Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 3 maj 2018 följande dom (mål nr ).

Relevanta dokument
HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Kriminalvårdens ställningstagande om s.k. riktpunkt för när en intagen tidigast bedöms kunna beviljas permission utgör inte ett överklagbart beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 16 februari 2018 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

41 förvaltningslagen (2017:900), 18 kap lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, jfr 22 kap. lagen (2016:1145) om offentlig upphandling

En enskild har inte haft rätt till ny prövning av sin återbetalningsskyldighet

9 kap. 17 och 10 kap. 8 kommunallagen (1991:900) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 8 november 2016 följande dom (mål nr ).

A.N. överklagade hos förvaltningsrätten det beslut som Försäkringskassans skrivelse den 18 juli 2011 ansågs innefatta.

16 kap. 52 och 28 kap. 5 2 skollagen (2010:800), 10 kap. 1 och 3 kommunallagen (1991:900)

HFD 2015 ref 73. Lagrum: 22 förvaltningslagen (1986:223)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

5 lagen (1996:1620) om offentligt biträde, 27 första och andra styckena rättshjälpslagen (1996:1619)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Delegation kan ske till socialnämndens ordförande att i brådskande fall fatta beslut enligt LVU att inte röja den

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

21 kap. 7 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 9 första stycket a) personuppgiftslagen (1998:204)

11 kap. 22 inkomstskattelagen (1999:1229), 4 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 18 juni 2018 följande dom (mål nr ).

Såväl avgångsvederlag som arbetsinkomst under ramtiden ska medräknas i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten inom arbetslöshetsförsäkringen.

Samtliga arbetsinkomster under ramtiden har medräknats i underlaget för beräkning av dagsförtjänsten inom arbetslöshetsförsäkringen.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

DOM Meddelad i Göteborg

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2013 ref 63. Arbetslöshetskassan bestred bifall till överklagandet.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

En leverantör har rätt att få en upphandling överprövad endast om denne har eller har haft ett intresse av att tilldelas kontrakt i upphandlingen.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 25 juni 2018 följande dom (mål nr ).

HFD 2016 Ref 59. Fråga om ett visst beslut av en myndighet utgör ett normbeslut eller ett förvaltningsbeslut i ett enskilt fall.

DOM Meddelad i Stockholm

Artikel 6.1 europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HFD 2016 Ref 53. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 1 juli 2016 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Handlingar som utväxlats mellan en kommun och kommunens juridiska ombud i en pågående rättsprocess har inte ansetts vara allmänna handlingar.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Rätt till ränta på återbetald kupongskatt som inte innehållits i strid med unionsrätten har inte ansetts föreligga.

9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

HFD 2013 ref 1 Förvaltningsprocess övriga frågor

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

9 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 24 februari 2017 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 13 december 2016 följande dom (mål nr ).

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

DOM. Meddelad i Stockholm. SAKEN Rätt att ta del av allmän handling KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE. 2. Kammarrätten avslår överklagandet.

DOM Meddelad i Stockholm

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 11 juni 2018 följande dom (mål nr och ).

Fortsatta beslut om tvångsvård av en patient som dömts. men som varit avviken sedan mycket lång tid, har inte ansetts proportionerliga.

HFD 2015 ref 21. Lagrum: 47 a lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

DOM Stockholm

Fråga om en persons behov av hjälp avseende personlig hygien är av sådan karaktär och omfattning att det kan grunda rätt till personlig assistans.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 28 juni 2017 följande dom (mål nr ).

DOM Stockholm

6 kap. 1 lagen (1994:1776) om skatt på energi, 43 kap. 1 skatteförfarandelagen (2011:1244)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

7 första stycket, 9 a första stycket lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 4 december 2018 följande dom (mål nr och ).

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 30 juni 2017 följande dom (mål nr ).

3 kap. 9 första stycket, 6 kap. 33 första stycket, 10 kap. 2 2 kommunallagen (1991:900)

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet. Förutsättningarna för förvaltningsbesluts överklagbarhet

HFD 2016 Ref kap. 1 och 2 kap. 1 mervärdesskattelagen (1994:200)

Fråga om vad som avses med sjukperiod enligt socialförsäkringsbalken.

