Referat från exteriördomarkonferensen Thomas Eriksson

Transkript

1 Funktion Rastyp Referat från exteriördomarkonferensen Thomas Eriksson 1

2 Exteriördomarkonferens i Sundsvall Svenska Älghundklubben i samarbete med SSF genomförde en exteriördomarkonferens i Sundsvall mars Konferensens syfte Öka kunskapen om raserna så att raserna typ förbättras och att rasspecifika detaljer bibehålls Målsättning Nå samsyn om den utmärkta typen i respektive ras Nå samsyn om hur de rasspecifika detaljerna skall bedömas Enhetligare prissättning Enhetligare språkbruk som underlättar hundägarens och uppfödarnas förståelse för den givna kritiken i sitt avelsarbete Ett trevligt tillfälle att utbyta erfarenheter Inledning Standarder är styrdokument för arbetet som exteriördomare och bör gälla under lång tid för att ge långsiktig effekt i avelsarbetet. Det är därför av stor vikt att exteriörbedömningen blir så exakt som möjligt till typ och funktion. Det är i tillämpning av standarder ute i den praktiska bedömningen i ringarna som behöver diskuteras och likriktas. Vilka detaljer skall i första hand beaktas? Hur skall avvikelser bedömas? Våra raser är arbetande raser med relativt små veterinärmedicinska problem. Prioritering av älghundarnas egenskaper görs i enlighet med Svenska Älghundklubbens stadgar, jaktprovsregelverk och RAS. Den grundläggande basen är SKK regelverk. Funktion och rastyp Alla rastypiska spetsar är fysiologiskt funktionellt byggda men alla jaktligt funktionella jaktspetsar är inte rastypiska. För att på ett korrekt sätt kunna bedöma jagande spetsar fodras kunskap om SÄK målsättning, Jaktprovsreglementet, erfarenhet av hur en älghund arbetar samt ingående kunskap och förståelse för gällande standard. Friska och sunda hundar Svenska Älghundklubbens mål för avel av älghundar syftar till individer som är Mentalt och fysiskt friska och sunda Fullgoda jaktegenskaper Fullgod exteriör Rangordningen är enligt ovanstående punkter. Beträffande den första punkten finns inget utrymme för kompromisser. Alla hundar i människans närhet måste vara mentalt sunda och fysiskt friska oavsett om det är jagande hundar eller sällskapshundar. 2

3 För en jagande hund omfattar de mentala och fysiska kraven två nivåer. För det första i hundens vardagsliv. För att den skall fungera tillsammans med människor, med föraren, i familjen men också i ett vidare socialt sammanhang är stabil mental hälsa ett oeftergivligt krav liksom anpassningsförmåga. För det andra krävs mentala förutsättningar att fullgöra sina arbetsuppgifter. En älghund måste kunna dresseras att bli tamdjursren för att ge ett exempel. Stark jaktlust måste förenas med lydnad och samarbetsvilja. Bruksexteriören syftar till styrka, uthållighet och hållbarhet men även en byggnad som möjliggör ett för nutiden önskat jaktsätt. Mentalt och fysiskt hälsotillstånd Våra älghundar uppvisar genomgående god mentalitet. Det är i dagsläget ingen ras som kan utpekas som mentalt instabil med ofta förekommande mentalnollor vid utställning eller jaktprov. I denna fråga har en tydlig utveckling skett under de senaste 20 åren. De incidenter som inträffar får i de flesta fall skyllas på bristande social träning och för lite samvaro med människor och utebliven dressyr och träning. HD situationen för de jagande spetsarna är stabil och uppvisar i jämförelse med andra raser låga HD tal. De lindrigaste formerna av HD behöver inte innebära någon större belastning för den hund som hålls i god fysiskt form. En oroande situation är den okunnighet som uppenbarligen finns inom älghundvärlden då vi under de senaste åren legat i topp bland de som parar icke röntgade individer. I vissa raser förekommer en del ärftliga sjukdomstillstånd som epilepsi, PRA och njursvikt för att nämna några. Sjukdomsfall rapporteras och register upprättas vilket ger möjlighet att undvika avel på riskindivider. Av tradition har älghundaveln bedrivits med starka inslag av släktskapsavel med stöd av den genetiska expertisen. Avelsmatadorer har förekommit med mycket stort antal valpar i strid mot gällande rekommendationer. Glädjande nog har Svenska Älghundklubbens rekommendationer fått stort gehör i avelsarbetet vilket innebär att en hane inte får fler än 15 kullar efter en inledande utvärdering efter fem kullar. Jaktegenskaper Våra älghundar har i dagsläget mycket goda fysiska förutsättningar att kunna användas till den jaktform som är målsättningen. De stora raserna, Jämthund och Norsk Elghund Grå, har en meriteringsgrad på jaktprov på drygt 20 % när årskullen är färdigprovad vilket inträffar för Jämthund vid fem år och för Gråhund vid fyra år. Procentsiffran har fördubblats från ca 10 % till drygt 20 % på de senaste 15 åren med lämnar naturligtvis fortfarande en del att önska. Jaktdebuten för raserna sker i dag betydligt tidigare vilket är glädjande och visar att avelsansträngningarna ger resultat. Flertalet älghundar har förutsättningar att utvecklas till jaktligt goda hundar. Att inte fler blir meriterade kan ha sin förklaring i att ägaren inte är intresserad, bristande träning eller bristande jaktliga förutsättningar. 3

