Klagovisorna. Första sången

Transkript

1 1 Första sången 1 Ack, övergiven ligger hon, den förr så folkrika staden. En änka liknar hon, hon som var främst bland folken. Drottningen bland länder gör nu trältjänst. 2 Hon gråter bittert i natten, kinden är våt av tårar. Bland alla hennes vänner finns ingen som ger henne tröst. De som stod henne nära har svikit och blivit hennes fiender. 3 Juda har drivits i landsflykt efter nöd och vedermöda. Nu bor hon bland främmande folk och finner ingen ro. Förföljarna hann upp henne, och ingen flyktväg fanns. 4 Vägarna till Sion sörjer, ty ingen kommer till högtiderna. Hennes portar står övergivna, hennes präster suckar, de unga kvinnorna klagar. Bitter är hennes sorg. 5 Hennes fiender har tagit makten, hennes motståndare är trygga. Herren har straffat henne för hennes många synder. Hennes barn fick gå i fångenskap, de fördes bort av fienden. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

2 6 Sion har förlorat all sin prakt. Hennes furstar liknade hjortar som inte funnit bete. Kraftlösa flydde de undan förföljaren. 7 I sin nöd och hemlöshet minns Jerusalem de skatter hon ägt sedan forna dagar. När hennes folk föll i fiendehand och ingen kom till hjälp, såg motståndarna på och skrattade åt hennes undergång. 8 Svårt har Jerusalem syndat, därför väcker hon avsky. De som ärat henne visar nu förakt då de ser henne naken. Hon suckar, hon vänder sig bort. 9 Orenhet fläckar hennes släp. Aldrig tänkte hon sig ett sådant slut. Ofattbart djupt har hon sjunkit. Ingen tröstar henne. Herre, se mitt elände! Se fiendens triumf! 10 Fienden sträckte ut handen efter alla hennes skatter. Hon fick se sin helgedom beträdas av hedningar, dem som du hade förbjudit att komma in i din församling. 11 Hela hennes folk suckar och söker efter mat. Sina skatter byter de mot bröd för att uppehålla livet. Se, Herre, se hur föraktad jag är! Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

3 12 Något sådant har ni aldrig sett, ni som går vägen förbi: när såg ni en plåga sådan som min, den som lades på mig då Herren lät mig lida på sin glödande vredes dag. 13 Från höjden sände han eld ända ner i mitt innersta. Han gillrade en snara för mina fötter, han stötte bort mig och lämnade mig övergiven, i ständig svaghet. 14 Han gjorde min synd till ett ok, han lade det på mig, det tynger min nacke. Han har brutit min kraft. Herren har utlämnat mig åt övermakten. 15 Alla kämpar jag ägde föraktades av Herren. Han samlade ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Herren trampade Juda som druvor i en vinpress. 16 Därför måste jag gråta, tårar strömmar från mina ögon. Fjärran är de som kunde trösta och ge mig nytt mod. Mina söner ligger slagna, ty fienden var övermäktig. 17 Sion sträcker ut sina händer, men ingen tröstar henne. Mot Jakob uppbådade Herren grannfolken som fiender. För dem har Jerusalem blivit något som väcker avsky. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

4 18 Herren har gjort rätt, ty jag trotsade hans bud. Lyssna nu, alla folk, och se min plåga! Mina unga män och kvinnor har förts bort i fångenskap. 19 Jag kallade på mina älskare, men alla svek mig. Mina präster och äldste gick under i staden då de sökte efter föda för att uppehålla livet. 20 Herre, se, jag är i nöd! Mitt inre är i uppror, ånger fyller mitt hjärta: jag har trotsat dig. Ute har svärdet dräpt mina barn, inomhus härskar döden. 21 Alla hör hur jag suckar, men ingen tröstar mig. Fienderna hör om min olycka och gläds över att den är ditt verk. Den dag du förkunnade lät du komma. Men för dem skall det gå som för mig. 22 Rannsaka deras ogärningar och gör med dem som du har gjort med mig för alla mina synders skull. Jag suckar ständigt, mitt hjärta är tungt. 2 Andra sången 1 Ack, i sin vrede har Herren höljt det sköna Sion i mörka moln. Från himlen ner till jorden har han slungat Israels härlighet. Han skonade inte sin fotapall på sin vredes dag. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

