ARBETS- MARKNADS- RAPPORT 2007:1

ARBETS- MARKNADS- RAPPORT 2007:1

FÖRORD Arbetsmarknadsrapport 2007:1 är den första rapporten i en ny serie från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Avsikten är att presentera en kvalificerad analys av hur arbetsmarknaden fungerar och Arbetsförmedlingens roll i detta. Arbetsmarknadsrapport 2007:1 redovisar hur Arbetsförmedlingen bidrar till att uppnå målen för arbetsmarknadspolitiken, hur förmedlingen bidrar till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och slutligen arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Analysen är i första hand bakåtblickande och beskriver hur framgångsrik arbetsmarknadspolitiken har varit i att påverka arbetsmarknaden att fungera så friktionsfritt som möjligt. Bedömningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna framöver redovisas, som tidigare, i rapporten Arbetsmarknadsutsikterna. De två rapporterna kompletterar varandra till en helhet. Uppdraget att ta fram en ny rapport om arbetsmarknaden kom till AMS via det senaste regleringsbrevet och den kommer att publiceras två gånger per år. Ett viktigt syfte med rapporten är att vi själva ska kunna använda innehållet för att utveckla verksamheten till att effektivt och träffsäkert säkerställa genomförandet av vårt arbetsmarknadspolitiska uppdrag. I denna strävan kommer rapporten stegvis att fördjupas allt eftersom analysverksamheten i den nya myndigheten Arbetsförmedlingen byggs ut. Vid sidan av detta är det också vår förhoppning att även andra aktörer kommer att ha nytta av den. Bo Bylund Generaldirektör 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 6 1 INLEDNING 12 2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 16 2.1 UTBUDET AV ARBETSKRAFT 16 2.2 EFTERFRÅGAN PÅ ARBETSKRAFT 18 2.3 ARBETSMARKNADSPOLITIK 20 3 EFFEKTIV MATCHNING 26 3.1 HUVUDINDIKATORERNAS UTVECKLING 27 3.2 ARBETSFÖRMEDLINGENS MATCHNINGSINSATSER 33 3.3 INSATSERNAS PÅVERKAN PÅ HUVUDINDIKATORERNA 36 4 ANPASSNING TILL EFTERFRÅGAN 44 4.1 HUVUDINDIKATORERNAS UTVECKLING 45 4.2 ARBETSFÖRMEDLINGENS INSATSER 49 4.3 INSATSERNAS PÅVERKAN PÅ HUVUDINDIKATORERNA 51 PRODUKTFÖRKLARING Denna rapport är en återrapportering till regeringen (diarienummer: 06-3379-00) i enlighet med regleringsbrevet avseende AMS för budgetåret 2007. AMS uppdrag är att ta fram relevanta indikatorer som beskriver arbetsmarknadens funktionssätt, hur arbetsförmedlingarnas verksamhet bidrar till att uppnå målet och föreskrifterna för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten samt hur verksamheten bidrar till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Indikatorerna ska även belysa arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Indikatorerna ska redovisas och analyseras i en rapport som ska publiceras två gånger per år. 5 KORTA ARBETS LÖSHETSTIDERNA 56 5.1 HUVUDINDIKATORERNAS UTVECKLING 57 5.2 ARBETSFÖRMEDLINGENS INSATSER FÖR LÅNGTIDSINSKRIVNA 60 5.3 INSATSERNAS PÅVERKAN PÅ HUVUDINDIKATORERNA 64 6 ARBETSLÖSHETS FÖRSÄKRINGEN 74 6.1 HUVUDINDIKATOR SÖKAKTIVITET 75 6.2 ARBETSFÖRMEDLINGENS INSATSER 75 6.3 INSATSERNAS PÅVERKAN PÅ HUVUDINDIKATORN 77 REFERENSER 80 BILAGA FÖRFATTARE Anders Harkman, Susanna Okeke, Mohammad Taslimi, Bengt Härshammar, Petra Nilsson, Gün Sahin och Fredrik Jansson. STATISTIK Inger Norén och Rolf Adolfsson PRODUKTIONSSAMORDNING Katarina Åkerlund och Anna Granehult FORM Kontrapunkt TRYCK Åtta45

SAMMANFATTNING

SAMMANFATTNING Syftet med Arbetsmarknadsrapport 2007:1 är att presentera ett antal indikatorer som beskriver arbetsmarknadens funktionssätt i stort. Rapporten beskriver också hur Arbetsförmedlingens verksamhet bidrar till att uppnå målet för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och hur den förbättrar arbets marknadens funktionssätt. Arbetsförmedlingens uppgift att kontrollera arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring blir också belyst i rapporten. Det ska understrykas att det som redovisas är indikatorer på Arbetsförmedlingens betydelse i matchningsprocessen. Indikatorerna ska inte tolkas som exakta och fullständiga mått på förmedlingens insatser och påverkan. Arbetsmarknadens funktionssätt På arbetsmarknaden möts arbetsgivare som vill anställa och personer som söker arbete. En effektiv arbetsmarknad kännetecknas av att rekryteringstider och arbetslöshetstider blir så korta som möjligt. De indikatorer som redovisas är olika mått som direkt eller indirekt är relaterade till dessa tider. Dessutom redovisas indikatorer på regional- och yrkesmässig obalans. Den senaste tidens utveckling med allt starkare efterfrågan på arbetskraft motsvaras, som väntat, av ökade rekryteringstider, ökat utflöde till arbete från arbetslöshet och ökad sökaktivitet. Rekryteringstiderna är dock fortfarande kortare än de var vid förra konjunkturtoppen omkring år 2000 och utflödet till arbete har ökat kraftigt under 2006. Sökaktiviteten bland arbetslösa ökar och de arbetslösa söker allt fler jobb. De indikatorer som redovisas i avsnittet samvarierar alla i mer eller mindre hög grad systematiskt med balansen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Vid hög efterfrågan ökar rekryteringstiderna och utflödet till arbete bland arbetslösa ökar. Även sökaktiviteten ökar sannolikt. Motsatsen gäller vid låg efterfrågan. För att kunna uttala sig om i vilken utsträckning matchningseffektiviteten på arbetsmarknaden förändrats måste man ta hänsyn till detta. Möjligheterna att göra detta begränsas tyvärr i hög grad av brist på längre tidsserier med data av god kvalitet. De jämförelser med motsvarande konjunkturlägen som ändå kan göras tyder på att matchningsprocessen i huvudsak fungerar bra. Även bland långtidsinskrivna har flödet till arbete utan stöd följt med i den allmänna konjunkturuppgången. Uppgången är till och med något större i den här gruppen än bland sökande med korta inskrivningstider. Sökaktiviteten bland långtidsinskrivna har ökat och ligger nu på ungefär samma nivå som bland övriga sökande. Om efterfrågan på arbetskraft finns på andra områden än där de arbetslösa finns uppstår en regional eller yrkesmässig obalans. Både den regionala och den yrkesmässiga obalansen är idag förhållandevis låga jämfört med tidigare år. Den yrkesmässiga obalansen har visat en trend- 6