4 Exteriörbedömning Exteriören kommer, eller borde komma, i tredje hand efter sundhet och jaktegenskaper. Tyvärr är det inte alltid så. Även i så utpräglade jakthundraser som älghundar förekommer att exteriöra meriter tillmäts alltför stort värde. Många intressanta hanhundar har inte använts i avel på grund av att de bara är jaktchampions. Tikägare och valpköpare föredrar att hanen är dubbelchampion vilket inte är någon nackdel om de jakliga och veterinärmedicinska aspekterna är uppfyllda. Den exteriöra bedömningen måste göras så att älghundens funktion kommer i första rummet och rena skönhetsdetaljer får underordnad betydelse. NORSK ÄLGHUND, GRÅ Ralf Campbell Ralf inledde med att beskriva historien kring våra jagande spetshundar. Gråhunden är en typisk spetshund, kvadratiskt byggd med kort och kompakt kropp. Den skall vara spänstig och ha god resning. Öronen skall vara upprättstående. Pälsen skall vara tät och riklig, inte spretig eller lång. Svansen skall bäras väl rullad över ryggens mittlinje- Ralf visar bilder på hundar av utmärkta typer där det endast finns små detaljer att anmärka på, för att därefter visa hundar med olika mindre önskvärda detaljer. Bland annat för tunga hundar och lågställda hundar. Ralf informerade att för korta svansar börjar bli ett problem inom rasen. Ralf visar därefter en hund av utmärkt typ. Det är denna som skall sitta på näthinnan. Huvudet skall vara kort och nospartiet får inte vara för långt. Visar bilder på flera utmärkta huvuden. Pannrynkor är ej önskvärda, inte heller brett ansatta öron. Ralf visar även här en bild på ett utmärkt huvud. Ögonen skall vara mörka och ej vara utåtstående. Visar exempel på ögon som är för ljusa. Max ett 2:apris vid ljusa ögon och ett 3:epris om de är gula. 4

