Toddlares sociala samspel i den fria leken En observationsstudie om hur toddlare socialt samspelar i den fria leken på förskolan

Rapport 2016ht02175 Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15 hp Toddlares sociala samspel i den fria leken En observationsstudie om hur toddlare socialt samspelar i den fria leken på förskolan Emelie Eriksson & Ellinore Österman Handledare: Danielle van der Burgt Examinator: Kristina Ahlberg 1

Förord Denna forskningsstudie bygger på observationer av toddlares fria lek på förskolan. Vi skulle vilja börja med att tacka vår handledare som stöttat och visat sitt engagemang hela vägen med vårt studiearbete. Vi vill även tacka studiens deltagare som ville medverkade i vår empiriska studie, utan er så hade inte studien varit genomförbar. Vårt syfte med denna studie är att se hur toddlare som inte har det verbala språket samspelar i den fria leken. Vilka metoder till socialt samspel använder barnen sig av för att få tillträde till den fria leken. Barnen vi observerade var i åldrarna 1 2 år och vi observerade med hjälp av videofilmning, som samlade in vår data för den empiriska undersökningen. Våra analysverktyg för videoobservationerna har baserats utifrån studiens frågeställningar och olika tillträdesstrategier till samspel. I våra observationer såg vi att toddlare använde flera olika strategier för att integrera till ett socialt samspel och att toddlare som inte kan uttrycka sig med ord använder sitt kroppsspråk och andra uttryck för att samspela. Vi kom även fram till att när toddlare hamnar i konflikter handlar det vanligtvis om äganderätt till lekmaterial men även att barnen sinsemellan kan ha svårt att förstå varandra när de inte kan uttrycka sig verbalt, vilket gör att de använder andra strategier för att nå ett socialt samspel i den fria leken. Nyckelord: samspel, toddlare, tillträdesstrategier, kamratkultur 2

Innehållsförteckning Förord... 2 1. Inledning... 4 1.1 Syfte och frågeställningar... 4 2. Tidigare forskning... 5 2.1 Toddlares tidiga utveckling och sociala samspel... 5 2.2 Toddlares kamratkultur... 6 2.3 Toddlares känslouttryck... 7 2.4 Toddlares kroppsliga - sociala samspel... 8 2.5 Samspel och lekmaterial... 8 2.6 Samspel och tillträde till lek... 9 2.7 Konflikter i toddlares samspel... 11 3. Metod... 13 3.1 Metodval... 13 3.2 Urvalsgrupp och kriterier... 14 3.3 Genomförande - datainsamling... 15 3.4 Analysverktyg... 16 3.5 Samtyckeskrav... 16 4. Resultat & Analys... 17 4.1 Tillträde och nekande till lek... 17 4.2 Konflikter i den fria leken... 22 5. Diskussion... 24 5.1 Metoddiskussion... 24 5.2 Hur startar det sociala samspelet mellan toddlare i den fria leken?... 25 5.3 Hur ser det sociala samspelet ut för toddlare som försöker skapa tillträde till lek?... 26 5.4 Hur ser toddlares konflikthantering ut i den fria leken?... 26 6. Slutsats... 28 7. Referenser... 30 Bilaga 1 Informationsmail till verksamhet och vårdnadshavare... 31 Bilaga 2 Samtyckesblankett... 32 3

1. Inledning I förhållande till vårt gemensamma intresse för toddlare och toddlarkulturen valde vi att tillsammans göra en empirisk forskningsstudie om det sociala samspelet mellan toddlare i förskolan. I förskolan möts alla barn dagligen av en mängd olika känslouttryck och konflikter i olika situationer. Barn samspelar med varandra dagligen i den fria leken på förskolan. I den fria lekens samspel inkluderas förmågan att samarbeta genom turtagning, ömsesidighet och samförstånd. Att barn lär sig bäst i interaktion med andra människor har vi tidigare erfarenhet av. Under vår utbildning har vi lärt oss att små barn vill vara delaktiga i samspelet både mellan barn till barn och barn till vuxna. Vår studie riktar sig mot små barns samspel mellan varandra i olika situationer. Små barn, toddlare har samma behov som äldre barn att bli förstådda och uppmärksammade men eftersom språket inte finns utvecklat så måste de minsta barnen använda sig av ett eget sätt att kommunicera både till varandra och de vuxna. Toddlare sinsemellan skapar ett eget sätt att kommunicera och bildar en egen kultur, toddlarkultur (Løkken, 2016, s.20 21). Det grundläggande syftet med denna studie är en gemensam önskan om få möjlighet att fördjupa sin kunskap och yrkeskompetens, vilket förstärker vårt pedagogiska förhållningssätt för de framtida arbete med toddlare. Denna studie har vi undersökt utifrån ett sociokulturellt perspektiv eftersom vi intresserar oss för hur små barn använder sina tidigare erfarenheter i samspel med andra. 1.1 Syfte och frågeställningar Vårt syfte med denna studie är att få en fördjupad förståelse och kunskap för hur toddlare samspelar med varandra i den fria leken i förskolan. Frågeställningar: Hur kan det sociala samspelet i den fria leken starta? Hur kan det sociala samspelet se ut för toddlare som försöker skapa tillträde till lek? Hur kan toddlares konflikthantering se ut i den fria leken? 4

2. Tidigare forskning Detta avsnitt handlar om tidigare forskning om toddlares sociala samspel och vi utgår från följande kategorier; barns utveckling, kamratkultur, känslouttryck, kroppsspråk, lek och slutligen konflikter. 2.1 Toddlares tidiga utveckling och sociala samspel Sättet att uttrycka sig på är en av de viktigaste delarna när det gäller socialt samspel hos toddlare. Redan när barnen är mycket små använder de sig utav ett språk för att kunna komma i kontakt med andra människor och visa vad de vill. Man ser det som att kunna skapa ett kommunikativt förhållande till andra människor. Toddlares språkkommunikation till varandra handlar inte om det verbala utan främst om det icke-verbala, det vill säga genom gester, ansiktsuttryck och tonfall i rösten. Redan hos de små barnen kan man se en skymt utifrån deras tidigare erfarenheter genom barnets kroppshållning, gester, ansiktsuttryck och ord. På så sätt kan även andra barn skapa en tolkning av vad barnet har för tidigare erfarenheter (Eva Johansson, 1999, s. 33 34). Barn behöver ständigt vara i samspråk med andra för att kunna utveckla sin reflektionsförmåga. Barnet behöver besitta den kompetensen för att senare kunna utveckla sin kognitiva kompetens. När små barn ska utveckla sin empatiska förmåga behövs både kognitiva förmågan och den känslomässiga (Öhman, 2003, s. 176 177). I toddlares känsloprocess handlar det även om barnets empatiska utveckling. Barns empati handlar dels om att känna medkänsla för någon annans känslouttryck men även att kunna ta emot andra människors uttryck till medkänsla. Barn föds med känslouttryck och empatisk förmåga, exempelvis så gråter ett spädbarn om ett annat barn gråter. Detta är toddlares första tecken i deras empatiska processutveckling. Barns empatiutveckling vilar på barnets kognitiva utveckling, det vill säga barnets empatiska förmåga beror på barnets kunskap samt förståelse. Trots att barn föds med grundläggande känslouttryck måste barnen lära sig att anknyta mellan olika uttryck och förstå dess innebörd (Lindahl, 1998, s.16). 5

