Nr 2 Februari Bergmaterialindustrins förutsättningar i Stockholmsregionen

Transkript

1 Nr 2 Februari 2004 Bergmaterialindustrins förutsättningar i Stockholmsregionen

2 Bergmaterialindustrins förutsättningar i Stockholmsregionen

3 ISSN x RTN Tryck: Just Nu 2

4 Förord Bergmaterial utgör ungefär en tredjedel av alla lastbilstransporter av varor och material, mätt i kvantitet, i regionen. Transporter av bergmaterial medför både belastning på vägnätet och miljöproblem. Samtidigt är dessa transporter nödvändiga för byggande av bostäder och infrastruktur. Därtill är produktionen av bergmaterial problematisk genom irreversibla ingrepp i naturmiljön i berg- och naturgrustäkter. I Stockholmsregionen har vi dock stora möjligheter till återvinning av material i samband med tunnelbyggen. I RUFS anges att det finns behov av terminaler och bergtäkter i större delen av regionen. Det finns också ett inriktningsmål att utveckla transporterna av grusoch bergmassor. Möjligheten att transportera ballast med sjöfart har stor betydelse för att avlasta vägnätet från lastbilstransporter. Samtidigt är lastageplatser mycket attraktiva platser för bostadsbyggande. Det finns behov av att utveckla resonemangen i RUFS till en regional strategi för ballasthantering som också inkluderar transporter och lokaliseringar av terminaler. För ett fortsatt arbete behövs en fördjupad kunskap om transportstrukturen och bergmaterialindustrins villkor. Denna promemoria utgör ett regionalt planeringsunderlag som ger en sammanhängande bild över hantering av bergmaterial i regionen och de villkor som omgärdar branschen. I promemorian föreslås att en materialförsörjningsplan för Stockholmsregionen tas fram. Förutom täkter bör en sådan plan hantera frågor rörande lokalisering av terminaler och fasta anläggningar (betong- och asfaltindustri) som förbrukar stora kvantiteter ballast. Sveriges Bergmaterialindustriförbund (SBMI), mellersta kretsen har utarbetat promemorian i samråd med Regionplane- och trafikkontoret. Författare är Niklas Skoog, Sand & Grus AB Jehander. Regionplane- och trafikkontorets projektledare har varit Thomas Ney. Stockholm i februari Sven-Inge Nylund Regionplanedirektör 3

5 Innehåll Innehåll...4 Sammanfattning...5 Bergmaterialets betydelse för samhället...6 Samhällets behov av bergmaterial...6 Utvinning och användningsområden...9 Naturgrus- och återvinningsmålen...10 Bergmaterialindustrins förutsättningar...12 Lokalisering av täkter...12 Tillståndsprocessen...12 Tillverkningsprocessen...13 Produkter och egenskaper...14 Transporter en betydande del av verksamheten...15 Miljöpåverkan, åtgärder och möjligheter...17 Återvinning...18 Lagar och bestämmelser...19 Kommunernas planeringsarbete...20 Opinionen...21 Förutsättningar ur regional synvinkel, Stockholm...22 Stockholmsregionens behov av bergmaterial...22 Aktörer och lokalisering...26 Transporter...27 Jämförelse av lastbils- respektive båttransport...27 Järnvägstransporter ett alternativ?...29 Terminaler (mellanlagringsplatser)...29 Förslag till åtgärder...31 Vad kan bergmaterialindustrin göra?...31 Vad kan myndigheterna göra?...31 Referenser

6 Sammanfattning Bergmaterialindustrin är inne i en kraftig strukturomvandlingsfas för att övergå från naturgrus till bergkross i samband med en utveckling mot att det blir svårare och svårare att under rimliga ekonomiska och miljömässiga förhållanden bedriva verksamheten. Problemen i samband med detta är generella men mest påtagliga i storstadsområden, i synnerhet Stockholmsregionen. Bergmaterialindustrin och dess produkter är nödvändiga för att det moderna samhället ska fungera. Bergmaterial är en betydande insatsvara i allt byggande. En enbart restriktiv hållning mot verksamheten från samhällets sida kan, på grund av bristande kunskap om bergmaterialindustrins förutsättningar, innebära negativa konsekvenser för både miljö och näringsliv och direkt motarbeta uppsatta miljömål. Begränsad kännedom om branschen och dess förutsättningar bland myndigheter och allmänhet är ett problem för Bergmaterialindustrin. Störningarna från verksamheten har en begränsad påverkan på miljön, normalt är de lokala, tidsbegränsade och utan bestående påverkan på närboendes hälsa. Ändå är det stora svårigheter att över huvud taget hitta lämpliga områden och få tillstånd för täktverksamhet enligt miljöbalken och även att förnya tillstånd. Långsiktigt får vi sannolikt räkna med att täkter placeras längre och längre från tätorterna. Nyckelfaktorer för en effektiv och miljövänlig verksamhet inom bergmaterialindustrin är storskalighet, långsiktighet och stabilitet. Större täkter som får bedrivas på ett och samma ställe under många år och under stabila villkor ökar möjligheterna till investeringar för effektivare och miljövänligare tillverkningsprocesser samt transportsystem. Detta gäller även för terminaler eller mellanlagringsplatser. Transporter på lastbil är det huvudsakliga transportsätt som används för bergmaterial idag. För att begränsa de miljömässiga och ekonomiska effekterna av längre transportvägar, till följd av allt längre avstånd till täkterna, är det av största vikt att planera för effektivare transporter. Exempel på åtgärder kan vara en strategiskt utvecklad terminalstruktur samt utveckling och vidmakthållande av sjö- och järnvägstransporter. Utvecklingen kräver också att myndigheterna måste planera för och behandla bergmaterialförsörjningen ur ett regionalt perspektiv. Det innebär att myndigheter på olika nivåer måste samarbeta i större omfattning än idag. Bergmaterialindustrin anser det önskvärt att regionala materialförsörjningsplaner tas fram. Sådana planer är särskilt betydelsefulla för Stockholm och andra tätbebyggda regioner där transporter är särskilt problematiska och där tillgången på mark för terminaler, anläggningar och täktverksamhet är begränsad. 5

