Idrottsliga aktiviteter i Bensbyn.

Transkript

1 1 Idrottsliga aktiviteter i Bensbyn. Fysisk träning ingick naturligt i det tidiga 1900-talets samhälle. Det tunga kroppsarbetet gjorde att alla, som var någorlunda friska, hade en god fysik och kondition. Säkerligen förekom också tidigt idrottsliga lekar inom olika områden och eftersom skidan då var ett viktigt samfärdsmedel har vi de första tecknen på tävlingsidrott, i vårt område, just i form av längdåkning på skidor. Det ordnades små skidtävlingar inom byn och mellan grannbyar där de lokala talangerna vaskades fram och här i Bensbyn har funnits flera duktiga skidåkare. Några kunde till och med anses tillhöra länets, och därmed landets, elit. Man kan nämna först och främst 3 Bensbypojkar födda 1895: Harald Selberg, Sven Johansson och John Nilsson. Harald Selberg, Viktor Olsson, John Olsson, Sven Johansson, John Nilsson och hyresvärden i BollnäsSM Andra tidiga skidåkare var Helmer Selberg f. 1898, Manfred Strandberg f och Holmfrid Pettersson f samt Rubert Johansson f Senare har också namn som Mårten Johansson och G.A Selberg skördat framgångar i skidspåren. De här åkarna tävlade alla för Luleå sportklubb när det gällde större tävlingar. 1

2 2 En av de första som lät tala om sig i en internationell tävling var John Nilsson som vid Nordiska spelen 1922 blev 6:e man på sexmilen. Träningsmetoderna på den tiden fick bli stakåkning på isar och vägar, hårt arbete i skog och jordbruk och för Johns del flera säsonger på sälisen. Så berättas att John och hans samtida skidåkare i byn kunde åka skidor efter landsvägen från Bensbyn till Råneå, fika där, och sedan åka samma väg hem igen. Välpreparerade elupplysta skidspår lyste bara med sin frånvaro. Skidbacken i Lulsundet under byggnad. Här vann Sven Johansson sitt SM i kombinerat En annan legendarisk skidåkare var Sven Johansson ( BensbyJonke ) som hade en lång meritlista som toppas av hans SM-tecken i kombinerad åkning ( backhoppning + skidåkning ) år 1926 i Luleå. Hans backhoppningsförmåga var säkert inget att skriva hem om, han lär i tidningsreferat ha ansetts hoppa som en kråka, men hans skidåkning var så överlägsen att han bara behövde komma ned stående i backhoppningen för att vinna SM-tecknet. I det 11:e Vasaloppet 1927 blev Harald Selberg 11:e man och han ingick också i LSK:s segrande lag. Harald Selberg syns också högt upp i prislistorna både i DM och SM och hade en lång aktiv karriär under 20-och 30-talet. 2

3 bildades inom Godtemplarrörelsen Bensby Godtemplares idrottsförening ( BGIF ) som sedermera bytte namn till Bensby Gymnastik och Idrottsförening ( BGoIF ). Huvudsakliga idrottsgrenar där blev fotboll på sommaren och skidor vintertid startade här i byn en stafetttävling som fick namnet BensbyNollan och blev populär både bland åkare och åskådare. Tävlingen avhölls årligen någon söndag i slutet av mars eller i början av april fram till i slutet av 40-talet. Banan som mätte 10 kilometer drogs vissa år ut mot Granö-terrängen men oftare var Midskogsberget vändpunkt. Starten skedde i regel på gärdorna kring Missionshuset. Stafetten var en tävling för 3- mannalag och lag deltog vanligtvis, däribland 3-4 rena Bensbylag av varierande standard. Vanliga namn i BensbyEttan var Sven Johansson, Holmfrid Pettersson och Rubert Johansson. Prisutdelning inför fulla hus skedde i Missionshuset. SM på skidor arrangerades i Luleå 1936, några stora framgångar för Bensbyåkare blev det inte men 6-7 åkare deltog vid denna stortävling på hemmaplan. Fotboll, det andra huvudnumret på BGoIF:s program var heller inte utan framgångar men då mest på det lokala planet. Fotbollslaget omkring 1930 på den första planen på Udden. 3

