Kommunal fastighetsskatt

Transkript

1 Kommunal fastighetsskatt tänkbara utformningar och kalkylexempel Caroline Johansson Hans Lind, KTH, Stockholm

2 Kommunal fastighetsskatt tänkbara utformningar och kalkylexempel Caroline Johansson Hans Lind, KTH, Stockholm

3 2 Svenska Kommunförbundet, augusti 2000 Skattebasberedningen Stockholm 1:a upplagan ISBN: X Text: Caroline Johansson, Hans Lind Tryckeri: Ljungbergs Tryckeri, Klippan Grafisk form & produktion: Elisabet Jonsson, SK Satt i AGaramond och Myriad Omslag: Conqueror elfenbensgul 250 gr Inlaga: Multifine 100 gr Kommunal fastighetsskatt

4 Förord I SLUTET AV 1998 tillsatte Svenska Kommunförbundets styrelse en programberedning om finansieringen av kommunal verksamhet i framtiden Skattebasberedningen. Beredningen ska lämna sin slutrapport i november år Idag är kommunernas enda egna skattebas medborgarnas förvärvsinkomster. I den allmänna debatten framförs då och då förslag om att svenska kommuner, liksom kommunerna i många andra länder, även ska få möjlighet att beskatta fastigheter. Beredningen har ansett att frågan om en kommunal fastighetsskatt behöver en grundlig belysning. I denna rapport diskuteras därför hur olika utformningar av en kommunal fastighetsskatt skulle påverka kommunerna. Rapporten tar upp fyra olika syften med en kommunal fastighetsskatt: att minska kommunernas beroende av statsbidrag att skatteväxla till mindre rörliga skattebaser att finansiera vissa fastighetsanknutna kommunala kostnader att ge incitament till investeringar i infrastruktur och bostäder Ansvarig för rapporten har varit Hans Lind, docent i fastighetsekonomi vid KTH, Stockholm. Caroline Johansson (projektanställd under våren 2000 vid Svenska Kommunförbundet) har bistått Hans Lind med beräkningar och analyser av datamaterialet. Författarna svarar själva för de analyser och slutsatser som presenteras i denna rapport. Den som vill lämna synpunkter på de frågor som tas upp i rapporten eller på annat sätt bidra till programberedningens fortsatta arbete kan vända sig till programberedningens sekreterare Niclas Johansson, tfn Stockholm i augusti 2000 Åke Hillman Skattebasberedningen 3

5 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning... 8 Bakgrund... 8 Syfte och uppläggning Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner? Inledning Taxeringsvärden för olika fastighetstyper Vad händer om olika fastighetstyper läggs samman? Avslutning Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt Inledning Permanentbostäder Alla fastigheter som beskattas idag utom elproduktionsanläggningar Omfördelning mellan kommuner Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt Inledning Skatteväxling som utgår från dagens fastighetsskatt med undantag av elproduktionsanläggningar Hur stor andel behövs om en fastighetsskatt för åkermark och skog också finns? Hur skatteväxlingen påverkar skattebördan för olika grupper av hushåll Slutord Fastighetsskatt som kompensation för kostnader och incitament för investeringar Inledning Särskild fastighetsskatt på fritidshus Särskild fastighetsskatt på industrifastigheter? Fastighetsskatt och incitament för nyproduktion av bostäder Fastighetsskatt och investeringar i infrastruktur Slutord Skattebasens stabilitet och dess trender Inledning Svängningar och trender i fastighetspriser Några olika sätt att stabilisera fastighetsskatten över tiden Slutsatser Avslutning Bilaga 1 Taxeringsvärde per invånare, länsvis Bilaga 2 Taxeringsvärde per invånare, kommungruppsvis Bilaga 3 Kommunerna får (del av) fastighetsskatten på elproduktionsanläggningar Bilaga 4 Några konsekvenser av förslag i SOU 2000:34 Likformig och neutral fastighetsbeskattning Kommunal fastighetsskatt

6 Sammanfattning Kapitel 1: Inledning En kommunal fastighetsskatt kan ha åtminstone fyra olika syften: En skatteväxling bort från mer rörliga skattebaser, att göra kommunerna mindre beroende av statliga bidrag, att finansiera vissa fastighetsanknutna kommunala kostnader, samt att ge kommunen ekonomiska incitament att investera i infrastruktur och bostäder. Utgångspunken i rapporten är att en eventuell kommunal fastighetsskatt ska baseras på fastigheternas taxeringsvärde/marknadsvärde, det vill säga i stort sett vara utformad som dagens statliga fastighetsskatt. Kapitel 2: Taxeringsvärden för olika fastighetstyper och i olika kommuner Hur fastighetsskatten påverkar olika kommuner kommer med dessa utgångspunkter att bero av hur taxeringsvärdena är fördelade mellan olika kommuner. Ser man på enskilda fastighetstyper är spridningen mycket stor mellan olika kommuner. Lägger man samman de fastighetstyper som idag beskattas, exklusive elproduktionsanläggningar, hamnar kommunerna med högst taxeringsvärde per invånare på cirka kr per invånare, medan de med lägst ligger på cirka kr. Räknar vi in även jord- och skogsbruk blir spridningen från cirka kr till cirka Kapitel 3: Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt Om dagens statliga fastighetsskatt, med undantag av elproduktionsanläggningar, överförs till kommunerna skulle de kommuner som får mest få cirka kr per invånare och de som får minst cirka kronor per invånare. Om staten finansierar förlusten av fastighetsskatten med en minskning av det generella bidraget till kommunerna med en viss summa per invånare skulle det innebära omfördelningar mellan kommunerna. Vissa skulle förlora upp till kr per invånare medan andra skulle vinna upp till kr per invånare. I genomsnitt har vinnarna högre skattekraft och lägre skatteuttag än förlorarna. Kapitel 4: Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt Den kommunala fastighetsskatten kan också ses som något helt fristående från den statliga skatten. I detta kapitel har vi beräknat hur hög fastighetskatt uttryckt som andel av dagens fastighetsskatt som skulle behövas i olika kommuner för att finansiera en sänkning av kommunalskatten med 1 skattekrona. För kommunerna med lägst taxeringsvärden skulle i runda tal dagens fastighetsskatt räcka precis för att finansiera en sänkning av inkomstskatten med en krona. För de med högst taxeringsvärden räcker det med ungefär en fjärdedel av dagens fastighetsskatt. Om den kommunala fastighetsskatten innefattade jord och skog skulle ingen kommun behöva mer än 60 procent av dagens fastighetsskatt för att finansiera inkomstskattesänkningen. Jord och skog skulle då beskattas med 0,6 procent av taxeringsvärdet. En skatteväxling mellan inkomstskatt och fastighetsskatt innebär vissa omfördelningar mellan olika hushåll. Jämför vi upplåtelseformerna vinner i regel hyresgästerna medan småhusägarna förlorar. Skillnaderna i taxeringsvärden är så att säga större än skillnaderna i inkomster. Märkbara omfördelningar blir det dock enbart i kom- Sammanfattning 5