7 Bergmaterialets betydelse för samhället Bergmaterialindustrin är nödvändig för vår infrastruktur och våra bostäder. Den levererar material för att bygga vägar och järnvägar och för att tillverka asfalt och betong. Produktionen i Sverige var drygt 70 miljoner ton år 2000 vilket gör bergmaterial till vår största industriprodukt. Branschen sysselsätter ca 2000 personer i direkt produktion till ett värde av 4 miljarder kr, ett värde jämförbart med järnmalmens. Inklusive leverans till kund är värdet 6 miljarder kr och kräver arbetsinsatser av 5000 personer. Råvaran är krossat berg, naturgrus och återvunnet material. Bergmaterial som används för byggande kallas också för ballast. Verksamheten innebär ingrepp i större eller mindre markområden vilket förändrar landskapsbilden och kan påverka växt- och djurliv. Utvinningen av naturgrus på vissa platser är eller kan vara i konflikt med det långsiktiga behovet av dricksvatten av god kvalitet. Miljön påverkas också av den omfattande transportverksamheten som krävs för att försörja samhällets behov av bergmaterial. Bergmaterial fraktas till större delen med lastbil och svarar för ungefär en fjärdedel av allt gods som körs med bil i Sverige. Samhällets behov av bergmaterial Den totala produktionen av ballast i Sverige uppgick till 71,5 miljoner ton år Samhällets behov av ballast är starkt kopplat till bygg- och anläggningssektorns verksamhet vilket syns i de kraftigt minskande volymerna första halvan av 90-talet. Mton Krossberg (Crushed bedrock) Övrigt (Others) * Morän (Till) Naturgrus (Sand and gravel) *) Absoluta merparten av "övrigt" består av krossat berg bl. a. från separata krossar, skrotsten, överskottssten från industrimineral- och prydnadsstensbrytning Figur 2.1. Leveranser av ballastmaterial i Sverige , källa SGU 6

8 Eftersom ballast används vid alla typer av byggande så varierar behovet inte lika kraftigt som exempelvis bostadsbyggandet. Den extremt låga nybyggnationen av bostäder under 90-talet har delvis kompenserats av ett antal större infrastrukturprojekt, främst under andra halvan av 90-talet. Bygginvesteringar Index Figur 2.2. Bygginvesteringarna i Sverige jämfört med leveranserna av ballast. Källa: Sveriges Byggindustrier och SGU. År 2001 uppgick produktionen av naturgrusballast i Sverige till 23,4 miljoner ton, se figur 2.1, vilket motsvarar ca 33 procent. Diagrammet nedan, figur 2.3, visar natur-grusets samt bergkrossmaterialets andelar av totala leveranser av ballast i Sverige. Av diagrammet framgår att naturgrusets andel av ballastproduktionen har sedan flera år tillbaka minskat och 1997 var första året som bergkrossandelen var större. Bygginv. tot. Bostäder Övriga hus Anläggningar Ballastprod 7

9 100,0% 90,0% 80,0% 70,0% 60,0% 50,0% 40,0% Naturgrus Krossberg 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Figur 2.3. Leveranser av ballastmaterial, Sverige andelar av totala leveranser. Källa: SGU Trots den tydliga minskningen av naturgrusandelen infördes 1995 en naturgrusskatt på 5 kr för varje ton som levereras. Vid årsskiftet höjdes skatten till 10 kr/ton. Det är svårt att se någon effekt av naturgrusskattens införande. Det är tre drivkrafter som har påverkat övergången från naturgrus till bergkross vilket startade långt innan naturgrusskatten eller naturgrusmålet fastställdes (1995 respektive 2001). 1. Den första är en stark strukturomvandling som pågår sedan ett par decennier. Den innebär att små företag, till största delen ägare av grustäkter, upphör eller köps upp i stora företag. Antalet produktionsställen minskar kontinuerligt då antalet tillståndsgivna täkter minskar med nästan 10 procent om året (källa SGU). Orsaken är dels att det blir svårare och svårare att hitta nya fyndigheter då den befintliga tagit slut och dels de ständigt ökande kraven på verksamheten, ny miljölagstiftning och höjda kvalitetskrav, vilket små företag har svårt att leva upp till. 2. Den andra är en förändrad efterfrågan. Till skillnad från tidigare så gynnas bergkrossmaterial av nuvarande kvalitetskrav för många användningsområden. Exempel på sådana områden är asfalt, vägbyggnad och övrigt anläggningsbyggande. För flera andra användningsområden, som inte styrs av nationella standarder, är det dock stora regionala skillnader på vad som anses vara bra material, t.ex. material för rörgravar. 3. Den tredje är ett ökat miljömedvetande hos alla aktörer både på kund- som leverantörssidan, där den gemensamma ståndpunkten är att naturgrus är en för värdefull resurs för att användas till okvalificerade ändamål. 8

10 Någon säker prognos för det framtida nationella behovet av ballast är svår att göra då byggkonjunkturen är mycket svår att prognostisera. Det man kan konstatera är att nuvarande totala leveranser av ballast ligger på en historiskt sett låg nivå, ca 70 miljoner ton. Det är rimligt att anta nivån inte kommer att sjunka nämnvärt utan troligen ligga kvar eller möjligtvis öka något på några års sikt. Någon kraftig ökning är inte heller att vänta då konjunkturinstituten inte förutspår någon byggboom inom överskådlig framtid. Däremot kan det naturligtvis regionalt komma att variera kraftigt. Utvinning och användningsområden Berg är jordens äldsta råvara. Vår planet är nästan 5 miljarder år gammal och de äldsta bergen bildades för omkring 4 miljarder år sedan. Bergen byggs upp av olika bergarter, som i sin tur består av mineraler. Det vanligaste mineralet i jordskorpan är fältspat. Större delen av den svenska berggrunden består av hårda kristallina bergarter, t.ex. granit, gnejs och diabas. Det är bergarter som är lämpliga för framställning av krossat berg eller makadam, som det också benämns. Den senaste inlandsisen över Sverige bildade huvuddelen av de nuvarande jordarterna, till vilka sand, grus och morän räknas. Morän är den vanligaste jordarten och täcker ca 75 procent av landets yta. Den är osorterad och innehåller bl a block, sten, grus och sand. Naturgruset har bildats genom att en del av urberget har nötts loss av inlandsisen, transporterats med smältvatten, slipats till runda hårda korn och avlagrades i åsar och isälvsdeltan när isen smälte undan. Till skillnad från moränen avlagrades naturgruset sorterat (i storleksordning). Naturgruset har historiskt varit det dominerande råmaterialet för bergmaterialindustrin. Krossat berg har de senaste decennierna ökat i användning för att 1997 överstiga användningen av naturgrus för första gången. Ballast utvinns även ur morän, dock i mycket begränsad omfattning (ca 3 procent år 2001). Även olika typer av restprodukter kan återvinnas och användas som ballast, t.ex. överskott av berg och grus från anläggningsbyggande, uppriven asfalt, rivningsbetong, olika slaggmaterial från förbränningsindustrier, gråberg från gruvverksamhet. År 2001 utgjorde restprodukter ca 11 procent av ballastleveranserna i Sverige. Det största användningsområdet är som konstruktionsmaterial för vägar, järnvägar och annan infrastruktur. Över hälften av landets bergmaterialproduktion används för att bygga vägar. En väg är byggd i flera lager där varje lager har sin funktion och därför ställer olika krav på materialet. Tillsammans ska de olika lagren ta upp och fördela trafikens tyngd så att vägen inte sjunker, rasar eller spricker. Det mesta materialet går åt till att bygga upp vägkroppen men en stor del används också som insatsmaterial i asfalten där det utgör ca 95 procent. Järnvägar behöver också mycket bergmaterial. Innan rälsen läggs ut måste en stadig banvall byggas. Den byggs av bergmaterial i flera skilda lager med olika egenskaper. Rälsen läggs på sleepers som i dag görs av betong. Flygplatser kräver mycket bergmaterial för de olika lagren i start- och landningsbanorna, i taxibanor och plattformar. Både betong- och asfaltbeläggningar förekommer. 9

