Den försvunna byn Lundby Denna karta finns som bakgrund till en artikel om de böcker som skrevs av Lars Widding på 1960-talet under samlingsnamnet Sorundasviten. Här finns 4 gårdar inritade vid Lundby Gärden. Kartans ursprung okänt för författaren. När man slår och forskar i de gamla husförhörslängderna och kyrkoböckerna träffar man på namn och platser som är mer eller mindre försvunna. Att små torpställen, lägenheter och backstugor försvinner är ganska förklarligt men när stora gårdar och byar utplånas i registren och i verkligheten är det mera svårförklarligt. När jag letar i Österhaninge gamla böcker hittar jag bl.a. Blista, Broby och Lundby, gårdar/byar helt försvunna idag. Inga byggnader finns kvar, endast fragmentariska namn på moderna kartor och lite stenskravel i naturen,
Lundby låg/ligger nere i Österhaninge Kyrkbygd, jag trasslar inte in mej i rotetillhörigheter, konstaterar att det på den moderna kommunkartan ser ut så här: Här lite kort om Lundbys historia som ju till stor del blir Hesslingbys och därmed också Årstas. Här hoppar vi över de tidigare ägarförhållandena, Hesslingby, som varit säteri i 150 år, köps 1805 av brukspatronen Fredrik Bremer på Årsta. Då ingår Lundby, Lundbytorp och Åbrunna, torpen Herrhagen, Kycklinghagen, Fogelsången och Nytorp. I Lundby ingår sex gårdar, dessutom fanns också utmarker på Gålö under Stegsholm, liksom på Slätmossen, som sträckte sig över hela nuvarande södra Handen. Familjen Bremer verkar inte ha haft något större intresse av dessa gårdar och torp. I ett brev till Esaias Tegnér 1842 har dottern Fredrika skrivit följande om ett samtal med trädgårdsmästaren på Årsta: Goa herrskapet må väl aldrig tänka på att göra sig av med denna gård (Årsta); nu då herrskapet byggt upp en så Gudommelig Lagård! Jag försäkrade honom att vi visst icke tänkte sälja den, utan däremot allt stadigare slå oss ned här och förkovra och försköna vad vi kunna. Och så är det. Ty Årsta är ett trevligt och bastant ställe, och en god gård för inkomstens skull. men jag tror ej att vi nu mera sålde den för något pris. (Hesslingby däremot
ett Säteri vi rå om och som stöter till Årsta sälja vi gärna för 100,000 rdr). Som vi vet användes ju dock Fredrika delar av Hesslingbys mangårdsbyggnad till skolundervisning under 1830-talet. En av de s,k. Lundbykullarna där troligen någon av gårdarna låg. Dessa kullar är väl synliga från motorvägen (åt öster) strax efter man i nordlig riktning passerat Kalvsviks ridhus. Finns mycket stenar men inga spårbara grunder. Lundby var troligen som störst i mitten av 1700-talet då byn synes ha haft 70 80 invånare. Mot slutet av 1700-talet börjar en avfolkning och under första året efter Bremers tillträde brukas samtliga gårdar från Hesslingby. Man kan konstatera att de personer som skrivs här vartefter är av allt lägre samhällsklass, vilket tyder på att byggnaderna som fanns i byn inte underhölls utan fick förfalla för att slutlig raseras eller rivs. År 1810 bokför prästen 15 boende på Lundby och 1814 flyttar den siste därifrån. På Lundbytorp (som möjligtvis kan vara det kvarvarande Kikartorp) finns dock
soldaten Falk med familj och några inhysingar kvar ytterligare några år. Så kan en by med lång historia försvinna helt under några decennier, i dag finns Lundby inte ens kvar som fastighetsbeteckning, trots att en stor del av tätorten Handen är byggd på byns utmarker. Slätmossen såldes till Stockholm-Nynäs Järnväg under 1910-talet och försåg ångloken med torv. Byns allmänning sträckte sig ända upp mot Brandbergen, där den gränsade till Söderby. Torvalla simhall och idrottsanläggningar ligger där den gamla byns skog växte. Kikartorp efter Kalvsviksvägen, kan vara Lundbytorp i äldre skrifter. Patron Bremer avlider 1830 och dödsboet säljer alla sina fastigheter i Österhaninge år 1853. Köpare var Aftonbladets ägare Lars Johan Hierta och kompanjonen, snuskungen Wilhelm Hellqvist. Det blir ett kort ägande och 1855 säljer man Årsta till Abraham Saxenberg och Hesslingby till en blott sju år gammal flicka, Edla Charlotta Corin, f 1849, kyrko- och mantalsskriven i Stockholm, moder okänd! Hur denna lilla flicka blir ägare till 5 1/8 mantal (Åbrunna är på 1 mantal) i Österhaninge kyrkbygd är märkligt och som man säger en annan historia.. Egendomen är socknens största brukarenhet under denna tid, med undantag för Sandemar och Årsta.
