1 SVEA HOVRÄTT Rotel 1311 DOM 2010-02-09 Stockholm Mål nr ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2008-08-22 i mål nr M 1586-06, se bilaga A KLAGANDE 1. Bengt Olof Dike, Klavavägen 29-7, 375 90 Mörrum 2. Karl-Edvin Nilsson, Gunnövägen 74, 375 90 Mörrum 3. May Nilsson, samma adress som 2 4. Gunilla Pröjtz, Gunnövägen 36, 375 90 Mörrum 5. Pehr Pröjtz, samma adress som 4 6. Länsstyrelsen i Blekinge län, 371 86 Karlskrona MOTPART Södra Cell Aktiebolag, 556072-7348 Södra Cell Mörrum 375 86 Mörrum Ombud: Företagsjuristen Sandra Egelstig Bäck Samma adress SAKEN Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till utökad verksamhet, etapp III, vid Vekerums deponianläggning, Södra Cell Mörrum, Karlshamns kommun, Blekinge län MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT fastställer miljödomstolens dom. Dok.Id 854433 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2290 Birger Jarls Torg 4 08-561 670 00 08-561 675 59 måndag fredag 103 17 Stockholm E-post: svea.hovratt@dom.se www.svea.se 09:00-15:00
2 YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Bengt Olof Dike, Karl-Edvin Nilsson, May Nilsson, Gunilla Pröjtz och Pher Pröjtz (Bengt Olof Dike m.fl.) har yrkat att, med upphävande av miljödomstolens deldom, ska avslå ansökan om tillstånd till utökad verksamhet, etapp III, vid Vekerums deponianläggning. Länsstyrelsen i Blekinge län har yrkat att, med upphävande av villkor 9 i miljödomstolens deldom, överlåter åt tillsynsmyndigheten att föreskriva de villkor som kan behövas avseende sluttäckningens utformning samt förordnar att den ekonomiska säkerhet som ska ställas för bolagets skyldigheter enligt tillståndet inledningsvis ska vara 20 Mkr och omprövas vart femte år. Södra Cell Aktiebolag (Södra Cell) har bestritt samtliga yrkanden. UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN har hållit huvudförhandling och syn i målet. Parterna har vidhållit vad de anfört vid miljödomstolen och gjort vissa tillägg som sammanfattas nedan. Bengt Olof Dike m.fl. Lokaliseringen är olämplig eftersom området, liksom de tidigare etapperna, till stora delar vilar på gammal sjöbotten. Områdets södra delar ligger under havsnivån och är därför direkt olämpliga för avfallsdeponering. Vidare strider det lämnade tillståndet mot miljöbalkens övergripande bestämmelser om att återanvändning och återvinning ska främjas. Det finns tidsmässigt utrymme för en sådan omställning inom nuvarande tillstånd för deponering. Bolaget har inte utnyttjat det höjdtillstånd som finns i marklovsansökan avseende etapp II till kommunens byggnadsnämnd. Det är stora bekymmer med invallningsföretaget vid högt vattenstånd. Miljödomstolen har inte beaktat kombinationen invallningsföretag, högt vattenstånd, gammal havsbotten och exceptionellt väder med skyfall eller snösmältning. Färskvattenkällorna har påverkats och de har varit tvungna att hämta vatten från annat håll. Miljökonsekvensbeskrivningen borde inte ha godkänts av miljödomstolen eftersom det inte står något om klimatfrågan eller invallningsföretagets problem. De dramatiska läckagen och översvämningarna åren 2006 och 2007 har inte berörts av domstolen. Miljödomstolen har heller inte beaktat damm- och bullerproblemen, som kommer att bli omfattande. De geologiska förutsättningarna för bottentätningen är inte uppfyllda. Beträffande dispens från biotopskyddsbestämmelserna hävdar miljödomstolen att den sökta verksamheten utgör särskilt skäl. Detta ifrågasätts. Deponering är en förlegad metod att göra sig av med avfall. Det finns bl.a. följande alternativ till deponering. Frakta bort avfallet på järnväg eller pråm, bränna avfallet vid hög temperatur (en sådan anläggning finns vid tekniska verken i Linköping), använda
3 avfallet som sluttäckning vid ett stenbrott i närheten av Mörrum eller återvinna avfallet i det s.k. EcoFor-projektet. Södra Cell har av ekonomiska skäl inte satsat tillräckligt på detta projekt. Lakvatten från etapperna I och II har läckt ut i bäcken och sedan vidare ut i Klavaviken. Med en utökning med etapp III kommer ytterligare mängder lakvatten att nå Klavaviken. Fiskeriverket och SGI har haft invändningar mot projektet. Fiskeriverket anser att lokaliseringen är olämplig. Södra Cells uppgifter om att det endast är 2 år kvar att deponera på etapp II stämmer inte. Bolaget har 4-5 år kvar att deponera massor på etapp II. Vidare stämmer inte bolagets uppgifter om att etapp III är nödvändig för Södra Cell Mörrums fortlevnad. Bolaget har nyligen tecknat ett tioårigt avtal om leverans av fjärrvärme till Karlshamns kommun. Bengt Olof Dike m.fl. har åberopat följande skriftliga handlingar; SMHI-rapporten Framtida medel- och högvattenstånd i Skåne och Blekinge av Signhild Nerheim, SMHI-rapporten Klimatindikator, havsvattenstånd av Thomas Hammarklint, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: Restprodukter från pappersindustrin ger skogen näring åter Rapport från 2007 och Framtida scenarier gällande avfallsåtervinning, rapport från Södra Cell. Länsstyrelsen Sluttäckning Länsstyrelsen tolkar 31 