TIDIGA ENHETS SKOLETANKAR

Transkript

1 I föreningen för svensk undervisningshistoria, adress Lund, utgör medlemsavgiften 5 kronor pr år.»årsböcker i svensk undervisningshistoria erhålla medlemmarna utan annan ersättning än 35 öres porto pr årgång samt eventuellt erforderlig postförskottsavgift (25 öre). o Argäng I (1921): l. B. Rud. Hall, Om Sveriges första läroverksstadga. Studier rörande reformationstidens skola och skolfrågor. 156 sidor. Kr. 3: G. A. Frykholm m. fl., Ur fryksände. Upplands-Lena, Slmltuna, Snavlunda och Välinge slwlhistoria. 78 sidor. Kr. 2: J. Karlsson, G. F. Lagerström, D. Nyström, J. C. Sandgren, Självbiografier 4. av lärare l-iv. 75 sid. Kr. l: 50. Sveriges allmänna Hiroverl<sstadgar 1-111: 1561, 1611 och 1649 års skolordningar i avtryck och översättning. 191 sid. Kr. 3:50. (Särtryet< på bättre papper i få ex.: 1649 års skolordning i avtryck och översättning. Kr. 3: -. Särtrycket erhålles ej för medlemsavgiften). o Argäng Il (1922): 5. Johannes Rudbecldi akademisim högtidstal, utgivna i översättning från 6. latinet. 156 sid. Kr. 3:-. A. P. Andersson m. fl., Lankasterskolor (i Dala-Husby, Huskvarna, Valleberga, Göteborg, Hamrånge, Asheda, Wallby och flera andra 7. orter). C:a 184 s. Kr. 3: -. Sveriges allmänna läroverl<sstadgar IV-VI: 1693, 1724 och 1807 års slwlordningar. 124 s. Kr. 3: -. o Argäng III (1923): 8. R. Cederlund, O. Haglund, G. A. Westerin m. fl., folkundervisning med lärda, etiska och pral<lisl<a inslag. Urkunder och historil< rörande Garpenberg. Levede, Strömsholm, Tådene, V. Vingåker, Västerhaninge och Västerljung. 187 s. Kr. 3: Sveriges allmänna läroverksstadgar VII: 1820 års slwlordning. 117 s. 10. Kr. 3:-. Till Joh. Rudbecldi l<aral<teristil<. Otryckta urkunder med kommentar. 96 s. Kr. 3: -. o Argäng IV (1924): 11. Sveriges allmänna läroverl<sstadgar. VIII, IX: 1856 och 1859 års stadgar för elementarläroverken. 125 sidor. Pris 3 kronor. 12. Ur Husby-Rel<arne. Kroppa, N. Björl<e, Älvdalens, Silleruds, Odensjö, Tådene och Garpenbergs sko1historia; historik och urimoder av prostarna N. P. Norrmann, Joh. Rydeman och Th. Sahlberg, D:r!(. Unge, folkskollärarna C. A. Ah/gren, A. Hiiggström, O. Danielsson och O. S. Alls m. fl. 156 sidor. Pris 3 kronor. 13. Sveriges allmänna foll<skolestadgar Pris 3 l<ronor. o Argäng V (1925): 14. Ur Växjö stifts follmndervisninghistoria (rör. Tegner m. fl.) av f<.. A. Hultkvist, B. R. Hall m. fl. 190 sidor. 3 kr. 15. f<.. F. l(arlson, /<... Thunander, Minnen från Örebro, Ny- och Jönl<öpings läroverl< samt Uppsala universitet. 99 sidor. 3 l<r. 16. Ur Malmöhus läns folkundervisningshistoria; av S. Schli.Uer, Jöns Johansson m. fl. JOO sidor. 3 l<r. Rei{Vireras hos Lektor B. Rud. Hall, Lu11d. ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA : ! ::: !~11/llillllillllllllllllll!!lllllllllllll:llllllllllllllllll!lllllllllllllllllllilllllllllllllllllllllllllllllllllllllllillllllllllllllllllllllllllllllllllllllll AGARDH, BERGMAN, BROOCMAN, FRYXELL, SILVERSTOLPE TIDIGA ENHETS SKOLETANKAR llllnllllllllll!llllllfil!llluiiillllllllllllll!lhiiiiiiiiiiiiiiii:iiiiiillllllllllllllllllllllllllll:lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiuiiiiiiiiiii LUND 19~6 l AKTIEBOLAGET SKÅNSKA CENTRAL TRYCKERIET

2 ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA [1926) BOKSERIE i\ied UNDERSTÖD AV [ÅRG. VI) FÖREN INGEN FÖR SVENSIC UNDERYlSN INGSHI STOR IA [Serie volym 18] UTGI'VEN AV -B. in,jd. HALL [Ål'SI olym 2] r AGARDH, BERGMAN, BROOCMAN, FR,YXELL, SIL VERSTOLPE TIDIGA ENHETS SKOLETANKAR l DISTRIBUTION: C. 1\'. K. G L E E R U P S B O K F Ö R. L A G, L U N D

3 [-- J l A N M. Liksom alla föregående årgångar åtnjuter den föreliggande ekonomiskt bidrag av staten och av Centralstyrelsen för Sverges allmänna folkskollärareförening. Föreliggande volym upptar skrifter och utdrag från tiden r8og-i832, vilka åtminstone i korthet förorda ett enhetligt skolsystem med folkskolan såsom grund. Fullständighet har ej avsetts. Ordlist~, tillägg och gjorda rättelser upptagas i slutet av boken. A ktie.bola ge t Skånska Centraltryckeriet Lund 1926 B. R. H. Uttalanden av Rektor G. A. Silverstolpe. t. = ) [Ett Memorial af Herr Silwerstolpe, Gustaf Abraham, rörande förbättringar i redan inrättade Uppfostrings- och Lärowerk, samt inrättande af nya till Allmogens underwisning.) Ödmjukt Men1orial Y Sedan Riksens Ständer nu gifwit Riket en förbättrad Grundlag; sedan denna Grundlag, till sitt eget stöd påbudit en säker 'fryckfrihet; sedan Swerige äger en Konung och en organiserad styrelse, tror jag allt nu möjeligt wara gjordt, hwad som fordras till befästande af Rikets inre lugn för ögnablicket. Ett hufwudsak.eligt ämne återstår dock ännu, hwilket bör blifwa ett mål för Riksens Ständers uppmärksamhet, så wida det ligger oss om h,iertat, att för framtiden stadga wår fl'ihet. Då denna frihet i Lagen endast är en död bokstaf, då styrkan och klokheten förenade lätt deri kunna göra intrång, iiger Nationen blott det hopp, att genom Tryckfriheten kunna förebygga alla wådeliga försök_ de~ e mot, under det förmåg an att skydda henne endast beror af Nationens werkeliga duglighet. 1\'Ien denna duglighet beredes hufwudsakeligen genom den uppfostran, hwarom Staten drager försorg. Det är genom den, som Individuens krafter utwecklas oeh rigtas så, att de en gång kunna sam- t:) Ur Bondeståndets Protocoller vid 1809 års riksdag I ~

4 -4- manwerka till befordnmde af Statcns ändamål. Den allmänna uppfo~tran är medlet hwarigenom Grundlagens anda sprider sig till alla delar af Stats-kroppen, medlet hwarigenom Statens fortskridande till en högre frihet ständigt befordra~, genom Medborgares upphöjande till en högre dug~ig~et. Att emellan ansbtlterna till denna uppfostran och SJelfwa Grundlagen måtte wam en fullkomlig enstämmighet, ä r en ound\vikelig fordran för möjligheten af Statens bestånd. Det är till en undersökning om denna enstämmighet i wåra uppfostrings anstalter och w år Grundlag jag i ödmjuk het anhåller att en kort stund få leda Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet. \Våra uppfostrings-anstalter äro icke allenast ej pas!'ande efter den Grundlag wi nu antagit: under.det wårt Land undergått täta Stats-hwälfningar, wår lag på många ombytande grunder blifwit utarbetad, Nationens allmi:innu odling betydeligen ändrat fonn, har wt'ut uppfostrings-work förblifwit oförändradt, fönvi.tl'fwat älderdomens wördigher, men äfwen dermed i hög grad dess swaghet. Danadt och bestämdt i en tid, då dess enda ändamål war att bilda Religions-Lärare till stadgande af Reformations-Werket, har det ännu i dag bibehållit denna bestämmelse, och werkar utom denna ensidiga nytta, ingen annan än den, som är en följd, dels af de denned förbundna anstalterna till en allmän wetenskaps bildning, dels af enskildta Lärares nit, då de kunnat draga fördel af det obestämda i Författningar, för att f ramsmyga det goda de sjelfwa åsyftat. Jag tror mig ej begå nägon origtighet, uär jag påstår, att '<Våra uppfostringil-werk hufwudsakeligen tjena till bildande af Prester och Folk-Lärare, all annan bildning, som der winnes, ligger ej i Inrättningamas ändamål, men denna!;etts kan ännu billigen utwidgas genom den, att de äfweu blott ofullkomligt och hög~t eusidigt bidrnga till dessa Lärares bildande. Nu fordra lilnväl alla Folk-Classer i Staten, att deras barn måtte. äga tillfälle till en unelenvisning i allmänhet, ::;å fri och allmän, att hwar och en måtte wiuna förmåga, att sjelf wälja Jefnadssätt, men åtminstone sådan, att en slag s kunskap och förståndsodling ligg er till grund fö r hwars och ens tillkommande wandel. Hwar och en af oss har wisserligen alltför ofta hört den allmänna klagan öfwer bri:;ten pä si"tdana uppfostrings-anstalter. De fl esta af detta Stt'l.nds Medlemmar hafwa lta.nske rönt dess följder, derigenom att Föräldrar, som h~st ömhet föt' sina barn, uppfostrat dem i sina eg na hus, och undandragit dem de många och oersärtelig a fördelar, som åtfölja en allmän uppfostran. De, som nära undersökt saken, hafwa utan twifwel med lidande sett, att förmögnare mäns bam genast wid deras första bildning blifwa ledda ut' samhället, i stället för ntt ifrån de spädaste åren, medan inga hinder ännu finnas för elen naturliga jemnlikheten, få uppwäxa ibland likar, ifrån början bildas genom inbördes öfning och inbördes täflan, och straxt lefwa i den werkeliga werld, som e n gång skall blifwa kretsen för mannens kraftfulla werksamhet. Om wåra Universitet eller högsta Underwisningswerk, skulle befinnns så inrättade, att vvetenskaperna och Underwisning deri behandlas såsom ett Handtwerk, om de aflyna under trycket af stränga skrå-författningar, om de befordra en slags lärdom för minnet, men föga odling af förståndet, om det sätt, hwarpå de bereda och pröfwa ämnen till Statcns tillkommande Embetsmitn, hufwudsakeligen leder till ensidighet, missbildning och uselhetens befordrande, om, långt ifrån att närmare med Staten fö rbinda Ynglingen och leda honom till upplysnil)g, sedlighet och kärlek till Fäderneslandet, de skulle befinnas fästa honom vid det egna intresset, och genom qwäfwand~ af det allmänna, hos honom upphäfwa sedlighetens gmnd, emedan när Ynglingen ej af ett högre begär lifwas, måste han med ungdomens eld öfwerlem n a sig ~t t de läg-re: O m dessa hufwudbrister i w åra Universitets"inrättningat nödwändigt werka på deras flesta Lärare, och den sl<ada de göra ej kan uppwägas af några fi't dugeliga personers sträfwande mot en i sjelfwa uppfostrings-werkets natur grundad rigtning ; Månne det icke förtjenade en snar hjelp, då i Fäderneslandets närwarande skick wår enda räddning hwilar på den allmänna patriotismen, på den enskildta dygden och dugligheten, på Embets-