4 4 Sålunda vann man serien det första året man deltog (1929 ) och deltagande lag i den s.k. kustserien var ändå så stora platser som Råneå, Gammelstad, Sunderbyn + B-lag av IFK och LSK från Luleå. Det var naturligtvis en smakstart, och Bensbypojkarna höll sig länge kvar i den serien. Den första fotbollsplanen fanns på den s.k. Udden d.v.s. uppgrundningen mellan Notfjärdsbäcken och Skäret, men man flyttade senare ( omkr.1930 ) till byamarken, Inigårdsviken. Den planen var liksom den första en ren naturgräsmatta och tuvorna var många. Bensbyns lag Bakre raden: Erik Lindkvist, Gunnar Johansson, Holmfrid Pettersson, Teodor Sandgren, Martin Blomkvist och Hugo Sandgren. Främre raden: Valdemar Sandgren, Gunnar Pettersson, Hjalmar Pettersson, Allan Öhman, Helge Pettersson och Otto Sandgren. 4

5 5 Marken arrenderades av byamännen för 10 kronor/år, en arrendesumma som stod sig i många år, men eftersom byn också hade ett långtidskontrakt med C.A Sandgren om kobete så blev det en del intressekonflikter. Allt som oftast fick förberedelserna för en hemmamatch börja med att skotta bort koskiten från planen. Därefter åkte man till sågen för att hämta sågspån att markera linjerna med. Någon vidare komfort för spelarna var det inte, utan man fick klä om sig hemma eller i buskarna runt planen under många år. Ett mindre omklädningsrum byggdes i mitten av 40-talet, där man i pausen och efter matchens slut kunde klämma sin Pommac ( det enda gage som spelarna hade på den tiden var en sockerdricka). Man kan med fog tala om snövita amatörer. Framgångarna för fotbollslaget fortsatte och Luleå-serien vann man åren och De ekonomiska omständigheterna kring idrottsutövandet var små och det mesta klarades med hjälp av ideellt arbete och uppoffringar från enskilda om det så gällde att utföra ett arbete, eller att få en bilförare att ställa upp och skjutsa laget gratis eller för en billig penning. Men pengar behövdes ju även om föreningens omsättning inte var så stor. År var exempelvis utgifterna och inkomsterna Och kassören fick kämpa för att täcka hålen i kassan. Inkomstkällorna var kollekt eller inträde till matcherna, inkomst från olika arrangemang t.ex. Bensbynollan. Men det säkraste bidraget kom från den årligen återkommande Fet-tisdagsfesten Bensbyrevyn, en given succe som drog fulla hus och ett år var det så fullt att biljettförsäljarna 5

6 6 till slut satt på bron och dom som betalt sist knappast hade mer än atmosfären till utbyte av kvällen. Exempel på utgifter: Den 20/ målade någon yngling fotbollsmålen och bekom för det 50 öre, och den 31/ ( troligen efter en hemmaseger ) bjöd föreningen på kaffe på cafe Gropen ( Emma Rutberg ) 25 st kaffe med tilltugg = Exempel på inkomster: Nettot på 1930 års fettisdagsfest blev och kollekt från fotbollsmatch den 29/ gav Konkurrerande verksamheter och intressen gjorde att klubben hade svårt att hålla igång idrotten och gradvis upplöstes föreningen under 1950-talet. Samhällsstöd kom inte på tal för en liten förening som BGoIF. Några notiser dock från byaprotokollen : 1937 Bensby idrottsförening anhåller om att få mark för idrottsplats på byamarken Inigårdsviken. Hyran bestämms till 10:-/år Sven Johansson anhåller om ett lån på 50 :- till idrottsföreningen för anläggande av idrottsplats Beslöts lämna 15:- i bidrag till skidtävlingen Bensbynollan för prisinköp får idrottsföreningen 200:- för iståndsättande av fotbollsplan. 6