Nr 2 2016
ISSN 1798-0836 Salamu är tidningen med senaste nytt och med information om SLEF:s Kenyamission. Salamu är swahiliordet för hälsning. Utgivare: Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland r.f. Årgång: 37 Salamu utkommer med fyra nummer/år och sänds gratis till alla intresserade. Prenumerationer samt adressändring: (06) 357 6500, salamu@slef.fi Redaktör: Brita Jern Layout: Beatrice Nyholm Pärmbild: Flicka klädd i Snövit-dräkt i Atemo kyrka. Foto: Sofia Jern Tryck: Oy Fram Ab, Vasa 2016 Svenska lutherska Evangeliföreningen i Finland rf. www.slef.fi, slef@slef.fi Vasakansliet Hemlandsverksamhet, Mission och SLEF-Media Korsholmsesplanaden 2 FI-65100 Vasa telefon: (06) 357 6500 Missionsledare Brita Jern telefon (06) 357 6515 e-post: brita.jern@slef.fi Helsingforskansliet Ekonomi Skarpskyttegatan 13 A 3 FI-00120 Helsingfors telefon: (09) 6811 560 Inbetalningar: Kontonummer IBAN: FI 4540 5511 2000 2096 BIC: HELSFIHH. Ange som meddelande YM samt din egen församling. Insamlingstillstånd 1.1 31.12.2016: Finland: POL-2015-10656 Åland: ÅLR 2015/8760 Innehåll På fast mark i en förvirrad värld...3 Musik- och liturgiworkshop i Olosayet, Kilgoris...6 Vi jobbar med slutmålet i sikte... 10 Följ med till Lugumek!... 14 Begravningar, noshörningar och varaner... 20 Praktik i Kenya... 22 Hitta i Kenya... 25 Aktuellt om Kenyamissionärerna... 27 Med Jesusfilmen under stjärnhimlen... 31 Tack för alla babykoltar vi hittills fått hit till Kenya!... 34 Svenska skolan i Samburu... 38 Ett litet missionsprojekt i Purmo... 40 Tacka och be... 41 Detta behövs inom Kenyamissionen 2016!... 42 Annonser... 44 Adresser... 51 2 4041 0797 Trycksak
På fast mark i en förvirrad värld Vi lever i en orolig tid. Butiker slår igen, bolag och banker fusioneras eller byter namn. Skolor dras in, firmor läggs ner och tjänsteinnehavare byts ut. Arbetsmarknaden svajar, naturen förstörs och maten manipuleras. Strategier och läroplaner skrivs om, folk flyttar bort och andra vandrar in. Även värdegrunden vacklar. Oegentligheter uppdagas, lagar skrivs om i sämre form, vidskepelse och hedendom tas till heders. Kvalitetsvaror plagieras, fasader spricker och förtroenden sviks. Allt verkar flyta. Uppfattningarna ändras, ståndpunkterna byts ut, paradigmen skiftar och alla påstås ha rätt. Kostrådgivningen ändrar sig, nya rön vinner terräng, allt är relativt och ingen har fel. Som enskild människa blir man lätt förvirrad. Vem är lojal, trovärdig och trofast? Vem kan man lita på? Finns det överhuvudtaget någonting i tillvaron som består? Hebreerbrevets författare ger klart besked: Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. (Hebr 13:8) Mitt i alla dessa förändringar får vi tänka på Jesus och hur han bemötte Bibelns människor. Han förlät dem deras synder, sökte upp de förlorade, tröstade de förtvivlade och besvarade de sjukas rop på hjälp. Sådan han var då, sådan är han i dag. Sådan han var mot Bibelns människor, sådan är han också mot oss. 3
4 Foto David Stenlund
Och får vi en morgondag, är han också då likadan. Vi kan också tänka på vårt eget liv, hur Jesus gång på gång har handlat med oss i nåd. Hur han tröstade oss, räddade oss ur nöd och faror, synder och frestelser. Hur han var med oss i våra bekymmer, bar våra bördor och delade vår sorg. Alldeles detsamma gör han med oss också i dag. När vi förtvivlar och undrar om det alls finns någon som det går att lita på, får vi med förtröstan vända oss till Gud och hans ord. I sitt andra brev till Timoteus skriver aposteln Paulus: Är vi trolösa förblir han trofast. (2 Tim 2:13) Gud kan vi lita på. Det som han säger, det håller. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. (Matt 24:35) Det Gud lovar, det håller han. Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör. (Ps 145:13) Varje dag med Gud präglas av hans stora trofasthet. Till och med hans tuktan är en del av hans trofasthet. Men Gud straffar oss inte i enlighet med vad vi förtjänar. Han handlar med oss i nåd. Han vänder allt till vårt bästa. Också våra misstag låter han tjäna sitt goda syfte med oss och med sitt rike. Han förlåter oss våra felsteg och vänder dem till välsignelse. Detta är gudomlig återvinning! När hela tillvaron bokstavligen snurrar runt blir många med oss förvirrade, otrygga och osäkra. Då är det gott att veta att Gud är tillvarons fästpunkt. Gud är den stadiga förtöjningspåle där vi får förtöja alla våra livstrådar. Fast allting annat vacklar och växlar förblir Gud orubblig. Den som hoppas på Gud blir inte besviken. Kung David hade upplevt detta: Herre, jag lyfter min själ till dig. Min Gud, jag litar på dig. Nej, ingen som hoppas på dig ska skämmas. (Ps 25:1 3) Vi behöver inte i blindo famla omkring och testa den ena utvägen efter den andra. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden, säger Jesus. (Upp 22:13) Gud har helhetsansvaret, den som var först på plats och den siste som lämnar scenen. Gud är utan början och utan slut, men han har uppenbarat sig i historien, gett sig till känna och yppat sin viljas hemlighet för sin skapelse, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus. (Ef 1:10) Gud håller fast vid allt det som han har gjort för oss, och med oss. Guds handlande med oss i Jesus Kristus omfattar den ena höjdpunkten efter den andra: Han har utvalt oss, förutbestämt oss till barnaskap hos honom, friköpt oss, låtit oss få veta sin viljas hemlighet och gett oss vårt arv och sin helige Ande som garant för det. (Läs Ef 1:3 14!) Så får vi var och en vakna upp till varje ny dag som Gud ännu ger oss, tryggt förvissade om att han omsluter oss på alla sidor och håller oss i sin hand. Och varje kväll får vi tacka Gud för hans stora trofasthet. Brita Jern 5
Musik- och liturgiworkshop i Olosayet, Kilgoris Gruppbild av deltagarna. Under flera år har SLEF gett bidrag till Communication Department inom lutherska kyrkan (ELCK) för musikarbete. Det har för det mesta gått till att ordna workshops på olika ställen inom ELCK för att undervisa om liturgi och psalmer och sånger i gudstjänsten. I år hade jag möjlighet att vara med. Workshopen hölls lördagen den 5 mars i Olosayet alldeles utanför Kilgoris, cirka Foto Rut Åbacka två timmars körväg söderut från Atemo. Platsen ligger i Masailand och tillhör kyrkans Central stift (se karta på sidan 25). Det var en fin och solig lördagsmorgon då jag startade från Atemo, där jag hade övernattat. Jag skulle träffa Anthony Marocha, som är ansvarig på Communication Department, i Kisii och de två andra, Abner och Isaac, som också skulle undervisa. Jag var försenad och det påpekade Anthony då vi träffades. 6