11 Betong är en blandning av cement, grus, sten och vatten. Den används för att bygga bostadshus och andra byggnader, broar, dammar, tunnlar och överdäckningar, flygfält, vattentorn och reningsverk. Betong ingår även i pålar, rör, marksten och takpannor. Betongkonstruktioner kan gjutas på byggplatsen eller förtillverkas i fabriker. Drygt en tiondel av bergmaterialet används för tillverkning av betong där det utgör mer än 80 procent av innehållet. Det finns många andra byggen och anläggningar i ett modernt samhälle som kräver bergmaterial i obunden form, i asfalt eller i betong, exempelvis: Gator, parkeringsplatser, parker, grönytor och lekplatser Grundläggning för hus, fyllningar för vatten- och avloppsledningar Filter för att rena vatten i reningsverk Formar för gjutning Var bergmaterialet utvinns har betydelse för egenskaperna och därmed hur lämpligt materialet är för olika användningsområden, materialen är inte alltid utbytbara. För att t.ex. bygga upp stabila vägkroppar är krossat berg och krossad betong mer lämpligt än naturgrus medan man å andra sidan har svårt att ersätta naturgruset till 100 procent som ballast i betong. Naturgrus- och återvinningsmålen Som tidigare nämnts så används huvudsakligen naturgrus och krossat berg som råvara vid tillverkning av ballast. Det är ett känt faktum att naturgrustillgångarna på många håll i landet är en bristvara och att det i tätbebyggda regioner föreligger flera intressekonflikter med det långsiktiga vattenförsörjningsbehovet. Riksdagen har i den antagna propositionen 1997/98:145 bl a fastställt ett delmål till det nationella miljömålet God bebyggd miljö, där det anges att produktionen av naturgrus får uppgå till högst 12 miljoner ton år År 2001 uppgick produktionen av naturgrusballast i Sverige till 23,4 miljoner ton. Minskningen av naturgrus kommer att fortlöpa utan större svårigheter så länge det finns bergtäkter eller terminaler med bergkross på rimligt avstånd och så länge som de olika användningsområdena inte påverkas negativt av skillnaderna i egenskaper mellan naturgruset och det krossade berget alternativt det återvunna materialet. Det största användningsområdet där problem finns med att ersätta naturgruset till 100 procent är betongtillverkning. Även som vattenreningsfilter har man idag svårt att ersätta naturgruset. 10

12 I samma delmål som det ovan nämnda naturgrusmålet ingår finns även ett delmål om återvinning av ballast som säger att 15 procent av ballastanvändningen år 2010 ska utgöras av återvunnet material. Enligt SGU:s definition av återvunnet material [referens 3], så motsvarar det i stort sett begreppet övrigt i den ballaststatistik som SGU årligen sammanställer [referens 5]. De senaste åren har mängden övrigt utgjort ca 10 procent av ballastproduktionen. I rapporten Når vi naturgrusmålet [referens 3] från SGU, görs bedömningen att naturgrusmålet - max 12 miljoner ton år kommer att uppnås men för att säkerställa att målet nås föreslås i denna rapport en tredelad strategi: 1. Regional materialförsörjningsplanering. Med det avses identifiering av platser där naturgrusuttag långsiktigt kan tillåtas med hänsyn taget till oundgängliga behov, materialkvalitet och motstående intressen. Likaså identifiering av områden inom vilka nya eller utökade bergtäkter bör tillkomma. Planen bör utgå ifrån läget att naturgrusmålet blir uppfyllt. 2. Differentiering av täkthandläggningen mellan berg- och grustäkter inom befintlig lagstiftning. Eftersom framgången i arbetet med att nå naturgrusmålet är beroende av att utbudet av bergkross ökar likaväl som att naturgrusuttagen minskas finns det skäl att behandla täktansökningar för berg respektive grus olika, t.ex. avseende kravet på behovsutredning. För prövning av en naturgrustäkt bör kravet på behovsutredning tillämpas konsekvent medan behov av nya bergtäkter i allmänhet kan antas föreligga om någon är villig att göra de investeringar som behövs för att öppna en bergtäkt. 3. Kunskapsöverföring mellan olika landsdelar inom industrin. Spridning av kunskap om möjliga tillämpningar av bergkross. Idag är det stora regionala skillnader på vad som anses vara normalt ballastmaterial i olika tillämpningar. SGU drar i den ovan nämnda rapporten också slutsatsen angående återvinningsmålet att kunskapen om återanvända och återanvändbara volymer är för dålig för att en bedömning av om den uppsatta procentsatsen ska kunna nås. SGU föreslår dock att två typer av styrmedel sätts in: 1. Ställningstagande om vilka material som ska bedömas vara återanvändbara i ett långsiktigt hållbart samhälle. 2. Tillämpning och justering av miljölagstiftningen så att återvinning av inerta material kan integreras i normal ballastproduktion. 11