mässig minskning ända sedan nittiotalets början. Den regionala obalansen har minskat kraftigt sedan år 2000 men har på nytt börjat öka under de två senaste åren. Jämfört med förra konjunkturtoppen, år 2000, är den regionala obalansen fortfarande på en låg nivå. I motsats till den regionala obalansen har den yrkesmässiga obalansen minskat under de två senaste åren. I samband med ett kraftigt ökande antal nyanställningar de senaste åren har konkurrensen om arbetskraften ökat och företagen rapporterar brist på arbetskraft inom vissa sektorer och regioner. Bristtalen är höga inom vissa sektorer men ligger inte på så höga nivåer som vid den senaste konjunkturtoppen år 2000. Byggsektorn är ett undantag, med bristtal mycket högre än den höga nivån år 2000. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) bedömning har de indikatorer som ska spegla arbetsmarknadens funktionssätt utvecklats i linje med dem som kunde förväntas med tanke på konjunkturutvecklingen. Med reservation för de mätproblem som finns tyder ingen av indikatorerna på att matchningsprocessens effektivitet skulle ha förändrats på senare år. Arbetsförmedlingens bidrag Arbetsförmedlingen erbjuder ett stort antal insatser och program. Arbetsgivare och arbetssökande har tillgång till information och service via tre servicevägar, arbetsformedlingen.se, den lokala Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingen Kundtjänst. Det omfattande och diversifierade tjänsteutbud som förmedlingen erbjuder, och som de flesta arbetssökande kommer i kontakt med på ett eller annat sätt, gör det näst intill omöjligt att ge en heltäckande och korrekt bild av den betydelse som Arbetsförmedlingen har för arbetsmarknadens funktionssätt. Den information som arbetssökande och arbetsgivare kan få via samtal med arbetsförmedlare eller genom den information som finns tillgänglig via webbplatsen arbetsformedlingen.se eller i tryckt material av olika slag kan påverka både medvetet och omedvetet. Information från Arbetsförmedlingen blandas med information från annat håll på ett sätt som är omöjligt att följa. Som indikator på Arbetsförmedlingens medverkan i matchningsprocessen har bedömningar från arbetslösa och programdeltagare som fått arbete använts. De intervjuade har fått ange dels om de fått information om det lediga jobbet genom någon av Arbetsförmedlingens kanaler (personal eller självservice), dels om de fått annan hjälp som bidragit till att de fått arbetet. Enligt svaren har Arbetsförmedlingens insatser på något sätt bidragit till att ungefär en tredjedel av anställningarna bland arbetslösa och programdeltagare kommit till stånd. Bland anställningar utan stöd är andelen 31 procent. Vid den typen av anställning uppgav 24 procent att de fått information om det lediga jobbet via Arbetsförmedlingen och 14 procent att de fått annan hjälp som bidragit till anställningen. 1 Resultaten visar också att Arbetsförmedlingens matchningsinsatser spelar stor roll vid anställningar hos ny arbetsgivare men liten roll vid FOTNOTER 1) Att summan av 24 och 14 överstiger 31 procent beror på att samma person kan ange både information och annan hjälp. 7

FOTNOTER 2) Calmfors m.fl. 2002. anställningar hos tidigare arbetsgivare. Arbetsförmedlingen spelar alltså en viktig roll i de fall då man är ny på arbetsmarknaden eller inte vill eller kan gå tillbaka till en tidigare arbetsgivare. Arbetsförmedlingen spelar också en viktig roll genom att erbjuda möjlighet till praktik som kan skapa värdefulla kontakter. En viktig uppgift för Arbetsförmedlingen är därför att ersätta och skapa kontaktnät för arbetssökande som saknar egna kontakter som kan leda till arbete. Vid en bedömning av Arbetsförmedlingens betydelse i matchningsprocessen måste omfattningen relateras till den del av marknaden där förmedlingen kan och bör delta. Det är inte rimligt att värdera insatserna mot den del av marknaden som är mer eller mindre självgående och där det inte finns något behov av matchningsinsatser. Undersökningar tyder på att Arbetsförmedlingen behållit sin ställning som informationskanal under perioden 1995 2007. Möjligen kan förmedlingens betydelse ha ökat något efter 1995. Under perioden har en kraftig förskjutning mellan Arbetsförmedlingens olika kanaler skett. Självservicekanalerna har kommit att spela en allt större roll medan förmedlingens personal fått mindre betydelse som informationskälla. Resultaten visar att arbetsformedlingen.se har byggt upp en stark ställning på arbetsmarknaden jämfört med andra formella kanaler som andra webbplatser och tidningsannonser, åtminstone bland arbetslösa. arbetsformedlingen.se låg bakom elva procent av alla anställningar utan stöd i den gruppen jämfört med sju procent för tidningsannonser och andra webbplatser tillsammans. arbetsformedlingen.se används också av arbetssökande som inte är inskrivna vid förmedlingen. Tyvärr saknas aktuella uppgifter om Arbetsförmedlingens betydelse i den gruppen. För att få en heltäckande bild av förmedlingens betydelse på arbetsmarknaden måste uppgifter även samlas in för dessa. AMS undersökningar tyder på att Arbetsförmedlingens samlade insatser har underlättat den geografiska rörligheten. De som har flyttat i samband med att de fick ett nytt arbete uppger i klart större utsträckning att de fått hjälp via Arbetsförmedlingen att hitta jobbet än de som inte flyttat. Andelarna är 44 bland flyttare och 35 bland dem som inte flyttat. Det kanske viktigaste instrumentet för att utjämna yrkesmässiga obalanser är arbetsmarknadsutbildningen. En jämförelse mellan ett bristmått och arbetsmarknadsutbildningens inriktning visar att utbildningen i hög grad använts för att motverka brist. Drygt 67 procent av cirka 10 000 deltagare i arbetsmarknadsutbildning, under fjärde kvartalet 2006, deltog i utbildningar inriktade mot bristyrken. Utvärderingar från 1990-talet tyder på att de arbetsmarknadspolitiska programmen hade låg effektivitet och i vissa fall snarare försenade än påskyndade deltagarnas övergång till arbete. 2 Sedan dess har många förändringar skett av programverksamheten. Utbudet har förändrats. Vissa program har fått tydliga resultatmål (andel i arbete efter avslutat program). Någon heltäckande utvärdering har inte gjorts på senare år. AMS redovisar i rapporten resultat som indikerar att samtliga pro- 8

