Carl Malmsten - Furniture Studies

Transkript

1 Skinn, ben, blåsa - Fisklim en produkt med utvecklingsmöjligheter Aminda Sörhus MÖBELKONSERVERING Carl Malmsten - Furniture Studies REG NR: LIU-IEI-TEK-G--10/ SE Juni 2010

2 Sammanfattning Jag har med avstamp i gamla recept tillverkat ett fisklim som blev starkare än de fisklim som går att köpa i detaljhandeln idag. Det har jag gjort med mycket enkla medel och med produkter som anses vara spill. Recepten till limmerna hittade jag i gamla receptoch uppslagsböcker och tillverkningen tog inte mycket mer än en timme per lim. Några av dessa egentillverkade limmer, jämte det marknadsledande kallflytande fisklimmet High Tack Fish Glue inköpt från återförsäljaren Ernst P och konservatorlimmet störlim från återförsäljaren Kremer Pigmente, har jag sedan testat styrkan på. Det gjorde jag genom att tillverka provbitar i furu och mässing som sedan limmades samman med de olika limmen. Dessa provbitar har sedan genomgått två olika typer av tester i materialtekniska laboratoriet på Institutionen för ekonomisk och teknisk utveckling på Linköpings Universitet. Testresultaten har pekat på att abborrlim, tillrett på rätt sätt, överträffar andra alternativ vad gäller limfogens styrka, vilket bekräftar mina skriftliga källor i ämnet. Resultaten visar också att störlim passar bäst för att limma furu/furu men inte mässing/furu, att fisklimmet från Ernst P passar för att limma mässing/furu men skapar en svagare fog furu/furu, och att fenor och huvud bör undvikas om man vill tillverka ett starkt lim.

3 Abstract I have, inspired by old recipes, made a fish glue, which is stronger than the fish glue, which can be purchased in retail today. I have done so using very simple means and staple that is usually considered waste. The recipes for the glues were found in old encyclopedias and reference books and the production did not take more than an hour per glue. The strength of some of these homemade adhesives was tested, along with the leading cold liquid fish glue "High Tack Fish Glue" from the dealer Ernst P and sturgeon glue from the dealer Kremer Pigments. I did this by producing test pieces of pine and brass which were glued together with the different adhesives. These test pieces have gone through two different types of tests in the materials technology laboratory at the Department of Economic and Technological Development at Linköping University. The test results have indicated that glue made from perch, cooked properly, outperforms other alternatives in terms of adhesive bond strength, which confirms my written sources on the subject. Furthermore, there are indications that raw material should be dried as well as the finished product since doing that seems to develop a stronger joint. The results also show that sturgeon glue works best to glue pine/pine, not brass/pine and that fish glue from Ernst P is most suitable for gluing brass/pine and not pine/pine. III

4 Förord Arbetet med den här examensrapporten har varit mycket spännande och lärorikt. Jag har fått tillfälle att läsa mycket intressant material och föra många spännande samtal på ämnet bland annat initialt med Tom Feilberg på Rosenborgs slotts konservatorverkstad där idén till ämnet för mitt examensarbete först kläcktes. Ämnet uppstod ur en korsbefruktning av mitt intresse för gamla bortglömda tillredningsrecept, för fiske och en undran kring vad det är som gör vissa animaliska limmer kallflytande. Jag vill ta det här tillfället i akt och tacka några personer som har hjälpt mig i mitt arbete. Först och främst min morfar Einar för att han överfört sitt stora intresse för fisk och fiske till mig. Inför arbetet med den här uppsatsen tog jag kontakt med limgurun Bengt Skans för att diskutera min uppsats och mina recept med honom vilket har varit en stor hjälp. Tack för det! Vidare vill jag rikta ett stort tack till min handledare Johan Knutsson för att han varit ett värdefullt stöd under arbetets gång. Bengt Sylvén-stiftelsen vill jag rikta ett tack till för stipendiet som gjorde det möjligt för mig att utföra den kemiska analysen. På laboratoriet på Linköpings Universitet fick jag ett jättebra mottagande av Bo Skoog som också hjälpte mig att utföra mina hållfasthetstester. Tack för det Bosse! Mina informanter är jag skyldig ett stort tack för värdefull information om användandet av fisklim i verkstadsmiljö. TACK! Jag vill också tacka butikerna Hav i Hötorgshallen, Melanders fisk i Söderhallen och fiskdisken på ICA Supermarket Fridhemsplan för att ni sponsrande mig med de råvaror jag behövde trots att projektet kanske lät lite underligt. Slutligen vill jag rikta ett speciellt tack till familj och vänner som nu vet mer om fisklim än de någonsin skulle vilja veta. Lidingö 13 maj 2010 Aminda Sörhus IV

5 Figurförteckning: Figur 1 Animaliskt lim och limkokare i mässing...5 Figur 2 Animaliskt lim i pärl/granulat- och kakform...6 Figur 3 Torkad simblåsa från stör...7 Figur 4 Limning med kallflytande fisklim "High Tack Fish Glue"... Error! Bookmark not defined. Figur 5 "High Tack Fish Glue"...8 Figur 6 Mässing Figur 7 Furu...13 Figur 8 Stående årsringar Figur 9 Lim nr. 3 Abborrskinnlim (färskt)...14 Figur 10 Lim nr. 5 Abborrskinnlim (torkat)...14 Figur 11 Lim nr. 7 Torsksimblåsa (passerad)...14 Figur 12 Lim nr. 8 Torskbenlim Figur 13 Lim nr. 9 Torsksimblåsa (endast kokad)...15 Figur 14 Lim nr. 10 "High Tack Fish Glue"...15 Figur 15 Störlim...16 Figur 16 Alla bitar färdiga för limning...16 Figur 17 Alla ingredienser vägs noggrant...17 Figur 18 Limlådan...17 Figur 19 Fanerpressen...18 Figur 20 Alla limmer är blandade. Några är redan i flytfas Figur 21 Limning av kallimmerna Figur 22 Förvärmning av bitarna inför varmlimningen...19 Figur 23 Alla mina provbitar är limmade!...21 Figur 24 Test 1: Dragtest Figur 25 Test 2: Trepunkts böjtest...21 Figur 26 Maskinen för dragprovet Figur 27 Limfog lim nr. 8. Brottet går i limfogen...23 Figur 28 Lim nr. 9 (endast kokad torsksimblåsa)...23 Figur 29 Lim nr. 5 (torkat abborrskinn) Ett starkt lim...24 Figur 30 Lim nr. 10. ("High Tack Fish Glue") Ett starkt lim Figur 31 Kurva dragtest lim nr. 5 (torkat abborrskinn)det starkaste limmet...25 Figur 32 Lim nr.8 (torskbenlim) Det svagaste limmet...26 Figur 33 Lim nr. 8, (torskbenlim)det svagaste limmet...27 Figur 34 Lim nr. 5 (torkat abborrskinn)...27 Figur 35 Lim nr. 10 ("High Tack Fish Glue")...27 Figur 36 Alla limmer. Färgskalan...28 Figur 37 Från vänster till höger: lim nr.7, lim nr. 9, lim nr Alla bilder är tagna av mig förutom figur nr. 1, nr. 2, nr. 3, nr. 35 Tabellförteckning: Tabell 1 Identifierade proteiner och deras ursprung..9 Tabell 2 Limmens innehåll och egenskaper Tabell 3 Resultatet för hållfasthetstesterna av limfogarna...25 Tabell 4 Schematisk uppställning av limmerna V