Mer om detta och mycket mer om Hesslingby kan du läsa här: Hesslingby och Lundby ur Gillets skrift Gårdar i Österhaninge av Karin Aspberg/Sune Nilsson. Havsöringslek i trakterna! Ur dagens papperstidning (19 oktober 2015) Havsöringen har återhämtat sig bra på flera håll i länet efter ett aktivt arbete med att restaurera vattendragen. Just nu har öringen vandrat upp i Vitsån i
Haninge för att leka. Det är en spektakulär syn. Fiskarna kan vara upp till en meter långa. Det är som Alaska bara tio minuter från Gullmarsplan, säger länsfiskekonsulent Henrik C Andersson. Andra bra platser att beskåda fiskvandringen söder om Stockholm är Hammerstaån, Fitunaån, Kagghamraån och Moraån. Norr om Stockholm är chansen störst i Loån och Bergshamraån. Här fanns en bild och en karta som tagits bort efter kritik från några läsare! Sigrid Numan, en pionjär med kameran Sigrid Numans bälgkamera, väl använd!
En raritet, finns nu på Tingshuset Sigrid Numan var född 1898 och kom med maken, bokbindaren Ragnar, till Västerhaninge och Vreta år 1923 med den då ettårige sonen Olle. Efter några år flyttar man till Fors.
Sigrid Numan i folkdräkt. Det är här Sigrid skaffar kamera, en ICA, och börjar fotografera sin familj, goda vänner och omgivning. Det var ganska ovanligt med kamera i familjen på den tiden, om det fanns var det nån lådkamera som gav ganska dåliga bilder, Sigrids kamera var avancerad för tiden, hade bl.a. valbara slutartider. Den tillverkades i Dresden i Tyskland mellan åren 1910-35 av företaget ICA som år 1926 köptes upp av Carl Zeiss, den var ursprungligen avsedd för glasplåtar i storlek 9 12 men även att användas med film.
Med denna raritet togs tusentals bilder genom åren varav hundratals nu finns i Gillets arkiv (många på nätet) och skänker glädje åt moderna Haningebor. Utan Sigrids bilder skulle den omfattande Forsdokumentationen vara betydligt fattigare, utöver de lokala bilderna från Fors har hon dokumenterat mycket av scoutrörelsen i Västerhaninge,där hon och Ragnar var aktiva. En typisk tidsdokumentation från Sigrids kamera, Fors Gård 1929.