13 Bergmaterialindustrins förutsättningar Lokalisering av täkter När man letar efter lämpliga områden för att etablera täktverksamhet är det många aspekter att ta hänsyn till: Marknadsanalys finns det ett tillräckligt stort behov av materialet inom rimligt avstånd och inom rimlig tid. Hur är det med tätortsbebyggelse, betongfabriker, asfaltsfabriker, exploateringsplaner med mera? Bergkvalitet är bergartens mineralsammansättning, struktur och textur lämplig att göra ballast av. Tillgänglighet möjlighet att utnyttja befintligt vägnät samt närhet till större vägar, alternativt sjötransporter eller järnvägar. Omgivning hur många människor runt det tänkta täktområdet kan potentiellt bli störda av buller, vibrationer, damning etc. Terminaler för mellanlagring av material kan bli aktuellt för att effektivisera transporterna då större avsättningsområden har långt till närmaste täkt eller då miljözonerna i storstäderna begränsar storleken på fordonen. Likaså kan terminaler utnyttjas för mellanlagring av material för återvinning. Tillståndsprocessen När lämpligt område för täktverksamhet är identifierat ur exploatörens synvinkel och ett samarbete med aktuell markägare etablerats blir nästa åtgärd att lämna in en ansökan om tillstånd för täktverksamhet. Täktverksamhet kräver tillstånd av länsstyrelsen och det prövas enligt miljöbalken. En tillståndsansökan ska vara skriftlig och innehålla ritningar och andra uppgifter om verksamhetens omfattning och dess miljökonsekvenser. Samråd med kringboende och andra intressenter ska ha genomförts. Ansökan ska även innehålla en täktplan, en utredning som belyser behovet av täkten samt planerade åtgärder för att skydda miljön. Det kan ta flera år att få tillstånd till en täkt, eftersom länsstyrelsens beslut kan överklagas för att avgöras i högre instans. Beslutet är tidsbegränsat och förenat med villkor om hur verksamheten ska bedrivas i täkten. Av både ekonomiska och miljömässiga skäl är det önskvärt med så stora anläggningar som möjligt samt att långsiktighet är garanterad, d.v.s. täkttillstånd med så lång giltighetstid som möjligt. Att öppna en bergtäkt idag kräver stora investeringar. Därför krävs storskalighet för att verksamheten ska bli ekonomiskt acceptabel. En grov uppskattning ger att för en bergtäkt med en årsproduktion på ca ton krävs investeringar i storleksordningen miljoner kr. Ju större anläggningar och ju längre tillståndstider desto effektivare maskiner, utrustning och miljöåtgärder kan sättas in. 12

14 Terminalverksamhet är inte tillståndspliktig men däremot anmälningspliktig. Anmälan lämnas till kommunen. Det krävs även bygglov för upplagshögar med mera. Eventuell krossning med mobila enheter måste anmälas separat. Det kan t.ex. bli aktuellt vid återvinning av inkommen rivningsbetong. En mobil krossanläggning kan även användas vid återvinning direkt på rivningsplatsen vilket ofta är en fördel både ur ekonomisk som miljömässig synvinkel. Tillverkningsprocessen När man fått tillståndet, kan produktionen börja. Den sker i flera moment. Losshållning: Man tar först bort jordlagret. I bergtäkter måste materialet sprängas eller knackas loss. I naturgrustäkterna kan materialet lastas utan sprängning. Sprängning av berg. Matning: Råmaterialet (sprängsten eller naturgrus) transporteras inom en täkt med hjullastare, truckar, dumprar, lastbilar eller transportband. Det tippas i ett tråg eller i fickor och matas vidare till en kross eller sikt. Matning av förkross 13

15 Krossning/siktning (sortering): Genom krossning delas stora stenar från sprängningen ned till mindre stenar. Det görs i flera steg av olika maskiner t.ex. käft-, spindel-, kon-, slag- eller kubiseringskrossar. Efter varje krossteg sorteras materialet i olika storlekar med hjälp av siktar innan de krossas vidare. Olika krossmaskiner har olika påverkan på slutproduktens egenskaper som t.ex. kornform. Slutresultatet blir ett antal olika sorteringar av material i olika storlekar och egenskaper. Naturgrus krossas normalt ej utan siktas bara upp i olika sorteringar. Lagring: Bergmaterial lagras oftast i öppna upplag, men kan även lagras i silos. Tillverkningsutrustningen i stora täkter är normalt fast, d.v.s. den används endast inom den aktuella täkten. Effektiva åtgärder för att minimera störningar som t.ex. buller, vibrationer, damning med mera är lättare att genomföra på fast jämfört med mobil utrustning. Långsiktigheten (vetskap om att verksamheten får bedrivas under en lång tid) och storskaligheten har också stor betydelse för hur effektiva störningsbekämpningsåtgärder som kan genomföras. Tillverkningsutrustningen i mindre täkter och för terminaler är normalt mobil, d.v.s. den flyttas mellan olika anläggningar. Produkter och egenskaper Bergmaterial har fler viktiga egenskaper som är av betydelse för användningen, t.ex. Fördelningen av kornen i sorteringen Föroreningshalt De enskilda kornens geometri och utseende De enskilda kornens fysikaliska egenskaper (hållfasthet, förmåga att motstå nötning ) Förmåga att suga upp vatten 14

16 Den som använder bergmaterial som byggmaterial måste veta vilka krav som kan ställas på en viss sortering. Sådana krav finns sammanställda i olika källor, bland annat myndighetsregler, allmänna byggbestämmelser och produktstandarder. Idag finns det närmare ett hundratal olika produkter eller sorteringar av bergmaterial, alla med olika egenskaper. Utmaningen för varje täkt är att göra försäljningsbart material av allt material som bryts, samtidigt. Med skicklighet och kreativitet lyckas man också i de flesta fall. Det genereras i stort sett inget avfall av lossbrutet material i täkterna. En viss del av materialet kan dock bli liggande en tid i täkten men på sikt brukar man hitta avsättning för allt material. Slutproduktens egenskaper kan påverkas av: Råvaran - mineralinnehåll, struktur, sprickbildning i det berg som man bryter Krossning materialflöde, spaltöppning med mera Siktning materialflöde, siktmaska med mera Hantering av färdigt material omlastning med lastmaskin etc Lagringsförhållanden påverkas av väder och vind En färdig produkt av bergmaterial är idag en högkvalitativ produkt med specifika egenskaper för varje användningsområde och i vissa fall kund. Den är också känslig för ovarsam hantering och varje omlastning förändrar exempelvis kornfördelningen något (fint material genereras då kornen gnids mot varann). Transporter en betydande del av verksamheten Bergmaterialindustrin är till stor del en transportindustri som är mycket beroende av geografisk lokalisering av täkter och eventuella terminaler. Bergmaterial levereras huvudsakligen med lastbil. Sjö- och järnvägstransporter förekommer men i mycket begränsad omfattning. Enligt Inrikes och utrikes trafik med svenska lastbilar, 2001 [referens 6], utgör transporter av jord, sten, sand och grus ca 25 procent av totala mängden transporterat gods i Sverige. Räknar man tonkilometer blir andelen endast 5 procent eftersom transportavstånden för ballast är relativt korta. 78 procent av ballasten transporterades kortare sträcka än 2,5 mil år Ballast är en lågprisprodukt, ca kr/ton, och transportkostnaden blir snabbt den dominerande faktorn vid ökande transportavstånd. I RUFS 2001 [referens 2] anges att bergmaterial inte bör transporteras mer än ca 2-4 mil (med lastbil) för att hanteringen ska vara ekonomiskt och miljömässigt acceptabel. En följdeffekt av naturgrusmålet som behöver beaktas och utredas mer vid en övergång från grustäkter till bergtäkter är konsekvenserna för transporterna. Hittills har bergtäkter i huvudsak lokaliserats nära större tätorter där behovet av materialet är störst. Sannolikt har den ökade användningen av bergkross skett utan ökade transporter. Med tiden blir det dock allt svårare att hitta områden som är lämpliga för bergtäkter, särskilt i storstadsområden, på grund av de lokala störningarna. I Stockholmsregionen är detta påtagligt redan idag. Därmed kommer 15

