det är klart att det spelar roll vad Sverige gör, hur ambitiösa vi är. Men det räcker inte. När vardagens villkor globaliseras blir politikens vardag gränslös. Behovet av gemensamt beslutsfattande av demokrati och politik har aldrig varit större än nu. Ändå ifrågasätts demokratin av dem som bäst behöver den, av dem som upplever en sådan maktlöshet att de inte ser någon mening med att delta i det gemensamma beslutsfattandet. Det är en förödande utveckling, men den är inte förvånande. Det är inte konstigt att politiken ifrågasätts när den inte förmår att hantera människors vardagsbekymmer, när massarbetslösheten breder ut sig, när klyftor ökar och vanmakten växer. Det är inte konstigt när människor ser att den nationella politiken inte räcker till för att bryta utvecklingen. Jag sade det i Sundsvall och jag säger det nu: Det europeiska samarbetets ursprungliga syfte var att stärka de nationella demokratiernas kraft och förmåga inte att försvaga dem. Men när de nationella demokratierna inte förmår att påverka globala problem som når ända in till köksborden i Lesjöfors, Gällivare och norra Botkyrka, då krävs något annat. Då krävs att besluten fattas på den nivå där de ger resultat. Det är detta som socialdemokrater över hela Europa har förstått. Det är detta som den europeiska fackföreningsrörelsen har insett. Och den insikten stärker vårt inflytande bland Europas invånare, vilket i och för sig inte är särskilt förvånande.

Vem vill anförtro postkommunisterna att vara en demokratisk motvikt till det internationella kapitalet, de som kallar sig kommunister och säger nej till EU över huvud taget? Vem vill låta den europeiska högern utforma en politik som kan möta de globala utmaningarna, de som vill minimera politikens verkningskrets och överlämna så mycket som möjligt till de fria marknadskrafterna? Det är socialdemokratin som idag står för den politiska kraften på den europeiska arenan. Det är socialdemokratin som formulerar visionerna i Europa. Det är socialdemokratin som överst på dagordningen har satt kampen mot arbetslösheten. Nästa helg möts EUs regeringschefer i Lissabon, 11 av 15 kommer att vara socialdemokrater. De frågor som ska diskuteras är desamma som vi ska diskutera här: det livslånga lärandet, ny teknik, en aktiv arbetsmarknadspolitik och framför allt hoppas jag, och jag har god anledning att tro, att jag kan komma hem med ett tydligt budskap till svenska folket: Vi har slagit fast ett nytt mål för EU. Det är ett mål som vi svenska socialdemokrater känner igen, men som tidigare aldrig har varit upphöjt till mål för hela unionen. Det är ett mål som lyder full sysselsättning. Det var detta vi skulle använda EU till. Vi gick ju med för att vi ville ha en gemensam europeisk arena för att driva krav som låg i linje med socialdemokratiska värderingar. När vi gick in i EU såg det annorlunda ut. Det var konservativa regeringar som fortfarande rådde i efterdyningarna av den nyliberala vågen. Det var inte många som trodde att vi skulle få genombrott för en sysselsättningspolitik. Hur hånades inte Ingvar Carlsson av den svenska högern när han drev kravet på en sysselsättningsunion? Men vi kom igenom i den frågan. Vi fick ett Amsterdamfördrag som satte sysselsättningen i centrum, och nu i Lissabon kommer en socialdemokratisk premiärminister i Portugal att kunna klubba ett beslut om full sysselsättning en man som dessutom är ordförande i vår egen international. Så har socialdemokratin flyttat fram positionerna i Europa, och vi har varit med. Vi ska också vara med och driva på i fortsättningen. Känn stolthet däröver! Socialdemokratin har alltid velat förändring. Inte förändring för förändringens egen skull, utan därför att i förändringen ligger möjligheten att göra idéerna till verklighet. Vi har aldrig tvekat eller känt rädsla inför stora förändringar. Men idag går förändringen fortare än någonsin. Jag förstår dem som tycker att det går för fort. Jag förstår också dem som är kritiska, som tycker att EU inte ska bry sig om än det ena, än det andra. Jag förstår er som är oroade över den europeiska centralbankens demokratiska legitimitet. Jag inte bara förstår er, jag kan i stora stycken hålla med er. Men min slutsats inför ofullkomligheter och felaktigheter i EU-samarbetet är mycket enkel: Delta. Påverka. Argumentera. Bygg allianser. Jag vet att det inte är lätt. Jag målar inte i rosenrött och idylliserar. Tvärtom, jag är en mycket handfast politisk realist. Men jag vägrar att en gång till ta risken att folkvalda kvinnor och män i kommuner, landsting och riksdagen ska hamna i ett läge där ett anonymt kapital får diktera villkoren för de gamlas pensioner, för de sjukas ersättningsnivåer och för barngruppernas storlek på dagis. Jag är glad över att vi har varit varsamma och tagit oss tid att diskutera frågan om EMU, att vi inte föll till föga för dem som krävde att vi skulle göra våld på vår interna demokratiska process. Ni minns dem säkert, de där som sitter på sina höga stolar på ledarredaktionerna och tycker om än det ena, än det andra u.p.a. utan personligt ansvar. Eller ta de där kvarvarande folkpartisterna som påstår att vi bara har velat hålla ihop det socialdemokratiska partiet. Det kan ju de säga. Att hålla ihop folkpartiet är väl som att hålla ihop ett av våra partidistrikt vilket i och för sig kan vara svårt nog! I grund och botten är detta naturligtvis något allvarligt som förtjänar en seriös diskussion, för det handlar om demokrati och om att hålla samman vårt land, vårt Välfärdssverige. Över 