En person som är registrerad på en universitetsutbildning har ansetts delta i utbildning i den mening som avses i lagen om arbetslöshetsförsäkring.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Det förhållandet att en handling inte omfattas av handlingsoffentlighet

Fråga om rätt till arbetslöshetsersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen. under en pågående period av arbetslöshet.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

En familjestiftelse har rätt till allmänt avdrag för periodiskt understöd det beskattningsår som stiftelsen fullföljer sitt ändamål.

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HFD 2016 Ref kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453), 4 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Fastighetsmäklarlagen och dess krav på god fastighetsmäklarsed

108 kap. 2 och 110 kap. 46 socialförsäkringsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 13 november 2017 följande dom (mål nr ).

DOM Stockholm

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

Transkript:

HFD 2018 ref. 23 Om en myndighet, i en fråga som ligger utanför myndighetens beslutskompetens, ger ett ställningstagande en sådan utformning att det får eller är ägnat att få faktiska verkningar för någon, uppkommer ett överklagbart beslut som efter överklagande ska undanröjas. 22 förvaltningslagen (1986:223) Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 3 maj 2018 följande dom (mål nr 4538-17). Bakgrund Revisorsinspektionen har tillsyn över revisorer och registrerade revisionsbolag. Tillsynen omfattar bl.a. att dessa har tillfredsställande ansvarsförsäkringar. Efter att Länsförsäkringar AB kommit in med en begäran om godkännande av villkorsändringar i en ansvarsförsäkring för revisorer och revisionsbolag meddelade Revisorsinspektionen ett beslut enligt vilket planerade ändringar inte godkändes. Länsförsäkringar överklagade beslutet och yrkade att villkorsändringarna skulle godkännas. Förvaltningsrätten avvisade Länsförsäkringars överklagande med hänvisning till att bolaget inte intagit partsställning hos Revisorsinspektionen och inte heller påverkades av beslutet på sådant sätt att det ändå har klagorätt. Kammarrätten upphävde förvaltningsrättens beslut och återförvisade målet till förvaltningsrätten för vidare handläggning. Kammarrätten ansåg att beslutet att inte godkänna villkoren i ansvarsförsäkringen har sådana faktiska effekter att beslutet är överklagbart. Vidare fann domstolen att Länsförsäkringar har klagorätt eftersom bolaget ansågs ha ett berättigat intresse av utformningen av villkoren. Yrkanden m.m. Revisorsinspektionen yrkar att kammarrättens dom ska undanröjas och förvaltningsrättens beslut fastställas. Revisorsinspektionen anför bl.a. följande. Inspektionen saknar rätt att fatta beslut som rör andra än revisorer och revisionsbolag. Det är därför inte möjligt att i förhand godkänna eller underkänna en försäkring. Inspektionens ställningstagande avseende de aktuella villkoren 1

utgör endast en form av underhandsinformation som saknar faktiska verkningar och är därför inte överklagbart. Länsförsäkringar anser att överklagandet ska avslås. Skälen för avgörandet Frågan i målet Den fråga Högsta förvaltningsdomstolen först har att ta ställning till är om Revisorsinspektionens ställningstagande är ett överklagbart beslut. Om så är fallet uppkommer frågan vilken prövning en förvaltningsdomstol ska göra efter ett överklagande. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar inledningsvis att Revisorsinspektionen hanterat Länsförsäkringars begäran om godkännande av försäkringsvillkor som ett ärende, vilket utmynnat i ett beslut riktat till Länsförsäkringar. Länsförsäkringar måste därför betraktas som part i ärendet och har därmed klagorätt. Frågan om Revisorsinspektionens ställningstagande avseende aktuella försäkringsvillkor är ett överklagbart beslut och, om så är fallet, vilken prövning som ska göras av domstol, måste avgöras utifrån de principer som utvecklats i praxis. Kännetecknande för ett förvaltningsbeslut är att det innefattar ett uttalande varigenom en myndighet vill påverka andra förvaltningsorgans eller enskildas handlande. Överklagandeinstitutets funktion är att bereda den som berörs av ett besluts verkningar en möjlighet att få beslutet ändrat eller upphävt, eller, med andra ord, att få de oönskade konsekvenserna eliminerade. Av detta följer att i princip endast beslut som har eller är ägnade att få en påvisbar effekt för den som berörs av beslutet tillerkänns överklagbarhet. Avgörande för bedömningen av ett besluts överklagbarhet är alltså beslutets faktiska verkningar för den som berörs av det (se bl.a. RÅ 2004 ref. 8, RÅ 2007 ref. 7 och RÅ 2010 ref. 72). Frågan om ett beslut är överklagbart eller inte ska alltså avgöras utifrån dess innehåll. Det saknar därmed betydelse hur myndigheten har rubricerat sitt ställningstagande (RÅ 1996 ref. 43, RÅ 2004 ref. 8, RÅ 2007 ref. 7 och HFD 2014 ref. 56). Då en myndighet inom ramen för sin kompetens, dvs. inom gränserna för sin beslutanderätt enligt tillämplig författningsreglering, avger ett ställningstagande som har sådana faktiska verkningar som nyss sagts uppkommer således ett överklagbart beslut, oavsett hur det har rubricerats. Eftersom myndigheten agerar inom sin kompetens ska en förvaltningsdomstol, efter ett överklagande, pröva målet i sak (se t.ex. RÅ 1996 ref. 43). 2