5 2 Skoningslöst skövlade Herren Jakobs städer och byar, raserade i sin vrede alla fästen i Juda. Han störtade och skändade riket och dess furstar. 3 Han bröt i sin vredes hetta Israels stolta makt, drog bort sin skyddande hand när fienden kom. I Jakob brann han som en eld vars lågor förtärde allt. 4 Som en fiende spände han bågen, beredd till skott. Som en ovän dödade han alla vi sett på med glädje. Han öste sin harm som eld över sin boning i Sion. 5 Herren kom som en fiende, han skövlade Israel, skövlade alla dess palats och förstörde dess fästen. Juda fyllde han med jämmer och ve. 6 Sin boning rev han som ett bräckligt skjul, han förstörde sin helgedom. Herren lät högtid och sabbat falla i glömska i Sion. I sin rasande vrede försköt han konung och präst. 7 Herren förkastade sitt altare och övergav sitt tempel. Borgmurarna gav han i fiendernas våld. I Herrens hus ljöd deras rop som ropen en högtidsdag. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

6 8 Herren beslöt att förstöra Sions murar. Han mätte ut för rivning, tvekade inte att skövla. Vallar och murar måste sörja, och nu har de störtat samman. 9 Stadens portar har sjunkit ner i marken, bommarna har han krossat och bräckt. Konung och furstar är i främmande land, lagen förkunnas inte, profeterna får inte längre syner från Herren. 10 De äldste i Sion sitter tigande på marken med jord på huvudet och klädda i säckväv. Jerusalems unga kvinnor sänker huvudet mot jorden. 11 Mina ögon är söndergråtna, mitt inre i uppror. Min livskraft har runnit bort, ty mitt folk går under. Barn och dibarn förgås på stadens gator. 12 De tigger sina mödrar om bröd och vin. De segnar ner likt sårade på gatorna i staden, de ger upp andan i sina mödrars famn. 13 Vad skall jag säga om dig, vad skall jag likna dig vid, Jerusalem? Vad skall jag jämföra dig med för att trösta dig, Sion? Din nöd är ändlös som havet vem kan bota dig? Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

7 14 De syner som dina profeter såg var lögn och bländverk. De visade dig inte din skuld, så att ditt öde kunde vändas. Falska och förledande var deras profetord. 15 Alla som går vägen förbi klappar hånfullt i händerna. De visslar åt dig, Jerusalem, och skakar på huvudet: Är detta den stad som kallas den fulländat sköna, all jordens fröjd? 16 Alla dina fiender gör grimaser åt dig, de visslar och hångrinar, de ropar: Vi har nått vårt mål! Detta är dagen vi väntat på, vi har fått uppleva den. 17 Herren har utfört sin plan, han har förverkligat sitt ord, vad han beslöt i forna dagar. Han raserade skoningslöst, lät din ovän triumfera och gav din fiende makten. 18 Ropa högt till Herren, klaga, dotter Sion! Låt tårarna strömma som en flod dag och natt, unna dig ingen vila, låt inte dina ögon få ro. 19 Stig upp om natten och ropa vid början av varje vakt, töm ut ditt hjärta som vatten, öppna dig inför Herren. Sträck dina händer mot honom i bön för dina barns liv, de som förgås av hunger i varje gathörn. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

8 20 Se, Herre, och betänk vem du behandlar så! Skall kvinnor äta sina barn, dem som de fött till livet? Skall präster och profeter dödas i Herrens helgedom? 21 Barn och gamla ligger på marken, ute på gatorna. Mina unga män och kvinnor har fallit för svärdet. Du dräpte dem på din vredes dag, du slaktade skoningslöst. 22 Du inbjöd som till fest fasor från alla håll. Ingen blev räddad, ingen undkom på Herrens vredes dag. Barnen jag fött och fostrat har fienden dräpt. 3 Tredje sången 1 Jag är mannen som fått lida under hans vredes gissel. 2 Han har drivit mig ut i ett mörker utan ljusning. 3 Mot mig har han lyft sin hand om och om igen. 4 Han trasade sönder mitt kött och min hud och krossade benen i min kropp. 5 Han byggde en mur omkring mig, omgav mig med gift och elände. 6 I mörker låter han mig bo som de sedan länge döda. 7 Han har stängt in mig så att jag inte kan fly, han har satt tunga bojor på mig. 8 Hur jag än klagar och ropar lyssnar han inte till min bön. 9 Med stenblock stängde han vägen för mig, stigen blev oframkomlig. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