i deponeringsförordningen så att det inte är de deponerade massorna utan sluttäckningen som ska tillgodose att deponeringsförordningens krav på största tillåtna läckage uppfylls. Det innebär att inte mer än 50 liter per m² kan tillåtas nå ner till de deponerade massorna. I miljödomstolens villkor 9 finns dräneringsskikt samt matjordslager föreskrivet men inget tätskikt vilket innebär att en del av nederbörden vid en sådan utformning kommer att rinna av på ytan av de deponerade massorna. Sökanden har inte visat att de deponerade massorna har sådana egenskaper så att de kan anses vara en del av sluttäckningen eller att undantag enligt 31 kan medges. Sökanden har genom att använda en Hydrologisk modell (HELP model version 3,07) för beräkning av vertikalt läckage genom tätningen visat att genomsläpplighetskraven klaras om deponin förses med ett jordlager som är 1 cm tunt ovanpå de deponerade massorna. De deponerade massorna antas då vara tätskiktet och ha en hydraulisk konduktivitet på 3 x 10-9 m/s. Om jordlager på 2 cm och tjockare används som indata i modellen (med samma antagande om tätskikt) överskrids genomsläpplighetskraven. Variationen av hydraulisk konduktivitet som återfinns i de deponerade massorna (högre än 3 x 10-9 m/s) har inte simulerats i modellen för täckning av deponin med ett jordlager på 1 cm. Modellsimuleringarna har också visat att med ett jordskikt som är 10 cm tjockt klaras genomsläpplighetskravet om sluttäckningen också förses med ett tunt dräneringslager under jorden. Dock inte om tätskiktet har en hydraulisk konduktivitet på 8 x 10-9 m/s, dräneringsskiktet på 3 x 10-3 m/s och jordlagret på 3,7 x 10-6 m/s. Länsstyrelsen vill använda dessa simuleringsresultat för att illustrera att de
4 deponerade massorna inte själva kan anses uppfylla kravet på genomsläpplighet. Den mängd vatten som kommer att vara tillgängligt för perkolation genom sluttäckningen och vidare ner genom de deponerade massorna beror på hur täckningen utformas. Domstolen har i sitt ställningstagande ansett att en täckning med ett betydligt tjockare skikt än vad sökanden angivit ska ske genom att föreskriva ett villkor om detta. Länsstyrelsen håller med domstolen om att erosionsrisken föranleder ett behov av tjockare täckning men menar att också genomsläpplighetskraven, frågor om beständighet, de deponerade massornas lakbarhet, miljöpåverkan från lakvatten och ytavrinnande vatten samt områdets återställande till förhållanden som liknar omgivningen måste beaktas samtidigt. Detta för att kunna bedöma hur deponeringsförordningens krav uppfylls. Bolaget har inte visat att deponeringsförordningens krav kan uppfyllas. Bolaget har ansett att det av beräkningarna framgår att deponeringsförordningens krav kan klaras. Bolagets beräkningar utgår från ett 1 m tjockt tätskikt av deponerade massor, ett dränerande lager på 10 cm samt ett matjordslager på 5 cm. Länsstyrelsen menar att deponerade massor inte kan anses vara en del av sluttäckningen men att användning av avfall som material i sluttäckningen är möjligt utifrån följande förutsättningar. Länsstyrelsen anser i enlighet med allmänna råd i Naturvårdsverkets Handbok 2004:2, Deponering av avfall, att vid användning av avfall som sluttäckningsmaterial ska avfallet via provningar och dokumenterade resultat i fullskaleförsök visas ha egenskaper som uppfyller och bibehåller uppställda krav på sluttäckningens genomströmningskriterium och beständighet under lång tid. Avfallet ska vara väl undersökt avseende föroreningsinnehåll och lakbarhet. Samtliga av sluttäckningens skikt ska redovisas med sina egenskaper och vad dessa betyder för att sluttäckningen ska kunna uppfylla deponeringsförordningens krav. Skyddsskiktet ska skydda tätskiktet från påverkan som kan försämra dess egenskaper. Dräneringsskiktet ska avleda nederbördsvattnet ovan tätskiktet. Bolaget har inte utrett om skyddsskiktet förhindrar risken för att exempelvis rötter, torka eller tjäle påverkar tätskiktet eller om dräneringsskiktet har kapacitet att föra bort det vatten som når skiktet. Om sluttäckningen har en högre genomsläpplighet än bottentätningen behöver det också utredas om det finns risk för stabilitetsproblem i deponin; se Naturvårdsverkets Handbok 2004:2 för deponering av avfall samt Naturvårdsverkets rapport 5909, Kvalitetssäkring av bottenkonstruktion och sluttäckning i en deponi, avseende de funktion-, miljö- och kvalitetskrav som kan ställas på sluttäckningen. Sluttäckningens utformning bör därför inte regleras nu då det gäller att med villkor styra minsta tillåtna lagertjocklekar av dränerande lager respektive matjord. I utredningen av sluttäckningens konstruktion kommer nya beräkningar att behövas då sluttäckningen beskrivits och hänsyn tagits till de olika lagrens funktion. Länsstyrelsen anser att sluttäckningens utformning ska utredas under deponeringstiden och redovisas till tillsynsmyndigheten i enlighet med villkor 10 i miljödomstolens dom samt att tillsynsmyndigheten har möjlighet att föreskriva de villkor som krävs för sluttäckningens utformning.