20informationsmaterial om EMU har beställts i partiet. Alla till och med de som inte är medlemmar har haft möjlighet att skicka in sina synpunkter till partistyrelsen. Ni kan läsa dem i den bok som tryckts upp och skickats till er. Bildningsförbunden har anordnat kurser, cirklar och samtal om valutaunionen. Vi har tagit oss tid att diskutera och samtala. Jag är glad för det, och jag är glad för att vi nu står inför ett stort beslut. Och det är inte första gången så sker på en socialdemokratisk partikongress: På partikongressen 1917 stod vägvalet mellan en reformistisk och en kommu nistisk väg. Kongressen valde väg och socialdemokratin som en demokratisk, reformistisk rörelse befästes. På partikongressen 1932 avvisades kravet på att förstatligande skulle genomsyra partiets politik och agitation. Kongressen voterade, och med röstsiffrorna 157 mot 149 bekräftade socialdemokratin Per-Albins folkhemspolitik.

På partikongressen 1956 valde socialdemokratin att forma Framstegens politik en politik för att utnyttja den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i framåtskridandets tjänst. Utbildningspolitiken lades fast. På partikongressen 1972 lyftes två stora nya reformområden för socialdemo kratin fram: arbetslivets reformering och jämställdheten. Kongressen tog nya språng i idéutvecklingen som är nog så aktuella idag. På den extra partikongressen 1994 samlades socialdemokratin i övertygelsen om att svensk socialdemokrati, med dess historiska internationella roll, måste delta i det europeiska samarbetet genom att bli medlem i EU. Partivänner! Nu skriver vi år 2000. Nu står vi inför ett nytt vägval. Jag har själv tvekat. Jag har vägt för- och nackdelar mot varandra. Jag har många gånger tyckt att nackdelarna är fler än fördelarna. Men när jag nu väger samman flera års samtal med partivänner, fackliga företrädare och tusentals människor runt om i Sverige, när jag summerar diskussioner jag har haft med kollegor och vänner i de andra europeiska länderna, när jag väger riskerna med ett utanförskap mot riskerna med att vara medlemmar i valutaunionen då är jag övertygad om att vi bör gå med. Inte därför att jag älskar centralbanken, inte för att Bosse Ringholm ska få sitta med på mötena i Eurorådet, inte därför att EMU till alla delar är perfekt. Nej, mitt ställningstagande bygger på något betydligt större än så. Jag har blivit övertygad om att EMU är det bästa skyddet och den största demokratiska motvikten som Sverige idag kan få tillgång till mot växande globala marknadskrafter. Och den balansen är nödvändig för att vi ska ha utrymme för att kunna föra en aktiv ekonomisk politik när kraven på en sådan politik är som allra störst när det går sämre för landet. Jag ser fram emot den diskussion som vi ska ha. Jag ser fram emot sakliga och kunniga inlägg. Jag ser fram emot att på den grunden gå till beslut och avgöra en viktig fråga. Det är en historisk kväll vi har framför oss. Strålkastarljuset är riktat mot er, 350 ombud från hela landet. I stor ödmjukhet, men med stor stolthet, kan jag stillsamt konstatera att en socialdemokratisk partikongress på nytt står i centrum för den svenska samhällsutvecklingen. Välkomna! Till sist. Det sägs ibland att Sverige är för litet, att vår röst är för svag för de stora internationella arenorna. Det är fel. Jag vet det därför att jag har stått i Lubesza i sydöstra Polen och sett förödelsen efter översvämningarna, mött dem som blivit hemlösa och jag har åkt tillbaka och träffat familjer som fått nya hus tack vare svenska hjälpinsatser. Jag vet det därför att jag har lyssnat till överlevande som mer än andra förstår hur viktigt projektet Levande Historia är, och som efter den internationella konferensen om Förintelsen kunde säga att de först då kände att deras döda anhöriga fick en begravning. Jag vet att det därför att jag har hört Ricardo Lagos berätta om sin första valrörelse, och om hur han tog sig runt på turné i det jättelika landet Chile tack vare en buss som skänkts från svenska LO. Jag är socialdemokrat. Jag är det av många skäl, men främst därför att vi är internationalister. Jag är det, som Olof Palme sade, med stolthet och med glädje. Jag är det med stolthet och med glädje därför att vår rörelse är en del av en världsrörelse. Svensk socialdemokrati har genom åren spelat en roll långt utöver vad man kan förvänta sig av arbetarrörelsen i ett litet land i norra Europa. Vi har spelat roll därför att vi inte tvekat att ta ställning. Vi har spelat roll därför att vi har arbetat praktiskt och konkret, och varit där vår solidaritet och våra insatser har behövts. Vi kämpade mot diktatur och förtryck i Spanien. Vi hjälpte politiska flyktingar från Grekland att bygga demokrati efter juntan. Vi stod med bössorna och insamlingslistorna utanför Konsum och biblioteket när bomberna föll över Hanoi. Vi fanns i Sydafrika under alla de år som Nelson Mandela satt fängslad på Robben Island. Vi fanns i Chile och vi är där idag med hela vårt hjärta. Vi finns i vattenmassornas Moçambique, i återuppbyggnadens Kosovo och i kampen för demokratin i Vitryssland. Vi har alla spelat en roll. På protestmötena, i demonstrationerna, med sångerna och slagorden. Alla folks frihet hela Världens fred. Så har vi ropat och så har vi menat. Sådan är socialdemokratin. Sådan har socialdemokratin alltid varit. Sådan ska socialdemokratin förbli. Detta är socialdemokrati, och däröver är jag glad och stolt. Kongressdeltagare! Härmed förklarar jag 2000-talets första socialdemokratiska partikongress för öppnad.