Om en myndighets ställningstagande visserligen faller inom dess beslutskompetens men saknar påvisbara faktiska verkningar för den som berörs, uppkommer inte ett överklagbart beslut. Inte heller i denna situation spelar det någon roll om ställningstagandet har rubricerats som beslut eller givits en annan beteckning. Eftersom avgörandet inte är överklagbart brister det i en sakprövningsförutsättning och ett överklagande ska således avvisas (se t.ex. RÅ 1990 ref. 100, HFD 2015 ref. 71 och HFD 2017 ref. 37, jfr även HFD 2012 ref. 10). Inget hindrar att en myndighet inom sitt verksamhetsområde som en serviceåtgärd ger uttryck för myndighetens uppfattning i skilda frågor, även om myndigheten saknar beslutanderätt i aktuellt avseende. Görs ett sådant ställningstagande i oförbindande former uppkommer inte ett överklagbart beslut, eftersom det då inte har sådana faktiska verkningar som krävs. Ett överklagande av ställningstagandet ska då, i enlighet med vad som angivits ovan, avvisas (jfr RÅ 2010 ref. 29 och RÅ 2010 ref. 72). Om myndigheten däremot, i en fråga som ligger utanför myndighetens beslutskompetens, ger ett ställningstagande en sådan utformning att det får eller är ägnat att få faktiska verkningar för någon, uppkommer ett överklagbart beslut (RÅ 2004 ref. 8 och RÅ 2007 ref. 7). En domstol har vid sin prövning inte längre gående befogenheter än beslutsmyndigheten. Eftersom myndigheten inte haft rätt att fatta beslutet ska det undanröjas. I förevarande fall har Revisorsinspektionens ställningstagande givits formen av ett beslut och det anges uttryckligen att de ändrade försäkringsvillkoren inte godkänns. Det står klart att ställningstagandet har påtagliga faktiska verkningar för Länsförsäkringar. Beslutet är således överklagbart. Revisorsinspektionen har i detta avseende agerat utanför sin kompetens. De grundläggande bestämmelserna om revisorer och revisionsbolag samt tillsynen över dessa finns i revisorslagen (2001:883) och i förordningen (1995:665) om revisorer med tillhörande föreskrifter från Revisorsinspektionen. Av regleringen följer att inspektionen kan ingripa mot revisorer och revisionsbolag som inte har ett tillfredsställande försäkringsskydd, men saknar rätt att fatta beslut riktade till försäkringsbolag angående de försäkringar bolagen erbjuder eller avser att tillhandahålla. Eftersom Revisorsinspektionen inte haft rätt att fatta beslutet ska det undanröjas. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden samt undanröjer Revisorsinspektionens beslut. 3