7 mungrupperna storstäder och förorter. Vid en given bostadsstandard vinner de hushåll som har en högre inkomst på en skatteväxling till fastighetsskatt. En slutsats från detta kapitel är att, med de utgiftsnivåer som de svenska kommunerna har, kan en kommunal fastighetsskatt bara till en liten del ersätta den kommunala inkomstskatten. Kapitel 5: Fastighetsskatt som kompensation för kostnader och incitament för investeringar En fastighetsskatt kan också vara ett sätt för kommunerna att finansiera utgifter som är knutna till vissa fastighetstyper, till exempel fritidshus och industrifastigheter. Utifrån uppskattningar gjorda av några kommuner med mycket fritidshus kostar ett fritidshus kommunen i storleksordningen kr om året. Detta motsvarar en fastighetsskatt på cirka 0,5 procent i genomsnitt. En sådan skatt ger dock väsentligt olika inkomster i olika kommuner beroende på taxeringsvärdet. Det kan också ifrågasättas om det finns något direkt samband mellan taxeringsvärde och de kostnader kommunen åsamkas. En annan tanke är att kommunen ska kunna finansiera vissa kostnader som industrier ger med hjälp av en fastighetsskatt. Även här kan man dock ifrågasätta om det finns något egentligt samband mellan taxeringsvärdet och de kostnader kommunen får för verksamheten. En fastighetsskatt på bostäder, inkl nyproducerade bostäder, skulle ge kommunen ökade inkomster. En villa med ett taxeringsvärde på en miljon ger kommunen kr om året med dagens skattesatser. Det kan dock finnas motverkande krafter, till exempel att ett ökat utbud av hus leder till att den allmänna prisnivån faller något. Eftersom nya bostäder inte beskattas fullt ut idag innebär den kommunala fastighetsskatten antingen att boendekostnaderna ökar eller att staten måste skjuta till pengar. I den mån som syftet är att staten vill premiera kommuner som bygger kan man även här ifrågasätta lämpligheten att knyta stimulansen till taxeringsvärdet. En kommunal fastighetsskatt gör det mer lönsamt för kommunen att investera i infrastruktur. Effekterna av enstaka infrastrukturåtgärder på marknadsvärdena är dock normalt så små att de är svåra att belägga, varför det är svårt att veta hur lönsam investeringen är ur kommunens perspektiv. Slutsatsen i kapitlet är att den avgörande faktorn för om en kommunal fastighetsskatt ska införas rimligen är frågan om skatteväxling. Sedan kan en kommunal fastighetsskatt ha ett antal positiva sidoeffekter, till exempel att stimulera investeringar i infrastruktur, men dessa faktorer kan knappast ensamma motivera en allmän kommunal fastighetsskatt. Kapitel 6: Skattebasens svängningar och långsiktiga trender I detta kapitel beskrivs småhuspriserna utveckling under de senaste 15 åren för ett antal regioner. Priserna på andra fastighetstyper är svårare att fastställa på grund av färre försäljningar och större olikheter mellan fastigheterna. Småhus är dock en betydande del av skatteunderlaget för fastighetsskatten. Småhuspriserna har svängt kraftigt under de senaste 15 åren, men det finns flera sätt att stabilisera skattebasen, till exempel genom att utgå från ett rullande medelvärde. I de regioner där priserna ökar mest har de stigit realt med 40 procent och där de fallit mest har de gått ner med 10 procent. Eftersom skillnaderna i skatteunderlag för fastighetskatten är relativt stora (se ovan) behövs någon form av utjämningssystem. Ett sådant utjämningssystem kan normalt också hantera att skillnaderna förändras över tiden. Drar vi ut trenderna från de se- 6 Kommunal fastighetsskatt

8 naste 15 åren ska vi räkna med en allt mer omfattande omfördelning av intäkterna från en fastighetsskatt mellan olika kommuner. Kapitel 7: Avslutning Fastighetskatten är som framgått långt ifrån oproblematisk, men det är å andra sidan inga skatter. En möjlig slutsats är dock att det intressantaste alternativet är en separat lokal fastighetsskatt, det vill säga att det inte är fråga om att överföra en statlig fastighetsskatt till kommunerna. Staten skulle helt enkelt ge den kommun som så vill rätt att, inom vissa ramar, införa en kommunal fastighetsskatt. En sådan kommunal fastighetsskatt kan utformas på två olika sätt. Det kan vara en fastighetsavgift där vissa specifika kostnadstyper finansieras, och där det finns en spärregel om att avgiften inte får vara orimlig i relation till den nytta fastigheten har av åtgärderna. Den andra varianten är en allmän fastighetsskatt som tillsammans med en inkomstskatt ska finansiera kommunens utgifter. Även här kan det finnas spärregler som lägger ett tak på den lokala fastighetsskatten som andel av inkomsten eller ett tak på hur snabbt den får öka. Som framgått tidigare kan en sådan skatteväxling mellan fastighetsskatt och inkomstskatt få fördelningseffekter, men det blir då upp till varje kommun att utvärdera dessa. Varje kommun kan själv bestämma om man vill ha en fastighetsskatt eller inte. Sammanfattning 7