Jag har den senaste tiden ett antal gånger hört, att det inte är bra om en vit är försenad. Det stör mig litet eftersom de flesta andra nästan alltid är försenade. Nåja, jag får tänka över det Proppfullt i bilen En bit längre fram skulle vi ta med ett par deltagare till workshopen. Bilen var proppfull då de hade hoppat i, men det kändes bra att folk ville vara med på workshopen. Då vi kom fram till Olosayet något efter klockan tio, alldeles utanför Kilgoris där vi skulle samlas, var inte en enda deltagare på plats. Men det var ju inget konstigt med det. Det var ju bra, att vi var på plats. Telefonerna började gå heta bland dem som varit med i bilen och så småningom började deltagarna komma, en del gående eller transporterade på en motorcykel och en del på egna motorcyklar. Klockan var väl något efter elva då vi började. Vi var drygt 20 personer som samlades den här dagen. Rut Åbacka undervisar. Abner lär ut en sång. Foto Antony Marocha Foto Rut Åbacka Vilja att jobba för god gemenskap Efter välkomnande och presentation fick jag dela med mig av ett bibelord från Apg 2:42 och berätta om betydelsen av de 4 B:na; Bibeln, Brödragemenskapen, Brödsbrytelsen och Bönerna. Det som fastnade mest hos deltagarna var brödragemenskapen. Många har hört om den oenighet och splittring som finns inom kyrkan. Då de nu hörde om brödragemenskapen som en viktig del i en fungerande församling, föddes hos 7
dem tankar att jobba tillsammans för enhet och gemenskap. Under diskussionerna som vi hade till sist, var det flera som sa att de inte vill lyssna på dem som pratar om splittring, eller om att följa den eller den ledaren. I stället vill man jobba tillsammans för att kyrkan skall bredas ut och bli starkare just i det här området. Vi får hoppas att de håller fast vid det beslutet. Sången som vi lärde oss. Foto Rut Åbacka Många stämmor Sedan blev det Abners tur att lära ut några sånger. Oj, vad det var roligt att sitta med och lära sig sånger av någon som kunde läsa noter och som dessutom kunde lära ut. Det var nog många stämmor innan vi till sist kom ungefär på rätt. Det är ju inte alltid så enkelt att sjunga på de vitas sätt. Men så småningom gick det. Alla var också glada att få lära sig något nytt. Vi fick lära oss en sång som tillhör fastetiden och påsken. Jag hoppas att flera tar den med sig till sina församlingar och lär ut den. Många församlingar stöder sig på bibelkörer och andra korta och enkla sånger och använder inte de eventuella sångböcker som finns och sångerna som finns i dem. Jag tror, att det behövs sådana här tillfällen för att inspirera och uppmuntra till sång- och psalmsång. Foto Rut Åbacka Liturgiinlärning. 8
Foton Rut Åbacka Abner in action. Liturgin förenar och ger mening Liturgin är mycket viktig i den lutherska gudstjänsten. Jag brukar säga att liturgin och undervisningen / predikan är den lutherska kyrkans stöttepelare. Nu var det Isaac som fick börja med att introducera liturgin och kyrkoåret. Det var mycket intressant också för mig som var litet utomstående. Han berättade om de liturgiska färgerna och vilken plats de har i kyrkoåret. Sedan fick Abner komma och hjälpa till med att undervisa den liturgiska sången. Det var så intressant att få sjunga antifonerna och psalmerna. Det var mäktigt att höra då männen klämde i och det så småningom blev enstämmigt. Sedan följde ett sångpass till och ännu en repetition av liturgin. I mitten hade vi paus för lite snacks för att överleva. Isaac till vänster som undervisade om liturgi. Jag var så otroligt glad då jag körde iväg hemåt. Vi har en så rik skatt i vår liturgi! Om vi bara vet vad den betyder kommer den bara att bli ännu mera kär för oss. Det är ordning i det som sker i gudstjänsten med syndabekännelse och avlösning, böner, bibelläsning, sång, predikan, nattvard, allmän kyrkobön osv. Oberoende var i världen man besöker en luthersk församling kommer dessa element att finnas med. Också fast språket är ett helt annat känner man igen de olika momenten och kan delta. Rut Åbacka 9
Vi jobbar med slutmålet i sikte Vårt bibelöversättningsprojekt, översättningen av Nya testamentet till samburu, är inne i sin slutfas. I skrivande stund har vi gjort inledande kontroller av cirka 80 % av Nya testamentet och cirka 70 % har kontrollerats av en konsult. Det återstående arbetet ska utföras inom loppet av ett och ett halvt år. Och just nu ser det faktiskt ljust ut, vi har kommit ikapp tidtabellen och tror att vi ska klara av att bli klara i tid! Tack för alla era förböner! Det att vi närmar oss slutet har gjort att vi börjat fundera mera på hur vi ska få ut det översatta materialet till människorna. En stor utmaning är de dåliga kommunikationerna. Samburuområdet är geografiskt vidsträckt med dåliga vägar, till somliga byar finns det inte alls bilväg, och mobiltelefonernas master täcker bara en del av området. En annan stor utmaning är analfabetismen. Enligt uppgifter från 2014 är 87,5 % av befolkningen inte läskunnig. Vad gör man med en översatt Bibel om nästan ingen kan läsa den?! De här två utmaningarna är något som vår kollega Ove Gädda har engagerat sig i. Han har spelat in både bibelberättelser och bibeltexter som nu finns på så kallade SD-kort, små minneskort som man kan sätta in i sin mobiltelefon. I medeltal en gång i veckan packar Ove bilen full med utrustning och folk och kör till någon by för att visa Jesusfilmen på samburu (den baserar sig på vår översättning av Lukasevangeliet) och samtidigt säljer han bibeldelar och SD- 10
kort. Han har också gjort ett par längre resor och på så sätt nått byar längre bort (läs hans artikel i Sändebudet 4/2016 för mera information!). Succe SD-korten har varit en succé! Genom SD-korten har analfabeter tillgång till Guds ord och den enda mellanhanden är en mobiltelefon, något som de flesta har. Dessutom finns det nästan inget annat som spelats in på samburu så vi konkurrerar inte egentligen med något, och folk älskar att höra sitt eget språk. Här i Maralal finns det en lokalradiostation som sänder på samburu. De har fått våra inspelningar och sänder ibland delar av materialet över radio! Vår projektledare David Lebarleya berättar att han har fått mycket positiv respons just angående SD-korten. Och en gång märkte han att SD-kor- Wilfred med ett SD-kort. Foton Anna Dahlbacka SD-korten som innehåller bland annat 31 bibelberättelser på samburspråket. 11