gramgrupper som undersöks har en positiv effekt på övergången till reguljärt arbete. Bäst resultat hade anställningsstöd och start av näringsverksamhet följt av arbetsmarknadsutbildning och praktik. Resultaten indikerar alltså att programeffektiviteten förbättrats kraftigt jämfört med situationen på nittiotalet. För programgruppen förberedande insatser indikerar dock resultaten betydligt mindre effekter och för dessa program borde en grundligare analys göras av orsaken, och om programmen har riktats mot rätt sökande. De arbetsmarknadspolitiska programmen ska dels användas för att stärka individer som utan programmen skulle ha svårt att hävda sig på arbetsmarknaden, dels möta efterfrågan på arbetskraft. Analysen av vilka arbetssökande som får program visar att det finns en prioritering av de sökande som har lägst sannolikhet att få ett jobb. Resultaten tyder dock på att programprecisionen kan bli ännu bättre. Metoder för att åstadkomma detta är under utveckling. Det är också viktigt att tänka på att krav på höga programvolymer och tidiga insatser för vissa grupper, till exempel ungdomar, är hinder för att arbetsförmedlarna ska kunna göra en riktig prioritering till program. Exempelvis har placeringen av ungdomar i program inte avspeglat deras position på arbetsmarknaden. Det kan i huvudsak förklaras av att gränsen för långtidsarbetslöshet för ungdomar är satt vid 100 dagar, vilket inte ger utrymme för att söka jobb aktivt under särkskilt lång tid innan program erbjuds. Under den studerade perioden, från år 2003 och framåt, har de långtidsinskrivna ökat sin sökaktivitet mer än övriga inskrivna. Detta har gjort att skillnaden mellan grupperna har minskat och när det gäller söktid per vecka är till och med de långtidsinskrivnas aktivitet något högre på senare tid. Fortfarande söker personer med kortare inskrivningstider något fler jobb per månad. Den positiva utvecklingen av de långtidsinskrivnas sökaktivitet skulle kunna vara ett resultat av Arbetsförmedlingens program- och matchningsinsatser till de långtidsinskrivna. Resultaten visar att långtidsinskrivna som fått arbete i större utsträckning än övriga arbetssökande har fått information av Arbetsförmedlingen om att det fanns ett ledigt jobb, vilket är en indikation på att förmedlingen spelar en större roll i matchningen för denna grupp än för övriga. Här är det arbetsförmedlarnas direkta insatser som är viktigare än självservice kanalerna. Som huvudindikator när det gäller Arbetsförmedlingens arbete med att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring används sökaktiviteten bland arbetslösa med ersättning från arbetslöshetskassa. Andelen som söker arbete har ökat sedan år 2004 och skillnaden har ökat mot dem som inte har ersättning. Analysen har givit ett visst stöd för att informationen till de sökande om villkoren för arbetslöshetsförsäkringen har lett till ökad sökaktivitet. På samma sätt tyder uppföljningen av anvisningarna på att jobben i nästan nio fall av tio söks och att det i flertalet fall där de inte sökts finns motiv till detta så att underrättelse inte behöver skickas. 9

10 Sammanfattningsvis visar de redovisade indikatorerna att Arbetsförmedlingen spelar en viktig roll på arbetsmarknaden och i väsentlig utsträckning har bidragit till en väl fungerande arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen ska givetvis sträva efter att ytterligare förbättra verksamheten. Det är viktigt att Arbetsförmedlingens insatser riktas mot de delar av arbetsmarknaden där behoven finns. Insatserna bör dimensioneras mer efter individuella behov än efter förutbestämda volymer. Nyttan för en viss insats ska vägas mot kostnaden. För att uppnå detta krävs ökade kunskaper både om var behoven finns och var olika insatser gör störst nytta. Det behövs även fördjupad kunskap om matchningsprocessen och arbetsmarknadens funktionssätt i stort. Arbetsförmedlingens verksamhet kommer framöver att få en delvis ny inriktning. Intensiv matchning kommer att vara den insats som används för att påskynda övergången till arbete under den första tiden i arbetslöshet. Det är dock viktigt att insatsen riktas till dem som verkligen behöver extra stöd. Mer omfattande insatser för att stärka individen kommer, på grund av begränsade resurser, att reserveras för arbetssökande som gått in i den nya jobb- och utvecklingsgarantin, det vill säga för sökande som redan varit utan arbete en längre tid. Detta kan bli en allvarlig restriktion om man på ett tidigt stadium identifierar ett tydligt behov av andra insatser än matchning.

1 INLEDNING 6 ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN 5 KORTA ARBETSLÖSHETSTIDERNA 4 ANPASSNING TILL EFTERFRÅGAN 3 EFFEKTIV MATCHNING 2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 1 INLEDNING

1 INLEDNING 1 INLEDNING FOTNOTER 1) Se t.ex. Forslund & Skans 2007 för en närmare diskussion. Rörligheten är stor på arbetsmarknaden oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur. Arbetstagare lämnar arbetsmarknaden för att de går i pension eller tillfälligt för studier, barnledighet, semester och andra ledigheter. De som lämnar sitt arbete behöver i allmänhet ersättas permanent eller tillfälligt. Anställda byter jobb och nya företag startas eller utvidgar sin verksamhet även i lågkonjunktur. Allt detta leder till ett behov att nyanställa. Samtidigt som en del arbetsgivare behöver nyanställa lägger andra arbetsgivare ned verksamheten eller drar ned på personalen. Vissa personer lämnar arbetsmarknaden och andra är på väg in. En stor grupp av dem som är på väg in har avslutat en utbildning. Arbetsmarknaden karaktäriseras av omfattande flöden där många arbetsgivare vill anställa och många arbetssökande vill ha arbete. En effektivt fungerande arbetsmarknad parar snabbt ihop lediga platser med lämpliga sökande. Ett stort antal matchningar äger också rum varje år. AMS har med hjälp av specialbearbetningar av Statistiska centralbyråns (SCB) statistik uppskattat att antalet matchningar under perioden 1990 till 2004 har varierat mellan 791 000 som lägst och 1 249 000 som högst. Närmare en miljon nyanställningar äger rum varje år trots att antalet sysselsatta minskade under några år i början av nittiotalet. Matchningen på arbetsmarknaden är alltså mycket omfattande även under lågkonjunkturer. Trots att ett stort antal personer nyanställs blir ändå många utan arbete. Samtidigt finns det lediga jobb under kortare eller längre tid. Det finns flera förklaringar till detta. För det första, det som i nationalekonomisk litteratur kallas sökfriktion och som beror på att det tar tid för arbetsgivare och arbetssökande att hitta varandra. Arbetsgivare har i allmänhet krav på viss kompetens och är inte beredda att betala hur mycket som helst i lön. Den arbetssökande har också krav på viss lön och andra anställnings förhållande. Att hitta en match som tillfredsställer båda parter kan ta tid. För det andra kan marknaden karaktäriseras av så kallad obalans. Det innebär att jobben finns på andra platser eller inom andra yrkesområden än de arbetslösa. Detta brukar betecknas strukturarbetslöshet. Andra skäl till arbetslöshet är exempelvis att reallönerna inte anpassar sig så att alla som vill arbeta efterfrågas och får ett arbete. Reallönerna kan vara trögrörliga på kort sikt över en konjunkturcykel. Hur arbetsgivarna och arbetstagarna tillsammans bestämmer lönen kan, tillsammans med sökfriktioner, påverka den långsiktiga jämviktsarbetslösheten. 1 Arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att fungera som smörjmedel i de omfattande flöden som finns på arbetsmarknaden och att i så stor utsträckning som möjligt undanröja den sökfriktion och obalans som uppstår. Därigenom kan den outnyttjade resurs som arbetslösheten 12