5 Säkerhet En traditionell sluttäckning kostar ca 275 kr/m². Deponins storlek bedöms vara 140 000 m², säkerheten för sluttäckningen av deponin ställs därför till 38,5 Mkr. Därtill kommer bolagets beräkning av omkostnader för passivt lakvattenbehandlingssystem på 1 Mkr samt en årlig kostnad i 30 år för underhåll, övervakning och kontroll på 100 000 kr per år. Total säkerhet bör därmed ställas till 42 Mkr. Länsstyrelsen bedömer att det är lämpligt att justera säkerheten vart femte år samt att den, med anledning av att deponiutbyggnaden fortgår under en längre tid, inledningsvis ställs till 20 Mkr. Södra Cell Bengt Olof Dikes m.fl. överklagande I samband med utbyggnaden av deponin etapp II i Vekerum har bolaget efter hand undersökt de geotekniska förutsättningarna i enlighet med tillståndet för befintlig deponi och anpassning av deponihöjden för denna etapp har därefter gjorts. Enligt det tekniska underlaget för tillståndet bör deponeringen av avfall ske i etapper/skikt om ca 2 meter över befintlig mark. Innan nya skikt påbörjas ska kontroll av den geotekniska situationen genomföras. Detta för att säkra att det täta lerlager som finns under deponin kan belastas ytterligare utan risk för sättningar eller markbrott. I det tekniska underlaget för nu aktuell tillståndsansökan anges att lerans och de organiska jordlagrens hållfasthet innebär att uppfyllnadshöjderna på nuvarande etapp II måste begränsas med hänsyn till markbrott. På grund av detta anges att uppfyllnadshöjden därför måste begränsas till 2,5 meter i de norra delarna respektive 1,5 meter i söder i ett första läge. Därefter ses det som möjligt att kunna påföra ytterligare fyllning under förutsättning att hållfastheten efter påförandet av första lagret tillåter detta. En undersökning av hållfastheten i marken på etapp II gjordes därför under hösten och vintern 2007 för att undersöka om etapp II kunde utnyttjas upp till nuvarande tillstånd på 5 meter över mark. Denna undersökning visar att etapp II kan utnyttjas upp till nuvarande tillstånd och att det dessutom utöver detta kan påföras massor i norra delen till en höjd av 9 meter. Detta utnyttjande begränsas dock i nuläget till 5 meter av gällande områdesbestämmelser. Bolaget har ansökt och erhållit marklov av Karlshamns kommun (beslut 2008-10-01) för att utnyttja deponietapp II, 2 meter utöver nuvarande områdesbestämmelser. Ärendet har dessutom anmälts till länsstyrelsen enligt miljöbalken. Buller och damningsfrågor har reglerats i av miljödomstolen i deldomen. Kontrollprogrammet följs och förbättras om behov finns. Utöver kontrollprogrammet finns interna rutiner för rondering av deponiområdet. Under dagtid sker visuell kontroll av lakvattendammar och omgivning vid ordinarie arbete på området. Rondering utförs även varje nattskift. Företagets Lab- och Infosystem har även kontinuerlig övervakning av pumpar och funktion både vid lakvattenmagasin och invallningsföretagets pumpar. Vid fel eller haveri går driftlarm till operatörsstationen på fabriken.