ten har fått en ännu större spridning än vad vi kunnat föreställa oss! David hade ärende till sjukhuset i stan och när han kom in på sjukhusområdet såg han en motorcykeltaxi stå parkerad nära porten. Ägaren syntes inte till, men från motorcykeln hörde han våra bibelberättelser läsas upp! Det är ganska vanligt att motorcykeltaxiägare installerar små radioapparater eller liknande för att locka kunder, och den här hade tydligen installerat en apparat som kunde läsa SD-kort. Den här ägaren spelar alltså våra SD-kort så att kunderna kan höra bibelberättelser och bibeltexter medan de får skjuts! Och åtminstone den här gången lät ägaren apparaten vara påslagen trots att han själv gick iväg, och på så sätt kunde alla som var i närheten höra. David berättade att han gärna hade velat tala med ägaren men han hade inte möjlighet att vänta tills han kom tillbaka, och därför vet vi ännu inte vem det är som sprider Guds ord på det här sättet. Men huvudsaken är ju att det görs. Och tänk vilken kreativitet! Wilfred nu anställd av SLEF En person som varit engagerad i att få ut materialet, förutom Ove, är vår samburukollega Wilfred Lenaisimoi. Wilfred började jobba i vårt projekt år 2013 med det så kallade One Story-projektet. Han och en annan kollega översatte totalt 31 bibelberättelser till samburu. Det är han som är rösten på de allra flesta av de inspelade bibelberättelserna. Det är också han som är rösten på alla de inspelade bibeltexterna. Dessutom har Wilfred varit med och översatt ett kristet ledarmaterial för Anonyma Alkoholister och bibelsitsmaterialet med bibelstudiefrågor till vissa bibeltexter. Nu när vi har blivit klara med alla de här mindre projekten, och vi börjar närma oss slutet av översättningsprojektet, ville vi ta vara på Wilfreds erfarenhet och använda honom i bibelöversättningsarbetet. Vi behöver ta vara på alla tänkbara resurser för att klara av tidtabellen. BTL (vår kenyanska organisation) hade inte råd att förlänga hans anställning, men SLEF trädde till och lovade att bekosta hans anställning under sex månader, från april till september, detta år. Vi är mycket tacksamma över denna möjlighet! Wilfred har ett stort hjärta för sina medsamburuer och brin- Wilfred Lenaisimoi som nu anställs av SLEF i sex månader för att påskynda bibelöversättningsarbetet i Samburu. 12
Foto Ove Gädda Anna Dahlbacka går igenom översättningsutkastet till Uppenbarelseboken med Timothy Lesimalele och Wilfred Lenaisimoi. ner för att nå dem med evangeliet. Vi har under årens lopp också kunnat konstatera att han har god arbetsmoral och nu när han har deltagit i en kurs för bibelöversättare, tror vi att hans bidrag till arbetet kommer att vara viktigt och värdefullt. Stöd Wilfred via SLEF! Själv har jag också, efter att ha arbetat med språkutveckling, börjat arbeta med översättning. Jag går igenom utkastet till Uppenbarelseboken tillsammans med Wilfred och/eller en annan kollega som heter Timothy Lesimalele. SLEF är beroende av kollekter och enskilda gåvor för att få budgeten att gå ihop och jag slår gärna ett slag för just denna budgetpost, lönen till Wilfred. I samband med en födelsedag samlades det i Finland in pengar till hans arbete men det behövs ännu mera för att täcka utgifterna. Donera gärna till detta ändamål! Det hjälper oss att slutföra arbetet med att översätta Nya testamentet till samburu, och det hjälper oss att få ut vårt material så att samburuerna kan höra om Jesus på sitt eget modersmål. Anna Dahlbacka 13
Följ med till Lugumek! Jag hade glömt hur skön vinden är i Lugumek! Där fick jag återupptäcka stenarna som är halvgenomskinliga, ljudet av getternas och kornas klockor/skällor och duvornas ihållande kuttrande. Lugumek platsen där jag har varit så många gånger, där vi varit för undervisning, hembesök och gudstjänst. Nu var vi där igen och fick träffa församlingsborna. En del har gått över till andra samfund, några har flyttat och andra har försvunnit av andra anledningar. Men några finns kvar och det känns som att församlingen lever, även om de aktiva medlemmarna är få. Lugumek är en församling som ligger cirka tre timmars bilresa från Chesinende, söder om Bomet nära gränsområdet mellan kipsigis och masai (se karta på sidan 25). Närmaste lutherska församling på Foton Kerstin Nilsson Toaletten mitt ute i bushen. 14
vårt håll finns i Kericho. Det finns dock en eller ett par församlingar på masai-sidan som kommit till på 1990-talet genom arbete med utgångspunkt i Lugumek. Men floden ligger emellan och de tillhör ett annat språkområde och ett annat pastorat så det är inte så mycket kontakt. Tiden går fort, jag tänkte att vi senast var där i fjol, men efter att ha kollat så visar det sig att det faktiskt var ända sedan oktober 2014. Svårt att komma iväg Det är ofta svårt att bli klar för en sådan resa. Så många olika saker att tänka på, dricksvatten, madrasser och filtar, kläder och andra personliga grejor, material för undervisning, Biblar och sångböcker att sälja Så småningom blev jag klar och kom iväg. Stannade till i Kericho för att köpa några sångböcker med fodral. Jag hade bestämt träff med prästen Kiprotich vid ett vägskäl. Dessvärre var min minnesbild av platsen inte så bra, så jag körde förbi, ganska långt förbi, och blev ytterligare sen. Förutom pastor Kiprotich var också pastor Kitur och diakonissan Edinah med. Nu var vi tillsammans och vi var på riktigt på väg. Jag önskar att jag hade tagit fram kameran och tagit lite kort över vyerna när vi kom söder om stora vägen. Landskapet öppnar upp och man kan se långt över kullarna söderut. Nu har det regnat och det är ganska grönt. Andra gånger har det varit torrt och brunt. Då har de mörkt rödlila bouganvilleabuskarna synts på långt håll. Första stoppet i Bomet Vårt första stopp var i utkanten av staden Bomet. En av dem som startade församlingen i Lugumek bor numera där. I flera år har hans hustru bott kvar i Lugumek, men nu är de tillsammans. Det var roligt att träffa dem och också de två döttrarna som bor med dem. Den ena av dem var bara liten när jag först började besöka Lugumek. Hon lärde mig räkneorden på kipsigis och en del andra ord. Nu har hon Bevattningsränna för boskapen. 15
gått ut gymnasiet och jobbar på en förskola som lärare. Så fortsatte färden. I byn Sigor var det marknadsdag med mycket folk i rörelse. Där mötte vi Stanley Chepkwony som slog följe med oss. När vi var färdiga att köra vidare såg vi Jesca från Lugumek. Det blev ett glatt möte och vi blev bjudna på chai i ett av de små hotelli som finns överallt. Som vit syns jag ju lätt och i Sigor är inslaget av vitingar inte så stort, så många tittade lite extra på mig. Och en man undrade om jag var gift. När svaret blev nej var han snabb att säga att han ville gifta sig med mig. Mina medresenärer var därefter ganska snabba att se till att vi kom ut och i bilen, ja, att jag i alla fall satt i bilen! Väl framme görs planerna upp Väl framme i Lugumek körde vi in där vi alltid brukar parkera bilen, hos pionjärfamiljen som nu bor i Bomet. I stället för Tekla var det nu hennes svärdotter Gladys som hälsade välkomna! Hunden och jag blev snabbt bekanta, det gick inte lika fort med den drygt ettåriga flickan som