Resan planerades av Olle och Monica på Mästarbacken i Sverige som så många gånger tidigare.

Transkript

1 FOSE resa 2014 till Litauen ligger i världsdelen Europa och huvudstaden är Vilnius. Landet har invånare och en total yta av km2. Delar av ytan i Litauen skulle svenska gänget utforska innan mötet med våra andra vänner från FOSE. Svenska gänget bestod av: Olle Alsén, Kiki Hall, Anders Eriksson, Lena Gehlert, Harriet Löfgren, Sven (Jöns) Jansson, Monica Alsén och skribenten Rita Kegel. Resan planerades av Olle och Monica på Mästarbacken i Sverige som så många gånger tidigare. Söndag den 5:e oktober var det då dags att starta resan. Alla utom Anders träffades på Arlanda för gemensamt flyg till Vilnius. Inga förseningar, allt fungerade som det skulle. På Vilnius flygplats hittade vi en buss, som tog oss därifrån till centralstationen. Tror nog att det var en vanligt lokal buss eftersom det blev lite trångt i bussen med alla våra resväskor. Beväpnade med karta (utan kompass) skulle vi hitta ett hotell vid namn Domus Maria som ligger i Vilnius Old Town (s.k. gamla stan). Visst hittade vi (efter att vi hade frågat befolkningen 2 gånger). Förgård Hotell Entre Hotell Gänget tyckte efter incheckningen att vi alla hade gjort oss förtjänst av lite avkoppling i form av fika innan vi skulle utforska lite grann av gamla stan. Restauren Feilicie blev närmaste anhalt som tilltalade alla.

2 Vår lilla promenad genom en del av gamla stan med målet Katedralen i Vilnius ( s.k. Vilniaus Šv. vyskupo Stanislovo) kändes skön för kropp och själ. Lite reflektioner som skribenten hade var: Öppettider för affärerna kl Dagen avslutades med middag på en liten italiensk restaurang. Måndag den 6:e oktober Avfärd till flygplatsen, nej inte för att åka hem. Idag skulle vi hämta Anders, träffa vår litauiska scout och guide Milda (Milda är ett flicknamn i Litauen) och hämta minibussen som skulle ta oss till olika delar av Litauen som planerat. Skribenten fick uppdraget att köra bussen till Kaunas, Litauens näst största stad. Sedan turades jag och Milda om att köra. Efter lunch i Kaunas där några åt Cepelinai (kroppkakor) begav vi oss till Litauernas nyrenoverade nationella scoutkontor. Scoutkontoret används som mötesplats för samtliga scouter. Här finns det övernattningsmöjlighet och en liten lägerplats. Här kan även akademiska scouter (scouter som läser på högskolan) plugga. Tack vare statsbidrag kan scouterna i Litauen ha ett par anställda. Väggen som unga scouter hade målat. Kontoret

3 Efter besöket åkte vi vidare till Klaipeda f.d. tyskt namn Memel för att checka in på hotellet Promenade Gustav II Adolf erövrade 1627 staden Klaipeda, som faktiskt tillhörde Sverige. Hamnen i Klaipeda är den nordligaste isfria hamnen på den östra kusten av Östersjön och en av attraktionerna i regionen. Hamnen är den viktigaste transportlänken mellan öst och väst. Bro till den gamla stadsdelen Hamnen Eftersom vi anlände sent på eftermiddagen gick vi raka vägen till den gamla stadsdelen för att utforska lite av staden. Matdags var det igen och letandet började av en restaurang som uppfyllde gängets alla smaker. Till slut hittade vi en restaurang (Katpedele) som Jöns så fint visar.

4 På restaurangen var det mycket folk och lite plats. Men vi delade på oss och trängdes ihop oss på den lilla ytan som fanns utan några bekymmer. Från vänster: Harriet, Lena, Milda, Monica och Anders

5 Från vänster: Kiki, Sven, Olle skribenten tog kort Tisdag den 7:e oktober Den här dagen skulle bli en händelserik dag. Nu när vi har rest så långt skulle vi besöka Neringa, en halvö s.k. Kurilska näset, som nås med färja från Klaipeda, och gränsar till Kaliningrad regionen, som hör till Ryssland. Halvön är cirka 100 km lång och 4 km bredd. Halvvägs på ön stannande vi till vid orten Juodkranta. Vi tänkte dricka kaffe men hittade inget Café som var öppet vid denna årstid. Men vi hittade ett ännu bättre ställe, Häxkullen eller Raganu Kalnas. Häxkullen är en park där man kan titta på det mesta av litauernas mytologi återgiven i träskulpturer.

6 Vägkorsning, höger eller vänster? Resan fortsatte och vi hamnade i Nida mitt på det kurilska näset. Det speciella med orten är de färgglada trähusen. Husen är målade i de typiska färgerna koboltblå, titanvitt och järnrött. Dessa används idag som bostäder, butiker, bistroer, pensionat, hotell eller restauranger. Bilder nedan från trähusen i Nida hittade skribenten på internet.