6 Innehållsförteckning 1.Introduktion Metod Källor och källkritik Avgränsningar Terminologi Tidigare forskning Bakgrund Limningsteknik Att limma med animaliskt lim Problem vid limning med animaliskt lim Animaliska limmer -tillverkningsprocess Fisklim Störlim Kallflytande fisklim High Tack Fish Glue Vem använder fisklim nu? Varför en kemisk analys? Historisk bakgrund Animaliska lim - förr och nu Fisklim Störlim Egna tester och laborationer Materialval Metall Träslag...12 VI

7 4.1.3 Limmer Preparering av provbitar Materialförberedelser Furubitar Lim Limning av provbitarna för hållfasthetstest Problem vid limningen Utförandet av testerna Resultat Diskussion och slutsats Källor Bilagor I.Ordlista II.Recept egentillverkade lim III.Recept på modifieringar av animaliskt lim IV.Resultatdiagram limprover V.Rapport- kemisk analys av fisklim High Tack Fish Glue VII

8 1. Introduktion Från det att de första syntetiska limmerna kom under 1930-talet så gick utvecklingen snabbt och de tog på några tiotal år över i princip hela marknaden. Mycket kunskap om tillredning och användning av animaliska limmer har antagligen gått i graven. En hel del recept på olika typer av animaliskt lim för olika ändamål finns kvar men luckorna i kunskaperna är ändå många. Jag har i det här examensarbetet valt att undersöka en typ av animaliskt lim nämligen fisklim. Det beskrivs år 1888 såhär, Fisklim är en produkt, som tillverkas af affall från fisk såsom benen, blåsan m.m. Tillverkningsmetoden är både svår och omständlig, och då den färdiga produkten har föga värde för industrin, är ej skäl till att mycket orda derom. Det förekommer mest i flytande form och är derför rätt användbart till fastsättning af adresslappar etc. då det ej behöfver särskildt uppvärmas såsom annat lim. (Lundberg, 1888 s.15) De enda människor som använder fisklim idag förutom konservatorer verkar efter en sökning på Internet vara extremt tidstrogna armborst- och pilbågebeväpnade lajvare. Detta trots att fördelarna med animaliska lim är många. De är, trots vad som sades i påståendet ovan, lätta att tillverka själv, reversibla och miljövänliga, eftersom de är tillverkade av spillprodukter, och, viktigast av allt, de är inte farliga för den som använder dem. Det är alla fördelar som innebär att animaliska lim borde användas i mycket större utsträckning än vad de gör idag. Därför tycker jag att det känns det viktigt att försöka samla de kunskaper som fortfarande finns kvar kring ämnet fisklim. 1.1 Syfte Uppsatsens syfte är att dokumentera och återupptäcka bortglömd kunskap kring material och tekniker men också att hitta metoder och material med speciella kvalitéer och överlevandesäkra en nästintill bortglömd hantverkskunskap. Jag vill uppmuntra till användningen av alternativa fisklim för att därigenom skapa en möjlighet till en ekologiskt hållbar utveckling. 1.2 Målsättning Målsättningen med mitt arbete är att med utgångspunkt i gamla recept tillverka ett kvalitativt och starkt fisklim. Jag har velat undersöka och jämföra olika fisklim ur olika aspekter samt försöka finna ett substitut till störlim eftersom stören är ett starkt hotat djur som riskerar utrotning. Ett av mina mål har även varit att tillverka ett kallflytande fisklim. Jag har därutöver velat undersöka materialet fisklim historiskt, titta på gamla tillredningsrecept på fisklim och modifieringsrecept där olika ämnen blandas med de animaliska limmerna så att dess egenskaper förändras. De aspekter jag tycker är viktiga att ta hänsyn till vad det gäller lim är förutom självklart limstyrka, åldringsegenskaper och färg även miljöpåverkan, doft, arbetsinsats och ekonomi. Hälsorisker har jag i det här arbetet inte behövt beakta vad gäller mina egna limmer då dessa inte är att räkna som på något sätt hälsovådliga. 1.3 Frågeställningar 1. Går det att skapa ett substitut för störlim? 2. Hur bör man gå till väga för att tillverka ett kallflytande fisklim? 1

9 3. Går det att med enkla medel tillverka ett fisklim som blir tillräckligt starkt för att limma metall mot furu? 1.4 Metod Min kunskapsinhämtning kring ämnet har innehållit två delar, en läsfas och en intervjufas. Läsfasen har inneburit att jag har läst in mig på tidigare forskning och olika typer av uppslagsböcker och receptböcker. Jag har sökt mina källor främst på Köpenhamns Konservatorsbibliotek och på Kungliga biblioteket i Stockholm. Jag har även intervjuat åtta möbelkonservatorer vilka arbetar på sex olika verkstäder. Det har jag gjort för att få en tydligare bild av åsikterna om fisklim och för att höra efter hur utbredd användningen är. Den praktiska delen av arbetet har bestått i tillverkning av nio egna fisklim av vilka fem hållfasthetsprövats och jämförts med de fisklimmer som används av möbelkonservatorer idag. Fisklimmerna är inspirerade av de recept jag hittat. Jag har använt mig av simblåsa, skinn och ben från torsk och abborre. Jag har valt att testa styrkan på de lim jag har tillverkat genom att låta provbitar limmade med mina egentillverkade limmer genomgå olika tester i materialtekniska laboratoriet på Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling på Linköpings Universitet. Den limfog som klarade av den största kraften/lasten innan den brustit har skapat den kraftigaste sammanbindningen och är därmed starkast. Mina metoder förklarar jag närmare i kapitel Källor och källkritik De källor jag använder mig av sträcker sig från Plinius 79 e. kr. till nutid. Några av de äldre källorna har blivit översatta och citerade ett otal gånger vilket kan medföra felaktigheter i och förändrade tolkningar av texten. Mina källor är delvis motstridiga vilket jag tror beror mycket på att de är skrivna vid väldigt olika tidsperioder med olika förhållningssätt till material. En stor del av min litteratur är skriven under den senare delen av 1800-talet. Det var en tid då mycket av den tidigare kunskapsbanken fick ge vika för nya tidseffektiva metoder. Många av dessa metoder har efterhand visat sig ge en sämre kvalité på produkten, däribland lim. Därför har jag en allmänt kritisk hållning till litteratur, recept och information från den här tidsepoken. Jag har även använt mig av muntliga källor i texten. Där är det de intervjuade personernas åsikter och hållningar jag citerar. Några av mina källor är olika sidor på nätet varav en del är kommersiella företags försäljningssidor. Deras uppgift är att sälja produkter till mig varför det finns en extra orsak att förhålla sig kritisk till den information de förmedlar. Jag har även använt mig av Wikipedia, ett webbaserat uppslagsverk där användarna fritt kan redigera innehållet. Det anses ibland som problematiskt att använda det som källa men det borgar istället, enligt mig, för att felaktigheter snabbt redigeras bort, varför jag har använt mig av Wikipedia som källa. 1.6 Avgränsningar Träslag, metall och de limmer som är med i min undersökning har jag valt ut beroende på hur adekvata jag tycker att de är i sammanhanget. Jag har valt att inte beskriva de kemiska processerna vid de kemiska analyserna. Jag har gjort samma val vid tillverkningen av fisklim. Det har jag gjort eftersom jag inte funnit det tillräckligt relevant i förhållande till det som varit mitt mål. Vid eventuell följdforskning kan det dock bli aktuellt med fördjupning genom kemiska analyser. I den 2