helst höll sig till mamma. Innan vi besökare skildes åt för kvällen blev det sagt att vi skulle träffas för frukost hos Edinahs mamma och sedan göra hembesök. På eftermiddagen planerades en kort samling med undervisning i kyrkan. Ibland har det varit kvällsmöte, eller rättare nattmöte. Men ofta lockar det till sig ganska mycket barn och unga ungdomar och någon gång har till och med länsmannen avrått från sådana möten. Vi gick ganska långt för att komma till första hemmet som vi skulle besöka. Längs vägen dit fick vi se en damm som rustats upp, dit människor kan komma och hämta vatten ur en kran. Eller tvätta. Där fanns också toaletter byggda, hål-i-golvet toaletter. Det är roligt att se när någonting blir bättre för människorna och när det som finns tas tillvara och förbättras. Bliv kvar hos mig Vårt första besök var hos en kvinna som varit medlem i ELCK men i och med att hennes man blev kristen beslöt hon att följa honom till den kyrka han valde. Hon hade varit sjuk och blivit opererad men var nu bättre. Hon citerade sången Bliv kvar hos mig som hade styrkt henne i samband med operationen. Att hon uppskattade vårt besök visade sig genom att hon kom till vår gudstjänst på söndagen! Vi besökte flera olika hem, några där någon varit sjuk, andra var sådana hem där man tidigare varit lutheraner men valt att gå till något annat samfund. Det sista besöket gjorde vi hos evangelisten Philips mor. Hon är gammal och sjuk, flera familjemedlemmar hade kommit för att besöka henne. Tänk vilken förmån att få samlas runt henne där hon låg på en filt i skuggan av några buskar, och få be för henne och lämna henne i den Allsmäktiges händer! Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på. (Ps 91) Vägen till helande Klockan hade hunnit bli över tre innan vi kom till församlingsordföran- 16
Foton Kerstin Nilsson En vy från andra hållet där man också ser kvinnan som tvättar framför toaletthusen. Dammen som samlar regnvatten. 17
Dop i högmässan. dens hem där vi fick lunch. Sedan gick vi till kyrkan. Ett kort bibelstudium över Jer 15:15 inledde. Sedan fick jag ta vid. Jag använde en del material från Healing the Wounds of Ethnic Conflictskonceptet i min undervisning och bad pastor Kiprotich översätta, eftersom han väl känner till det. Herren har skapat oss till sin avbild, i den avbilden ingår också våra relationer. Men vi har fallit och i stället för enhet och gemenskap finns det ofta mycket som splittrar oss. Olikheterna blir hinder i stället för tillgångar. Men Herren har Foto Kerstin Nilsson inte lämnat oss där, han öppnade en ny väg, en möjlighet att få vara med i det heliga folket. Han gör oss till sina. Och vill att vi ska likna Honom, att våra relationer ska präglas av Hans kärlek och exempel. Så blev det grupparbete kring frågan Vad behöver vi förändra eller förbättra i våra relationer i församlingen för att mera likna Jesus? Till och med barnen var aktiva och gav flera exempel på sådant som de tyckte behöver förändras! Gott att få lämna detta vid korset och be om förlåtelse och nåd att också förändra det som vi sett behöver ändras. Inte ensam i mörkret Vi åt kvällsmat hos evangelisten. Jag hittar väl och skulle mycket väl ha hittat hem på egen hand, men den kenyanska gästfriheten tillåter inte att gästen lämnas ensam i mörkret. Och vissa gånger när vi varit där så har det funnits elefanter, flodhästar eller lejon i närheten, och då vill man ju absolut inte utsätta en besökare för risken att möta något av djuren i mörkret. Efter en lugn söndagsmorgon då min värdinna bakade chapati medan vi prata- 18
Familj och gäster i Bomet. de i kökshyddan blev det gudstjänst med dop och nattvard. I gudstjänsten fanns också tillfälle att hälsa och lämna vittnesbörd. Det var många som ville säga något. Så först bortåt klockan två var gudstjänsten över och vi fick lunch i ett av hemmen i närheten av kyrkan. På hemvägen besökte vi återigen familjen i Bomet. Nu var också flera av de andra barnen hemma. Det var verkligen roligt att träffa alla igen och det blev en fin stund då också Ordet delades och vi sjöng och bad tillsammans. När jag ser tillbaka på och jämför Lugumek församling nu och på den tiden då vi gjorde regelbundna besök så finns det nu en liten kärna av medlemmar som håller ut och kämpar på. Barnen är många och söndagsskolläraren älskar barnen och de henne. Det finns också tecken på en positiv förändring från en församling där det mesta beror på präst och evangelist till en mognande församling där de kristna tar eget ansvar. Kerstin Nilsson 19
Begravningar, noshörningar och varaner Respektingivande kenyansk vägspärr i Rumaparken. Förmiddagen den 1 februari 2016 anländer jag till Kisumu flygfält i Kenya. Temperaturen är ungefär densamma som där hemma för några veckor sedan, bara med den skillnaden att den nu är på rätt sida av nollstrecket! På flygfältet blir jag varmt mottagen av missionär Alf Wallin. Att komma till Kenya är dock inte helt obekant för mig, eftersom jag också var hit med Talkogruppresan i slutet av år 2014. Varför kommer jag då redan hit på nytt? Foto Robert Ek Det hela började väl med att jag började på kursen Min Mission (tidigare preliminärkurs) via Finska Missionssällskapet. Tanken var väl då att någon gång i framtiden åka ut på någon missionspraktik. Men då saker och ting förändrades på hemmafronten så att det skulle bli lämpligt att åka ut på en missionspraktik ganska omgående, blev det att tänka om lite. Efter ganska preliminära planer från min sida kontaktades missionärerna och missionsledaren och plötsligt hade jag en praktikplats och var på väg till Kenya. 20
Att åka ifrån allt för 2,5 månader orsakade ju nog vissa frågetecken, men många frågetecken rätade ut sig av sig själva, som till exempel att jag lyckades få tjänstledigt för den tid jag är i Kenya. Det kan väl nog vara hälsosamt för oss finländare att få lite av kenyanernas hakuna matata (inga bekymmer) också. Jag är nu då alltså stationerad på Rukongo missionsstation tillsammans med missionärerna Alf och Mona Wallin samt missionärspraktikant Linvi Snickars. Mina huvudsakliga uppgifter hittills har varit att bistå Alf Wallin med praktiska saker. Eftersom jag servade bilar senast jag var här har det blivit att jag servat och fixat ganska mycket med bilarna, som nog behöver sin beskärda del av service här i Kenya. Vissa arbeten kan väl klassas som rena garantiarbeten eftersom de inte klarat av 1,5 år av kenyansk vägtrafik. Eftersom Alf håller på med flera vattenprojekt kommer jag också att hjälpa till där. Vi har redan hunnit vara på noshörningssafari till Ruma nationalpark här intill Rukongo. Det är den park som man ser uppifrån berget Sumba. Vi har också hunnit vara på retreat tillsammans med alla