7 Olles matklocka ringde som vanligt och vi hittade en restaurang eller som man säger i Litauen en Kavine-Baras vid namn Kursis. En timma senare var vi mätta och belåtna och fortsatte resan till gränsen mot Kaliningrad. Skribenten hade nog förväntat sig annat, men här möttes vi enbart av en gränsövergång med mängder av förbudsskyltar. In i bussen igen och färden gick tills vi tyckte att det var lämplig att stanna bussen och gå på stranden i jakt på Bärnsten. Bärnsten är mycket viktigt i Litauen och överallt fanns smycken till salu.

8 Anders öppnade ryggsäcken för att få plats för bärnsten. Medan Monica och Harriet njöt av hav och sand sågs skribenten i bakgrunden i böjd ställning som med argusögon vandrade i jakt på bärnsten. Anders assisterade. Bärnsten Bärnsten Resultatet av jakten efter bärnsten blev sådär. Skribenten hade fickorna fulla med sten, men Anders hittade (tror han) en pytteliten bärnsten. Bilen rullade igen. Den här gången var målet stora sanddynen Parnidžio. Dynen är cirka 53 meter högt och utsikten är storartad. Man ser havet från båda sidor om halvön.

9 Uppför backen, inget tvivel på detta. Milda och Olle nästan uppe vid toppen. Tiden gick alldeles för fort men vi skulle tillbaka till hotellet med färjan och den väntar nog inte på oss. Onsdag den 8:e oktober Onsdagen skulle visa sig vara ännu en händelserik dag. Vi checkade ut från vårt trevliga hotell och körde mot Palanga. I Palanga skulle vi besöka den stora botaniska trädgården.

10 I denna stora trädgård skulle vi hitta en minnes-sten som lades dit vid besöket av BP (Robert Baden Powell)1937 under hans Baltiska rundresa. Stenen har hans signatur inhuggen i stenen. Efter lite rundvandring hittades stenen och det blev några tänkvärda minuter. Olles mösskärm, Kiki, Jöns, Harriet, Rita i rånarluva, Anders och Monica Långa promenader gör människan törstig. Som vanligt hittade vi ett Café och bageri i Palanga. Denna gång med ett stort utbud av goda Litauiska småkakor i lösvikt.

11 Dags att fortsätta färden eftersom dagens slutmål var orten Šiauliai som är mest känd för den stora korskullen. Under nästan 30 år fram till Litauens självständighet 1990 utspelade sig kring kullen en märklig kamp mellan förtryckare och förtryckta. Gång på gång sände ryssarna ut schaktmaskiner för att jämna korsen med marken. Över natten smög sig människor ut för att resa dem igen, och på morgonen var Korskullen återställd till sitt ursprungliga skick. Olle i topp på en av korskullar.

12 2 eftertänksamma besökare när vi lämna korskullen? Nu var det dags att lämna korskullen. Vi hade ett planerat möte i staden med scouter (Siaulių Tunto Skautai) från Siauliai i deras scoutlokal. Milda guidade oss dit och vi mötte härliga ungdomar och äldre scouter för att tala med varandra. Några frågor dök upp från de yngre scouterna och vi besvarade dem lika artigt som de besvarade våra. Det blev ett mycket trevligt besök.

13 Efter vårt möte gick färden (med hjälp av GPS) till vårt sista hotell Grafaites Svetaine På kvällen skulle vi på slå till och äta god mat på hotellet och låta kvällen klinga ut eftersom det var vår sista kväll i svenskgänget. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Hotellinformationen på internet var lite som en bostadsannons. Poolen var ett större badkar och inte uppvärmd. Bastun kunde de tänka sig sätta igång mot en ganska hög avgift. Hotellet hade heller inte särskilt bra service och köket stängde vid kl Men inget att hänga läpp för och vi hann få mat och vi sov gott. Torsdag den 9: oktober Efter frukosten åkte vi raka vägen till Vilnius för att lämna bussen på flygplatsen, säger hej då till Milda och checka in på Hotellet Domus Maria och träffa våra vänner från FOSE. Klockan var det dags då alla FOSE vänner stod på utsidan av hotellet för att säger HELLO. Efter kramceremonin fick vi en guidad tur genom Vilnius. Vi tog en titt på det kungliga slottet samt besökte palatset av storhertigarna som ligger jämte med Katedralen i Vilnius. Palatset byggdes år 2000/2001 upp igen på gamla fundament, som stammar från originalet.