5 -6 _ mäns skicklighet och liberalitet, på deras redlighet och oförfalskade wördnad för den allmänna rösten. Om wåra lägre lärda underwisuings-werk, Gymnasier och Trivial-Scholor styras efter en nu mera förludrad och för,,;etenskapernas närwarande form oduglig methode, om de äfwen Jämpat sig efter tidens anda, att ej gifwa någon annan och ädlare retelse till fönvärfwande af Jqmskaper, än den, att derig enom winna utkomst, anseende eller andra fördelar, om clerwid finnas inrättningar, hwilka långt ifrån att skyelda den fria utwecklingen af alla Lärjungars anlag, på ett bestämt sätt rigta dem till inskränkta ändamål, om de sålunda äro ett slags politiska werktyg, i stället för att de borde wara medel att bereda ungdom till emottagande af den bögsta möjeliga bildning, månne ej di't äfwen deras inrättning förtjenar att granskas och förbättras. Hwad dessa underwisnings-werk angår, har jag blott satt saken i fråga, ty jag wet, att Personer finnns, som ännu uppriktigt anse dem wäl inrättade. Inom mig äger ingen twekan rum. Jag anser dem ej passande till sitt ändamål: så har jng länge tänkt derom, och jng skulle kunna bestyrka det, genom mitt erkännande såsom Författare till den utförliga pröfning af denna sak, som jag för mera än 7 år tillbaka inlemnade till Kongl. Cantzlers Gillet, men hwarpå uneler clåwarande Conjunctur ej afseende gjordes. Jag skall ej eller undandraga mig, att, om så påfordras, fullständigt och öpp~nhjertigt framdraga mina bewis, och derefter torde allmänna rösten ej mera kunna blifwa twetydig. Men det är blott ett ringa antal af Statens Medleri1mar, som hafwa den kallelse, att blifwa Nationens upplysare, att intränga i weteuskapemas djup, och genom sitt snille, ehmn blott indirect och långsamt, dock kraftigast werka till Statens förbättring och slägtets förädling. Deras fram steg kunna wäl af Staten återhållas, men icke serdeles befordras. Lemna snillet frihet och det framtränger till sitt mål. Deremot bör. Staten sörja för bilda!_! det af hela den stora folkmängd, som åt Embeten och Näringar en gång skola uppoffra all sin tid, och hwars hela grad af odl~ng 7- ~/ l l1ufwudsakligen bestämmas af dess daning i ungdomen. Jag wågar dristigt säga, att wåm lägre Scholor, Stads-Scholor m. m. alldeles icke äro beräknade för dessa Folk-Classers unclei wisning, och> det till den grad att Föräldrar redan insett, att de ej med fördel der kunna låta sina Barn uppfostras, och heldre walt en kanske sämre enskild Information i egna hus eller så kallade Pensioner, men som närmare ledt till deras ändamål, än om de lemnat barnen i allmänna Scholor. Derigenom hafwa dessa barn, om de törwärfwat bättre kunskaper, dock saknat den owärclerliga bildning, som >vinnes derigenom, att barn uppfostra hwar.andra, deras egen inre frihet har tidigt blifwit qv, äfd, de l1afwa lärt att härma äldre menniskor, i fel som i dygder, innan de förstått att urskilja någondera, de hafwa blifwit -dl'ifhuswexter, som w1ssna innan deras frukter hinna mog na, och en allmän sinneswekhet, den Moraliska förenad med den Physiska, har mer och mer ibland oss blifwit allmän. Hwilken wåda för Staten om detta onda skulle tillvväxa? Ty wilkoren för Statens lycka är dess sjelfständigbet, och den beror deraf, att hwar lviedbargare har mod att unelerstödja densamma. Swerige är det enda Land, nog lycklig t att äga Bönder, som förtjena att wara fria Män, och som med full wärdighet deltag a i Riksens Ständers rätt att stifta Lagar: och för detta det talrikaste Ståndet, Landets kärna, för detta Stånd, som genom sitt deltagande i Lagstifcning en har ett 'Ostridigt behof af en högre bildning finnas blott enskilda 'OCh till antalet så få anstalter till uppfostran, att de knappast förtjena att uämna.s. Jag will ej föreställa mig, att den underwisning, som Presterskapet meddelar i Christen -domskunskapen af någon må anses såsom tillräcklig för Bonden. J Hg känner äfweu den inwändningen, som af många göres, att de upplystare bönder sällan äro de redligaste. Den förra anmärkningen bewisar fåkunnighet, den sednare någon brådska i undersökningen. Har wäl Landtbrukaren -ej behof af andra kunskaper än dem, som innefattas i Catechesen? Winner han derigenom en högre klokhet i sin. näring, lär den honom att känna Hlla sina pligter och rättig-

6 -8 heter som Undersåte och Medborgare, ja, upplyser den' honom fullkomligen om alla de Moraliska förbindelser, som. åtfölja hans lefna.d inom Samfundet? Och om erfarenheten. skulle bewittna, att ofta Bönder, som wunnit mera kunskaper än hopen, framstiga att såsom Advocater betjena. sig af de öfrigns enfald, bewisar sådant emot kunskapens. nytta, eller wisar det blott, att egennyttig a menniskor äfwert i detta Stånd kunna finnas? Bewisar det icke tydeligen, att det,vore både Folkets och Styrelsens Interesse, att od- lingen bland Bönderna wore så allmän, att de ej så lätt nf dylika bedragare kunde förledas; och sjelfwa dessa bedragare, hwad äro de annat än halfkunniga menniskor, som. kunna gälla bland de råa, men hwilkas swaghet lätt blottas. Nej, jag är fullt och fast öfwertyg ad, att wår Stat, son'} genom sitt fria Bonde-Stånd så länge håft en pålitelig styrka, skulle aldrig wara i wåda för sin sjclfständighet, om tillbörliga anstalter funnes för dess bildning. I anledning af hwad jag anfört förutser jag emot mig följande inkast: Det är lätt att wisa bristema, men det är swårt att afhjelpa dem. Satsen är sann, men det swåra är ej derföre omöjeligt. Förslag dertill höra ej till detta tiufälle. Ehuru det omöjligen kan want wådligt, att omskapa gamla uppfostringsanstalter, ät det dock en wigtig sak, som fordrar en mogen öfwerläggning-, och att i hela sitt sammanhang uttänkas. Min nfsigt har här allenast warit, att wisa nödwi:lndigheten deraf, att förbättringar i uppfostringswerket måtte på alfwar företngas. Lilnväl när jag redan i flere år tänkt öfwer detta ämne, när jng samlat alla de kunskaper och upplysningar, som till mina tankars stadgande deröfwer fordrats, anser jag mig berättigad att för- säkra, att sådana förbättringar äro möjeliga och lätta; och till oeh med att de med ganska stor framgång skulle kunna göras, utan att staten med nftgra stora utgifter belastades; ty kanske finnes det ingen gren af allmänna inrättningar i Swerige till hwars underhåll så betydliga medel äro anslag ne, som till Lärowerket. Huru hårdt att de då skola. bära så obetydliga frukter? Men jag will hänwisa hwat~ och en till den Schol-Ordning, som äfwen nyligen utkommit, i l f -Doch frågn, h\yad hopp det iir till en god undenvisning t Landet, när den mftste följas. Om det iln skall blifwa mitt. personliga öde, att efter den förrätta min tjenst sttsom Lärare, om jag då brottsligt skall lyda den, will jag ej uragtlåt-a detta tillfälle, då jag såsom Medlem af Riksens Ständer högtideligen kan förklarn, att en god allmän uppfosti an Pj knti winnas, så länge den efter denna Schol Ordnings illlwhning skall inrättas, och att jag således ej; anser mig delag-tig i den skada, jag såsom en lydande workställare deraf möjeligtwis kan komma att göra. Utan twifwel behöfwer j11g ej öka skälen till förbättringar i detta afscende, med en uppgift, som ej lärer kunna wederläggas, att de tieste brott i Staten härleda sig ifri'm bristande upplysning hos dess medlemmar och det förfnll,. hwnri den okunnige och oduglige så lätt råkar. I en tid, då nöden wändt till och med en obetänksam Regerings upplllärksamhet på Fattigwärden, hwilka säkrare medel kunna wäl finnas att motarbeta nöclon än lämpelig a Scholors anläg gnnde, der ba rn bildas till sedig het och nrbetsförmågn, och derigenom winna medel ntt en gång aftjena den wård,. Staten lenmat dem i deras wäl'lllösa tillstånd, att ej för Jedas till laster och hrott, utan såsom g oda och nyttige medborgare njuta samfundets fördelar. Genom den nya grundlagen är det åt en serskild Stats Secretcrare uppdraget, att wårda den allmänna upplysningen. Detta bewisnr, att Riksens Ständer redan wid ämnets wigt fä->tat sin uppmärksamhet. l\'ian bör wisst wänta sig' dc bilsta följeler nf denna nya inrättning; men det ii.r trolig-r, ja kanske ~;äken, att denna Embetsman ej på ett rätt alfwa.rligt sätt skall kunna företaga sig Uppfostringswerkets förbättring och kanske omskapning, om ej hans bemödande nf Riksens Ständer stödjes och rigtas, om ej wår allmänna röst röjer bristern11, behofwen, önskningama och bewisar, ntt en reform med framgång kan före tagas. Jag- öfwerlemnar åt Högloft. Ridderskapet och Adeln besti-imma sättet, huru detta kan winnas. Kanske förtjcnade saken, att af ett serskildt Utskott undersökas, hwilket Utskott ii.fwcn kunde pröfwa den af Herr Gyllensköld gjorde!llotio11