6 Under sommaren 2007 var nederbörden extrem på många håll i Sverige, så även i Karlshamn. Sammanfattningsvis kan man konstatera att sannolikheten att det ska inträffa igen är 1:300. Det som skedde vid driftstörningen år 2007 anmäldes till länsstyrelsen och har därefter följts upp och ärendet är idag avslutat. Flera förbättringar i anläggningen har genomförts som en följd av händelsen. Nedan presenteras några av de större förbättringarna. Invallningsföretaget har försetts med nya pumpar med fördubblad kapacitet; Deponiområdet matas med ström från yttre matning, dvs. inte från bolaget, för att säkerställa driften av lakvattenpumpar, invallningspumpar samt övrig verksamhet vid deponin. Vid strömavbrott har inkopplingsmöjlighet för reservkraft förberetts samt reservkraftsaggregat införskaffats; Pumpar från lakvattenmagasin har uppdaterats; Kontinuerlig nivåmätning i lakvattenmagasin och invallningsföretag har införts. Dessa mätningar och pumparnas funktion kan nu följas i företagets Lab- och Infosystem; Larmhantering till manöverrum i fabriken vid höga vattennivåer eller ickefungerande pumpar. Deponierna ligger i ett gammalt invallningsföretag. Om behov finns kan vallen mot havet byggas på. Bolaget kommer att följa utvecklingen av klimatförändringarna och den eventuella höjningen av vattenståndet. Om det visar sig att risken är överhängande för att vattnet ska stiga över invallningen, kommer bolaget att utföra erforderlig höjning av vallen. Deponiytan är inte belägen under havsytan, utan mellan + 1,4 och ca + 14,0 möh. Bolagets ambition är att deponera så lite massor som möjligt och att därmed kunna nyttja deponin under en längre tidsperiod. Ett exempel på en produkt som minskar deponeringsbehovet är EcoFor, som drivs som ett utvecklingsprojekt. Provtagningar sker på ett objektivt sätt. Kontroll av bolagets verksamhet sker enligt förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Kontrollprogram har upprättats och kommunicerats med länsstyrelsen. Analyslaboratoriet vid bolaget är ett s.k. ackrediterat laboratorium för provtagning och analys av avloppsvatten för flertalet av de analyser som krävs för att kontrollera efterlevnaden av de miljövillkor som sätter ramarna för verksamheten. Ackrediteringen gäller dock inte för dricksvattenanalyser och företaget har därför valt att sända dessa prov till andra ackrediterade laboratorier. I dagsläget används Sternölaboratoriet i Karlshamn för mikrobiologiska analyser och Alcontrol i Linköping för kemiska analyser. Verksamheten följer även kontinuerligt olika parametrar för att kunna bedöma och vid behov förebygga riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Vad gäller själva provtagningen av färskvatten från enskilda fastigheter finns det idag inga formella krav på utbildning i Socialstyrelsens allmänna råd (SOFS 2003:17) om försiktighetsmått för dricksvatten. Bolaget har ändå valt att utbilda den personal som utför provtagningen av dricksvatten. Det finns även upprättade rutiner för hur provtagningen ska genomföras. Redan innan första etappen på Vekerumsdeponin byggdes har bolaget utfört analyser på närboendes dricksvatten. Analyser har gjorts enligt riktlinjer för normal dricksvattenprovtagning för att följa upp och bedöma deponins möjliga påverkan på dricksvattentäkterna. Till
7 exempel har under alla år biologiska analyser genomförts på vattnet trots att inget biologiskt material lagts på deponierna. De analyser som genomförts visar tydligt att deponin inte påverkar dricksvattnet i området. Koncessionsnämnden för miljöskydd har 1995 och senare miljödomstolen 2008 båda funnit att det nu aktuella området är lämpat för deponering. Annat lämpligt deponeringsalternativ finns inte. En utbyggnad av deponin behövs för att långsiktigt trygga bolagets avsättning av avfallsmassor. Utan en fungerande deponi finns inte förutsättning för bolagets tillverkning av pappersmassa. Länsstyrelsens överklagande Bolaget har visat att deponin inte behöver förses med sluttäckning av traditionellt slag. Detta grundas på att det deponerade slammet/massorna, främst grönlutslammet, har sådana egenskaper att dessa kan vara en del av sluttäckningen. Grönlutslammet är mycket tätt och det är god resurshushållning och ett kostnadseffektivt sätt att nyttja slammet som en del av sluttäckningen. Därmed är det inte heller aktuellt med undantag enligt 31 deponeringsförordningen. Bolaget anser att de deponerade massorna, i tidigare redovisat underlag, har visats ha sådana egenskaper att de kan jämställas med sluttäckning. Bolaget har endast avsatt en meter av det yttersta lagret av de deponerade massorna i sina beräkningar av sluttäckningens funktion. Bolaget anser också att det genom prover, in situ, bland annat med borrning och i laboratorietester av deponimassorna har visats att uppställda krav på sluttäckningens genomsläpplighet och beständighet har verifierats. I deponiförordningen finns inga krav på att sluttäckningen ska innehålla olika skikt, kravet är enbart ovan nämnda genomströmningskriterium. I Naturvårdsverkets allmänna råd och handböcker avseende avfallsdeponier anges att sluttäckningar bör utföras med olika skikt, vilket framförallt är lämpligt vid vanliga kommunala deponier för hushållsavfall. Bolaget har i tidigare redovisade beräkningar visat att med aktuell utformning, (geotextil, 100 mm dränerande lager, geotextil och 50 mm matjord som besås med gräs), 10 % lutning och tack vare avfallets låga genomsläpplighet, kunna uppfylla det uppställda genomströmningskriteriet. Avfallet ska ses som en del i sluttäckningen. Bolaget är av den uppfattningen att alla sluttäckningens skikt har redovisats i de olika beräkningar som gjorts inför tillståndsansökan samt vid förhandlingen vid miljödomstolen. Sluttäckningen ska enligt miljödomstolens dom bestå av: tätskikt - detta har inte preciserats varken i miljödomstolens dom eller i bolagets ansökan då, enligt resonemanget ovan, hela deponimassan kan anses uppfylla kraven på ett tätskikt om det överstiger en meter-, materialavskiljande skikt, geotextil, dräneringslager - 10 cm dräneringslager bestående av makadam med permeabilitet 3 x 10-3 m/s materialavskiljande skikt (se ovan) och slutligen jord - 5 cm jord som ska fungera som växtetablering; matjord med permeabilitetsvärde på 4,2 x 10-8 m/s har använts i beräkningsunderlag.
