Israel Holmström SAMLADE DIKTER

Transkript

1 1 Israel Holmström SAMLADE DIKTER

2 2

3 3 SVENSKA FÖRFATTARE NY SERIE Israel Holmström SAMLADE DIKTER II Kunglig panegyrik, gravdikter, bröllopsdikter, suppliker, politiska dikter Utgivna av Bernt Olsson, Barbro Nilsson och Mats Malm SVS SVENSKA VITTERHETSSAMFUNDET STOCKHOLM 2001

4 4 Utgiven med bidrag av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond Abstract Holmström, Israel, Samlade dikter. Volym II. Utgivna av Bernt Olsson, Barbro Nilsson och Mats Malm. (Holmström, Israel, Collected Poems. Volume II. Edited by Bernt Olsson, Barbro Nilsson and Mats Malm.) Skrifter utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet. Svenska författare. Ny serie, 348 pp., Stockholm. ISBN Israel Holmström ( ) was the son of a mayor of Stockholm. He studied for some years at Uppsala, but left the university to take part in the wars between France and the Netherlands. In the middle of the 1680 s he returned to Stockholm, became a civil servant and was a frequent visitor at court. At this time he started to write poetry. He wrote love poems to the young Stockholm ladies, and amusing poems for his musician friends of the well-known Düben family and for his friends among the civil servants, but also burlesque poems and epigrams. He held verse orations at the deaths of Queen Ulrika Eleonora and King Karl XI as well as at the accession of Karl XII. In the year 1700 he followed Karl XII to war and wrote political propaganda poems against Russia and Poland. He died in the Swedish camp in Lithuania before the march to Russia and the Poltava disaster. Israel Holmström had French leanings, and we can trace in him an influence from French libertinism. He wrote poetry in most of the genres of his time. His style, both in the sentimental love elegies and in the coarse burlesque poems, is of an extreme character and makes him deserve to be called a baroque poet. Contrary to nearly all other poets of his day, he wrote no religious poetry and seems to have been completely secularized. This edition comprises Israel Holmström s Collected Poems in two volumes. Most of the poems remain only in transcripts. Contemporary prints exist only of the panegyrics and a few other poems. Svenska Vitterhetssamfundet ISBN Svenska Vitterhetssamfundet c/o Svenska Akademiens Nobelbibliotek Box 2118, Stockholm Bloms i Lund Tryckeri AB Lund 2001

5 Kunglig panegyrik 5

6 6

7 Inledning Till bilden av 1600-talet hör att poesien användes i maktens tjänst. Det var ett statsintresse att monarkerna hyllades och att folket genom lovdikter över dem blev varse deras förtjänster. Men det låg också i poeternas eget intresse att framträda med hyllningsdikter till dem som makten hade. De kunde naturligtvis räkna med omedelbar belöning men också med mer varaktig vinst genom att höga vederbörande kom att uppmärksamma dem, deras förtjänster och deras trohet. Särskilt när en regent hade dött strängade alla som trodde sig om att kunna det sina lyror och framträdde med ståtliga och ofta långa panegyriker. Aldrig har det framstått tydligare än vid Karl XI:s död, då den svenska panegyriken nådde sin kulmen både i antalet opus och i den svällande barockstilen. Israel Holmström höll på Riddarhuset i Stockholm tre orationer på vers, en över drottning Ulrika Eleonora efter hennes bortgång 1693, en över Karl XI efter hans bortgång 1697 och en över Karl XII vid hans trontillträde Det kan tyckas märkligt att Holmström, som inte var adelsman, fick förtroendet att framföra panegyriker på riddarhuset. Förklaringen torde vara, att han umgåtts mycket i adelssocieteten i Stockholm. Kanske betydde det också något, att hans bror Gustaf var ansedd borgmästare i Stockholm och som sådan deltog i riksmötena. Om dessa orationer har amiralen och poeten Werner von Rosenfeldt skrivit följande epigram med titeln:»till herr Israel Holmström vid dess på ridderhuset i Stockholm håldne orationer uti svenska vers.» Hvem är som icke ded med stor förundran hörer, När han två timmars taal på skiöna vers framförer Ett nime makelös, tre gånger är ded skiett, At han vårt ridderhus een sådan fägnad tett. (Per Hanselli, Samlade vitterhetsarbeten af Svenska författare, vol. 16, s. 248.) 7

8 8

9 9 I Underdånig PARENTATION öfwer Den Stormächtigste Drottning/ Drottning ULRICA ELEONORA, Sweriges/ Götes och Wendes Drottning; Stor- Förstinna till Finland, Hertiginna vti Skåne/ Estland/ Lifland/ Carelen/ Brehmen/ Verden/ Stettin-Pommern/ Cassuben och Wenden; Förstinna till Rügen/ Fru öfwer Jngermanland och Wißmar; Så och Pfaltzgrefwinna wid Rhein/ i Beyern/ till Jülich/ Clewe och Bergen Hertiginna. ArfPrintzeßinna till Danemark/ Norie/ Wendis och Gottis/ Hertiginna till Schleswig/ Holstein/ Stormarn och Ditmarschen/ Grefwinna till Oldenburg och Delmenhorst. Högstbem. hennes Mayestät till en underdånig åminelse hållen/ vti deras höggrefl. Excellentiers, Kongl. Rådens/ jemte andre Kongl. Mayestätz höga Ministrers, samt Ständernes närwaru/ Uppå Riddarhuset i Stockholm den 1. Decembris A o. M DC XCIII. af Isräel Holmström. ***************************************** Tryckt i Stockholm/ Vti thet af Kongl. May: tz Privilegerade Burchardi tryckieri/ åhr ULRICA ELEONORA Sveriges drottning ( ), som 1680 gift sig med Karl XI Brehmen/ Verden svensk provins mellan Weser och Elbe, förvärvad i freden 1648 Cassuben namn på nordöstra Pommern Wenden östliga delar av nuv. Tyskland

10 10 Pfaltzgrefwinna urspr. maka till kungens högsta ämbetsmän på frankiskt och tyskt område, senare ren hederstitel, som tillkom drottningen genom giftermålet med Karl XI, vilken ärvt titeln från sin farfar, pfaltzgreven Johan Kasimir av Pfaltz- Zweibrücken Jülich stad i Rhenlandet, som Karl XI från fädernet ärvt titeln till Beyern Bayern, som Karl XI såsom ättling till Wittelsbacharna kunde sägas ha anspråk på Clewe furstendöme i Rhenlandet, som Karl XI ärvt titel till Bergen stad på Rügen Wendis och Gottis venders och göters landområden Stormarn landskap i Holstein, lydande under danske kungen Ditmarschen landskap i Holstein, lydande under danske kungen Oldenburg grevskap i Nordtyskland, som danska kungaätten härstammade från Delmenhorst grevskap i Nordtyskland, som danske kungen gjorde anspråk på Högstbem. med vördnad ovan nämnda Ständernes riksdagsmännens

11 11 Den Stormächtigste Konung och H E R R E Konung CARL/ Den XI. Sweriges/ Götes och Wendes Konung; Storförste till Finland/ Hertig uti Skåne/ Estland/ Lijfland/ Carelen/ Brehmen/ Verden/ Stettin-Pommern/ Cassuben och wenden; Förste till Rugen/ Herre öfwer Jngermanland och Wißmar; Så och Pfalz-grefwe wid Rhein/ i Beyern till Jülich/ Cleve och Bergen Hertig/ etc. Min Allernådigste Konung och H E R R E. Efter originaltrycket Trots att dikten är en panegyrik och alltså tillhör de höga genrerna, har den många ordformer som förefaller höra hemma i det talspråk som var H:s eget. Många gånger har han således preteritiformer och supinformer utan slutet de resp. t. Han skriver regera (295), haa wij mot dig synda (49) och han kan därmed rimma preteritiformen skatta[de] med supinformen fatta[t] ( ). Men H. har också annat, som är ännu mer ovanligt och som kan sägas känneteckna hans stil. Han har haa för hade (21, 64, 239, 352, 442) och sku för skulle (574, 719, 730). Vidare använder han till som infinitivmärke (199, 205, 229, 332, 473, 709), trösta i betydelsen kunna (28), tohl för torde (7) och Johlen för jorden (503), stockholmsrim (neder Städer 64 65, neder sorgekläder ), tvåstavigt uttal av barn och Carl (313, 376 och 533 resp. 683) samt tog på för började (310). Versmåttet är alexandrin. Partiet r med sin hopning av bilder har Sahlstedt citerat under rubriken»om Werlden» (Sahlstedt IV, s. 81). Han har dock gjort vissa ändringar.