missionärer utsända av SLEF här i Kenya och lära känna dem lite bättre. Vi har också lyssnat till lejon som ryter om natten och sett markattor (apor) som kommer och tittar på en när man äter frukost. Vi har också hunnit åka tuktuk i Kisumu. Därtill har jag också varit med på den trevligaste likbilsfärd jag någonsin varit med om. När man i Kenya ställer till begravning går det till så att man hämtar kistan med bil och eftersom det ofta finns plats endast på taket, så binds kistan fast där. Därefter fylls bilen med lagom för mycket folk som sjunger vackra psalmer för full halls, hela vägen till den avlidnes hem. Ofta sluter också många motorcyklar upp i begravningståget, ju fler desto närmare hemmet man kommer. Väl hemkommen hålls begravning i två dagar och också natten däremellan. Därefter begraver man den avlidne på den egna gårdsplanen. Medpraktikant Linvi Snickars har som vana att samla husdjur här på Rukongo, eller egentligen är det djuren som har som vana att bli hennes husdjur. Det senaste är i all fall en cirka 60 centimeter lång varan som har hennes kökstrappa som krypin. Vi försökte nog få den att presentera sig, men eftersom den genast försvann blixtsnabbt in under trappan och gömde sig, har den fått namnet Kvickfot. Varma hälsningar från ett soligt Kenya! Nu i mitten av mars väntar kenyanerna som bäst på regnperioden så att de skall få börja så sina åkrar. Tack för alla förböner och Guds välsignelse över er alla! Robert Ek missionspraktikant 21
Praktik i Kenya Jag har förmånen att få vistas i Kenya som praktikant med Mona Wallin som handledare under en tremånadersperiod. Jag bestämde mig för att ta alterneringsledigt nu när barnen är utflugna och göra någonting annat än jag vanligen gör. Och annat är det nog. Mona Wallin var från första stund positiv till att hon skulle få en vuxen i egen ålder att dela de många problemen med och bland annat därför blev det just Kenya och Rukongo, vägarna helt enkelt öppnade sig hit. Jag är tacksam till Mona och Alf Wallin och till SLEF för att jag fick förmånen att komma hit och ta del av missionsarbetet. Jag har blivit ombedd att berätta litet om min praktik och jag vill nämna ett par saker som jag speciellt lagt märke till. Människorna räknar med Gud och visar det utåt på ett helt annat sätt än i Finland. Som troende blir man väldigt glad att det är så. Tron är inget man smyger med. Visserligen är jag på en missionsstation och jag är bland kristna, men det är en skillnad och jag skall belysa det med några exempel. När man far på besök till en hydda går man först in för att be. Det är nummer ett, efter bönen börjar man hälsa på varandra och höra sig för hur läget är. Väldigt många verkar vara vana och bekväma med att be högt. Gemensam bordsbön är självklar. Det bes vid gravar, det bes förrän man startar en resa och det kommer förslag på att be för någon som är sjuk. Även vid en skolningsdag angående ett vattenprojekt bad man före och efter varje föreläsning tillsammans med deltagarna. På yrkesskolan sjöng tonåringarna, mest pojkar, en lång och fin sång om Jesus innan de började skoldagen. Jag 22
Hos frissan i mammas famn. Foto Linvi Snickars. 23
undrar vad som går våra länder till mötes när skillnaden är så här pass stor. Vid ett besök hos en vice rektor i ett gymnasium hittade jag följande skrift på väggen, för övrigt det enda som fanns att läsa på väggen. PRAYER IS THE BEST WIRELESS CONNECTION TO GOD Jesus is better than your computer: He enters your life Scans your problems Edits your tension Downloads solutions Deletes your worries And saves you! Fritt översatt: BÖN ÄR DEN BÄSTA TRÅDLÖSA KONTAKTEN TILL GUD. Jesus är bättre än din dator. Han kommer in i ditt liv. Ser dina problem. Förvandlar din ängslan. Laddar ner lösningar. Raderar dina bekymmer. Och räddar Dig! Piki-piki eller motorcyklar Dem undgår man nog inte att se och inte heller att förundra sig över. De finns överallt. De körs vanligen av unga gossar som transporterar folk och/eller varor. Om bara kameran är med vid alla möjliga och omöjliga tillfällen kunde det bli en riktigt rolig bildserie. Populariteten beror förstås på att det är billigare att köra runt med motorcykel än med bil. På piki-pikin. Ibland är det upp till fem personer på motorcykeln. Även bebisar är med. De är insvepta i ett tygstycke på någons rygg och då är ju inte heller vägen alls lika jämn som i Finland. Hjälmar används väldigt sällan. Jag har sett någon som transporterar två soffor, någon som transporterar en stor hög med plaststolar, någon annan transporterar några stora brödlådor eller andra stora lådor och paket av alla möjliga former. Inga problem om det är något som släpar i marken några meter eller sticker ut på bredden någon meter. Några djur brukar också rymmas med inklämda mellan människorna. Dessutom är branta stigar körbara med motorcykel. Linvi Snickars missionspraktikant Foto Linvi Snickars. 24
Hitta i Kenya! Maralal Nandi Kakamengo Sondu Chesinendet Lugumek Kilgoris Olenguru one Malindi 25
Aktuellt om Ken Foto Göran Stenlund Rut Åbacka bor fortfarande i Kisumu, men besöker Atemo så gott som varje vecka. Läget angående Atemo är oförändrat. Kyrkan avvaktar och många hoppas på en försoning av något slag. Rut Åbacka besöker församlingar och gör hembesök i hela stiftet Lake Diocese. Hon har också kontakt till skolelever som understöds via missionen. Rut är glad för det goda samarbetet i stiftet Lake Diocese och de många möjligheter att verka som där finns. Kerstin Nilsson har från detta år helhetsansvar för kyrkans freds- och försoningsarbete. Det finns inga fastställda ramar för arbetet eftersom det är en relativt ny arbetssektor. Kerstin har i flera år jobbat med en egen grupp inom försoningsarbetet, som gärna kunde kopplas in på arbetet eftersom den har erfarenhet. Hur arbetet ska göras och vilka som ska engageras hör till det som Kerstin Nilsson och kyrkans ledare för närvarande för överläggningar om. Foto Göran Stenlund 26
yamissionärerna Ingrid Jerns utresa till Kenya planeras till slutet av augusti. Hon kommer att välsignas inför en ny missionärsperiod vid missionsfesten i Jeppo. Enligt preliminära planer ska Ingrid arbeta utgående från Rukongo missionsstation från hösten 2016. Det är också ett önskemål från det lokala stiftet att satsa på just de områdena. SLEF har inbjudit stiftets söndagsskolsekreterare Rosemary Mukoko att besöka Finland och delta i missionsfesten i Jeppo. Rosemary har samarbetat med Ingrid Jern i söndagsskolarbetet i Lake Diocese i flera år. Foto Göran Stenlund 27