8 Deponin kommer inte att förses med någon traditionell sluttäckning (innehållande utjämningsskikt, avjämningsskikt, tätskikt etc.) vid avslutningen. Sluttäckningens primära syfte är att förhindra att lakvattenbildningen blir större än 50 1/m² och år. I beräkningarna har en lagertjocklek av en meter massor använts. Inom deponin har massorna en större tjocklek vilket är positivt. Med anledning av massornas låga genomsläpplighet och den aktuella utformningen kommer den framtida lakvattenbildningen bli mindre än 50 1/m² och år. I aktuellt fall utgör avfallet i sig ett skydds- och tätskikt med en mycket stor tjocklek (medeltjocklek 7,1 m). Avfallets stora skikttjocklek innebär att torka, tjäle, rotpenetration etc. inte medför något problem. För att få en uppfattning om i vilken omfattning dräneringslagrets kapacitet utnyttjas så har simulering HELP3 gjorts. Simuleringen motsvarar 100-årsregn för ett dygn (137 mm) samt tre dygn (186 mm), baserat på Regional fördelning av nederbördsintensitet. Dessa simuleringar visar att dräneringslagret som mest fylls upp till ca 80 respektive 30 mm vid släntfot, förutsatt att dräneringslagret består av grus respektive makadam. Beräkningar har även gjorts då man förutsätter att dräneringsskiktet är vattenmättat och det fortsätter att regna. Dräneringsskiktet, som består av 100 mm dränerande grus alternativt makadam, har enligt denna beräkning en kapacitet av ca 0,1 1/m x s vid det värsta scenariot, vilket är tillfyllest. Någon risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön bedöms inte föreligga. Aktuell sluttäckning är dessutom god naturresurshushållning. Deponin ska bl.a. förses med ett dräneringslager, minst 0,5 m enligt deponiförordningens krav, för att säkerställa lakvattenuppsamlingen. I samband med sluttäckningen kommer bräddmöjligheter att utföras vid släntfot för att undvika instabilitet i deponin. Bräddningen kommer att styras mot deponins lägsta punkt på nedströmssidan för att sedan ledas till ett utanförliggande skydd. Det exakta utförandet kommer att preciseras i framtiden när nationella erfarenheter kommit fram. Skyddet som avses att anläggas i vattnets strömningsriktning kommer att säkerställa att det vatten som bräddar/rinner ut från deponin tas om hand på ett miljömässigt säkert sätt. Eftersom tillståndet endast omfattar deponering av grönlutsslam, barkaska och mesa/kalk kan det inte utnyttjas till deponering för annan typ av avfall utan nytt tillstånd. Bolaget har ingen anledning att tro att verksamheten skulle ändra sig drastiskt under de kommande åren. Länsstyrelsen väljer att jämföra bolagets analyser på avfall med gränsvärden för inert avfall med syfte att detta skulle vara relevant då inert avfall endast behöver täckas med ett jordlager för växtetablering. Denna jämförelse anser bolaget vara felaktig då bolagets avfallsmassor är klassade som ickefarligt avfall och de facto täcks med tätskikt, dränering och jordlager enligt miljödomstolens dom. Sämsta uppmätta permeabilitetsvärde, in situ, har tyvärr felaktigt angivets till 8 x 10-9 m/s. I stället ska värdet 9,5 x 10-9 m/s användas såsom gränsvärde för att uppnå deponeringsförordningens krav på 50 l/m 2 och år. Beräkningen med den korrigerade totalvolymen ger
9 dock samma resultat, dvs. att lakvattnet inte kommer att ge någon påvisbar effekt på Pukaviksbukten. Vatten och samhällsteknik har i tillståndsansökan redovisat en beräkning för att belysa storleksordningen på de mängder/halter som kan utlakas från ytskiktet efter sluttäckningen. Enligt uppgift från Analytica, som utförde lakningsförsöken, är tiden för utlakning 40-100 år. Beräkningen visar på låga halter som utlakas under den aktuella tidsperioden, 40-100 år. Länsstyrelsen har i sina egna beräkningar kommit fram till att tiden för utlakning är avsevärt kortare, 0,65-3,25 år. Den kortare tiden innebär att halterna blir högre i motsvarande grad. Halterna på det vatten som avrinner via ytan efter sluttäckningen motsvarar enligt länsstyrelsens beräkningar ungefär de uppmätta halterna på lakvattnet. Det är uppenbart att beroende vilka data som används på t.ex. avfallets blandningsförhållanden, densitet, L/S-förhållande etc. uppnås olika resultat. Bolagets och länsstyrelsens beräkningar skiljer sig på vissa punkter. Det kan diskuteras vilka koefficienter som är riktiga i de båda beräkningarna. Det väsentliga är dock att bolaget kommer att ta prover på det avrinnande regnvattnets kvalitet Om provtagningarna visar på halter som kan vara