2.2 Toddlares kamratkultur När det kommer till de yngre barns kamratkultur ser toddlare vänskap mer som en möjlighet till lek, än som ett personligt val av lekkamrat. Toddlares gemensamma kamratkultur kan skapa motivation hos det enskilda barnet och kan lättare förhålla sig till förskolans etiska normer och värden. Vidare menar Johansson att ömsesidighet är en grundläggande norm inom toddlarkulturen, då ömsesidighet handlar om att ge och ta och det resulterar i goda sociala relationer. I och med barns möten med andra barn delas erfarenheter och tankar med varandra och i takt med detta skapas det tillfällen till att dem utforskar varandras perspektiv (Johansson, 1999, s.55). Det är i huvudsak genom grunderna av barns kamratkultur som man får en förståelse för barnens utveckling. I förskolan möter barn dagligen varandra och tillsammans skapar de egna kamratkulturer som handlar om barns interaktion med andra barn och hur de vidare handlar och kommer till uttryck i samband med gemensamma sociala kontexter på förskolan. Vidare förklarar Löfdahl betydelsen av att vara en del av en kamratkultur som omfattar kunskaper om lekens rollfördelning och individuella sociala statuspositioner, vem som bestämmer, hur man ska bete sig gentemot varandra och vilken roll barnet har i leken (Löfdahl, 2014, s. 13). Amerikanske sociologen William A Corsaro (2003) har arbetat aktivt med forskning gällande barns kulturer i förskolan. Corsaros begrepp för barns förskolekultur benämner han som kamratkultur som omfattar barns perspektiv och barns enskilda uppfattning av den kultur som de befinner sig i. Författaren beskriver kamratkultur som en stabil uppsättning av handlingar eller rutiner, artefakter, värderingar och intressen som barn skapar och delar i interaktion med varandra (s. 37). Begreppet tolkande reproduktion är en viktig del inom kamratkulturen. Inom kamratkulturen bearbetar barnen ständigt med att förstå deras omvärld, det vill säga händelser och andra barns agerande som de möts av i förskolan. Vidare tolkar och omformar barnen sin omgivning vilket gör att de får en lättare förståelse och därmed kan användas i deras egna kultur. Tolkande reproduktion blir därmed ett uttryck för toddlares aktiva deltagande i en kontinuerligt växande förståelse och utveckling där kulturella kunskaper, värden och normer betraktas på nytt hos det enskilda barnet. Begreppet omfattar ett sätt att förstå toddlares socialisation på ett annat sätt än en passiv process. Toddlare reproducerar det som de uppfattar i sin omvärld och gör därefter en egen tolkning av det (Corsaro, 2003, i Annika Löfdahl, 2014, s.15). Ett annat begrepp som också hör kamratkulturen till är sekundära 6

anpassningar som ofta är förekommande i negativa sociala handlingar, när barnen möts av ett kollektivt motstånd, såsom ignorans och uteslutningar i leken. Sekundära anpassningar handlar om när barn bestrider mot normen alla får vara med, som är en primär regel som ställs på alla barn i förskolan. Vidare anser författaren att genom att studera barns kommunikation kan man få en tydligare förståelse för hur barns handlingsförlopp ser ut och hur barn använder sekundära anpassningar inom sin kamratkultur i förskolan (Löfdahl, 2014, s.16 17). 2.3 Toddlares känslouttryck Det viktigaste för att starta samspel är ett gemensamt intresse. När barn visar intresse är det vanligt att de imiterar och följer varandra. Barns gemensamma intresse för en aktivitet eller varandra gör också att barnen är fokuserade och koncentrerade, vilket resulterar i att samspelet varar längre (Elin Michélsen, 2005, s.83 84). När barn samspelar med varandra möts de av olika känslointryck; glädje, sorg, avsky, skam, etc., det kan vara känslor som barnet redan erfarit och det kan vara känslor som de inte tidigare upplevt. Barns känslor kan vanligtvis betraktas som ett tillstånd, men det är viktigt att tänka att det handlar om värderingar och förklaringar för barns interaktioner med andra individer. Det är genom känslouttryck som barn med icke-verbal förmåga kan komma till uttryck för hur de upplever och känner (Michélsen,2005, s.28 29). Små barns nyfikenhet på sin omvärld är stor och växer konstant i takt med barnets trygghet i barns relationer till varandra. Det är viktigt att förstå balansen mellan barns känslor i sitt utforskande samt hur man kan förhålla sig till barns känsloprocess. När barn utforskar uppstår olika känslor vilket kan det resultera i att utforskandet begränsas. Det kan till exempel handla om att ett barn blir ledsen och behöver tröst, det i sin tur gör att barnets känslor besvaras och barnet skapar en förståelse för sina känslor och finner trygghet i att utforska vidare (Niss och Söderström, 2006, s. 34). 7