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande Högsta förvaltningsdomstolen upphäver kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden samt undanröjer Revisorsinspektionens beslut. I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Nord, Andersson, Gäverth och von Essen. Föredragande var justitiesekreteraren Johanna Ekbäck. Förvaltningsrätten i Stockholm (2016-11-03, Räftegård): Enligt 22 förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår om det gått personen ifråga emot. För talerätt fordras att klaganden har ett visst intresse i saken, det vill säga att klaganden är saklegitimerad. Den som har intagit partsställning hos beslutsmyndigheten är saklegitimerad och har rätt att överklaga beslut som är överklagbara. Om en enskild inte anses vara part brukar för talerätt krävas att beslutet antingen rör ett intresse som på något sätt erkänts av rättsordningen och som är möjligt att beakta vid sakens prövning eller att beslutet påverkar personens rättsliga ställning (se Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje upplagan, 2010, s. 286). Det är enligt gällande rätt ett formellt krav att villkoren i en revisors ansvarsförsäkring är godkända av Revisorsnämnden. Detta följer av 27 revisorslagen (2001:883) och 7 Revisorsnämndens föreskrifter (RNFS 2001:2) om villkor för revisorer och registrerade revisionsbolags verksamhet. En revisor som inte tecknat en försäkring med godkända villkor uppfyller inte revisorslagens krav gällande försäkring och kan utsättas för åtgärder från Revisorsnämnden. Det huvudsakliga syftet med kravet på godkänd försäkring är att täcka förmögenhetsskada vid revision (se prop. 2000/01:146 s.78). Det är revisorerna som i första hand bär kostnaderna för försäkringsskyddet. Enligt förvaltningsrätten har Länsförsäkringar i egenskap av tillhandahållare av försäkringar inte ett sådant intresse i frågan om vilka villkor som en ansvarsförsäkring för revisorer ska innehålla att bolaget kan anses inta ställning som part när Revisorsnämnden fattar beslut om att godkänna försäkringsvillkor. Den omständigheten att det överklagade beslutet i praktiken tillkommit efter en begäran från Länsförsäkringar och att nämnden i beslutet lämnade upplysningar om överklagande medför ingen annan bedömning. Länsförsäkringar har framhållit att Revisorsnämndens beslut innebär att bolaget inte kan erbjuda en försäkring med vissa villkor till revisorer. Enligt förvaltningsrätten medför detta emellertid inte att Länsförsäkringars intressen eller ställning påverkas på ett sätt som kan ge bolaget talerätt. Det har inte framkommit några andra omständigheter som talar för att beslutet skulle ha sådana verkningar för Länsförsäkringar. Utan att ta ställning till om det överklagade beslutet 4

över huvud taget kan överklagas, konstaterar förvaltningsrätten mot denna bakgrund att Länsförsäkringar i vart fall saknar talerätt. Bolagets överklagande ska därför avvisas. Förvaltningsrätten avvisar överklagandet. Kammarrätten i Stockholm (2017-07-14, Östman Johansson, Aldestam och Johansson): Är beslutet överklagbart? För att leva upp till tillämpliga bestämmelsers krav ska revisorer och revisionsbolag ha tecknat en ansvarsförsäkring med villkor godkända av Revisorsinspektionen. Av utredningen framgår att Länsförsäkringar AB har inkommit med en begäran om godkännande av villkorsändring i ansvarsförsäkring för revisorer och revisionsbolag. Eftersom revisorer ska ha en ansvarsförsäkring med godkända villkor, anser kammarrätten att ett besked om att försäkringsvillkor inte godkänns av Revisorsinspektionen i praktiken innebär att försäkringen inte går att sälja till revisorer eller revisionsbolag. Revisorsinspektionens beslut att godkänna eller inte godkänna ändrade villkor för ansvarsförsäkringar har därför sådana faktiska effekter att beslutet är överklagbart. Har Länsförsäkringar AB rätt att överklaga beslutet? Kammarrätten anser att Länsförsäkringar AB får anses ha ett berättigat intresse av utformningen av villkoren i bolagets ansvarsförsäkring för revisorer. Med hänsyn till detta och eftersom beslutet har gått Länsförsäkringar AB emot har bolaget rätt att överklaga beslutet. Kammarrätten anser sammanfattningsvis att Revisorsinspektionens beslut är överklagbart och att Länsförsäkringar AB har rätt att överklaga. Kammarrätten upphäver därmed förvaltningsrättens beslut och återförvisar målet till förvaltningsrätten för vidare handläggning av Länsförsäkringar AB:s överklagande. Kammarrätten upphäver förvaltningsrättens beslut och återförvisar målet till förvaltningsrätten för vidare handläggning av Länsförsäkringar AB:s överklagande. 5