10 mån jag har valt att göra kemiska analyser har jag använt mig av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut i Borås. Jag har valt att använda mig av fisk som inte kommit från en fiskodling till skillnad från det tyska försöket jag beskriver under rubriken tidigare forskning. Jag har gjort så eftersom jag bara har haft vildfisk att tillgå av de fiskarter jag har valt att använda mig av. Det gör att det inte går att kontrollera vilken ålder fisken har då jag använt den eller var och av vad de har levt. Det är parametrar som alla påverkar fiskens kollagen, vilket i förlängningen påverkar limmets styrka. Tyvärr har jag inte kunnat utsätta mina provbitar för någon artificiell åldring eftersom maskinen som gör detta på laboratoriet tyvärr var ur drift. Därför har jag bara testat de egenskaper materialet uppvisar när det är nytt. Åldringsegenskaperna hade varit intressanta att testa eftersom det är en väldigt viktig aspekt gällande produkter som skall användas av möbelkonservatorer. Möbelkonservatorns perspektiv vad gäller hållbarhet är lång och det är av yttersta vikt att de material som används vid konservering håller länge, 50 år är ett inte ovanligt perspektiv. 1.7 Terminologi De termer jag använder mig av i den här uppsatsen är att betrakta som gängse inom antingen ämnena kemi, möbelkonservering eller gällande lim och limning i allmänhet. Under rubriken 6. Ordlista på sidan 28 följer en sådan där jag förklarar några av de begrepp jag använder mig av. Jag skriver i uppsatsen om ett kallflytande fisklim som jag kallar High Tack Fish Glue. Det finns till försäljning under många olika namn från många olika underleverantörer men det rör sig då om samma grundprodukt som kan ha blivit modifierad av underleverantören. Tillverkaren av High Tack Fish Glue säger sig vara ensam tillverkare i världen av kallflytande fisklim. ( Sundström, 1998, sid.15) Företaget ligger i Cranbury i New Jersey, USA men jag vet inte om även fabriken ligger där. 1.8 Tidigare forskning Det finns en liknande studie som utförts i Tyskland av Karin GeiBinger och Kristoph Krekel vilken heter Leim aus Hecht-und Karpfenschwimmblasen-eine mögliche Alternative zu Störleim vilken publicerades i Zeitschrift fûr Kunsttechnologie und Konservierung. 2/2007. Den hittade jag på nätet översatt till engelska och i förkortad form Glue made from Karp and Pike swim bladders. ( Där beskrivs ett försök att hitta alternativ till störlim. Deras resultat är intressanta men tyvärr utförs dessa tester inte på trä eller metall. Min gissning är att deras tester främst ämnade till att hitta en värdig ersättare för störlimmet lämpligt för målerikonservatorer. Bengt Skans pensionerad forskningsassistent på Konstvetenskapliga Instituionen på Lunds universitet har forskat tvärvetenskapligt på ämnet animaliska limmer. Han har analyserat och själv testat att tillverka många olika animaliska lim enligt gamla recept. Resultatet av hans forskning går det att läsa om bland annat på Materialguiden på Riksantikvarieämbetets hemsida under rubriken animaliska lim. Han har också skrivit om lim i artikeln Analysis and properties of old animal glues i publikationen Internationaler graphischer Restauratorentag utgiven i Uppsala Maria Sundström har skrivit en bok som heter Lim & klister som har kapitel om animaliska lim och fisklim. Den är ganska grundläggande men innehåller ändå många intressanta fakta. 3

11 2. Bakgrund 2.1 Limningsteknik Ordet lim kommer från latinets limus som betyder smuts, skräp, exkrementer. Det kan ge en idé om vad lim kan ha bestått av en gång i tiden. Limning var mycket troligt den första teknologin och fanns i alla fall så långt tillbaka i tiden som 6000 år. Med limning menas allmänt sammanbindning av två fasta kroppar med hjälp av ett material, limmet, som fyller ut tomrummet mellan kropparna och som är i stånd att överföra krafter mellan kropparna. ( Sjögren, 2000, sid. 17) Man kan också förklara limning med att man med ett tillsatsmaterial, limmet, binder samman två komponenter. Sammanhållningen sker genom kohesion(inre sammanhållning) och/eller adhesion (attraktion mellan molekyler i beröringsytan) även om det inte är helt utrett hur limning fungerar. ) Med lyckad limning brukar man avse den som skapar en limfog som är starkare än det ihoplimmade materialet. Det betyder att om en brytning sker mellan adherenterna så sker den i det omgivande materialet. Det kan vara både på gott och ont med en stark limfog för en möbelkonservator eftersom en limning ofta bör hålla för en viss påfrestning men om ett brott sker så är det bättre att det sker i fogen istället för i möbeln. 2.1 Att limma med animaliskt lim Animaliskt lim bör inte bli varmare än 60 C för att inte egenskaperna ska försämras därför används vanligen en tvåbottnad värmekälla med vattenbad. Påstrykningsmängden vad gäller animaliskt lim bör vara på g/m2(raknes, 1988 s. 36) Det ska vara mer lim om trycket eller passningen är dålig. Vid en limning med animaliskt varmlim består infästningen av två delar, gelatinering och torkning. Gelatineringen innebär att när limmet blir kallt, vilket går på ett par minuter, stelnar det till ett tjockt gelé. Efter gelatineringen sitter adherenterna på plats men limningen är fortfarande lätt att lossa och göra om. Efter gelatineringen börjar torkningen och det är då adherenterna riktigt binds samman. Hur lång tid torkningen tar beror på hur mycket lim som har använts, hur stor limningen är, temperaturen, luftfuktigheten och vilka materiel som har använts i pressbitarna men den brukar under normala omständigheter gå på ca: 6 tim. Kollagenbaserade limfogar bör få så lång tid på sig som möjlig att torka eftersom en lång period av molekylär rörelse efter gelatineringen under torktiden ger möjlighet till starkare nätverksstrukturer i fogen.( Schellmann, 2007, sid.57) Vid limning med animaliska kallimmer sker ingen gelatinering utan bara torkning. Det gör att det tar längre tid för ett kallim att torka. Torktiden på fisklimmet High Tack Fish Glue beräknas av återförsäljaren Ernst P vara 12 tim. För att fogen ska vara torr brukar många konservatorer dock räkna 24 tim. 4