2.4 Toddlares kroppsliga - sociala samspel Toddlares sociala samvaro vilar på en kroppslig grund, där det kroppsliga samspelet mellan barn är en medveten handling som barnen gör för att kommunicera med varandra samt göra sig förstådd. Toddlare använder sig mycket av kroppsspråket eller av olika ljud för att kommunicera med varandra (Løkken, 2016, s.16 17). Det är viktigt att barnet använder gester och kroppsspråk för att utveckla ett rikare ordförråd och de sin tur resulterar i goda förutsättningar för sin språkutveckling (Engdahl, 2011, s.27). När de små barnen använder sig av kroppsspråk är det som talspråket förbundet med kroppens för-reflexiva vetande. Det för-reflexiva vetandet är reflexer som kroppen inte medvetet använder sig av i vissa situationer. Små barn kan då förstå andra barn genom deras gemensamma sätt att reagera med kroppsspråket, men det betyder inte att de små barnen kan förstå varandra till fullo (Johansson, 1999, s. 34). Toddlare kan inte läsa av varandra vad de känner och vill, då de som samspelar med hjälp av sitt kroppsspråk inte kan uttrycka sig verbalt och berätta vad dem vill eller känner. När barn samspelar med andra barn väcks många känslor, det kännetecknas vanligtvis genom en tolkning av barnets ansiktsuttryck och kroppsspråk. Små barn kan inte utläsa andras känslor genom kroppsspråket, men de kan göra en tolkning av varandra. Det är ett grundläggande redskap för toddlares samspel och tillträde till lek (Lindahl, 1998, s.39). 2.5 Samspel och lekmaterial Toddlares startsignal för ett socialt samspel handlar om hur barn agerar och handlar i interaktion med andra, med eller utan leksak. När barn leker med leksaker väcks det intresse hos andra barn, vilket resulterar i att barnen vill integrera och samspelar med varandra (Elin Michélsen, 2005, s.69). Små barn använder sig mycket av kroppen i leken och de använder det som finns närmast till hands och kan komma till uttryck med och oftast är det sin egna kropp, men kan även vara föremål eller hela rummet. Genom detta kan de t.ex. visa sin glädje av att vara tillsammans med andra barn i en gemenskap. Toddlare utmärker sig genom att leken bedrivs längre och motsvarar mer känslor mellan barn till barn än en lek som sker barn till vuxen. Små barn samlas gärna tillsammans på samma ställe och en annan tendens är att toddlare tröstar varandra genom att lägga huvudet nära och klappa lite lätt (Michélsen, 2005, s. 38). Vygotskij sociokulturella perspektiv handlar om att lärande sker i sociala sammanhang och är grundläggande för barns lärande. Barn lär sig genom sin lek i interaktion med andra barn 8

och vuxna. Det ger barnen sociokulturella redskap för sitt tänkande och utvecklar barnets sociala kompetens (Vygotskij 1982, ur Marita Lindahl 1998 s.58). Tillgången av lekmaterial i förskolan har stor betydelse för hur små barn samspelar med varandra. Lekmaterialet har stor betydelse för både barnens samspel med varandra och även språkutvecklingen. Genom att t.ex. använda dubbletter av lekmaterialet så skapas det lättare en interaktion mellan barnen, då de kan känna samhörighet med de barnen som använder liknande material men ändå uttrycker sig på olika sätt. Det räcker dock inte alltid för det lilla barnet att ha tillgång till lekmaterialet som används utan leksaken måste även kunna användas med rätt färdighet (Berkhuizen, 2014, s 16 17). 2.6 Samspel och tillträde till lek En viktig påverkande faktor för toddlares samspel till lek är deras omgivning som påverkar deras lärande och det sociala samspelet och även vuxna människors perspektiv har ett stort inflytande på barnen. Toddlares sociala lärande har många bakomliggande faktorer som påverkar deras utveckling till lärande. Exempelvis hur pedagoger ser de enskilda barnet, vad som förväntas utifrån barnets förmågor och dessa faktorer ska inte tas för givet (Engdahl, 2011, s.19). För att toddlare lättare ska få tillgång till andras lek är det viktigt att det anordnas gruppaktiviteter även för små barn, vilket skapar möjlighet till nya samspel mellan barnen. När barn integreras i en gruppaktivitet uppmanas de till socialt samspel(berkhuizen, 2014, s. 18). Barn arbetar hårt för att beskydda sin lekvärld och dess omfattning men kan på ett ögonblick förstöras av någon annan. Barnens önskan om att skydda lekens interaktionsutrymme betyder inte att barnen är själviska. Faktum är att det handlar inte om att barn vägrar att dela med sig, utan de vill bevara och hålla fast vid det som de redan har mellan varandra. Det handlar om att barnen vill ha kontroll över sin lek och i och med denna process vässas barns kompetensutveckling när de formar olika strategier för vad som krävs för tillträde in i leken. Han menar att man kan se dessa strategier som verktyg för barn att få tillträde till leken. Corsaros olika tillträdesstrategier handlar om olika tillvägagångssätt för tillträde till lek. Hur barn kan närma sig varandra och även undviker varandra verbalt eller icke-verbalt i den fria leken. Dessa tillträdesstrategier står nära kopplat till barns sociala samspel eftersom när barn gör entréer till lek, så skapas många möjligheter på ett eller annat sätt att kommunicera med varandra. Man kan tolka att dessa strategier är en inkörningsport för barns skapande av det sociala samspelet med varandra (Corsaro, 2003, s.64 65). 9

Toddlares tillträdesstrategier kan se olika ut och utifrån Britt Tellgren s (2004) avhandling om Förskolan som mötesplats, beskriver författaren sin tolkning av Corsaro s olika tillträdesstrategier. 1. Offering of object - När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och erbjuder(verbalt/icke-verbalt) en sak till någon av de andra barnen. 2. Non-verbal entry - När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår utan att göra en social verbal handling. 3. Producing variant of ongoing behavior -När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och konstruerar eller efterliknar den pågående handlingen, verbalt eller icke-verbalt. 4. Reference to affiliation - När ett barn går in i ett område där lek/ aktivitet pågår och kan referera verbalt till kamratskap till en eller flera deltagare. 5. Disruptive entry - När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och (verbalt/icke-verbalt) fysiskt avbryta den pågående lek/aktivitet. 6. Request for access- När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och frågar verbalt om dem får lov att vara med i leken/aktiviteten. 7. Encirclement- När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och fysiskt omringa med icke-verbal markering. 8. Questioning participant- När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och fråga verbalt en deltagare om den pågående leken/aktiviteten. 9. Making claim on area or object- När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och verbalt kräva ett område eller ett föremål av en eller flera deltagare. 10. Referens to adult authority - När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och konstruerar en verbal referens till vuxnas regler gällande tillträde till lek till en eller flera deltagare. 11. Aid from non-participant - När ett barn frågar om lov för tillträde till en ickedeltagare till ett område där lek/aktivitet pågår. 12. Greeting - När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och verbalt hälsar på en eller flera deltagare. 13. Reference to individual characteristics - När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och konstruerar en verbal referens till individuella kännetecken till en eller flera deltagare. 14. Accepting invitation - När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår för att acceptera inbjudan från en eller flera deltagare. 10