Dagordningens punkt 2 Beslut om kongressens offentlighet Föredragning och förslag Göran Persson, partistyrelsens föredragande: Partistyrelsen föreslår att kongressens förhandlingar i princip ska vara offentliga. Om vi i någon fråga vill ha en sluten kongress, kan det beslutas i särskild ordning. Beslut Kongressen beslöt: att kongressen skulle vara offentlig. Dagordningens punkt 3 Fastställande av ombudsförteckning Dagordningens punkt 3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport Föredragning Håkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommittén: Som vanligt är det revisorerna som utgör kommittén, och vi har vid två tillfällen granskat de fullmakter som har kommit in från distrikten. Vi lämnar följande rapport: "Enligt den fastställda medlemsberäkningen för kongressen har inom distrikten valts 350 ombud, och samtliga fullmakter har godkänts. Stockholm den 14 februari och den 7 mars 2000 Anita Modin, Håkan Bystedt, Inga Hagström Beslut Kongressen beslöt: att bifalla fullmaktsgranskningskommitténs rapport. Dagordningens punkt 3.2 Upprop Föredragning Håkan Bystedt, fullmaktskommittén: Vi använder oss av kongressboken, med de justeringar som har skett sedan den trycktes. Jag vill påpeka att min revisorskollega Inga Hagström inte ser ut som Inger Lundberg, vilket hon gör på sidan 45. Å andra sidan ser Inger Lundberg inte heller ut som Anders Sundström, som på sidan 43. Vi har tre förändringar bland ombuden: Från Västerbotten ersätts Mona Bergqvist av Olof Nyström. Från Stockholm ersätts Lena Nyberg av Lars Rådh. Från Norra Älvsborg ersätts Kurt Podgorski av Anette Molarin. Beslut Kongressen beslöt: att godkänna förändringarna och därmed fastställa uppropet. Följande deltagare bevistade kongressen: OMBUD Blekinge partidistrikt Kerstin Andersson, Kenneth Hake, Ewa Hansson, Mats Johansson, Ola Johansson, Ingrid Karlsson, Nils-Olov Olofsson, Christer Skoog, Suzanne Svensson och Birger Vernersson.

Bohusläns partidistrikt Solveig Aronsson, Evalisa Birath-Lindvall, Per-Arne Brink, Mattias Jonsson, Bengt Odlöw, Louise Persson, Morgan Simonsson, Cecilia Svenning och Britt Wall. Dalarnas partidistrikt Laila Borger, Gösta Frost, Ingemar Hellström, Eva Kungsmark, Ulla-Britt Mikaelsson, Gunilla Nygren, Ingalill Persson, Kenneth Persson, Kurt Podgorski, Bengt Ola Ryttar och Kristina Svensson. Gotlands partidistrikt Christer Engelhardt, Hans-Erik Svensson, Åke Svensson och Lilian Virgin. Gävleborgs partidistrikt Åke Bengtsson, Marie-Louise Dangardt, Åke Hammarstedt, Leif Hansen, Stefan Hedin, Ann-Margret Knapp, Pia Lundström, Yngve Nilsson, Olle Nilsson-Sträng, Klas Palmér, Yoomi Renström, Mikael Rusthoi, Anna Schönning, Birgitta Tapper, Rolf Wiberg och Anette Wiktorsson. Göteborgs partidistrikt Kerstin Alnebratt, Margareta Bruhn, Gunilla Carlsson, Marianne Fagberg, Ulla Y Gustafsson, Anna Johansson, Ulf Johansson, Johan Kanmert, Rolf Lindén och Anders Prytz. Hallands partidistrikt Bill Andersson, Eva Ankar Jägervall, Kaj Berntsson, Tenny Davidsson, Göran Edberg, Jan-Olof Johansson, Jana Nilsson, Marianne Nilsson och Ronny Robertsson. Jämtlands partidistrikt Tord Andnor, Rune Berglund, Mi Bringsaas, Elsa Danielsson, Stefan Esbjörnsson, Catriné Flodin, Erik Magnusson, Jim Salomonsson och Sven-Erik Sveed. Jönköpings läns partidistrikt Noah Anagbonu, Inga-Lill Andersson Hjelm, Britt-Marie Glad, Berit Gustavsson, Peter Holkko, Conny Holm, Catarina Kronqvist, Bo Kärreskog, Margareta Lindgren, Peter Persson, Christer Svensson och Karin Widerberg. Kalmar läns partidistrikt Göran Carlsson, Marianne Dahlberg, Solweeig Ekh, Birgitta Elfström, Ove Engkvist, Zita Hörlind, Ingegerd