innebär hållas nere, vilket leder till högre produktion och utrymme för ökad välfärd. För att undvika att människor drabbas av allvarliga ekonomiska problem i samband med arbetslöshet finns i alla moderna välfärdsstater någon form av arbetslöshetsersättning. Förutom att garantera de drabbade en ekonomisk trygghet verkar arbetslöshetsersättningen dämpande på konjunktursvängningarna genom att utjämna inkomsterna i ekonomin. Arbetslöshetsförsäkringen skapar också incitament som kan vara negativa för effektiviteten. Försäkringen anses allmänt leda till minskade drivkrafter för att snabbt hitta ett nytt arbete och till att lönekraven höjs. En viktig uppgift för Arbetsförmedlingen är därför att säkerställa att de som får ersättning verkligen står till arbetsmarknadens förfogande och söker arbete med rimliga anspråk på arbetsuppgifter och lön. Arbetslösheten är mycket ojämnt fördelad. De flesta som blir arbetslösa hittar snabbt ett nytt arbete men ganska många har, åtminstone sedan nittiotalskrisen, varit utan arbete i flera år. För individen innebär långvarig arbetslöshet både en ekonomisk och en psykisk belastning. Den som varit arbetslös länge kan också få allt svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden ju längre tiden går. En viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är därför att identifiera de som riskerar att bli långvarigt arbetslösa, samt stödja och underlätta för den här gruppen att komma tillbaka till arbetslivet med särskilda insatser. Syftet med den här rapporten är att presentera ett antal indikatorer som beskriver arbetsmarknadens funktionssätt i stort och indikatorer som beskriver hur Arbetsförmedlingens verksamhet bidrar till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Här ingår också att belysa Arbetsförmedlingens uppgift att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring. Det ska understrykas att det som redovisas är indikatorer på Arbetsförmedlingens betydelse i matchningsprocessen. Måtten ska inte tolkas som exakta och fullständiga mått på Arbetsförmedlingens insatser och påverkan. Det finns många direkta och indirekta vägar som påverkan kan ta och som inte enkelt fångas i kvantitativa mått. I praktiken är det omöjligt att bedöma hur den svenska arbetsmarknaden skulle fungera utan de insatser som Arbetsförmedlingen erbjuder. Rapporten är disponerad på följande sätt. Kapitel två ger en översiktlig beskrivning av de senaste årens utveckling på arbetsmarknaden när det gäller övergripande variabler som utbud, efterfrågan, vakanstal, arbetslöshet och undersysselsättning. Beskrivningen är baserad på SCB:s och AMS statistik. I det tredje kapitlet beskrivs och analyseras matchningsprocessen på arbetsmarknaden ur ett övergripande perspektiv. En central fråga är om matchningsprocessen försämrats eller förbättrats under senare år. Arbetsförmedlingens direkta insatser inriktade mot matchning diskuteras och insatsernas betydelse för matchningarna analyseras. 1 INLEDNING 13

1 INLEDNING I kapitel fyra diskuteras förekomsten och omfattningen av regional och yrkesmässig obalans. Arbetsförmedlingens viktigaste insatser inom området redovisas och betydelsen för att motverka den obalans som finns diskuteras. Det fördelningspolitiska uppdraget, att korta arbetslöshetstiderna för dem som står allra längst från arbetsmarknaden, behandlas i kapitel fem. Dessa personer är de som är eller riskerar att bli långtidsinskrivna. 2 Arbetsförmedlingens insatser presenteras och deras betydelse för målgruppen diskuteras. Kapitel sex tar upp Arbetsförmedlingens uppgift att säkerställa arbetslöshetsförsäkringens roll som omställnings försäkring. FOTNOTER 2) Som långtidsinskrivna räknas de som varit inskrivna på Arbetsförmedlingen i mer än två år utan arbete. 14

2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 6 ARBETSLÖSHETSFÖRSÄKRINGEN 5 KORTA ARBETSLÖSHETSTIDERNA 4 ANPASSNING TILL EFTERFRÅGAN 3 EFFEKTIV MATCHNING 2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 1 INLEDNING