. och här familjen Steen på Lövvreten Kameran skänktes till Gillet av sonen Olle år 2008 och finns nu på Tingshuset. VIF, seriesegrare i Sthlmsserien 1948
Seriesegrarna, här i reservstället, spelade annars i blåvitt! Stående fr. v.: 1 2 3 4 5 6 Alf Lantz Bosse Bengtsson Lennart Karlsson Arne Strååth Lasse Lundell Bertil Runeborg Knästående: 7 8 9 10 11 Arne Studsarn Nordström Evert Åkerberg Roland Wattenström Gustav Israelsson Björn Cederqvist
Årstaregattorna på 30-talet. Segraren Zuleika skär mållinjen 1931 I bakgrunden ser vi Årsta Havsbadshotellet och kanske kan vi ana stora åskådarmassor på badstranden. På 30-talet var fjärden utanför Årsta Havsbad målområde för ett stort seglingsarrangemang med start i Saltsjöbaden. I juli 1931 var det premiär, Som arrangörer stod den anrika klubben Vikingarna Segelsällskap, bildat redan 1899. Nu på 30-talet hade man 335 medlemmar och 107 segelbåtar. Den sträckte sig över en helg, start på fredagsmiddagen med en kappsegling från Saltsjöbaden och målgång i Årsta efter dryga fem timmar. På lördagen gick
starten för en triangelkappsegling inför en stor publik. På kvällen anordnades allmän seglarbal på världens vackraste belägna dansbana som varade till långt efter midnatt. Seglarhelgen avslutades med att tävlingsbåtarna bogserades till sin hemmahamn under söndagen. Det blir ytterligare fem seglingshelger under de kommande åren och vid tävlingarna i juli 1933 fanns 8000 åskådare på stränderna i Årsta Havsbad samt två fullastade lustångare på redden. Läs Richard Roosvalls artikel i Årsta Havsbladet från 1999 Österhaninge kyrkbygd, en pärla i vår kommun Kyrkan, mitt i byn, som det ska vara!
På denna bild av en tavla från 1790-talet ser vi kyrkan från öster med Hesslingby i bakgrunden.
Österhaninge kyrka, kyrkskolan t.v. och det gamla ålderdomshemmet, nyss byggts om och invigts som församlingshem. Bilden från 50-talet, tagen från söder. Vår kommun har ett stort antal vackra miljöer. Kanske är området runt Österhaninge kyrka den vackraste? Området är inte enkelt att precisera geografiskt. Kanske börjar det i väster med det nästan försvunna Åbrunna, Prästgården på Solberga, säteriet Hesslingby samt den gamla kungsgården Husby i söder och uråldriga Kalvsvik i norr och Sanda i öster. För några hundra år sedan skulle kanske också Lundby räknas in, få känner till den byn som fanns på kullarna norr om Hesslingby. Vissa hävdar kanske att kyrkbygden omfattas av de gårdar som kunde höra kyrkklockorna, i så fall skulle vi behöva lägga till några. Österhaninge kyrkbygd blev helt opåverkad när den moderna tiden drog in över Södertörn i form av järnvägen i början på 1900-talet. Handen blev då socknens centralort och det moderna samhället etablerades efter järnvägen och landsvägen mellan Stockholm och Nynäshamn. Omkring år 1950 fanns det två handelsbodar, postkontor, telefonstation, ålderdomshem, bysmedja och en folkskola med sina tre lärare. Flera villor hade byggts ganska nära kyrkan. Man kan säga att det blev en liten by till sist. Nu finns inga centrala funktioner kvar, som post, handelsbodar och skola, men bebyggelsen finns där än. Och naturligtvis den gamla kyrka från slutet på 1200talet. Några korta kommentarer om delar av bygden, se referenser och länkar i slutet på inlägget. Prästgården, från prästen Frederus till Björn Skifs. Den första präst som nämns är kyrkoherde Frederus på 1300-talet, via många prästmän kommer den legendariske Åke V. Ström 1945 och den siste kyrkoherden här är Östen Rasmusson som flyttar ut 1978. Övergår i privat ägo och sedan 1983 ägs den av artisten Björn Skifs.
Prästgården före 1877. Mangårdsbyggnaden hade fyra rum och kök på nedre botten, samt två rum på vinden. Flygeln till vänster användes som magasin. Flygeln till höger var arrendatorsbostad och längst till höger är prästens stall och loge. Den f.d. prästgården 2009.
Husby, från Karl Knutsson Bonde till familjen Sundelius Karl Knutsson Bonde var ägare till Husby på 1400-talet och via några Tottar och Falkenbergare hamnar gården 1827 under Sandemar och släkten Braunerhielm. Övertogs på senare tid av Carl Sundelius och ägs nu av sonen Gunnar som anlade en 18-håls golfbana som invigdes 1993. Mangårdsbyggnaden på Husby år 1894. Byggnaden finns kvar i åtgärdat skick Den gamla vattenkvarnen på Husby, med forsnacken och laxtrappan, används i golfverksamheten. Foto: Aina
Sundelius. Hesslingby, säteri under 150 år. Hesslingby nämns första gången i skrift 1539, lär betyda byn i hasseldungen. Ägdes på 1600-talet av Karl Karlsson Gyllenhielm, via bl.a. släkterna Wefverstedt, Celsius och Bergius till familjen Bremer på Årsta år 1805. Under senare delen av 1800-talet och fram till 1927 är det stor omsättning på ägare. Då kommer familjen Israelsson hit och blir de sista ägarbrukarna. På denna bild av en tavla från 1790-talet syns Hesslingby tv.