9 1. Inledning 1.1 Bakgrund Under senare år har frågan om kommunal fastighetsskatt aktualiserats av flera skäl. Intresset för en kommunal fastighetsskatt hänger delvis ihop med den allmänna frågan om olika skattebasers utveckling och vad som händer när arbete och kapital blir mer rörliga. Fastigheter är ur detta perspektiv både en mindre rörlig och mer lättkontrollerad resurs. Det ligger ur detta perspektiv nära till hands att fråga sig om beskattningen, åtminstone delvis, kan förskjutas från mer rörliga och svårkontrollerade skattebaser och ersättas av en fastighetsskatt. Ett andra motiv för att ge kommunerna rätt att beskatta fastigheter är att det kan minska behovet av bidrag från staten till kommunerna. Istället för dessa bidrag skulle alltså kommunerna kunna få ökade intäkter genom fastighetsskatten. I detta fall är den kommunala fastighetsskatten ett sätt att öka kommunernas oberoende. En variant av denna tanke är att en kommunal skatt på vissa naturresurser kan stärka skattebasen i kommuner som till exempel har mycket skog och vattenkraft. Ett tredje motiv för en kommunal fastighetsskatt är att kommunerna har kostnader som är knutna till fastigheter vars ägare/nyttjare inte betalar skatt till kommunen. Ett exempel på detta är fritidshus och industrifastigheter. I och med att dessa fastigheter kan åsamka kommunen ökade kostnader kan man argumentera för en kommunal fastighetsskatt på just dessa fastighetstyper. Tanken är då att skatten åtminstone grovt ska motsvara kommunens merkostnader. Ett fjärde motiv för en kommunal fastighetsskatt är att göra det mer lönsamt för en kommun att investera i infrastruktur och satsa på bostadsbyggande. Dessa åtgärder leder ju till högre fastighetsvärden och om det finns en kommunal fastighetsskatt knuten till fastighetsvärdena skulle kommunen få igen en del av de investerade pengarna. Kommunens intresse för sådana investeringar borde därmed öka. 1.2 Syfte och uppläggning Syftet med denna rapport är att skapa ett underlag för en fördjupad diskussion om kommunal fastighetskatt, främst genom att uppskatta hur mycket inkomster olika typer av fastighetskatt skulle ge olika kommuner. Genom sådana räkneexempel är det lättare att bedöma både möjligheten att lösa olika problem med hjälp av en kommunal fastighetsskatt och de fördelningsproblem som en sådan skatt kan leda till. Kommer till exempel en kommunal fastighetsskatt att ge mycket skeva intäkter om vi jämför olika kommuner? Kommer en kommunal fastighetsskatt att leda till omfördelningar inom en kommun så att vissa grupper av hushåll gynnas medan andra missgynnas? Utgångspunkten i denna rapport är en kommunal fastighetsskatt som baseras på fastigheternas taxeringsvärden, vilka i sin tur speglar fastigheternas marknadsvärde. Denna utgångspunkt är långt ifrån självklar, men det kan vara lämpligt att först diskutera en kommunal fastighetsskatt med en utformning som liknar dagens statliga fastighetsskatt. En tanke i debatten har ju varit att kommunerna skulle få ta över den statliga fastighetsskatten. Den statliga fastighetsskatten är mycket omdiskuterad och har ändrats flera gånger under senare år. Nyligen lades det fram en ny utredning om den statliga fastighetsskatten med flera förslag till ändringar. I denna rapport utgår vi, om inget annat sägs, från den statliga fastighetsskatten som den ser ut våren Kommunal fastighetsskatt

10 Om en kommunal fastighetsskatt ska grundas på taxeringsvärden är en första fråga hur dessa taxeringsvärden är fördelade mellan olika kommuner, både totalt och för enskilda fastighetstyper, beräknat per kommuninvånare. Detta redovisas i kapitel 2. Vi nämnde ovan att en tanke i debatten varit att kommunerna ska få ta över den statliga fastighetsskatten. I kapitel 3 redovisas hur mycket detta skulle ge per invånare i olika typer av kommuner. Kapitlet diskuterar också vilka omfördelningarna mellan olika kommuner som skulle uppstå om staten finansierade förlusten av fastighetsskatten med en sänkning av det generella statsbidraget. En annan tanke var som sagt att delvis ersätta den kommunala inkomstskatten med en kommunal fastighetsskatt. I kapitel 4 presenteras beräkningar över hur hög fastighetsskatt olika kommuner behöver för att finansiera en sänkning av inkomstskatten med en krona. Här beskrivs också i grova drag vilka omfördelningar inom en kommun som en sådan reform drar med sig. I kapitel 5 ser vi på argumenten att en kommunal fastighetsskatt kan vara ett sätt att täcka vissa fastighetsanknutna kostnader, vare sig det gäller fritidshus eller nyproduktion av bostäder, samt att fastighetsskatten ger kommunerna bättre incitament att investera i infrastruktur. Även här presenteras ett antal enkla räkneexempel. En bra skattebas ska vara relativt stabil och det finns fördelar med om den utvecklas relativt likartat i olika delar av landet. Annars kan det krävas ständigt ökande omfördelningar mellan kommunerna. I kapitel 6 diskuteras en kommunal fastighetsskatt ur detta perspektiv. I kapitel 7 formuleras några preliminära slutsatser. I bilaga 1 2 presenteras lite mer detaljerade siffror. I bilaga 3 diskuteras tanken att vattenkraftskommunerna får den intäkt som fastighetsskatten på dessa elproduktionsanläggningar ger staten. Bilaga 4 behandlar några konsekvenser av Fastighetsskattekommitténs förslag till reformerad statliga fastighetsskatt. 1 Inledning 9