15. Suggest other activity - När ett barn går in i ett område där lek/aktivitet pågår och föreslå en annan lek/aktivitet till en eller flera deltagare. (Tellgren, 2004, s. 79) 2.7 Konflikter i toddlares samspel Även om det talade språket inte används så är det svårt att inte kommunicera med sin omgivning, 60 70% av kommunikationen som sker är icke-verbal mellan människor. Genom att observera barns lekar så kan man se hur barnen tolkar sina upplevelser och erfarenheter genom sin lek. Har barnen erfarenheter om något som kränkt eller hotat de så avspeglas de ofta i leken och är återkommande. Svåra upplevelser för barn utan förmåga att kommunicera genom talspråk kan få svårt att samspela med andra små barn och de kan lätt skapa konflikter mellan barnen (Öhman, 2003, s.182 183). Konflikter mellan de små barnen förekommer mer sällan än mellan barn som kan använda sig av talspråket och är en viktig del i hur toddlare bygger sin kultur och hur de socialiserar sig. I en konflikt blir barnen uppmärksamma på varandras olika perspektiv på samma sak, om barnen ska kunna fortsätta samspela måste de komma fram till en lösning och lära varandra. På så sätt skapas de förutsättningar för samspel mellan människor(michélsen. 2005, s. 97). Toddlare oftast hamnar i konflikter med varandra när det vill få tillgång till varandras lekutrymme och lekregler och blir nekade, toddlare skyddar gärna sitt interaktionsutrymme för att skydda sin äganderätt och behålla rätten till leken (Danby & Farell, 2009, s. 1479). När barn förhåller sig till rätten om saker är det i huvudsak det starkast barnet som vinner rätten. Barnens skapar sina egna regler med hjälp av vem som är starkast, den som är svagare brukar ge med sig utan större försök. Barn som inte kan uttrycka sin rätt med ord använder sig av sitt kroppsspråk istället, de kan vara genom knuffar, slag och att bitas. Barnen försöker även att inte släppa ifrån sig sakerna. Toddlarkulturen kan ses som en norm att barnen går efter äganderätten och regeln den som tog leksaken först (Johansson, 1999, s. 122 123). Genom leken utvecklar barnen något som kallas äganderätt till saker och ting. När små barn leker tillsammans så tar de över delar av leken och leksaker. Toddlare i leken tar då ansvar för denna plats i lekvärlden. Är barnet som deltar i leken moget för samspelet så blir de inte ifrågasatt av sina kamrater och inga konflikter skapas, det betyder att deltagarna är införstådda med lekens syfte. Barnen utvecklar tillsammans en ömsesidig 11

förståelse av leken, utrymmet i rummet och lekmaterialet (Danby & Farell, 1999, s. 1483) När barnen äger lekrätten för ett material blir de också skapare av leken, då skapar de ägande barnet lekens regler som kan användas i interaktion med sina kamrater. Barnet kan bjuda in andra barn men även neka tillträde till leken. Genom detta kan barnen förhandla om lekutrymme med varandra och deras interaktionsförmåga utvecklas. Barnen förhandlar med varandra om de sociala utrymmen, delaktighet, rättigheter och gemensamma regler i samspelet med varandra. (Danby & Farrell, 2009, s. 1479). Konflikter mellan toddlare vanligtvis handlar om objekt som exempelvis leksaker som barnen har en gemensam önskan om att leka med. Barnen skapar ofta tvister kring leksaker när dem tar ifrån andra barn sina leksaker som dem själva vill leka med (Corsaro, 2003, s.164 165). Konflikter bland små barn kan skapas på olika sätt, oftast är det att ett barn eller flera tycker olika om något som de anser vara viktigt, då skapas en meningsmotsättning mellan varandra. Ibland kan konflikten lösas och ibland inte (Öhman, 2013, s. 218). Toddlare kan ha svårt att hantera konflikter då de utvecklingspsykologiskt inte är mogna för att lösa konflikter. Samvaron ska istället ge möjligheter att utveckla samarbete och delaktighet, då barnen behöver en positiv erfarenhet av samvaron med andra barn och ska öppna upp till nya erfarenheter och glädje. I lekens värld är det roligare att leka med andra än att alltid få sin vilja igenom och på så sätt får små barn samspelet att fungera trots många olika åsikter. Vidare menar författaren att konflikter oftare uppkommer när små barn har relations eller kontaktsvårigheter, då de kan misstolka andra barns avsikter. Blir barnet bemött med oroligheter såsom brist på respekt eller våld avspeglas det ofta i hur de bemöter andra barn och tolkar ofta andra barns intentioner fel. En annan orsak till konflikter mellan de små barnen är att hävda sig i gruppen, barn som inte besitter språket använder sig ofta av andra metoder för att bli hörda (Öhman, 2003, s.228 229). 12

3. Metod Metodavsnittet behandlar uppbyggnaden av vår empiriska studie, först vilket metodval vi gjort för vår studie. Urvalsgruppen behandlar studiens deltagare och verksamhetens utformning och därefter genomförandet av studiens metod. Sista delen går vi in på samtyckeskrav, en forsknings princip som den empiriska studien kräver. 3.1 Metodval Vi valde att använda oss utav kvalitativ granskning när vi ville undersöka toddlares sociala samspel. Valet av metod är förbunden till studiens syfte och frågeställningar. Studiens mål med en kvalitativ granskning är att det är en metod som ligger till grund för att ge en fördjupad förståelse för toddlares sociala handlingar. Forskare som använder sig utav ett kvalitativt perspektiv har för avsikt att titta på hur människor upplever sin omvärld. Målet med studien är att forskaren vill skapa sig en förståelse snarare än en statistisk analys (Bell, 2016, s.20). Metoden som används i vår studie om toddlares samspel i den fria leken är observation. Observationer kan vara ett svår metod att få fram resultat, det är mycket som ska hinna registreras hos observatören på några sekunder. Vi använde oss därför av videoobservationer för att kunna granska materialet flera gånger och kunna få fram detaljer vi kanske missat i observations ögonblicket. För att observatören enkelt ska hinna med att anteckna är det bra att använda sig av förkortningar och symboler. Det är även viktigt att begränsa sig och i förväg bestämma vad som ska observeras (Bjørndal, 2005, s.47). Genom observationsmetoden kan man komma fram till om det finns ett mönster i barnens sätt att handla och agera. Det kan vara exempelvis vad som händer med olika barn i en liknande leksituation (Esaiasson et al, 2012, s.13). Det finns två steg i en kvalitativ undersökning, det första steget handlar om att välja en urvalsgrupp för undersökningen. När urvalsgruppen är bestämd blir nästa steg att tillsammans bestämma vilka analysenheter som ska studeras vid observationstillfället. Vidare gjorde vi ett urval av analysenheter i de observations situationer som vi fått tillgång till på förskolan. Vi använde oss av intern validitet när vi undersökte och drog möjliga slutsatser av de undersökta fallen utan att påverka studiens helhets syfte. Vi genomförde studien med hjälp av intern validitet då vi ville se om tidigare forskning överensstämmer med förskoleverksamheten (Esaiasson et al, 2012, s.158). Vi inkluderade samtliga analysenheter i vår undersökning, en totalundersökning. Denna urvalsmetod är en utav dem 13