5 Tänder och bett. CK kan ges till hund som saknar alla fyra P1:or och detta kom att diskuteras livligt. Enades om att det svenska raskompendiet skall revideras så att riktlinjerna är desamma som de i Norge. Halsen skall vara kraftig och överlinjen är viktig. Svansens ansättning får inte vara för låg. Både svansen och korset är av betydelse och detta diskuterades. Idealhöjden för en hane är 52 cm och för en tik 49 cm. Är hunden/tiken mer än en centimeter högre eller mer än två centimeter lägre än idealhöjden utesluter det från CK. Mer än fyra centimeter högre eller mer än tre centimeter lägre utesluter från pris. Färgen är viktig, likaså selmärket som skall vara tydligt. Sot får inte förekomma. De skall vara ljusa i underullen. Pälsen, är den i fällning bedöms kvalitén från fall till fall. Masken får inte vara för ljus eller för mörk och Ralf visar exempel på de olika varianterna. Rörelserna skall vara parallella, lätta och effektiva. Diskvalificerande fel: Stubbsvans För mörk eller för ljus Gula eller glasaktiga ögon Underbett Sporrar på bakbenen Mankhöjd +4 cm eller -3 cm från idealhöjd Aggressiv NORSK ÄLGHUND, SVART Nils-Erik Haagenrud Norsk Älghund Svart är en typisk spetshund. Den skall vara kvadratiskt byggd, ha upprättstående öron och svansen upprullad över ryggen. Den skall ha tämligen slätt åtliggande svart päls. Rasen skall vara spänstig, atletisk och ha stolt resning. Nils-Erik inleder med att det är en liten population vilket innebär att vi inte kan vara allt för hård i vår bedömning. Rasen ökar dock i popularitet. 5

6 En norsk älghund svart kan aldrig bli för kort. Den skall vara kvadratisk. Den skall vara kort i kroppen även om tikar tillåts vara något längre. Idealhöjden skall eftersträvas. Den skall även vara svart och ha blank päls och små öron. Den skall vara modig och djärv. Hundar som är nervös eller skäller är egenskaper som inte är önskvärda. Tunga köttiga huvuden, för snipiga huvuden eller tunna underkäkar önskas inte heller. Skallen skall vara i det närmaste flat. Huvudena skall vara helt svarta med mörka ögon. Rasen har idag inga problem med varken bett eller tänder. Öronen skall vara små och styvt uppåtstående. Mjuka öron förekommer och skall uppmärksammas. Det är en lätt hund så benstommen får inte vara allt för grov. Observera att dåliga mankar förekommer. De skall vara välutvecklade. Ryggen skall vara rak och kraftig. Det förekommer för många långa hundar. Det är vanligt med för långa och för branta kors. Detta skall uppmärksammas och vara prisnedsättande. Korset skall vara kort och bara något sluttande. Svansen skall vara högt ansatt och vara hårt rullad över ryggen även om lite på sidan accepteras. Stubbsvans är ej tillåtet och föranleder ett 0-pris även om det idag inte står i rasstandarden. För knappa vinklar i knä och has förekommer och skall uppmärksammas. Rasen har även problem med avsaknad av underull så var uppmärksam på detta. Färgen skall vara helt svart och glänsande. Lite vitt i bröstet får förekomma men en för stor bröstfläck tilldelas högst ett 2:a pris. Vita stickelhår i svansen förekommer också men om det inte syns på lite håll är det acceptabelt. Rödbrun färg förekommer och då ofta vid fällning. Förekommer den rödbruna färgen vid annat tillfälle utesluter detta CK. Vitt på tår är tillåtet men vita sockor är inte önskvärt. Mankhöjden är viktig. 6

7 SVENSK VIT ÄLGHUND Aina Lundmark Svensk Vit Älghund är en medelstor, rektangulär och proportionerligt byggd hund. Den skall vara smidig med god resning och ge ett lugnt men vaket intryck. Aina inleder med att svensk vit älghund är en medelstor välvinklad rektangulär hund. Huvudets form skall vara proportionerligt mellan skalle och nos. Stopet skall vara tydligt markerat. Den skall ha flata kinder. Färgen på nostryffeln diskuterades och Aina påpekade att det egentligen inte har så stor betydelse men att vid två i övrigt likvärdiga hundar går den mörka nosen först. Färgen skall vara vit. Rödgula färger förekommer och hur det skall bedömas måste domaren själv bestämma. Detta skall dock noteras i kritiken. 7