17 miljöpåverkan från transporter av bergmaterial att öka om inte alternativa, miljövänligare transportsätt eller fordon utnyttjas. Möjligheterna för att utnyttja sjö- och järnvägstransporter är helt beroende av täktens, terminalens eller leveransadressens närhet till farvatten eller järnväg samt att transport-volymerna är tillräckligt stora. Utrymmen för mellanlagring och hanteringsutrustning krävs vid varje omlastningspunkt. Ju större mängder dessa omlastnings- eller mellanlagringsplatser hanterar desto effektivare hantering av materialet kan åstadkommas. Hanteringsvolymen har också betydelse för hur omfattande åtgärder för att minimera störningarna (damning, buller etc.) som kan genomföras. De färdiga ballastprodukterna levereras med lastbil ut till kund eller till terminaler (mellanlagringsplatser). Många kunder hämtar materialet direkt från täkten eller terminalen och transporterar det med egna fordon. Leveransmönstret för ballast kan delas in i tre olika kategorier baserat på typen av behov. Varje kategori ställer olika krav på logistiska lösningar. 1. Till första kategorin räknas de fasta anläggningar/fabriker med fast leveransadress som använder ballast som en insatsvara, huvudsakligen betongfabriker (både för fabriksbetong 1 och prefabricerad betong 2 ) och asfaltfabriker. Dessa kunder kräver en kontinuerlig, ofta daglig, tillförsel av ett begränsat och relativt fast antal olika produkter. Lagringsmöjligheterna är ofta begränsade vilket gör att buffertvolymerna är små. Volymbehovet är direkt kopplat till producerad betong- respektive asfaltvolym. Här är avståndet till närmaste täkt eller terminal och tillgängligheten viktig. Det finns även exempel på sjönära fabriker som kan ta emot material på båt. Leveranser till denna kategori kan relativt väl förutses och därmed kan normalt stora fordon användas om inte fabriken ligger inom zoner som begränsar fordonsstorleken. 2. Till den andra kategorin räknas det diffusa normalbehov som samhället har och som inte är kopplat till större bygg- eller anläggningsprojekt. Hit kan vi räkna material för mindre nybyggnadsprojekt, underhåll av vägar, järnvägar, övriga anläggningar och fastigheter. Här är behovet inte kopplat till en viss produktgrupp eller några få leveransadresser utan till befolkningstätheten för en viss geografisk yta. Detta behov är förhållandevis konstant över tiden. Här är det ofta frågan mindre leveranser till många olika adresser vilket gör att mindre fordon måste användas. Här har strategiskt placerade terminaler en stor betydelse för effektiviteten. Terminalerna bör ligga så till att stora fordon, alternativt fartyg eller i framtiden järnväg, kan användas för intransporter. 3. Den tredje kategorin är behovet av material för stora och långsiktigt inplanerade bygg- eller anläggningsprojekt. Behovet varierar mycket från projekt till projekt eftersom man strävar efter massbalans i alla anläggningsprojekt, d.v.s. att så mycket som möjligt av materialbehovet kan tillfredsställas med återvinning av uppgrävda schaktmassor, sprängmassor, rivningsbetong o dyl. Behovet kan vara stort men då under 1 Fabriksbetong = fabriksblandad betong som levereras färsk för platsgjutning på byggarbetsplats. 2 Prefabricerad betong = färdiggjutna betongelement (balkar, pelare, väggar, rör etc) 16

18 en begränsad tid. Behovet av ballast kan normalt förutses tidigt i planläggningen av projektet. Här underlättas materialförsörjningen av om områden för terminaler planerats och som är tillgängliga för stora fordon alternativt fartyg eller järnvägstransporter. Dessa terminaler skulle efter projektavslut kunna utnyttjas för att försörja områdets framtida normalbehov (punkt 2). Miljöpåverkan, åtgärder och möjligheter Utvinning av bergmaterial innebär ingrepp i större eller mindre markområden vilket förändrar landskapsbilden och kan påverka växt- och djurliv. Miljöpåverkan från transporter, huvudsakligen används lastbil, är betydande. Konsekvenserna av den senaste utvecklingen av naturgrusets andel av total ballastproduktion är påtagliga såtillvida att antalet platser där naturgrus tas ut har minskat kraftigt. Därmed finns idag större områden med bevarade isälvsavlagringar än vad som annars skulle ha varit fallet. De skador som redan uppstått är irreparabla i så motto att naturresursen inte längre finns tillgänglig som ballastråvara eller filter för naturlig eller konstgjord grundvattenbildning. Produktionen av bergkross, jämfört med naturgrus, medför nya miljöstörningar i form av luftstötvågor och vibrationer från sprängningar samt ökad damning och buller från tillverkningsprocessen. Med de villkor som regelmässigt följer med beslut om täkttillstånd är dessa störningar att betrakta som lokala och tidsbegränsade utan bestående påverkan på närboendes hälsa och med begränsad påverkan på miljön. Det genomförs idag omfattande åtgärder i täkterna för att minimera miljöstörningarna: Dammbekämpning (bevattning, inkapsling och utsugning) Bullerbekämpning (utformning av täktområdet, inkapsling, inklädning) Förbättrad sprängteknik Efterbehandling (återskapande av landskapsbild eller skapande av nya positiva miljöer, t.ex. badsjöar) Alla åtgärder är naturligtvis beroende av det finns långsiktighet i verksamheten. Vet man att man får bedriva verksamheten under en lång tid så är det lättare att motivera bättre åtgärder för att minimera störningarna. Ett villkor för att få täkttillstånd är att man har planerat för efterbehandling av täkten. Även om utvinningen av bergmaterial innebär ett ingrepp i jordskorpan så ska en god efterbehandling normalt innebära att området efter avslutad brytning smälter in i omgivningen och spåren av verksamheten blir så gott som osynliga. Det finns emellertid flera exempel på efterbehandlingar som skapat andra, nya och positiva mervärden. På Ekerö i Stockholm har NCC Ballast efterbehandlat en täkt vilket resulterade i ett attraktivt bostadsområde, Sandudden. Sand & Grus AB Jehanders efterbehandling av en täkt i Husby, också på Ekerö, har skapat en ny uppskattad badsjö (se bild nedan). Båda dessa exempel har fått pris för väl genomförda efterbehandlingar. Efterbehandlingen i sig innebär en unik möjlighet att skapa en ny landskapsbild. Bara fantasin sätter gränserna (givetvis inom rimliga ekonomiska ramar). 17