Hesslingby på 2000-talet, markerna ägs av kommunen, byggnaderna privatägda.
Familjen Israelsson i salen på Hesslingby i slutet på 1930-talet. Matilda och Axel, däremellan i övre raden Solveig, Karl-Axel och Anna och nedanför bröderna Gustaf, Bengt och Erik. På väggen bakom, Axels föräldrar. Läs mera om kyrkbygden i en kortartikel av Harry Runqvist: Kyrkan och kyrkbygden En mera fullständig beskrivning finns i Gillets bok, Gårdarna i Österhaninge 1, Karin Aspberg/Sune Nilsson.
Kan ett konfirmationskort från 40talets Västerhaninge intressera? Det tidigare publicerade skolkortet intresserade överraskande många följare (Skolkort från 40-talet) så vi försöker nu med ett konfirmationskort. Hoppas någon har glädje även av detta!
Ett antal Västerhaningeungdomar har arrangerats utanför kyrkan efter sin konfirmation, årtalet lite osäkert men personerna är födda 1933-34. De flankeras av kontraktsprosten David Froste t.v. (nr 1) och pastorn Karl-Erik Gideon t.h. (nr 33). Ett försök att namnsätta dom, ingen 100%-ig garanti att allt är rätt! Kan kommentera vissa men även där med reservation! Pojkar: 1 David Froste, 2 3 Kurt Ingmarsson Mauritz Lundin 4 Sven Anders Hjalmarsson, son till Gunnar Hjalmarsson på Krigslida 5 Åke Kollberg, trädgårdsmästarson från Tungelsta 6 Viktor Mousnikow, adoptivson hos familjen Vering på Solberga i Österhaninge, finskt krigsbarn 7 Henry Hägerstrand, son till målaren Tore Hägerstrand 8 Ingemar Ottosson, son till Otto Larsson 9 Stig Svensson 10 Per-Erik Johansson 11 Kurt Jönsson 12 13 Sten Andrae, trädgårdsmästarson från Tungelsta Kaj Johansson, son till åkaren Verner Johansson, Sturevägen 14 Jörgen Olsson, senare Oljohns
15 Hans Felldin, åkarson från Granvägen 16 Arnold Lindblom, son till busschauffören Erik Lindblom, Vintervägen 17 Bernt Nordström, son till Britta Nordström 18 Bengt Nordén, son till Johan Nordén på Kyrkvägen 19 Bengt Pettersson, son till Edvin Idrotts-Pelle Pettersson, Vallby 20 Ragnar Genitz, från Välsta 21 Björn Andersson 22 Åke Rosdal, lantbrukarson från Nygården, Blåkulla 23 Bo Larsson, son till tvättaren Einar Larsson, Välstavret 24 Bo Kärrström, Tungelsta 25 Hans Gustavsson 26 Rolf Carlsson, Stav 27 Gunnar Persson, son till trädgårdsmästaren Folke Persson, Tungelsta 28 29 30 Torenius Rickard Karlsson Ernst Eriksson Inge Andersson-Torenius, son till vägarbetaren Martin Andersson- 31 Sturevägen Hans Andersson, senare Henebratt, son till åkaren Folke Andersson, 32 Lars Erik Abrahamsén 33 Karl-Erik Gideon 34 Lars Öhrn, son till John Örn, Björkvägen Flickor 35 36 37 38 Sturevägen 39 40 41 42 43 Gun Westermark Ingegärd Hallberg, dotter till lantbrukaren John Hallberg, Nedersta Gunvor Olsson Marianne Johansson, dotter till åkaren Verner Johansson, Gun Jansson Anne-Marie Nord Inga Johansson, dotter till Margit Johansson, Ribbydal Gerd Svensson Dagny Nilsson, dotter till åkaren Filip Nilsson
44 45 46 Björkudden 47 48 49 50 51 52 53 54 55 Tungelsta 56 Sonja Bengtsson Astrid Nilsson, dotter till åkaren Filip Nilsson Anna-Lisa Demander, dotter till vägarbetaren Algot Demander, 57 Rut Johansson Ulla Nilsson Gunborg Gustavsson Harriet Blomqvist, dotter till Tord Blomqvist, Tungelsta Irene Andersson Inga Svedenius, dotter till John Svedenius, Tungelsta Ulla Lindblad, dotter till Lage Lindblad på Parkvägen Marianne Widlund, dotter till slaktaren Adolf Vidlund Anita Blomkvist, från Lillvreten, Tungelsta Sidney Edenborg, dotter till smeden Johan Edenborg, Mariehill, Edith Jansson Doktor Tretow, något reaktionär provinsialläkare Erik Tretow, kontroversiell som person och läkare kom till Västerhaninge 1919.