Karlsson, Magnus Karlsson, Ewa Klase, Laila Naraghi, Marianne Nilsson, Torgny Nilsson, Kenneth Slättman och Mattias Wärnsberg. Kronobergs partidistrikt Marianne Andersson, Gert-Ove Ekeroth, Per Elgestam, Monica Haider, Janevert Johansson, Roland Johansson, Karin Kongstad, Marie Liljedahl, Ragnar Lindberg och Charlotta Svanberg. Norra Älvsborgs partidistrikt Aina Andersson, Gert-Inge Andersson, Inga-Lill Andersson, Madeleine Dahlgren, Kate Giaever, Tore Hult, Rune Johansson, Peter Jonsson, S-Anders Larsson, Zaid Långström, Anna Lena Mellquist, Anette Molarin och Lise-Lott Sjöholm. Norrbottens partidistrikt Birgitta Ahlqvist, Anders Berg, Stig Carlsson, Harald Ericsson, Birgitta Gidblom, Anders Granström, Ulf Kero, Per Lavander, Torbjörn Lidberg, Christian Lindgren, Fredrik Lundh, Tommy Renlund, Björn Rosengren, Folke Spegel, Per-Gustav Törnqvist, Bengt Westman, Karin Åström, Maria Öberg, Kent Ögren och Ulla Ölvebro. Skaraborgs partidistrikt Hans Aronsson, Marita Bengtsson, Christina Bergdahl, Mia Bloom, Åke Fransson, Kjell Hedvall, Åke Jönsson, Kent Strömberg och Linnéa Wall. Skånes partidistrikt Christer Adelsbo, Anna Lena Andersson, Annika Andersson, Helena Andersson, Ingela Andersson, Luciano

Astudillo, Christine Axelsson, Bengt Bergh, Ann Böndergaard, Roland Cronberg, Rolf Delcomyn, Kerstin Engle, Agneta Eriksson, Majvi Härling, Kent Härstedt, Bengt Ingvarsson, Karl-Erik Innala, Tommy Johansson, Gunnar Jönsson, Susanne Jönsson, Annelie Karlsson, Kjell-Arne Landgren, Cecilia Lind, Sven Lindkvist, Lynn Ljungberg, Kent Mårtensson, Birgitta Nilsson, Gun Nilsson, Veronica Nilsson, Mona Ohlin, Roland Palmqvist, Rebecka Phersson, Lennart Prytz, Eva Sjöstedt, Stefan Svalö, Jan Svärd och Roy Wernberg. Stockholms läns partidistrikt Inger Andersson, Katarina Berggren, Elisabeth Björk, Ingela Carlsson, Annica Dahl, Christina Enocson- Mårtensson, Gun Eriksson, Christer Erlandsson, Lotta Fogde, José Blanco Garcia, Nadia Banno Gomez, Roland Grip, Staffan Holmberg, Ann-Marie Högberg, Jan Johansson, Helene Knutsson, Anders Lago, Ann Charlotte Persson, Paula Sjöstrand, Hans Strandin, Meeri Sundberg, Christina Tallberg och Flora Villalobos Castillo. Stockholms partidistrikt Annika Billström, Maria Bosdotter, Elisabeth Brandt, Per-Olof Edin, Göran Greider, Ylva Johansson, Ingemar Josefsson, Dag Larsson, Sven-Åke Nygårds, Lars Rådh, Carl Tham, Maj Britt Theorin, Karin Wanngård, Olivia Wigzell och Anders Ygeman. Sörmlands partidistrikt Laila Bjurling, Inger Carlsson, Hans Ekström, Monica Johansson, Ove Johansson, Leif Lindström, Roland Ohlsson, Fredrik Olovsson, Elin Pettersson, Kenneth Rosén, Ola Sjöberg, Greger Tidlund, Annika Wågenberg och Stefan Zunko. Uppsala läns partidistrikt Anita Berger, Anneli Djurklou, Bengt-Olov Eriksson, Peter Gustafsson, Solveig Kalliomäki, Björn Karlsson, Hilde Klasson och Bo Wedin. Värmlands partidistrikt Marianne Andersson, Ulric Andersson, Bo Augustsson, Mikael Dahlqvist, Ann-Marie Eriksson, Sten Fransson, Monica Gundahl, Håkan Holm, Ingvar Johansson, Philip Johnsson, Angelica Krantz, Hans Magnusson, Eva Mikaelsson-Grützelius, Arne Persson, Anders Thörne och Lars-Olov Åsberg. Västerbottens partidistrikt Kenneth Andersson, Ulla Andersson, Ibrahim Baylan, Bert-Ove Bäckman, Staffan Connysson, Göran Dahl, Elmer Helletun, Ulf Jakobsson, Lars Lilja, Eva Lindberg, Gunilla Lundgren, Annelie Nordström-Eriksson, Olof Nyström, Lena Sandlin Hedman, Sören Wibe, Daniel Ådin och Gunilla Åström. Västernorrlands partidistrikt Ulrika Appelberg, Sten Berglund, Sten-ove Danielsson, Eliasson Mari, Benny Eriksson, Gunvor Eriksson, Jan Johansson, Elisabet Lassen, Leif Lindholm, Camilla