2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN Källa: SCB Arbetskraftsundersökningarna Källa: SCB Arbetskraftsundersökningarna FIGUR 2.1 Antal i befolkning, arbetskraft och sysselsättning, 16 64 år, 1976 2006 7 000 000 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 1000 000 Procent 100 95 90 85 80 75 70 65 60 55 50 1976 1978 0 1976 1978 1980 1980 1982 1982 1984 1986 1984 1986 1988 1990 1988 1990 1992 1992 1994 1994 1996 1998 Befolkning Arbetskraft Sysselsättning 2000 2002 2004 Differens mellan befolkning och sysselsättning 1996 1998 2000 2002 2004 2006 FOTNOTER 1) All statistik i det här kapitlet är från SCB. Från och med AKU 2005 införde SCB en helt ny EU-harmoniserad arbetskrafts undersökning. Resultaten från den nya undersökningen är därför inte helt jämförbara med de tidigare undersökningarna. 2006 FIGUR 2.2 Sysselsättningsintensitet, 1976 2006 Totalt Män Kvinnor 2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 2.1 Utbudet av arbetskraft 1 Arbetsutbudet består av personer som kan och vill arbeta. Dessa utgörs dels av arbetskraften, det vill säga de sysselsatta och arbetslösa, och dels av de latent arbetssökande. Arbetsutbudet kan delas upp i ett sysselsatt och ett outnyttjat utbud. Det outnyttjade utbudet består av personer som är arbetslösa, undersysselsatta samt latent arbetssökande. Utvecklingen av befolkningen, arbetskraften och sysselsättningen framgår av figur 2.1. Under mars 2007 var i genomsnitt drygt 4,5 miljoner i arbetskraften. Antalet i befolkningen i aktiv ålder (16 64 år) var knappt 5,9 miljoner. I genomsnitt har andelen av befolkningen som deltar i arbetskraften varit drygt 80 procent under perioden 1976 2006. Under 2006 var arbetskraftens andel av befolkningen i aktiv ålder 79 procent, lika högt som år 1976. Sysselsatta Antalet sysselsatta var drygt 4,3 miljoner personer i mars 2007. Det var en ökning med 76 000 personer jämfört med mars 2006. Skillnaden mellan antalet sysselsatta och befolkningen i aktiv ålder har ökat i ett historiskt perspektiv (se figur 2.1). Detsamma gäller skillnaden mellan antalet sysselsatta och antalet personer i arbetskraften. Den senare skillnaden utgör antalet arbetslösa. Mellan 1990 och 1994 minskade antalet sysselsatta med drygt 550 000. Detta medförde att sysselsättningsintensiteten, andelen sysselsatta i den aktiva befolkningen, sjönk från 83 till 72 procent (se figur 2.2). Därefter bröts den nedåtgående trenden och fram till år 2006 ökade sysselsättningen med 413 000. Det innebar att sysselsättningsintensiteten år 2006 var 75 procent. Sysselsättningen har främst ökat i den privata sektorn. Trots den kraftiga ökningen av sysselsättningen under de senare åren är sysselsättningsintensiteten fortfarande lägre än 1990. Om befolkningen hålls konstant krävs det en ökning av sysselsättningen med ungefär 500 000 personer för att nå upp till den nivå som rådde innan nittiotalskrisen. I en internationell jämförelse har Sverige fortfarande högre sysselsättningsintensitet än de flesta OECD länderna, men vi har tappat vår ledande position i Norden. Under 1970 och 1980-talen ökade antalet sysselsatta kraftigt trots att andelen sysselsatta män var stabilt. Kvinnorna stod alltså för hela ökningen (se figur 2.2). Under sjuttiotalet ökade kvinnornas deltagande i arbetskraften. Ökningen underlättades av att exempelvis särbeskattningen avskaffades och att barnomsorgen byggdes ut. De nytillträdda kvinnorna sysselsattes i hög grad inom den kvinnodominerade offentliga sektorn. Samtidigt 16

minskade sysselsättningen inom industrin, en sektor som är mansdominerad. Mellan år 1976 och 1990 ökade kvinnors sysselsättningsintensitet från 68 till 81 procent medan motsvarande andel för män minskade från 88 till 85 procent. I början av nittiotalet föll sysselsättnings intensiteten dramatiskt för både kvinnor och män och skillnaderna mellan könen minskade. Under de senaste tio åren har sysselsättnings intensiteten ökat något totalt sett. Det finns inte några påfallande skillnader i utvecklingen för kvinnor och män. Däremot är fortfarande andelen sysselsatta män högre än andelen sysselsatta kvinnor. Under de allra senaste åren har det funnits en tendens till att kvinnors sysselsättningsintensitet inte har ökat lika mycket som männens. Detta avspeglar den låga sysselsättnings utvecklingen inom kommunal sektor. Sammanfattningsvis kan man säga att skillnaden mellan kvinnors och mäns sysselsättningsintensitet minskat kraftigt i ett trettioårsperspektiv, från 20 till 5 procent. Men kvinnornas andel av det totala antalet arbetade timmar, se figur 2.3, är fortfarande lägre (42 pro cent) än deras andel av sysselsättningen (48 procent). FIGUR 2.3 Antal arbetade timmar per vecka, 1976 2006 Miljoner timmar 160 140 120 100 80 60 40 20 0 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 FIGUR 2.4 Arbetslöshet, 1976 2006 2004 2006 Totalt Män Kvinnor Källa: SCB Arbetskraftsundersökningarna 2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN Outnyttjat arbetsutbud Arbetslösa Arbetslöshetens utveckling är en spegelbild av sysselsättningens relation till arbetsutbudet. Under sjuttio- och åttiotalen var arbetslösheten låg, men den ökade markant under nittiotalet (figur 2.4). Under år 2006 uppgick andelen öppet arbetslösa till 5,4 procent av arbetskraften, vilket var en kraftig försämring jämfört med 1976 då andelen arbetslösa var 1,6 procent. Det var dock en tydlig förbättring jämfört med 1993 då andelen öppet arbetslösa var 8,2 procent. I slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet var männens arbetslöshet lägre än kvinnornas. Denna skillnad i arbetslöshet mellan könen utjämnades i slutet på åttiotalet. Sedan nittiotalskrisen har männens arbetslöshet ökat mer än kvinnornas vilket kan förklaras av att sysselsättningsnedgången i den mansdominerande privata sektorn var mycket starkare än i den kvinnodominerande offentliga sektorn mellan åren 1990 och 1994. Den privata sektorn återhämtade sig efter 1995, vilket ledde till att skillnaden i arbetslöshet mellan kvinnor och män har krympt sedan dess. I mars 2007 utgjorde de arbetslösa 4,8 procent av arbetskraften (218 000 personer). Detta var en minskning med 29 000 personer jämfört med mars 2006. Arbetslösheten minskade både för män och kvinnor, men minskningen var större för män. Antalet arbetslösa män var 28 000 fler än antalet arbetslösa kvinnor. Undersysselsatta Undersysselsatta är sysselsatta personer som på grund av arbetsmarknadsskäl arbetar mindre än de skulle vilja och kunna göra. Antalet undersysselsatta är betydligt högre nu än i slutet på åttiotalet, men avsevärt lägre än Procent 12 10 8 6 4 2 0 1976 1978 400 000 350 000 300 000 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1988 1990 1992 1994 1996 1998 1992 1994 1996 1998 2000 2002 FIGUR 2.5 Antal undersysselsatta, 1987 2006 2000 2002 2004 2006 2004 2006 Totalt Män Kvinnor Totalt Kvinnor Män Källa: SCB Arbetskraftsundersökningarna Källa: SCB Arbetskraftsundersökningarna 17