bästa sätten för att generalisera studiens resultat (Esaiasson et al, 2012, s.171). Det är viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till det man observerar annars finns en risk att man generaliserar observationer som uppkommer i en liknande situation. Det är även viktigt att observationerna blir avgränsade för att bli noggranna, samtidigt ha en kritisk syn på kontexten i observationen (Bjørndal, 2005, s.49). En viktig förutsättning med observationer är att man får en bättre förståelse för barns sociala handlingar i förskolan när man studerar barns kommunikation, både kroppsligt och verbalt (Löfdahl, 2014, s.16). Vi valde att granska vår observationsstudie i ett sociokulturellt perspektiv, då vi anser att toddlares samspelsutveckling sker bäst i interaktion med andra människor (Vygotskij 1982, ur Martina Lindahl, 1998, s.58). 3.2 Urvalsgrupp och kriterier Vi har utgått från Esaiassons (2012) metodkriterier gällande studiens urvalsgrupp. När vi sökte förskolor var vårt grundläggande kriterium att verksamheten hade småbarnsgrupper eftersom det är vårt underlag till studiens urvalsgrupp. Verksamheten som vi fått tillåtelse av att granska är en förskola som är belägen i centrala Uppsala. Verksamheten är uppdelad på fyra avdelningar efter ålder. Våra observationer äger rum på den avdelningen med de minsta barnen i åldern 1-2år. Personalen på avdelningen består av en förskollärare och två barnskötare/övrig personal. I vår observationsstudie ingår 7 barn, 4 stycken flickor och 3 stycken pojkar som är födda under år 2014 och 2013. Barnen som ingår i studien är heltids barn på förskolan varav ett som är deltid. Barnen på förskolan vistas mellan 5 7 timmar om dagen 3 5 dagar i veckan. Observationerna som gjordes de två första dagarna inkluderar även ett barn som är under inskolning. Vi har ingen tidigare vetskap om barnens hemförhållanden. Avdelningens förskolemiljö där våra observationer ägde rum bestod av två något mindre rum och ett större, barnen fick vanligtvis röra sig relativt fritt men nu under observationerna begränsades de då alla barn ej fick delta i observationen. Längst in i lokalerna låg det ett mindre rum, där kunde barnen själva bestämma vad det ville leka med, materialet var kuddar klossar och böcker. Även det material som används till vilan i form av madrasser och barnens egna påsar med filt och mjukisdjur fanns i rummet. I rummet placerat innanför var det mat och lek rum. Här fanns det material som kritor och färgpennor och annat pyssel, även ett hörn med en soffa och lekmaterial framför som köksredskap, dockor och utklädningskläder. I mitten av lokalen så fanns det ett stort rum som delades av avdelningarna, där fanns det en ateljé, en sandpool med lekredskap, en uppbyggd liten scen 14

och även material barnen pysslade med. Under vårt besök va det tema hållbar utveckling och barnen byggde hus av kartonger. 3.3 Genomförande - datainsamling Inledningsvis började vi att utifrån vårt syfte och frågeställningar tänka på vilka verksamheter som skulle vara lämpliga för vår forskningsstudie. När vi började skicka ut förfrågningar till olika förskolor gällande studien var vi noga med att ge tydlig information vad studien omfattade. Dels om vad forskningen handlade om men även hur och på vilket sätt barnen kommer att delta i studien. Vi kontaktade först flera förskole enheter via mejl men fick inga svar. Efter personlig kontakt så fick vi tag på en förskolechef som hade flera enheter och en av dessa va intresserade av att delta i vår studie. Vi skrev ett informationsbrev och bifogade även en samtyckesblankett som riktades till de berörda vårdnadshavarna som skickades till förskolan vi fick tillgång till. Eftersom det tog lång tid innan vi fick svar ifrån någon förskola, så begränsades vår tid ganska mycket. Tillslut kontaktade förskolan oss och meddelade att dem var intresserade att fullfölja studien och att vårdnadshavare blivit informerade och delgett deras samtycke för barnens deltagande i studien. I vårt förberednings arbete av observationerna tyckte vi att det var viktigt att vara pålästa av den tidigare forskningen för området och även för hur man arbetar med observationer av barn. Vi fick även under ett handledningstillfälle goda råd från vår handledare vad vi skulle tänka på innan vi gick ut och observerade i verksamheten. Vår datainsamling för toddlares sociala samspel sker med hjälp av videoobservationer i förskolans inomhusmiljö. Vi har varit på den utvalda förskolan vid fyra tillfällen under november månad. Under dessa observationstillfällen fick vi ut 8 timmars videomaterial, som vi sedan granskade och kunde använda cirka ⅓ del utav i vår empiriska studie. När vi observerat har vi först och främst utgått utifrån studiens syfte och frågeställningar. För att på bästa sätt fånga toddlares sociala samspel om de inte har den verbala förmågan, är att man gör videoobservationer. Det är genom ljud och bild som man lättare kan titta tillbaka och kunna se vad som faktiskt hände under observationen (Bjørndal, 2005, s. 72). Våra ansvarsområden vid observationerna har fördelats på följande vis, då vi fördelat frågeställningarna, där Ellinores ansvarsområde omfattar konflikter och Emelies ansvarsområde vilar på hur barnens sociala samspel startar i den fria leken. Tillsammans tittade vi på hur det sociala samspelet ser ut genom barns tillträde till lek. Vi samarbetade och hjälpte varandra på respektive ansvarsområde när vi observerade något som innefattar 15