12 12 Stormäcktigste Allernådigste Konung. FÖr Eders Mayestät i ödmiukheet framträder Een underdånig Skrifft med rätta swenska kläder/ Dock i een sorge dräkt/ med ett bedröfwad mod Som samanskrefwen är af tårars bittra flod/ 5 Och beer att Er s May stät will låta sig behaga Af infödd gunst och nåd med ynnest till uptaga Een helt enfaldig dickt med slätta rijme-ra r/ Som för sig ingen ann än Plickt till Talman har; Men om hwad Kungar gees alt Kungligt wara skulle/ 10 Så fruktar jag een domb uppå min dierfhet fulle/ Den henne jemte mig i blygsell störte ned/ Och att min dierfa bön med mißgunst afslag led; Dock efter Er s May stät een Herre är i Norden Aff dem Gud sielfwer har till Gudar satt på jorden/ 15 Så är i fruktan min mig det een säker tröst/ Att Guda-arth och fins i Kungars Kunga-bröst/ Och att nu Er s May stät lär Gudz exempel föllia/ Alt hwad här felat fins med nåde öfwerhöllia; Ty Gudz och Kungars Lag är det: see hiertat an/ 20 Fast wärket är så slätt att det ey rosas kan. 3 mod sinne 6 infödd inneboende 7 slätta enkla, dåliga rijme-ra r verser; det var brukligt att diktaren talade förringande om sitt verk, en s.k. ödmjukhetstopos 8 Talman talesman 10 fulle skulle falla 11 Den den som 12 mißgunst onåd 13 efter eftersom 14 under enväldet ansågs kungen ha sin makt av Gud och var av honom satt att vara en gud på jorden 16 Guda-arth gudomlig natur och också 18 fins befinnes 19 see [ ] an se till

13 13 Jag hoppas Er s May stät mig mildast lär tillstädia/ Från Owäns afwund till min Konungs Nåde wädia/ Och att min Skrifft/ när hon/ som härtills låg fördöld/ Sig dristar fram/ må få ett Kunga-Nampn till Skiöld. 25 Jag hoppas ey att Ney på min Supplic lär skrifwas; Men mig ett nådigt Ja på min begiäran gifwas: J synnerhet när jag med wördnat säija tör Hwem som min ringa Skrifft uti sitt sällskap för: Det ähr O Store Kung den Wäna VLDARICA, 30 För hwilken alla måst i wett och dygder wijka/ Den för wårt hela Land een Konglig Prydnad war/ Den Eders Mayestät så hiertlig älskat har; Förskiut fördenskull ey med onåd/ Stora Koning/ Een skrifft som handlar om een makelöser Droning/ 35 Den på sin döda mull det prijs för alla bär Att henne Ers May stät allena hullit kiär. Läth derför denne Skrifft ett nådigt öga finna/ Läth och den henne skref den stora nåden winna/ Att han till deß han dör får ödmiuckt wijsa sig 40 Med underdånig tienst blij oföranderlig. Eders Kongl. Mayestätz. Underdånigste och tropliktigste undersåte J. Holmström. 30 För hwilken trycket Förhwilken 41 Mayestätz trycket Mayestät 21 mildast med mildhet tillstädia tillåta 23 fördöld dold 25 Supplic böneskrift 26 Men utan 29 VLDARICA Ulrika Eleonora 30 i ifråga om 35 för framför 36 hullit hållit 38 den den som henne skriften 40 oföranderlig oföränderligt, ständigt 42 tropliktigste trognaste

14 14 WÅrt Swerie satte sig med wåta ögon neder Med handen vnder kinn/ med sönderrefne Kläder/ Såg sårgsen vp i högd/ lijk den stor ängslan har; Jag vndra häpin hwi wår trogna Foster-Moder 5 Då sorgfull störte ut så stora tårefloder/ Jag vndra hwad för sorg hon i sitt hierta bar; Men tohl för wördnad skull dock henne intet fråga Hwarföre hon så greth/ hwad hennes hierta plåga? Jag geck förden skull bort at höra hwad då händt. 10 Jag geck/ ehwart jag giek/ så måste jag förnimma/ Att då wårt hela land i heta tårar simma/ Att alles nöije war i gråth och låth förwändt. Den ena tröstlös stod/ läth hand och hufwud hängia/ En annan wille suck hans hierta sönder sprängia 15 Den tredie rinna läth en strömlik Tåreflod. Jag drista äntlig mig vtaf the sörgsna spöria Hwad orsak ther til war att jag såg alla söria/ Hwarföre alt wårt land i sådan ängslan stod? De wille gierna wäl beswara hwad jag sporde/ 20 Men suckan/ gråth och låth ett sådant hinder giorde Att ingen säija feck hwad han haa ämbna sagt. Til deß ett allmänt rop med sorglig röst vtspridde Hwad denne suck och pust/ samt alles qwal betydde/ Och att ett dödzfall oß en sådan sorg tillbrakt. 2 sönderrefne trycket sönderefne 22 sorglig trycket sorlig 2 kinn kinden 3 högd höjden 5 sorgfull sorgsen störte lät störta 7 tohl tordes, vågade 10 ehwart vart än 12 i [ ] förwändt till [ ] förvandlat 13 tröstlös otröstlig 14 På en annan ville hans klagan krossa hjärtat 15 strömlik lik en flod 16 vtaf the sörgsna spöria fråga de sörjande 20 giorde utgjorde 21 haa ämbna sagt hade tänkt säga 24 tillbrakt vållat

15 15 25 J höga Herrar som nu denne act bijwista J weten sielfwe wäl hwem wij haa lagt i kista/ Hwem wij haa lagt på båhr i grafwen nehr med gråth. Men jag/ jag tröster knapt det Eder nu berätta/ Jag hindras vtaf sorg att låta Ehr det weta/ 30 Jag hisnar säija hwem mit tal nu syfftar åth. Jag hisnar häpin fast det höga nambnet nämbna Af den wij sorgsne måst i swarta jorden lämna/ J grafwen gräfwa nehr den förr på Thronen satt. Wij hafwom och wij haa/ wij hafwe nu förlora 35 Wår blida Drottning/ Fru ULRICA ELE NORA, Wår stora Kungs Gemåhl/ wårt Rijkes enda Skatt. Wist haa wij orsak fått sorgbundne nu att qwijda/ Hwem är som icke måst af ängslan händren wrijda? Här är en allmän sorg här är en allmän nöd. 40 Hwart öga i wårt land bör fälla bittra tårar/ Ett allmänt olycksfall oß alle lijka sårar Ett allmänt olycksfall/ wår milda Drottnings död. Wårt lands förnämbsta dehl/ wårt rijkes största prydna/ Den wij så willigt ha bewijst wår troo och lydna/ 45 Den wij så gierna sedt/ den få wij ey mehr see. Den mehr allena wärd ähn hwad wij elliest åga/ För hwilkens lijf wij lijf och blod had gierna wåga Den måst godwilligt wij åth döden öfwergee. Ach wreda himmel ach/ hur haa wij mot dig synda? 50 Hwarmed wij vsle oß så mycket ondt tillskynda Hwad är för fasli brått som sådant straff förtient? 32 lämna trycket lämma 25 bijwista deltar i 28 tröster vågar 30 hisnar säija förmår knappt säga det 31 fast nästan 37 sorgbundne sorgsna 38 är finns 41 olycksfall olycka, tragedi 44 bewijst visat 48 öfwergee överlämna 50 vsle olyckliga tillskynda skaffat 51 Hwad är vad är det