2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN Källa: SCB Arbetskraftsundersökningarna Källa: SCB Konjunkturstatistik över vakanser 200 000 180 000 160 000 140 000 120 000 100 000 Lediga platser 80 000 60 000 40 000 20 000 0 1976 1978 FIGUR 2.6 Antal latent arbetssökande, 1976 2006 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 Totalt Män Kvinnor FIGUR 2.7 Antal lediga platser, respektive andelen vakanser av lediga platser, inom privat sektor, 2001 kv 1 2006 kv 4 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 2001 kv 1 2001 kv 3 2002 kv 1 2002 kv 3 2003 kv 1 2003 kv 3 2004 kv 1 2004 kv 3 2005 kv 1 2005 kv 3 2006 kv 1 2006 kv 3 50 45 40 35 30 25 20 15 10 Lediga platser Andelen vakanser FOTNOTER 2) De obemannade lediga platserna för vilka arbetsgivare inte behöver ha bemanning omedelbart ingår inte här eftersom dessa platser är planerade rekryteringar. 3) SCB började ta fram vakans statistik från och med juli 2000 för den privata sektorn och sedan januari 2001 för den offentliga sektorn. På grund av låg svarsfrekvens bland arbetsgivare inom offentlig sektor anses inte vakansstatistiken över denna sektor tillförlitlig. Statistik började publiceras från och med första kvartalet 2001. 4) På grund av omläggningen av Arbetskraftsundersökningarna 2005 och 2006 är statistik från dessa år inte helt jämförbart med tidigare år. Siffrorna från de senaste åren säger emellertid någonting om riktningen av utvecklingen. 5) Holmlund och Storrie 2002. 6) Data avser perioden från 1990 till och med 2004. För perioden 2005 2006 saknas statistik på grund av omläggningen av AKU. 7) Figuren baseras på data över sysselsatta efter olika yrkesgrupper. Att figuren inte omfattar år före 1997 beror på att en ny yrkesklassificering började användas från slutet av 1996. ISCO:s (International Standard Classification of Occupations) definition av kvalifikationsnivå används när de olika yrkesgrupperna aggregerats efter olika kvalifikationsnivåer. 8) Forslund & Skans 2007. 5 0 Andelen vakanser (%) under nittiotalet (se figur 2.5). I mars 2007 var antalet undersysselsatta 268 000 personer, vilket var 2 000 fler än i mars 2006. Knappt två tredjedelar av de undersysselsatta var kvinnor. Potentiellt arbetsutbud Med potentiellt arbetsutbud avses här gruppen latent arbetssökande vilken innefattar personer som vill och kan arbeta men inte aktivt sökt arbete samt heltidsstuderande som vill och kan arbeta och som dessutom sökt arbete aktivt. I internationell statistik förs den sistnämnda gruppen till arbetslösa, men i svensk statistik räknas de till gruppen utanför arbetskraften. I ett långsiktigt perspektiv är det lätt att se en positiv samvariation mellan antalet latent arbetssökande och antalet arbetslösa. Figur 2.6 visar att antalet latent arbetssökande i stort sett följer variationerna i konjunkturen. Fem sjättedelar av de latent arbetssökande var kvinnor 1976, men idag är antalet latent arbetssökande kvinnor bara något fler än männen. Under mars 2007 var 179 000 personer latent arbetssökande, en minskning med 17 000 personer jämfört med mars 2006. Av dessa var drygt hälften, 94 000 personer, heltidsstuderande. 2.2 Efterfrågan på arbetskraft Omfattning Efterfrågan på arbetskraft kan delas upp i antalet tillsatta och antalet lediga jobb. Hur antalet sysselsatta har utvecklats genom åren har visats i tidigare avsnitt (se figur 2.1). De rekryteringar företagen har på gång speglas i de lediga platser som arbetsgivare utannonserar. För vissa av dessa platser har arbetsgivarna en person på plats under tiden rekryteringsarbetet pågår. Platsen kan exempelvis vara bemannad av den avgående medarbetaren, en vikarie eller annan tillfälligt anställd eller personal från bemanningsföretag eller konsulter. Sådana platser ingår därför bland de sysselsatta. Det finns vidare lediga platser som är obemannade. För dessa platser kan arbetsgivaren behöva bemanning antingen omgående eller senare. De platser för vilka arbetsgivare behöver en anställd omgående brukar kallas för vakanser. Den totala efterfrågan på arbetskraft kan definieras som summan av antalet sysselsatta och vakanser. 2 Vakanserna är en indikator för den del av arbetskraftsefterfrågan som är otillfredsställd. Det går tyvärr inte att visa vakansstatistik som täcker hela ekonomin. På grund av brister i den statistik som avser den offentliga sektorn redovisar SCB inte antalet vakanser inom denna sektor. 3 Hur antalet lediga platser och vakanser utvecklats inom den privata sektorn kan emellertid ändå ge en bild av åt vilket håll utvecklingen går, då majoriteten av lediga platser kommer från den privata sektorn. Enligt SCB:s statistik var andelen lediga platser som avsåg denna sektor kring 81 procent under 2006. Figur 2.7 visar utvecklingen av lediga platser och vakanser inom den privata sektorn under perioden 2001 2006. Vakanser visas som en andel av det totala antalet lediga platser. Antalet lediga platser har visat en 18