skadliga för miljön kommer det avrinnande regnvattnet att samlas in och behandlas. Något skadligt vatten kommer således inte att släppas ut till omgivningen. Bolaget anser att avfallsmassorna kan vara ett tätskikt då de faktiskt uppfyller alla de krav som ställs på ett tätskikt. Bolaget har däremot valt att vid beräkningar på deponins genomsläpplighet efter sluttäckning ansätta endast en meter av de deponerade massorna som tätskikt, trots att tjockleken av de täta deponimassorna är mellan 2,5 --16 meter inom ansökt deponi (medeltjocklek på 7,1 meter). Detta har gjorts för att olika tätskikt ska kunna jämföras med varandra. Det finns idag ett flertal fall där just grönlutsslam har använts till tätskikt i olika sammanhang. Bolaget anser att tätskiktet inte är att betrakta som deponerade avfallsmassor utan som byggnads- och konstruktionsmaterial. Det kan tilläggas att sluttäckning på det sätt länsstyrelsen utgått ifrån ger bolaget en merkostnad på cirka 30 Mkr för deponietapp III. Till detta skall läggas kostnaden för ställande av säkerhet för sluttäckningens genomförande med uppskattningsvis 0,5 Mkr per år. UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN SGI Sluttäckning SGI har tidigare i yttrande till miljödomstolen givit synpunkter på sluttäckningen av Vekerums deponianläggning. Bland annat föreslogs att en känslighetsanalys skulle genomföras när det gäller sluttäckningens genomsläpplighet. Eftersom bland annat uttorkning och frysning kan förändra förhållandena i de övre delarna av avfallet ansåg SGI att 50 l/m 2 per år borde underskridas med viss marginal, även under ogynnsamma
10 förhållanden. Enligt de nya beräkningar som har gjorts i målet kan kravet på genomsläpplighet enligt deponeringsförordningen uppfyllas. Länsstyrelsen har i yttrande till, som stöd för uppfattningen att genomströmningskravet kan vara svårt att uppnå, refererat till rapporten Alternativa konstruktionsmaterial på deponier, Vägledning, Värmeforsk rapport 1097. Hänvisning sker till kapitel 14.5 angående grönlutsslam samt bilaga C rörande Kikåstippen i Mölndal. SGI, som varit delaktigt i framtagandet av rapporten, erinrar om inledningen till det fjortonde kapitlet: I det här kapitlet beskrivs några exempel på tänkbara material och tänkbar användning av materialen. Beslut om användning av materialen måste fattas för varje enskilt fall baserat på platsspecifika bedömningar Exempel på olika parametrar anges. Dessa är endast till för att ge en grov uppfattning om materialets egenskaper och kan inte användas för beslut om användning eller dimensionering. Sådana beslut måste tas på grundval av uppgifter från aktuell materialleverantör". I bilaga C, som tar upp exemplet Kikåstippen, redovisas svårigheter att uppnå genomströmningskravet, men också att utveckling pågår som kan förbättra materialets egenskaper. SGI har inte uppfattat att villkorspunkt 9 i miljödomstolens dom avser att befria sökanden från kravet att uppfylla deponeringsförordningens genomströmningskrav. För att förtydliga detta bör beskrivningen av sluttäckningen i villkorspunkt 9 omfatta alla de lager som medtagits vid de beräkningar av genomsläppligheten som genomförts, dvs. även den översta metern av avfallet. SGI anser det viktigt från resurssynpunkt att olika avfall kan användas som konstruktionsmaterial, när det kan ske utan oacceptabel påverkan på människors hälsa eller på miljön. Samtidigt innebär ny teknik alltid ett visst mått av osäkerhet. Om framtida problem som nu inte kan förutses skulle uppstå, anser SGI att sluttäckningen kan kompletteras så att deponeringsförordningens krav på genomsläpplighet kan uppfyllas utan att oskäliga kostnader uppkommer. SGI anser vidare att rätt utförda praktiska försök i de flesta fall ger överlägset bäst information om en konstruktions egenskaper. Samtidigt kommer Vekerums deponi att vara i drift under lång tid framöver, varför det borde finnas möjligheter att kontrollera den föreslagna sluttäckningskonstruktionen genom försök i fullskala och/eller pilotskala. Det borde ligga i såväl verksamhetsutövarens som myndigheternas intresse, att så snart som möjligt få utförda beräkningar verifierade. Att utan onödigt dröjsmål genomföra pilotoch/eller fullskaleförsök, men med beaktande av den tid som krävs för sådana undersökningar, ger enligt SGI många fördelar: Sökanden får erfarenhet av hur materialen lämpligen hanteras, hur själva utförandet bör genomföras och vilka modifieringar som kan vara lämpliga för att optimera resultatet.