11 2. Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner? 2.1 Inledning Kalkylerna i detta kapitel bygger på ett datamaterial från Statistiska centralbyrån (SCB) som visar taxeringsvärdena på kommunnivå för olika typer av fastigheter. Vid taxeringen görs en uppdelning främst i följande fastighetstyper: Småhus som hör till jordbruksenhet Åkermark od (beskattas ej idag) Skog (beskattas ej idag) Egnahem Bostadsrätter Hyresfastigheter: bostäder Hyresfastigheter: lokaler Industrifastigheter Täktverksamhet Elproduktionsanläggning. I avsnitt 2.2 redovisas taxeringsvärde per invånare för respektive fastighetstyp och i avsnitt 2.3 för summan av olika fastighetstyper. Kalkylerna bygger på taxeringsvärdet 1999 och invånarantalet i december För varje gruppering redovisas: genomsnittligt taxeringsvärde per invånare för riket genomsnittligt taxeringsvärde per invånare i olika län genomsnittligt taxeringsvärde per invånare i olika kommungrupper de tio kommunerna med högst respektive lägst taxeringsvärde per invånare Taxeringsvärden för olika fastighetstyper Jord- och skogsbruk Taxeringsvärden är här uppdelade i tre delar: småhus som hör till lantbruk åker skog Småhus som hör till lantbruk Det genomsnittliga taxeringsvärdet för småhus som hör till lantbruk var kr per invånare. På länsnivå var de högsta värdena kr på Gotland och kr i Jämtland. Lägst värde var det i Stockholms län och Norrbotten med kr respektive kr. Jämför vi olika kommuntyper var värdet högst i landsbygdskommuner med kr och lägst i storstäder med 165 kr. I bilaga 1 redovisas genomsnittet för alla län och i bilaga 2 för alla kommungrupper för respektive fastighetstyp. I tabell 2.1 redovisas de tio kommuner som hade det högsta respektive lägsta värdet per invånare. Tabell 2.1 Småhus som hör till lantbruk, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Sunne Solna 0 Borgholm Stockholm 15 Årjäng Öckerö 35 Ydre Sundbyberg 70 Lekeberg Lidingö 75 Tingsryd Partille 112 Eda Sollentuna 178 Torsby Danderyd 181 Essunga Nacka 188 Grästorp Järfälla Kommunal fastighetsskatt

12 Åkermark Det genomsnittliga taxeringsvärdet för åkermark var kr per invånare. På länsnivå var det högsta värdet kr på Gotland och kr i Skåne. Lägst var värdet i Stockholms län med 950 kr per invånare och i Västernorrland med kr per invånare. Jämför vi olika kommuntyper var som väntat värdet högst i landsbygdskommuner med kr och lägst i storstäder med 240 kr per invånare. I tabell 2.2 redovisas de tio kommunerna med högst respektive lägst åkervärden per invånare. Tabell 2.2 Åkermark, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Tomelilla Öckerö 8 Svalöv Stockholm 12 Sjöbo Sundbyberg 15 Vadstena Danderyd 23 Grästorp Solna 27 Vara Nacka 30 Simrishamn Lidingö 86 Ödeshög Partille 121 Skurup Tyresö 149 Hörby Sollentuna 161 Skog Den sista kategorin bland jord- och skogsbruksfastigheter var skog. Det genomsnittliga värdet var här kr per invånare. Toppvärden på länsnivå noterar Jämtland med kr och Kronoberg med kr. Lägst värden hittar vi Stockholms län och Skåne med kr respektive kr per invånare. Jämför vi olika kommuntyper finner vi det högsta värdet i glesbygdskommuner med kr per invånare och det lägsta i storstäder med skogsvärde på 50 kr per invånare. Som vi ska återkomma till senare kan alltså både åker och skog vara en intressant fastighetstyp om man vill finna en skattekälla för kommuner som kan ha låg skattekraft i andra avseenden. I tabell 2.3 redovisas tio-i-topp respektive tio-ibottenlistan när det gäller skogsvärden per invånare. Tabell 2.3 Skogsvärden, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Åsele Solna 0 Bjurholm Öckerö 0 Ydre Sundbyberg 0 Bräcke Lomma 0 Vindeln Vellinge 0 Älvdalen Staffanstorp 2 Ragunda Burlöv 2 Sorsele Malmö 2 Torsby Stockholm 5 Uppvidinge Lidingö Småhus med äganderätt Den fastighetstyp som uppvisar det största taxeringsvärdet per invånare är privatägda småhus. Det genomsnittliga värdet var per invånare. På länsnivå var de högsta siffrorna kr i Halland och kr i Blekinge. Att dessa ligger högt beror rimligen på att de både har en hög andel småhus och relativt höga värden per hus. Lägsta värden finner vi i Jämtland med kr och Gävleborg med kr per invånare. Jämfört med andra fastighetstyper är det relativt liten spridning mellan länen. Ser vi på olika kommuntyper finner vi det högsta värdet i förortskommuner med kr och det lägsta i storstäder med kr per invånare. Återigen ser vi att resultatet beror på kombinationen av andelen småhus och värdet per småhus. 2 Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner? 11

13 I tabell 2.4 redovisas de tio kommunerna med högst respektive lägst taxeringvärde för småhus med äganderätt per invånare. Tabell 2.4 Småhus med äganderätt, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Danderyd Solna Lidingö Sundbyberg Sotenäs Bjurholm Vellinge Dorotea Öckerö Åsele Täby Stockholm Båstad Ragunda Lomma Övertorneå Ekerö Strömsund Kungsbacka Bräcke Det kan alltså noteras att om vi jämför en vanlig glesbygdskommun med en hög andel småhusboende så ligger taxeringsvärdet där på cirka en fjärdedel av värdet i de förortskommuner med högst värden, som också domineras av småhus. I dessa glesbygdskommuner ligger värdet kring kr, medan värdet per invånare kan ligga kring kr i de förortskommuner som har högst taxeringsvärde Bostadsrätt Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för denna kategori var kr, det vill säga drygt 20 procent av värdet av egnahem. Spridningen är också större på länsnivå med högsta värden på kr i Uppsala respektive kr i Stockholms län. Lägsta värden finner vi i Kronoberg med 7200 kr och Blekinge med kr. Jämför vi olika kommuntyper finner vi att värdet är högst i storstäder med kr per invånare och lägst i glesbygdskommuner med kr. I tabell 2.5 redovisas de tio kommunerna med högst respektive lägst taxeringsvärde per invånare för bostadsrätter. Tabell 2.5 Bostadsrätter, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Uppsala Nordanstig 0 Stockholm Ragunda 0 Solna Överkalix 0 Åre Norsjö 193 Lund Vansbro 356 Västerås Älvsbyn 471 Täby Pajala 509 Malmö Ydre 632 Järfälla Övertorneå 764 Nacka Nordmaling Hyresfastigheter: Bostäder Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för bostadshyresfastigheter är kr. På länsnivå ligger Stockholm högst med kr per invånare. De lägsta värdena har Gotland med kr och Västernorrland med kr per invånare. När det gäller kommungrupperna har storstäder det högsta taxeringsvärdet per invånare på kr. Lägst ligger landsbygds- och glesbygdskommuner med respektive kr. I tabell 2.6 nedan redovisas de tio kommunerna med de högsta respektive lägsta taxeringsvärdena per invånare. Tabell 2.6 Hyresfastigheter: Bostäder, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Sundbyberg Ydre Solna Öckerö Stockholm Lomma Göteborg Gagnef Örebro Bjurholm Linköping Svedala Malmö Berg Umeå Vellinge Lidingö Vallentuna Karlstad Högsby Kommunal fastighetsskatt