Lundberg, Gunborg Lundkvist, Anders Mikaelsson, Joao Pinheiro, Catrine Rehnström, Eva Sonidsson och Olle Åkerlund. Västmanlands partidistrikt Denise Bergström, Anders Lindblom, Elisabeth Löf, Berit Oscarsson, Susanne Qvarnström, Kent Ryberg, Per Strengbom, Anders Teljebäck, Anders Tollin och Eleonor Wikman. Älvsborgs Södra partidistrikt Ann-Christin Ahlberg, Gunnar Andersson, Jan-Åke Andersson, Phia Andersson, Bror-Eric Johansson, Ulf Olsson och Kirsti Steen. Örebro läns partidistrikt Lennart Axelsson, Arnold Bengtsson, Håkan Bergman, Kerstin Bergström, Lars Bjurström, Per Eriksson, Matilda Ernkrans, Leif Gren, Katarina Hansson, Ewa-Leena Johansson, Eva Marcusdotter och Mats Sjöström. Östergötlands partidistrikt Stig Andersson, Jakob Björneke, Gun Bredstedt, Lena Burlin, Britt-Louise Elmér-Storm, Ann-Marie Flink, Göran Färm, Gunnel Gennebäck, Jan-Erik Johansson, Viola Johansson, Magnus Juurikivi, Susanne Järnefjord, Peter

Kennerfalk, Britt Olausson, Jörgen Oskarsson, Karin Salomonsson, Lena Savoca och Roland Svensson. Riksdagsgruppens representanter Barbro Andersson-Öhrn, Christina Axelsson, Jan Bergqvist, Sinnika Bohlin, Susanne Eberstein, Tomas Eneroth, Viola Furubjelke, Marie Granlund, Sven

Hulterström, Yilmaz Kerimo, Sören Lekberg, Göran Magnusson, Ronny Olander och Kristina Zakrisson. Europaparlamentets s-grupp Hedkvist-Petersen, Eva INTERNATIONELLA GÄSTER Socialistinternationalen, medlemspartier Danmark, Socialdemokraterna: Lene Jensen och Erik Boel. Estland, Möödukad: Lembit Luts. Finland, Socialdemokraterna: Tero Shemeikka, Paula Parmanne och Peter Boldt. Frankrike, Socialistpartiet: Maurice Braud. Grekland, PASOK: George Katiforis. Kroatien, Socialdemokraterna: Zdenko Franic. Lettland, Socialdemokraterna: Juris Bojars och Wilma Teness. Litauen, Socialdemokraterna: Vidmantas Verbickas. Norge, Arbeiderpartiet: Solveig Torsvik och Tonje Westby. Polen, Democratic Left Alliance: Vlodzimierz Cimoszewicz. Rumänien, Socialdemokraterna: Teodora Parvu. Slovakien, Party of the Democratic Left: Lubomir Andrassy. Storbritannien, Labourpartiet: Nick Sigler, John Grogan och Phil Hope. Tjeckiska Republiken, Socialdemokraterna: Petr Lachnit. Turkiet, Republican People s Party: Haluk Özdalga. Tyskland, Socialdemokraterna: Christian Krönig och Franz Thönnes. Ungern, Socialistpartiet: Vilmos Szabó och Eva Ádám. Konsultativa partier Albanien, Socialistpartiet: Fatos Nano och Arta Dade. Observatörspartier Bulgarien, European Left: Alexander Tomov. Vitryssland, Socialdemokraterna: Arestovich Alexandre och Nina Stuzhinskaja. Övriga/associerade organisationer Europeiska Socialdemokraters Parti: Nick Crook. Socialistgruppen i Europaparlamentet: Pervenche Bérès, Hannes Swoboda, Arlene McCarhy och Valborg Lindén. Socialistiska lärarinternationalen: Östen Lövgren. Övriga gäster SAMAK: Tom Saxén. European Forum for Democracy and Solidarity: Conny Fredriksson. Åland, Socialdemokraterna: Inger Mattsson. SVENSKA GÄSTER ABF: Bosse Bergnéhr och Elsie Bäcklund. A-lotterierna: Anders Jansson och Lars Mellgren. Bilda Förlag: Hans Håkansson och Carin Walldin. Bommersvik: Annelie Karlsson och Maria Söderström. Broderskapsrörelsen: Jenny Alge och Bo Wirmark. Centrala fackliga utskottet: Lars Bergman, Lars Jacobsson, Stig-Evert Johansson, Birgitta Kihlberg, Pauli Kristiansson, Clas Linder, Åke Ljunggren, Pentti Niemi, Eva Nilsson, Lars-Göran Nilsson, Tomas Rudin, Peter Sjöstrand, Mikael Sterbäck, Niclas Svensson, Hans Tilly, Ronny Wenngren och Jan Österlind. Elektrikerförbundet: Jan Johansson Folksam: Tore Andersson och Christer Lindström. FöreningsSparbanken: Kjell Andersson och Anders Gustafzon.