11 Sökanden får erfarenheter av konstruktionens prestanda och av hur kvalitetssäkring av konstruktionen kan utföras. Detta ger sökanden möjligheter till ett effektivt framtida kvalitetssäkringsarbete. Ur allmän synvinkel är det också viktigt att kunskapen ökas beträffande hur avfall från den aktuella typen av anläggningar kan användas. I den mån försöken medtas som villkor i ett beslut för verksamheten bedöms detta möjliggöra att: Myndigheterna får tidig information om möjligheter till förbättringar eller svårigheter som inte kunnat förutses. Detta ger tillsynsmyndigheten ökade möjligheter till en effektiv tillsyn. Resultaten, och de modifieringar som kan bli aktuella, kan ligga till grund vid de periodiska bestämningar av säkerhetens storlek som föreslagits. Slammets geotekniska egenskaper har redovisats i en utredning upprättad av Tyréns AB, i vilken redovisas att dessa kan liknas vid en leras. Traditionella geotekniska undersökningsmetoder har därför använts för att utvärdera densitet och odränerad skjuvhållfasthet. SGI har inget att erinra mot detta och vi bedömer utredningen tillfyllest som underlag för stabilitetsberäkningarna. Stabilitetsförhållandena med beaktande av slammets egenskaper har redovisats i Teknisk PM geoteknik, Rapport stabilitet, sättningsegenskaper, slammets egenskaper upprättad av Tyréns AB 2008-06-11. Deponiområdet har därvid indelats i tre delområden, södra, mellersta och norra, med ur geoteknisk synpunkt relativt likartade förutsättningar beträffande jordlagerföljd, hållfasthets- och deformationsegenskaper m.m.. Stabilitetsberäkningarna har utförts i såväl odränerad som kombinerad analys. Beträffande val av säkerhetsfaktorer refererar konsulten till de rekommendationer som ges för markanvändningen annan mark i Skredkommissionens Rapport 3:95 Anvisningar för släntstabilitetsutredningar. Valda säkerhetsfaktorer blir därmed något lägre i jämförelse med vad som rekommenderas enligt 27 i Naturvårdsverkets handbok 2004:2. Typen av deponi bör dock beaktas (farligt icke farligt avfall) och med hänsyn till att slammet inte utgörs av farligt avfall samt att markområdena i anslutning till deponin har karaktären av naturmark godtar SGI konsultens bedömning av krav på säkerhetsfaktorer. Vidare framgår ur Teknisk PM geoteknik att tillfredsställande stabilitet uppnås för de redovisade uppfyllnadshöjderna inom respektive delområde. SGI gör med det presenterade underlaget ingen annan bedömning. Det noteras dock att marginalerna generellt är relativt små och i det mellersta området något i underkant. SGI delar därför konsultens rekommendation att stor försiktighet måste vidtas vid uppläggning av slammet så att inte exempelvis lokalt brantare slänter orsakar mindre skred som initierar storskaligare skred. Beträffande stabilitet och fyllningsteknik i anslutning till det centrala lakvattendiket har tidigare (Tyréns 2005-09-09, rev A 2006-05-16) redovisats säkerhetsfaktorer långt under 1 dvs. beräkningsmässigt så sker ett skred (beräkningarna avsåg dock höga fyllnadshöjder i kombination med att slammets hållfasthetsegenskaper var något lägre än vad som nu presenterade undersökningar visar). Konsulten rekommenderade därför att uppfyllnader ska ske skiktvis och att ytterligare beräkningar skulle göras när slammets egenskaper var bättre kända. Kom-
12 pletterande beräkningar avseende stabiliteten vid lakvattendiket har dock inte nu presenterats. Mot bakgrund av ovanstående vill SGI uppmärksamma vikten av att stabiliteten nogsamt beaktas även för temporära slänter under uppbyggnaden av deponin. Upprättande av en kontrollplan som reglerar arbetsordning, lutningar, lagertjocklekar etc. för deponins successiva uppbyggnad bör därför övervägas. I Teknisk PM redovisas även sättningsprognoser för den underliggande leran. Överslagsberäkningarna som är baserade på kompressionsförsök i laboratorium, indikerar att relativt omfattande sättningar kommer att ske i leran. I norr har för 8 m uppfyllnad och i söder för 4 m uppfyllnad, sättningar i storleksordningen 1,5 m respektive 1,8 m beräknats. Beräkningarna inkluderar även de s.k. krypsättningar som sker i leran på lång sikt men inte sättningar i slammet. Mot bakgrund av det presenterade underlaget och att den södra delen av deponiområdet utgörs av en invallad tidigare havsvik med hög andel organisk jord finner även SGI det sannolikt att slutsättningarna blir stora. De geotekniska förutsättningarna, främst i områdets södra delar, medför således att stora deformationer kan förväntas ske även i det deponerade avfallet och i täckskikt(en) även under lång tid efter det att deponin avslutats, se även nedanstående synpunkter beträffande sluttäckning. I sitt första remissvar till bedömde SGI att om det skulle uppstå framtida problem, som nu inte kan förutses, så kunde sluttäckningen kompletteras så att deponeringsförordningens krav på genomsläpplighet kan uppfyllas utan att oskäliga kostnader uppkommer. Av aktbil. 17-19 framgår dock att markens hållfasthet är låg. Enligt Tekniskt PM Geoteknik (Tyréns 2008-06-11) får toppningen inte utföras med brantare lutning än 1:10 upp till maximala topphöjden på 3 m över markytan i söder, 5 m i mellersta området samt 10 m i norra området. De kompletteringar som SGI bedömt möjliga innebär dock i regel kompletterande skikt. Sådana konstruktioner innebär genom sin vikt ökad belastning på marken och därmed minskas den mängd avfall som kan deponeras. Om t.ex. täckningen skulle utföras traditionellt med tätskikt, dräneringsskikt och ca 1,5 m skyddsskikt bedöms den kvarvarande deponeringsvolymen bli så liten att deponeringen blir ointressant och orimligt dyr i de områden där den maximala topphöjden är liten vilket är fallet inom den södra delen. Möjligheterna till kompletteringar begränsas således starkt av markens låga hållfasthet. Detta bedöms innebära att vikten av att verifiera utförda beräkningar med försök i pilot- eller fullskala ökar. Fiskeriverket Fiskeriverket har vidhållit vad som anförts i yttrande till miljödomstolen. MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Det Bengt Olof Dike m.fl. har anfört föranleder inte att göra någon annan bedömning än miljödomstolen vad avser miljökonsekvensbeskrivningen och tillåtligheten av verksamheten.