tydlig minskning under perioden 2001 2003 och en ökning sedan 2004. Vakansernas andel av lediga platser har legat kring 40 procent under hela tidsperioden. Slutsatsen av detta är att den större delen av de lediga platserna är bemannade och den andelen har varit relativt konstant sedan mätningarna började. För en diskussion om utvecklingen av rekryteringstiderna se avsnitt 3.1. Anställningsformer och kvalifikationskrav I detta avsnitt beskrivs hur de sysselsatta fördelas efter olika anställningsformer och kvalifikationskrav. Syftet är att ge en bild av inriktningen på arbetskraftens efterfrågan. Då statistiken för vakanserna inte är heltäckande studeras statistik över sysselsatta för att få en uppfattning om det som kännetecknar efterfrågan utifrån anställningsform och kvalifikationskrav. Figur 2.8 visar hur antalet sysselsatta över tid har fördelat sig på tillsvidare- och tidsbegränsade anställningar. 4 I samband med krisen i början av nittiotalet minskade tillsvidareanställningarna dramatiskt och låg under perioden 1994 1998 på en relativt låg nivå. Under perioden 1999 2003 ökade antalet tillsvidareanställningar med cirka 260 000, för att därefter återigen minska under 2004. Även om statistiken för perioden 2005 2006 inte är helt jämförbar med tidigare år, på grund av omläggningen av AKU, tyder riktningen på att antalet tillsvidareanställningar inte ökar på något tydligt sätt. Sedan början av nittiotalet har antalet tidsbegränsade anställningar ökat kontinuerligt. Efter en nedåtgående utveckling under perioden 1987 1991 ökade de tidsbegränsade anställningarna kraftigt fram till och med 1999. Under 1990-talet var ökningen cirka 180 000. Ökningen stannade sedan av och låg på en stabil nivå under perioden 2000 2004. Andelen tidsbegränsade anställningar ökade mellan 2005 och 2006. En förklaring till att de tidsbegränsade anställningarna har ökat är den konjunkturella variationen. En ökad arbetslöshet gör att fler sysselsatta har tidsbegränsade anställningar då de relativt nyligen kommer från arbetslöshet. 5 En annan förklaring är att det har skett förändringar i regelverket för den tidsbegränsade anställningsformen under nittiotalet, vilket möjliggör att arbetsgivare kan erbjuda lösare anställningsformer. 6 Majoriteten av de tidsbegränsade anställningarna utgörs av vikarieanställningar som över tid har legat på en stabil nivå (se figur 2.9). De typer av tidsbegränsade anställningar som har ökat mest är behovsanställningar och projektanställningar. Mellan 1990 och 2004 ökade andelen behovsanställningar från cirka 10 till 24 procent. 7 De tillsatta jobbens fördelning på olika utbildningsnivåer under perioden 1997 2006 framgår av figur 2.10. 8 Majoriteten av de sysselsatta har ett yrke som motsvarar gymnasieutbildning. Över tid har antalet utvecklats stabilt. Sysselsatta som har yrken som inte kräver någon utbildning utgör den minsta gruppen och även här har utvecklingen över FIGUR 2.8 Antal tillsvidare- respektive tidsbegränsade anställningar (100-tal), 1987 2006 Tillsvidareanställningar 38 000 36 000 34 000 32 000 30 000 28 000 26 000 24 000 22 000 20 000 2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0 1990 1991 1992 1988 1990 1993 1994 1995 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 7 000 6 500 6 000 5 500 5 000 4 500 4 000 3 500 3 000 2 500 2 000 Tillsvidareanställningar Tidsbegränsade anställningar FIGUR 2.9 Antal i olika former av tidsbegränsade anställningar (100-tal), 1990 2004 2 500 000 2 000 000 1 500 000 1 000 000 500 000 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Vikariat Kallas vid behov Objekt/projektanst. Provanställning 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2002 2003 2004 Feriearbete Övriga Säsongsarbete FIGUR 2.10: Antal sysselsatta fördelade efter kvalifikationsnivå, 1997 kv 3 2007 kv 1 2005 2006 Tidsbegränsade anställningar 2007 Gymnasial utbildning Kortare högskoleutbildning Längre högskoleutbildning Ej krav på utbildning SCB Arbetskraftsundersökningarna Källa: SCB Källa: SCB 19 2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN

2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 700 000 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 0 0 1990 1991 1992 1993 FIGUR 2.11 Utvecklingen av antalet nyanställningar, 1990 2006 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Totalt antal nyanställningar Tidsbegränsade anställningar Tillsvidareanställningar FIGUR 2.12 Antal nya platser hos Arbetsförmedlingen, 1992 2006 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 tid varit stabil. Den förändring som har skett under den studerade perioden är att antalet sysselsatta med högskoleutbildning har ökat. Det gäller särskilt gruppen med längre högskoleutbildning. Detta tyder på en ökning av kvalifikationsnivån bland de sysselsatta. Nyanställningar Det finns en stor omsättning på arbetsmarknaden som arbetsgivarna behöver anpassa sig till. Många anställda byter jobb mellan olika arbetsställen eller lämnar arbetsmarknaden. Detta betyder i sin tur att det måste ske många matchningar på arbetsmarknaden för att arbetsgivare ska kunna anställa den arbetskraft de behöver. Figur 2.11 visar hur det totala antalet nyanställningar har utvecklats sedan nittiotalets början. Antalet nyanställningar följer konjunkturutvecklingen. Under högkonjunktur är nyanställningarna som högst. År 2006 noterades den högsta uppmätta siffran. 9 Figuren visar även nyanställningarna fördelat efter tillsvidare- och tidsbegränsade anställningar. Dessa uppgifter finns tillgängliga från och med 1994. 10 De tidsbegränsade anställningarna har över tid visat en tydlig ökning. Under de senaste två åren tyder utvecklingen på att både de tidsbegränsade och tillsvidareanställningarna ökat, särskilt de förstnämnda. 2.3 Arbetsmarknadspolitik Arbetsförmedlingen är till för alla som har rätt att arbeta i Sverige. Både arbetsgivare och arbetssökande har möjlighet att använda sig av förmedlingens tre servicevägar: arbetsformedlingen.se, Arbetsförmedlingen Kundtjänst och den lokala Arbetsförmedlingen. För att ge ett perspektiv på strömmarna på arbetsmarknaden i stort, ska detta avsnitt ge en beskrivning av antalet arbetssökande och arbetsgivare som årligen kontaktar Arbetsförmedlingen och som får del av förmedlingens insatser. Det konkreta arbetet och dess effekter redovisas i kommande kapitel. FOTNOTER 9) Siffrorna över nyanställningar under 2005 respektive 2006 är preliminära. 10) Före år 1993 saknas uppgifter om antalet tillsvidareoch tillfälliga anställningar för perioden 1990 1993. Antal lediga platser och nyinskrivna arbetssökande Arbetsmarknaden har under år 2006 haft en stark utveckling med en markant ökning av antalet nya lediga platser (se figur 2.12). Arbetsgivarna anmälde under året sammanlagt drygt 610 000 lediga platser till Arbetsförmedlingen. Det är en ökning med närmare 50 procent jämfört med året innan. Långt ifrån alla arbetsgivare annonserar sina lediga arbeten, men av de platser som annonseras återfinns de flesta hos Arbetsförmedlingen och publiceras i Platsbanken, Platsjournalen eller på annat sätt. Drygt hälften av de lediga platserna som under året fanns hos Arbetsförmedlingen var tillsvidareanställningar. Användningen av Arbetsförmedlingen är också mycket stor bland arbetssökande. Under 2006 var cirka 680 000 arbetssökande inskrivna på Arbetsförmedlingen, som ett genomsnitt varje månad. Antalet arbetsförmedlare uppgår till omkring 6 700. Det motsvarar omkring 100 arbetssö- 20