Prästsonen Erik Tretow var född i Landskrona 1875, blev med.lic. 1904. Tjänstgjorde bl.a. i Växjö och Göteborg och under första världskriget på Krigssjukhuset i Wien, Han kom 1919 till Västerhaninge från en tjänst i Söderhamn. Läkaren Tretow Han kom som hyresgäst till Sunnebo i Håga 1919. Då läkarvillan på Ribby blivit folkhögskola år 1917 fanns ingen egen läkarbostad med mottagning utan hyrdes av detektivkommissarien Gustaf Ahlborg. Han har med sig hustrun Agnes, dotter till f.d. statsrådet Ernst Meijer, och dottern Annika, blivande skådespelerska, får senare sonen Göran.
Erik Tretow som nytillträdd provinsialläkare. Erik Tretow köpte 1922 en tomt av LP Larson på Håga, Ribby 1:16. Han flyttar in i sin nybyggda stora villa 1924 och döper den till Solåkra, Den låg mellan järnvägen och Tungelstavägen vid nuvarande Ringvägens utfart och blir senare känd som ortens BB. Villa Solåkra, med Bror Marklunds elefanter i trädgården, blev senare förlossningshem och administrativa lokaler för Sjukkassan och kommunen. Revs när flerfamiljshusen på Tungelstavägen byggdes.
Erik Tretows agerande som läkare var speciella och kontroversiella, lavemang tycktes vara en genomgående behandling mot alla åkommor. Han får under sin tid många anmälningar på sig, bl.a. tillskriver en förtvivlad far kommunalnämnden om en märklig undersökning av sin sjuke son som senare avlider. Tretow varnas i detta och flera andra sammanhang. Det kanske dock borde nämnas att hans verksamhet prisades av vissa besökare och samhällsgrupper. Han blev också uppskattad för gåvor och insatser i samhället, bl.a. till den nystartade idrottsföreningen. Han skulle nog också kallas mecenat, ett äldre ord för sponsor, till skulptören Bror Marklund i Tungelsta. Doktor Tretow gör sig dock alltmer omöjlig som provinsialläkare och pensionerar sig själv i slutet på 30-talet då han avlöses av Ivar Wallerström. Paret Tretow blir dock kvar till slutet på 1944 då man flyttar till Högalid och Villa Solåkra säljs till Västerhaninge kommun. Sonen Göran avlider 1943. Författaren och agitatorn Tretow Få tycks känna till att han framför allt i yngre dagar också var en flitig skribent och agitator i politiska ämnen. Författaren Tretows politiska hållning åtminstone fram till 35 års ålder sammanfattas i boken med den något märkliga titeln Höger och venster om eller Den Stora Dufvan som gavs ut 1908. Han hyllar där den ungsvenska rörelsen med dess konservativa och nationella inställning. Citat: Ungsvenskarna sträfva efter att med fredliga och väpnade medel göra vårt land rikt och blomstrande, mägtigt och ointagligt att prästerna skall förbli självskrivna som skolrådsordförande i socknarna. tanken skrämmer att någon socialistisk ordförande för Folkets Husföreningen skulle kunna bli politiskt tillsatt som skolrådsordförande i något av de stora fabrikssamhällena: Han kämpade också mot feministerna och arbetade mot kvinnlig rösträtt, några citat:..feminismen, kvinnosaksrörelsen, är ett negativt, men icke förthy, det allra säkraste beviset på det manliga slägtets förfall, och derigenom också ett lika