13 Beträffande utformningen av deponin och storleken på den finansiella säkerheten har länsstyrelsen anfört följande. Villkor 9 ska upphävas och Miljöverdomstolen ska därmed slå fast att den av bolaget föreslagna och av miljödomstolen godtagna tekniska utformningen inte ska komma till utförande utan täckningen ska ske på traditionellt sätt. Eftersom detta sätt blir dyrare har länsstyrelsen även yrkat att den finansiella säkerheten ska höjas i motsvarande mån.för den ifrågavarande deponin gäller bestämmelserna i förordningen (2001:512) om deponering av avfall och särskilt 31 som avser den nu aktuella frågan om utformning av sluttäckningen.utformningen av tätskiktet som bestämts genom villkorspunkten 9 är inte förenlig med 31 förordningen av följande skäl.avfall kan av principiella skäl inte ingå i sluttäckningen. Även om detta inte skulle utgöra något hinder så har bolaget inte visat att tätskiktet har den maximala genomsläpplighet på 50 liter per kvadratmeter och år som krävs enligt nyssnämnda bestämmelse.bolaget har inte heller visat att skyddsskiktet har de egenskaper som krävs beträffande motstånd mot erosion och bortledning av nederbördsvatten. gör följande bedömning. Enligt s bedömning i liknande fall (se bl.a. MÖD 2007:29) utgör användning av avfall som konstruktionsmaterial i en deponi ett återvinningsförfarande och inte ett bortskaffningsförfarande (som exempelvis deponering) om avfallet ersätter ett naturmaterial som annars skulle ha använts. En absolut förutsättning för detta är att avfallet har samma eller bättre funktion och att användningen inte medför ökade störningar för människors hälsa och miljön jämfört med naturliga material. Eftersom användningen utgör ett återvinningsförfarande ska inte deponeringsförordningen tillämpas på användningen av avfallet i tätskiktet utan prövningen ska avse att bedöma om ovan nämnda förutsättningar föreligger. Beträffande avfallets genomsläpplighet råder i stort enighet mellan bolaget och länsstyrelsen om att det aktuella avfallet är ett mycket tätt material men det finns skiljaktigheter beträffande vissa antaganden och beräkningar. Dessa skiljaktigheter kan möjligen ha betydelse om tätskiktet ska antas vara endast en meter tjockt. Antas en större tjocklek finner att bolaget har visat att permeabiliteten kommer att understiga det maximala värdet om 50 liter per kvadratmeter och år som föreskrivs i 31 deponeringsförordningen. Det ska här tilläggas att bestämmelsen endast tar fasta på permeabiliteten och inte vilka andra egenskaper hos materialet som krävs. Det föreligger således enligt s mening inte något principiellt hinder mot att använda avfallet. Frågan är sedan om användningen av avfall i tätskiktet medför ökade störningar för människors hälsa och miljön. Det nederbördsvatten som faller på deponin kommer till viss del att tränga ned genom skyddsskiktet och sedan till stor del avledas genom dräneringsskiktet. Härvid uppkommer en viss kontakt mellan nederbördsvattnet och tätskiktets yta och någon urlakning kan ske. I likhet med miljödomstolen bedömer att denna urlakning endast ger försumbara utsläpp till miljön. Den del av nederbördsvattnet som tränger igenom tätskiktet mindre än 50 liter per kvadratmeter och år kommer naturligtvis att laka ur vissa mängder föroreningar på samma sätt som sker vid vattnets vidare passage genom deponin. Dessa föroreningar
14 kommer att läggas fast i den geologiska barriären. finner därför att de förutsättningar som nämnts ovan för användning av avfall som konstruktionsmaterial i deponin är uppfyllda. noterar att villkorspunkten 9 innebär vissa minimikrav på sluttäckningen. Enligt villkorspunkten 10 ska bolaget i god tid före sluttäckningen redovisa hur sluttäckningen avses bli utformad. Vid hanteringen av förslaget bör såväl bolaget som tillsynsmyndigheten beakta resultaten av de undersökningar som bolaget åtagit sig eller ålagts att utföra. Eftersom s ställningstaganden ovan inte medför någon ändring i vad miljödomstolen bestämt om deponins utformning saknas också skäl att ändra den finansiella säkerhetens storlek. Miljödomstolens dom ska sålunda fastställas. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast 2010-03-09 I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv och Rose Thorsén, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsrådet Peder Munck, referent. Enhälligt. Föredragande har varit Johanna Lindqvist.