12 Figur 1 Animaliskt lim och limkokare i mässing Problem vid limning med animaliskt lim Det finns många olika aspekter att beakta för att få en bra limning. Ytorna som ska limmas bör vara rena och fria från partiklar eftersom de hindrar en god vidhäftning. Det kan ibland vara nödvändigt att rengöra de kroppar som ska sammanfogas eftersom materialytorna kanske är förorenade genom att de oxiderats, är smutsiga eller feta. Det påverkar limningen negativt eftersom attraktionskrafterna då blir så svaga att de inte orkar hålla ihop limningen. Därför kan det vara bra att tvätta adherenterna med exempelvis Etanol, Aceton och att med en lätt putsning med sandpapper ta fram en ickeoxiderad och avfettad ren yta. Limmet måste vidare väta ytan, sprida sig och fylla ut ytans profildjup för att vidhäftning ska kunna ske. Därför får inte limmet vara för tjockt. När man limmar med varmlimmer kan spridningen bli ett problem eftersom limmet kanske inte hinner sprida sig innan det gelatinerar. Det problemet brukar möbelkonservatorn lösa genom att värma adherenterna så att det finns tid för limmet att sprida sig och gå ner riktigt i profildjupet så att starkast möjlig limning sker. Limmet får inte heller vara för löst eftersom det då sugs in i träet och ger svag, svulten limning med för lite sammanbindande limkraft. 2.2 Animaliska limmer -tillverkningsprocess Animaliska lim tillverkas genom att kollagenrika delar av djur (hud, ben eller senor) förbehandlas med antingen en bas eller en syra. Sedan kokas delarna med vatten till dess att kollagenets vätebindningar löser upp sig så att kollagenet slutar vara i trippelhelixform och bildar kortare vattenlösliga proteinkedjor. Limmet breds sedan ut mycket tunt på en platt yta och torkas. De torkade bitarna lim kan sedan förvaras mycket länge utan att förfaras. Animaliskt lim är i det stora hela matlagningsgelatin men innehåller mer fett och andra orenheter. När limmet ska användas så är processen i princip samma som med matlagningsgelatin. Det läggs i blöt ett tag och värms sedan upp. En lagom mängd av det torra limmet (30-40 vikt %) placeras i en behållare som sedan fylls på med vatten (70-60 vikt %). När limmet har sugit åt sig vattnet placeras limmet på limkokaren och får smälta. Ju finare bitar limmet består av desto snabbare går den här processen. Namnet på limmet kan bero på från vilket djur eller vilken djurdel det kommer ifrån. Det finns bland annat fisk-, ben-, har- hud- och kolim. 5

13 Figur 2 Animaliskt lim i pärl/granulat- och kakform Fisklim Till de animaliska limmerna hör fisklim, vilket är limmer gjorda på skinn, ben och hinnor från olika fiskar. Fiskdelarna kokas försiktigt i vatten eller i vattenånga med eller utan syra. Delarna från fisken silas sedan bort och vätskan reduceras. När limmet är färdigt breds det ut mycket tunt på en platt yta och torkas. Det kan då sparas under en lång period utan att egenskaperna förändras. Det bör dock liksom allt animaliskt lim förvaras i skydd för väta och solljus. Fisklim kan både vara varmlim och kallim. Under mina experiment blev det tydligt att abborrskinn inte måste förbehandlas med en syra eller bas för att kunna kokas till ett starkt lim vilket stod beskrivet på riksantikvarieämbetets hemsida. ( ch_framstallning/framstallning.html) Fiskgelatin är mer elastiskt än däggdjursgelatin. (Schellmann, 2007, sid.61) Det innebär att fisklim ger en tålig limfog vid limning av ickehygroskopiska material som till exempel metall mot trä. Fisklimmets elasticitet tillåter mer rörelse hos träet innan det brister. Fisklim bör inte användas direkt utan torkas först och sedan användas eftersom torkningen gör limmet starkare. Enligt det tyska testet av Karin GeiBinger och Kristoph Krekel Glue made from Karp and Pike swim bladders ( skiftade kvalitén på deras fisklimmer mycket beroende på tillverkningsprocessen, till skillnad från störlimmet som håller en hög kvalité oberoende av tillverkningsprocess. De fisklim som jag har kommit i kontakt med inom ramen för min konservatorsutbildning är störlim och kallflytande fisklim High Tack Fish Glue vilka jag beskriver nedan Störlim Störlim kommer från fisken stör eller hus. Det är fiskens simblåsa som används vid limtillverkningen och limmet kallades från början husblås eller husbloss efter tyskans (ev. holländskans) hausblase vilket betyder simblåsa. Den vanliga stören (Acipenser sturio)och husblåsstören (Acipencer huso) och den lilla stören (Acipenser ruthenus) eller hus (Huso huso) är arterna som simblåsan till detta lim tas ifrån. Anatomiskt sätt består simblåsan av flera hinnor, där den tjockaste yttersta hinnan består av rent kollagen och är den man använder vid tillverkningen. För att utvinna fisklim ur 6

