Motion 1981/82: /82:82) Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. Förslag till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål (prop.

Transkript

1 9 Motion 1981/82:352 Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. Förslag till lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål (prop. 1981/82:82) Förslaget l proposition 1981/82:82 föreslås en ny lag om utförsel av vissa äldre kulturföremål. Lagen skall ersätta en kungörelse från Enligt 1927 års kungörelse krävs tillstånd för utförsel av olika slag av träföremål som är tillverkade före I den nya lagen utvidgas skyldigheten att ansöka om tillstånd till att också gälla ett flertal andra slag av föremål. Bland dessa kan nämnas vissa slag av textilier, uniformer, folkdräkter, musikinstrument, vissa slag av ur, vapen, målningar, teckningar, skulpturer, konsthantverk, samiska föremål, brev, dagböcker och manuskript. För flertalet föremål föreslås en åldersgräns på 100 år. I några fall skall dock andra åldersgränser gälla, t. ex. för samiska föremål 50 år. Tillstånd till utförsel skall i princip inte medges om föremålet är av stor betydelse för det nationella kulturarvet. Å andra sidan krävs inte tillstånd i bl. a. följande fall: om föremålet är framställt i annat land, om dess värde inte överstiger l 000 kr. och vid flyttning från Sverige. För tillstånd, vilket skall meddelas av vissa tillståndsmyndigheter, skall en avgift avsedd att täcka handläggningskostnaderna tas ut. Lagen avses träda i kraft den l juli Lagförslaget bygger i huvudsaklig del på ett förslag från kulturrådet som remissbehandlats. Sammanfattande synpunkter på förslaget Avsikten med ett utökat tillståndstvång måste vara att det i högre grad än nu bevarar vårt kulturarv och att det vidmakthåller och helst ökar vårt intresse för och vår kunskap om det. Enligt vår uppfattning kommer de negativa effekterna av den föreslagna lagen att bli större än fördelarna. Vi anser därför, av skäl som närmare utvecklas nedan, att propositionen bör avslås och nytt förslag läggas fram efter samarbete med riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

2 Mot. 1981/82: Bristerna l förslaget Sammanfattningsvis kan om förslaget sägas att det l. avses börja kompletteras innan det ens trätt i kraft och därför är ofullständigt, 2. innefattar en sådan "omfattande administrativ omgång att det kommer att upplevas som ett utslag av överdriven krångelmentalitet" (kammarrätten i sitt yttrande), 3. ger de redan hårt ansträngda museer som avses bli tillståndsmyndigheter betydande arbete med kontroll av utförselansökningarna i stället för till aktiv kulturell verksamhet. Inga nya tjänster avses få inrättas för ändamålet, 4. innebär nya resurskrävande uppgifter för tullen. Bl. a. BRÅ har i sitt yttrande framhållit att det är viktigare att tullen inte avhänds resurser från narkotikabekämpningen. 5. Kan lagens efterlevnad inte kontrolleras ökar risken för att utförseln inte minskar i omfattning, men däremot går den seriösa handeln förbi, något som skulle försämra möjligheterna för museer och allmänhet att följa utvecklingen och att själva kunna köpa in föremålen. 6. Lagförslaget kan ytterligare motverka sitt syfte genom att förhindra hemtagning av sådana unika svenska föremål av världsklass som sedan inte på nytt skulle få säljas utanför landet och därigenom riskerar att falla i värde genom hemtagningen. Ofullst.ändlgt lagförslag Som tidigare nämnts omfattar lagförslaget inte föremål som är "framställt i annat land". Detta kan ses som en lättnad för den seriösa antikhandeln i förhållande till nuvarande regler, som inte gör skillnad på möbler och andra träföremål som är tillverkade i eller utanför Sverige. En betydande del av dess utförsel består nämligen av antika möbler (och andra kulturföremål) som återförs till sitt ursprungsland i utbyte mot hemtagning av svenska föremål. Föredragande statsrådet uppger dock att han senare kommer att föreslå att riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får i uppdrag att utreda behovet av utförselskydd av utländska föremdl. I annat sammanhang i propositionen uppges att även frågan om fornfynd skall ingå i utredningsuppdraget, och i ett tredje sammanhang anförs att andra berörda institutioner kan förväntas föreslå ytterligare kompletteringar i lagförslaget. Det är således ett i väsentliga avseenden icke färdigbearbetat lagförslag som riksdagen har att ta ställning till och som riksantikvarieämbetet och statens historiska museer avses få i uppgift att sprida information om till allmänhet och myndigheter. Knappt har informationsinsatserna slutförts förrän lagen på nytt skulle omarbetas. Ett sådant tillvägagångssätt står