14 2.2.5 Hyresfastigheter: Lokaler Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för lokalhyresfastigheter är kr. Bland länen ligger Stockholms län avsevärt högre än de övriga med kr per invånare. Det näst högsta taxeringsvärdet på kr finns i Västra Götaland. Lägst ligger Gotland med kr per invånare. En ännu större spridning finner vi om vi ser på olika kommungrupper. Här ligger storstäder högst på kr och större städer näst högst på kr det vill säga en dryg fjärdedel av värdet för storstäder. Lägst ligger övriga mindre kommuner med kr. I tabell 2.7 redovisas de kommuner som har de tio högsta respektive lägsta taxeringsvärdena per invånare för lokaler. Tabell 2.7 Hyresfastigheter: Lokaler, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Stockholm Ydre Solna Lekeberg Sundbyberg Forshaga Göteborg Essunga Danderyd Habo Malmö Karlsborg Nacka Gagnef Sigtuna Bjurholm Luleå Storfors Karlstad Gullspång Fritidshus Det genomsnittliga värdet per invånare för fritidshus är kr. På länsnivån hittar vi de högsta värdena på Gotland med kr och Halland med kr per invånare. Lägst siffror finns i Jönköpings län respektive Örebro län med kr respektive kr per invånare. Kommungruppen med högst värde är landsbygdskommuner med kr och den med lägsta värdet är storstäder med mindre än kr i taxeringsvärde per invånare. Kommunerna med högsta respektive lägsta värden redovisas i tabell 2.8. Tabell 2.8 Fritidshus, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Värmdö Sundbyberg 0 Norrtälje Burlöv 0 Vaxholm Solna 23 Malung Stockholm 89 Borgholm Staffanstorp 161 Tanum Bjuv 345 Båstad Malmö 348 Härjedalen Järfälla 547 Orust Helsingborg 865 Tjörn Kumla Industrifastigheter Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för industrifastigheter är kr per invånare. Gävleborgs län ligger högst med kr per invånare och Jämtlands län ligger lägst med drygt kr per invånare. Bland kommungrupperna ligger industrikommuner högst med kr per invånare. Lägst ligger glesbygdskommunerna med kr per invånare. I tabell 2.9 redovisas kommunerna med högsta respektive lägsta värden. Tabell 2.9 Industrifastigheter, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Hylte Salem Stenungsund Vaxholm Mönsterås Öckerö Timrå Åre Lysekil Borgholm Grums Vellinge Perstorp Danderyd Borlänge Berg Piteå Lekeberg Oxelösund Nordanstig Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner? 13

15 2.2.8 Övriga fastigheter Täktfastigheter Värdet för täktenheter ligger bara på 150 kr per invånare i genomsnitt. Den i särklass högsta siffran finner vi i Norrbotten med drygt kr per invånare. Lägst siffror finns i Stockholm med 35 kr per invånare. De flesta län ligger nära genomsnittet. På kommungruppsnivå ligger medelstora städer högst med 380 kr per invånare. Storstäderna ligger lägst med 8 kr per invånare. I tabell 2.10 redovisas de tio kommuner som har högst värde. 30 kommuner har värdet noll och de redovisas inte här. Tabell 2.11 Elproduktionsanläggningar, högsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Jokkmokk Ragunda Östhammar Sollefteå Storuman Norsjö Malå Oskarshamn Vännäs Härjedalen Vad händer om olika fastighetstyper läggs samman? Tabell 2.10 Täktenheter, högsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Gällivare Kiruna Åstorp Orsa 927 Kungsör 919 Sorsele 877 Arjeplog 755 Vingåker 724 Säter 723 Rättvik 666 Elproduktionsanläggningar För elproduktionsanläggningar ligger genomsnittet på kr per invånare. Spridningen är mycket stor med Jämtland i topp på kr och med Jönköpings län i botten med ungefär 750 kr per invånare. På kommungruppsnivån ligger glesbygdskommuner högst med nästan kr per invånare och förortskommuner lägst med bara 70 kr per invånare. I tabell 2.11 redovisas de tio kommuner som har högst värde. 60 kommuner har värdet noll och de redovisas inte här Inledning När vi ser på de enskilda fastighetstyperna är det i regel mycket stor spridning i taxeringsvärde per invånare mellan olika kommuner. En intressant fråga är hur mycket spridningen minskar om vi lägger samman olika fastighetstyper. Det är knappast meningsfullt att hantera elproduktionsanläggningar tillsammans med andra fastighetstyper. Dessa är koncentrerade till ett fåtal kommuner och det är knappast rimligt att skatteintäkter från dessa anläggningar tillfaller enbart den kommun där anläggningen är belägen. Däremot kan man tänka sig att lägga skatt från dessa anläggningar i någon form av fond som sedan fördelas inom en större grupp av kommuner. Detta kommenteras lite närmare i bilaga 3. I detta avsnitt redovisas följande grupperingar av fastigheter: Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar (2.3.2) Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar, åkermark och skog (2.3.3). Bostadsfastigheter (de som hör till jordbruk, egnahem, bostadsrätter och hyresfastigheter/bostäder) (2.3.4). 14 Kommunal fastighetsskatt