Grafiska Fackförbundet: Malte Eriksson. Handelsanställdas Förbund: Ninel Jansson. Hotell- och Restauranganställdas Förbund: John Herrström. HSB: Åke Johansson och Gun-Britt Mårtensson. Hyresgästernas Riksförbund: Elisabeth Lönngren. Industrifacket: Leif Ohlsson. Kommunalarbetareförbundet: Lars-Åke Almquist och Ylva Thörn. Kommunförbundet: Annika Lindh. Landstingsförbundet: Agneta Kyller. Lantarbetareförbundet: Leif Håkansson. Livsmedelsarbetareförbundet: Åke Södergren. LO: Claes-Göran Enman, Hans Karlsson, Erland Olauson och IngaLill L Westh. LO-facken i Blekinge: Sterne Johannesson och Christer Sandström. LO-facken i Dalarna: Sten-Åke Mörk. LO-facken i Gävleborg: Maritha Lulti och Patrik Roselin. LO-facken i Jönköpings län: Marcus Eskdahl. LO-facken i Kalmar län: Jussi Gröhn. LO-facken i Kronoberg: Sara-Lena Karlsson. LO-facken i Mellersta Norrland: Ove Eriksson. LO-facken i Norrbotten: Mauritz Eliasson. LO-facken i Skåne: Anders Magnhagen. LO-facken i Sörmland: Kristina Lantz. LO-facken i Uppsala län: Lennart Sjöberg. LO-facken i Värmland: Björn Samuelsson. LO-facken i Västerbotten: Maria Östberg. LO-facken i Västmanland: Per-Inge Ahlbäck. LO-facken i Västsverige: Hasse Andersson, Krister Andersson och Bernt Sabel. LO-facken i Örebro län: Suzanne Michaelsson. LO-facken i Östergötland: Kjell Gustafsson och Kent Karlsson. LO-facken på Gotland: Tommy Gardell. Musikerförbundet: Roland Almlén. Målareförbundet: Kjell Johansson. Olof Palmes Internationella Center: Carin Jämtin och Ann-Margret Näslund. Olof Palmes Minnesfond: Gunilla Banks. Pappersindustriarbetareförbundet: Sune Ekbåge. PRO: Lage Andréasson och Nils Gustavsson. RFSL: Christine Gilljam och Anders Selin. Riksbyggen: Ulf Karlsson och Jan Nygren. Riksorg. Folkets Hus och Parker: John Brattmyhr och Gunno Sandahl. Rädda Barnen: Ola Andersson och Suzanne Askelöf. SACO: Anders Lönnberg och Anders Milton. SAP-F: Marianne Selberg och Lena Österlund. SEKO: Sven-Olof Arbestål. SIOS: Miodrag Smiljanic och Osman Özkanat. Skogs- och Träfacket: Kjell Dahlström. S-kvinnor: Camila Buzaglo och Christin Nilsson. Socialdemokratiska Studentförbundet: Mårten Levin och Caroline Nyberg. SSU: Lena Hallengren och Andreas Karlsson. Svenska Naturskyddsföreningen: Svante Axelsson och Göran Enander. TCO: Roger Mörtvik och Bengt Nörby. Transportarbetareförbundet: Hans Wahlström. Unga Örnar: Monica Green och Lotta Håkansson Harju. Verdandi: Inge Fäldt och Ann-Marie Wulfstrand. Sten Andersson, Anders Aspling, Björn Aspling, Ingemund Bengtson, Carl Bladh, Lennart Bodström, Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl, Nils Gösta Damberg, Berndt Ekholm, Kjell-Olof Feldt, Anita Gradin, Eric Holmqvist,

Gunnar A Karlsson, Leif Linde, Maj-Lis Lööw, Stig Malm, Lisbet Palme, Thage G Petersson, Kenth Pettersson, Åke Pettersson, Gertrud Sigurdsen, Anna-Greta Skantz, Bosse Sundling, Evert Svensson, K-P Thorwaldsson, Bo Toresson, Björn Wall och Erik Åsbrink. PARTISTYRELSEN Verkställande utskottet ordinarie Göran Persson, Ingela Thalén, Mona Sahlin, Anna Lindh, Lena Hjelm-Wallén, Bertil Jonsson och Anders Sundström. Verkställande utskottet suppleanter Elvy Söderström, Erik Åsbrink, Göran Johnsson, Göran Johansson, Maj-Inger Klingvall och Lars Isaksson. Partistyrelsen ordinarie ledamöter Jörgen Andersson, Lorentz Andersson, Berit Andnor, Ove Bengtsberg, Åke Gustavsson, Gunnar Hofring, Mats Hulth, Berit Högman, Nina Jarlbäck, Märta Johansson, Ingvar Johnsson, Roger Kaliff, Arne Kjörnsberg, Inger Lundberg, Lars-Erik Lövdén, Ulrica Messing, Lena Micko, Kjell Nordström, Lena Nyberg, Barbro Palmerlund, Bo Pettersson, Christer Wahlbäck, Tommy Waidelich, Margot Wikström och Monica Öhman. Partistyrelsen suppleanter Anita Johansson, Jan Lundgren, Sven-Erik Österberg, Anneli Hulthén, Ola Rask, Uno Aldegren, Nalin Pekgul, Jan Björkman, Bengt