kande per arbetsförmedlare. Eftersom en stor mängd personer får jobb avspeglar inte det genomsnittliga antalet personer den sammanlagda mängden arbetssökande som någon gång under året är inskriven på Arbetsförmedlingen. Den mängden uppgick till totalt 1 130 000 personer under 2006, varav 525 000 skrevs in under året (figur 2.13). Många av dessa hade emellertid varit inskrivna vid något tidigare tillfälle, antalet helt nya uppgick till knappt 135 000 personer. Det genomsnittliga antalet personer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen har legat relativt konstant under 2000-talet men är lägre än under nittiotalet, detsamma gäller för antalet som skrevs in under året. Under de senaste två decennierna var antalet nyinskrivna arbetssökande högst under 1994. Då var närmare en miljon enskilda personer anmälda på Arbetsförmedlingen, som ett genomsnitt varje månad, och sammanlagt 1 500 000 var inskrivna någon gång under året. Inflödet av helt nyinskrivna personer har, bortsett ifrån första halvan av nittiotalet, legat på en förhållandevis konstant nivå. Antalet arbetssökande som har fått arbete Vägen till arbete ser olika ut för olika arbetssökande. En del har den utbildning och kompetens som efterfrågas och som gör att de snabbt får arbete utan stora insatser från Arbetsförmedlingen. För andra kan det ta lång tid och krävs ett aktivt och personligt anpassat stöd. Vissa sökande kan behöva hjälp genom en subventionerad anställning, andra kan förbättra sina möjligheter att få ett arbete genom en arbetsmarknadsutbildning eller praktik på en arbetsplats. Allra viktigast är dock att den arbetssökande själv är engagerad, aktiv och får ett bra stöd av arbetsförmedlaren. Under 2006 var 1 130 000 arbetssökande inskrivna på Arbetsförmedlingen, under hela eller delar av året. 624 000 personer lämnade förmedlingen till arbete under samma år 11 (se figur 2.14). Huvuddelen av dessa fick ett osubventionerat arbete, så har bilden varit så långt bak i tiden som redovisade data sträcker sig. Det är intressant att notera att antalet personer som fått jobb var högre under mitten av nittiotalet än under övriga tidsperioder, trots att arbetsmarknaden under denna period var särskilt svår. Förklaringen ligger i att antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen var betydligt fler under denna period. Om man relaterar antalet personer som fått jobb till antalet inskrivna skulle man finna att sannolikheten att få ett jobb var lägre. Detta berörs närmare senare i rapporten. FIGUR 2.13 Antal inskrivna vid Arbetsförmedlingen fördelat på inskrivna under året och kvarstående sedan föregående år, 1992 2006 1 600 000 1 400 000 1 200 000 1 000 000 800 000 600 000 400 000 200 000 800000 700000 600000 500000 400000 300000 200000 100000 0 0 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Kvarstående sedan föregående år Återinskrivna Inskrivna för första gången FIGUR 2.14 Antal inskrivna på Arbetsförmedlingen som har fått arbete, 1992 2006 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2001 2002 2003 2000 2004 2005 2006 Till arbete med stöd Till arbete utan stöd 2006 2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN Arbetsmarknadspolitiska program och stöd Det övergripande syftet med de arbetsmarknadspolitiska insatserna är att öka möjligheten för arbetssökande att få ett arbete. Syftet är också att motverka brist på arbetskraft genom att öka utbudet och se till att arbetskraften har den kompetens som arbetsgivarna efterfrågar. Behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser varierar med konjunkturen och situationen på arbetsmarknaden, därför förändras dessa till både FOTNOTER 11) Varje person kan räknas fl era gånger. 21

2 UTVECKLINGEN PÅ ARBETSMARKNADEN FIGUR 2.15 Antal påbörjade program, 1992 2006 500000 450000 400000 350000 300000 250000 200000 150000 100000 50000 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 0 300 000 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Program med aktivitetsstöd Arbete med stöd FIGUR 2.16 Genomsnittligt antal deltagare per månad i program och anställning med stöd, 1992 2006 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Särskilda insatser för funktionshindrade Arbete med stöd Program med aktivitetsstöd omfattning och innehåll över tiden. Programmen för personer med funktionshinder, som medför nedsatt arbetsförmåga, är mer stabila och styrs inte på samma sätt av förändringar i konjunkturen. Under 2006 påbörjade sammanlagt 473 000 inskrivna arbetssökande ett program med aktivitetsstöd eller fick ett arbete med stöd. Inte under något år sedan 1992 har det påbörjats så många program med aktivitetsstöd eller arbete med stöd (figur 2.15). Det genomsnittliga deltagarantalet per månad 2006 var 190 000 personer. Trots att antalet påbörjade program eller arbeten med stöd varit fler under senare år har inte programvolymerna varit högre. Antalet personer i dessa insatser var högre under huvuddelen av nittiotalet (se figur 2.16). Slutsatsen av detta är att dagens program i genomsnitt är kortare än de program som gavs under nittiotalet. Detta gäller alldeles särskilt program med aktivitetsstöd. Sammanlagt påbörjade 22 400 arbetssökande särskilda insatser för personer med funktionshinder under 2006. I genomsnitt per månad deltog 65 800 personer i särskilda insatser för personer med funktionshinder. Anställda inom Samhall ingår inte i summan. Till insatserna för personer med funktionshinder räknas bland annat följande program: lönebidrag, offentligt skyddat arbete, utvecklingsanställning och trygghetsanställning. Omfattningen har successivt ökat under många år, från att ha legat på 48 000 personer 1992. De tre servicevägarna Dagens arbetsförmedling bygger på tre servicevägar: arbetsformedlingen.se, Arbetsförmedlingen Kundtjänst och den lokala Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingens webbplats, arbetsformedlingen.se, är en av Sveriges mest besökta. På webbplatsen finns information om arbetsmarknaden och många hjälpmedel för den som ska rekrytera och för den som söker arbete. Varje kvartal har webbplatsen besök av cirka 1 500 000 unika användare. Flest besök har Platsbanken och Sök CV. På arbetsformedlingen.se kan arbetsgivare, utan att gå via den lokala Arbetsförmedlingen, själva välja bland cirka 140 000 arbets sökande i Arbetsförmedlingens cv-databas, Sök CV. I Sök CV finns både arbetssökande som är inskrivna på Arbetsförmedlingen och personer som söker nytt arbete utan att vara inskrivna på Arbetsförmedlingen. Vikariepoolen är en annan av Arbetsförmedlingens databaser där arbetsgivare kan leta upp och ta direktkontakt med arbetssökande som är beredda att omgående rycka in som vikarier. Arbetsförmedlingen Kundtjänst med 300 arbetsförmedlare tog under år 2006 emot 1 100 000 telefonsamtal. Utöver det har medarbetarna besvarat 82 000 frågor på e-post. Samtalen och e-posten kommer inte bara från arbetsgivare och inskrivna arbetssökande, utan även från allmänhet och andra myndigheter som söker information eller stöd från Arbetsförmedlingen. Den lokala Arbetsförmedlingen, med omkring 325 förmedlingar och 6 700 anställda arbetsförmedlare, tar dagligen emot en stor mängd 22