16 2.3.2 Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar Det genomsnittliga taxeringsvärdet för dessa fastighetstyper tillsammans var drygt kr per invånare. I diagram 2.12 nedan redovisas genomsnittet i olika län. Vi kan se att Stockholms län ligger högst med drygt kr per invånare. I alla övriga län ligger nivån mellan kr och kr per invånare. Spridningen är alltså relativt liten på länsnivå. Den stora spridning vi fann för de enskilda fastighetstyperna i föregående avsnitt har alltså nästan helt neutraliserat varandra på länsnivå. Diagram 2.12 Taxeringsvärden per invånare och län, alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar (kr) Tusental kronor Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Det genomsnittliga värdet i de olika kommungrupperna redovisas i diagram Vi kan se ungefär samma spridning som på länsnivå, med storstäder och glesbygdskommuner i topp på respektive kr. Övriga kommungrupper ligger mellan kr och kr per invånare. Lägst värde har medelstora städer med kr per invånare. Även på kommungruppsnivå är alltså spridningen relativt liten. I tabell 2.14 redovisas kommunernas tio-i-topp och tio-i-botten. Resultatet får väl betraktas som tämligen överraskande med en blandning av förortskommuner och glesbygdskommuner i topp, Diagram 2.13 Taxeringsvärden per invånare och kommungrupp, alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar (tusental kr) Tusental kronor Storstäder Industrikommuner Förortskommuner Större städer Medelstora städer Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner och paradoxalt nog en liknande blandning i botten! Skillnaden mellan förorterna i toppen och de i botten är att de i toppen har mycket småhus med höga taxeringsvärden medan de i botten har mer hyreshus eller småhus med lägre taxeringsvärden. Det som gör att Värmdö ligger i topp är att man har mycket fritidshus utöver mycket småhus med relativt höga taxeringsvärden. Glesbygdskommunerna i topp har både mycket skog och mycket fritidshus i relation till invånarantalet. Spridningen är från ungefär kr till drygt kr, det vill säga 1 till 2,7. Tabell 2.14 Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Värmdö Kiruna Danderyd Forshaga Malung Munkfors Båstad Salem Älvdalen Haparanda Härjedalen Härnösand Hylte Botkyrka Norrtälje Kramfors Ydre Essunga Borgholm Fagersta Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner? 15

17 2.3.3 Alla fastigheter utom elproduktionsanläggningar, åker och skog Det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare för dessa fastighetstyper ligger på cirka kr. Bland länen har Stockholm det högsta värdet på kr per invånare vilket är i stort sett samma värde som i den förra gruppen (avsnitt 2.3.2) där åker och skog ingår. Samtliga av de övriga länens taxeringsvärden har dock sjunkit och ligger på värden mellan kr och kr per invånare. Spridningen är alltså något större än vid den förra grupperingen av fastigheter. Diagram 2.15 Taxeringsvärden per invånare och län, alla fastigheter utom elproduktion, åkermark och skog (tusental kr) Tusental kronor Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Bland kommungrupperna ligger storstäderna kvar i topp med kr per invånare, det vill säga i stort sett samma värde som innan åker och skog togs bort. Däremot kommer förortskommuner nu på andra plats med kr per invånare. Lägst ligger nu glesbygdskommuner med kr. De övriga kommungrupperna har taxeringsvärden som är fördelade mellan kr och kr per invånare. I tabell 2.17 nedan redovisas taxeringsvärdena per invånare för de tio kommunerna med högst respektive lägst värden. Bland kommunerna med de högsta värdena finns dels Stockholm och förorter till Stockholm med höga småhuspriser Diagram 2.16 Taxeringsvärden per invånare och kommungrupp, alla fastigheter utom elproduktion, åkermark och skog (tusental kr) Tusental kronor Storstäder Industrikommuner Förortskommuner Större städer Medelstora städer Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner (Danderyd, Lidingö), dels ett antal kommuner som förutom vanliga bostadsfastigheter med höga värden också har mycket fritidshus (Värmdö, Båstad, Sotenäs, Norrtälje, Lysekil). En industrikommun (Stenungsund) har också kommit med på listan. Glesbygdskommuner utan värdefulla fritidshus dominerar bland kommunerna med lägst värden. Spridningen är från cirka kr till drygt kr, det vill säga 1 till 4. Spridningen ökar alltså kraftigt när åker och skog tas bort. Tabell 2.17 Alla fastigheter utom elproduktion, åkermark och skog, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Värmdö Bjurholm Danderyd Övertorneå Båstad Jokkmokk Vaxholm Åsele Sotenäs Malå Stockholm Ragunda Norrtälje Strömsund Lidingö Norsjö Lysekil Dorotea Stenungsund Pajala Kommunal fastighetsskatt

18 2.3.4 Bostadsfastigheter Det genomsnittliga taxeringsvärdet för samtliga bostadsfastigheter är kr per invånare. De högsta värdena bland länen har Stockholm och Halland med kr och kr per invånare. Det lägsta värdet har Västernorrland med kr per invånare. Spridningen är alltså relativt liten på länsnivå. Diagram 2.18 Taxeringsvärden per invånare och län för alla bostadsfastigheter (tusental kr) Tusental kronor Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten I kommungruppsindelningen har förortskommuner det högsta taxeringsvärdet per invånare med kr följt av storstäder med kr. Det lägsta värdet har glesbygdskommunerna med kr. Diagram 2.19 Taxeringsvärden per invånare och kommungrupp för alla bostäder (tusental kr) Tusental kronor Storstäder Industrikommuner Förortskommuner Större städer Medelstora städer Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner 2 Hur stora är taxeringsvärdena i olika kommuner? Övriga mindre kommuner I tabell 2.20 redovisas de högsta och lägsta taxeringsvärdena per invånare för bostadsfastigheterna. Danderyd står här i särklass med kr per invånare. För övrigt ligger de tio högsta mellan kr och kr, medan de lägsta ligger kring kr, det vill säga det är även här en spridning på ungefär 1 till 4. Tabell 2.20 Bostadsfastigheter, högsta och lägsta taxeringsvärden per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Danderyd Bjurholm Lidingö Dorotea Sotenäs Åsele Båstad Ragunda Täby Övertorneå Vellinge Jokkmokk Vaxholm Malå Lomma Norsjö Ekerö Sorsele Kungsbacka Strömsund Avslutning Ser vi på taxeringsvärde per invånare för enskilda fastighetstyper är det, som framgått, mycket stor spridning mellan olika kommuner. Lägger vi ihop samtliga fastighetstyper utom elproduktionsanläggningar sjunket däremot spridningen kraftigt. Fortfarande är dock det genomsnittliga taxeringsvärdet per invånare drygt 2,5 gånger högre i de kommuner med högst värde jämfört med de med lägst taxeringsvärde per invånare. Bland kommunerna med höga taxeringsvärden per invånare finns en blandning av förortskommuner (med värdefulla bostäder och fritidshus) och glesbygdskommuner (med mycket skog och fritidshus). Undantar man åker och skog ökar spridningen och skillnaden mellan de tio kommunerna med högst värden och de tio med lägst blir ungefär 1 till 4. Ungefär samma spridning blir det om man enbart ser på bostadshus. 17