16 16 Att du nu harmsen oß ey länger gitter unna Behålla den/ hwars nåd oß så har frögda kunna; Men tar nu wred igen det goda du förlänt. 55 Din wredes gnista står för oß i liusan låga/ Ditt rijs är dunderslag/ din tucktan allmän plåga/ Som med ett enda slag slår all wår glädie Kull/ Som med ett enda slag oß alla lijka sargar Och wåra trogna bröst i tusend stycken targar/ 60 Wår glädie är sin koos/ wår fägnad läggs i mull. Wij lefde förr som de der ingen motgång rönte/ Med lycka/ frijd och frögd af himlens nåde krönte Hwar wid sitt fijkonträ i roo och roligheet. Lycksaligheten sielf haa satt sig hoos Oß neder/ 65 På landet fans då lust och frögd i wåra Städer/ Hwar redlig gladde sig och bara afwund greth. Wårt sälla Swea då een allmän glädie hyste/ Förtret och sorger ble utur wårt Land förwijste/ Wår owänn/ hwem den war/ ströök segel då för oß. 70 Här war det landet som förnöijlighet i bodde/ Hwars åker samma tijd widt öfwer önskan grodde/ Ja glädien wår den böd den största glädien tråß. Wårt Kiära Kunga-Huus då intet widrigt sporde/ Det war som i wår frögd oß mästa frögden giorde/ 75 Wårt medgångs-segell stod stint öfwerst opp i topp. 58 lijka trycket ljika 54 förlänt givit 56 dunderslag åskslag, blixt 59 targar sliter sönder 63 fijkonträ symbol för hemmets frid roligheet lugn 64 haa hade 69 hwem vem än ströök segel firade ner seglet (till tecken på underkastelse) 70 som [ ] i i vilket 71 samma tijd på den tiden widt öfwer önskan långt mer än man kunnat önska sig 72 böd [ ] tråß trotsade 73 intet widrigt sporde hade ingen motgång 74 Det war som det var det som 75 stint svällande, fullt

17 17 Den tijden war för oß den gyllne tijden blefwen/ All glädie rönte wij/ all ängslan war fördrefwen/ Frögd gick med oß till sängs/ frögd stod och med oß opp. Wår Swenska Nord den war een annan Eeden worden/ 80 Een nyer lustegård/ ett Paradiis på jorden Sorg war een främma giäst den tijden i wårt Land. Ty Konungens försorg wårt Rijkes Ror så förde/ Att ingen motgångs storm wårt skiepp uhr leden kiörde/ Wij segla för tu skiöth/ alt gick oß wäl i hand. 85 Wij ankra uti free/ och lågo säkert stilla/ Fast owär någon gång oß hota giöra illa/ Fast böllian brusa grymt/ det war dock alt umsonst; J afgrund afwund oß wäl offta hota föra/ Dock kunde det wår roo och sinnes-fred ey störa/ 90 Wij litte på Gudz nåd/ och på wår Styrmans konst. Men nu så fruktar jag/ wår frögd lär aller wara/ Jag fruktar Skeppet kan ey mehr så lykligt fahra Nu seen olyckan så deß Styrman träffat har. Seen himlens stränga sluth så har behagat trycka 95 Deß oförsagda tröst med sorg/ och hädanrycka Den/ som deß hiertans frögd och ögons fägnad war. Wij måst taa seglen inn/ wårt medgångs-sköte fijra/ Se n den wårt sälla Skepp så mästerli plä styra/ Har fått een sådan sorg/ som Siäl och hierta rör. 76 war [ ] blefwen hade [ ] blivit den gyllne tijden guldåldern, människosläktets lyckligaste tid 79 een annan Eeden ett nytt Eden 81 främma (eg. främmat) främmande, sällsynt 82 Ror roder 83 leden kursen 84 för tu skiöth för fulla segel; jfr»jag segla för tu skiöth» i»här skrifwer den» r. 21 (Samlade dikter I, s. 128) 87 grymt hemskt 90 litte litade 91 aller slut 95 oförsagda orädda 97 medgångs-sköte medgångsskot; jfr medgångs-segell r. 75 fijra släppa efter på 98 plä brukat 2

18 Compasset är förryckt/ wår Stierna uti Norden Har fått sin nedergång/ hon är osynlig worden/ Jag fruktar att een Storm wårt Skepp uhr leden för. Dock will jag man Poet/ och ey Prophet här wara; Fast ähn wår Konungs sorg hans rijke bådar fahra/ 105 Gud som alt kan/ han kan och detta giöra gått/ Om wij deß wrede man med bättring söka wäija Och fly till bönens Skiöld: dock detta kan jag säija/ För oß är iskiänckt nu ett ymnigt tåre-mått. Wår lust är wänd i pust/ wår glädie uti qwijda/ 110 Wårt nöije uti ångst/ wår frögd är satt å sijda/ En ängslig suck och pust är nu wårt tijdfördrijf. Ett mörkt ohyglit moln wår glädie-sohl betäcker/ Gudz grymma wredes blix i stället oß förskräcker/ Som med ett faßligt hoot förkårtar lust och lijf. 115 Wårt nöije är sin koos/ och ängslan till oß flytter/ Wår förra frögd den är i suck och sorg förbytter/ Een allmän jämmer bor uti wårt usla Land: Hwad säger jag uti wårt land/ ney denne smärta Bor ey i landet/ men i wåra ägna hierta/ 120 Som ängslas/ rörde hårt af Herrans wredes hand. Een obeskriflig sorg bedröfwar Swea-Rijke/ Wij gråta all i hoop/ wij söria alla lijke/ 108 ymnigt trycket ynmigt 100 Compasset ordet behandlades på 1600-talet ibland som neutrum; frasen»compassen är förryckt» finns i Haquin Spegels Guds Werk och Hwila III: 558 wår Stierna uti Norden trol. anspelning på Polstjärnan, som blivit kunglig symbol under enväldet, varvid det försetts med devisen»nescit occasum», den vet ej av någon nedgång. Se Kurt Johannesson: I Polstjärnans tecken, s. 123 ff. 101 fått sin nedergång gått ner 103, 106 man bara 106 wäija avleda 108 iskiänckt upphällt tåre-mått tårebägare 109 lust glädje wänd i förvandlad till 115 flytter har flyttat 116 i [ ] förbytter till [ ] förvandlad 117 usla stackars 119 ägna egna 122 lijke lika mycket

19 19 Wij hafwe mist den oß och Konungen war kiär. Hwem hårdsint måste ey medyncksamt tårar fälla/ 125 När han wårt Kunga-Huus sig will för ögon ställa/ Hur det för detta war/ hwad det för tijden är. Förr fans der bara frögd/ nu hörs der idel klaga/ All glädie har der måst ett sorgligt af skied taga/ Bedröfwelsen har fått deß förra Säthe inn. 130 För glädie-toner hörs der bara sorgelåter/ Den förr förnöijligt log står ängslefull och gråter/ Att Tårar frusa fram som Strömmar på deß kinn. Wårt Slått som frögden förr innom deß murar hyste/ Der herrlighet och prakt kring alla wäggar lyste/ 135 Är nu ett sorgehuus/ der klagan uti boor. Deß prydna har man måst med tårar taga neder/ Nu är det ynckligt klädt i swarta sorgekläder/ För Gull och Silfwerdook fins bara boy och floor. Wårt Kungahuus war förr förnöijlighetens wåning/ 140 Men nu har döden giort det till een sorgeboning/ Det är een muhra graf der ängslan wistas i/ Hwars wijda mörka rum een lijten lampa lyser/ Der ängsligheten trijfs/ der nöijet åter ryser/ 124 Hwem hårdsint vilken hårdhjärtad människa medyncksamt medlidsamt 125 för ögon ställa föreställa 126 för detta förut för tijden nuförtiden 129 fått [ ] inn intagit Säthe plats 130 För i stället för 131 ängslefull sorgsen 132 Att så att frusa forsar, sprutar 135 der [ ] uti vari 138 För i stället för Silfwerdook dok av tyg med silvertrådar i boy mörkt ylletyg, som användes till sorgdräkter floor sorgflor 139 förnöijlighetens wåning glädjens boning 141 muhra murad ängslan sorgen 142 lyser belyser