14 Palace of the grand Dukes of Lithuania. Några av oss besökte Gedimas slotts kvarvarande hörntorn nära Katedralen. Några spatserade runt Katedralen. Skribenten tittade på ett monoment på marken nära katedralen. Folkmun säger: Att om man snurra runt 4 gånger i mitten av symbolen och samtidigt önskar sig någonting ska detta gå i uppfyllelse. Skribentens önskemål har inte uppfyllts än idag. Tiden rann iväg då man ska hålla ihop cirka 52 personer. Efter att alla hade kommit till träffpunkten fortsatte promenaden till Restaurang Forest för gemensam välkomstmiddag. Annorlunda: Att servera soppan i brödet. Fredag den 10:e oktober Dagarna med FOSE vänner är lite mera strikt planerad och här gäller det att hålla tiden. Avfärd med en stor buss mot Grutos Parkas med stopp på ett rest monument till minne av något som vi glömt. Det blir många intryck under en vecka.

15 Vi anlände till Grutos Parkas som är en skulpturpark med hundratals statyer och andra sovjetiska ideologiska föremål, museum samt en liten djurpark. Ett ganska stort Skansen bara med föremål från Sovjet tiden och väldigt många statyer av kända och okända koryféer kan nog vara en bra sammanfattning. Statyer kan tydligen vara påverkande. Inne på museet (Grutas Parkas)

16 Avfärd vidare till byn Druskininkai för lunch. Stopp på vägen gjordes vid en kulle där det tidigare hade funnits en stor borg. Vår höjdrädda Harriet var en av de första som besteg kullen via den långa trappan man byggt. Harriet och skribenten uppe på toppen. Lunch på restaurang Vido Malunag i byn Druskininkai.

17 Lunchen tog cirka en och en halv timma innan alla 52 FOSE vänner satt på bussen igen för att färdas till Trakai. Trakai är även känt för sin slottsanläggning, som många av FOSE vänner promenerade till innan det blev middag. Till middag fick vi traditionell Karaite mat på restaurang Senoji Kibinié. Mörkret hade lagt sig i Trakai när vi åkte tillbaka till Vilnius.

18 Lördag den 11:e oktober Det skulle bli en dag med många besök och eftertankar efter besöket. Vi resta norrut till Europas geografiska centrum. Beviset nedan: Lena pekar med ett leende. Vid geografiska centrum restes en staty vid invigningen gjord av en litauisk konstnär. Anders och Sven tog kort av varandra framför statyn. Det blev 2 kungar istället. Anders Jöns Staty Nu åkte vi vidare västerut till Ukmergé för att besöka kärnvapenbasen, där Sovjet hade en av sina kärnvapenbestyckade baser, mellan 1958 och I dag förfaller basen men minnet vårdas av en ideell förening (Arme Club). Nästa anhalt var centrala Ukmergé där Sovjet hade en kommandobas för kärnvapenbestyckade långdistansmissiler i källaren av en förskola. Tack och lov används lokalen idag bara av förskolan medan basen förfaller i källaren.

19 Lunchen serverades av de lokala scouterna. Det smakade väldigt gott, tror nog samtliga tyckte om maten. Här hade samtliga möjlighet att tala med lokala scouter och denna möjlighet användes flitig. Efter lunchen presenterade olika grupper från lokala scouter från olika delar av landet sina förslag till small projects i hopp om att få stöd av sponsorer genom European Scout Foundation för att kunna genomföra dessa. Det var allt från en kopia på Brownsea Island till en bil för att sälja sockervadd på marknader och därigenom dra in pengar till scoutverksamheten. Avfärd till Vilnius och vårt hotell. Vid ankomsten i Vilnius hade vi lite egen tid innan vi skulle träffas för vår sista middag (finklädda såklart) tillsammans med FOSE vänner samt några inbjudna gäster och ett kärt återseende med vår guide Milda. Harriet gick på massage. Olle och Monica strosade i staden, likaså Anders, Lena och Sven. Skribenten och Kiki satt sig på närmaste Café och njöt av att titta på förbipasserande människor. Middag: Söndag den 12:e oktober Packade och klara stod alla vid bussen kl för avresa till vårt sista besök med alla vänner. Muséet vi åkte till heter Genocide Victims även kallad KGB Museum. I muséet visas hur KGB, den ryska säkerhetstjänsten, agerade i Litauen under den ryska ockupationen. Skribenten lämnade KGB muséet väldigt tidigt eftersom händelserna som visades satt som en klump i magen. Många andra som lämnade efter skribenten var också mycket berörda av det man hade sett. Bussen färdades sedan till monumentet som restes till äran av Litauen självsändighet år 1990.

20 På bussen delades matsäckar ut för dem som skulle vidare till flygplatsen, andra åkte vidare till TVtornet för att beskåda utsikten över Vilnius och äta lunch. Här sa vi farväl till varandra med hoppet om ett återseende i Bulgarien i oktober år Tack för en härlig upplevelse. Vi ses nästa år!!!!