19 3. Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt 3.1 Inledning En tanke i debatten om fastighetsskatt har varit att kommunerna skulle få ta över dagens statliga fastighetsskatt. Syftet med detta kapitel är att uppskatta hur mycket olika kommuner skulle få om detta förslag genomfördes. Efter detta diskuteras fördelningseffekter mellan kommunerna om man tänker sig att staten istället sänker det generella statsbidraget med en viss summa per invånare. Data om dagens fastighetsskatt finns inte tillgängliga på kommunal nivå så redovisningen i detta kapitel bygger på egna kalkyler utifrån de taxeringsvärden som presenterats i föregående kapitel. Kalkylerna utgår från dagens skattesatser, det vill säga: Småhus med äganderätt eller bostadsrätt, småhus som hör till lantbruk samt fritidshus: 1,5 procent Hyreshus med bostäder inklusive bostadsrättsföreningar: 1,2 procent Hyreshus med lokaler: 1,0 procent Industrienheter och täktenheter: 0,5 procent Elproduktionsanläggningar: 0,5 procent Åkermark och skog beskattas inte idag. Som nämnts tidigare utesluter vi tills vidare elproduktionsanläggningar. Vi har också gjort en förenkling i det att vi inte tar hänsyn till den reduktion av fastighetsskatten som gäller för nybyggda bostadsfastigheter. Eftersom nyproduktionen varit liten under de senaste 10 åren spelar detta sannolikt ingen roll för resultaten. Som vi ska återkomma till i kapitel 5 är kanske inte heller denna reduktion så relevant om fastighetsskatten blir kommunal. Om fastighetsskatten till exempel ska bidra till att göra det mer lönsamt för kommunen att det byggs bostäder, kan man knappast undanta nyproducerade bostäder från fastighetsskatten. I detta kapitel redovisas följande grupperingar av fastigheter: Permanentbostäder (avsnitt 3.2) Alla fastigheter som beskattas idag utom elproduktionsanläggningar (avsnitt 3.3). Motivet för att redovisa permanentbostäder för sig är att man kan tänka sig en variant där kommunerna enbart får ta över denna fastighetskatt, medan beskattningen av industri och lokaler ligger kvar hos staten. Detta kan sedan kombineras med till exempel en särskild fritidshusavgift av den typ som diskuteras i kapitel Permanentbostäder Den genomsnittliga fastighetsskatt som kommer från bostäder är cirka kr per invånare. På Diagram 3.1 Fastighetsskatt från permanentbostäder per invånare i respektive län (tusental kr) 3,0 2,5 Tusental kronor 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten 18 Kommunal fastighetsskatt

20 länsnivå ligger Stockholms län och Halland högst med kr respektive kr per invånare. Västernorrland ligger lägst med kr. Spridningen mellan högsta och lägsta värde är cirka 1 till 1,5 och kan betraktas som relativt liten. Siffrorna för samtliga län redovisas i diagram 3.1 på sidan 18. Ser vi på olika kommungrupper har förortskommuner det högsta värdet på kr och glesbygdskommuner har det lägsta värdet på kr per invånare. Här är spridningen 1 till 1,9. I diagram 3.2 redovisas samtliga kommungrupper. Diagram 3.2 Fastighetsskatt från permanentbostäder per invånare i respektive kommungrupp (tusental kr) Tusental kronor 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 Storstäder Industrikommuner Förortskommuner Större städer Medelstora städer Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner I tabell 3.3 redovisas kommunerna med de högsta respektive lägsta fastighetsskatteinkomsterna från permanentbostäder. Vi kan se en blandning av kommuner som är snarlik den i föregående avsnitt med kommuner med en stor andel värdefulla småhus i topp och glesbygdskommuner i botten. Spridningen är från cirka kr per invånare till kr, det vill säga 1 till 3,5. Tabell 3.3 Bostäder, högst och lägst fastighetsskatt per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Danderyd Dorotea 987 Lidingö Bjurholm 996 Sotenäs Åsele Båstad Övertorneå Vellinge Malå Täby Ragunda Ekerö Jokkmokk Lomma Norsjö Vaxholm Sorsele Kungsbacka Strömsund Alla fastigheter som beskattas idag utom elproduktionsanläggningar Den genomsnittliga fastighetsskatten per invånare för dessa fastighetstyper är knappt 2700kr, det vill säga enbart 700 kr mer än fastighetsskatten för bostäder. I diagram 3.4 nedan redovisas fastighetsskatten per invånare för varje län. Vi kan se att Stockholm ligger klart högst med kr. Västernorrland och Norrbotten ligger lägst med cirka kr per invånare. Skillnaderna är något större än när vi enbart såg på bostäder, vilket sammanhänger med koncentrationen av kommersiella lokaler till särskilt Stockholm. Diagram 3.4 Fastighetsskatt per invånare och län för alla fastigheter utom elproduktion (tusental kr) Tusental kronor 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland Västra Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten 3 Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt 19