20 20 Ohyggligt hwitt och swart får man der bara sij. 145 Hans Mayestät som är wår hiertans största fägnad/ Hwars nåd och omsorg wij med foog och skiäl tillägna Det goda som wij haa/ att alla nu må wäl. Han wistas der med sorg och ledes wid sin boning/ Seen han sitt sällskap mist/ sin Maka och sin Droning 150 Så har han fått ett swärd i sin bedröfwa Siäl. Han sörier öfwer sig/ som sörgde förr för andra/ Deß omsorg är i sorg/ deß lust i pust förandra/ Och alt deß nöije nu i grafwen nederlagt. Den han allena mehr och mycket högre skatta/ 155 Ähn alt i wärden war/ har grymma döden fatta Uti sin magra fambn/ och hastigt hädanbrackt. Hoos den wij alla förr wår säkra tillflykt hade När bördan blef för tung som motgång oß pålade/ De uslas milda hielp/ de sorgsnas rijka tröst: 160 Är hielp- och tröstlöös sielf i deße dagar blefwen/ Deß enda fägnad är ifrån hans sköte refwen/ Och halfwa hiertat rykt utur hans Kunga-bröst. Han sitter på sin Thron med ängslan och med qwijda/ Ty den som förr war wahn der sittia wid hans sijda/ 165 Har döden hädanryckt/ deß Stohl står tomer qwar. Wår Konungs stora sorg ey ringa det föröker/ När som hans Mayestät de kiära rum besöker/ Der hennes Mayestät deß liufwa sällskap war/ Och drar sig så derwid helt sorgelig till minnes 170 Att den som fans der förr nu der ey mehra finnes Att han sin förra roo och nögda sällskap mist. Hwars blida närwist förr de rum så liufwa giorde/ Der i han åter nu een sådan ängslan sporde/ Sehn han på all sin frögd måst lijda mehn och brist. 175 Hans Mayestät har måst den bittra kalcken smaka/ Hur hiertligt swårt det är att skillias wid sin maka/ 150 bedröfwa bedrövade 152 Deß hans 155 alt allt som 156 hädanbrackt fört bort 176 wid från

21 21 Och halfwa hiertat sitt åth döden öfwergee. Ja swårt! ja mehr ähn swårt må man det billigt kalla/ En malörts-bäsker drick/ bemängd med bara galla/ 180 Ett mått/ ett olyks mått/ bräddfult med ach och wee. Hwem är vtaf wår hoop/ som icke det erfahri? När wänner skillias åth som såta wänner wari/ J deras sorg lijkwäl så trösta de hwarann/ Med detta: hur det går/ ehwart de bägge wandra/ 185 Så hoppas de ändå een gång få see hwarandra Så länge döden ey blijr deras Skillieman; Är detta nu så swårt/ der någon tröst lell finnes/ Fast ähn den owiß är/ hur mycket större synnes Den sorg när döden sielf twå Makar skillier åth? 190 Som större wänner ää ähn några andra wänner/ Hwars wänskap öfwergår all wänskap mellan fränner Och Blods-Förwanter sielf; tänck hwad een gråth och låth/ Hwad oroo/ ängslighet/ hwad suckan och hwad smärta/ Tillsätta icke då vppå een gång dens hierta/ 195 Som makan sin har mist och eensam sitter qwar? J synnerhet när man derwid den tröst ey hafwer På jorden mehra see den man i jord begrafwer/ Ty aldrig återgees hwad döden till sig tar. Haa wij då intet skiäl oß vsle till beklaga/ 200 Som sorgsne spöria måst det himlen har behaga Till skynda hans May stät een sorg som öfwergår. All annor sorg/ som fins på hela wijda jorden/ J det hans Mayestät eensöriande är worden Och mist sin bästa wän den han ey återfår. 177 öfwergee överlämna 178 mehr ähn swårt typisk barock hyperbol 182 såta goda 186 blijr deras Skillieman skiljer dem åt 191 fränner fränder, släktingar 192 Blods-Förwanter släktingar 194 Tillsätta angriper 199 till att 200 spöria erfara det att 201 Till skynda orsaka, tillfoga 203 eensöriande ensam, änkling

22 Ja/ ja wist haa wij skiäl ja mehr ähn skiäl till qwijda/ J ty hans Mayestät så mycken sorg måst lijda Hwart troget hiertas lösn skall suck och tårar blij. Det Konglig husetz sorg det går oß högt till hierta/ Wår trogna kiärleks plickt tar dehl i deras smärta: 210 Wår ängslan blijr förökt af det wij sorgsne sij Hur hennes Mayestät wår Stora Kungs Frumoder Bewittnar med sin suck och bittra tårefloder Att hennes glädie har med detta dödzfall dödt. Deß Herrsons stora sorg deß ömma hierta sårar 215 Hans hiertans suckan blijr bemängd med hennes Tårar/ Hon sörier at hon mist den henne stetz bemödt Med wördnad/ wänskap/ och den henne giorde ähra Lijk som een Mohr/ och hon rätt som sin dotter Kiära Af hiertat hade kiär/ och altid älskat har. 220 Een slijck förlust i pust deß fromma sinne sänker När hon med sorgse mod bedröfligt eftertänker Att hon har mist den förr deß bästa sällskap war. Hans Konglig Höghet samt deß Såta Systrar twenne Princessorne här och med sorgligt Ach bekiänne 225 Att deras Fägnad är i jorden nedersänckt/ De äre nu af den/ de älskat/ öfwergifne Ja på een gång bå mod- och moderlöse blifne/ För bitti har sig sorg i deras hierta trängt. Förbitti hafwer sorg hoos dem begynt till giästa 230 Förbitti hafwa de med ängslan sport och frästa Att döden kan taa inn ett Slått/ och Kungaborg. 206 lijda trycket ljida 221 mod trycket med 207 lösn lösen, kännetecken 208 går oß högt till hierta smärtar oss djupt 211 hennes Mayestät Hedvig Eleonora, Karl XI:s mor 214 Deß hennes 217 giorde ähra ärade 221 bedröfligt bedrövat 223 Hans Konglig Höghet den 11-årige prins Karl, den blivande Karl XII deß Såta Systrar den 12-åriga Hedvig Sofia och den 5-åriga Ulrika Eleonora 229 till att 230 frästa prövat på