den andres område. Vi tog del av varandras insamlade material och sammanställde de tillsammans och använde de som var relevant och behandlade studiens forskningsfrågor. Vi har även delat upp den empiriska studien genom att vara själva på förskolan vid ett varsitt tillfälle för att lättare se om våra observationer skiljer sig åt och vi eventuellt kan få ut mer material av observationerna. 3.4 Analysverktyg I denna observationsstudie konstruerade vi ett analysverktyg, vi valde att utgå från Corsaros tillträdesstrategier. Syftet med ett analysverktyg i en observationsstudie är att använda det som styrinstrument för att kunna kategorisera relevant innehåll för undersökningen (Esaiasson et al, 2012, s.137). Vi har kopplat vår empiriska studie till Corsaros tillträdesstrategier som handlar om att hur barn skapar metoder som ger tillträde till leken och det sociala samspelet. Dessa tillträdesstrategier fungerar som våra analysverktyg i våra observationer. Hur toddlare ger rätten till tillträde till lek och samspel men också vad som händer med det sociala samspelet under nekade tillträde till lek (Tellgren, 2004, s.79). 3.5 Samtyckeskrav För att få samtycke från alla föräldrar så fick de först information om studien och hur den skulle genomföras och hur materialet skulle användas. Vi fick hjälp av förskolepersonalen att dela ut samtyckesblanketter som föräldrarna i lugn och ro fick granska hemma och fylla i om deras barn fick bli observerade och vad observationen innebär, i detta fall med ljud och bildinspelning. Många föräldrar tyckte det verkade spännande och ville gärna ta del av resultatet senare när studien var färdig. För att de skulle gå rätt till under observationen och att endast de barnen med tillåtelse observerades så delade man upp barngruppen vid varje tillfälle. Alla deltagare i studien har fiktiva namn för att dem ej ska vara identifierbara. Forskningsetiska principer handlar om att man som forskare är tydlig med att påvisa vilken form av överenskommelse man gör tillsammans med studiens deltagare. Det är viktigt att forskarna informerar studiens syfte till de berörda deltagarna för att de sedan ska bilda sig ett samtycke för studien. Samtycket omfattar att man kommer överens om vilken metod av datainsamling som ska användas, huruvida materialet används samt att studiens resultat endast erhålls inom ett forskningssammanhang (Bell, 2016, s.62). 16

4. Resultat & Analys I vår undersökning om hur toddlares sociala samspel ser ut i den fria leken var den primära utgångspunkten för studien att se sambandet mellan barns handlingar och interaktion med varandra. Barns sociala samspel utvecklas redan vid tidig ålder där det handlar om hur toddlare agerar och handlar i olika kontexter. Det område vi valde att fokusera på i vår studie var samspelet i den fria leken. I den fria leken får barnen möjlighet att själva konstruera sin lekvärld och regler vilket ger oss möjlighet att se det enskilda barnets karaktär genom samspel med andra. Det som framkom i vår studie var att toddlares sociala samspel ofta startar med hjälp av leksaker och andra materiella ting. Vi har analyserat våra observationer tillsammans och gemensamt tittat och valt ut intressanta frekvenser som vi vill använda i resultatet och har gjort en gemensam tolkning av videoobservationerna. Vi har tematiskt delat in vårt resultat i områdena Tillträde till nekande till lek och konflikter i den fria leken. Kroppsspråket använder barnen hela tiden i alla frekvenser av våra observationer, vi har dock inga observation där det syns extra tydligt. 4.1 Tillträde och nekande till lek Under vår observationstid i förskolan har vi haft ett fokus på hur barn får tillträde till varandras lek, barnen gör på flera olika sätt och i de flesta frekvenser så är en leksak anledning till nekande eller tillträde. Det som kan vara svårt att tolka är om barnet endast vill få tillträde leksaken eller om de vill skapa ett samspel kring leksaken. En tidig förmiddag, klockan är 10:03, på avdelningen stjärnan där en barngrupp på fem barn leker med lego Duplo, Robin leker med en bil och Wilhelm närmar sig. Följande observerades: Robin leker med en lego bil, Wilhelm uppmärksammar detta och hämtar en egen bil och går fram till Robin och tar fram och visar bilen och säger bil och kör därefter in i Robins bil och säger återigen bil. Robin tittar på Wilhelm en stund och säger sedan bil tillbaka och tillsammans kör de iväg med bilarna (utdrag ur videoobservation, 091116) Robins aktiva lek med lego bilen väckte intresse hos Wilhelm vilket gjorde att Wilhelm sökte kontakt med Robin. Wilhelms strategi han använde kan man koppla till tillträdesstrategi, 17

producing variant of ongoing behavior, när han söker tillträde till Robins lek genom att efterlikna och hämta en egen bil. (Tellgren, 2004, s. 79) Wilhelm visar även bilen för Robin genom en verbal kommunikation där han påvisar objektet. I denna observation kan vi tolka att samspelets startsignal var Robins lek med bilen och formade en social samspels sekvens mellan barnen. I följande observation kan man se hur detta kan se ut: Klockan är 9:45, Wilhelm håller i en docka, Sixten står nyfiket och tittar på Wilhelm och sedan närmar sig Wilhelm. Följande observerades: Sixten sitter i soffan och leker med en docka. Wilhelm blir nyfiken på dockan och närmar sig Sixten, Wilhelm observerar en kort stund innan dockan rycks ifrån Sixten. Sixten utbrister i gråt och skrik och sträcker ut sina armar mot dockan. Wilhelm tittar på Sixten och sedan på dockan och sedan går Wilhelm iväg med dockan (utdrag ur videoobservation 091116) Under denna observation kan man tolka det som att Wilhelm försöker använda sig av tillträdes strategin disruptive entry, när han avbryter fysiskt pågående lek när han tar dockan från Sixten (Tellgren, 2004, s.79). Sixten försöker genom skrik att få tillbaka dockan medans Wilhelm bara går därifrån. Under ett lektillfälle där flera barn sitter tillsammans och leker med lego så tolkas det att ett av barnen Iris försöker få tillträde till Wilhelms lekutrymme. Wilhelm sitter och leker med en lego dinosaurie. Iris vänder sin blick bort mot Wilhelm och går mot honom. Iris tar tag hårt i en leksaks dinosaurie som Wilhelm håller i. Wilhelm tittar på henne och samtidigt ger ifrån sig ett nej liknande högt ljud. Iris släpper leksaken och tar tag i en annan som också ingår i Wilhelm lek, Wilhelm gör ifrån sig samma nej ljud igen och tar även tillbaka den leksaken. Iris går därifrån (utdrag ur videoobservation 011116). Det Wilhelm lekte med väckte ett intresse hos Iris, Iris blir intresserad och försöker söka kontakt med Wilhelm genom att söka tillträde till hans lekvärld. Wilhelm nekar Iris plats i sitt lekutrymme. Genom observationen kan man tolka det som att en av anledningarna till att Iris inte fick tillträde till Wilhelms lekvärld skulle kunna vara att hon ger sig in och bara tar för sig av det han redan byggt upp. Iris uppfattar dock Wilhelms nej signal tydligt och avbryter då sitt försök till tillträde. Man kan även tolka det att Iris söker tillträde genom att 18