Alf Wallin har både andliga och praktiska uppgifter. Ungdomsarbetet är aktuellt i april eftersom det då ordnas lokala ungdomsläger i församlingarna i stiftet Lake Diocese. Alf kommer också att försöka få en firma att komma och rensa borrhålet ovanför Rukongo, Sumba vattenprojekt. Det färdigställdes år 2014 men efter det minskade vattenmängden. Ett annat projekt som är i planerna är att åtgärda Kisenye kyrka som håller på att sjunka ner i sjöbottnen. Foto Göran Stenlund Mona Wallin fortsätter att undervisa på yrkesskolan RYP och arbeta med de lokala diakonissorna inom diakonin i Rukongotrakten. Mona har också kontakt med barnhemmet på Matongo missionsstation. Där finns några barn från Rukongtrakten som Mona besöker regelbundet. 28
Anna Dahlabcka meddelar att arbetet med samburuspråkets grammatik och skrivsätt börjar vara klart. Det är dock inte ännu officiellt godkänt, men troligen blir det klart inom detta år. Också den efterlängtade ordboken ska då vara godkänd för att kunna tryckas. Anna Dahlbacka har i stället börjar delta i översättningsarbetet. Detta underlättar arbetet för Magnus Dahlbacka och påskyndar hela översättningsprocessen. Magnus Dahlbacka jobbar med siktet inställt på att Nya testamentet på samburuspråket ska vara klart i september 2017. Det innebär fortfarande en pressad tidtabell och kräver att hälsa och krafter räcker till. Magnus Dahlbacka har godkänts för att utbildas till översättningskonsult. Det innebär att han i framtiden ska kunna arbeta som fristående internationell översättningskonsult inom olika bibelöversättningsprojekt. Den första utbildningskursen hålls under augusti månad i Indien. Magnus räknar med att utbildningen inte ska inkräkta på hans möjligheter att färdigställa översättningen av Nya testamentet till samburu, bland annat eftersom Anna Dahlbacka och Wilfred Lenaisimoi numera deltar i översättningsarbetet. Foto Göran Stenlund 29
Eva Gädda undervisar missionärsbarnen i Maralal, Samburu. Den lilla finlandssvenska skolan följer det finländska läsåret och barnen har också skolböcker från Finland. Skolan håller regelbunden kontakt med barnens skolklasser i Finland. Ove Gädda ser som sin främsta uppgift just nu att visa Jesusfilmen. Att sprida tryckta och översatta bibeldelar och bibelberättelser på samburu ingår också i uppgifterna. Däremellan finns det praktiska uppgifter att göra, något som ska byggas eller repareras eller någon bil som ska ses över. Foto Göran Stenlund 30
Med Jesusfilmen under stjärnhimlen Ifebruari hade jag förmånen att få följa med missionär Ove Gädda när han visade Jesusfilmen på en plats i Samburu i Kenya. Med mig hade jag min dunväst, ett sittunderlag, en ylletröja, därtill också ett tygstycke, en kenyansk kanga. Pastor Silas och några kyrktanter kom med oss i bilen. Jag frågade Ove varför bara kvinnor kom. Han förklarade att det inte finns några män i församlingen. Tanterna var drygt 20 år och hade varsin baby. De var välklädda och hade både handväska och smarttelefon. Vi körde kulle upp och kulle ned. Till sist åkte vi längs ett vattendrag där elefanter hade sitt stråk. Stråket hindrade människorna på andra sidan floden från att komma till den plats dit vi nu var på väg för att visa Jesusfilmen. Ove berättade att Ove Gädda kör långa sträckor för att visa Jesusfilmen åt människorna i Samburu. Biosalongen var en naturlig sluttning. Foton Göran Stenlund 31
Barnen tittar på medan Ove riggar upp högtalaren. Filmduken på plats. Klart för visning, allt fungerar! Foton Göran Stenlund han senare kommer att visa Jesusfilmen på platsen bakom elefantstråket, för att de som bor där också ska få se filmen. I skymningen parkerade Ove bilen halvvägs ner mot en dal, på en sluttning, med bilens långsida vänd mot branten. Några barn dök upp. De följde noga med Oves alla förehavanden. De såg hur han stötte en järnstång ner i marken. Överst på den, på något som liknade ett notställ, placerade Ove en högtalare. Sedan fick Ove hjälp av pastor Silas att bära generatorn och den 50 meter långa elkabeln till andra sidan bilen, längre ner mot dalen. På bilens långsida knäppte Ove sedan med hjälp av klädnypor och vana händer fast ett vitt lakan. Vinden låg på och lakanet etsade sig fast efter bilväggen. Vid det här laget var det redan halvmörkt. Stjärnhimlen ovanför oss lyste allt klarare. Jag pratade med några av barnen. En pojke som gick på sexan kunde bra engelska. Jag frågade honom om han sett Jesusfilmen förut. Ja, en gång, sa han, och tillade den handlar om Jesus som dog på korset och uppstod för våra synder. Jag frågade om han bodde här nära. Jo, vill du komma och titta? frågade han. Ove spelade musik och visade en musikvideo med lokala sångare. Fler och fler dök upp ur mörkret. Gamla män i filtar med käpp, 32
Ett hundratal samburuer tar del av evangeliet om Jesus på sitt eget språk via Jesusfilmen. kvinnor med knyten med små barn på ryggen, barn och unga män. Alla bildade egna sittgrupper, de äldre männen skilt för sig, kvinnorna, ungdomarna och barnen, alla bildade egna klungor. De satt insvepta i kangor eller samburufiltar. Nu tog pastor Silas till orda. Han berättade vilka de var som hade kommit på besök och presenterade filmen som skulle visas. Äntligen började Jesusfilmen! Det var fascinerande att sitta under den afrikanska stjärnhimlen omgiven av ett hundratal samburuer i olika åldrar och titta på drive-in-bio med Jesus i huvudrollen. Jag svepte kangan allt tätare omkring mig. Det var nätt och jämnt att jag kunde hålla värmen under den två timmar långa föreställningen. På filmduken föddes Jesus, han gick omkring bland människor, undervisade, polemiserade med skriftlärda, helade och hjälpte. Han togs till fånga, misshandlades, korsfästes, dog och uppstod. Allt på samburuspråket. Det var som om han vandrade här mitt bland samburuerna. Hans liv och hans budskap kom oss så nära. Efter filmen kom tolv personer och köpte av de telefonkort med bibelberättelser som Ove hade med sig till försäljning. Sedan plockade Ove ihop utrustningen, människorna bröt upp och alla skildes åt. Vi samlade ihop vårt bilgäng och åkte därifrån. På platsen där vi just hade suttit vajade gräset ensamt i månskenet. Inga spår av datorer, elkablar, projektorer, generatorer eller människor. Kvar fanns bara budskapet, evangeliet om Jesus Kristus, som nyss hade såtts ut i människornas hjärtan. Må det följa dem vart än de går! Brita Jern 33
Tack för alla babykoltar vi Tack för alla babykoltar! Senast delade vi ut 30 koltar på kliniken i Chesinende nära Kericho. Andra har gått till sjukhuset i Sindo nära Rukongo, till Nyagowa byhälsostation eller delats ut vid hembesök runt om i bygderna. 34
hittills fått hit till Kenya! Foto Sofia Jern Mera bilder på nästa uppslag. 35
Den ansvariga sköterskan Rhoda på Chesinende-kliniken, hennes medarbetare och Kerstin Nilssons hushjälp Sarah till höger. Foto Kerstin Nilsson När vi förmedlar tröjorna ger vi också någon bibeldel eller liknande. Den här gången var det Johannesevangeliet på swahili. 36 Foto Kerstin Nilsson