Silfverstrand, Hans Stenberg, Cinnika Beiming, Frank Andersson, Heléne Svensson, Göran Borg och Lena Ludvigsson-Olafsen. Revisorer Håkan Bystedt, Anita Modin och Inga Hagström. Revisorer suppleanter Per Olof Håkansson. Adjungerade till partistyrelsen Inger Segelström, Anna Berger Kettner, Mikael Damberg, Jaan Kolk, Christer Pettersson, Inger Mäler, Pär Nuder, Tommy Ohlström, Sven Hulterström, Torgny Larsson, Bosse Ringholm, Ilmar Reepalu, Urban Ahlin, Agneta Gille, Lars Stjernkvist och Thomas Östros. Programkommissionen Anna Karlsson, Björn von Sydow, Charlotte Svensson, Niklas Nordström, Anne-Marie Lindgren, Magnus Wennerhag, Wanja Lundby-Wedin, Enn Kokk. Partidistriktens ordförande (som ej är ledamöter i partistyrelsen) Bohuslän: Lennart Nilsson. Gävleborg: Kent Högström. Halland: Björn Ahlkvist. Norra Älvsborg: Britt Bohlin. Värmland: Lisbeth Staaf-Igelström. Västerbotten: Carin Lundberg. FUNKTIONÄRER Berith Andersson, Lars Bengtsson, Anna Forsberg, Stefan Gullberg, Rune Holmström, Eva Larsson, Peter Legendi, Mats Lindström, Gun Lundmark, Christa Löwl, Inger Mäler, Ola Nilsson, Niklas Rengen, Oscar Stenström, Stefan Svensson, Kjell Westerlund och Per Wikholm. OMBUDSMÄN I PARTIDISTRIKT OCH ARBETAREKOMMUNER Blekinge partidistrikt: Kalle Sandström.

Karlskrona arbetarekommun: Patrik Hansson. Bohusläns partidistrikt: Dan Nyberg. Dalarnas partidistrikt: Jan Bohman. Gävleborgs partidistrikt: Voitto Visuri. Gävle arbetarekommun: Helene Åkerlind. Sandvikens arbetarekommun: Håkan Stadin. Göteborgs partidistrikt: Per Svensson, Cecilia Dahlman-Eek, Britt Jaconelli. Göteborg Centrala/Väster arbetarekommun: Clas Wennberg. Göteborg Hisingen/Nordost arbetarekommun: Håkan Linnarsson. Hallands partidistrikt: Lise-Lotte Olsson och Hans-Göran Svärd. Halmstads arbetarekommun: Björn Lind. Kungsbacka arbetarekommun: Ingemar Lundin. Jämtlands partidistrikt: Ann-Marie Johansson. Jönköpings läns partidistrikt: Bo Holst. Jönköpings arbetarekommun: Stefan Pettersson. Kalmar läns partidistrikt: Anders Henriksson. Kalmar arbetarekommun: Mona Jeansson. Kronobergs partidistrikt: Anna Fransson. Norra Älvsborgs partidistrikt: Lena Nilsson. Trollhättans arbetarekommun: Carina Lorentzon. Norrbottens partidistrikt: Leif Pettersson. Bodens arbetarekommun: Björn Isaksson. Luleå arbetarekommun: Kristina Niva. Piteå arbetarekommun: Roger Lundström. Skaraborgs partidistrikt: Marianne Wirén. Skånes partidistrikt: Martina Engberg, Lena Larsson, Bernt Nilsson, Tommy Nilsson och Mats Persson. Helsingborgs arbetarekommun: Per-Arne Håkansson. Hässleholms arbetarekommun: Lena Wallentheim. Kristianstads arbetarekommun: Lars Olin. Malmö arbetarekommun: Sylvia Björk och Björn Gudmundsson. Sthlms läns partidistr.: Lars Dahlberg, Anders Bergerus, Kenneth G Forslund. Botkyrka arbetarekommun: Jens Sjöström. Norrtälje arbetarekommun: Anne Schwieler. Sollentuna/Täby arbetarekommun: Lotta Lind-Carlsson. Södertälje arbetarekommun: Boel Buller. Sthlms partidistrikt: Dag Larsson, Kenneth Strömberg, Tina Wedin och Robert Palmetzhofer. Sörmlands partidistrikt: Åke Gustavsson. Eskilstuna arbetarekommun: Benny Karlsson. Katrineholms arbetarekommun: Roger Ljunggren. Nyköpings arbetarekommun: Bo Fagerberg. Uppsala läns partidistrikt: Marlene Svensson. Värmlands partidistrikt: Tomas Riste. Karlstads arbetarekommun: Anita Svensson Nilsson. Västerbottens partidistrikt: Carina Eriksson. Umeå arbetarekommun: Christer Lindvall. Västernorrlands partidistrikt: Ingemar Nilsson. Sundsvalls arbetarekommun: Kenneth Westin. Västmanlands partidistrikt: Lars Eriksson. Borås arbetarekommun: Tord Rantakyrö. Örebro läns partidistrikt: Peter Öhman. Örebro arbetarekommun: Peter Källman. Östergötlands partidistrikt: Nicklas Källebring och Kerstin Widén. Linköpings arbetarekommun: Kenneth Rapp. Norrköpings arbetarekommun: Irma Görtz.