7 - 10- rörande Institutet för Döfwe och Blinde, samt underl'ii.tta sig om dc anstalter, som fö r den allmänna Fattigwården blifwit gjorda. I alla fall anhåller jag att wåra Medständer. af detta Memorial måtte få del. 2. Ideer om. Uppfostrings-verkets förhållande till staten*). Sjelfvit Stitts-imä.ttningen är den itllmännaste anstit1lt till en nittion s uppfostran. Dess ändamål är, att enligt vissa öfverenskornnit ville or. berodit säkerhet och frihet för allit samfundets medlenunar. Ur en viss synptmct skulle den högsta Tättvisit inom smnhä.lls-lefnaden bero af öfverenskommelsens innehåll när smnfnnds-contractet uppgjordes. :Men då ett såchnt contract vid sarnh~i.llens första li1rättniug alldtig m ecl1n~ ar enskild smnfuncls-m ecllem upj;göres, än minclre tmcler tidens lopp, med hvar och en ny iuträ.clandc förnyas, och tillika, nnller samhällets utbildning förlnmds-vilkoten stfincligt undergå förändrillgm, kan rättvisans regel ej sökas i förhumlets genom contract uttryckta vilkor som en gång blifvit lag, utan sjelfva dessa vilkor måste höra under en högre lag, clct vill säga, mhler dc vilkor, enligt hvilka en varelse sådan som memtiskan, ständigt nitlicande sig till en högre bildning, kan komma i b esittning af borgerlig frihet. Nationens tilltagande bildn.ing ])Öl' således vara beräknad såsom ett mål för sjelfva St.atsinriittningen, och den a.umä.mta uppfostran blifva icke allenast Stat.ens rättighet att sköta, utan äfven Statens pligt ittt r.) U 1 ' Pmclagogiska Handlingar" I. Häftet. (N arrköping 1813, A el. Fr. l{aams Euka) sid l besörj a. :Men jag har anmärkt, att ej blott de en gång li1gångna Yilkor för samhä.lls-lentaclen lemma ständigt förblifva dess r egel. Hela imiittningen skulle derigenom blifva blott. ensidig, och en gräns fästad för den allmänna bildningen. När det är Sta tens pligt att bereda tillfälle till allmän uppfostran för hvar samhälls medlem, måste dessa tillfällen äfven vara berä.kuade på alla de ändamål som ligga li10m.h etsen för mensklig förmåga. Vid lle anstallter Staten vidtager, måste således alla särskilda grader och fonner af allmiin och enskild bildning komma i herälmillg, så att när å ena siclan staten bör äga rätt att fol'clm af sli1a medlemmar den duglighet, att cle må kmma tvingas till verksamhet efter statens behof, Stitten igkc å den andra har tutderlåtit något tillfälle att bereda en sådan duglighet, genom hvilken efterlåtenhet ett. sådant tvång skulle l'itrit en stor orättvisa. I sammanhang med dessa slutföljeler ville jag staclgit såsom sattser: Staten äger?'ätt'ighet att fönnä sina mecllemma1 alt cmtaga en bildn ing afpassad efter statens ändamål. Staten är skyldig att upp1 ätta sådana anstallte1, huahgenom en fullstäncli,q bildning e(te1 statens ändamcu, kan bibringas hennes medlemmm. För att göra sig en regel för dessa allmä1rna itustallter iill befordrande af en bildning efter statens ändamål, måste man trndersölm hvacl 'som med en såcbm bildning menas. Att tillfälliga ändamål här icke lnmna leonuna i fråga, faller af sig sjelft i ögonen. Här menas sådana ändamål som äro villcol' för ernåendet af hela samhälls inrättningens hufvucl-princip, 11emligen: den högsta gracl af moralisk odlillg, den högsta grad af skicklighet i physiska krafter, med itfseende på Stittens allit locala förhållititclen. I afseende på moralisk oclling måste anstalltorna illom alla samhällen hafva samma egenskaper: olikheten dem emellan visar sig huhndsakligen ej förr än vid det sednare fallet, då landets physiska besjcaffen JJet bestä.1mner lin ättningarnas form. Alla nu vitrande Stitters medlemmar kunna ij1clelas i vis sa genom bestämda earactersdrag åtskilj el a classer. Allmänheten, elen l~igr e, arbetande clas :sen, hvars physislca förm åga lemnar den proch1ct som utgör s tatens förmögenhet: medel-classen ; elen som egenteligen äger, och rigt.ar elen physislca förmågan, och dess proclnct, cwbetet, den hvarest kundskaps-odlingen födes och hvarifrån den utgår

8 - l2 - till allmän förädling, till fullkomnande af mousldiga. företag, och sluteligen elen hvarur bildas do lii.nla., vetenslmps-miin och konstnärer, hvilka antingen i någon af dessa egenskaper, eller såsom ämbetsmän, Öfverhets personer eller blotta modlemmar af det högre ståndet, hafva en hufvudsaklig inflytelse på statens styrelse. Någon annan egentlig skillnad finnes oj mollan dessa olika classer, ii.n deras yrken och deras bildning, och i allmänhet att tala grundar sig sj e liva olikheten i yrken ytter st i olikheten i bildning. Det caracteristislm på denna skillmul ligger således äfven i bildningen, och får genom statens försorg sin bostiimning, genom do uppfostrings-inrii.ttninga.r Staten. till elen allmiinna bilcl11ingens rigtande föranstaltat. Det gifves on möjlighet för en Stats:;tyeolse, att genolll en väl inrättad Ämbetsmanna fönra:ltniug iigft 011 noggrann statistisk känuedom af sitt land, nii.stan på samma siitt som en Köpmall genom sina Handelsböcker i hvart ögonblick kan öfvorse tijlstånclet af siu rörelse. E11 Regering kan således alltid käuj~a de cla.sser hvn.ri dess unelersåtare äro fördelade,. deras mimhe u11clerdeluing.ar, deras olika tahikhet, hvad grn.cl af odling de vmmit, den form N atioualcaractern redan har, bristerna i odlllig för att leda till den som borde vara, ]warigenom sluteligen de erforderliga hj elpemedlon npptiickas.. Efter d e Europeiska Manarchiska staternas J! U VantJI de form,. sy11es mig behofvet af UppfoshingsanstnJlter Yara som följer. Alla Uppfostrings-austallter hafva till iindamål spridancle af upplysning, af gnuulsattser, och bildande till färdighet, till seeler och vnnor. Dertill nyttjas medel som lcunn a el o las i tv änne classer: Unelervisning ge 11om kundskap er, öfning genom disciplin. Den förra meddelar hvacl som bör göras och huru det bör göras: Den anclra bildar förmågan att göra. Sysselsätter sig en Uppfostrings-austn1lt blott mod endera, så förfelar den sitt ändamål. Votenskaperue hafva väl icke nu som i fonlna dar, en hellllig och en uppenbarad Hi.ra, men l)etraktade i sitt förhållande till menuiskorua, synes det likväl så i det närmasto :. Att framtränga till deras djup iir ett så svårt företa.g att dess utförande ä.r ganska få förbehållet. :Men all vetenskap har slutfölj'cler hvilka måste anvii.ndas i det. allmiinna l e fvomet ~ l l '()Ch dessa kunna Yicl anviimblingen af mängden fattas. Votensknpee studeras i följe häraf på t.vä.nne sätt: Först för att i hela sitt. system kiinnns, pröfvas till sin rigtighet, fullständighet och bevisligh et., och utvecklas till alla si11a r esultat: För det andra, att Jdiltnas i sin auvä.uclnulg. För dem som studera dem i det fcil'!'a a.fseenclet, lär da, äro de mål för forskning och utveckling : För dem som söka dem till användning i det allmii.nna lefvornot, äro do i mer eller minch e mån, lä1 o1, t1 os sutlsa, antagna scmningm. Om sam1ing dtersträ.fvas i populära liiror, iir det nödviindigt, att de lärda skyddas, och mod full frihet få göra sina forskningar. Ett land der de lii.rdas foi sk ningar iiro utan.i:nhytelse, styr es af fönlomar och mngtspråk. Anstallter till bildande af lärda äro de hufvuclsakligaste i en Stat. Ehuru det är Yid dem som all uppfostran fullii.ndas, är det dock af deras beskaffenhet, som alla de öfriga bero. Ifrån V etenskapem a i sin yttersta abstractiou, till Regeringskonston i alla sina mindsta gtenar, och näringarna i sij1a yttersta fördolnil1gar hiirleder sig all kundskap ifrån de lärda, och sj elfva uppfostran har derifrån sitt urspnwg. Men nppstigaji(lot till lnmdskap i hvad grad som häldst går småningom, ifrån det enklaste till det mera invecklade. All -undervisningmåste bogynnas med Elemeuterna. Dessa Eleme11t äro dels Element af Jmndslcap i allmänhet, dels Element af Yissa kn.ndslca.psgrenar. De föna äro vill;:or för all uppfostran och måste således liiras af alla, utan afseende på deras tillkommande bestämmelse : de sednare lemma i vissa fall umbäras, och komma oj i fråga utan efter förutgånget val af lefnadssätt. De allinätmaste Elementm na af kundskap i allmänhet förvärhas genom Hi rand e af konsterna att läsa, slc'l'ifva och 1 äkna. När man dom kan är man i besittning af de otmclyikeligaste medlen att förvii.rfva högre Jmudskapor, till h.vnd ändamål man häldst rigtar sin uppmiirksamhet. Att tillfälle till deras lärande måtte finnas för llvar och en statens wedlom, det iir statens pligt n t t besörj a; men det är ock å andra sidan Statens rätt att fordra, att hvar och en mecliem af samhället skaffar sigdessa lcunclskaper im1an han gör nuspråk, att såsom fnllmymlig åtnjuta Statens skydd. Rättigheter och skyldig-heter måste vara inbördes. \"i hafve således hä.r en nlllllän class af Uppfostrings-