23 23 Förbitti har wår Printz så och Printzessor båda Spordt hwad bedröfwelse för barnen är att skåda Sin Fru-Mohr uppå båhr/ sin Herr-Far uti sorg. 235 Den tijd då ingen ting dem billigt skulle wålla/ Då för dem frögd och lust bort öppen taffell hålla/ Och sielfwa nöijet blij een daglig giäst hoos dem. De åhr Naturens Lag för omsorg welat frija/ Jag menar ungdoms åhr/ haa sorgen lell bort bija/ 240 Och intet storma till på deras Kunga-hem. Men ach dem är förment een sådan förmåhn nyttia/ Bedröfwa måste de med wåta ögon sittia Och gråta då de bort af glädie mätta lee. De jämra sig att nu deß Frumohr hädan fahri/ 245 Att den i dygd och wett för dem een Spegel wari De effter önskan ey i wärden mehr få see. Hwar Undersåthe som det Kongli Huset lydna Och trohet swurit har/ beklagar att deß prydna Med hennes Mayestät i Grafwen nederfahr. 250 Det högtberömbda Köhn aff Fruer och Grefwinnor/ Af Fröknar/ Jungfrur/ fler / och alla Sweries qwinnor Beklaga att de mist den deras Crona war. Den Swenska Män aff plickt som Öfwerhet stetz lydde/ Men deras köhn med dygd lijk som en Drottning prydde/ 255 Hwars hwirfwell dygden sielf med ähre-crohnan krönt. Summan här höres ey ähn idell suck och qwijda Wij söria all i hoop/ wij måste lijka lijda/ Een allmän sorg den blijr uti wårt Swerie rönt. Een lijka suck ock pust nu alles hiertan ängslar/ 260 Een lijka sorg och gråth wår förra glädie fängslar/ 235 wålla vålla skada 236 öppen taffell dukat bord 238 omsorg bekymmer frija befria 239 haa hade 240 storma till hota 255 hwirfwell hjässa 256 sammantaget: här hörs inget annat än suck och klagan Summan har, som ofta, betoningen på andra stavelsen 259 lijka likadan, lika stor

24 24 Ett lijka hiertelag/ een lijka ängslighet. Det sörier alt wårt Land och hela Swea-Rijke För det wij hafwe mist een Drottning utan lijke/ Och mehr ähn makelös af härkompst/ dygd och wett: 265 Deß Ätt och ursprung hon af stora Kungar hade/ Hwartill i uhrmin s tijd een Hielte grundwal lade/ Som längre räknas ähn från Fahr och farfars Fahr. Aff Cronor war hon född/ een Crona har hon buri/ Een Crona bära skall/ det haa wij alla swuri/ 270 Wår enda Printz/ den hon inunder hiertat bar. Sin härkomst har hon hafft aff Scepter och aff Spijra/ Een Kunglig Scepter har och hennes händer Zijra Deß Herre Sceptern för/ deß Herr Son föran skaa; Sin Herre/ Herrfahr sig hon sielf har sedt på Thronen/ 275 Der skal och wijsa sig een gång den ädla Sonen/ Wår mehr ähn Kiära Printz/ som hon oß lemnat haa. Deß Herrfahr war een Kung/ deß Herre är een Koning/ Deß FruMohr Drottning/ och hon ingen mindre Droning. Een Kung har henne födt/ hon har och födt en Printz/ 280 Som Konung blifwa skall; det Gud och hända läthe/ Een Salomon uti sin Fader Davids Säthe: Det är ey ringa/ men alt Kungligt hwad här fins. Dock fast det mycket är aff Kunga-Blod blij födder/ Då lyckans bästa dehl blijr uppå waggan strödder 285 Lijk som ett ymnigt regn aff höga himlens nåd; Så öffwergår lijkwäl det förra detta wijda/ Att den som föds aff Tron sitt Kungablod will pryda Med dygdens fromma Lag/ med wijßhetz Kloka råd. För detta prijsas bör wår himmelsk-sälla Droning/ 290 Deß Bröst war dygdens/ och deß Hießa wijßhetz boning/ 265 Deß Ätt Ulrika Eleonora hörde till den oldenburgska ätten 271 Scepter kungaspira 272 Zijra prytt 273 Deß Herre Karl XI föran bära den 274 Sin [ ] Herrfahr kung Fredrik III av Danmark 276 haa hade 278 Deß FruMohr Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg, dansk drottning 281 Salomon Bibelns kung Salomo, Davids son 288 råd rådslag, idéer, beslut

25 25 Der de förnöiligt sig i granskap satte nehr. Ett ogement förstånd man hoos wår droning sporde/ Det wijste wijsheet sig i alt det som hon giorde/ Hon skatta wijßheet mehr ähn alt i wärden är. 295 Att wijßheet och förstånd regera i deß sinne/ Dett rönes Solklart nog när man sig drar till minne/ Hur alt hwad som hon giort ett wijßhetz tecken war. J synnerhet kan det deß wijßheetz witne bära/ När man betänker hwad een wördnat och een ähra 300 Hon för sin Herre och wår Konung städze bar. Af alt i wärden är hon intet högre skötte/ Ähn willigt wijsa med hwad wördnat hon bemötte Deß Herres blijda gunst/ att lefwa till behag Den henne Herren Gud till Kung och Maka gifwet/ 305 Som högsta goda war för henne här i lijfwet/ Deß nöije hennes frögd/ deß willia hennes Lag. Den hon af fruchtan ey/ men utaf kiärlek lydde; Ty dygden hennes bröst med täckhet så beprydde/ Att hennes sällskap war wår Konungs största roo. 310 När Kunga-syßlan hans tog på för tunger blifwa Kund hennes närwist bäst all ledsamhet fördrifwa/ Ty sielfwa nöije fant sitt nöije der att boo. Hur hennes Mayestät deß Kunga-baren förde Och fostra upp/ att dygd deß späda hiertan rörde 315 Af kiärlecks Eld till sig/ och alt som låfligt är: Det är ännu hoos oß uti ett wördsamt sinne/ 294 wärden trycket wärdeu 312 sitt nöije trycket sit tnöije 291 sig [ ] satte nehr bosatte sig 292 ogement ovanligt 298 deß wijßheetz witne bära vittna om hennes vishet 299 hwad een vilken 300 bar hyste 301 alt allt som högre skötte brydde sig mer om 304 Maka make 310 tog på började 311 ledsamhet bekymmer 313 Kunga-baren kungabarn 315 låfligt berömvärt, gott

26 26 Det skall och aldrig gå utur wårt trogna minne Så länge jorden oß på sine Skulrar bär. Hwad Klokheet utan deß hwar man med undran sporde 320 Uti alt det/ som wår uplyste Droning giorde/ Har rycktetz sanna roop kring hela wärden fört. J synnerhet kan man det utaf dem erfahra/ Som af deß gierningar fått ögne-wittnen wara Och hennes Kloka ord som under hafwa hört. 325 Dem menar jag/ som Gud den nåden täkts förläna/ Att i wår Dronings Hoff de lyckligen fått tiena/ Och daglig hört och sedt hwad hon har talt och giort. De läre wittna mehr ähn min olärda tunga Till hennes höga låf med elak röst kan siunga/ 330 Och att jag lijtet sagt af det jag säija bort. Dock fast min swaga makt ey lär fullborda hinna Hwad plickt och willian will/ lell hoppas jag till finna Een gunstig ursäkt för min stora dristighet. Jag hoppas hörsamst/ det den gunsten mig bewijses/ 335 Som allom wederfars/ att goda willian prijses/ Då makten slår en felt; hwem är som icke weth/ Att mången elak röst plä offta Gud behaga/ När hiertat man är gått/ hwem will då mig förklaga/ Om jag min Dronings dygd enfaldigt prijsa will? 340 Eenfaldig wördnat mehr ähn kloka ord bör skattas Förutan grund: En ann upfylle hwad här fattas/ Jag böriar der jag slöth/ och lägger detta till: 324 hört trycket öhrt 318 Skulrar skuldror, axlar 319 utan deß dessutom 323 af till 329 elak ful 332 till att 334 hörsamst ödmjukt 335 allom wederfars visas alla 336 makten slår en felt man saknar förmågan 338 man bara förklaga förtänka, missunna 339 enfaldigt i all enkelhet 341 Förutan grund är bestämning till kloka ord i föreg. rad 342 slöth slutade