19 Den efterbehandlade grustäkten i Husby på Ekerö som numera är en uppskattad badsjö. Återvinning Det som i SGU: s produktionsstatistik kallas övrigt, se figur 1, faller under begreppet återanvänt enligt SGU: s rapport Når vi naturgrusmålet [referens 3]. Mängden övrigt har de senaste åren legat mellan 7 och 10 miljoner ton vilket motsvarar ca 10 procent av ballastleveranserna. Sannolikt sker dock den mesta produktionen av återvunnet material i Stockholm- och Göteborgsregionerna eftersom material från separata krossar (t ex tunnelberg) räknas till övrigt. Utanför statistiken ligger bland annat asfaltsåtervinning som av Vägverket beräknas omfatta nästan all uppriven asfalt, ca 1 miljon ton per år. Utanför ligger också den stora omflyttning av massor som sker inom eller mellan anläggningsprojekt vilket ersätter täktproducerat material. Återvinningsanläggningar kan med fördel lokaliseras till befintliga bergtäkter och krossanläggningar enligt länsstyrelsens rapport Masshantering i Stockholms län [referens 1]. Täkttillstånden är alltid förbundna med villkor för verksamheten och ställer krav på en omfattande egenkontroll av bland annat dagvatten från täktområdet. Terminaler är också lämpliga för mellanlagring och återvinningsanläggningar. Exempel på material som återvinns av bergmaterialindustrins är uppriven asfalt, rivningsbetong, material från uppgrävda vägar, jord, uppsopat halkbekämpningsgrus, slaggrus. Utrustningen som krävs för att återvinna materialet finns till viss del redan i täkterna och kunskap om vilka krav som ställs på produkterna finns också eftersom de är desamma som för jungfruligt material. Därutöver finns det ofta utrymme för lagring av restmaterialet i täkterna vilket kan vara svårt att hitta 18

20 annars. Återvinning i täkter medger dessutom returtransporter med färdigt material. Den upprivna asfalten återvinns till stor del i täkter idag. Där krossas den ned till olika sorteringar som sedan levereras till asfaltverk för inblandning i ny asfalt. Den krossade asfalten kan även med fördel användas som bär- eller slitlager i vägar. Material som kan betecknas som farligt avfall tas normalt inte emot av bergmaterialindustrins täkter eller terminaler. Lagar och bestämmelser Informationen i detta kapitel är till stora delar hämtad från en bilaga till rapporten Masshantering i Stockholms län [referens 1]. För den som vill fördjupa sig i ämnet hänvisas till denna rapport samt angiven lagstiftning. Det s k naturgrusmålet som ingår i det nationella miljömålet God bebyggd miljö har behandlats tidigare i kapitel 2.3. Den lagstiftning som berör grus- och bergtäkter samt masshantering finns främst i miljöbalkens kapitel 1, 2, 3, 4, 6, 9 och 12. Även plan- och bygglagen (1987:10), PBL, och lagen om kulturminnen med mera (1988:950), KML, kan vara tillämplig. Det krävs tillstånd av länsstyrelsen enligt 12 kap 1 MB för täkt av berg, sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter. Länsstyrelsen är prövnings- och tillsynsmyndighet. Tillsynsansvaret för täkter kan överlåtas till en kommunal nämnd. Vid prövning av en täktansökan ska behovet av materialet vägas mot de skador som kan befaras uppkomma enligt 12 kap 2 MB. Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande. Tillsynsmyndigheten får förelägga företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt från naturvårdssynpunkt får myndigheten förbjuda verksamheten eller åtgärden. Om en befintlig täkt med täkttillstånd tas i anspråk för t.ex. mellanlagring av gruseller bergmassor kan detta föranleda ändring av villkoren i täkttillståndet. Anläggningar för hantering av bergkrossmassor och sorteringsverk är verksamhet som i regel bedöms som miljöfarlig verksamhet, vilket ej ska förväxlas med farligt gods, och regleras i 9 kap MB. Grus- och bergmassor är i regel sådana att uppläggning av dessa inte är tillståndspliktiga enligt 9 kap MB men däremot oftast anmälningspliktiga. Anläggning för tillfällig mellanlagring av massor som utgör avfall kräver i vissa fall tillstånd av Länsstyrelsen eller anmälan till kommun enligt 9 kap 6 MB. Ett tillstånd enligt miljöbalken får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen. Eftersom det är kommunerna som tar fram och fastställer dessa planer så har de stora möjligheter att påverka lokaliseringen av eventuella täkter och platser för mellanlagring av grus- och bergmassor. 19