14 störens simblåsa så skär man loss den och antingen börjar man processen direkt eller så konserveras den genom saltning. Det är inte är nödvändigt att förbehandla blåsan innan den kokas till lim eftersom det kollagenet är mindre bundet än annat kollagen.(schellmann, 2007, sid.56) Figur 3 Torkad simblåsa från stör. Om simblåsan blivit saltad startar processen genom att man sköljer bort saltet, sedan uppmjukas hinnorna i vatten. Därefter skrapas de hinnor som inte består av rent kollagen bort, efter det torkas hinnorna. Störlim kan köpas, till exempel från det tyska företaget Kremer Pigmente, antingen i den här formen som torkade hinnor som sedan kokas och silas. Det kan också köpas färdigbehandlat i tunna blad som värms ihop med vatten till ett lim. Hur kokningen av limmet går till beskrev möbelkonservator Tom Feilberg, från konserveringsavdelningen på Rosenborgs slott i Köpenhamn, för mig såhär: Koka blåsan tills den är lös. Massera den genom en sil. Koka upp igen. Massera genom en finare sil t.ex. ett återanvändningsbart kaffefilter. Häll ut på en plan yta t.ex. en glasskiva och låt torka. Ett annat tillredningsrecept lyder Före användning sönderklippes husblosset i små bitar och uppmjukas i vatten eller ättika samt uppvärmes sedan försiktigt och silas genom en gles linnelapp, på det att olösliga partiklar må frånskiljas. Användes varmt. (Lundberg, 1888, sid.15) Om Störlim blandas tillräckligt tunt blir det kallflytande men ett så tunt lim har få användningsområden inom möbelkonservering. Ett annat sätt att få störlimmet kallflytande är genom att i varmt tillstånd blanda i en svag syra som t.ex. ättiksyra. Det gör att gelatineringen vid rumstemperatur upphör. Stören benämns av Naturvårdsverket som en starkt hotad art och handeln med rommen (dock inte simblåsorna) är begränsade av CITES (the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) Skälet till att den är hotad är på grund av överfiskning och problem med kraftigt överfiske och vandringshinder. Det störlim som finns att köpa på Kremer pigments hemsida beskrivs på en sida komma från odlingar i Tyskland och på en annan sida skriver de att härkomsten är Ryssland Kallflytande fisklim High Tack Fish Glue Det finns kallflytande fisklim att köpa på det svenska företaget Ernst P. De kallar det kort och gott för fisklim". Kallflytande fisklim går också att handla som colle de poisson från åtminstone tre olika franska företag eller som fish glue från bland annat Kremer Pigmente. Det rör sig troligtvis om samma produkt med olika paketering (ev. kan företagen ha modifierat produkten något) eftersom producenten Norland Products Inc. säger sig vara ensamma producenter i världen av kallflytande fisklim. (Sundström, 1998, sid.15) Norland Products Inc. kallar sitt lim för High Tack Fish Glue. Det innehåller enligt deras hemsida gelatin, vatten och mindre än 1 % fenol. 7

15 Enligt uppgifter från Ernst P innehåller deras kallflytande fisklim mest glutin härstammande från torsk och gråsej och ca 1 % av ett fenolbaserat konserveringsmedel. (Sundström, 1998, sid.15) På Kremer Pigments hemsida kan man läsa att deras fisklim innehåller 55 % vatten, 45 % gelatin och mindre än 1 % fenol. Det står också att det innehåller methyl/ propylpara hydroxybenzoatedet. Så långt står sig uppgifterna om att det rör sig om ett och samma lim från samma tillverkare. På Kremers hemsida står det också att deras fisklim innehåller ett medel som heter sassafras som ska vara en doftförbättrare. Det skulle kunna röra sig om ett tillägg de gör i enlighet med Sundströms uppgifter om modifikation av originalprodukten. Kallflytande fisklim används i tillverkningen av kamerafilm. Det har tidigare använts i gruv- och gasbetongsindustrin, till papperstillverkning och i textilindustrin. ( Sundström, 1998, sid.15) Figur 4 "High Tack Fish Glue" i olika paketering. Från vänster till höger från Kremer Pigmente, Ernst P och möjligen originalförpackningen från Norland produkts Inc. 2.3 Vem använder fisklim nu? Till dem som använder animaliska limmer hör bland annat måleri- och möbelkonservatorer. Möbelkonservatorer använder en stor del av sin arbetstid till att limma ihop ostadiga möbler och limma fast lösa delar. Till de arbetsuppgifterna är bruket av animaliska limmer utbrett. Det beror dels på att animaliska limmer har oöverträffade egenskaper vad gäller reversibilitet vilket är en viktig aspekt vad gäller möbelkonservatorns ingrepp. Dels beror det på att animaliska limmer har (till skillnad från t.ex. PVaC-limmet) den otroligt bra egenskapen att det nya limmet som tillförs en gammal limning förenar sig med det gamla limmet och de svetsas samman till en enhet. Det gör att gammalt animaliskt lim inte måste rensas bort för att få en bra limning vilket är fallet med PvaC-lim. Det möjliggör att konservatorn kan låta bli att ta isär möbeln vid limningen. Något som måste räknas som positivt då isärtagning kan innebära stora påfrestningar för möbeln. Störlim används enligt mina informanter väldigt lite i möbelkonservering utan är mer utbrett inom målerikonservering. Enligt Hans-Peter Hedlund f.d. målerikonservator på Riksantikvarieämbetet (föreläsning ) så har störlim en relativt kort historia som konserveringsmaterial i Norden. Det började användas av målerikonservatorer i Danmark någon gång på 1980-talet då det började smugglas ut från Ryssland. Vid limning trä mot trä används vanligen harlim eller hudlim. Om längre öppettider krävs för limningen (vid komplicerade limningar) brukar kallflytande fisklim som till exempel High Tack Fish Glue vara det föredragna materialet. 8