3 Mot /82: knappast i överensstämmelse med seriös lagstiftning och torde verka starkt förvillande på allmänheten och minska dess tilltro till de myndigheter som har att ansvara för verksamheten. Förslaget bör redan av denna anledning avslås och nytt förslag läggas fram. Skall föremål framställt i annat land omfattas av tillståndsplikt vid utförsel, bör det ske med yttersta restriktivitet, så att det minimerar krånglet och inte försvårar bl. a. hemtagning av svenska kulturföremål från utlandet. Aktiv upplysning bättre än resurskrävande förbud Det är en angelägen uppgift för politiker och kulturintresserade att på bästa sätt slå vakt om vårt kulturarv. Frågan uppkommer då hur detta bäst sker. Att söka förhindra att kulturföremål förs ut ur landet är i sig ingen garanti för att kulturarvet bevaras. Många föremål, handlingar osv. har under århundradenas lopp gått till spillo-eldats upp, smälts ned, arbetats om - därför att de blivit omoderna eller inaktuella innan de fått något antikvärde. Mycket har t. ex. förstörts under senare år genom den avlutningsvåg som brett ut sig över landet, genom hårdhänta "renoveringar", olämplig förvaring m. m. Även på museerna förvaras många föremål så att förstöring inte kan undvikas, detta på grund av bristande resurser. Större empiremöbler var, för att nämna ett exempel, mycket svårsålda under en lång följd av år och kunde ofta endast säljas till belopp som t. o. m. understeg transportkostnaderna. På museerna var dessa möbler redan väl representerade. Många sådana möbler har därför huggits upp till ved eller ställts ut i bodar och uthus, där de ofta förstörts. Andra har i stället sålts till länder som just då satte större värde på dem än vi själva. Utförseln innebär inte att föremålen förlorats för all framtid för vårt land. Tvärtom har de kanske just genom exporten bevarats för att senare återbördas till Sverige när intresset och känslan för föremålen i fråga ökat. På motsvarande sätt har många engelska kulturföremål, tyska skåp och andra föremål kommit till Sverige för att senare återbördas till hemlandet. Gamla möbler, silver- och tennföremål, folkdräkter, manuskript m. m. har normalt sitt!;törsta värde i de länder och bygder där de en gång hört hemma. Skulle utförsel ändå förekomma i stor omfattning kan orsaken vara bristande intresse, kunnande och engagemang hos oss själva i fråga om vårt eget kulturarv. Museerna har här en ovärderlig uppgift att fylla. Ett påtagligt ökat intresse för de nämnda empiremöblerna har t. ex. uppkommit genom den utställning av möbler och andra föremål från Karl XIV Johans tid som Husgerådskammaren arrangerade På de stora auktionerna har man också kunnat märka ett nytt intresse för de svenska 1700-talsfajanserna efter Nationalmuseums rokokoutställning 1979, där just fajanserna fick en bred presentation. Det mesta som bjuds ut köps numera till skillnad mot tidigare av svenska köpare.

4 Mot. 1981/82: Intresset för allmogemöbler med ursprunglig målning, folklig utsmyckning, dräkter. gamla hushållsredskap m. m. har också tigit påtagligt genom en lång rad utställningar. skrifter och kurser. Detta visar hur viktigt det är att museerna inte avhänds resurser för aktiv kulturell verksamhet på grund av en omfattande kontroll- och informationsverksamhet av det slag som lagförslaget skulle innebära. Även om avgifter föreslås uttas för att täcka de kostnader som är direkt förknippade med ansökningsförfarandet, avses inte nya tjänster för detta komma att inrättas. Ur museernas och folkupplysningens synpunkt är det därför angeläget att ett tillståndstvång. om sådant bedöms erfordl!rligt, så långt möjligt begränsas till att endast omfatta underrepresenterade kategorier av föremål. Övervakningen av utförselförbudet Enligt hittillsvarande praxis som skulle gälla även i fort ättniogen beviljas ungefär 98 % av utför elan ökningarna. Trots detta skulle enligt uppgifter i pressen det som går ut legalt endast vara "'skummet på ytan'". Antika möbler som Karl Johan-möbler kulle ha smugglats ut med åtskilliga lass i månaden, trots att tillstånd regelmässigt skulle ha beviljats. Om det är byråkratin med ansökningsförfarandet som verkat avhållande på laglydnaden. förefaller det knappast troligt att förhållandet skulle förbättras om dels en inte obetydlig avgift skulle komma att tas ut för varje föremål som förs ut, dels tillståndsplikten skulle utsträckas till en lång rad föremål som är betydligt mindre skrymmande och därmed för mindre nogräknade personer lättare att smuggla ut. Normalt är det främst importen som kontrolleras. Angelägenheten av en intensifierad narkotikaövervakning medför krav på ytterligare insatser från tullens sida vad avser importen. Ett utförselförbud kräver däremot ökad kontroll på exportsidan. Föredragande statsrådet anför dock att ett ställningstagande till förbud mot utförsel av kulturföremål bör grundas på kulturpolitiska överväganden och inte avgöras med hänsyn till svårigheterna att övervaka förbudets efterlevnad'". Statsrådet anför samtidigt att undersökning av de varor som har anmälts till utförsel endast förekommer i ringa utsträckning och att det inte synes realistiskt att räkna med en utökad övervakning av utförseln av kulturföremål. Inga nya resurser ställs heller till förfogande för denna kontroll. Det starkt vidgade föremålsbestånd som enligt lagförslaget skulle falla under utförselförbudet innebär i själva verket att kontrollen av nuvarande ansökningspliktiga föremålsbestånd t. o. m. skulle tunnas w. De tillkommande föremålskategorierna är normalt betydligt mindre utrymmeskrävande och därför långt svårare för tullen att kontrollera. statsrådets ovan citerade argumentation tyder närmast på att man i praktiken endast bör tillmäta kontrollaspekten ringa betydelse. Som