9 -14- l Q anstalter, gemensam för alla statens mecllemmar, hvilken må erhålla nanm af Polk-Scholm. All kundskap som går utom dessa Element, rigtar sig genast till något särskildt ändamål. Sådana lnuma vara af Statm1 föreskrifna ändamål, såsom: l:o Allmänna: a) kännedom af en af Staten antagen positiv Religions lära: b) kännedom af de statens lagar, som äro allmänna vilkor för samhä.uslefnaden, 2:o Enskilclct: kännedom af de Statens lagar, som äro vilkor för enskilda lefnaclssätt inom samhället. Kundskaperna om allt detta kunna äfven anbefallas såsom vilkor för åtnjutande af medborgerlig rätt. Det är också då å andra sidan Statens skyldighet att åt alla sina medlemmar hålla tillfälje att dem förvä.rfva tillhanda. De höra således äfven till undervisningen i Polk-Scholw, Staten dock alltid obetaget, att såsom nu mecl Reli(!ions-Läran, öfverlemna omsorgen dm om åt en särskil el inrättning, allenast den af alla kan och måste b-egagnas: ty i afseende på dessa kundskaper bör ingen kunna undskylla sig att icke hafva fått lära dem, då hans brottsliga handlingar inför staten ej genom olnmnighet befrias för straff. Vidare hafva dessa ytterligare ämlamål afseende på olika lefnads-sätt. och yrken inom samhiillet, hvilka bero af indivicluernas fria val. I elen mån kundskapernas inhämtande beror af medborgares fria val, i samma mån är statens pligt att dertill anslraffa tmdervisnings-anstallter mindre positiv: men, då ibland statsföreningens hufvudföremål den allmänna odlingens- befordrande är ett af de förnämsta' bliiver statens pligt i detta afseende icke tvetydig. Främsta rummet blancl dessa anstallter intaga då ofelbart lärcla Schalar, då af dem hela möjligheten af alla andra slag beror. :Men länlomens fält är ganska vidsträckt, och vägen till kunclskapernas högcl lång att vandra. Gradvis måste vetenskaperna studeras, och kundslcapm na ij1hämtas uneler en efter plan a,nstä.lld förståndets utveckling. För bildandet a,f lärda måste således finna,s flera shg a,f Schohr, först sådana cler Elementen lii.ra,s, såsom Språken, grundema för :Mathematik, en öfversigt öfver all Historisk kundska,p, alltsa,mmans till den grad mijmet kan fa,tta, uneler det förståndet öfvas till egen verksamhet a,tt anvä.nda. det samlade förrådet; sedan sådana, der Hi.rjungar uneler anj -15- visning af lärare tillegna sig genom egen forsirning och ett fritt användande af sitt samlade förråd vetenskapema., uppställa dem i system, granska. och utarbeta dem. Mot den förra classen svara inom vår Stat T1 ivial-scholm, Cathedral Schalar och Gymnasie1. Den sednare kallas Unive1 s-itet..lvien dessa. Schalar äro användbara. icke blott för de eo eno teligen så kallade lärda.. Af elen stora mängelen Ämbets- och Tjenstemän af flera. slag har Sta.ten en positiv rätt, att såsom villwr för deras m1ta.g ancle forcha vissa lmndskaper, rättade efter de förvaltnings-grenar som höra till hva,rs och ens befattnijlg. Då dessa. kundskaper alla härleda,s ifrån vetenskapema, äro de lärda Schalarna för clem otmdgäi1geliga bilclnijjgs-a,nstallter: men det är en möjlighet, att, då all handläggning fordrar öfning, för Äm bets- och Tj enstemä.n vissa färdigheter behöfva förvärfvas, hvartill ej tillfälle finnes vid lärda Schalar, llyarföre för särskilda. yrken sådana öfnings-schola,r kunde. blifva af nöden. Sådana, iiro Militair-Scholar, både för lanels och sjö milice, Seminarier för Prester och Scholm-lärare, Institut för Bergsmän o. s. v., hvillm secla,n lärda Stuclier äro gjorda b ereda kundskapemas yttersta, använclnij1g vi el vm kelig handläggning. De Schola,r som nu här blifvit angifna böra af Staten inrättas för den stora allmänhetens, de lärdas, Ämbetsmäns, och så vida man bör tro 'att elen högsta cla,ssen i staten bör sträfva till elen högsta odling, ä.fven för dess uppfostran. Det återstår då allenast att uppgifva, hvilka a,nstallter erfordras till meclelc]assens bildning. Dessa inskränka sig, i afseende på Statens pligt enelast till ett enda slag n.f Schalar, som man i seclnare ticler gifvit namn af Real- och Borgm e-scholar. De skilj a sig ifrån lärda Under-Schohr ganska, litet, och hufvudsakligen enelast cleri, a,tt vissa blott elen lärda bilclnino en b åsyftande läroämnen, såsom cle gamla Språken och antiqviteterna m. m. ifrån dem kunna, uteslutas, och cle mathematiska och physislm vetenskapcma, der på ett mindre abstract sätt och mera med afseende på deras användning i allmä1ma lefvernet böra behancll~s. :För clem af medel-classen som åstunda gå längre i djupa Stuclier, måste cle lärda Scholama vara öpna.. Likväl lemma ej dessa Schalar räcka till att bibrij1ga.

10 - 16- fullständigt alla de kundskapor, som kunna behöfvas till ett fullkomligt skötande af hela clou mängden af 11ä.ringsgrenar, som finnas inom ett samhälle. Man kan dm före, likasom nyss vid frågan om bilclningen af olika slags Ämbet smän, äfveu här möta b ohofvet af a.nstallter till b efordrancle af en högre duglighet i vissa näringar, såsom Handcls-Scholar, Landbruks Institut, hvarjehauda slags lnclustri-scholar. &c. Men i afseende på dessa har Staten minst någon Pligt.. De förtjeua dess skydel och uppmuntran: det är ofta statens intaresse att gifva dem sitt uneler stöd; men de påkallas egenteligen af clot enskilda interesset och kunna till och med svårligen väl inrii.t.tas och skötas, om ' icke detta är deras hufvudsakliga clriffj eder. Mången lä.r er genast fuma att dessa allmänna utkastade icleor forclra en nogare utföming. Det hör ock till min plan att småningom meddela den. Hvart jag syftar torde häraf lemma inses : och om mina tankar hädanefter mera ströelda komma att. se dagsljuset, torde dock någon uppmärksam läsare fuma dom utgöra en länk i elen allmänna kedja jag här angifvit.. 3. Försök till en Framställning af Allmänna Läro-Verkets närvarande tillstånd i Sverige'~)..... [Jag tror mig] hafva b e visat: 1 :o Att vi sakna. Skolor för Allmogens undervisning. ''') Denne h oks titel fortsätter på följande vis : af GUSTA~ ABRAHAM SILVERSTOLPE, Rek to t för Tt ivial-skolau i N on köpiug; J e m te Ut.la.taudeu cleröfver af CARL ULRIC BROOCMAN, Sub-Rektor vid Tyska Skolau i Stockl10lm ;.JoHAN ÅsTRÖM, Theologirn Doktor, Prost och Kyrkoherde ituna oc_h Sta:by_; och CARL VON RoSENSTEIN, Theologirn Doktor, Biskop öfver Liuköpmgs Stift och Kommendör af Kong l. Nonlstjerne-Orclen; samt R ektor S!LVERSTOLPE~ clerå o ifna F örklaringar: Till HANS KoNGL. HöGHET KRON-PRINSEN l underdånighet aflemuacle, samt p å. Dess befallning och bekostnad utg-ifne af lcougl. Uppfost.rings-Comiten. STOCKHOLM, 1813, TRYCKT l KoNGL. TRYC -KERIET. Här avtryckas sid , :o Att våra Skolor. OJ äro lämpelige till elen nödiga unelervisningen för näringsidkare af medelklassen, och att der-. före on stor del af dem i sådan afsigt behöfver reform. 3:o Att v_åra Lärda Skolor äro inrättade blott i en partiol afsigt, nemligen bildande af Prester, till skada för au annan J1ögre bildning af egenteligen lärda, eller hela mängelen af Statens öfriga Embets- och Tjenstemän. Behofvet af för b ättring har visst icke knnnat undfalla Eders Kongl. Höghets skarpsinnighet. De här anförda facta äro tillräckliga skäl, lwarföre förälclrar i vårt Land så ofta se förbi nyttan af en allmän. uppfostran och skaffa sina barn enskild undervisning, elen do bättre förmå rigta till sina ~uskilda ändamål. Och likväl, borde ej samhällslefuacl en redan bör j a i barnaåren, och elen in l) öreles broderlighoten och känslan af inböreles och gemensamma pligter tidigt väckas hos en N at.ion, som g enom en enig anda skall bibehålla en god Lagstiftning, och genom kärlek till Fäderneslandet älska elen Konnng, som skyeldar d ess sj eliständighet och fril1et? Men denna olycka, att så många i Sverige mhlandragas fördelarna af elen allmänna uppfostringen, härleeler sig tillika Jmfvuclsakligen cl01 ifrån, att vid våra Skolor man väl sörjt för undervisningen, men ej för uppfostr.ajl. Barnen njuta dervid af Läraren nästan ingen vård utom uneler lästimmarna; för en sådan vård fumes ingen föreskrift, hvarken i afseende på Föräldrar eller Lärare; hela elen undervisningsgren som de gamle kallade Gylllllastik, är underlåten, och således kanske det hufvudsakligaste ändamålet af en allmän uppfostran, national-karakterens bild.ning, enelast indirekte genom våra Uppfostringsverk beredd... R e c a p i t u l a t i o n. Jag har trott mig kunna påstå: Att Sverige äger en myckenhet Uppfostringsanstalter, men munera utan inböreles sammanhang; Att de till sitt. antal ej äro svarande mot folkmängelens behof; 2