Titta vilka fina babykoltar! Mammor på rad väntar på att få sin babykolt. Foto Sofia Jern Foto Sofia Jern Kerstin Nilsson tillsammans med några nöjda mammor. Foto Sofia Jern 37
Svenska skolan i Samburu Foton Göran Stenlund Eva Gädda med skolbarnen Isak Dahlbacka, Oliver Gädda, Alfons Gädda och Katrina Dahlbacka. I Maralal i Samburu, Kenya, finns en av världens minsta finlandssvenska skolor. Under detta läsår har skolan två barn i förskolan, en elev på tvåan och en på trean. Skolbarnen är barn till SLEF:s bibelöversättare i Samburu, familjerna Anna och Magnus Dahlbacka samt Eva och Ove Gädda. Lärare är Eva Gädda. I början av terminen var vatten tema i skolarbetet. Samtidigt var en slutkontroll av Apostlagärningarna på gång inom bibelöversättningen. Detta ackompanjerade svenska skolan med att öva in ett drama som handlade om Paulus på Areopagen i Grekland. Be för lärare och elever! När missionärsbarnen har det bra har hela missionärsfamiljen det bra! 38
Godmorgonhälsning på olika språk i svenska skolan. Stjärnor i kikaren! Just nu är rymden tema i svenska skolan. Svenska skolan på Areopagen. 39
Salamu-missionsgruppen i Purmo samlas en gång var tredje vecka turvis i Åvist bykyrka och turvis i prästgården på Sisbacka. Gruppen består av ett tiotal kvinnor i sina bästa år, som tycker om att komma samman i missionens tecken. Gemenskap kring kaffebordet varvas med inledning, bön, sång och avslutning. Vanligen läses också missionärernas rundbrev eller något ur Salamutidningen eller något annat som någon har på hjärtat. Den som vill tar fram sitt handarbete medan en annan kanske njuter av att inte göra något en stund. Under åren som gått har gruppen stickat en pläd och ställt till med några lotterier. Genom kaffekassan stöder vi missionsarbetet ekonomiskt. Nyligen kastades en idé fram, tänk om vi i Salamu-gruppen skulle klippa mattväft till en matta som sedan lottas ut för missionen! Det beslöts att mattan skall vara i Kenyas flaggfärger. Det var bara att söka fram gamla kläder i svart, rött, grönt och vitt. De egna handarbetena stannade i väskan under två samlingar till förmån för mattväftklippantalko. Farmors svarta crimpleneklänning, en mosters gröna klänning, en röd julduk med mera var sådant som förvandlades till mattrasor. Ett litet missionsprojekt i Purmo Carola Åman med Kenyamattan. Det var gemytligt att sitta tillsammans och klippa mattrasor för ett gemensamt projekt, och många händer gör arbetet lätt. Kenyamattan vävdes sedan av Carola Åman som också kläckte idén till den. Nu kommer mattan att lottas ut på missionsbasaren i Kyrkhemmet i Purmo den 13 april. Hmm hur ser månne en Turkieteller Etiopien-matta ut? Åsa Lönnqvist Foto Åsa Lönnqvist 40
Foto: MArko Aarnio Tacka för: Att Gud älskar alla och gett sin Son för oss alla Guds beskydd över missionärerna Våra kristna bröder och systrar i Kenya, stora som små Alla söndagsskollärare och alla söndagsskolor i Kenya Bibelöversättare Wilfred som hjälper till i översättningsprojektet i Samburu God skörd i Kenya En lyckad musik-workshop i Kilgoris Missionsarbetets hemmafront, dess förbön och alla medel som samlas in Det stöd och den förbön som avtalsförsamlingarna ger SLEF:s missionärer Be för: Alla som nås av Guds ord via Jesusfilmen och telefonkorten i Samburu För lärare och elever i den lilla finlandssvenska skolan i Maralal Alla mammor och barn som får babykoltar via missionen Bibelöversättningsprojektet och alla som är involverade i det Praktikanterna i Kenya under våren Den lilla lutherska församlingen i Lugukmek Situationen i Atemotrakten, be för alla berörda Yttre fred i Kenya, enhet i kyrkan SLEF:s missionsfest i Jeppo 5 7 augusti 41 Klipp ut bönelistan! Klipp ut bönelistan p ut bönelistan!
Detta behövs inom Kenyamission Välj något som ni vill understöda! Betala gärna in regelbundet under terminen. Följ kontouppgifterna som anges längst ner! Nödhjälp och aidsarbete Filt för hjälpbehövande 10 Utsäde för ett halvt hektar 5 Medicin, ett barn med malaria och infektioner 5 Takplåt till hydda eller kyrka 10 /takplåt Yrkesskolan RYP Bidrag till skolans omkostnader 115 /vecka Elevstipendier (hela läsåret kostar 160 ) valfri summa Uppgradering till trefasmotoruppkoppling 700 Elinstallation 300 Reparationer på internatet för pojkar 230 Påbörjande av flickinternat 700 Läger mot kvinnlig omskärelse 273 På Rukongo station, ett gästrum / kontor 500 Evangelisation Program i radion, 15 minuter 40 Bokmission 300 Evangelisationsresa 50 Bibelöversättningsprojektet i Samburu Att översätta en bibelvers 40 Lönebidrag åt Wilfred Lenaismoi valfri summa Svenska skolan, aktiviteter, material och underhåll 120 månad ELCK, stiftet Lake Diocese Bidrag till månadslön, präst, evangelist, diakonissa 80 Skolmaterial Skolavgiftshjälp till en familj 44 En skolbok 3 Ungdomsläger i Kenya 1600 Arbetstillstånd för missionärerna 100 /missionär Tack för din gåva! 42
en 2016! Inbetalningsanvisningar: Bankkonto: IBAN: FI 4540 5511 2000 2096, BIC: HELSFIHH I Sverige: Plusgiro 27 35 98-3 Mottagare: SLEF Ange som meddelande din egen hemförsamling och ändamålet för inbetalningen från listan här intill. Insamlingstillstånd Finland: POL-2015-10656, 1.1.2016 31.12.2017 samt på Åland: ÅLR 2015/8760, 1.1 31.12.2016 BIC: HELSFIHH IBAN: FI 4540 5511 2000 2096 Plusgiro i Sverige 27 35 98-3 Meddelande Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland r.f. (din hemförsamling) Insamlingstillstånd 1.1 31.12.2016 Finland: POL-2015-10656, Åland: ÅLR 2015/8760
Bokloppishelg 8 9 juli 2016 Fredag 8.7 kl. 18.00 21.00 Lördag 9.7 kl. 10.00 16.00 44 i Pensala bönehus, Centrumvägen 17 Mer än 1000 böcker till salu! Förmånliga priser! Skynda att fynda! Smycken m.m. finns också. Inkomsten går till SLEF:s missionsarbete. Kaffeservering! Välkommen! Kontaktpersoner: Britt-Mari & Gun-Helen Andtfolk, Centrumvägen 24 B, 66840 PENSALA, tel. 050 357 3194, 050 525 1305 e-post: bmandtfolk@gmail.com, ghandtfolk@gmail.com (foton bl.a. från freeimages.com)
VI VILL SE JESUS SLEF:s missionsfest 2016 i Jeppo, 5 7.8.2016 Fredag 5.8.2016 14.00 Välkomstkaffe. 14.30 Välkomstmöte, predikan Henrik Östman. Välkomsthälsning från SLEF Brita Jern. För barnen: Kalas! 16.00 Vi vill se Jesus Bibelstudium, Rune Imberg. För barnen: Bibelbit. För ungdomar: Ungdomsbibelstudium. 17.00 Middag. 17 19 Besök bokborden, utställningarna och lotteriet i församlingshemmet! 18.00 Finskt möte i museet. Albert Häggblom med flera. 19.00 Kvällsmöte. Talare Åke Lillas och Rune Imberg. Presentation av Jeppolägerhistorik, Birgitta Sarelin. En torsdag i Odakule Tua Sandell. Servering efteråt. 21.30 Kvällsmässa. Leif Erikson. 22.30 Nattcafé i församlingshemmet (matsalen) för alla, servering, smörgås och korv. Lördag 6.8.2016 8.30 Morgonmål i församlingshemmet. Foto Sven-Olof Sundstedt 45