21 Till skillnad mot tidigare praxis så får ett beslut om tillstånd enligt 12 kap MB inte längre direkt verkställighet, d.v.s. beslutet kan inte tas i anspråk innan det vunnit laga kraft. Eftersom handläggningstiden för tillståndsärenden ofta är långa samt att alla nya täkttillstånd i praktiken alltid överklagas kan detta få stora konsekvenser för de drabbade företagen. Detta gäller i synnerhet vid förnyelse av täkttillstånd då en verksamhet som pågått under många år plötsligt måste upphöra i väntan på att alla överklaganden behandlas. För att påskynda ersättningen av bristvaran naturgrus infördes en naturgrusskatt 1996 på 5 kr för varje levererat ton. Denna skatt höjdes vid årsskiftet 2002/2003 till 10 kr/ton. Bergmaterialindustrin är sedan lång tid tillbaka van vid att bli reglerad enligt en mängd olika lagar och uppsatta villkor för verksamheten. Man inser också att det är nödvändigt. Däremot så anser sig industrin i vissa fall oskäligt hårt reglerad jämfört med annan miljöstörande eller miljöfarlig verksamhet. Trots de relativt lindriga miljöeffekterna - till största delen lokala, tidsbegränsade, och normalt inte hälsofarliga - så ställs i vissa fall hårdare krav på täktverksamhet enligt 12 kap MB jämfört med miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap MB. Formuleringen i 12 kap 2 MB som säger att tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande är branschföreningen Sveriges Bergmaterialindustri, SBMI, kritisk mot. Man anser att det är alldeles för vaga grunder för att stoppa en verksamhet som skulle kunna ge betydande värden för samhället och därmed många människor. SBMI, har vänt sig till regeringen för att uppmärksamma den på konsekvenserna de långa handläggningstiderna, avsaknaden av verkställighetsförordnande samt ovan nämnda formulering i 12 kap MB. Regeringen har i samband med en total översyn av Miljöbalken gett Miljöbalkskommittén i uppgift att hantera dessa synpunkter. Enligt SBMI lutar det åt att tillståndshanteringen kommer att förenklas och den nämnda formuleringen om hänsyn kommer eventuellt att tas bort. 12 kap MB som enbart berör täkter kommer eventuellt att tas bort och täkter kommer då att behandlas enligt 9 kap MB tillsammans med all annan miljöfarlig verksamhet. SBMI anser att naturgrusskattens införande inte har haft någon större effekt för minskningen av naturgrusets andel av ballastproduktionen. Trenden var tydlig redan innan 1995 och det skedde inget förändring av trendkurvan. Kommunernas planeringsarbete Enligt plan- och bygglagen ska alla kommuner upprätta översiktsplaner för kommunens hela yta som ska ange hur mark- och vattenområden ska användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Kommunerna har genom sitt planeringsarbete, tillsynsansvar och som remissinstans i tillståndsärenden, en viktig roll när det gäller att underlätta eller försvåra möjligheterna till en effektiv försörjning av bergmaterial till samhället. I bilaga 3 till rapporten Masshantering i Stockholms län [referens 1] står att Om lämpliga områden för eventuella framtida upplag och anläggningar för materialåtervinning av grus- och bergmassor säkras i planeringen, ökar 20

22 möjligheterna att i den fortsatta tillståndsgivningen undvika andra, mindre lämpliga lokaliseringsalternativ.. Bergmaterialindustrins uppfattning är att vissa kommuner enbart ser täktverksamhet som ett problem och inte alls som en resurs för samhället. De ser inte kopplingen till samhällets behov av bergmaterial. Det är också ofta så att hänsyn endast tas till den egna kommunens behov vid beslut om ställningstaganden. Eftersom bergmaterial ofta transporteras mellan kommuner så kan ett beslut som på kommunal nivå uppfattas som rimligt och logiskt vara direkt negativt för en region. En regionalt förankrad samsyn avseende försörjning av bergmaterial som även beaktas i det kommunala planeringsarbetet är önskvärt. Opinionen Bergmaterialindustrin i Sverige och dess betydelse för samhället är okänd för de flesta människor. När industrin figurerar i massmedia är det oftast i negativa sammanhang. Det kan handla om störningar på omgivningen, motstånd mot täktansökningar eller liknande. Att ta emot klagomål och informera kringboende tar allt mer tid för företagen trots att regleringen, tillsynen och medvetenheten hos företagen ökar och att de mätbara störningarna från verksamheten därmed minskar. Bergmaterialindustrin har delvis sig själv att skylla. Man har tidigare varit dålig på att informera om industrin och dess betydelse och man får i många fall betala för den misstro mot verksamheten som uppkommit på grund av incidenter som inträffat för länge sedan då verksamheten var mindre reglerad. Myndigheternas hantering av industrin har också bidragit till gemene mans syn på verksamheten. Till exempel att Miljöbalken i vissa fall ställer högre krav på täktverksamhet än på annan miljöfarlig verksamhet. Många gånger har också bebyggelse tillåtits att växa upp för nära befintliga täkter vilket gör att klagomålen ofta ökar (utan att de faktiska störningarna ökat) vilket kan medföra skärpta villkor för verksamheten. 21

23 Förutsättningar ur regional synvinkel, Stockholm Stockholmsregionens behov av bergmaterial I Stockholms län var den totala produktionen av ballast 11,3 miljoner ton år Till skillnad från landet som helhet syns en stadig ökning av produktionen sedan 1997, se figur Miljoner ton Figur 4.1. Leveranser av ballastmaterial, Stockholm. Källa: SGU I den regionala utvecklingsplanen RUFS 2001 [referens 2] uppskattas det långsiktiga behovet av ballast till 7-10 miljoner ton per år i Stockholmsregionen vilket dock överskridits både år 2000 och I Stockholms län har naturgrusandelen år 2000 samt 2001 legat under riksgenomsnittet, se figur 4.2. År 2001 levererades 3,1 miljoner ton naturgrusballast vilket motsvarar 27 procent av den totala produktionen. År 2000 och 2001 har kategorin övrigt överstigit både bergkross och naturgrusandelen i Stockholm. Kategorin övrigt utgörs huvudsakligen av överskott av krossat berg från anläggningsbyggande, d.v.s. ballast som ej har sitt ursprung i en täkt. I Stockholm härrör materialet från de stora tunnelprojekten. 22

24 100,0% 90,0% 80,0% 70,0% Naturgrus Krossberg 60,0% Övrigt 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0% Figur 4.2. Leveranser av ballastmaterial, Stockholm andelar av totala leveranser. Källa: SGU Den stora andelen övrigt är en starkt bidragande orsak till att naturgrusandelen i Stockholm ligger under genomsnittet. I själva verket är det stor brist på bergtäkter inom rimligt avstånd från centrala Stockholm. Det kommer troligen att visa sig när materialet från tunnelprojekten tagit slut. Sannolikt kommer då naturgrusets andel att öka igen och av ekonomiska skäl även användas för ändamål som inte oundgängligen kräver naturgrus. Denna utveckling motverkar alltså Stockholmsregionens insats för att uppfylla det nationella naturgrusmålet. Enligt rapporten Masshantering i Stockholms län [referens 1] fördelades användningen av ballastmaterialet i Stockholm 1999 enligt tabellen figur 4.3. Användningsområde Andel Vägbyggnad 40 % Betong 10 % Fyllnad 30 % Övrigt 20 % Export 0 % Figur 4.3. Fördelning mellan användningsområden 1999 i Stockholms län. Källa: Länsstyrelsen Länsstyrelsen i Stockholm har till viss del uppfyllt förslaget från SGU om en regional materialförsörjningsplan genom rapporten Masshantering i Stockholms län. Där har länet delats in i fem försörjningsområden vilka framgår av kartan i figur

25 Ur Annat Lantmäteriverket Gävle Medgivande MEDGIV Figur 4.4. Fem försörjningsområden med befintliga respektive potentiella anläggningar för masshantering år 2015 i Stockholms län. Källa: Regionplane- och trafikkontoret, Stockholms läns landsting 24