11 -18- Att de till sina egenskaper ej äro lämpade efter de olika folk-klassernas behof; -. Att Skolor för det arbetande Landtfolket saknas; Att ingen slcilnad är gjord mellan Läroverk för den del af medelklassen, som _ ägnar sig åt näringarna, och den som går till vettenskaps-studier och embeten; Att en sådan slcilnad är nödvändig; Att en myckenhet af våra Stads-skolor kunde inrättas efter den förras behof; Att våra Trivial- och Katedral-Skolor, samt Gy=asier, torde vara tillräckliga för vårt behof af Lärda Skolor; Men att de borde då så reformeras, att de svarade fullkomligt mot detta ändamål; Att om Skolornc uppfyllde hvad man af dem kunde fordra, skulle Universiteten ej behöfva befatta sig med skohuuler- VISlllllg j Att det är stridigt mot grundsatts att Universiteter betragtas såsom Skolor; Att de äro det ställe, hvarest vettenskaperna böra drifvas till sin hög d; Att desse fordrar för Läraren full frihet att upparbeta dem; för LärjtUigarna, att utan hinder af bristande elementarkundskap er, helt och hållit öfverlemna sig åt vettenskapernas studier; Att det är ett fel i inrättningen att ett rent vettenskapsnit ej är motivet för Lärarna vid Universiteten; Att orsakerne dertill äro: att Lärarne äro bundne vid undervisningen i vissa vettenskaper, utan fril1et att läsa öfver andra, och derigenom utan inböreles täflan : att deras intresse, genom löningssättet, ej är förbundet med vettenskapemus upparbetande, utan tvärtom med deras wielervisande efter Skolmetod: att de dragas ifrån saken genom heterogena befattningar : att genom inrättningen af examina, kunskaps behofvet blifvit f~stadt vid inskränkta ptmkter, och den gällande domen öfver trngclomens framsteg med uteslutande rätt tillhör, likasom i Skolorna, sjelfva undervisarne, och således lärjung arne hvarken uppmuntras i sine bemödanden eller blyges att stadua vid medelmåttan: att, ändteligen, verkliga Skolanstalter ) - ldblifvit i Universiteten inympa.de, hvillca niir dc göra vidsträckta stndi~r obehöfliga för befordringar, verka att mängden väljer de gma.ste väg arna till utkomst, framför dc längre till en hiigre bilclni11g. Om dessa äro resultaten af dc gjorda uppgifterna, täcktes Edee Kongl. Höghet tillåta framstii.llandct af följande Frågor. l. Bör icke Staten föranstalta att tillfälle måtte finnas för hela Landets Ungdom att erhålla undervisning? 2. Bör icke i sådan afsigt undersökas antalet af dem som behöfvlt undervisning, samt deras fördelning efter olika folkklasser? 3. Böra icke undersölmi11gar anställas huru Skolor böl'a ilu iittas efter dessa folk klassel's olika bchof, och sjelfva anstalterna derefter l'ättas r. 4. Böra icke Socken-Skolor inrättas för elen talrika folkklass som limefattar J ord brukare, Dag-svcrkskarlar, Hand t~ verkare och Tjeustehjon? 5. För elen delen af medel-klassen som ärnar sia- till niiri11garna., böl'a icke särskilda Skolor imättas, der und~rvisning erhölles om de för dem nödig-c l'esultater af vcttenslmperna? G. För dem som skola bildns till Embctsmän eller Lärda böra icke Skolor finnas, som fn1lstiincligt bereda barn oc}~ ynglll1ga.r till sjelfständig a studier vid Universitetet?.. 7. ~öra_ icke våra Trivial- och Katcclral-Skolor samt Gymnaswr t1ll Sistnämnda ändamål vara tillräcklige, helgas endast till detta ändamål, och derföre reformeras i den afsio-t att dertil blifva tj enlige? o 8. Äro våra öfriga Sta.ds-Skolor tillräcklige till Skolor för elen delen af medel-klassen som ärnar sig till närillgarna r 9. Hvad reform höra de underg-å för att dertill blifva lii.mpelige? 10. Hvillm äro de mest tjenligc kroppsöfningar för våra Skolor? och genom h vilka iju ättniligar skulle man läm p eligast skaffa barnen tillfälle till mulenisning i dessa öfn i ng ar?

12 Bör oj tilldonisningen i Socken-Skolor på Landet tillhöra Preste1;shtpet? 12. Kan ett tillrri cldigt antal Socken-Skol-Liirare erhållas, utan förökning af Presterskap, och lönas medelst dc till Prosterskapets underhåll r edan anslagne tillgångar? 13. Vore det icke förslags Yis möjligt att Capcllanerne förordnacles till skolmästare? 14. Om Skolorne rätt inrättas, böra icke Uni, ersiteterne upphöra att b etraktas såsom Skolor? 15. Bör clet icke stadgas att ungdomen ej der får tilltriide, innan densam1mt r edan väl inhemtat alla elementer, och enelast hacle öfrigt att arbeta. sig till cien yttersta fullkomlighet i sina kunskaper r. Hi. Skullc clet vara nyttigt att stadga. ett minimum i ålder för.dem som finge antagas till studenter, id Universiteten: olika för dem so ni hade gått igenom Sicola o c h Gymnasium, och olik~t för dem som erhållit uppfostran endast hemma i föräldrars hus r 17. Böra. icke alla medel användas att göra Uni versitetets Liirare till nitiska vettenskaps-idkare? 18. Bör icke derföre dem emellan, genom full frihet. att undervisa i hvad kunskapsgren som helst en inböreles tii.flan vii.ckas r 10. Bör icke iifvenl cdcs så in r ä t tas, att sj elha p mulingefördelen retade till en högre Yettenskaplig förtjenstr 20. Böra icke alla examina ]mättas på ett sätt, som ålade de Stucleranclc ett större behof af kunskaper, od1 :icke sätta det gällande. betyget öfvcr deras kunnighet i beroende endast af Lärarnos omdöme r 21. I hvad mån skulle sådant ber o nf Yål'a eclesiastiska och civila b eforclrings-författningar?. 22. Böra icke Univer sitcternes ekonomiska stp-elsc m- r ättas annodun dit ii n elen ä.r? 23. Bör icke Univer sitetemes vidsträckta j uriscliktion ininskriinkas inom don nödiga nppsigt som tillkanuner L ärare öfver Lärjungar? 24. Bör icke skillnad göras emellan cliscipliu vicl Skolor och vid Uni''Cl'sitct? och hvari består denna skilll!acl? Skulle iekc ::'1-Iilit ii r-undm:visnuj gcn fiirtjena en siirskilcl uppmärksamhet? 2G. BoTde den icke. i afseonde på kunskapern a, fullboydas va UniveTsiteterna, fö r alla dem som 011 dag sk ulle kunna hoppas att erhålla ett Öfvcrbefiilr 27. Då behofvet af kunskaper i civil a iircndcr så ofta fumes, vid Militäriska befattningar, fiironadt med hehofvct af JVIilitiiriskä knusknper, vore det icke rätt vigtigt, att de som egna sig till lcrigstjenst, blefv e föj:secldc,. till en viss betydlig grad, med allmiinna kunskaper oumhiirliga för alla medborgare, i tillstånd att på något verksamt siitt vinna u1flytaudc på Fäderneslandets öden? 28. Hvillca sii.rskilda anstalter vore vid Uni versitetetila 11 öd viindiga., till fiirmån för den ::\lilitiira uppfostran? 20. Hvilka äro de siirslcilda gr.undsatserna för Flickors uppfostr an och undervisning, och genom hvilka medel borde Sta.ten dertill bidraga r 30. Om en reform af Läro-verket är nf nöden, kan den giiras hastigt, eller bör den verkstiillas småningom? 31. Om elen bör vcrkstiillas småningom, hör sådant ske genom successiva rättelser i clc bristor man tillfälligtvis upptäcker, eller bör det ske efter en föru t uppfattad allmän plan, grunclacl i ett system för un ät.tningen, hvilkct inom en bestiimd tid bör vara. infördt? 32. För att kunna uppfatta en sådan plan, bör icke en JlOggrann nndersölming om Uppfostru1gs-vcrkets tillstånd, samt de medel man kan disponera, föregå? ' 33. För att kunna vcrkstiilla en sådan plan, finnas några förberedande anstalter att vidtaga, hvilka ej nödvi.indigt bero a.f en sådan undersökning? 34. :MåJlllC icke hufvudsakligcn dcl'till hiircr att utreda, huru ski cklige Liirare skola bildas? 35. Vor e icke första steget dertill att snart sätta Universiteterna på den fot, att dc allvarligen verkade till läl'domens och lmnslmp emas utredande och förökande? 3(i. Kan icke denna Univcr sitetcm as förbiittriug vel'kstäuas fort.n.re, och alldeles o beroende af Skol ornas?