8 KARELSK BJÖRNHUND Kurt Nilsson Karelsk Björnhund är en medelstor, robust och kraftigt byggd hund med yvig päls och upprättstående öron. Den är endast något längre än höjden. Kurt berättar att karelaren är en kraftfull, energisk och arbetande hund. Det förekommer för långa hundar. Det är absolut ingen rektangulär hund men egentligen är den inte kvadratisk heller. Den skall vara näst intill kvadratisk. Skallpartiet skall vara något välvt. De får inte ha kraftiga ögonbrynsbågar men däremot okbågarna skall vara det. Huvudet får inte vara för långt. Öronen skall vara ganska högt ansatta men något utåtpekande. Ögonen skall vara i någon nyans av brunt. Gula ögon är fel. Bröstkorgen skall vara svagt välvd och ha ett tydligt förbröst. Svansar som inte tar i ryggen är vanligt och bör uppmärksammas. Hasvinkeln får inte glömmas på denna ras, den skall vara låg. Pälslängden har varit har varit problem, de har varit för korta. Färgen skall svart med skarpt vita angränsande tecken. Det får aldrig vara över 50% vitt. Karelaren kan aldrig vara för svart men de kan vara för vit. Skriv alltid i kritiken uppskattat värde i förhållande svart/vit. 8

9 HÄLLEFORSHUND Lennart Holmsten Hälleforshunden skall vara en medelstor till stor spetshund av utpräglad jakthundtyp. Kroppsbyggnaden skall vara rektangulär, torr och kraftig med god resning. Den får inte vara tung. Hunden skall ge intryck av att vara stark, modig och energisk. Lennart talar skämtsamt om att han i denna presentation skall frångå tekniken. Det blir inga bilder! Vi skall i stället få se fina representanter för rasen. Han fortsätter med att genom tiderna har rasens typer och temperament förbättrats. Hälleforshunden skäller i skogen men är tyst hemma. Idealet visas i form av en hane av utmärkt typ. Masken på hälleforshunden är önskvärt men enligt rasstandarden inget krav. Bra tassar skall den ha. Höjden särskilt bland tikar är ett problem, det förekommer för låga hundar. Lennart fortsatte med att eftersom avelsbasen inte är så stor ska de inte bedömas allt för hårt, var försiktig med att slå ner på detaljer som inte är viktiga. 9

10 SÖNDAG 15 MARS 2009 Söndagen inleds med en återblick och klargörande av en del frågetecken från lördagen. Tänder och bett, norsk älghund grå och svart Norge bedömer enligt följande: Avsaknad av fyra st P1 kan ges CK Avsaknad av en st P2, utesluter från CK men 1:a pris är OK. Saknas fyra P1 och en P2, OK med 1:a pris men ej CK Saknas två eller fler P2 ges högst ett 2:a pris. Tångbett, högst ett 2:a pris. Sverige bedömer i nuläget enligt följande : Avsaknad av alla fyra P1, utesluter från CK. Andra tänder än P1, högst ett 2:a pris. Tångbett, utesluter från CK. Noterades att standarden bör revideras så att överensstämmelse finns mellan Norge och Sveriges bedömning. 10

11 JÄMTHUND Aina Lundmark Jämthunden är en stor rektangulär spetshund, torr, kraftig och samlad men smidig och med god resning. Kroppen får inte verka lång och inte heller vara för tung. Aina berättar att jämthunden är den fjärde mest registrerade rasen i Sverige. En stor population. Jämthunden är en stor rektangulär spetshund och den skall vara torr, kraftig och samlad. Vad gäller huvudet skall man i kritiken skilja på ett spetsigt huvud och ett tunt nosparti. Det förekommer hundar med oregelbundet bett men det är egentligen inget stort problem och är heller inte ett allvarligt fel. Bröstkorgens djup är viktigt, den skall vara lätt uppdragen. Får absolut inte vara för tung vilket förekommer. Lite veka mellanhänder förekommer och bör uppmärksammas. Aina fortsätter med att korsets längd och lutning är absolut det viktigaste för hunden steglängd. Hon påpekade också att det i kritiken allt för ofta står exempelvis rakt bakställ. Det måste anges tydligare vad som avses, till exempel öppna knäledsvinklar. Välvinklad både fram och bak ger förutsättningar till utmärkta rörelser med harmoni. För korta pälsar börjar förekomma och måste uppmärksammas. Jämthunden skall även ha en bra bottenull och pälsen får inte vara för mjuk. Svansen på hunden som Aina ställt på podiet har en utmärkt svans. Tikens svans diskuterades om den var utmärkt eller mycket god. Ansågs till slut vara mycket bra då den är lite väl knuten. Hanens var också lite längre än tikens. Därefter lämnas de utmärkta hundarna och avvikelser visas i ett bildspel med hundar med för dålig benstomme, kvadratiska hundar och de med dåliga knäleder. 11