försöka avbryta Wilhelms lek och ta leksaken som man kan koppla till strategin Disruptive entry (Tellgren, 2004, s.79). Wilhelm som har den verbala förmågan att säga nej protesterar då han inte vill dela med sig av sitt lekutrymme till Iris. En observation som genomfördes i en sandbassäng mellan Alice och Wilhelm så söker Alice tillträde till Wilhelms lek, Alice är ny inskolad och känner inte Wilhelm sedan tidigare. Sand bassängen är helt nytt för Alice och hon har inga tidigare kunskaper om hur leken används och är utformad i den. Alice sätts ner i sandbassängen och tittar sig omkring vad de andra barnen gör, hennes blick fastnar på Wilhelm som sitter och gräver med en liten vit plastsked och en röd hink. Wilhelm tittar upp och får ögonkontakt med Alice och fortsätter sedan att leka. Alice fortsätter att titta på Wilhelm. Sedan går hon fram och tar upp ett genomskinligt decilitermått och en grön mindre hink som hon försöker fylla med sand, hon tittar ner i Wilhelms hink som de ligger sand i. Hon tar upp en röd sked som hon ger till Wilhelm som han tar emot och lägger i sand i hinken med, sedan försöker han ge tillbaka den till Alice. Alice kollar bort och Wilhelm behåller skeden. Alice tar upp en gul sked och försöker fylla sin gröna hink (Utdrag ur videoobservation 021116). Genom observationen kan man tolka att Alice söker kunskap om hur redskapen i sandbassängen ska användas, hon observerar först vad Wilhelm använder och hur och sedan letar upp liknande redskap och försöker använda de på liknande sätt. Detta kan man koppla till Corsaros strategi producing variant of ongoing behavior när barnet försöker efterlikna lekens handling med liknande redskap. (Tellgren, 2004, s.79). Wilhelm visar hur redskapen används och Alice använder den sedan lika. Samspelet mellan dem fortsätter; Alice lägger i sand i Wilhelms hink, hon tittar sedan på honom som för närvarande tittar på något annat. Han ser sedan att hon lägger sand i hans hink och han fortsätter även själv att gräva i sand. När Alice ska lägga i sand för tredje gången puttar han bort hennes hand och gör ifrån sig ett ljud i normalhög ton som liknar ett nej. Alice tittar på honom och han drar hinken närmare sig. Hon gör ytterligare ett försök till att lägga sand i hinken men han drar den ännu längre ifrån. Wilhelm fortsätter att fylla i sin hink. Alice gör ytterligare ett försök till att fylla men nu vänder 19

sig Wilhelm nästan om med hinken men flyttar sedan tillbaka. Alice som såg detta avvaktar och gör ytterligare ett försök och denna gång låter Wilhelm henne lägga i sand i hinken (Utdrag ur videoobservation 021116). När man tolkar observationen kan man nu se att Alice har uppfattat vad man ska göra i sandbassängen, Det är svår tolkat om Wilhelm vill starta en lek med Alice. Alice vill ta del av Wilhelms lekutrymme och leksaker men han är osäker om han vill dela henne det. Wilhelm vill behålla makten över sakerna han använder och på så sätt drar han de närmare sig för att visa att de är hans. Alice uppfattas som att vara i ett underläge men är envis och gör flera försök och till sist verkar hon få tillgång men på Wilhelms villkor. Observationen fortsätter följande: Alice har nu börjat leka med sin egna gröna hink igen och fyller den med sand. Wilhelm tittar vad hon gör och tar sedan fram en visp. Han säger något och Alice tittar på honom när han vispar i sin hink. Hon tittar ner i hans hink en stund och fortsätter sedan med att fylla sin gröna. Wilhelm tar tag i decilitermåttet som Alice använder sig av och börjar använda det istället. Alice tar sedan tag i de och tar tillbaka det, Wilhelm släpper bara måttet så hon får tillbaka det. De fortsätter leka var för sig (Utdrag ur videoobservation 021116). Det framgår tydligt att Wilhelm har tillägnat sig lekreglerna då han kan se skillnad på sitt och någon annans, genom observationen kan man tolka att han lånade måttet av Alice och använde, men han visste att det var hennes när han gav tillbaka det när hon ville ha det. Alice hade äganderätten måttet då hon använde de först. Även här kan man koppla till tillträdesstrategi; producing variant of ongoing behavior, då Alice gör en reproduktion av Wilhelms lek och material. Man kan även tolka vid tillfället att Wilhelm vill skapa ett samspel med Alice då han tar vispen och sedan pratar med henne för att få hennes uppmärksamhet. Barnen befinner sig i lekrummet där borden och stolarna finns, en intressant observation där Wilhelm och Sixten bygger med ett knoppussel tillsammans. Wilhelm sätter sig vid knoppusslet som ligger på soffan, Sixten kommer fram nästan exakt samtidigt. Båda pojkarnas intresse verkar ha fångats av pusslet. Titta! utbrister Wilhelm, Sixten tittar och tar upp en bit från pusslet. Wilhelm pekar på 20