10.00 En blick på den korsfäste livet dig ger! Bibelstudium, Rune Imberg. För barnen: Uteaktiviteter. 11.15 Lunch. 12.15 Missionssamling med hemmavarande missionärer. För barnen: Bibelbit. För ungdomar: Ungdomsbibelstudium. 13.15 För ungdomar: Inneaktivitet. För barnen: 13.30 Miniorer lek och skoj. 14.00 Juniorer Uteaktiveter 13.45 Buss avgår till bönehuset, sedan till Måtars. 14.15 Välj: Måtars, möjlighet till simning, tre olika vandringsleder, sportstuga med serveringsmöjligheter. Andakt, kaffe. Möte i bönehuset. Predikant Leif Erikson. Tillbakablick på bönehuset, Hans Sandberg. Kaffeservering. Sångsamling i kyrkan. Göran Stenlund. 14.15 För ungdomar: Uteaktiviteter. 16.15 Familjegudstjänst med och för alla åldrar. Samuel Erikson. 17.15 Middag. 17 19 Besök bokborden, utställningarna och lotteriet i församlingshemmet! 19.00 Jubileumskväll. Ingvar Dahlbacka. Bengt Djupsjöbacka. Rosemary Mukoko och Ingrid Jern. Paus med servering. 22.00 Nattcafé i församlingshemmet (matsalen). Söndag 7.8.2016 8.30 Morgonmål i församlingshemmet 10.00 Högmässa. Liturg Henrik Östman. Predikant: Albert Häggblom. För barnen: Söndagsskola. 11.30 Lunch, kaffe. 13.00 Missionsfest. Predikant Martin Sandberg. 14.00 Kaffe. Allt sång- och musikprogram saknas i det ovanstående. Alla välkomna! 46
Handgjorda barntavlor säljs för missionen! Tavlorna är gjorda av Monica Nygård i Pensala. Behållningen går oavkortad till missionsarbetet. Pris per tavla: 80 euro Storlek: Doptavlorna: 35x40 cm. De fyra övriga: 33x47 cm. Beställ per epost: slef@slef.fi eller ring (06) 357 6500 (SLEF, Beatrice Nyholm) 47
Boktips från SLEF-Media Jag sökte Allah och fann Jesus En hängiven muslim möter kristen tro Nabeel Qureshi Jag sökte Allah och fann Jesus är en bok som rymmer en fängslande historia om en muslim som gör en dramatisk resa från varmt troende muslim till övertygad kristen. Den är ett stundvis hudlöst porträtt av en ung man som gör allt för att försvara sin muslimska tro och spjärna emot Guds sanning om Jesus Kristus och hans uppståndelse. 283 sidor, mjukband 34,00 Miraklet S:ta Clara Carl-Erik Sahlberg Jag får tjänst i S:ta Clara kyrka. Här, mitt i drogområdet, fanns mitt missionsområde. Här fanns det verkstadsgolv där jag kunde få pröva om mina nio lärdomar från missionshistorien kunde appliceras. Här började resan. Här började arbetet. Här började miraklet. 78 sidor, mjukband 16,00 Ni ska bli som Gud Om österländsk andlighet Gertrud Storsjö Genom yoga i dess olika former och mindfulness har österländ ska religioner som hinduism och buddhism hittat vägen in i den vår vardag. I den här lilla skriften tar Gertrud Storsjö upp de vanligaste och mest populära formerna av dessa metoder. 45 sidor, häftad 4,50 Sätt färg på Bibelns värld Målarbok Gun Ahlberg-Backheden Sätt färg på Bibelns värld är en målarbok för alla åldrar med bilder ur Bibelns värld. 24 sidor, häftad Pris 3,00 68 sidor, kopieringsunderlag Pris 37,00 48 SLEF-Media, Korsholmsesplanaden 2, 65100 VASA tfn (06) 357 6500 slef-media@slef.fi www.slef.fi/slef-media
Samla frimärken för missionsarbetet! Klipp ut frimärkena från kuvert och kort med cirka 1 cm:s marginal runtomkring. Sänd din frimärkspåse till något av SLEF:s kanslier eller ge den till någon av SLEF:s anställda! SLEF, Helsingfors: Skarpskyttegatan 13 A 3, 00120 Helsingfors, tfn (09) 6811 560 SLEF, Vasa: Korsholmsesplanaden 2, 65100 Vasa, tfn (06) 357 6515 Du kan också beställa en frimärkspåse att samla i från SLEF, mission@slef.fi, (06) 357 6515 Känner du någon som vill ha tidningen Salamu? Tidningen sänds gratis till alla intresserade. Fyll i kupongen nedan och posta den till SLEF eller sänd e-post till salamu@slef.fi Nr 1 2015 Nr 4 2015 Fyll i namn och adress nedan och posta kupongen till Evangeliföreningen. Kom ihåg frimärke! OBS! Glöm inte frimärket Salamu 2/16 Ja, tack! Sänd Salamu till: Namn:... Näradress:...... Postadress:... Svenska Lutherska Evangeliföreningen Korsholmsesplanaden 2 FI-65100 VASA FINLAND 49
Kom med i en stödring Anmäl Dig till en stödring på www.slef.fi/stodringar eller beställ en blankett att anmäla Dig på: (09) 6811 560, Helsingfors (06) 357 6500, Vasa för SLEF:s utsända Kom ihåg Månadsgåvan till SLEF:s verksamhet I april samlar vi till SLEF:s församlingsarbetare i Främre Asien och i maj till SLEF:s missionsarbete i Kenya. Häftet har delats ut men går också att beställa från SLEF, tfn (09) 6811 5620 eller (06) 357 6500, slef@slef.fi Tack för din gåva! Gläd flera med en DUBBELGLÄDJE-gåva! Ge din vän en gåva som hjälper någon på missionsfältet! DUBBELGLÄDJE-gåva Mediciner till två barn Välj bland följande gåvor: 5 Söndagsskolan i Kenya, 6 Två skolböcker, 10 Utsäde, 15 Några höns, 20 Mediciner, 25 Evangeliet till Främre Asien, 30 Bibeln till Samburu, 40 Evangeliet via radion, 50 Nytt hem för änka och barn/familjens barn till skolan Beställ korten från SLEF (06) 357 6500, slef@slef.fi 50
Svenska Lutherska Evangeliföreningens Kenyamission våren 2016 (e-post: sleaf.aid@swiftkisumu.com) Atemo missionsstation Adress: Atemo mission P.O.Box 2257 40100 KISUMU, KENYA Kerstin Nilsson undervisning och försoningsarbete tfn: +254 722 582 558 kerstin.nilsson@slef.fi Rut Åbacka församlingsdiakoni, undervisning tfn: +254 727 234 107 rut.abacka@slef.fi I Samburu Adress: Anna och Magnus Dahlbacka / Eva och Ove Gädda P.O.Box 341 20600 MARALAL, KENYA Anna, Magnus, Isak, Katrina och Arvid Dahlbacka Bibelöversättning Anna tfn: +254 711 325 185, anna.dahlbacka@slef.fi Magnus tfn: +254 717 541 138, magnus.dahlbacka@slef.fi Eva, Ove, Alfons, Oliver och Vincent Gädda Stöduppgifter inom bibelöversättningsprojektet i Samburu Eva tfn:+254 719 782 647 eva.gadda@slef.fi Ove tfn: +254 706 393 357 ove.gadda@slef.fi Rukongo missionsstation Adress: Rukongo mission P.O.Box 344 40300 HOMA BAY, KENYA Alf och Mona Wallin undervisning, församlingsarbete, projektarbeten tfn: +254 700 363 102 alf.wallin@slef.fi / mona.wallin@slef.fi I hemlandet Ingrid Jern 050 502 0406 ingrid.jern@slef.fi 51
Uganda-giraff i Ruma nära Rukongo (Rothschild s giraffe) Rothschilds giraff är en av de mest utrotningshotade girafferna. År 1960 var antalet 2 500, nu är den nere i 470 djur totalt i Uganda och Kenya. Rotschilds giraff har planterats in på sex platser i Kenya, varav den största populationen finns i Ruma nationalpark intill Rukongo missionsstation. Där finns nu 130 Rothschilds giraffer men antalet minskar på grund av tjuvskytte. Girafferna äter i huvudsak akaciablad och måste undvika de långa taggarna (se busken på bilden) när de betar. 52 Foto David Forsblom