16 2.4 Varför en kemisk analys? Jag har många gånger under min utbildning, på Carl Malmstensskolans möbelkonserveringslinje, i olika sammanhang hört om en analys av kallflytande fisklim High Tack Fish Glue från Norland Products Inc. som skulle ha visat på ett visst maritimt innehåll. När jag sedan i samband med det här examensarbetet försökte hitta den undersökningen så stod den inte att finna. Limmet ifråga är det mest använda fisklimmet men det är omstritt i möbelkonserveringsvärlden. Det verkar råda väldigt olika åsikter i konserveringsvärlden huruvida det är ett lim som bör undvikas i möjligaste mån eller om åldringsegenskaper och innehåll är så pass väldokumenterade att det är fritt fram att använda. Det är ett väldigt populärt lim hos en del konservatorer, medan andra undviker det så långt det är möjligt. Vad limmet innehåller råder det osäkerhet kring. Limmet används av möbelkonservatorer vid svåra limningar som kräver långa öppettider. Åldringsegenskaperna på limmet anses av bland andra min informant möbelkonservator Stina Ekelund-Karlsson vara dåliga. Stina har tittat på limningar gjorda under konserveringar av föremål på sin arbetsplats vid möbelkonservatorverkstaden på Frederiksborgs slott i Danmark. Limningarna är enligt konserveringsrapporterna gjorda med High Tack Fish Glue. Hon berättar att hon tittat på många 10 år gamla limningar där hon tycker att det inte beter sig som ett glutinlim borde göra. Hon beskriver hur det blir hårt och sprött över tid och inte bildar en enhet med annat animaliskt lim. Jag tyckte att en kemisk analys av limmet skulle vara högintressant för att säkerställa innehållet och därmed också dess lämplighet i konserveringssammanhang. Därför undersökte jag möjligheten att utföra dessa på Linköpings Universitetet vilket tyvärr visade sig vara omöjligt. Istället utfördes dessa på SP Statens Tekniska Provningsinstitut som sade sig kunna utföra analyserna. Jag valde att testa det kallflytande fisklim som finns till försäljning hos Ernst P. Det rör sig troligen om, vilket jag beskriver senare i uppsatsen under rubriken Kallflytande fisklim, High Tack Fish Glue från Norland Products Inc. Jag valde det limmet eftersom det är därifrån de flesta av mina informanter handlade sitt fisklim. De kemiska analyserna går i korthet ut på att bestämma fenolhalt, vattenhalt och gelatinets ursprung. Resultaten av analysen visar att säkerhetsdatabladen till de fisklim som finns på marknaden idag stämmer. De egenskaper som limmet uppvisar som inte stämmer överens med de förväntade beror alltså inte på härkomsten av innehållet utan på något ännu ej klarlagt. De uppgifter som finns i litteraturen kring vilken typ av fisk limmet innehåller, torsk och pollock (Sundström, 1998, sid.15 )har visat sig inte stämma längre. Det gelatinet som fanns i limmet kom istället från äggläggande tandkarpar eller killifiskar, skrubbskädda, vilken är en plattfisk och atlatlax/regnbågsöring. Att resultaten skrivs atlatlax/regnbågsöring tolkar jag som att det inte går att se skillnad på de två arterna i den här analysen eller att de båda förekommer. Resultaten från analysen visar att limsprovet innehåller vatten, gelatin och fenol. Gelatinet är utvunnet från fisk. Kollagen typ I är kollagen från bl.a. skinn, ben och senor. Vattenhalten i High Tack Fish Glue är 54;4 vikts% Den uppmätta torrhalten var: 45,6 vikts% (± 0,1 vikt%) Torrhalten motsvarar andelen gelatin och tillsatser. Det uppmätta fenolinnehållet var: 0,96 vikt% (± 0,04 vikt%) Det identifierades inga peptider från något annat protein än kollagen eller annat ursprung än 9

17 fisk. Djurart Oryzias latipes japanes killifish Paralichthys olivaceus skrubbskädda Oncorhynchus keta/mykiss atlantlax/regnbågsöring Protein Antal peptider Collagene typ I alpha 1 chain 3 Collagene typ I alpha 1 chain 3 Collagene typ I alpha 2 chain 3 Tabell 1. Identifierade proteiner och deras ursprung i Ernst P s version av High Tack Fish Glue Rapporten i sin helhet går att läsa under rubriken 8.4 Rapport -kemisk analys av fisklim High Tack Fish Glue. 10

18 3. Historisk bakgrund 3.1 Animaliska lim - förr och nu Människan har använt animaliska limmer väldigt länge, åtminstone 6000 år. Man har hittat animaliskt lim i form av limkakor i egyptiska gravkammare vilka var i ett så oförstört skick att de kunde placeras i en limkokare med lite vatten och bilda ett användbart lim. (Sjögren, 2000,sid.17) Den första gången animaliska limmer omnämns i litteraturen är år 79 då Plinius beskriver tjurlim och ichthyocolla vilket är störlim. Under väldigt lång tid (fram till 1900-talet) var de naturliga limmerna gjorda av kasein (mjölk), stärkelse (tapetklister) och animaliska produkter de enda som fanns att tillgå. Då kallades animaliska varmlim för snickarlim eftersom det var limmet som var allmänt utbrett, en term som nu tagits över av PVaC-limmet även kallat trälim eller vitlim. Det har tidigare varit vanligt att använda olika sorters animaliska lim till olika användningsområdet och att göra lim efter olika recept för att anpassa dess egenskaper Fisklim Jag tror att brukandet av fisklim varit utbrett i Sverige, särskilt brukandet av abborrlim med tanke på de många recept jag stött på i olika uppslagsböcker. Abborrlim har hittats på mycket gamla samiska pilbågar där det har använts för att limma ihop två olika träämnen för att skapa en tålig båge. Detta tyder på att limmet är mycket starkt eftersom det måste ha klarat av påfrestningen från bågens rörelse. De tidigaste svenska källorna som beskriver fisklim är munken Peder Månssons recept på ållim från De andra källorna som bör nämnas är Linnés skrifter från Norrlandsresan 1732 där han nämner abborrlim och boken Allmännyttigt handbibliotek N:r eg.44 Fabrikation af alla slags lim av Jac. D. Leufvenmark där det finns otaliga recept på olika typer av fisklim för alla typer av limningar och även många andra spännande recept. Det fisklim som är i bruk i möbelkonserveringsbranchen idag till största delen det kallflytande fisklimmet High Tack Fish Glue. Även störlim används men i vad jag har kunnat bedöma som en mycket liten utsträckning Störlim Störlim har använts under väldigt lång tid med tanke på att den första skriftliga källan som nämner det är över tvåtusen år gammal. I mina källor beskrivs störlim ofta som det allra finaste och starkaste limmet som bara ska användas där det absolut behövs. Störlim eller, som det ibland kallas, Husbloss har traditionellt används som plåster på brännskador s.k. engelskt plåster, till geléer, appretur och till klarning av vin. Detta genom att en husblosslösning i en syrehaltig vätska skär sig i långa trådar och tar med sig orenheter i vätskan ner till botten så att vätskan klarnar. Störlim eller husbloss är det finaste och starkaste lim, som finnes. Det bästa limmet kommer hufvudsakligen från Ryssland, från länderna kring Svarta och Kaspiska hafven, men äfven Amerika, Ostindien, Brasilien och Tyskland levererar mer eller mindre goda sorter. Det hvitaste från Ryssland kommande husblosset skattas högst. (Lundberg, 1888, sid15) Störlim är mer elastiskt än lim gjort på däggdjur.(schellmann, 2007, sid.61) Det är också det lim som har bäst åldringsegenskaper. (Schellmann, 2009, sid.38) 11