13 Böra icke särskilda Skolmitstare-Seniinarier inriittas, hvarest, under skicklige lärares tillsyn, -öfning i undenisnings-' konsten kan in hem tas ( 38. Bör icke sallllllansättningen o ch utgifrandet af tjenlige Läroböcker på allt sätt uppmuntras? Under upprepmide af huru mycket jag befarar att uppgifterue i denna Framställning icke äro fullständig:a, och till och med att några misstag cleri sig UlSJnygt, förnyar jag i underdånighet hos Eder Kongl. Höghet min anhållan, att denna Skrift måtte öfverlenmas till granskning af några sakkunniga domare, innan den underkastas någon pröfning, som lninde leda 'till formliga mått och steg. För öfrigt anser jag mig lycklig genom medvetandet att ej -hafva staduat en overksam åskådare af elen allmänna uppfostrans förfall, när en ny Samhällsordning syntes böra påkalla en hastig och verksam uppmärksamhet åt detta föremål. Med djup undersåtlig I'Örllnacl har jag elen nåden framhiirda Högborne Furste, Svea Rikes Kron-Prins Eder Kongl. Höghets N on köping: d. 3 September unclerdånigste och tropligtigste tjenare GusTAF ÄBR. SILVERSTOLPE. [Läsaren kan här hoppa över niista avdelning och läsa BL"Oocmans svar, som avtryckes därefter, samt sedan läsa vad nu härefter följer. Detta är hämtat Ul' Silverstolpes -sistnä-mnda bok s. 115 o. f.] REKTOR SILVERSTOLPES FÖRKLA RINGAR I ANLEDNING AF SUB HEKTOREN BROOCMANS ANMÄRKNINGAR*). J ag har svårt att uttrycka min erkänsla mot Författaren, för elen värdighet hvarmed han meddelat mig sina granskningar: elen vittnar om renheten af elen själ som dikterat dem: elen sätter för mig i en klar dag elen vm keliga förlust vi gjort genom hans frånfälle. Sedan han ej mera sjelf kan vara verksam, må j ag få visa den redliga aktning mot hans skugga, att söka befordra hvacl han tänkt, utredt och önskat, äfven om det någon gång må kosta uppoffring af mil1a egna synpunkter. Jag skall lika oförstähelt erkänna de misstag hvarom han öfvertygat mig, som försyata hvacl jag ännu anser vara rätt. Den första afclelningen är i det hela ingen kritik på mit arbete. Det är snarate ett svar på en del af de frågor jag framstäldt; och för den som kan se hvartåt' Författarens yrkanden syfta, och kan för. sig utföra hvad Författaren på många ställen blott med korta ord antyclt, är hans system om den allmänna uppfostrans inrättning ganska klart. Hvilken skulle icke meclgifva hans a1lmä.nna klassifikatimi af Skolor, i B ar n Skolor, Borg are-skolor, Gymnasier eller Lärda Skolor och Universitet? Uneler dessa klasser inbegripas utan tvifvel alla nödiga särskilda inrättnu1g ar för allmäm1a undervisningen. J ag vill allenast icke alldeles förvandla våra Lärda Underskolor (Trivial-Skolor) till Borgare-Skolor: jag vill ej unelandraga medelklassens barn all lärd unelervisning: j ag vill ej att vägen för barnets gång till odling skall bestämclt utstakas i elen stund det ingår i en viss Skola: jag önskar att genom försök måtte utletas llyilken är elen bästa. Jag medger således alltför villigt att Barn-skolor äro de, der unelervisningen bör begynn as, och j ag tror att uih1ervisningen der bör il1skränkas inom förmågan att läsa ilmantill, i älrna och skrifva. Skall elen sträckas längre måste det stadria u10m det enklaste ''') Nyss nämnda bok sid. ll!:i- 117, 119.

14 -24- af christendoms-kunskapen, samt en tjenligt inrättrad Orbis Pictus. - Fråil dessa Barnskolor (Folkskolor) må alla barn som befordras. till en högre odling genom studier, insättas i Trivial-Skola, och der genomgå tvänne förber:edancle klasser, innan det bestämmes hvacl väg de för sin framtid skola söka. De som då ärna gå lärdoms- eller embetsmanna-vägen, fortsätte kursen genoni Trivial-Skolan, för att sedan genom Gymnasium komma till Universitetet, och der aflägga de prof Staten föreskrifvit. Alla andra böra flyttas till en särskild Skola af en eller två klasser, hvarest läres hvad för näringsidka\:e, ocll andra än Lärda och Embetsmän, är af nöden,_ till den fullkomlighet att de genast ktulll.a ur Slcolan utgå till Jet första. idlmndet af sitt yrke. Det må seelan bero af private anstalter, om. Skolor till ett fullkomligare lärande af särskilta yrken skola finnas, såsom Hanclels-Skolor, N avigations-skoloi, m. fi.; äfvensom det kan vara styrelsens omsorg att inrätta Militär Skolor och andra lustituter till bildande af mera kunnige eller färdige Embetsmän. - Med denna lilla förändring af Författarens plan, tror jag vårt gemensamma ändamål säkrast skulle vinnas, och j ag tror att om vi kunnat confrontera oss, skulle vi snart vat it ense. - Den unelervisning han i sina Borgare-Skolor föreslagit, vinnes lika, enär, genom en derefter lämpad lii.sorclning, cle ämnen solil i Trivial-Skola.tJ.s bägge första förberedande.klasser undervisas, ställdes i sammanhang med dem som sedermera i de bägge förestående Borgerlig a. eller Apologist-klasserna förekomma; och den egentligen lärda eller embetsmanna undervisningen futge, som hittils, behålla. sina två klasser i Trivial-Skolan, till vi.tmande af större grundlighet i de lärda Språkens elementer, och matematiken. Om en gång på dessa förslag afseende skulle göras, och nödiga. statistiska upplysningar inhämtades, hyser jag ett hemligt hopp, att den föreslagna i princip gnmdade reformen, ej skulle möta så många fysiska hinder, som man förmodar... I anledni.ttg af Herr Broocmaus anmärkningar, skulle jag finna skäl att aitse hans förslag om Folkskolors inrättning riktigt, och tror med honom att de på många ställen på Landet måste vara ambulatoriska. De mindre Stads-Skolorna i Städerna borde dock alla förvandlas till slika Barn-Skolot\ f f och ingen Stad titmas en sådan förutan. Om, sedan, de större Stådsskolorna,.i emte Trivial-Skolorna inrättades, enligt mitt ofvanniimnde förslag, med fyra lärda klasser och tvänne borgm liga, och det antal vi äge af Gymnasier bibehölles, samt vå1 a så kallade Katedral-skolor förvandlades anti.ttgen till så. beskaffade Trivial-Skolor, eller till Gylllllasier, anlagda på ställen der dessa till iifventyrs saknas, skulle unelervisnings-systemet snart niirma sig fullständigheten