21 På kommungruppsnivå ligger storstäder högst med ett värde på cirka kr följt av förortskommuner på kr per invånare. Lägst värde har glesbygdskommuner med kr, medan övriga kommungrupper ligger mellan kr och kr per invånare. Dessa värden redovisas i diagram 3.5. Med undantag av storstäder och förortskommuner är spridningen alltså ganska liten. Diagram 3.5 Fastighetsskatt per invånare och kommungrupp för alla fastigheter utom elproduktion (tusental kr) Tusental kronor 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 Storstäder Industrikommuner Förortskommuner Större städer Medelstora städer Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner I tabell 3.6 visas kommunerna med lägst respektive högst inkomst från fastighetsskatten per invånare. Vi kan se att förorter och andra kommuner med en stor andel småhus ligger i topp. I botten ligger glesbygdskommuner. Spridningen är mellan cirka kr och kr det vill säga 1 till 4. Tabell 3.6 Alla fastigheter som beskattas utom elproduktion, högst och lägst fastighetsskatt per invånare (kr) Högst värden Lägst värden Värmdö Bjurholm Danderyd Malå Båstad Åsele Vaxholm Övertorneå Sotenäs Jokkmokk Borgholm Ragunda Norrtälje Norsjö Lidingö Strömsund Tanum Dorotea Malung Ånge Omfördelning mellan kommuner Låt oss utgå från det fall som beskrivs i avsnitt 3.3, det vill säga alla beskattade fastigheter utan elproduktionsanläggningar. Denna skatt gav på riksnivå med de förenklingar som redovisades i avsnitt 3.1 i genomsnitt 2700kronor. En variant är då att staten ger kommunerna fastighetsskatten, men samtidigt sänker det generella bidraget till kommunerna med 2700kronor per invånare. En sådan reform skulle, som framgår av siffrorna i föregående avsnitt, innebära betydande omfördelningar. Kommuner med lägst intäkter från fastighetsskatten skulle förlora i storleksordningen 1500 kr per invånare, medan några enstaka kommuner skulle vinna upp till 4000 kr per invånare. Reformen skulle inte heller minska de skillnader i skattebasens storlek som vi har idag. Om vi jämför de tio kommunerna i topp i tabell 3.6 med de tio kommunerna i botten finner vi att de tio i topp med dagens skattebas har en genomsnittlig skattekraft på 107,3 medan de i botten har 87,2, där riksgenomsnittet är satt till 100. Dagens kommunalskatt är i genomsnitt 19,64 för kommunerna som skulle vinna mest på reformen och 22,68 för kommunerna som skulle förlora mest på reformen. Skillnaden mellan vinnare och förlorare blir något mindre om man enbart överför fastighetsskatten på permanentbostäder. En slutsats av detta är rimligen att en överföring av den statliga fastighetsskatten till kommunerna behöver åtföljas av någon form av omfördelningssystem. En sådan omfördelning kan i princip utformas på likartat sätt som den omfördelning som idag finns mellan kommuner med hög respektive låg skattekraft. Samtidigt kan sådana omfördelningssystem försvaga fastighetsskattens positiva effekter i andra avseenden. Om till exempel en kommun inte kan tillgodogöra sig hela skatten på en ökning av fastigheternas värden i kommunen minskar det lönsamheten för 20 Kommunal fastighetsskatt

22 kommunen att vidta åtgärder som ökar fastighetsvärdena. Man kan som sagt också tänka sig mindre långtgående omfördelningar där enbart de kommuner som förlorar mest får kompensation och bara de största vinnarna får vara med och betala. De tänkbara negativa incitamentseffekterna drabbar då bara ett mindre antal kommuner, medan de allra flesta får en skatt som direkt beror av taxeringsvärdena i kommunen. 3 Kommunerna får dagens statliga fastighetsskatt 21

23 4. Kommunerna växlar inkomstskatt mot fastighetsskatt 4.1 Inledning En annan tanke bakom en kommunal fastighetsskatt är, som framgick i kapitel 1, att övergå till att i högre grad beskatta skattebaser som är mindre rörliga. En kommunal fastighetsskatt kan då delvis ersätta den kommunala inkomstskatten. Vi antar i detta kapitel att en kommun vill sänka sin kommunalskatt med en krona och ersätta intäktsbortfallet med en fastighetsskatt. Hur stor skulle denna fastighetsskatt behöva vara? Detta räknas fram genom att jämföra den inkomstskatteförlust kommunen ådrar sig genom sänkningen och den (statliga) fastighetsskatt som idag betalas för de fastigheter som är belägna i kommunen, bortsett från elproduktionsfastigheter och bortsett från den skattereduktion som idag finns för nyproducerade bostadshus. Beräkningarna görs med hänsyn till inkomstskatteutjämningen. Resultaten redovisas i avsnitt 4.2 och 4.3 som hur stor andel av dagens fastighetsskatt som skulle behövas för att täcka den inkomstskatteförlust som uppstår om kommunalskatten sänks med en krona. Om denna andel till exempel är 0,5 innebär det att det räcker med hälften av den procentsats som idag tillämpas i fastighetsskatten, det vill säga 0,75 procent för småhus, 0,6 procent för hyreshus, och så vidare. Som framkom i tidigare kapitel blir skattebasen betydligt jämnare fördelad mellan olika kommuner om även åkermark och skog beskattas. I avsnitt 4.3 har vi antagit att det ursprungligen finns en fastighetsskatt på dessa fastighetstyper på 1 procent. Detta har lagts till dagens statliga skatt och därefter har vi beräknat hur stor andel som behövs för att täcka inkomstbortfallet. Är denna andel 0,5 innebär det alltså en skatt på åker och skog på 0,5 procent. En övergång från en inkomstskatt till en fastighetsskatt, där kommunen själv kan bestämma sin skattesats, innebär per definition ingen omfördelning mellan kommunerna. Däremot kan det bli olika fastighetsskattesatser. Dessa olikheter i skattesats behöver dock inte innebära olikheter i hur mycket fastighetsskatt som ett hushåll betalar, eftersom en kombination med låg skattesats och högt taxeringsvärde kan ge samma skatteinbetalning som en hög skattesats och ett lågt taxeringsvärde. En kommunal skatteväxling av denna typ kan också ske helt oberoende av den statliga fastighetsskatten. Den kommunala fastighetsskatten adderas bara till den statliga. En växling mellan fastighetsskatt och inkomstskatt kan emellertid påverka fördelningen av skattebördan mellan olika grupper inom kommunen och till exempel påverka småhusägare och hyresgäster på olika sätt. I avsnitt 4.5 presenteras några räkneexempel som belyser detta. 4.2 Skatteväxling som utgår från dagens fastighetsskatt med undantag av elproduktionsanläggningar Ser vi på riket som helhet behövs en fastighetsskatt som är 45 procent av dagens fastighetsskatt för att finansiera en kommunalskattesänkning med 1 krona. Detta innebär till exempel en fastighetsskatt på ungefär 0,7 procent på småhus och 0,5 procent på bostadshyreshus. På länsnivå skulle Stockholms län få den lägsta skattesatsen med 33 procent av dagens fastighetsskattenivå. Högst ligger Västernorrland och Norrbotten där en fastighetsskatt på ungefär Kommunal fastighetsskatt