säkert bevis på en hela folket hotande undergång, ty mannen är den tongifvande skaparen av folkets kynne. ännu sämre går det om kvinnan får chefsplatser i offentliga inrättningar. Hon blir då småsint mot sina underlydande, är hon sjelf gammal och inte längre vacker, blir hon bitter och afvundsjuk mot sina kvinnliga underordnade, i fall de ser bra ut. för en tid sedan läste jag att en läkare funnit sinnessjukdomar särskilt vanliga hos gifta folkskollärarinnor i en trakt av Finland, där det är mycket vanligt, att folkskollärarinnorna tredskas med att sköta sin skoltjenst äfven sedan de gift sig. Han var också motståndare till barnbegränsning:...stora yrkesgrupper skulle drabbas av lägre förtjänster: barnmorskor, strumpstickerskor, blöjsömmerskor, snickare och målare som förfärdigar vaggor och sängar, privatlärare, sagoboksförfattare och barnspecialister. kort sagdt, alla yrkesutöfvare skulle förlora på systemet med barnbegränsning alla med undantag försigtighetsartiklar. af tillverkare af franska Detta är Erik Tretows exlibris. Det föreställer en cigarettrökande eremitkräfta som tagit skydd i ett snäckskal, under vilken läses:
CONSILIA PETERE PRUDENTIS EST, CONSILIA NON SEMPER SEQUI PRUDENTIORIS. Det betyder: Den råd söker är vis, men den råd icke alltid följer är visare. Sådan var han, vår provinsilläkare under 20 år, dock tycks hans kontroversiella synpunkter minskat med åren. Han synes inte ha deltagit i den lokala politiken här utom i de rent medicinska sammanhangen. Han avlider i Stockholm 1948 och hustrun 1964. Fakta ovan om Tretows verksamhet före Västerhaningetiden bygger på en artikel av Gillets Lars Olof Persson i tidningen Glimtar år 2001. Läs hans artikel här: Doktor Tretow Kan ett skolkort från Västerhaninge på 40-talet intressera? Vi kan väl göra ett försök!
Detta är ett foto från slutet på 40-talet där jag finns med. Det är taget vid dåvarande Norra Skolan, sedermera Åbyskolan och idag Åbygården. Den som nu är rivningshotad. Taket i bakgrunden är entrén på Klockargårdens östra gavel, då vaktmästarbostad där jag bodde med mina föräldrar. Jag hade alltså inte så långt till skolan. Övre raden: Ulla-Britt Svensson, Hagar Andersson, Laila Karlsson, Anne-Marie Carlsson, Marianne Andersson(?), Ove Nordén, Jörgen Nilsson, Siv Andersson, Annhild Krantz, hennes mor, lärarinnan Alice Krantz, Bertil Gustavsson, Eva Johansson, Birgitta Svensson, Göran Andersson, Gunnar Huge. Mittre raden: Göran Andersson, Bengt Gerlofsson, Anders Söderström, Sten Andersson, Göran Hjalmarsson, Sven Jönsson, Jan Andersson, Bengt Berg, Sune Nilsson, Gunnar Lundqvist, Arne Åkerberg. Nederst: Sonja Hagman, Gull Arvidsson, Anna-Greta Eriksson, Anne-Marie Öbrink, Monika Vidlund, Laila Hägerstrand, Gunbritt Karlsson, Gunbritt Runeborg, Birgit Persson. Här finns lite påminnande kompletterande kommentarer: Ulla-Britt, dotter till Klara Svensson på Parkvägen, Hagar, dotter till snickaren