EU-REGIONOMBUDSMÄN Norra skogslänen: Inga-Britt Bergmark Stockholms län: Sanna Hjelm Mittsverige: Claes Särevall Västsverige: Håkan Lundberg Syd: Mats Persson Dagordningens punkt 4 Kongressens arbetsformer Dagordningens punkt 4.1 Fastställande av dagordning Föredragning Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: Innan jag yrkar bifall till förslaget till arbetsordning med en liten justering vill jag bara säga ett par ord om bakgrunden till att dag- och arbetsordningen ser ut som de gör. Ordföranden var inne på att tempot i beslutsfattandet och förändringstakten har ökat, som vi alla känner igen. Det ställer också krav på vårt partis arbetsformer. Därför har vi sedan förra kongressen ett förtroenderåd, ett organ mellan partistyrelse och kongress, som kan samlas för att behandla olika frågor. Det är också orsaken till att vi nu kallar till vår andra extrakongress på relativt kort tid. Det är ett sätt att fatta de beslut som krävs utan att behöva pruta på de demokratiska krav vi ställer, att se till att medlemmar genom er har chansen att verkligen påverka politiken. När partistyrelsen ursprungligen kallade till den här extra kongressen, var det två frågor där man såg ett behov av att se över politiken i förhållande till förra kongressen: dels EMU-frågan, dels förutsättningarna för ekologiskt hållbar tillväxt. På båda områdena hade det skett stora förändringar. Det inleddes rådslag, och som ordföranden nämnde har 20medlemmar och sympatisörer deltagit. Allt detta material finns som underlag till helgens förhandlingar, dessutom en rapport författad av flera under ledning av Kjell Larsson. Under hösten visade det sig att det inte bara var i de här frågorna våra medlemmar kände behov av att se över partiets politik, utan också när det gäller jämlikhetsfrågorna. Ökade klyftor mellan orter, men också mellan människor och grupper, gjorde att det fanns anledning att finslipa våra politiska instrument. Därför har partistyrelsen också gett möjlighet att diskutera de frågorna och lämnat förslag. Det är alltså skälet till att vi har en så diger dag- och arbetsordning för helgen. Men det är min förhoppning att vi med gott humör och en god portion smidighet ändå både ska kunna ordentligt behandla alla de frågor som finns anmälda och göra det på ett sådant sätt att vi verkligen går på djupet. Med detta hoppas jag att ni kan ställa er bakom dag- och arbetsordningen, dock med en liten justering. På sidan 12 under punkt 4 föreslår representanterna för partidistrikten som har ingått i ett preliminärt kongressutskott att de två sista orden stryks så att det står: Tjänstgörande ordförande kan vid behov förlänga föredragandens tid. Det gör det möjligt för föredragandena att gå in något oftare om det är många frågor under debattens gång. Dessutom har jag ytterligare ett förslag om föredragande. Förutom de som finns anmälda i arbetsordningen föreslår jag att ytterligare några får möjlighet att gå in i debatten om huvudföredragandena så vill. Förslaget är att föredragande tillsammans med Anna Lindh under det första avsnittet om EMU med mera blir Lena Hjelm-Wallén, Bosse Ringholm och partiordförande Göran Persson. För avsnittet "Ett grönt folkhem" om tillväxt föreslår jag tillsammans med Thomas Östros även Kjell Larsson och Mona Sahlin. För avsnittet "Ett jämlikt land" föreslår jag tillsammans med Ulrica Messing även Ingela Thalén, Lars Engqvist och mig själv. För sammanfattningskapitlet föreslår jag mig själv tillsammans med Urban Ahlin och Agneta Gille. Med dessa justeringar yrkar jag bifall till dag- och arbetsordning. Förslag Följande förslag till dagordning och föredragande förelåg: 1. Kongressens öppnande 2. Beslut om kongressens offentlighet 3. Fastställande av ombudsförteckning 3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport