FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen) 3 december 2003 *
|
|
- Agneta Bergman
- för 7 år sedan
- Visningar:
Transkript
1 FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen) 3 december 2003 * I mål T-208/01, Volkswagen AG, Wolfsburg (Tyskland), företrätt av advokaten R. Bechtold, sökande, mot Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av W. Molls, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg, svarande, * Rättegångsspråk: tyska. II
2 DOM AV DEN MÅL T-208/01 angående en talan om i första hand ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2001/711/EG av den 29 juni 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende COMP/F-2/ Volkswagen) (EGT L 262, s. 14) och, i andra hand, nedsättning av det bötesbelopp som sökanden ådömts, FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden V. Tiili samt domarna P. Mengozzi och M. Vilaras, justitiesekreterare: byrådirektören D. Christensen, med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter förhandlingen den 18 juni 2003, meddelar Dom Bakgrunden till tvisten 1 Volkswagen AG (nedan kallat Volkswagen eller sökanden), som är ett holdingbolag och samtidigt det största företaget i Volkswagenkoncernen, är II
3 verksamt inom fordonstillverkning. De fordon som tillverkas av sökanden säljs i gemenskapen inom ramen för en selektiv och exklusiv säljorganisation av handlare med vilka sökanden har slutit ett återförsäljaravtal. 2 Enligt 4.1 i återförsäljaravtalet, i dess version från september 1995 och januari 1998, överlåter Volkswagen ett avtalsområde för leverans och kundtjänst på respektive återförsäljare. Denne åtar sig att inom sitt ansvarsområde kraftigt öka försäljningsvolymen och kundservicen samt att utnyttja marknadspotentialen optimalt. Enligt 2.6 (i dess version från januari 1989) eller 2.1 (i dess version från september 1995 och från januari 1998) i återförsäljaravtalet åtar sig handlaren att "tillvarata och främja de intressen som [Volkswagen], Volkswagen Vertriebsorganisation och märket Volkswagen företräder". Det fastställs också att "återförsäljaren skall uppfylla alla avtalskrav i fråga om distributionen av fabriksnya Volkswagenbilar, lagerhållning av reservdelar, kundtjänst, försäljningsökning, marknadsföring och utbildning samt försäkring av en viss standard på kapaciteten på respektive område inom Volkswagenkoncernen". Enligt 8.1 i återförsäljaravtalet "lämnar [Volkswagen] icke bindande prisrekommendationer för konsumentpriser och rabatter". 3 Efter ett klagomål från en bilköpare, riktade kommissionen, i enlighet med artikel 11 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar [81] och [82] (EGT 13, 1962, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8), den 17 juli 1997 och den 8 oktober 1998 en begäran om upplysningar till sökanden om dess prispolitik, och särskilt om fastställandet av försäljningspriserna rörande bilmodellen Volkswagen Passat i Tyskland. Sökanden svarade på respektive begäran den 22 augusti 1997 och den 9 november II
4 DOM AV DEN MÅL T-208/01 4 På grundval av dessa uppgifter överlämnade kommissionen den 22 juni 1999 ett meddelande om invändningar till sökanden. I detta meddelande beskylldes Volkswagen för att ha åsidosatt artikel 81.1 EG, eftersom företaget avtalat en konsekvent prisdisciplin med de tyska handlarna i sin sälj organisation vid försäljning av modellen Volkswagen Passat. 5 I detta meddelande erinrade kommissionen särskilt om tre rundskrivelser som sökanden hade tillställt sina tyska återförsäljare den 26 september 1996, den 17 april och den 26 juni 1997, samt om fem skrivelser som tillställts vissa av återförsäljarna den 24 september, den 2 och den 16 oktober 1996, den 18 april 1997 och den 13 oktober 1998 (nedan kallade de omtvistade uppmaningarna). 6 Sökanden besvarade detta meddelande om invändningar genom en skrivelse av den 10 september 1999 och bekräftade att det där beskrivna sakförhållandet i huvudsak stämde. Sökanden begärde inte att få yttra sig. 7 Kommissionen riktade två nya skrivelser med begäran om upplysningar till sökanden den 15 januari och den 7 februari 2001, vilka denne besvarade den 30 januari och den 21 februari Kommissionen delgav den 6 juli 2001 sökanden sitt beslut 2001/711/EG av den 29 juni 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende COMP/F- 2/ Volkswagen) (EGT L 262, s.14) (nedan kallat det omtvistade beslutet). II
5 9 I det omtvistade beslutet föreskrivs följande: "Artikel 1 [Volkswagen] har begåtten överträdelse mot artikel 81.1 i EG-fördraget, eftersom företaget har fastställt försäljningspriserna för modellen VW Passat genom att uppmana sina tyska avtalshandlare att vid köp av denna modell endast bevilja begränsade rabatter eller inga rabatter alls. Artikel 2 På grund av den överträdelse som anges i artikel 1 ådöms Volkswagen... ett bötesbelopp på 30,96 miljoner euro. Artikel 4 Detta beslut riktar sig till Volkswagen..., D Wolfsburg..." II
6 DOM AV DEN MÅL T-208/01 Förfarandet 10 Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 september 2001 väckte sökanden förevarande talan. 11 Kommissionen ingav den 25 februari 2002 sin dupliktill förstainstansrättens kansli, det vill säga fyra dagar efter det att fristen för att inge duplik hade löpt ut, utan att vare sig på förhand ha ansökt om och blivit beviljad förlängning av denna frist, eller åberopat omständigheter som kunnat motivera underlåtenheten att iaktta denna frist. Förstainstansrätten avvisade följaktligen denna inlaga, eftersom den ingivits för sent. 12 På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (fjärde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. 13 Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens muntliga frågor vid förhandlingen den 18 juni Parternas yrkanden 14 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall ogiltigförklara det omtvistade beslutet, II
7 i andra hand nedsätta det bötesbelopp som bolaget ådömts enligt artikel 2 i det omtvistade beslutet, och förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna, 15 Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall ogilla talan, och förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna. Rättslig bedömning 16 Sökanden har huvudsakligen gjort gällande att det omtvistade beslutet skall ogiltigförklaras, eftersom denne inte har överträtt artikel 81.1 EG. Inget avtal i den mening som avses i denna bestämmelse har slutits mellan sökanden och dess tyska återförsäljare. Även om avtal hade slutits avseende de omtvistade uppmaningarna hade de inte kunnat påverka handeln mellan medlemsstaterna, i synnerhet inte märkbart, varför artikel 81.1 EG inte är tillämplig. I andra hand har sökanden yrkat nedsättning av det bötesbelopp det ådömts att betala enligt det omtvistade beslutet. II
8 DOM AV DEN MÅL T-208/01 17 Först skall förstahandsyrkandet avseende ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet prövas, och inom ramen för detta, sökandens grund enligt vilken inget avtal har slutits mellan sökanden och dess tyska återförsäljare avseende de omtvistade uppmaningarna i den mening som avses i artikel 81.1 EG. Parternas argument is Sökanden har för det första anfört att i enlighet med fast rättspraxis utgör den samstämmiga viljan mellan företag den centrala delen i begreppet avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG. Ensidiga åtgärder som vidtagits utan att de som är föremål för dem har lämnat sitt medgivande omfattas av detta skäl inte av denna bestämmelse. De är endast i undantagsfall förbjudna, i fall när de endast skenbart är ensidiga, och de som är föremål för dessa åtgärder ger sitt tysta samtycke därtill. Detta äger tillämpning även i fall av selektiv distribution (domstolens dom av den 12 juli 1979 i de förenade målen 32/78 och 36/78-82/78, BMW Belgium m.fl. mot kommissionen, REG 1979, s. 2435, nedan kallad domen i målet BMW Belgium, av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG mot kommissionen, REG 1983, s. 3151, svensk specialutgåva, volym 7, s. 287, nedan kallad domen i målet AEG, av den 11 januari 1990 i mål C-277/87, Sandoz prodotti farmaceutici mot kommissionen, REG 1990, s. I-45, nedan kallad domen i målet Sandoz, och av den 8 februari 1990 i mål C-279/87, Tipp-Ex mot kommissionen, REG 1990, s. I-261, samt förstainstansrättens dom av den 26 oktober 2000 i mål T-41/96, Bayer mot kommissionen, REG 2000, s. II-3383, punkterna 71 och följande punkter, 162,167,169 och 170, nedan kallad domen i målet Bayer). 19 Kommissionen har i skäl 62 i det omtvistade beslutet således felaktigt hävdat att de ensidiga krav som en tillverkare ställer utgör ett avtal om de "syftar till att påverka" avtalshandlarens fullföljande av sitt avtal, och den har på grund härav dragit slutsatsen att det föreligger ett sådant avtal i förevarande fall. Härigenom försöker kommissionen framtvinga ett nytt juridiskt synsätt som inte bara utvidgar begreppet avtal utan även ändrar reglerna om bevisbördan till dess fördel. Detta synsätt innebär att redan ett försök att påverka skulle kunna utgöra ett åsidosättande av artikel 81.1 EG. I praktiken är varken förstainstansrättens dom av den 6 juli 2000 i mål T-62/98, Volkswagen mot kommissionen (REG II
9 2000, s. II-2707) (nedan kallad domen i målet Volkswagen), som kommissionen har åberopat, eller domstolens dom av den 17 september 1985 i de förenade målen 25/84 och 26/84, Ford mot kommissionen (REG 1985, s. 2725) (nedan kallad domen i målet Ford), och av den 24 oktober 1995 i mål C-70/93, Bayerische Motorenwerke mot ALD (REG 1995, s. I-3439) (nedan kallad domen i målet MW), till vilka det hänvisades i domen i målet Volkswagen, oförenliga med den rättspraxis enligt vilken det handlar om att utröna huruvida det föreligger uttryckligt eller underförstått samtycke. 20 Sökanden har vidare anfört att, återigen enligt fast rättspraxis, synbarligen ensidiga handlingar endast kan omfattas av artikel 81.1 EG om de "utgör en del" av ett avtalsförhållande, det vill säga när de är förenliga med ett befintligt avtalsförhållande på grundval av båda avtalsparters samstämmiga tolkning. Det är endast i det fallet som den "konkretisering" av avtalsförhållandet kan inträffa som kommissionen har gjort gällande. Det räcker således inte att en tillverkares uppmaningar "anknyter till" ett redan befintligt avtalsförhållande, eller att denne tillverkare i dessa uppmaningar hänvisar till återförsäljaravtalet. 21 Sökanden har gjort gällande att en återförsäljare som ansluter sig till en säljorganisation endast kan gå med på en säljpolitik i den mån som denna redan är fastställd. Senare ändringar av denna politik kan endast ske om det i avtalet fastställs ett motsvarande förbehåll, och endast inom dess gränser. I avsaknad av ett sådant förbehåll måste avtalet ändras av båda parter. De omtvistade uppmaningarna, vilka för övrigt, såvitt avser vissa av dem, endast härrör från en sälj direktör hos sökanden och har avfattats på dennes personliga brevpapper, är inte bara objektivt oförenliga med återförsäljaravtalet, särskilt med dess 8.1 i vilken det endast fastställs rekommenderade priser, utan har dessutom uppfattats på detta sätt av återförsäljarna, vilket bland annat framgår av reaktionerna hos återförsäljarna Binder och Rütz. Kommissionens påståenden att denna bestämmelse i avtalet inte säkerställer att sökanden avhåller sig från att avge bindande prisangivelser inom ramen för 2.1 i detta avtal, eller att man inte av den omständigheten att ett beteende strider mot artikel 81.1 EG kan dra den slutsatsen att detta beteende inte omfattas av ett allmänt förbehåll i avtalet, är oförenliga II
10 DOM AV DEN MÅL T-208/01 med avtalsrättsliga tolkningsmetoder. Kommissionen kan av dessa skäl inte heller hävda att det i återförsäljaravtalet finns ett underförstått förbehåll som gör det möjligt att fastställa priserna. Den omständigheten att det i vissa av de omtvistade uppmaningarna förekommit hot om uppsägning av återförsäljaravtalet innebär inte alls att detta avtal utgör den objektiva grunden för dessa uppmaningar. 22 Enligt sökanden har således kommissionen med orätt hävdat att frågan huruvida återförsäljarna verkligen hade ändrat sin prissättning på grund av de omtvistade uppmaningarna, kunde förbli obesvarad och att det inte var nödvändigt med några närmare angivelser härvidlag. Man kan nämligen endast anse att ett avtal hade kommit till stånd om återförsäljarna hade samtyckt till de omtvistade uppmaningarna och, i varje fall när det gäller beviset på detta avtal, även hade ändrat sitt beteende avseende prissättningen. 23 När det slutligen gäller återförsäljarnas beteende efter de omtvistade uppmaningarna, har sökanden gjort gällande att även om denne för egen del inte kan bevisa att dessa uppmaningar inte har inverkat på återförsäljarnas beteende vad avser deras prissättning, är så mycket säkert att de siffror som kommissionen har åberopat i det omtvistade beslutet ingalunda visar att detta beteende har ändrats på något betydande sätt, utan visar i stället en ökning av de lämnade rabatterna. Sökanden har föreslagit att höra ett vittne i detta avseende och har åberopat siffror som visar att de rabatter som lämnats av återförsäljarna har ökat. 24 Kommissionen har för sin del vidhållit att de omtvistade uppmaningarna blivit en fullvärdig del av återförsäljaravtalet och därför utgör avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG. II
11 25 Kommissionen har i huvudsak gjort gällande att det, enligt domarna i målen AEG, Ford, BMW och Volkswagen, inte är nödvändigt, åtminstone inte i fråga om en selektiv säljorganisation som i förevarande fall, att i en återförsäljares beteende i samband med tillverkarens uppmaning efterforska ett samtycke till denna uppmaning (till exempel efter att ha mottagit uppmaningen). Detta samtycke skall uppfattas som i princip givet redan på den grunden att återförsäljaren inträtt i säljorganisationen. Samtycket skall därför anses ha givits i förväg av återförsäljaren. Enligt kommissionen motsägs denna rättspraxis, som tjänar som grund för det omtvistade beslutet, inte av de av sökanden åberopade domarna, snarare tvärtom. 26 Kommissionen har vidare gjort gällande att det inte är nödvändigt att ett återförsäljaravtal innehåller en uttrycklig förbehållsklausul för att en uppmaning från tillverkaren skall anses ingå i detta avtal. Det avgörande är syftet med uppmaningen, vilket är att påverka återförsäljarna vid fullgörandet av detta avtal. En tillverkares olagliga åtgärder, som vidtas inom ramen för ett lagligt återförsäljaravtal, kan således bli en del av detta avtal utan att detta innehåller ett uttryckligt förbehåll härom. Man kan nämligen anta att en återförsäljare som inträder i en säljorganisation, i förväg godtar tillverkarens säljpolitik, vilken han vid inträdet naturligtvis inte kan förutse i detalj. Detta resonemang är även tillämpligt på tillverkarens prispolitik avseende återförsäljning. Domarna i målen AEG och Ford bekräftar denna ståndpunkt. 27 Kommissionen har i andra hand anfört att, för det fall ett uttryckligt förbehåll är nödvändigt, 2.1 eller 2.6 i avtalet borde anses vara en sådan klausul. De av sökanden anförda argumenten avseende räckvidden av 8.1 i återförsäljaravtalet, frånvaron i detta avtal av en klausul angående sanktionsåtgärder ifall tillverkarens rekommendationer inte skulle hörsammas och det faktum att 2.1 eller 2.6 i nämnda avtal endast omnämndes i vissa av de omtvistade uppmaningarna motsäger inte denna bedömning. II
12 DOM AV DEN MÅL T-208/01 28 När det gäller de inblandades verkliga beteende på grund av de omtvistade uppmaningarna, anser kommissionen i sitt svaromål att detta beteende tyder på att parterna ansåg att de omtvistade uppmaningarna utgjorde en del av återförsäljaravtalet. Sökandens argument avseende hur man skall tolka reaktionerna hos återförsäljarna Binder och Rütz på de omtvistade uppmaningarna, och den omständigheten att vissa av dessa uppmaningar härrörde från en försäljningsdirektör hos sökanden som hade avfattat dem på sitt personliga brevpapper, motsäger inte denna bedömning. 29 Kommissionen har dock påpekat att det avtal som det omtvistade beslutet gäller endast grundar sig på de omtvistade uppmaningarna, eftersom återförsäljarna redan i förväg hade givit sitt samtyckte genom att inträda i säljorganisationen. Det spelar därför mindre roll att återförsäljarna även har givit sitt samtycke till de omtvistade uppmaningarna ännu en gång, i efterhand, genom sin faktiska prissättning. Denna fråga är ovidkommande (skäl 68 i det omtvistade beslutet). Alla argument som sökanden härvidlag har åberopat saknar således relevans. Förstainstansrättens bedömning 30 Det framgår av fast rättspraxis att det är fråga om avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG så snart de aktuella företagen har givit uttryck för sin gemensamma vilja att agera på marknaden på ett bestämt sätt (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma mot kommissionen, REG 1970, s. 661, punkt 112, svensk specialutgåva, volym 1, s. 457, och av den 29 oktober 1980 i de förenade målen 209/78-215/78 och 218/78, Van Landewyck m.fl. mot kommissionen, REG 1980, s. 3125, punkt 86, svensk specialutgåva, volym 5, s. 345, samt förstainstansrättens dom av den 17 december 1991 i mål T-7/89, Hercules Chemicals mot kommissionen, REG 1991, s. II-1711, punkt 256, svensk specialutgåva, volym 11, s. II-83, och domen i målet Bayer, punkt 67). II
13 31 Vad gäller formen för att uttrycka denna gemensamma vilja räcker det att en bestämmelse ger uttryck för parternas vilja att agera på marknaden i enlighet med dess ordalydelse (se, för ett liknande resonemang domarna i de ovannämnda målen ACF Chemiefarma mot kommissionen, punkt 112, och Van Landewyck m.fl. mot kommissionen, punkt 86, och domen i målet Bayer, punkt 68). 32 Härav följer att begreppet avtal, i den mening som avses i artikel 81.1 EG, sådant det tolkats i rättspraxis, bygger på att det föreligger en gemensam vilja mellan minst två parter, där uttrycksformen inte har någon betydelse så länge den utgör ett troget uttryck för parternas vilja (domen i målet Bayer, punkt 69). 33 Det framgår likaså av rättspraxis att när en tillverkares beslut utgör ett ensidigt agerande från företagets sida omfattas detta beslut inte av förbudet i artikel 81.1 EG (se, för ett liknande resonemang, domen i målet AEG, punkt 38, och domen i målet Ford, punkt 21, samt förstainstansrättens dom av den 7 juli 1994 i mål T-43/92, Dunlop Slazenger mot kommissionen, REG 1994, s. II-441, punkt 56, och domen i målet Bayer, punkt 66). 34 Under vissa förhållanden har åtgärder som vidtagits eller föreskrivits på ett av allt att döma ensidigt sätt från tillverkarens sida inom ramen för de pågående affärsförbindelser som denne upprätthåller med sina distributörer ansetts utgöra ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG (domarna i målen BMW Belgium, punkterna 28-30, AEG, punkt 38, Ford, punkt 21, Sandoz, punkterna 7-12, BMW, punkterna 16 och 17, och Bayer, punkt 70). 35 Av denna rättspraxis framgår att man bör skilja mellan de fall där ett företag har vidtagit en verkligt ensidig åtgärd, således utan att det föreligger något uttryckligt eller underförstått deltagande av ett annat företag, och de fall där åtgärden endast är skenbart ensidig. Även om de förstnämnda fallen inte omfattas av II
14 DOM AV DEN MÅL T-208/01 artikel 81.1 EG skall de sistnämnda anses utgöra ett avtal mellan företag och kan därmed omfattas av tillämpningsområdet för denna artikel. Detta är särskilt fallet när det till förfaranden och åtgärder som begränsar konkurrensen, vilka skenbart vidtagits på ett ensidigt sätt av tillverkaren inom ramen för dennes kontraktsförhållanden med sina återförsäljare, föreligger samtycke från dessa återförsäljare, åtminstone underförstått (domen i målet Bayer, punkt 71). 36 Det framgår emellertid även av denna rättspraxis att kommissionen inte rätteligen kan konstatera att ett agerande från en tillverkares sida som är skenbart ensidigt och som vidtagits inom ramen för tillverkarens kontraktsförhållanden med sina återförsäljare, i själva verket utgör grunden för ett avtal mellan företag i den mening som avses i artikel 81.1 EG, om den inte styrker att det finns ett uttryckligt eller underförstått samtycke från övriga parter till tillverkarens förhållningssätt (se, för ett liknande resonemang, domarna i målen BMW Belgium, punkterna 28-30, AEG, punkt 38, Ford, punkt 21, Sandoz, punkterna 7-2, och Bayer, punkt 72). 37 Det är mot bakgrund av denna rättspraxis som det skall prövas huruvida kommissionen i det omtvistade beslutet har styrkt att avtal föreligger, i den mening som avses i artikel 81.1 EG, mellan sökanden och dess återförsäljare avseende de omtvistade uppmaningarna. 38 Det skall härvidlag först konstateras att det inte har styrkts att de omtvistade uppmaningarna verkligen har genomförts. Kommissionen har medgivit detta, särskilt i skäl 74 i det omtvistade beslutet, i följande ordalag. "Under de omständigheter som råder i detta fall är det knappast möjligt att fastställa återförsäljarens exakta förhållningssätt..i " II
15 39 Förstainstansrätten konstaterar vidare att, såsom det i huvudsak framgår av skäl 60 i det omtvistade beslutet, det argument som kommissionen åberopat i första hand, för att visa förekomsten av ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG, avser att sökandens omtvistade säljpolitik underförstått hade accepterats av återförsäljarna när återförsäljaravtalet undertecknades. Enligt kommissionen är det därför "ovidkommande om och i vilken omfattning de tyska Volkswagenhandlarna faktiskt ändrat sin prissättning på grund av rundskrivelserna och uppmaningarna" (skäl 68 i det omtvistade beslutet). 40 Kommissionen har vidhållit sin ståndpunkt i punkt 8 i sitt svaromål, enligt vilken "det inte är nödvändigt, åtminstone inte ifråga om en selektiv säljorganisation som [i förevarande fall], att i en återförsäljares beteende i samband med en tillverkares uppmaning efterforska ett samtycke till denna uppmaning (till exempel efter att ha mottagit uppmaningen)". Enligt kommissionen "skall detta samtycke i princip anses ha givits redan på den grunden att återförsäljaren inträtt i tillverkarens säljorganisation" och "samtycket skall därför anses ha givits i förväg". Kommissionen har i huvudsak vidare anfört att det spelar mindre roll huruvida det i avtalet förekommer en uttrycklig förbehållsklausul som gör det möjligt att förutse en uppmaning såsom de omtvistade uppmaningarna. I frånvaron av en sådan klausul skulle denna uppmaning ändå kunna ingå i avtalet, "infogas" i avtalet. Det avgörande är syftet med denna uppmaning, som är att påverka återförsäljarna vid fullgörandet av detta avtal (punkterna 11 och 12 i svaromålet). 41 Samma tankegång uttrycks i skäl 62 i det omtvistade beslutet varvid kommissionen, som hänvisar till domen i målet Volkswagen (punkt 236), anför att "de krav som tillverkaren ställt på avtalshandlare är tillräckligt för att utgöra ett avtal om de 'syftar till att påverka avtalshandlarnas fullföljande av avtalet med tillverkaren eller importören' ". 42 Förstainstansrätten konstaterar slutligen att kommissionen inte alls har påstått att återförsäljaravtalet, i synnerhet inte dess 2.1 eller 2.6 och dess 8.1, skulle strida mot konkurrensrätten. II
16 DOM AV DEN MÅL T-208/01 43 Av vad anförts följer att kommissionens ståndpunkt, som klart upprepas i punkt 15 i svaromålet, innebär att en återförsäljare som har undertecknat ett återför sälj ar avtal som är förenligt med konkurrensrätten, vid tidpunkten för undertecknandet och genom denna underskrift, skall anses i förväg ha godtagit en senare rättsstridig utveckling av detta avtal, även om återförsäljaren inte kunde förutse en sådan utveckling, just på grund av att detta avtal var förenligt med konkurrensrätten. 44 Denna ståndpunkt från kommissionens sida kan inte godtas. Den utgör den huvudsakliga grunden för det omtvistade beslutet och det är med stöd av den som kommissionen har ansett frågan vara ovidkommande huruvida sökandens återförsäljare faktiskt samtyckte till de omtvistade uppmaningarna när de fick kännedom om dessa, det vill säga efter det att uppmaningarna hade riktats till dem. 45 Det är förvisso möjligt att anse att en utveckling av ett avtal har godtagits i förväg, vid tidpunkten för och genom undertecknandet av ett lagligt återförsäljaravtal, när det gäller en laglig utveckling av ett avtal som antingen förutses i detta eller utgör en utveckling som återförsäljaren, med hänsyn till handelsbruk och bestämmelser, inte kan vägra. Däremot kan man inte anse att en rättsstridig utveckling av ett avtal har godtagits i förväg vid tidpunkten för och genom undertecknandet av ett lagligt försäljningsavtal. I detta fall kan samtycket till en rättsstridig utveckling av avtalet nämligen inte ske förrän efter den tidpunkt då återförsäljaren fått kännedom om den utveckling som tillverkaren önskar. 46 Kommissionen har således i förevarande fall felaktigt påstått att när sökandens återförsäljare undertecknade återförsäljaravtalet samtyckte de till de omtvistade uppmaningarna. Ett sådant påstående strider mot artikel 81.1 EG såsom den tolkats i den ovan i punkterna nämnda rättspraxisen, enligt vilken det krävs att den samstämmiga viljan bevisas. II
17 47 Förstainstansrätten anser att kommissionen har gjort sig skyldig till en felaktig tolkning av den rättspraxis som den åberopat till stöd för sin ståndpunkt när den hävdat att det enligt domarna i målen AEG, Ford, BMW och Volkswagen inte är nödvändigt, åtminstone inte när det gäller en selektiv säljorganisation som i förevarande fall, att i en återförsäljares beteende i samband med tillverkarens uppmaning efterforska ett samtycke till denna uppmaning (till exempel efter att ha mottagit uppmaningen), och att detta samtycke skall anses ha givits redan på den grunden att återförsäljaren har inträtt i säljorganisationen. 48 Domstolen har, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande, nämligen i domen i målet ÁEG uttryckligen konstaterat att distributörerna hade samtyckt till AEG:s konkurrensbegränsande beteende när den fastställt att "när en distributör tas upp i systemet grundar sig auktorisationen på de avtalsslutande parternas uttryckliga eller tysta godkännande av den politik som AEG för, som bl.a. innebär att alla distributörer som uppfyller kriterierna för auktorisation men som inte är beredda att ansluta sig till den politiken utestängs från nätverket" (punkt 38 i domen). 49 Domstolen har i domen i målet AEG med andra ord inte hävdat att distributörernas samtycke till AEG:s konkurrensbegränsande politik innebar att de, vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet, i förväg samtyckte till tillverkarens ännu ej kända politik. 50 Det skall vidare anges att formuleringen i punkt 38 i domen i målet AEG, enligt vilken AEG:s förhållningssätt inte är ensidigt utan utgör "en del av de avtalsförhållanden som företaget upprätthåller med återförsäljarna", inte är ett kategoriskt påstående utan grundas på domstolens föregående konstaterande att distributörerna samtyckt till detta förhållningssätt som antogs syfta till att påverka dessa avtalsförhållanden. II
18 DOM AV DEN MÅL T-208/01 51 I domen i målet Ford avsåg tvisten inte frågan huruvida återförsäljarna hade samtyckt till den konkurrensbegränsande rundskrivelse som Ford hade tillställt dem. Det var nämligen ostridigt att rundskrivelsen hade omsatts i praktiken av Ford och att återförsäljarna trots protester hade fogat sig. Tvisten avsåg frågan huruvida denna rundskrivelse som tillämpades av de inblandade kunde knytas till Fords återför sälj ar avtal, för att dels pröva huruvida detta avtal var förenligt med artikel 81.1 EG, dels pröva huruvida detta avtal kunde åtnjuta ett undantag i enlighet med artikel 81.3 EG. Det var mot denna bakgrund som domstolen, efter att ha fastställt att den omtvistade rundskrivelsen ingick i återförsäljaravtalet (bilaga I till nämnda avtal), angav att kommissionen i sin prövning hade rätt att ta hänsyn till denna rundskrivelse för att bedöma huruvida avtalet kunde åtnjuta ett undantag i enlighet med artikel 81.3 EG (domen i målet Ford, punkterna 20, 21 och 26). 52 När det gäller domen i målet BMW, som meddelades med anledning av en begäran om förhandsavgörande, anser förstainstansrätten att den inte är direkt relevant i förevarande fall. I detta mål gällde frågan nämligen inte om ett avtal verkligen hade kommit till stånd mellan BMW och dess återförsäljare om innehållet i den rundskrivelse som BMW hade tillställt återförsäljarna, utan snarare frågan huruvida en sådan uppmaning, om det antogs att den godtagits och att den således utgjorde ett avtal i den mening som avses i artikel 81.1 EG, omfattades av de relevanta bestämmelserna om undantag, nämligen kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 av den 12 december 1984 om tillämpning av fördragets artikel [81.3] på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (EGT L 15, 1985, s. 16; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 56). 53 När det gäller det fall som gav upphov till domen i målet Volkswagen framgår det klart både av kommissionens beslut och av förstainstansrättens dom i detta mål (se punkt 236 i domen i målet Volkswagen jämförd med de punkter till vilka det hänvisas däri) som bekräftades av domstolen i dess dom av den 18 september 2003 i mål C-338/00 P, Volkswagen mot kommissionen (REG 2003, s. I-0000), att tillverkarens initiativ verkligen hade fått effekt, eftersom de italienska återförsäljarna hade gått med på dessa krav och således vägrat sälja till sina utländska kunder. Det var således i detta fall ingen tvekan om att återförsäljarna hade godtagit Volkswagens konkurrensbegränsande initiativ. II
19 54 Förstainstansrättens bedömning i domen i målet Volkswagen, att inte bifalla yrkandet om ogiltigförklaring av kommissionens beslut på den grunden att Volkswagens initiativ påstods ha varit ensidiga, grundades således på förekomsten av ett samtycke som var ett resultat av att tillverkarens initiativ hade genomförts. 55 Det framgår av denna analys av domarna i målen AEG, Ford, BMW och Volkswagen att kommissionen utan grund har åberopat dem till stöd för sin ståndpunkt att undertecknandet av ett återförsäljaravtal i princip och ovedersägligt innebär ett tyst samtycke till en eventuell olaglig utveckling av detta avtal. 56 Det skall dessutom framhållas att den av kommissionen försvarade ståndpunkten klart motsägs av domarna i målen Sandoz, BMW Belgium och Bayer samt domen i det ovannämnda målet Tipp-Ex mot kommissionen, som sökanden har åberopat. I samtliga domar i dessa mål anges nämligen att det är nödvändigt att styrka en samstämmig vilja för att det skall kunna konstateras att avtal föreligger i den mening som avses i artikel 81.1 EG. Vidare måste i enlighet med den ovan i punkterna 30 och 31 nämnda rättspraxisen en sådan samstämmig vilja avse ett bestämt beteende, vilket i sådana fall måste vara känt av parterna när de samtycker till detta. 57 I motsats till vad kommissionen har påstått, framgår det för övrigt inte av rättspraxis att det avgörande kriteriet för att en uppmaning skall infogas i ett avtal är att denna uppmaning har till syfte att påverka återförsäljaren vid fullgörandet av detta avtal. Om så vore fallet, skulle varje gång en tillverkare tillställde sina återförsäljare en uppmaning detta uppfattas som ett avtal, eftersom en sådan uppmaning per definition har till syfte att påverka dessa återförsäljare vid fullgörandet av deras avtal. II
20 DOM AV DEN MÅL T-208/01 58 En uppmaning infogas däremot i ett existerande avtal, det vill säga den blir en del av detta avtal, när denna uppmaning har till syfte att påverka återförsäljarna vid fullgörandet av avtalet och, framför allt, när denna uppmaning på ett eller annat sätt verkligen godtas av återförsäljarna. 59 Kommissionen har i förevarande fall endast anfört något som är uppenbart, nämligen att de omtvistade uppmaningarna hade till syfte att påverka återförsäljarna vid fullgörandet av deras avtal. Kommissionen har inte ansett det vara relevant att bevisa att återförsäljarna verkligen samtyckte till dessa uppmaningar när de fick kännedom om dem, utan ansåg med orätt att undertecknandet av det lagliga avtalet innebar ett tyst godkännande, i förväg, av dessa uppmaningar. Kommissionen har således inte styrkt att avtal förelegat i den mening som avses i artikel 81.1 EG. 60 Det skall härvidlag konstateras att skälen 66 och 61 i det omtvistade beslutet, vilka avser prövningen av de inblandades beteenden i skriftlig och i muntlig form, inte alls har till syfte att styrka att återförsäljarna samtyckte till de omtvistade uppmaningarna när de fick kännedom om dessa. Kommissionen har i dessa skäl endast velat ge en grund för sin tolkning av avtalet som kommer till uttryck i skälen i det omtvistade beslutet och som utgör kommissionens andrahandsargument. Enligt detta argument, som analyseras nedan, förekommer en organisatorisk koppling som utgörs av 2.1 eller 2.6 i återförsäljaravtalet och som i alla händelser knyter de omtvistade uppmaningarna till avtalet. Det är även på detta sätt man måste förstå kommissionens påstående, i punkt 29 i svaromålet, enligt vilket återförsäljarna ansåg att de omtvistade uppmaningarna "ingick" i avtalet. 61 Kommissionen har i andra hand gjort gällande att även om man antar att en förbehållsklausul är nödvändig i återförsäljaravtalet, detta för att man skall kunna konstatera att de omtvistade uppmaningarna infogats i detta avtal, bör II
21 2.1 eller 2.6 i detta avtal anses utgöra en sådan klausul. Kommissionen har preciserat att 8.1 i detta avtal inte har till syfte att begränsa räckvidden av 2.1 eller 2.6 genom att förhindra att den sistnämnda klausulen tillämpas på tvingande uppmaningar avseende försäljningspriser. 62 Detta argument kan inte godtas eller 2.6 i återförsäljaravtalet enligt vilken återförsäljaren åtar sig att "tillvarata och främja de intressen som [Volkswagen], Volkswagen Vertriebsorganisation och märket Volkswagen företräder" kan nämligen bara tolkas så, att de endast avser åtgärder som är lagenliga. Om man påstod motsatsen, skulle detta innebära att man från en sådan avtalsklausul, som är avfattad på ett neutralt sätt, skulle utläsa att återförsäljarna hade ingått ett rättsstridigt avtal. 64 När det gäller 8.1 i återförsäljaravtalet, är även den avfattad på ett neutralt sätt, och till och med på ett sätt som hindrar Volkswagen från att utfärda bindande prisrekommendationer. 65 Den omständigheten att kommissionen, i skäl 65 i det omtvistade beslutet, har noterat att 8.1 i återförsäljaravtalet inte "innebär [någon] specifik garanti visavi handlaren att tillverkaren också i all framtid kommer att bortse från bindande prisangivelser" understryker ytterligare att denna bestämmelse är avfattad på ett neutralt sätt och att det däri inte alls anges några tvingande åtgärder. II
22 DOM AV DEN MÅL T-208/01 66 Förstainstansrätten noterar slutligen att det inte är på grund av att Volkswagen stöder sig på 2 i återförsäljaravtalet i de omtvistade uppmaningarna som dessa uppmaningar på ett objektivt sätt grundas på denna klausul. Förekomsten av en eventuell organisatorisk koppling mellan 2 i återförsäljaravtalet och de omtvistade uppmaningarna kan endast fastställas på ett objektivt sätt, genom att analysera de relevanta bestämmelserna och oberoende av vad en av avtalsparterna senare säger därom. Såsom ovan anförts, framgår det av själva ordalydelsen i 2 i detta avtal att denna bestämmelse inte alls avser någon konkurrensbegränsande utveckling av avtalet. 67 Av vad anförts följer att kommissionens andrahandsargument, enligt vilket 2.1 eller 2.6 i återförsäljaravtalet utgör den relevanta förbehållsklausulen som fick till följd att de omtvistade uppmaningarna godtogs när detta avtal slöts, är oriktigt. 68 Av vad ovan anförts följer att kommissionen i det omtvistade beslutet inte har styrkt en samstämmig vilja hos sökanden och dess återförsäljare avseende de omtvistade uppmaningarna. Härav följer att artikel 81.1 EG har åsidosatts genom det omtvistade beslutet och att detta beslut därför skall ogiltigförklaras utan att det är nödvändigt att bedöma den andra grunden för ogiltigförklaring som sökanden har åberopat eller andrahandsyrkandet avseende nedsättning av bötesbeloppet. Rättegångskostnader 69 Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen har tappat målet, skall den förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med sökandens yrkande. II
23 På dessa grunder beslutar FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen) följande dom: 1) Kommissionens beslut 2001/711/EG av den 29 juni 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 ieg-fördraget (Ärende COMP/F-2/ Volkswagen) ogiltigförklaras. 2) Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna. Tiili Mengozzi Vilaras Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 3 december H. Jung Justitiesckreterare V. Tiili Ordförande II
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *
KOMMISSIONEN MOT SVERIGE DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 * I mål C-478/99, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av L. Parpala och P. Stancanelli, båda i egenskap av ombud,
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *
KOMMISSIONEN MOT SPANIEN DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 * I mål C-83/99, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M. Díaz-Llanos La Roche och C. Gómez de la Cruz, rättstjänsten,
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 2004 * angående talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 20 mars 2003,
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 2004 * I mål C-126/03, angående talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 20 mars 2003, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd
Mål T-112/99. Métropole télévision (M6) m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission
Mål T-112/99 Métropole télévision (M6) m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission "Talan om ogiltigförklaring Konkurrens Betal-TV Samriskföretag Artikel 85 i EG-fördraget (nu artikel 81 EG) Artikel
DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *
ČESKÁ PODNIKATELSKÁ POJIŠŤ OVNA DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 * I mål C-111/09, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artiklarna 68 EG och 234 EG, framställd av Okresní
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 * I mål 068/07, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artiklarna 68 EG och 234 EG, framställd av Högsta domstolen (Sverige) genom beslut
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 *
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 * I mål C-41/96, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Landgericht Hamburg (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 10 november 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 30 april 2004,
KOMMISSIONEN MOT TYSKLAND DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 10 november 2005 * I mål C-197/04, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 30 april 2004, Europeiska gemenskapernas
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 2 juni 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 8 november 2002,
DOM AV DEN 2.6.2005 - MÅL C-394/02 DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 2 juni 2005 * I mål C-394/02, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 8 november 2002, Europeiska
Mål C-49/92 Ρ. Europeiska gemenskapernas kommission mot Anic Partecipazioni SpA
Mål C-49/92 Ρ Europeiska gemenskapernas kommission mot Anic Partecipazioni SpA "Överklagande Kommissionens arbetsordning Kommissionsledamöternas antagande av ett beslut i kollegium Konkurrensregler tillämpliga
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *
UNITRON SCANDINAVIA OCH 3-S DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 * I mål C-275/98, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Klagenævnet for Udbud
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *
DOM AV DEN 8.7.1999 MÅL C-I 86/98 DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 * I mål C-186/98, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Tribunal de Círculo
Mål C-298/00 P. Republiken Italien. Europeiska gemenskapernas kommission
Mål C-298/00 P Republiken Italien m o t Europeiska gemenskapernas kommission "Överklagande Statligt stöd Godstransporter på väg Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna och snedvridning av konkurrensen
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 14 maj 2003,
DOM AV DEN 6.10.2005 MÅL C-204/03 DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * I mål C-204/03, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 14 maj 2003, Europeiska
Mål T-219/99. British Airways pic mot Europeiska gemenskapernas kommission
Mål T-219/99 British Airways pic mot Europeiska gemenskapernas kommission "Konkurrens Missbruk av dominerande ställning Kommissionens behörighet Diskriminering mellan flygbolag Den relevanta branschmarknaden
av den 4 april 1974* Sohier, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos kommissionens
DOMSTOLENS DOM av den 4 april 1974* Mål 167/73 Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Marc Sohier, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos kommissionens
DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *
A OCH B DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 * I mål C-102/05, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Regeringsrätten (Sverige) genom beslut av
Sida 1 av 7 VIKTIGT RÄTTSLIGT MEDDELANDE: Informationen på denna webbplats omfattas av en ansvarsfriskrivning och ett meddelande om upphovsrätt. DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 7 september 2006
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*
DOM AV DEN 8.12.1987 - MÂL 144/86 DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987* I mål 144/86 har Corte suprema di cassazione i Rom till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt
DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 3 december 2001 *
VESTERGAARD DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 3 december 2001 * I mål C-59/00, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Vestre Landsret (Danmark), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande
DOMSTOLENS DOM av den 10 mars 1993 *
KOMMISSIONEN MOT LUXEMBURG DOMSTOLENS DOM av den 10 mars 1993 * Mål C-111/91 Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Maria Patakia, rättstjänsten, i egenskap av ombud, med delgivningsadress
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*
DOM AV DEN 5.2.1981 - MÂL 154/80 DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981* I mål 154/80 har Hoge Raad der Nederlanden till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel
Helsingfors den 25 mars 2009 Dok: MB/12/2008 slutlig
Helsingfors den 25 mars 2009 Dok: MB/12/2008 slutlig BESLUT OM GENOMFÖRANDE AV EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 1049/2001 OM ALLMÄNHETENS TILLGÅNG TILL EUROPAPARLAMENTETS, RÅDETS OCH KOMMISSIONENS
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS FÖRORDNING
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 18.05.2001 KOM(2001) 266 slutlig Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om komplettering av bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 om registrering
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 * I mål 80/86 har Arrondissementsrechtbank i Arnhem till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i
DOM Meddelad i Stockholm
I STOCKHOLM 2016-10-26 Meddelad i Stockholm Mål nr UM 7173-15 1 KLAGANDE Ombud och offentligt biträde: MOTPART Migrationsverket ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Stockholm; migrationsdomstolens
BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om
BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM av den 21 mars 1974* I mål 127/73 har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget
M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2016:20
M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2016:20 Målnummer: UM7173-15 Avdelning: 1 Avgörandedatum: 2016-10-26 Rubrik: En asylansökan från ett i Sverige fött utländskt barn, vars mor beviljats
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *
DOM AV DEN 3.2.2000 MÅL C-12/98 DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 * I mål C-12/98, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Audiencia Provincial
DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i
DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i Förbundsrepubliken Tyskland) till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*) Fri rörlighet för personer Arbetstagare Familjemedlemmar Rätten för en tredjelandsmedborgare som är make eller maka till en gemenskapsmedborgare
DOMSTOLENS BESLUT (femte avdelningen) den 10 juli 2001 *
IRISH SUGAR MOT KOMMISSIONEN DOMSTOLENS BESLUT (femte avdelningen) den 10 juli 2001 * I mål C-497/99 P, Irish Sugar pic, Carlów (Irland), företrätt av A. Böhlke, Rechtsanwalt, med delgivningsadress i Luxemburg,
EUROPEISKA UNIONEN Gemenskapens växtsortsmyndighet
EUROPEISKA UNIONEN Gemenskapens växtsortsmyndighet BESLUT AV GEMENSKAPENS VÄXTSORTSMYNDIGHETS FÖRVALTNINGSRÅD av den 25 mars 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001
Mål T-203/01. Manufacture française des pneumatiques Michelin mot Europeiska gemenskapernas kommission. "Artikel 82 EG Rabattsystem Missbruk"
Mål T-203/01 Manufacture française des pneumatiques Michelin mot Europeiska gemenskapernas kommission "Artikel 82 EG Rabattsystem Missbruk" Förstainstansrättens dom (tredje avdelningen) av den 30 september
Svensk författningssamling
Svensk författningssamling Lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20); Utkom från trycket den 8 juni 2004 utfärdad den 27 maj 2004. Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)
FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (andra avdelningen) den 13 juli 2004 *
DOM AV DEN 13.4.2004 MÅL T-115/03 FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (andra avdelningen) den 13 juli 2004 * I mål T-115/03, Samar SpA, Mottalciata (Italien), företrätt av advokaten A. Ruo, sökande, mot Byrån för
Svensk författningssamling
Svensk författningssamling Lag om tvistlösningsförfarande i ärenden som rör skatteavtal inom Europeiska unionen Publicerad den 15 oktober 2019 Utfärdad den 10 oktober 2019 Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs
DOMSTOLENS DOM av den 17 september 1980*
DOM AV DEN 17.9.1980 - MAL 730/79 DOMSTOLENS DOM av den 17 september 1980* Mål 730/79 Philip Morris Holland B.V., med säte i Eindhoven, företrätt av B. H. ter Kuile, advokat vid Hoge Raad i Nederländerna,
DOMSTOLENS DOM av den 20 september 1988*
KOMMISSIONEN MOT DANMARK DOMSTOLENS DOM av den 20 september 1988* Mål 302/86 Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren R. Wainwright och av J. Christoffersen, rättstjänsten,
M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2012:16
M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2012:16 Målnummer: UM8366-09 Avdelning: 1 Avgörandedatum: 2012-10-08 Rubrik: Lagrum: Rättsfall: Dublinförordningen ska tolkas så att ett återkallande av
DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *
DOM AV DEN 26.1.1993 - FÖRENADE MALEN C-320/90, C-321/90 OCH C-322/90 DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 * I förenade målen C-320/90, C-321/90 C-322/90 har Pretora di Frascati, Italien, till domstolen
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 * I mål C-23/98, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna), att domstolen
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 14 september 2004 *
KOMMISSIONEN MOT ITALIEN DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 14 september 2004 * I mål C-385/02, angående en fördragsbrottstalan i enlighet med artikel 226 EG, väckt den 28 oktober 2002, Europeiska
RAPPORT Ordföranden i diskussionscirkeln om domstolen
EUROPEISKA KONVENTET SEKRETARIATET Bryssel den 16 april 2003 (23.4) (OR. fr) CONV 689/1/03 REV 1 CERCLE I 16 RAPPORT från: till: Ärende: Ordföranden i diskussionscirkeln om domstolen Konventsledamöterna
EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 11 mars 2013 (OR. en) 7141/13 ENV 174 ENT 71 FÖLJENOT. Europeiska kommissionen. mottagen den: 4 mars 2013
EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 11 mars 2013 (OR. en) 7141/13 ENV 174 ENT 71 FÖLJENOT från: mottagen den: 4 mars 2013 till: Komm. dok. nr: D025460/01 Ärende: Europeiska kommissionen Rådets generalsekretariat
DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*
MURPHY MOT AN BORD TELECOM EIREANN DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988* I mål 157/86 har High Court i Irland till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget
Förslag till RÅDETS BESLUT
EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 30.7.2013 COM(2013) 555 final 2013/0269 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Frankrike om tillämpning vad
DOMSTOLENS DOM den 20 september 2001 *
PROCTER &: GAMBLE MOT HARMONERINGSBYÅN DOMSTOLENS DOM den 20 september 2001 * I mål C-383/99 P, Procter & Gamble Company, Cincinnatti (Förenta staterna), företrätt av T. van Innis, avocat, med delgivningsadress
Ändrat förslag till RÅDETS BESLUT
EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 6.9.2016 COM(2016) 552 final 2011/0103 (NLE) Ändrat förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande och provisorisk tillämpning av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta
DOM Göteborg
1 Göteborg Mål nr KLANDRAT AVGÖRANDE Skiljedom meddelad i Göteborg den 20 oktober 2003, se bilaga KÄRANDE Dentirol AB, 556541-1716 Box 24046 400 22 Göteborg Ombud Advokaten Mats Dahlgren Box 11017 404
12. Klar och tydlig information och kommunikation samt klara och tydliga villkor för utövandet av den registrerades rättigheter
1 Avsnitt 1 Insyn och villkor 12. Klar och tydlig information och kommunikation samt klara och tydliga villkor för utövandet av den registrerades rättigheter 1. Den personuppgiftsansvarige ska vidta lämpliga
Förslag till RÅDETS BESLUT
EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 21.12.2011 KOM(2011) 911 slutlig 2011/0447 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om medlemsstaternas förklaring om godtagande, i Europeiska unionens intresse, av Rysslands
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988*
TELLERUP MOT DADDY'S DANCE HALL DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988* I mål 324/86 har Højesteret i Danmark gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget
HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Mål nr meddelat i Stockholm den 14 juni 2018 Ö 4798-17 PARTER Klagande Nomus Fastighets AB Ombud: Advokat JG och jur.kand. GS Motparter 1. AKC 2. SEC Ombud för 1 och
DOM Meddelad i Stockholm
I STOCKHOLM 2014-11-07 Meddelad i Stockholm Mål nr UM 1546-13 1 KLAGANDE Ombud: MOTPART Migrationsverket ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Stockholms, migrationsdomstolen, dom den 29 november 2012
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998
DOM AV DEN 12.11.1998 MÅL C-134/97 DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998 1 mål C-134/97, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Skatterättsnämnden, att domstolen
EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 15 november 2004 (OR. en) 12062/3/04 REV 3 ADD 1. Interinstitutionellt ärende: 2003/0184 (COD) SOC 382 CODEC 968
EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 15 november 2004 (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2003/0184 (COD) 12062/3/04 REV 3 ADD 1 SOC 382 CODEC 968 RÅDETS MOTIVERING Ärende: Gemensam ståndpunkt antagen
1 Den tidigare beredningen beskrivs i en promemoria av den 17 februari 2010 från ordförandeskapet till
Diskussionsunderlag från Europeiska unionens domstol angående vissa aspekter av Europeiska unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
MARKNADSDOMSTOLEN DOM 2003:2 2003-01-24 Dnr A 1/02
MARKNADSDOMSTOLEN DOM 2003:2 2003-01-24 Dnr A 1/02 ÖVERKLAGAT Stockholms tingsrätts, avd. 4, dom 2001-12-18 AVGÖRANDE i mål nr T 10594-99, se bilaga (ej bilagd här) KLAGANDE Uponor AB, 556548-9738, Industrivägen
DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 14 juli 2005 *
ASLANIDOU DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 14 juli 2005 * I mål C-142/04, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland),
HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Mål nr meddelat i Stockholm den 18 december 2003 Ö 4190-03 KLAGANDE Hydraulkranar Sverige Aktiebolag, 556439-2172, Produktvägen 12 C, 246 43 LÖDDEKÖPINGE Ombud: jur.
M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2016:23
M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2016:23 Målnummer: UM3885-16 Avdelning: 1 Avgörandedatum: 2016-11-17 Rubrik: Lagrum: Bestämmelsen om rätt till rättsligt bistånd och biträde i det omarbetade
HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT
Sida 1 (10) HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Mål nr meddelat i Stockholm den 29 maj 2006 Ö 1420-03 KLAGANDE International Hotel Consultant B.V. Paulus Potterstraat 6 NL-1071 C 7 Amsterdam Nederländerna Ombud:
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT DÁMASO RUIZ-JARABO COLOMER föredraget den 16 januari 2003 1
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT DÁMASO RUIZ-JARABO COLOMER föredraget den 16 januari 2003 1 1. Kommissionen har med stöd av artikel 226 EG yrkat att domstolen skall fastställa att Konungariket
ÖVERSÄTTNINGSCENTRUMETS BESLUT OM GENOMFÖRANDET AV FÖRORDNING (EG) NR 1049/2001 OM ALLMÄNHETENS TILLGÅNG TILL HANDLINGAR
CT/CA-012/2004/01sv ÖVERSÄTTNINGSCENTRUMETS BESLUT OM GENOMFÖRANDET AV FÖRORDNING (EG) NR 1049/2001 OM ALLMÄNHETENS TILLGÅNG TILL HANDLINGAR STYRELSEN HAR FATTAT DETTA BESLUT med beaktande av rådets förordning
DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 16 oktober 2003 *
DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 16 oktober 2003 * I mål C-244/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Högsta förvaltningsdomstolen (Finland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 9 mars 2000 *
DOM AV DEN 9.3.2000 MÂL C-355/98 DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 9 mars 2000 * I mål C-355/98, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M. Patakia, rättstjänsten, i egenskap av ombud,
Konkurrensverkets författningssamling
Konkurrensverkets författningssamling ISSN 1103-6303 Konkurrensverkets allmänna råd om eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift KKVFS 2012:1 Utkom från trycket den 26 september 2012 beslutat
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 maj 2001 *
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 maj 2001 * I mål C-481/98, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av E. Traversa, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten N. Coutrelis, med delgivningsadress
och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna (industri och
DOMSTOLENS DOM av den 7 februari 1979 * I mål 115/78 har College van Beroep voor het Bedrijfsleven (en appellationsdomstol för ekonomiska frågor i Nederländerna) till domstolen gett
Ansökan om upphandlingsskadeavgift
2018-12-20 Dnr 705/2018 1 (6) Förvaltningsrätten i Stockholm 115 76 Stockholm Ansökan om upphandlingsskadeavgift Sökande Konkurrensverket, 103 85 Stockholm Motpart Stockholms läns landsting, 105 73 Stockholm
Svensk författningssamling
Svensk författningssamling Lag om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande Utfärdad den 29 november 2018 Publicerad den 4 december 2018 Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs i fråga om lagen (1999:116)
höjning enligt artikel 12 i EEG-fördraget eller om det i detta fall var fråga om
1963* DOMSTOLENS DOM av den 5 februari I mål 26/62 har Tariefcommissie, som är en nederländsk förvaltningsdomstol som dömer i sista instans i skattemål, till EG-domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande
Europeiska unionens officiella tidning L 170/7
1.7.2005 Europeiska unionens officiella tidning L 170/7 KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1002/2005 av den 30 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1239/95 när det gäller beviljande av tvångslicenser
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 november 2001 *
DOM AV DEN 27.11.2001 MÅL C-270/99 P DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 november 2001 * I mål C-270/99 P, Z, tjänsteman vid Europaparlamentet, Bryssel (Belgien), företrädd av J.-N. Louis, avocat,
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985*
DOM AV DEN 14.2.1985 - MAL 268/83 DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985* I mål 268/83 har Hoge Raad der Nederlanden till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *
DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 * I mål C-232/01, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Politierechtbank te Mechelen (Belgien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande
III RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN
L 81/24 Europeiska unionens officiella tidning 27.3.2009 III (Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen) RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 22 oktober 1998*
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 22 oktober 1998* I mål C-184/96, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Hendrik van Lier och Jean-Francis Pasquier, nationell tjänsteman
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 december 2015, George Karim, genom I. Aydin, advokat, och C. Hjorth, jur. kand.
Sida 1 av 6 DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 7 juni 2016(*) Begäran om förhandsavgörande Förordning (EU) nr 604/2013 Fastställande av den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan
Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler
Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 372, 31/12/1985 s. 0031-0033
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 14 juni 2007 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 21 mars 2005,
KOMMISSIONEN MOT FÖRENADE KUNGARIKET DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 14 juni 2007 * I mål C-127/05, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 21 mars 2005, Europeiska
DOM Meddelad i Karlstad. MOTPART Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) Karlstad
FÖRVALTNINGSRATTEN 2013-07-17 Meddelad i Karlstad Mål nr Sida 1 (6) SÖKANDE Konkurrensverket 103 85 Stockholm MOTPART Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) 651 81 Karlstad KONKURRENSVERKET
HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Mål nr meddelat i Stockholm den 8 september 2006 Ö 808-04 KLAGANDE J D Stenqvist Aktiebolag, 556029-7862 Box 31 260 60 Kvidinge Ombud: Advokat TJ MOTPART RNC Ombud:
Förslag till RÅDETS BESLUT
EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 29.1.2015 COM(2015) 21 final 2015/0013 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av Förenta nationernas konvention om öppenhet
Under år 2009 upphandlade Göteborgs Stad fasta datakommunikationsförbindelserna i kommunen. Sista anbudsdag var den 25 augusti 2009.
Fel! Okänt namn på dokumentegenskap. 2017-03-06 1 (6) Avdelningen för konkurrenstillsyn Enheten för karteller och förvärv Fakta: Kommunalägda Gothnet och Telia Sonera Sverige samordnade sig i strid med
DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 juli 2005 *
DOM AV DEN 21.7.2005 MÅL C-231/03 DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 juli 2005 * I mål C-231/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Tribunale amministrativo
DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 6 juni 2003,
DOM AV DEN 6.10.2005 MÅL C-243/03 DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * I mål C-243/03, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 6 juni 2003, Europeiska
HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT
Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Mål nr meddelat i Stockholm den 12 november 2009 Ö 1342-09 KLAGANDE Albihns Service Aktiebolag, 556519-9253 Box 5581 114 85 Stockholm Ombud: Advokat A-CN och jur.kand.
DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 april 2015 (*)
DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 21 april 2015 (*) Fördragsbrott Mervärdesskatt Sjätte direktiv 77/388/EEG Direktiv 2006/112/EG Artiklarna 132.1 a och 135.1 h Undantag från skatteplikt Offentligt
DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *
BJÖRNEKULLA FRUKTINDUSTRIER DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 * I mål C-371/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Svea hovrätt (Sverige), att domstolen skall meddela ett
REGINA MOT BOUCHEREAU DOMSTOLENS DOM. av den 27 oktober 1977*
DOMSTOLENS DOM av den 27 oktober 1977* I mål 30/77 har Marlborough Street Magistrates' Court i London till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål
DOMSTOLENS DOM av den 23 mars 1982*
LEVIN MOT STAATSSECRETARIS VAN JUSTITIE DOMSTOLENS DOM av den 23 mars 1982* I mål 53/81 har nederländska Raad van State till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget
Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 6 april 2017 *
Rättsfallssamlingen DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 6 april 2017 * Begäran om förhandsavgörande Likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung Direktiv 2000/43/EG Artikel 2.2
PUBLIC. Brysselden26oktober2012(7.11) (OR.fr) EUROPEISKA UNIONENSRÅD /12 Interinstitutioneltärende: 2011/0284(COD) LIMITE
ConseilUE EUROPEISKA UNIONENSRÅD Brysselden26oktober2012(7.11) (OR.fr) 14997/12 Interinstitutioneltärende: 2011/0284(COD) LIMITE PUBLIC JUR538 JUSTCIV307 CONSOM124 CODEC2396 YTTRANDEFRÅNJURIDISKAAVDELNINGEN
DOMSTOLENS DOM av den 18 maj 1982*
DOM AV DEN 18.5.1982 - FÖRENADE MÅLEN 115 OCH 116/81 DOMSTOLENS DOM av den 18 maj 1982* I förenade målen 115 och 116/81 har ordföranden vid Tribunal de premiere instances Liège, i ett interimistiskt förfarande,
DOMSTOLENS DOM den 28 april 1998 *
JAVICO DOMSTOLENS DOM den 28 april 1998 * I mål C-306/96, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Cour d'appel de Versailles (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande
DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982*
DOM AV DEN 3.2.1982 - FÖRENADE MÅLEN 62 OCH 63/81 I de förenade målen 62 och 63/81 DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982* har Cour de cassation i Storhertigdömet Luxemburg till domstolen gett in en begäran
MÅL NR T 9306-11, T 17512-11, T 17809-11 & T 9311-11
Stockholms tingsrätt Avdelning 5 Enhet 52 Endast med e-mail: stockholms.tingsratt.avdelning5@dom.se Stockholm den 7 oktober 2015 MÅL NR T 9306-11, T 17512-11, T 17809-11 & T 9311-11 HQ AB./. Mats Qviberg
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *
CALLE GRENZSHOP ANDRESEN DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 * I mål C-425/93, angående en begäran enligt artikel 177 i EEG-fördraget, från Schleswig- Holsteinisches Landessozialgericht