knoppusslet och säger där! och Sixten försöker lägga den rätt, när Sixten släppt pusselbiten så tar Wilhelm biten och lägger den rätt och säger där en gång till. Sixten tar sedan upp en pusselbit som redan ligger rätt på brädet och Wilhelm utbrister nej! och tittar på Sixten och sträcker fram handen, Sixten ger tillbaka pusselbiten. Samma process utspelar sig en gång till med en annan pusselbit. Wilhelm säger ännu en gång Där! när pusslet ligger på plats och Sixten skrattar. Sixten försöker några gånger och ta pusselbitarna igen med Wilhelm tittar på honom och säger här! innan han har hunnit tagit biten och Sixten skrattar ännu en gång, Wilhelm ler tillbaka (utdrag ur videoobservation, 081116) Det är ett tydligt samspel mellan pojkarna om knoppusslet, Wilhelm som sedan tidigare vet hur materialet fungerar har ett övertag som Sixten accepterar. Wilhelm inkluderar Sixten i sin lek och visar hur man använder sig av pusslet, han är noga med att det blir rätt men ger även Sixten ett försök till att lägga det själv innan han går in och dirigerar om. Båda är med på att det blir rätt men Sixten är busig och försöker göra på sitt sätt ändå, Wilhelm visar både mitt sitt kroppsspråk och de ord han kan och Sixten förstår och blir tillrättavisad vart bitarna ska ligga ännu en gång. Genom att tolka denna situation kan man dra paralleller till lek strategin offering of object, där Sixten tar upp bitar från pusslet och sedan ger Wilhelm bitarna för att få tillträde till leken. Wilhelm lägger biten på plats och Sixten tar upp en annan bit (Tellgren, 2004, s.79). Nästa dag händer en liknande situation mellan Wilhelm och Sixten när dem leker med lego. Wilhelm sitter en bit bort från de andra barnen där han bygger ett hus och har lagt några bitar runt om sig som han hämtat från lego högen. Sixten sitter länge och tittar på vad de andra barnen bygger och riktar en extra blick på Wilhelms bygge. Sixten närmar sig Wilhelm och tar tillslut en av Wilhelms legobitar. Wilhelm utbrister Nej, min och tittar på pedagogen, upprepar Nej, min och rycker tillbaka legobiten. Sixten tittar på Wilhelm och börjar skratta (utdrag ur videoobservation, 091116) Detta kan man tolka som att Sixten inte har kommit in i den pågående aktiviteten utan inspekterar de andra barnen och försöker sedan få tillträde i Wilhelms lekvärld. Detta gör Sixten genom att ta en legobit ifrån Wilhelm för att söka kontakt med honom. Wilhelm försöker även få den vuxnes stöd och rätt i sin handling mot Sixten. Genom att Sixten försöker få tillträde till Wilhelms lek genom att avbryta honom och ta en lego bit kan man 21

koppla det till strategin Disruptive entry, då barnen försöker få tillträde genom att avbryta pågående lek (Tellgren, 2004, s.79). 4.2 Konflikter i den fria leken Under vår observationstid i barngruppen så var det en del konflikter, konflikterna var oftast i form av att någon ville ha den andras leksak, tog en leksak som barnet såg som sin egen. Blir barnet nekat till tillträde in i leken kan även en konflikt uppstå mellan dem. Vid några tillfällen fick pedagogen gå in och styra upp som vi beskriver senare i resultatet. I en observation vid sandbassängen närmar sig Sixten Wilhelm. När han vill leka med sandhjulet som Wilhelm lekt med sedan tidigare, och de en konflikt uppstår mellan dem. Sixten börjar leka med sandhjulet som tidigare Wilhelm har lekt med. Sixten hinner leka en stund med sandhjulet innan Wilhelm upptäcker att Sixten tagit den. Wilhelm tar den ifrån Sixten och säger min. Sixten gör ifrån sig ett litet ljud i protest men fortsätter sedan leka med något annat (utdrag ur videoobservation, 021116) Genom denna situation kan man tolka att det är Wilhelm som har makten över leksakerna, även om han inte lekt med sandhjulet på en stund så ser han fortfarande det som sin egendom. Sixten är i underläge då han både är yngre och osäker och inte ens gör någon protest eller skapa en större konflikt mot att Wilhelm tar tillbaka sandhjulet utan släpper taget och tystnar sedan. En situation uppstår i lekrummet mellan Robin och Iris när båda vill använda klossarna och en konflikt skapas mellan dem. Robin står och sorterar klossar i två backar, gående fram mot Robin kommer Iris och rycker ur backen med klossar ur Robins händer. Robin skriker och försöker dra åt sig lådan med klossar. En pedagog går in och säger stopp, Iris tittar på pedagogen och sedan på Robin och tar en kloss och går därifrån. Robin plockar sedan ihop alla klossar som ramlat ur i rätt ordning igen (utdrag ur videoobservation, 021116) Utifrån hur man tolkar barnens förhållningssätt till varandra så uppfattar man att Iris är den som vill ha makten över leksaken, en konflikt skapas av två starka viljor. Genom att vi inte har någon bakgrundsfakta så vet vi inte om detta är vanligt förekommande beteende annars 22

i barngruppen då pedagogen valde att gå in och säga ifrån. Iris visar sin makt genom att försöka ta kontrollen över lekmaterialet som Robin använde, Robin protesterade högljutt och de kan vara två barn som inte vet sin rätt till leksakerna. Man kan även tolka det som att hon vann sin rätt till saken genom att hon tar med sig en kloss och går och verkar nöjd över detta. Ur en observation en annan dag lekte fem barn i förskolans dockvrå, samtliga barn lekte var för sig med olika material men efter en stund observerades följande sekvens mellan Iris och Lisa: Lisa lekte med förskolans kostym låda där hon tog på sig en klänning. Iris sitter på golvet med ett pussel och uppmärksammar detta direkt. Iris reser sig genast och drar i klänningen som Lisa har på sig. Lisa blir upprörd och utbrister ett Neej, Iris fortsätter att dra i klänningen och sedan släpper hon klänningen och tar tag i Lisas hår. Lisa utbrister i gråt och Iris släpper då hennes hår och tittar en stund på Lisa och går sedan iväg och leker med något annat (utdrag ur videoobservation, 091116). Det man kan tolka här är att Iris vill ha samma klänning som Lisa har på sig. Det man kan tänka sig är att Iris inte vet på vilket sätt hon ska göra för att få tillträde till sina kamraters lek eller materialet hon vill ha. Eftersom Iris inte uttrycker sig verbalt kan det vara svårare för sina kamrater att förstå vad hon egentligen vill. Observationen mellan Iris och Lisa har vi gjort en tolkning av att Iris sociala förmåga omfattar en icke-verbal kommunikation vilket gör att hon kommunicerar med hjälp av sitt kroppsspråk, då hon drog i klänningen och sedan i hennes hår. Det man kan se i observationen är att det inte är så lätt att tolka de små barnens känslouttryck. Det som händer är att Lisa blir väldigt upprörd och ledsen när Iris tar tag i henne, men under förloppets gång visar inte Iris några tecken på att hon förstått att Lisa blivit ledsen. Det vi tolkade utifrån situationen att Iris uppmärksammade själva känslouttrycket att Lisa blev ledsen, men har inte den empatiska förmågan eller förståelsen för känslans innebörd (Lindahl, 1998, s. 16). Efter bara en kort stund senare observeras följande: Iris går ett varv i rummet och tittar sig omkring. Robin sitter i soffan och lägger pussel då Iris kommer fram och sätter sig bredvid Robin. Robin puttar bort Iris med handen och Iris drar då i Robins hår. Pedagog ingriper och tar Iris därifrån, Iris går tillbaka till Robin som tröstas av pedagog och drar till i Robins byxa (utdrag ur videoobservation, 091116). 23