15 Carl Ulric Broocman. OM DET OFFENTLIGA LÄROVERKET*). Om man öfvenäger, huru mycket den offentliga uppfostran, visligen inrättad och sorgfälligt vårdad, kau bidraga till ett folks förädling och sällhet; må man fönånas, att så få Regeringar, ej förr än i vår tid, på den fästat sin hela uppmärksamhet, för att gifva åt densamma tlet möjligen l)ästa skick i sina Stater. Det är geno'm elen, en allmän patriotism kan spridas och alla unga sinnen eldas till oeg ennyttig verksamhet och de största uppoffringar för Fädemeslandet; det är elen, som kan väcka ett folks alla slunnancle krafter, lära det käm1a sin rätta bestämmelse, samt härda och öfra det, att med mod kunna möta alla faror; den, som kan bilda ungdomens vaknande förstånd, lära det med eftertanke åskåda och behandla allt i vm lden, och utrusta det mect nödiga kunskapel" den som kan vänja till ihärdigt arbete och allvarligt nit i ' alla företag, ' väcka vördnad och kärlek för all sanning och dygd, afsky för allt falskt och lastbart, och liim att endast värdera personlig förtjenst; elen, som hos ett: uppräxande slägte åter kan lifva ett folks slocknande Religionskiinsla, och lära det genom de heliga Urlmndema igenfimw vägen till Jesu öppnade Himmelrike. - Den offentlig a uppfostran är det, som än ytterligare kan och bör gifva alla Samhiillets med- r.) l\{agasi 11 för föräldrar och lärare. Andra baudet. Stockholm.. T~ yckt hos Carl Delen (1811) 1812; tredje häftet s. l o. f. Avtryckt äyen 1 Silverstolpes Försök. Jfr.: Om förbållandet imellau wåra högre och lägre L~rowerk och nödwändi<theten af dess bestämmande, i anledning af framl. h.on Rektorns och L e da.m~teus af Kong1. Kommitten för Uppfostringswerket, Bro o c mans Afbandling i Femte Häftet af dess Magasin för :Föräldrar och Lärare. (Insändt)" i Journal för Litt. o. Theat. 45 ("/2), 47 (2"/2) lemmar en allmänt mensklig bildning, och derföre redan emottager till undervisni11g det sexåriga barnet, på det i denna första lärotid dess själs krafter ej genom. en falsk behandling må förslöas och ilisöfvas, och det' för alltid beröfvas förmågan att kmma vinna någon rätt förståndsodlillg;. det är elen, som drager omsorg att tillfällen må gifvas för en högre medborgerlig odling, att alla de språk och lnmskaper af imgdomen må kunna inhämtas, som äro nödigl!- till handel och sjöfart mellan Folken, och alla närillgars och konsters lif il10m ett Sam- 1IäUe; och det är ändtligen elen, som för utvalda ynglillgar öppnar Vettenskapemus fält och källor, och bereder dem att framgå som fullbildade män, h vilka bland Nationen upprätt- 1Iålla kultur, seder och kunskaper, i det de antingen, som Embetsmän af alla klasser, praktiskt använda sina förvärfvade insigt.er, eller såsom forskare söka att djupare intränga i san- nillgens helgedom och gehom nyrt upptäckter gagna sitt folk -och sitt slägte. Så vidsträckt är den offentliga uppfostrans förmåga. Men, frågrtr man billigt, h varigenom, på h vad sätt kan den uträtta allt detta? Efter min tanke äro i allmänhet följ ande Inrättl1Dlgar dertill nödige: l. BarnslcoloT. Sådana böra finnas öfverallt i ett Rike, så i Städer som på Landet. Deras inrätti1ing är af största vigt -och stort ii1flytande i ett Samhälle. Ty det är dessa skolor, som först mottaga bamen till undervisning, för att väcka deras.slmnrande själskrafter, och gifva dem alla en god rigtning. De lägga således grunden för all framtida biltining och bi:.. brii1gar det ung a sinnet antil1gen håg eller olust för kunska :perna. För massan af Nationen äro de ock de enda läroanstalter; hela den arbetande folkklassen får i dem all sin odlil1g och tarfvar icke andra än de elementära kunskaper -och färdigheter, som ae meddela. Här läres nemligen: atf Tätt förstå och nyttja, läsa och skri(va modersmålet; att?'äkna i Jmfvudet och med siffror i enkla tal, att visligt betrakta Jonlen -och hela Naturen, samt att rätt förstå och använda Bibelns enklaste läror och berättelser, allt efter de mest bildmule metoder, utan att något så försvåras, att oli1st och afsmak '\'äckes, eller något så lättas, att det unga silmet förslappas och

16 - 28- afvänjes från eget arbete. Vid den bibliska Religions-unclervisningen bör åt alla dem, som ej öhergå till några högre Skolor, gifvas en historisk öfverblick af Religionens och med detsalluna me.~+sklighetens vigtigaste öden, äfven inom Fäderneslandet; väl valda moraliska berättelser böra användas, att Tätt utveckla ocfl stadga de moraliska begreppen, patriotiska. sånger och biografier, att lifva och stärka fosterlandskärleken. Dessa Skolor behöfva egentligen enelast en Lärare, en lärbok och en klass; 'men särskilta lokaler och omständigheter göra här många modifikationer nödvändiga. Nästan alltid skall Läraren finna nödigt att efter olika framsteg afdela sina nybeg ynnare i tvenne eller flm a flockar, af hvilka han tmdervisa1 en i sender, medan de öfrige antingen för sig sjelfve sysselsättas med mekaniska öfningar, (såsom att skrifva, rita, o. s. v.) eller äro de ftånvarande. Shmdom kunna -dessa Skolor, helst. då de äro inrättade enelast för fattiga barn, med mycken för- del hafva en särskilt Industri-klass, der dessa mellan unclervisnings-timmarue öfvas i enkla och passande handarbeten. På landet måste ofta unelervisningen i ofvannämcla stycken inskränkas till det allranödväncligaste, helst då Skolinrättningen. är ambulatorisk. I något större Städer deremot måste elen. utvidgas, clå dessa Barnskolor hafva två eller flera Lärare,_ och följaktligen flera klasser: Dessa högre klasser böra clå till läro-ä1m1en och inrättning svara mot de lägre af en fullkomlig Borgare-Skola. 2. Borgan-Skolo1 : Man skulle med lika -rätt kunna kalla. dessa Imättningar Meclbo?.qa're-Skolor, eller högre Stacls-Skolor, emedan icke endast den tillkommande Borgaren, utan.alla framtida medborgare, som önska och behöfva en högre bildning än hand-arbetaren, i dem finna ett öppnaclt tillfälle, att. inhämta de dertill nödiga lnmskaper. Som mängden af clml ungdom, h vilken besöker dessa Skolor, är : i elen ålder (mellan 8-14 år), att den ännu icke kan hafva bestämt sig för något visst lefuadsyrke, måste unelervisningen här blott striicka sig till det, som tillhör hvarje hyfsad Sa.mhällsmennislm, att veta~ och Borgare-Skolornas rätta ändamål blifver således: att gifvet ttngdomens sjäiskra(te1 en allmänt mensklig och rneclbo1 ge?"lig btldning. Deras antal i ett land behöfver på långt när icke vara så stort, som Barnskolornas; ty icke en tjugondedel af Nationen söker denna högre bildning. Dock borde de icke saknas i någon stad, som har öfver 2000 Invånare och drifver någon betydlig handel. En sådan Skola har 4 klasser men minst 5 Lärai e, på det hvar och en af dem "efter tur måtte njuta sin hviloclag ifrån det mödosamma och angripande w1der-. visnings-arbetet. Utom Rektor, som har uppsigten och styrelsen ~f det hela, äro alla öfrige Lärare af lika anseende. Ingen af dem är bunden vid någon viss klass, att der jemt unelervisa och i alla stycken; utan hvar och en åtager sig vissa läro-..ämnen, i hvilka han handleeler ungdomen, ifrån elen nedersta till elen öfversta klassen. Så enelast kan unelervisningen få -enhet, skol-arbetet lif och glädje, och hvarje lärm e ett lika.anseende hos ungdomen. - Allt som läres har sina bestämda Jcm ser, eller sin vissa tid, inom hvilken det måste.vara genomgånget. I den nedersta klassen absolveras alla dithörande kunskaper hvarje halft år. I de båda medlersta ldasserna räcka kurse~ ~e et~. år, och i elen öfversta tvenne. Genom en flitig repet1hon solce man att fästa allt som läres, så djupt möjligt är, i ung clomens rnimle. Minnet emottager dock intet,.som ej fö,rst fattades af förståndet. Jemte språken, som forch a en Jelllll och daglig öfning, sysselsä.tte man det lmga sinnet hög st. med tvenne vettenskaper på en gång. Vid denna tinlyisa läsning, nu af en, nu af en annan, ryckes uppmärksamheten -oupphörligt ifrån det ena läroämnet till det andra, utan att rätt lemma fästa sig vid något, samt intränga cleri och vinna kärl~k för detsamma. Enelast vid en längt!3 och jenmare, ja {laghg sysselsättning me.cl en vettenslcap, märker m:_tn sina framsteg, gläder sig cleröfver, får lust och ifver för dess lärande -och uppfattar den i bästa smmnanhang, hvilket ej sker aå -elen, ibland.en mäng d andra saker, blott förenas någr~ få iinnnar i veckan..: De vettenskap er, som i dessa Skolor böra läras, äro: 1. Geografin, ty det tillhör hvarj e bildad mennislca att känna sin boningsplats. Denna lära må dock icke, som hittills varit vanligt, blott bestå i. ett kort namnregister på länder,_ städer och floder, efter den politiska indeb\ingen, utan den framställe först jorden i.dess. natu-rliga indelning efter berg, floder, sjöar och