Harry Andersson på Tungelstavägen, Laila dotter till korgmakaren och folkdansaren Hilding Karlsson i Lida. Anne-Marie, dotter till Edvin Karlsson, Slaktar-Kalle, Ove, son till golfbaneägare Johan Nordén, Jörgen, son till läraren Gottfrid Nilsson på Kyrkvägen, Siv, dotter till Ragnar Andersson på Björkvägen, Bertil, son till Sten Gustafsson på Hörnvägen, Eva Johansson, dotter till trädgårdsmästaren Fritz Johansson i Rosenhill, Birgitta, dotter till Stig B Svensson, känd lokalpolitiker, Göran, son till vägarbetaren Holmfrid Andersson i Ribby, Gunnar, son till stinsen Nils Huge. Göran, Jajja, son till postiljonen Sigge Andersson i Gylden, Bengt, tvättarson från Dåntorp, Anders, son till landsfiskalsassistenten Sten Söderström på Parkvägen, Sten Stesse, son till trädgårdsmästaren Harald Andersson i Ribby, Göran, son till åkaren Gustav Hjalmarsson, Sven, son till Martin Jönsson i Lugnet, Jan, son till åkaren Folke Andersson på Sturevägen, Bengt, son till tvättaren Eskil Berg från Elinslund-Lyngsta, Sune, son till skolvaktmästaren Mauritz Nilsson, Klockargården, Gunnar, son till verkmästaren Nisse Lundqvist på Tungelstavägen, Arne, son till timmermannen Erik Åkerberg på Aspvägen. Sonja, från Håga, Gull, dotter till köpmannen Göte Arvidsson på Parkvägen, Anna-Greta, dotter till Erik Eriksson på Ribbyholm, Ann-Marie, dotter till Hugo Öbrink på Granlunda, Monica, dotter till Sven Vidlund på Aspvägen, Laila, dotter till målaren Tore Hägerstrand på Stationsvägen, Gunbritt, dotter till rörmokaren Walle Karlsson på Björkvägen, Gunbritt, dotter till Torbjörn Runeborg, Birgit, dotter till styckmästaren Algot Persson i Lugnet. Hoppas det är till glädje för nån gammal Västerhaningebo! Helge Åkerblom, Österhaningebygden profil i
Helge Åkerblom utanför sin villa Björklycke efter vägen mellan Kalvsvik och kyrkbyn. Året är 2008. Inför boken Gårdar i Österhaninge träffade jag honom vid många tillfällen, en beundransvärd människa med stora kunskaper! Inte bara om sin hembyggd utan om det mesta som timat under hans livstid. Hans konstintresse var imponerande! Helge var på senare år bygdens elektriker och kände sina kunder och grannar mycket väl och delade gärna med sig inför vår faktaforskning. Han kanske ibland kunde uppfattas som lite fåordig och sluten men när han väl kom igång flödade informationen! Det kanske ändå måste sägas i sammanhanget att han inte var nån större vän av samhällsstyrning och myndigheter. Helge var född på Årsta 1920, yngste son till Frans och Lisa Åkerblom statare där, familjen hade tidigare bott på Solberga och Husby. Hans tre äldre bröder var Rickard, Edvin och Sven.
Rickard, Frans, Helge och Sven Åkerblom. Bilden tillhör Ulla Åkerblom. År 1924 flyttar de till Åbrunna och 1926, nu som torpare, till Snörom under Solberga. De två äldsta bröderna flyttar ut. Omkring 1950 köper Frans Åkerblom byggnaderna på Snörom som finns kvar i Åkerblomssläkten, Helges äldsta dotter Lena driver hästverksamhet där. På 1930-40 talet var Helge en duktig idrottsman på lokal nivå, sysslade med friidrott i Västerhaninge IF. Helge flyttade till Hägersten under kriget och arbetade som portvakt och
fastighetsskötare, han utbildade sig till elingenjör på kvällstid. Vid krigsslutet deltog han i Folke Bernadottes räddningsaktion i Tyskland med att arbeta på som röntgentekniker i en specialutrustad Vit Buss. I början på 50-talet återkommer han till Österhaninge, köper fastigheten Hesslingby 5:1 som han döper till Björklycke och får tre döttrar tillsammans med hustrun Märit. Han arbetar som elektriker men prövar också på radio/tv-branschen med en affär i Handen. Hustrun Märit avlider 2003 och Helge år 2012. Björklycke övertogs av yngsta dottern Anna.