19 4. Egna tester och laborationer 4.1 Materialval Jag ville testa mina limmer på de material som fisklim brukar användas till. Jag kom genom mina intervjuer fram till att man inom möbelkonservatorsyrket ganska genomgående använder sig av fisklim när man limmar metall mot trä. Några använde fisklim till många fler material såsom pärlemor och ben men det var inte genomgående. Fisklim används av många när man limmar metall mot trä eftersom trä är ett hygroskopiskt material vilket betyder att det rör sig beroende på luftfuktigheten. Trä tar upp eller släpper ifrån sig vatten beroende på luftens fuktkvot och strävar hela tiden efter att vara i jämnvikt med den. Metall rör också på sig men bara beroende på temperatur. Fisklim är det mest elastiska av de animaliska limmerna vilket gör att de olika materialen med sina olika rörelser av då får större rörelsefrihet. (Schellmann, 2007, sid.61) Metall Den metall som jag valde att testa limfogens styrka med är mässing. Den valde jag eftersom det är en vanlig metall i detaljer på möbler. Det kan till exempel användas till olika typer av lister och beslag och har använts mycket i möbler med metallintarsia som t.ex. Boullemöbler Träslag Jag funderade på att använda ek, björk och furu till mina provbitar för att se om limmet fungerade likadant på de olika träslagen. Furu valde jag eftersom det är det absolut mest använda virket till blindträ i Sverige. Ek valde jag eftersom det är ett vanligt virke i blindträ i övriga Europa och björk valde jag eftersom det är ett neutralt och homogent virke. Jag kunde inte ha med mig obegränsat med provbitar till Linköping så därför blev jag tvungen att välja bort två av mina tre träslag. Jag valde bort ek och björk och satsade på att använda furu Limmer Jag var på ett tidigt stadium i arbetet intresserad av att göra lim av många olika sorters fisk som abborre, lax, braxen, torsk och ål. Ållim finns beskrivet i källor från 1512 och beskrivs av som för fett för att limma trä (Skans, Tillverkning och analys av gamla limmer s.3) vilket skulle vara roligt att få bekräftat eller dementerat av egna experiment. Det valde jag bort dels för att ålen är utrotningshotad dels för att experimentet inte skulle bli ohanterligt stort. Braxen var jag intresserad av att testa eftersom den tillhör släktet karpfisk vilket var en av de fiskarna som användes i det tyska experimentet. Tyvärr så visade det sig omöjligt för mig att få tag i braxen eftersom det inte fanns att tillgå i några affärer. De limmer jag slutligen valde att tillverka var olika typer av abborrlim och torsklim. Det berodde dels på tillgången och dels på de egenskaper som lim av dessa fiskar uppvisade enligt mina källor. Abborren valde jag eftersom den är nämnd på så många ställen i litteraturen. Linné nämner abborrlim vilken skulle ha använts av samerna något han uppmärksammat på sin resa i Norrland Det kändes som ett naturligt val också för att abborren är så vanlig i hela Sverige. Torsklimmet valde jag prova eftersom det beskrivs som ersättaren till störlim i våra trakter. Skans, Tillverkning och analys av gamla limmer, not2) Jag valde även att testa störlim och det kallflytande fisklimmet High Tack Fish Glue i hållfasthetstestet eftersom jag tyckte att det skulle vara intressant att se hur bra de limmerna stod sig i jämförelse med mina lim. High Tack Fish Glue tillverkas av 12

20 äggläggande tandkarpar eller killifiskar, skrubbskädda, vilken är en plattfisk och atlatlax/regnbågsöring. 4.2 Preparering av provbitar Materialförberedelser Jag tillverkade tre provbitar per lim med metall mot trä och en provbit per lim med trä mot trä förutom med lim nr 7 där det bara blev två bitar med metall mot trä. Det berodde på att jag hade fått tjugo bitar mässing från labbet. Jag hade med mig 25 bitar till labbet för testning. Jag numrerade mina provbitar med siffran på limmet först och sedan 1-3 på trä/mässingsbitarna för att kunna hålla isär dem. (Ex. 3:1, 7:2) Jag gjorde också provbitar där jag limmade furu mot furu. Dessa gjorde jag bara en per lim Mässing Mässingsbitarna skar labbet i Linköping till och skickade till mig. Dessa bitar var 40mm breda, 120mm långa och 5mm tjocka. Dessa bitar avfettade jag med hjälp av Aceton för att därefter putsa med 80 sandpapper och sedan tvättade jag av bitarna med Aceton igen. Det gjorde jag för att allt fett skulle försvinna från ytan och så att ingen oxidering skulle ske eftersom en oxidering av ytan försvårar limningen. Figur 5 Mässing Furubitar Det var viktigt att förutsättningarna för provbitarna skulle bli så lika som möjligt så därför sågades alla med stående årsringar. Det var nödvändigt eftersom limfogen annars inte skulle ha möjlighet att bli lika stark på alla provbitar. Det beror på att de olika snittytor på trä ser olika ut. Skillnaden i ett tangentiellt (liggande) snitt och ett radiellt (stående) snitt på furu är att olika mycket av den feta, hartsrika sommarveden finns i ytan som ska limmas. I det radiella snittet är skillnaden mellan bitar i olika höjd från samma planka marginell medan skillnaden i ett tangentiellt snitt kan vara betydande. Genom att ta ut virket till provbitarna ur samma planka och med samma snitt minimerade jag således risken för att testresultaten skulle bli missvisande. Bitarna hyvlade jag samma dag som jag limmade så att ingen oxidering av ytorna skulle äga rum eftersom det försvårar limningen. Bitarna sågades upp i dimensionerna 40 mm breda, 120mm långa och 10 mm tjocka. Figur 6 Furu. Figur 7 Stående årsringar. 13

21 4.2.4 Lim Jag valde ut vilka limmer jag skulle använda till provbitarna genom att titta, lukta och göra ett klibbtest. Ett klibbtest går till så att man tar lite lim mellan tumme och pekfinger pressar ihop dem. Olika lim hugger olika fort och limmet är bättre ju snabbare det hugger. (Schellmann, 2007, sid. 57) Det ger en ganska bra känsla för hur starkt ett lim är. Kallflytande lim och varmlim hugger dock olika snabbt och kan därför vara svåra att jämföra. Hur limkokningen gick till och tillhörande recept står att läsa under rubriken Bilagor 8.1 Recept fisklim. Jag numrerade mina limmer under tillverkningen för att underlätta hanteringen. De limmer jag valde ut var: Lim nr. 3 vilket var ett abborrlim tillverkat av färska abborrskinn Figur 8 Lim nr. 3 Abborrskinnlim (färskt) Lim nr. 5 som även det var tillverkat av abborrskinn men här var de torkade. Figur 9 Lim nr. 5 Abborrskinnlim (torkat) Lim nr. 7 vilket tillverkades av torskens simblåsa. Simblåsan värmdes till dess att den var mjuk och passerades sedan genom en finmaskig tesil. Figur 10 Lim nr. 7 Torsksimblåsa (passerad) 14