5 Mot : kammarrätten framhöll i sitt yttrande är ''en sådan syn på kontrollfrågan olycklig i ett vidare samhällspolitiskt perspektiv. Om samhället skapar en reglering av sådan art och omfattning som här är aktuell, bör man också veta att sådana resurser finns att tillgå eller inrättas. att kontrollen av efterlevnaden kan hållas på en rimlig nivå. l annat fall kommer de lojala samhällsmedlemmarna att drabbas av de nackdelar som är förenade med regleringen. Däremot är fältet fritt för envar som är beredd att kringgå förbudet." Även BRÅ har framhållit att förslaget skulle leda till en inte obetydlig nykriminalisering, som skulle ta rättsväsendets resurser i anspråk. Till detta kommer risken för att utförseln inte minskar i c>mfattning, men däremot går den seriösa handeln förbi, något som skulle försämra möjligheterna för museer och allmänhet att följa utvecklingen. Museerna skulle inte längre komma att kontaktas i samma utsträckning som nu, när sällsynta föremål blir till salu, och allmänheten skulle bli av med en viktig väg till förvärv av goda kulturföremål. Lagstiftningens inriktning Skall en ansökningsskyldighet för möbler och andra träföremål behållas och utvidgas till en rad nya föremålsgrupper, måste den kunna kontrolleras i rimlig omfattning. För att vinna gehör hos allmänheten och inte "upplevas som ett utslag av överdriven krångelmentalitet" (kammarrätten i sitt yttrande) måste den då också inriktas på att så långt möjligt endast omfatta sådana föremål som verkligen kan antas vara av stor betydelse för kulturarvet, "i första hand underrepresenterade kategorier av föremål", unika föremål och föremål som är typiska för en försvinnande föremålskategori (prop. s. 9). Ett sätt att bättre inrikta lagen på denna grupp av föremål vore att sätta värdegränsen betydligt högre än de föreslagna kr. Som jämförelse kan nämnas att Storbritannien i detta syfte har ett generellt utförseltillstånd för föremål vars värde understiger engelska pund (ca kr.). Sattes värdegränsen vid lo 000 kr. eller högre skulle ett stort antal föremål, som knappast kan antas vara omistliga, komma att undantas från tillståndstvånget. En annan möjlighet vore- framför allt på någon sikt- att införa ett system liknande det tyska, där konstverk och kulturföremål, ink l. föremål hänförliga till biblioteks- och arkivväsen, vilkas bortförande ur landet skulle innebära en väsentlig förlust för kulturbeståndet, införs i ett register över nationellt värdefulla kulturföremål. En sådan registrering innebär samtidigt förbud att exportera föremålet utan tillstånd. Skall en lagstiftning inte motverka hemtagning av unika svenska föremål bör det också - som kammarrätten framhållit - övervägas om den inte bör förenas med någon form av lösenskyldighet för det allmänna. när utförsel vägras och ägaren då önskar att föremålet skall lösas in. Regeringen har

6 Mot. 1981/82: redan nu ett särskilt riksstatsanslag till förfogande för föremål av sådant konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt värde, att det är av synnerlig vikt att det behålls i Sverige. Statens konstmuseer har i sitt yttrande framfört liknande synpunkter. Ett annat alternativ är en förköpsrätt för staten, dvs. rätt för staten att träda in i köparens ställe, vid försäljning till utlandet av omistliga föremål. Motsvarande system tillämpas i England. Anses, sammanfattningsvis, någon form av ansökningsskyldighet vid utförsel av kulturföremål nödvändig, bör den för att bli effektiv och inte upplevas som ett "utslag av överdriven krångelmentalitet" inriktas på att så långt möjligt endast omfatta sådana föremål som verkligen kan antas vara av stor betydelse för kulturarvet. Nytt förslag bör därför läggas fram efter samarbete med riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:82 hos regeringen begär nytt förslag utifrån vad ovan anförts. Stockholm den 18 januari 1982 fngegerd TROEDSSON (m) KNUT WACHTMEISTER (m) STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) G. BJÖRCK (m) i Värmdö