27 27 Att som wijsheten ey allena plägar komma/ Men stetz i sällskap haa sin Syster dygden fromma/ 345 Som henne föllier åth ehwart hon nånsin fahr; Så har hon ochså nu detsamma welat giöra/ Och dygden intet glömt uti sitt föllie föra: Wäll den som fägna får ett sådant ädelt par. Det har wår Droning fått/ förstånd deß sinne hyste/ 350 Och dygdens rena färg uhr hennes hierta lyste/ Dygd satt der på sin Thron uti een Kunglig prakt/ Haa Kring sig alla dem som hon plä Systrar kalla/ Här saknades ey nå n/ ja icke een af alla/ Som ållerdommen nampn af dygd med skiäl tillagt. 355 De hölle möte hoos wår Droning vtan lijke/ Deß täcka bröst war dem ett lijte Kungarijke/ Ett Tempel/ Gudahuus/ een Körkia och Altar/ Der odygds falska skien ey något offer tände/ Men dygdens rena eld i klara lampor brände/ 360 Der intet inne fans ähn det som dygdigt war. Der alla dygder sig som Syskon sammanpara Och kiämpas hwem som nämst om hiertat skulle wara/ Fast alla finge rum i hennes skiära bröst: Men nu så klaga de att döden nederrifwi 365 Det Templet/ der i de så länge ämna blifwi/ De löpa lijka som huuswille effter tröst/ 343 som eftersom 345 ehwart vart än 348 Wäll här = lycklig 352 Haa hade 354 ållerdommen forntiden, forna tider nampn af namnet tillagt givit 357 Altar ordet hade på 1600-talet betoningen på andra stavelsen 359 brände brann 360 Der [ ] inne vari ähn annat än 362 kiämpas stred om nämst om närmast 363 skiära rena 365 der i vari ämna blifwi hade tänkt stanna

28 28 De söria att de måst nu skillias från hwarandra/ J mörkret mångenstäns som främmat folk kringwandra. Gudfruktigheten som för andra dygder är 370 Hwad hennes Mayestät war ibland alla qwinner/ Een Droning menar iag/ hon wäter sina kinner/ För det hon mist den hon och henne hullit kiär. Om någon sig med skiäl af Herran kan berömma/ War det wår Droning wist/ det wij ey böre glömma/ 375 Det skall blij utaf oß med wördnat efftertalt. Hon älska högt sin Kung och sina baren kiäre/ Sitt Rijke jemte dem/ som der i boo och äre; Men aldramäst sin Gud som han det har befalt. Deß bästa tijdfördrijf war med sin Gud att tala/ 380 Vtaf hans nådesbrunn sin sorgsna Siäl hugswala/ Hon sökte Siälatröst/ der rätta trösten fås. Hon wiste wäl att alt på jorden är fåfängli; Ty hölt hon sig till det som intet är förgängli/ Som ewigt blifwa skall när annat alt förgås/ 385 Gudzord och hälsos brun/ som Siäla-torst kan släcka/ Som hiertestyrkning är och dhen kan wederqwecka/ Som i bedröfwat bröst förkråssad Anda har. Gudzhuus war hennes roo/ der fant hon Siälalijsa/ När hon med bögda knän och trogen bön feck wijsa 390 Hwad troo och kierleck hon till Gud i hiertat bar. Barmhertigheet och nåd/ de sutte wid deß sijda/ Fromhet och mildhet fans och hoos wår Droning blijda/ 368 mångenstäns på många ställen främmat folk främlingar 369 för framför, större än 372 för att hon mist den hon älskat och som älskat henne 373 af Herran här = för gudsfruktan 375 efftertalt omtalat 379 Deß hennes 380 hugswala läska 383 Ty och därför 384 blifwa bestå 385 Siäla-torst själens törst; ordet törst hade ännu vanl. formen torst 386 wederqwecka liva upp 388 Siälalijsa tröst för själen 390 Hwad vilken

29 29 Miskundsamheten gick med henne uti Råd. Hon wiste den hwars hand Gud hade prydt med Spijra/ 395 Den bör och så sitt sinn med dygd och fromhet Zijra/ Deß största glädie war att wijsa allom nåd. Gifmildhet war een dygd/ som och wår Droning öfwa Dock intet så moth dem/ som ingen ting behöfwa/ Der gifmildhet man är en hielp till öfwerflöd; 400 Men moth den fattiga/ som huuswill och försmäkta Af hunger/ torst och kiöld på gatan blef anfäkta/ Den wijste hon sin nåd uti hans stora nöd. Den hungriga feck math/ de Nakna blefwe Klädda/ Hwar torstig dricka gafs/ för siuka läth hon bädda/ 405 Den huswill/ taklöös war har huus och herberg fått; Dock ey på kårtan tijd/ men alla sina dagar/ Sij det är gifmildhet den Herren Gud behagar/ Som räknar sig blij skiänkt hwad fattigom giörs gått. Hur mild och blid altid wår Drottning sig betedde 410 Mot dem som någon gång för hennes Thron framträdde J underdånighet/ är allom nog bekant. Ey någon nånsin blef ohulpin dädan kiörder/ Den sorgsna feck der tröst/ den Klagande bleff hörder/ Och den som sökte hielp der hielp och nåde fant. 394 hade prydt trycket hadeprydt 397 Gifmildhet trycket Gifmildet 393 Miskundsamheten medlidandet gick [ ] uti Råd rådslog; Ulrika Eleonora var känd för sin välgörenhet 397 och också öfwa utövade 398 intet så inte så mycket 399 man bara 400 försmäkta försmäktande, nära att gå under 401 anfäkta ansatt 404 dricka dryck 405 herberg tak över huvudet 406 på för 408 som tycker, att det som ges åt den fattige, ges åt Gud; här anspelas på Jesu ord om att den som klätt den nakna, gett den hungrige bröd osv. har gjort det mot Jesus själv (Matt. 25: 35 40) 412 ohulpin ohjälpt

30 Deß största glädie war den usla gunst bewijsa/ Och den olycklig fans/ med hielp och nåde lijsa/ Hon kunde ynkelöst ey någons jämmer sij. Som Modren Barnen plä aff hiertat hålla kiära/ Så älska hon och dem som nampn aff Swenska bära/ 420 Hon wille älskad sielf och intet fruktat blij; Det hon och blef/ ty hon wårt hiertelag så wunnit/ Hoos alla i gemehn een sådan kiärleck funnit/ Att ingen war som ey wår Droning önska gått. Hon war den Stiernan som vphöijes så i Norden 425 För alla andra/ een Gudinna här på jorden/ Den allas hiertan sig till dehl och offer fått. När hon sig någon gång för folketz åsyn wijste/ Mildhetens blijda glantz uhr hennes anleth lyste/ Lijk som een Nådes-Sohl på himlens klara Blå: 430 Bå ung och gammal då med glade hiertan sprunge Kring hennes Mayestät/ aff trogen önskan sunge/ Det måtte hon ännu här länge lefwa få. Men Ach! den önskan är dock intet blefwen hörder/ Wår kiära Droning är utur wår åsyn förder/ 435 Af Döden hädanryckt/ wij lämnas sorgsne qwar Med ett bedröfwa mod och ängslefulla hierta/ Beklaga här med sorg/ begråta nu med smärta/ Att wij haa mist den förr wår enda hugnad war. En alt för stor förlust! Wij hafwe nu förlora 440 Den hiertlig älskad blef aff Unga/ Små och Stora/ Aff Gambla/ Hög och Låg/ aff alla i wårt Land. Den himlens höga gunst till Moder oß haa gifwit/ Den utaf oß och som een Moder älskad blifwit/ Den åter oß som barn har räkt deß Nådes-Hand. 415 bewijsa visa 416 fans befanns 417 ynkelöst utan medlidande 419 och också nampn aff Swenska bära kallas svenskar 424 den Stiernan Polstjärnan; se komm. till r För framför 431 f och sjöng sin trogna önskan, att hon måtte få leva här länge 442 haa hade