9 10 Han lurade på mig som en björn, som ett lejon i försåt. 11 Han tvang mig av vägen och sönderslet mig och lät mig ligga övergiven. 12 Han spände sin båge och ställde mig som mål för sin pil. 13 Han genomborrade mina njurar med pilar ur sitt koger. 14 Jag blev till åtlöje för alla människor, jag blev en visa för dem. 15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka. 16 Han krossade mina tänder mot stenar och trampade ner mig i gruset. 17 Du tog bort allt gott ur mitt liv, jag glömde vad lycka var. 18 Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer, jag hoppas inte längre på Herren. 19 Tanken på min nöd och hemlöshet är malört och gift. 20 Den lämnar mig inte, och jag är betryckt. 21 Detta går mig till sinnes, därför våndas jag. 22 Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. 23 Varje morgon är den ny stor är din trofasthet. 24 Min andel är Herren, det vet jag, därför hoppas jag på honom. 25 Herren är god mot den som kommer till honom, mot den som sätter sin lit till honom. 26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren. 27 Det är gott för en man att bära ok som ung. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

10 28 Må han sitta ensam och tyst när Herren lägger oket på. 29 Må han trycka ansiktet mot marken kanske finns det ännu hopp. 30 Må han vända sin kind mot den som slår och bli överöst med hån. 31 Ty Herren förkastar inte för alltid: 32 har han plågat, förbarmar han sig åter i sin stora godhet. 33 Att plåga och pina människor är inte vad han vill. 34 Att man förtrampar fångarna i landet, 35 att man vränger rätten för någon inför den Högste, 36 att en människa vägras sin rätt skulle Herren inte se det? 37 Vems ord har skapat allt? Har inte Herren befallt detta? 38 Kommer inte både ont och gott på den Högstes bud? 39 Varför klagar då den som är i livet över sina synders lön? 40 Låt oss pröva och rannsaka vad vi gjort och återvända till Herren. 41 Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen. 42 Vi har syndat och trotsat dig, och du har inte förlåtit. 43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss, dödat utan förskoning. 44 Du har dolt dig i moln som ingen bön kan genomtränga. 45 Du har gjort oss till avfall och drav inför alla folk. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

11 46 Alla våra fiender hångrinar åt oss. 47 Faror och fällor möter oss, undergång och ofärd. 48 Tårar strömmar från mina ögon, ty mitt folk går under. 49 Mina tårar flödar utan avbrott, de skall inte upphöra 50 förrän Herren blickar ner och ser det från sin himmel. 51 Det plågar mig att se hur min stads döttrar lider. 52 Jag blev jagad som en fågel av dem som förföljer mig utan skäl. 53 De störtade mig levande i graven och kastade stenar på mig. 54 Vatten stiger över mitt huvud, jag tänker: Jag är förlorad. 55 Herre, jag åkallar ditt namn ur gravens djup. 56 Du hör mitt rop slut inte dina öron för min bön om lindring och hjälp. 57 Du kommer till mig när jag ropar, du säger: Var inte rädd. 58 Herre, du för min talan, du ger lösen för mitt liv. 59 Du ser vilken orätt jag lider, Herre, skaffa mig rätt! 60 Du ser deras hämndlystnad, alla deras ränker mot mig. 61 Herre, du hör deras hån, alla deras ränker mot mig, 62 hur mina fiender viskar och mumlar dagen i ända om mig. 63 Se hur de gör mig till åtlöje var de än sitter eller står. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