26 Varje område har analyserats utifrån vilka anläggningar som finns för masshantering idag och vilka som har förutsättning att finnas kvar år Analysen kan kort sammanfattas så här: Nordvästra försörjningsområdet o Största produktionen i länet o Brytvärda bergförekomster finns o Nya mellanlagrings- (terminaler) och återvinningsplatser behövs Nordöstra försörjningsområdet o Hög andel bergkross, ca 70 procent o Nya bergtäkter behövs i områdets södra del o Nya mellanlagrings- och återvinningsplatser behövs Sydöstra försörjningsområdet o Bristområde vad gäller naturgrus o Hög andel bergkross från anläggningsarbeten o Brytvärda bergförekomster finns o Nya mellanlagrings- och återvinningsplatser behövs Nynäshamns försörjningsområde o Enbart grustäkter finns o Nya bergtäkter behövs för att öka hushållningen med naturgrus o Nya mellanlagrings- och återvinningsplatser behövs Sydvästra försörjningsområdet o Stora naturgrusförekomster har fört med sig att andelen bergkross är låg o Nya bergtäkter behövs för att öka hushållningen med naturgrus o Nya mellanlagrings- och återvinningsplatser behövs Tre av områdena kommer alltså ha behov av nya bergtäkter och samtliga områden behöver nya mellanlagrings- och återvinningsplatser. Om Stockholmsregionen ska klara av materialförsörjningen långsiktigt krävs att de ovan nämnda behoven finns med i bedömningen av täktansökningar samt vid arbetet med att utforma kommunala översikts- och detaljplaner. Det som för en kommun kan vara ett logiskt och motiverat beslut kan för regionen innebära en större negativ påverkan, t.ex. ur miljösynpunkt. Ett ökat samarbete mellan kommuner och mellan myndigheter på olika nivåer är nödvändigt för att skapa förståelse och samsyn i dessa frågor. Det stora antalet kommuner (26 st) i Stockholmsregionen gör det extra svårt att nå samsyn. 25

27 Aktörer och lokalisering I Stockholms län finns det tre stora aktörer som producerar och levererar bergmaterial, nämligen: NCC Roads AB Sand & Grus AB Jehander Skanska Dessa tre står för den absoluta merparten av producerad volym. I figur 4.5 har befintliga grus- och bergtäkter samt terminaler markerats på en karta över Stockholm. Även betongfabriker (för fabriksbetong) och asfaltfabriker, vilka är beroende av god tillgänglighet på ballast, har markerats. Kartan täcker inte hela Stockholms län men problematiken som behandlas i denna rapport är främst knuten till detta område. Bålsta Långåsen Skånela Löt Toresta Lindormsnäs Löten Enhörna Bro Vällsta Stäket Aspvik Lövsta Solna Solvalla Tyska Botten Asknäs Uttran Tumba Brunnby Antuna Täby Sjövik Bällsta Högdalen Vårby Hamra Riksten Värtan Hornsberg Gladö Farsta Figur 4.5.Befintliga täkter samt verksamheter beroende av bergmaterial Rydbo Hammarby Sköndal Skrubba Haninge Jordbro Hakunge Bergtäkt Grustäkt Terminal Betongfabrik Asfaltfabrik Gustavsberg Ösby Sandemar Av de befintliga terminalerna är det tre som kan ta emot material på annat sätt än med lastbil. Terminalerna i Lövsta, Tyska Botten och Hammarby (även betongfabriken) tar alla emot ballast direkt från fartyg. Betongfabrikerna i Sjövik och Värtan tar emot ballast från fartyg men här finns igen terminalverksamhet. Asfaltsfabriken i Hornsberg tar också emot ballast direkt från fartyg men fabriken kommer troligen inte att få ligga kvar på denna plats så länge till. Sjötransporter 26

28 förutsätter att både ursprungsplatsen (täkten) och mottagningsplatsen (terminalen, betong- eller asfaltsfabriken) är lokaliserade vid farbart vatten. Transporter Som tidigare nämnts blir det allt svårare att hitta områden som är lämpliga för täktverksamhet samt att därefter få tillstånd. Problemen är särskilt påtagliga i Stockholmsregionen. Täktverksamheten kommer sannolikt att hänvisas till områden längre och längre bort från stadskärnan med längre och dyrare transporter som följd. Om ingenting görs åt denna utveckling kommer miljöpåverkan från transporter av bergmaterial att öka men den kan delvis kompenseras genom att ge förutsättningar för att utnyttja alternativa, miljövänligare transportsätt eller fordon. Enligt uppgifter från Sveriges officiella statistik, SIKA, i rapporten Inrikes och utrikes trafik med svenska lastbilar, 2001 [referens 6] transporteras i Stockholms län årligen ca 30 miljoner ton gods på lastbil varav bergmaterial står för en tredjedel eller ca 10 miljoner ton. Miljöeffekterna av dessa transporter är betydande. Sjötransporter förekommer och uppgår till ca 5 procent. En överflyttning av lastbilstransporter till sjö- eller järnvägstransporter ger betydande miljövinster. Som nämnts tidigare är dock både sjö- och järnvägstransporter är idag helt beroende av sjönära eller järnvägsnära täkter samt även sjönära eller järnvägsnära terminaler i centrala Stockholm för att ekonomiskt kunna konkurrera med lastbilstransporter. Rent transportmässigt är det billigare att transportera på fartyg jämfört med lastbil. För sjötransporter tillkommer dock hamn- och varuavgifter samt kostnader för en mer avancerad utrustning för lossning av materialet. Det är svårt att direkt jämföra kostnaden för de olika transportsätten eftersom det delvis beror vilka mängder som transporteras. Varje omlastning av materialet ökar kostnaden kraftigt vilket gör att sjötransporten får svårare att konkurrera om materialet måste transporteras på lastbil någon del av transportsträckan. Bergmaterialindustrin har dålig kännedom om kostnaden för järnvägstransporter eftersom det är Banverket som står för dessa transporter idag men sannolikt gäller samma principer som för sjötransporter I RUFS 2001 [referens 2] föreslås att möjligheterna att transportera grus- och bergmaterial på fartyg och järnväg bör undersökas och beaktas i ett längre perspektiv. Jämförelse av lastbils- respektive båttransport Sand & Grus AB Jehander är det enda företag som använder fartyg för transporter av bergmaterialindustrin till Stockholm. Från täkterna i Löten på mälaröarna och Enhörna i Södertälje transporteras årligen ca ton på fartyg till terminaler i Stockholms innerstad. Sjötransporterna innebär en väsentligt lägre miljö- samt trafikbelastning. 27