31 Den mild aff hiertat war och alt till bästa rådde/ Den med sin böhn hoos Gud ey ringa ting förmådde/ För hwilken himlens nåd oß mycket gått förlänt: Den med sin förbön oß har mycket gått tillskynda/ Den med sin afbön och/ när som wij hade synda/ 450 Har afwärt mycket ondt/ det wij då ha förtient. Sij den haa wij nu mist/ den är som wij begråta/ Wår Droning säijer jag/ den wij med ögon wåta Och hiertans sukan haa i grafwen nedersatt. Hwars död har släckt all frögd uhr wåra trogna hierta/ 455 Men der i åter tänt een wåd-eld utaf smärta/ Och giort wår glädie-dag till ängslans-mörka natt. Dens dödzfall är som nu wårt ömma hierta sårar/ Ach gråtom all i hoop! kom läth oß fälla Tårar Uppå wår Dronings Graf/ till tecken af wår nöd. 460 Läth oß wår gråt och låt med suck och pust bemängia/ Kom läth oß seen dermed in uti himlen trängia/ Och klaga ynkligt att wår Droning blifwit död. Kom läth oß med wår suck långt opp om foglens Näste Högt öfwer Skyna gå och storma himlens Fäste/ 465 För himlens Herrskap sielf wår jämmer giuta uth. Hwem weth wår Klagan tör wäl Himmelen beweka? Att han ey nännas lär hwad wij begiära neka/ 461 oß trycket som 462 ynkligt trycket ynligt 445 till bästa rådde styrde till det bästa 448 tillskynda skaffat 449 afbön bön om förlåtelse 450 afwärt avvärjt 451 den är som den är det som 456 ängslans-mörka sorgens mörka 457 Dens [ ] är som Det är hennes [ ] som 458 gråtom låt oss gråta 459 af på 460 bemängia blanda 463 opp om ovanför 464 Skyna molnen 465 himlens Herrskap treenigheten 466 tör kan

32 32 Men önskligt ändra ähn sitt alt för stränga sluth. Har då een hednisk Man förmått att öfwertala 470 Afgrundens grymma Gud sin ängslan till hugswala/ Att han sitt kiära Lijk med lijff har återfått. Sku wåra suckar då? om wij oß rätt beklaga/ Till nåde emot oß nu ey förmå till Draga Den Nådens-Kiälla är och ursprung till alt gått? 475 Jo/ jo/ jag hoppas ähn wij läre nåde finna/ Een trogen bön den kan ju himlen öfwerwinna? Om wij man trofast och rätt trägit hålla ann; Dock skulle detta oß emoth förhoppning fela/ Och himlens hårdheet ey wår ängslan willia hela/ 480 Så sökom tröst hoos den/ som ingen trösta kan: Hoos döden menar jag/ kom läth oß nedersätta Oß wid wår Drottnings graf/ och gråta oß der mätta/ Teß wåra Tårars flod blijr strijda Strömmen lijk. Kom/ gråtom till deß wij i wåra Tårar smälta/ 485 Att döden då een gång/ när som wij blifwa fälta/ Må blij på döda mätt och effter önskan rijk; Men Ach hwad talar jag? mit sorg-bebundna sinne 468 önskligt som vi önskar, efter vår önskan 469 een hednisk Man syftar på lutspelaren Orfeus i grek. mytol., som med sitt spel bevekte underjordens härskare att ge honom hans döda maka Eurydike tillbaka 470 Afgrundens helvetets, dödsrikets sin ängslan till hugswala att stilla sin sorg 472 Sku skall 473 till Draga locka, förmå 477 man bara hålla ann fortsätter, håller i 478 oß emoth förhoppning fela mot förmodan slå fel 479 hela stilla 480 sökom låt oss söka 483 Teß tills; för 483 jfr»den olyckelige Sylvanders ynckefulla lefwerne» strof 12 (Samlade dikter I, s. 164) 484 gråtom låt oss gråta 485 fälta fällda, omkullslagna 486 effter önskan rijk så rik han vill 487 sorg-bebundna sorgsna

33 33 Far styrlöst gali fram/ jag drar mig nu till minne/ Att både ondt och gått blijr oß af Gud pålagt; 490 Det wij med Tålamod måst låta oß behaga/ Hwad himlens willia är med willigt sinne draga: Förtörna himmel Ach! förlåth hwad jag har sagt. Tillräkna mig ey det/ men sorgen som mig kränker/ Jag wet/ jag wet det wäl/ när jag mig rätt betänker/ 495 Ditt een gång fatta sluth kan ingen ändring haa; Det hielper intet hwad man qwijder eller gråter/ Du äst den Guden/ som dig intet ångra låter; Men mig så ångrar det hwad jag rätt nunnas saa. Jag weth wår Drotning sielf lär mig min bön förwijta/ 500 Ty himmelen will hon mot jorden ey förbyta/ Ey tusend Rijken ta för Rijket hon har fått. Ett lijte rum och platz i himlen öfwer Solen Är mycket mehra wärdt ähn hela wijda Johlen/ Till himlen har deß hopp och enda längtan stått. 505 Ty hennes Mayestät det altid wäl betrakta/ Att wärdsens härrligheet som intet är till akta Mot den i himla-högd Gudz helgon ämnad är; Der all fulkomblighet står uti ewig blomma/ Den uti ingens Siäl och hierta kunnat komma/ 510 Ett gått förutan mått som dem då möta lär. Derföre har och så wår högt uplyste Droning 488 styrlöst utan styrsel, hit och dit; jfr»sinne mitt helt styrlöst wandra kringh» (»Här skrifwer den» r. 70, Samlade dikter I, s. 130) gali galet 490 låta oß behaga acceptera 492 Förtörna vredgade 495 fatta sluth fattade beslut haa få 496 hwad om 497 dig intet ångra låter inte ångrar någonting 498 mig så ångrar det jag ångrar rätt nunnas nyss 499 förwijta förebrå 502 rum plats, ställe 505 betrakta här = betänkte 506 som intet är till akta är att betrakta som ingenting 507 mot den som i himlen väntar Guds helgon 3

34 34 Betedt sig som een giäst i denne jordska boning/ Den hwar dag resa skall och hädan skynda måst. Hon glömde aldrig bort/ som allom bör/ besinna/ 515 Att ingen något kan här ewigt Egit winna/ Att Meniskian blijr sielf bå mal- och matkars kåst. Hon tog wäl tacksamt opp den nåde som hon rönte/ Att henne Herren Gud till Sweries Drotning krönte/ Att hennes högra hand med Spijran Zijrat war; 520 Dock kunde sådant ey deß wijsa sinn förblända Och hennes sälla Siäl från Herrans Kiärleek wända/ Hon wiste wärdsens Alt i Jntet stannar qwar. Hon wiste wärden är ey det hon synnes wara/ Hwem henne rätt beseer han lär och det erfara/ 525 Att denna wärden är een alt för elak Wärd: Der giästen altid måst med lijfwet sitt betala/ Ett Torg på hwilket man har falska wahror fahla/ Ett Magazin opfyldt med lappri och med flärd; Een falsker Spegell/ som een präktig gullrahm pryder/ 530 Ett hwäßad Sauls swärd/ som moth sin Herre strijder/ Een sminka Stygga/ som behaglig wara will. Een Skådeplatz der man tragœdier uti spelar/ Een Moder som alt ondt bland sina baren delar/ 514 som allom bör/ besinna att, vilket alla bör göra, tänka på 515 Egit för sig själv 520 förblända förblinda, blända 521 Herrans Kiärleek kärleken till Gud 522 hon visste att hela världen skall bli till intet 523 synnes synes, tyckes 524 Hwem den som 525 elak ond 527 falska förfalskade, oäkta fahla till salu 528 Magazin butik lappri strunt 530 Sauls swärd syftar på 1 Samuelsbok 31 om hur Saul, när han ser slaget förlorat, själv dödar sig på sitt svärd 531 sminka Stygga sminkad häxa 532 der [ ] uti på vilken tragœdier ordet uttalas trestavigt med betoningen på andra stavelsen 533 delar fördelar