22 Lim nr. 8 kokades av ben, fenor och huvud från torsk. Figur 11 Lim nr. 8 Torskbenlim. Lim nr. 9 gjort på simblåsa från torsk. Här fick blåsan endast sjuda ett kort tag och den passerades inte till en del i limmet liksom i lim nr. 7 utan silades helt bort ur blandningen. Figur 12 Lim nr. 9 Torsksimblåsa (endast kokad) Under testerna numrerade jag även High Tack Fish Glue som nr.10. Figur 13 Lim nr. 10 "High Tack Fish Glue". Störlimmet från Kremer Pigmente numrerades som nr

23 Figur 14 Störlim lim nr.11 Limmerna fick ha kvar den första numreringen. Det är därför det till exempel inte finns något lim nr 1 eller 2 i testerna, de var helt enkelt limmer som jag valde bort inför testerna. Nedan följer ett diagram där jag förklarar vad de olika limmen innehåller: Särskiljande drag Färskt skinn Torkat skinn Lim nummer: High Tack Fish Glue (10) Fisksort Abborre Abborre Torsk Torsk Torsk Torsk/ Pollock (?) Fiskdel skinn skinn Sim- Ben/ blåsa Simblåsa passerad i limmet huvud Benlim Störlim (11) Stör simblåsa skinn simblåsa Simblåsan endast urkokad. - - Kallflytande X X X X Varmflytande X X X Egentillverkat X X X X X Köpt X X Tabell 2: Limmens innehåll och egenskaper. Figur 15 Alla bitar färdiga för limning. 16

24 4.3 Limning av provbitarna för hållfasthetstest Limprepareringen gick till så att jag mätte upp 6 g. lim och 14 g. vanligt kranvatten vilket jag lät svälla i 1 timme. Efter den tiden var några av limmerna i flytfas och andra inte. De som var i flytfas var således kallim och de som inte var det var varmlim. Kallimmen var klara att använda medan varmlimmen därefter värmdes i vattenbad i limkokaren. Vattnet i den värmdes till strax under 70 C så att limmen skulle hålla den för animaliska limmer rekommenderade temperaturen 60 C. Figur 16 Alla ingredienser vägs noggrant. Till limningen av mina provbitar tillverkade jag en låda som bitarna låg i under limningen. Lådan var konstruerad så att bitarna låg stilla och inte kunde glida ur sin position. Figur 17 Limlådan. För att applicera lika mycket press på varje bit så valde jag att pressa bitarna i fanerpressen. Den applicerar ett lika stort tryck över hela ytan som placeras i den. Att alla bitar får ett lika starkt tryck under torktiden är en förutsättning för att kunna jämföra limfogens tåligheten hos de olika provbitarna. 17

25 Figur 18 Fanerpressen. Jag delade upp limningarna i två omgångar. Jag limmade först alla kalla limmer i en omgång och sedan alla varma limmer i en andra omgång. Figur 19 Alla limmer är blandade. Några är redan i flytfas Första limomgången (kallim) Jag applicerade limmet med en pensel. Jag lade ett tunt lager först på mässingsbiten och sedan på träbiten, därefter lade jag ihop limningen, såg till att bitarna låg emot stoppklossarna och tryckte till limytan lätt. När alla provbitar placerats i limlådan lade jag lådan i fanerpressen och applicerade trycket. Trycket var på 35N. Jag valde att inte väga upp mängden lim eftersom det i praktiken skulle vara omöjligt att ha kontroll över. 18

26 Figur 20 Limning av kallimmerna Andra limomgången (varmlim) För att vi skulle få längre tid på oss under limningen förvärmde jag både bitarna i trä och i mässing under en värmelampa. Till min hjälp tog jag två klasskamrater och vi hade hand om ett lim vardera. Vi använde pensel för att applicera limmet vilket vi gjorde på båda bitarna som skulle limmas samman. Inte heller här vägde jag upp mängden lim. Därefter limmade jag ihop mässingen med träbiten och lade den i fanerpressen. Där fick den sedan ligga i 6 timmar. Figur 21 Förvärmning av bitarna inför varmlimningen Problem vid limningen Kallflytande fisklim brukar normalt få sitta i press under 24 tim. då torkningen av det limmet går väldigt långsamt. Jag limmade kallimmerna kl och hade tänkt låta bitarna sitta i press över natten. På morgonen dagen därpå var planen att jag skulle släppa pressen under ungefär en timme och under den timmen limma resterande bitar med varmlim och sätta dessa i press tillsammans med mina sedan tidigare limmade bitar och låta detta sitta till kl. 19. Tyvärr så märkte jag när jag kom till skolan på morgonen 19

27 att presstrycket på fanerpressen hade släppt under natten. En förklaring till varför eller när trycket hade släppt stod inte att finna. Eftersom alla bitar i den limningen fått samma press under lika lång tid så går det ju att jämföra provresultaten, men att upprepa resultaten blir svårare. Mängden lim som appliceras på provbitarna borde kanske egentligen vara lika på alla provbitar för att få resultat som är jämförbara. Att påföra en lika stor mängd lim på alla provbitar bedömde jag dock som en omöjlighet eftersom det skulle bli väldigt komplicerat och ta allt för lång tid. Istället försökte jag att applicera lika mycket lim på varje bit genom att pensla på ett lika tjockt lager lim på varje bit. Min limlåda hade stoppklossar så att bitarna inte skulle kunna glida isär, men den saknade stopp så att bitarna stoppades från att glida ihop och skapa en större limyta än de 50mm gånger 40mm som var tänkt. Det gjorde att några provbitar har krupit ihop någon millimeter. En större limyta innebär en starkare fog, men det var så liten skillnad att jag beräknar den som försumbar. De provbitar som var limmade med störlim lossade ifrån varandra under det att jag lossade dem från limlådan. Vad det beror på är svårt att säga. Under det att jag preparerade provbitarna var varmlimmen i limkokare. Där gör värmen att vattnet i limmet kondenseras. För att förhindra att vattnet skulle dunsta och bort och ge ett mer koncentrerat lim hade jag lock på dem. Trots det hade så pass mycket vatten dunstat att jag tyckte att limmerna blivit för tjocka efter en liten tid. Därför fick alla varmlimmer påfyllning med 3 milliliter vatten så att de inte skulle bli för tjocka. Hade möjligen inte lika mycket vatten dunstat från störlimmet? Ska störlim vara lite tjockare i konsistensen för att limegenskaperna ska vara på topp? Eller är inte störlim ultimat för att limma metall? Frågan skulle behöva vidare undersökningar för att besvaras. När vi limmade med varmlimmerna var vi ju tre olika personer som limmade varsitt lim. Även om vi noggrant hade gått igenom proceduren innan och pratat igenom hur limningen skulle gå till så gör ju alla människor lite olika vilket resulterar i att limningarna blev lite olika. Jag tror dock att den skillnaden är så liten att den är försumbar och inte ger någon påverkan på resultatet i stort. 20