17 - 30 haf, och i dess olika zoner med deras olika alster ocli naturverkningar. 2. Natw -k~tnskapen stöter således här tillsammans med Jordbeskrifuingen, och bör 'i sin första kurs ej vara skild dm ifrån. Ungdomen lär således först betrakta Naturen i dess helhet och stora sammanhang, innan den vid en sednare kurs, efter en mera systematisk indelning, föres till den UlJplyftande natmåskåclning, som ingen bildad menniska borde sakna. 3. Historien, som visar genom hvilka stora män, hvälfningar, öden och uppfinningar, menniskoslägtet ernått sitt närvarande tillstånd,_ intager ett vigtig_t rmn i den allmänt mensicliga oclt medborgerliga bildningen, men bör icke för tidigt och utajt tillbörlig förberedelse begynn as. Ji äclerneslandets ö elen betraktas i sammanhang med mensklighetens, och gifves åt denna undervisning, genom biografier öfver Samhälls-välgörare, och patriotiska sånger och fester, ett eget lif. En statistisk öfversigt af landets närvarande tillstånd slutar denna undervisning, oclt visar hmu, genom alla olika ståncl och yrken, Samhället upprätthålles samt hvilka förmåner eller olägenheter möta så vid det ena som vid det andra. Detta tjene till anledning i val af yrke, och förberede pä iuträclet i verlden. 4. Geomet1 ien..denna evidenta vettenskap må drifvas med all flit och omsorg, och på ett sätt, att ungdomen sjelf lilomm uppfinner lärorna och bevisen, samt elen praktiska användningen. Räkenkonsten, förhereeld i Barnskolan, blifver här mera. en mekarusk färdighet, att lrmgås med siffror, do ck alltid efter förstånds-reglar, börjande ifrån de fyra species och gradvis fortgående till lems och vexel-rälming. Bland mekaniska färdigheter, dem Borgare~Slcolan ej försummar, hör naturligtvis. Skr~fkonsten, likasom elen äfven borde lemna tillfälle till Rit-. ö(ningar. Af språk ä.r intet angelägnare än Mode1 smålet. Det läres. otammatiskt ifrån nedersta!dassen, och bör grundlägga all ~ annan grammatik, samt flitigt användas till stilöfningar. Genall jemförelse med ett niirslägtaclt språk göre man uppmärksam på modersmålets egna bilclningssätt. Hos oss vore Tyska språket härtill mest passande, som äfven borde börja läras i den nedersta Idassen och sedan fortsättas i de öfriga. I anclra klassen tillkanuner Jimnsyslw.n, och i den tredje Latinen, som på lika - i:llsätt blifva fortsatta. Undervisningen i Latinen, såsom ett af fornålclems klassiska språk, bör utgå från bekantskapen med det folk, som fonlom talat detsamma. Om Rom, Romarnes seder, bedrifter och verk, berätte derföre Läraren ofta och ' finne i den Latinska Elementarbok, som först läses (och hemma r epeteras), grtmden härtill. Dess ord och satser vare så ställda, att Granunatika.ns former Hitt deraf kunna läras och flitigt öfvas. Genom en sådan början skola de unga sinnen snart röja sig, som lifvas af begiir att närmare lära känna den klassiska fornå.ldern, hvartill Borgare-Slcolan eljest alldeles icke är rätta orten. Här gifves blott en försmak deraf, och läres endast så mycket af Latinen, att hvad i borgerliga sammanlefuaclen förekommer af detta språk må rigtigt förstås och begagnas. De ynglingar, som egna sig åt studierna, bringa Latinen i Borgare-skoln.n så vida, att de utan gröfre grammatiska fel kunna skrifva detta språk, och obehindradt öfversä.tta den Krestomati de genomgått. Vid de nyare språken utgöra sln if- och tnl-öf.niuga.r en hufvudsa.k; de måste derföre flitigt drifvas. I öfversta klassen erhålle ock ungdomen en kort öfversigt, så af modersmålets, som af Franska och Tyska språkens Litteratur och biista författare. Om med Engelskan kan göras någon början i Skolan, ankommer på omständigheter; åtminstone bör den ej uppföras på Lektions-Katalogen. Den 1'elig'iösa och montlislw bildningen sker förnämligast genom Bibelns rä.tta läsning och användande; men öfver detta grmmlaga ämne fonlra.s en egen utförlig afhaudling. Likaså om sången, huru den kunde upphöj as till ett verkligt förädling smedel för mennisknns hela kiinsloförmåg a. NHi.ngden af ynglingar utgår från dessa Skolor i borgerliga lifvet, och inb iider genast i de yrken de välja. Blott få utva.lda övergå till de högre liiron,nstnlter, som bilda dem till vettenskaps-idkare och kulturens bevarnre blancl Nationen. Dessa läro-n.nstalter ii.ro: 3. Gymnasie1 eller Länla Slwlo1... [och] 4. Unive1 siteten....

18 Förslag till Enhet och Medborg erlighet l de allmänna Undervisnings-Verken. Non sc/wlce se el vitce discimus. STOCKHOLM, tryckt hos FR. B. NESTIUS, I8Q3.

19 [För(al/are: histori e skrivaren ANDERS FRYXELL.] Då man betraktar våra af Staten stiftade Undervisnings Verk, s{t finner man uti dem en söndring oeh ensidighet, sorn är betänklig. Man ser nemligen för militärers bildande en särskild Skola, Krigs-Akademien, inrättad, uti hvilken barnen från 13 års ålder afstängas från gemensamhet med andra gossar, och uppfostras endast för detta stånd. En annan inrättning, de lärda Skoloma, intager barnen redan vid 8 år uti sin krets och uppammar och uppfostrar dem lika ensidigt endast till civila och eeclesiastika embetmanna examina. En tredje anstalt, Näring s- eller så kallade Apologist-Skoloma, har till föremål bildandet af lägre embetsmän samt sådana medborgare, som ej ega publik befattning, säsom handlande, näringsidkare, handtverkare m. n~. Då man härtill besinnar, att böndemas bam på landet äfven hafva sin särskilda uppfostran, så kunde man blifva frestad att tro, det Sverges fyra Stånd genom fyra olika Uppfostrings-anstalter vore på vägen att vilja fullkomiig t utbilda sig till fyra särskilda Kaster i likhet med de Indiska. Att detta förhållande är långt ifrån det rätta, inser enhvar. lätteligen. Det finnes kanske intet säkrare medel att hos det uppväxande slägtet grundliigga en allmän och ren kärlek till medborgare och fosterland, än en för alla gemensam uppfo;;tran, der de blifvande medborgarne, utan åtskilnad på stånd. och vilkor, såsom bröder tillsammans uppviixa och undervisas, ända till den tid, då deras olika anlag, förmögenhet och framtida yrken oundgängligt kräfva en sådan söndring. Deremot på den fot Undervisnings Verken nu stå, skiljas bamen alltför snart ifrån hvarandra. De. vänjas redan tidigt att anse sig uteslutande tillhöra en egen klass af medborgare inom Staten, och komma således straxt till känslan af söndring frän, och derpå vanligtvis

20 - i)(jföljande opposition mot de öfriga samhälls-klasserna. Hvart. detta leder, ses tydligen. Den granna, broderade Kadetten föraktar Skolgossarna, och desse hata eller a:fundas honom tillbaka. På samma sätt kan äfven samma oenighet uppkomma mellan barnen i en lärd och en Näring s-skola, och så. beredes redan tidigt stå.nds-hat och jalousie i det unga bjertat; och i Btället fö r välvilja mot alla medborg are, uppammas denna ensidighet och egenkärlek, som i framtiden uppenbarar sig under de olika yttrade, men alltid lika förhatliga skepnadema af esprit du corps, ståndsintresse och skrå-an dn. Det torde ej behöfva mera ordas härom, för att visa huru skadlig Uppfostrings-Verkens söndring i detta afseende är. Men äfven en annan ganska menlig verkan af denna splittrade uppfostran bör anmärkas. Huru kunna nemlio en bamen vid 8 a u i'trs ålder, huru kunna väl föräfdrarna sjelfva inse, till h vad yrke och befattning dessa.i en framtid blifva mest passande? Detta är väl oftast omö.jlig t; och deraf händer, att lwars och ens blifvande verkningskrets i hans barndom af en slump bestämmes. Om han seelan vid mognare år finner misstag häri vara begånget, så är det vanligtvis för sent; ty få äro de, s~.m ega mod och tillfälle att öfverg ifva de redan vunna fot~delama på en bana, för att ånyo börja på en annan. P<:t detta sätt hafva mången medborgares anlag och förmögenheter försvunnit för Staten med oändligt mindre nytta, än om de fått användas på en plats, som han vid mognare åt och sansad pröfning funni.t vara den för sig mest passande. Ännu en olägenhet. Våra lärda Skolor hafva hitintills och skola troligen äfven hädanefter öfverflöda af exempel på gossar, som dels för egna mindre lycklig a natmanlag, del;; för föräldrarnas knappare tillgångar borttag as från lda,: serna för att sedan i närande yrken användas. Huru liten nytta hafva nn icke dessa af sin dt:ygt och d,yrt f~rvärfvade förmåga att deklinera och konjungera pet Lann och Grekiska, och att nödtorfteligen explicera Cornelius.och Curtius? Det hade väl varit mer ändamålsenligt, om de i dess ställe vinnlagt sig om sitt modersmål, Geografi, Hi storia, Naturkunskap, Aritmetik, Geometri och de lefvande språken. Författaren vill nu försöka visa, huru denna splittring i Uppfostrings-Verk och Undervisnings-ämnen så småningom uppkommit och utbildat sig; ty först sedan man upptäckt det ondas upphof, kan det naturligaste och bästa botemedlet deremot uppfinnas. Det var neml. en tid, då Latinet var det element, hvari all bildning lefde, rördes och hade sin varelse. Det talades nf Furstar, statsmän och lärde, och alla betydligare skrifter voro författade pi't detta språk. De nyare språken voro deremot ännu råa och ouppodlade; derföre var också Grekiska och Rornerska Litteraturen det enda föremålet för dåtidens esteti~:;lm uppmärksamhet. Igenom de då varande häftiga Religions-tvisterna samt deras inflytande på Europas politik, hade Lien Teologiska Dog mntiken jemte den skolastblm Filosofien ådragit sig den allmännaste uppmärksamhet, så att dessa ämnen tillika med de klassiska språkens kännedom voro hufvudfordringarna af hvarje bildad man. I denna tid och i denna anda s'tiftades våra publika lärda Skolor i Sverge. Men nya tider hafva medfört nya fordl'ing ar. Latinet, som förut varit på vägen att konstituera sig till ett stående un.iversal-språk för all odling, hade redan förut fått ett svårt slag af Luther, då han förvisade det från allmänna Gudstjensten, så att de populära religiösa skrifterna författades på de lefvande språken, h vilka härigenom fingo sin första, småningom tilltagande, odling. Ett ännu svåmre slag fick Latinet genom protestantismens anda och syftning i allmänhet, att neml. sprida ljus och kunskaper till alla medborgare-klasser; hvadan det blef nödvändigt att ej nyttja ett blott för de lärda förståndugt språk. Hof och Diplomatik öfvergåevo också snart Latinet och äfven Vetensknps-männerne funno, att då de behandlade lefvande änmen i ett dödt språk, så våldfördes och ' förderfvades språket och vetenskapemas ande qväfdes.