35 35 Een rätt Syrene-Sång/ een gråtand Crocodill; 535 Een löser grund på den ey någon Kloock plä bygga/ Een falsker wänn wid den sig ingen rätt kan trygga/ Een Körkietupp som går med alla wäder kring; Ett Ränterij der som man falska pengar wanka/ Ett wackert Hospital der Siuka altid stanka/ 540 Een falsker ögnalust/ Ett präktigt Jngen Ting: Der sielfbedrägerij förgifft för oß förgyller/ Der ett inbilla gått wår önskans mått upfyller/ Der aldrig någon ting sin rätta färga bär. Der afund/ obestånd sitt grymma wälde föra/ 545 Der som ett ögneblek kan Alt till Jntet giöra/ Der pust med lust altid tillsammans häfftad är. Sij detta har och ey wår Drottning glömt betänkia/ Ty läth hon ingen ting som wärdzligt war sig kränkia/ Hwars ståth dock mehrendehls een ynklig ända tar. 550 Det kunde wärden ey deß hierta öfwerwinna/ Deß sinne kunde ey sin lust och nöije finna J annat ähn det som rätt himmelskt artat war. 543 rätta trycket rätt 534 rätt riktig Syrene-Sång sirensång, avsedd att locka i fördärv liksom den som lockade Odysseus i Odysséen gråtand Crocodill krokodilen ansågs locka folk i fördärvet genom att härma ett barns gråt 535 Kloock klok 536 wid [ ] trygga på [ ] lita 537 wäder vindar 538 Ränterij kontor som har hand om ekonomien man bara 539 Hospital sjukhus stanka stånkar, suckar 540 ögnalust ögonfröjd 541 förgifft gift 542 inbilla inbillat, falskt 543 färga färg 545 ögneblek ögonblick 547 och ey inte heller 548 Ty därför 550 Det kunde wärden ey Världen kunde inte

36 36 Till Högden har hon stetz med fullan ifwer längtat/ På Jorden lefde hon/ till Himlen har hon trängtat/ 555 Gudz Kiärleck hennes bröst med Ällskogs-Eld uptändt: Derföre har och Gud deß önskan welat höra/ Och hennes sälla Siäl till himbla-hyddor föra/ Nu har hon nådt den frögd som hon så länge wänt. Nu har hon fått ett rum ibland de frommas skara/ 560 Ett rum uti det rum/ som Gud månd/ sielf förklara/ Att han sin Helgon har från ewig tijd beredt. Een säll Lycksalighet/ som ey skall återwända Een obeskriflig frögd/ een glädie utan ända/ Den intet öra hört och intet öga sedt. 565 Der frögd förutan sorg/ der nöye utan pijna/ Der alla Helgon som bå Sol och Stiernor skijna/ Der lust/ ja mehr ähn lust/ dijt ingen olust tör. Nu är hon för sin dygd med ewig frögd belönter Af stora himlens Kung med herrlig Crona krönter/ 570 Som Stiernors skien och glantz för Diamanter för. Oß har hon öfwergett/ dok bättre sällskap funnit/ Ett saligt Säthe i Gudz höga Himmel wunnit/ Der hon Gudz herrlighet förklarat ewigt seer. Dett sku wij och till tröst i denne sorgen hafwa/ 575 Att wij en Drottning nu haa burit fram till grafwa/ Som Sweries Crona bar/ och Himlens Crona bähr. Een Drottning hwilken här en dubbel Crona Zijra/ Den Ena fek hon då när hon feck Sweries Spijra/ Den andra dygden sielf uppå deß hwirfwell satt/ 580 Den tredie bär hon nu i Ewighetens-Boning/ Som henne skiänkter är af alla Kungars Koning/ Den högre skattas bör ähn hela wärdens Skatt. 558 wänt väntat på 561 sin Helgon åt sina helgon 564 anspelar på 1 Kor. 2: tör vågar komma 570 för Diamanter i stället för diamanter för bär 574 sku skall 575 till grafwa till graven 579 hwirfwell hjässa

37 37 Hwem är som i sin sorg till tröst ey gerna hörer/ Att hennes Mayestät wårt Swenska Wapen förer/ 585 Tre Cronor menar jag/ de komma henne tee; Een Kunglig- och en dygd- samt Ewighetens Crona/ De wore/ äre/ blij deß skiöna hufwud Bona/ Hwad större präktighet will man sig önska see? Den ena har hon här på jorden effterlämna/ 590 Den andra med sig fört/ den tredie som war ämna Åth henne/ har hon reen i Himmelrijket nått. Ett Rijke har hon mist/ ett Rijke har hon wunnit/ Från jorden är hon skild/ till himlen har hon hunnit/ Den sådant byte giör har bästa byte fått. 595 Fördenskull skall och nu wår Klagan haa een ända/ Wår gråth will wij i Bön/ wår suck i önskan wända Till höga himlen som allena alt förmår. Wij tåla store Gud/ wij tåla dina plågor/ Men stilla och härmed all motgångs hårda wågor/ 600 Håll döden att han oß ey mehra skada får. Bewara den som du till hufwud oß har gifwi/ Bewara den som stetz uti din fruktan blifwi/ Bewara då wår Kung/ wår Herre/ wårt förswar. Förminska du hans sorg/ afftårka sielf hans Tårar/ 605 Som endast aldrabäst kan hela den du sårar/ Läth ingen ängslighet i hiertat hans blij qwar. Läth honom Nestors åhr och höga ålder hinna/ Jnunder hwilken wij een gylne tijd nu finna/ Den wij näst dig med skiäl tillskrifwe hwad wij haa/ 610 Den oß som arfwedehl utaf sin Fader ärfde/ Den oß med tapper hand af fienden förwärfde Och för hans segers lopp een steen i wägen laa. Den seen i all sin tijd har för wårt bästa waka/ 603 wår Herre trycket wårt Herre 583 Hwem är finns det någon 585 komma [ ] tee tillkommer 596 i [ ] wända till [ ] förvandla 600 att så att 602 uti din fruktan blifwi fruktat dig 607 Nestor mycket gammal och vis kung i Homeros Iliaden

38 38 Och för wår rolighet sin egen roo försaka/ 615 Uprättat Rijke wårt som öfwer ända låg. Och lagat att det nu förmår sig sielfwer bära/ Att hwar och een sig kan deruti rijkligt nära/ Att wij i frijd må wäl/ och wijge stå till tåg. Den modigt uti strijd lijk som ett Leijon fäkta/ 620 Den intet mindre ting i frijd uträtta mäkta/ Den uti frijd och strijd det nampn af Maklöös bär. Den stora ting förmått i Kortan tijd utföra/ Den mången nyttig Lag och ordning låtit giöra/ Hwars egen lefnad dok wår bästa Lagbook är. 625 Läth honom store Gudh / läth honom länge lefwa Läth nöije/ lust och frögd uti hans skiöte swäfwa/ Omgiorda honom sielf med all Lycksaligheet. Läth ingen widrighet hans hielte-hierta trycka/ Förläng hans ädla Lijf/ skänk honom frögd och Lyka/ 630 Gif honom mehra gått ähn jag upräkna wet. Bewara jämbwäl och wår numehr enda Droning/ Läth hennes hierta blij alt Nöijes glada boning/ Läth ingen suck och pust bedröfwa hennes bröst. Läth glädiens ymnoghet hoos henne dagli giästa/ 635 Aff alt som kallas gått läth henne få det bästa/ Blif sielf o Store Gud deß hiertans dehl och tröst. Läth henne dock sin foot mot Steenen intet stöta/ Läth henne intet ondt uppå deß wägar möta/ 621 Den trycket Des 625 Gudh trycket Gudz 614 rolighet lugn 615 öfwer ända kullslaget 618 wijge stå till tåg är redo att rycka ut i krig 620 mäkta förmådde 621 det nampn af Maklöös bär kallas makalös 623 syftar på att Karl XI genom riksdagsbeslut fick all lagstiftande makt 627 Omgiorda beklä, förse 628 trycka plåga 631 jämbwäl och också wår numehr enda Droning änkedrottning Hedvig Eleonora 632 Nöijes glädjes 634 ymnoghet rikedom 636 dehl andel