12 Bara för att hunden tävlar i jaktklass behöver man inte sätta en 2:a bara för att hunden skall kunna bli jaktchampion. Vi har en stor avelsbas så vi har råd att använda hela prisskalan. Idealhöjden för hanar är 61 cm och för tikar är den 56 cm. Mer än plus/minus 2 cm från idealhöjden utesluter från CK. Hanarna tenderar till att bli högre beroende på att hundar upp till cm tilldelats CK. Även tikarna har en viss tendens till att bli större. Det är inte ovanligt med CK på en tik som är cm. Detta måste skärpas till! Går det inte att mäta hunden ordentligt på grund av ovana finns möjligheten att tilldela KEP. Vad gäller huvudet så önskas inte köttiga kinder. Sänk priset på stora klumpiga huvuden och med för långa nospartier och skriv varför i kritiken. För klena benstommar premieras allt för högt. Det är ett allvarligt fel som inte uppmärksammats i tillräckligt stor grad. Jämthunden skall enligt standarden vara välvinklad. För öppna bakbensvinklar har inte uppmärksammats i tillräckligt hög grad. Päls och färg diskuterades. En slips tilldelas högst ett 2:a pris då detta är arvbart. Svansarna har blivit för öppna! Intrycket på en i övrigt utmärkt hund förstörs så mycket av en dålig svans. Den skall absolut inte få CK! I detta fall måste vi vara tuffa. 12

13 LAJKOR Boo Lundström Boo berättar att det finns många olika typer inom respektive laikaras. Särskilt huvudena förvirrar i ringen. Men alla skall de ha ett relativt lång nosparti och detta gör att inandningsluften värms upp i det kalla klimatet. Vi ser för många östlajkor med för korta nosar och med för markerade stop. Västlajkans skalle skall vara lite smalare vilket är direkt fel på en östlajka. Pälsarna skall ha en mycket bra underull och ytterpälsarna skall vara tåliga och stå emot väder och vind. Skillnaden i svansarna är att östlajkan har en lättare svans som påminner om jämthundens. Västlajkans ska vara mer rullade. Rysk europeisk lajka Rasen är en medelstor, torr och starkt byggd hund med kraftig benstomme och väl utvecklad muskulatur. Boo visar bild på en tik som är lite för lätt men det beror på att hon är så ung. Huvudet skall vara smalare än ett karelarhuvud. Den skall också ha utåtstående hår på sidan av kinden. De ska ha en torr benstomme men kraftig ändå. Gällande färger godkänns en peppar och salt färg men rött är icke önskvärt. 13

14 Västsibirisk lajka Västsibirisk laika är en medelstor, torr och starkt byggd hund. Benstommen skall vara välutvecklad, men inte massiv eller grov. Muskulaturen skall vara stark och väl utvecklad. Västlajkan har ökat i popularitet i Sverige. Den kom hit först 1976 och är således en ganska ny ras här. Det finns många lokala variationer i Ryssland, ca 8-10 raser, vilket ger oss stora variabler. Västlajkan är en lite lättare, lite smalare hund men de tenderar till att vara för små. Kvalitén på dem är inte särskilt bra. Den skall vara relativt tunn i fronten men inte allt för tunn. Den har ett mindre huvud och skall ha förhållandevis stora öron. 14

15 Östsibirisk lajka Östsibirisk laika är en starkt byggd hund med kraftig benstomme och välutvecklad muskulatur. Även inom östlajkan finns det stora lokala variationer. Intrycket ska vara att det är en lite kraftigare hund. En lite bredare skalle och ha lite mer in kinderna. Det är ett problem inom rasen att de är för lätta i typen, för lätta i skallen och har för raka vinklar. Även läpparna är viktiga. De får inte vara köttiga. Östlajkan tenderar till att bli för stor. 15