12 64 Herre, straffa dem som deras gärningar förtjänar! 65 Förmörka deras sinnen, låt din förbannelse drabba dem! 66 Förfölj dem i vrede, låt dem inte leva under Herrens himmel! 4 Fjärde sången 1 Ack, guldet har svartnat och mist sin gyllene glans. I gathörnen ligger ädelstenarna strödda. 2 Sions ädlaste söner, mer värda än rent guld nu räknas de som lerkärl, som en krukmakares verk. 3 Till och med schakalen ger di och mättar sina ungar, men mitt folk är en hjärtlös kvinna, grym som strutsen i öknen. 4 Dibarnets tunga klibbar vid gommen av törst. Barnen tigger om bröd, men ingen ger dem något. 5 De som förr åt läckerheter svälter ihjäl på gatorna, de som vilade på purpur ligger nu i dyn. 6 Mitt folks brott var större än synden i Sodom, som ödelades på ett ögonblick utan att röras av människor. 7 Renare än snö var furstarna, vitare än mjölk, deras kroppar rödare än korall, deras lemmar som safir. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

13 8 Nu är de svartare än sot, man känner inte igen dem på gatan, huden stramar på dem, torr som trä. 9 Lyckligare de som stupade för svärd än de som stupar av svält, som tynar bort, sargade av hunger, berövade åkerns gröda. 10 Ömma mödrar kokade sina egna barn för att få mat när mitt folk gick under. 11 Herren tömde sin vrede, utgöt sin glödande harm. Han tände en eld i Sion som förtärde staden i grund. 12 Ingen bland jordens kungar, ingen i hela världen, hade trott att fienden kunde komma inom Jerusalems portar. 13 Profeternas synder och prästernas brott har vållat detta, de lät oskyldigas blod flyta i staden. 14 De irrar blinda på gatorna och blir fläckade av blod, de vidrör med kläderna det som är orent. 15 Ur vägen! En oren! ropar man framför dem. Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte! De irrar omkring på flykt, och folken säger: Här får de inte stanna. 16 Herren själv har skingrat dem, han bryr sig inte om dem längre. Ingen aktning visar man för prästerna, ingen hänsyn för de äldste. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

14 17 Tills ögonen värkte spanade vi förgäves efter hjälp, spejade från vårt vakttorn efter ett folk som ändå inte kunde rädda oss. 18 Våra steg bevakas, vi kan inte gå ut. Slutet är nära, vår tid förbi. Ja, slutet är här. 19 Snabbare än örnar i skyn var våra förföljare. De jagade oss över bergen och låg på lur i öknen. 20 Herrens smorde, som var vårt liv, blev fångad i deras fallgrop, han i vars skugga vi hoppats få leva bland folken. 21 Skratta bara och gläd dig, Edom, du som bor i landet Us också åt dig skall bägaren räckas, du skall bli drucken och visa dig naken. 22 Ditt straff är avtjänat, Sion, aldrig mer skall han föra dig bort. Men ditt brott skall han straffa, Edom, och avslöja dina synder. 5 Femte sången 1 Herre, minns vad vi fått utstå, se hur vi förnedras! 2 Vår egendom föll i främmande hand, våra hus kom i främlingars ägo. 3 Vi har blivit faderlösa barn, våra mödrar är som änkor. 4 Vi får betala för vårt eget vatten, vi måste köpa vår egen ved. 5 Med oket på nacken pressas vi hårt, vi är trötta men får ingen vila. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB

15 6 Vi gav oss under Egypten och Assyrien för att få bröd att äta. 7 Våra fäder som syndade är borta, vi måste bära deras skuld. 8 Slavar regerar oss, ingen räddar oss från dem. 9 Med fara för livet hämtar vi vårt bröd, hotade av angrepp från öknen. 10 Som en lerugn flagnar huden av brännande hunger. 11 De våldtar kvinnorna i Sion och flickorna i Judas städer. 12 De hänger förnäma män och visar ringaktning för de äldste. 13 Unga män måste slita med kvarnen, pojkar dignar under bördor av ved. 14 De gamla samlas inte längre i porten, de unga har slutat att spela. 15 Glädjen är borta ur hjärtat, dansen har bytts i sorg. 16 Kransen har fallit från vårt huvud. Ve oss som syndade så! 17 Därför är vårt hjärta tungt, därför skymmer det för vår syn: 18 Sions berg ligger öde, där stryker schakaler omkring. 19 Du, Herre, härskar för evigt, från släkte till släkte står din tron. 20 Varför har du glömt oss helt och övergett oss för alltid? 21 För oss åter till dig, så vänder vi åter. Herre, låt allt på nytt bli som förr. 22 Men du har förkastat oss och rasar mot oss i vrede. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB