St: Johanneslogen Västmanland

Transkript

1 Nr: St: Johanneslogen Västmanland Se, jag gör allting nytt! Nej, det är inte jag som skriver som gör allting nytt. Det är ord hämtade ur S:t Johannes uppenbarelse. De handlar om att vi lever i en föränderlig värld och att till och med den värld som skall följa den dag världen vi känner inte finns, skall vara en värld stadd i förändring. Kanske var det detta som en tidigare svensk ärkebiskop syftade på då han hävdade att en kyrka som inte förändras kommer ofelbart att stagnera och självdö. Så är det också med vårt logearbete. Vi måste hela tiden försöka att förnya oss. Vi måste hela tiden våga se framåt, att ta vara på nya möjligheter och att knyta nya bröder till vår brödrakedja. Samtidigt måste vi ta vara på allt det som ligger till grund för vår Orden, det rituella arbetet med sitt fantastiska innehåll, gemenskapen med bröder och fördjupade insikter om oss själva. Vi står inför ett nytt år som kommer att präglas mycket av arbetet med att färdigställa de nya logelokalerna på Termometergatan. För första gången skall vi kunna flytta in i lokaler som vi själva äger och därmed vara med och skapa en stabilare grund för den fortsatta utvecklingen av vårt arbete i Den Konungsliga Konsten. Min förhoppning är att detta arbete skall kunna engagera många bröder och att vi, under 2013, skall ha byggt upp en ny framtid för frimureriet i Västerås. En del av framtiden, som börjar väldigt snart, är att jag skulle vilja träffa alla bröder som just nu innehar graderna I, II och III den 3 januari kl i de nuvarande logelokalerna för att tillsammans med er få titta på hur ert engagemang kan tas tillvara på ett bättre sätt i vår loge. Jag vill ha Dina synpunkter på vårt logearbete och vad vi kan göra för att även göra det nytt. 1

2 I en lite närmare framtid ligger just nu advents- och jultiden. Då jag skriver detta har jag nyss firat den första adventssöndagen och känner, som jag tror att de flesta gör, en blandning av stress och frid som, förhoppningsvis, efterhand övergår i det senare. Jag vill därför uppmana dig att ta vara på den här tiden som kanske kan få handla om mer är julstök, julklappsinköp och jagande efter allt som vi tycker att det måste hinnas med före julen. Ta dig en stund och sitt ner, gärna tillsammans med andra, och läs julevangeliet och fundera på vad det handlar om i ditt liv. Kanske kan du känna att det öppnar en ny dimension av din tillvaro där lugnet och friden får blandas med glädjen och jublet. Kanske lockar det dig att besöka någon av julens alla gudstjänster. Kanske släpper det in någon liten strimma av stjärnglans från en himmel som inte är astronomiskt gripbar. Men för all del Se upp! Det kan innebära att du förändras! Det kan innebära något oväntat! Det kan innebära att det som sägs i Uppenbarelseboken, Se, jag gör allting nytt! kommer att ta sin början hos dig och mig! Och varför inte förresten? Låt oss förnyas så att vi inte stagnerar och självdör! En skön fortsättning på adventstiden önskar jag dig och dina nära och kära och, när vi kommer dit, en God Jul! Per Alkstål OM SJL Västmanland 2

3 S:t Andreaslogen S:t David Höstmörkret har lägrat sig runt våra boningar. Men det innebär inte att det inre ljuset vi alla vårdar har slutat att lysa, det vägleder oss alltjämt i vår vandring. Inom politiken brukar man tala om en ledares första 90 dagar. För egen del som OM i S:t David har mina första 90 dagar passerat och jag börjar så sakta komma in i arbetet. Många överraskningar i den administrativa delen uppdagas och måste åtgärdas. Det känns tryggt att ha en fungerande ämbetsmannakår omkring sig som oförtrutet fortsätter i positiv riktning. Mycket har också hänt som skapar förutsättningar för det fortsatta arbetet. Jag tänker främst på Ordenshuset som nu är inköpt och det arbete som där ligger för våra fötter. Strömmen av förpassningar som möjliggör vår verksamhet är också positiv. Jag talade om engagemang vid min installation och nu när vi drar igång arbetet i det nya ordenshuset så behövs det verkligen. Hur ert engagemang kommer att se ut är upp till var och en, men alla former kommer att efterfrågas och inget är viktigare än det annat. Devisen att kedjan inte är starkare än sin svagaste länk kan nog bildligt visas här. Vår strävan under denna period, och även efteråt, måste utgå från att den frimureriska brödrakedjan i Västmanland är fast som hälleberget. Jag hoppas att många av er har möjlighet att delta på vår terminsavslutning, måltidslogen i grad I den 11 december, och med dessa enkla ord vill jag tillönska er alla och era nära och kära en fridfull jul och ta hand om er och de runt omkring! Väl mött till ett spännande 2013 Carl Arosenius OM S:t David 3

4 Brödraföreningen Sala Frimurarebröder (SaF) Det Västmanlänska frimureriet är på väg in i framtiden! Tänk att äntligen få kliva in i lokaler som vi själva äger. Det känns stort! Vi har just upplevt första advent och därmed firat kyrkans nyår. Sala Frimurarebröder har genomfört sin sista sammankomst för terminen. Jag tycker att arbetet har flutit bra med cirka 20 besökande bröder per gång. Det finns plats för fler, så kom gärna och besök våra sammankomster. Jag kan lova att ni kommer att trivas. För några veckor sedan hade vi vår musikafton. Kjell F. hade lockat med sig Emely McEwan och vi som var där fick uppleva en härlig musikkväll tillammans. Tack Kjell för dina alltid lika trevligt upplagda kvällar! Trots att vi har haft vår sista sammankomst för året så är terminen inte slut än. Som traditionen bjuder serveras det julbord i föreningslokalen, fredagen den 14 december kl Som vanligt gästar oss Salaortens lucia under ledning av Margareta Alkstål. Mer information om detta hittar ni på Ordens hemsida. Jag vill passa på att önska Er alla en skön helg och jag ser fram mot den kommande terminen. Boka in vår kommande högtidsdag som går av stapeln söndagen den 3 februari. Herman Arosenius O Sala Frimurarebröder 4

5 Kapitelbrödraföreningen Hertig Carl När jag skriver detta står det i dagens tidning att vintern är på väg. Det ska bli kallt! Att vara metrolog och prognostisera hur vädret ska bli just där du bor måste vara ett utsatt och ifrågasatt yrke. Alla kan ju några dagar senare kontrollera om det verkligen blev som metrologen förutspådde. Nu när vi går in i advent och julen är i antågande ska jag inta en snällare attityd och åtminstone inte ifrågasätta metrologerna och deras svåra värv. När mörkret faller, vilket vid den här tiden på året sker rätt tidigt, tänds adventsljusstakar och ljusslingor av olika slag, allt för att vi vill sprida ljus i vår omgivning. Men vi kan också sprida ljus och värme av annat slag omkring oss. Vi kan bjuda på vår inre värme genom att kontakta medmänniskor som, särskilt vid denna tid på året och inte minst under julen, kan känna stor ensamhet. Vid varje högtidsdag uppläses valda delar ur Ordens Allmänna Lagar kap 1 och 2. Kanske är det inte fel att öppna OAL och begrunda just Plikten mot nästan. När man blir äldre snurrar jorden fortare - eller har jag fel? Jag tycker inte att det är länge sedan vi hade höstterminens första sammankomst i HC och nu står vi inför 2012 års sista. Den äger rum den 10 december i Västerås i grad VII och föredragshållare är DHU brodern Kent B. Sandberg. Efter, som jag hoppas en sammankomst med många närvarande bröder, tar vi en kort men välbehövlig vila innan vi startar 2013 med sammankomst i grad IX måndagen den 7 januari i Eskilstuna. Föredragshållare då är den för många frimurare välbekante brodern, R&K Jarl Jergmar. Jag vill önska alla, bröder med nära och kära, en God Jul och Ett Gott Nytt År och hoppas att vi även nästa år får många trevliga stunder tillsammans. Leif Jilsmo O Kapitelbrödraföreningen Hertig Carl 5

6 Mälardalens Stewartsloge Ännu ett år närmar sig sitt slut och alla planerar vi nu hur och var och på vilket sätt vi skall fira de stora högtiderna, Lucia, jul och nyår. I skrivandes stund är det grått och trist och regnet strilar ned för tredje dagen i rad. Dessutom varnas det för att det skall komma ganska mycket snö till natten och kallare luft! Under sådana omständigheter är det lätt att bli stressad och samtidigt litet bekymrad inför en till synes lång och mörk vinter. Dessutom blir man litet nostalgisk och tänker på att förr, d.v.s. för många år sedan på den tiden då man var ung eller åtminstone yngre än vad man är i dag då hade man inga bekymmer inför året sista stora helger, bara förväntningar. Vintern var inget problem, all snöskottning sköttes av andra, d.v.s. i regel av far, och vintern var alltid väldigt fin med lagom mycket snö och is. Men det finns ljuspunkter! Nu är vi inne i advent. Väntans gyllene tid. Inte på julafton och tomten som många tror, utan på firandet av Honom som en gång kom och skänkte oss hopp och tro. Firandet i våra fina kyrkor, härlig körmusik och massor av ljus. Lucia, ljusets drottning, som är en lika stor upplevelse varje år när hon med sitt följe lyser upp den mörka decembermorgonen för oss. Alla barnbarnen som övar luciasånger hela hösten för att sjunga för oss på morgonen den 13 december. Att se deras glada ögon som tindrar ikapp med ljusen är alltid lika härligt. Nyårsfirandet, som är festernas högtid med fyrverkerier och festlig mat och dryck. Ja, och sen är det januari och dagarna blir allt längre och mörkret förskingras från himlavalvet så sakta varje dag och sen står det inte på förrän det är vår igen. Stewardslogen har haft ännu ett fint år med ständigt ökad besöksfrekvens från våra bröder. Många härliga receptioner och fantastiska brödramåltider gör att jag ännu en gång känner stor tacksamhet över att ha fått förmånen att arbeta i logen tillsammans med duktiga och trogna ämbetsmän och tacksamma bröder. I november var vi årets värdar för den traditionella gåsmiddagen som blev mycket lyckad. Över 80 gäster fick äta god svartsoppa och en utmärkt gås samt delikat äppelkaka. Kapellet Spiskroken underhöll på sedvanligt skickligt maner och alla damer var rosiga och vackra! Jag vill redan nu rikta ett stort TACK till er alla för det år som gått. Tack för att ni kommer till våra loger. Tack för att ni är positiva och glada. Tack för att ni är Bröder och kan ta del av frimureriets fantastiska gemenskap och budskap. Jag vill önska er alla en härlig och GOD JUL, en fridfull avslutning på detta år och ett GOTT NYTT ÅR! Men bröder! Glöm inte bort att en del har det svårt även under julen. Några är tvingade att ligga på sjukhus, en del är ganska ensamma och allt fler har bekymmer för framtiden med arbetslöshet och ekonomi. Hör av er till de som ni vet behöver känna att de inte är ensamma. Ring, besök eller skicka julkort, eller varför inte hälsa på med en julblomma? Olle Öhrn OM i Mälardalens Stewardsloge 6

7 Frimurarevännernas Förening i Västerås Grundstenen är lagd och det mesta snurrar just nu runt vårt nya ordenshus i Öster. Det är det största projekt som vi någonsin har gett oss in på och här finns möjlighet för alla att göra en insats. Just nu behöver vi fler aktieägare och därmed få in mer pengar så att vi kan köpa byggnadsmaterial. Efter nyår behövs många hjälpande händer för att färdigställa tempelbyggnaden. Alla är Varmt och Broderligt välkomna att delta. Årsavgifter och Autogiro Från och med 2013 bli det möjligt att betala årsavgiften till S:t Johanneslogen Västmanland och till S:t Andreaslogen S:t David 2500 kr via autogiro. Man betalar då 210 kr per månad. Under december kommer blanketter för autogiro att sändas ut till bröderna. Alla bröder av grad I till VI är automatiskt medlemmar i Frimurarevännerna. För övriga bröder är årsavgiften 250 kr. Betala med kort Från och med 2013 kan du betala med kort på logekvällarna. Du kan använda kortet till receptionsavgiften, måltiden, i baren och t.o.m. för bidrag till de behövande. Uppvaktningsservice Om du vill vara med på alla uppvaktningar och kondoleanser under året så kan du ansluta dig till Frimurarvännernas Uppvaktningsservice. Detta gör du genom att betala in lägst 500 kronor till Frimurarevännerna. Den avgiften kan också betalas via autogiro. Bankgiro Frimurarvännernas Plusgiro kommer att upphöra och vi övergår nu till Bankgiro, kontonummer: Detta kommer att användas för kommande inbetalningar av årsavgifter m.m. På sikt, om något år, kommer sedan plusgirokontot att avslutas. Med hopp om en God Vit Jul och ett Gott Nytt År Bo Johnsson O Frimurarevännernas förening i Västmanland 7

8 Ett från hjärtat kommande TACK till alla bröder runt Mälaren för den storstilade uppvaktningen på min 90-årsdag. Bengt Rubensson Köping Bengt fick inte mindre än 143 frimuraruppvaktningar på sin födelsedag. Fyra dagar dessförinnan hade han varit medlem i Frimurarorden i 50 år! Ett hjärtligt tack för gratulationer och gåva till Vännerna på min födelsedag! Broderligen, Peter-Paul Hoffman 8

9 Flygande bröder från Västerås till möte i Volda, Norge (Detta blev infört i den lokala logetidningen för Ålesund- och Voldalogerna nr 3, september 2012) Logen VESTA til den evige ild hade på III-gradslogen fredagen den 7 september 2012 besök av fem bröder från Västerås/Eskilstuna. Planeringen för detta besök började för över ett år sedan och blev koordinerat av John Aase, som också stått för alla kontakter med vår loge. Gästerna kom med privatflyg och landade på Örsta/Volda flygplats tidigt på mötesdagen efter en resa på 3,5 timme. Normalt skulle flygresan ta 2,5 timme, men stark motvind (ca 60 km/t) gjorde att det tog något längre tid. Bröderna som kom var: DM Bo Johnsson (X), FBB Rolf Swartling (X), ABB Lars-Owe Mellberg (VIII) och John Aase (X), alla från Västerås, samt Börje Monsen (X) från Eskilstuna. Alla deltog i vårt logemöte denna afton och fick uppleva ritualen så som vi genomför den. Vi är med i det svenska systemet, men det är likväl många punkter som blir utförda på olika sätt. De besökande satte stor värde på att få uppleva ritualen vid vårt möte och att själv kunna se och få del av den. Bo Johnsson, som var pilot på flygresan och medägare av planet, höll en bra instruktion för denna grad. Talet blev mycket uppskattat av bröderna. Bo har lång erfarenhet som talman, då han i många år har varit talman i Västeråslogen. Vi märkte till vår glädje att samtalen runt borden där våra svenska gäster satt var mycket livliga. Våra gäster låg över på Volda Turisthotel till dagen därpå. Nästa dag blev gästerna inbjudna att ligga över i John Aases hytta i Stigedalen. Vädret var inte det bästa, men som tur var kom solen fram senare på dagen. Alla installerades och fick information av John om området och kunde ta del av den fina naturupplevelsen man får i detta landskap. Vi fick mycket god servering av Ingalill Aase, med hjälp av Margot Johnsson och Kirsti Winjevoll. Diskussionen var livlig och behandlade många frimureriska teman och nådde sin höjdpunkt på kvällen i Johns brännhete bastu. Det blev en fin rening av kropp och själ innan man gick till sängs. Våra gäster startade mot Västerås på söndagen kl. 18:15 och var framme kl. 20:30. 9

10 Från vänster: Rolf Swartling, Bo Johnsson, Margot Johnsson, Lars-Owe Mellberg, Börje Monsen och John Aase Nytt logehus för logerna i Västerås Vid samtalen med John Aase, som är broder i Västerås, berättade han att man nu har köpt en fastighet som skall användas av alla frimurarlogerna i Västerås. Planerna är att ombyggnaden av det nya logehuset skall vara färdig nästa höst. John ser mycket positivt på köpet av det nya huset. Kanske borde bröderna i Ålesund med omnejd ta sig en tur till Västerås nästa höst och uppleva frimureriet i det nya huset. Erfarenheten visar att Ålesundsbröderna är duktiga på att arrangera sådana resor. Jag var själv med på den resan som arrangerades 7-11 oktober 1991 till Västerås. Vänskapen till familjen Ingalill och John Aase började på den turen. Av Björn Winjevoll (X) 10

11 Marias återkomst Magnificat, Marias Lovsång, sjungs och hon finns med i Kyrkoåret och i psalmboken, men avbildad i kyrkorummet mera sällan. Det sker dock en successiv förändring allt eftersom behovet av hennes synliga närvaro tilltar. Inte som ett föremål berättande om gången tid, utan som levande närvaro. Mitt möte med henne i Uppsala domkyrka blev betydelsefullt. Turistströmmen var på väg ut. Det skulle bli Aftonsång. Min gudson och jag kom gående, hand i hand, mot strömmen av människor i domkyrkans koromgång. Det blev trängsel mitt för Wasakoret. Men var fanns statyn av Jungfrun Maria som han skulle visa mig? "Ursäkta Damen, men kan jag få komma förbi"? sa jag artigt. Min gudson ryckte mig skrattande i armen och utbrast: "Det är ju hon, Maria! Henne som du talar med! Alldeles bestört vände jag mig igen till den lilla kvinnan med de vackra ögonen. "Åh, jag ber tusen gånger om ursäkt... men, Maria, är det verkligen du? Vi blev stående där, vi tre: Maria, min gudson och jag. Hon har blivit en Medvandrare. Hon stod där, så förundrad. Hon hade liksom stannat upp i vandringen tillsammans med de andra besökarna. Där anades en tvekan. Är jag välkommen här? Jag föreställde mig hennes reflektioner Jag minns ju mycket väl när han kastade ut mig! Han flyttade själv in här med sin familj för att ihågkommas. Nu är alltså min gamla plats upptagen och kommer att så förbli. Det är kanske lika bra att jag får stå här på golvet bland människorna som kommer och går. Man reagerar på så många olika sätt. En och annan undrar vem jag är. Det händer rätt ofta att någon tilltalar mig. Samtalet blir lite hastigt och generat. En gång, för ett par år sedan, kom en äldre man och hans gudson. Jag kände igen dem från andra tillfällen. Den unge mannen ville visa vem jag var, kvinnan på golvet där i koromgången. De stod där, hand i hand, framför mig och jag visste att det var sista gången som de båda var tillsammans. 11

12 Presentationen av mig var gudsonens avskedsgåva till sin gudfar. Jag tror att möten med mig är betydelsefulla och därför är det bäst att jag står där jag står, mitt ibland människorna, här på golvet i Uppsalakatedralens koromgång. Jag har blivit en Medvandrare till dem. På ett mycket oväntat sätt har Guds Moder Maria återvänt till sin gotiska katedral. På 4:e söndagen i Advent firas en av Mariadagarna! Lukas 1: Med önskan om ett Gott Nytt Kyrkoår! Curt W. Östlund 12

13 Psaltarens Herdepsalm en frimurerisk betraktelse De kanske mest kända böckerna i GT är Psaltaren och Ordspråksboken. I vart fall är det dessa två böcker som citeras mest i Nya Testamentet (NT). Jag tänkte uppehålla mig vid en psalm i Psaltaren som jag är särskilt förtjust i. Inte bara för dess vackra poesi utan även för det budskap som den förmedlar. Psaltaren är GT:s sång- och bönbok. Ordet är sprunget ur grekiskans psaltérion, strängaspel. Ordet psalm (psalmo) betyder för övrigt ungefär vid strängspel sjungen. Psaltaren innehåller 150 psalmer, fördelade på fem böcker. Den psalm vi ska titta närmare på är psalm 23 i Psaltaren, mer känd som Herdepsalmen. Den kan väl mäta sig med sådana kända bibelord som de tio budorden och skapelseberättelsen. En sökning på nätet på psalm 23 gav många träffar, främst engelskspråkiga hemsidor. Herdepsalmen har uppenbarligen inspirerat såväl konstnärer som musiker. Det finns en uppsjö av religiösa artiklar om psalmen, och därutöver roliga analogier som bygger på texten. Allt dock på engelska. Hur kommer det sig att Herdepsalmen inte hyllas eller uppskattas i lika stor utsträckning i vårt land? Det kan ju rimligtvis inte bero på psalmens poetiska skönhet, inte heller på dess tilltalande budskap. Jag har inget riktigt bra svar på den frågan, men vid en jämförelse mellan den svenska versionen (1999 års Bibelkommission) och den engelska så föredrar jag den senare, särskilt kung James bibelversion från Det finns en litterär tyngd och skönhet i de engelska orden som jag tycker de svenska inte gör rättvisa. Måhända ligger förklaringen i detta. Avgör själva. Båda den engelska (King James) och svenska versionen återges här. Psalm 23 inleds med orden En psalm av David. Som med mycket annat i GT är lite känt om psalmens ursprung. Kung David, israeliternas störste kung, anses emellertid har varit en framstående diktare och betraktas som upphovsman till denna och ett 70-tal andra psalmer i Psaltaren. Kung David var far till kung Salomo, men till skillnad från Salomo anses dock David enligt rådande uppfattning vara en fiktiv person. Hur det är med den saken får andra bedöma. Att Herdepsalmen specifikt tillskrivs David beror på dess inledande verser, framför allt den första Herren är min herde. Kung David var själv fåraherde i unga dar, och fann inspiration till psalmen från denna tid. I litteraturen finns djupare tolkningar av psalmen. Några ser spår av judarnas uttåg ur Egypten i texten, medan andra ser en beskrivning av en ritual i Templet i Jerusalem. Men om psalmen skall tillskrivas David, så tillkom den långt före Templets uppförande. David nekades ju av Gud att uppföra ett tempel. Det var först kung Davids son med Batseba, Salomo, som kunde påbörja och slutföra tempelbygget. Men låt oss nu titta närmare på Herdepsalmen. Mitt syfte med denna artikel är att studera psalmen ur ett frimureriskt perspektiv. Psalm 23 har ett tydligt herdetema. Psalmen inleds också med orden: Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. 13

14 Ordet får eller lamm nämns aldrig i psalmen. Herden och fåren (lammen) är emellertid en vanligt förekommande bild i Bibeln, och betecknar ofta Guds omsorg och vård. Detsamma får sägas om psalmen. I den andra hälften av psalmen har Gud nämligen rollen omsorgsfull värd. A propå lamm så symboliserar lammet inom den kristna kyrkan Jesus Kristus offerdöd på korset, varmed han tog på sig mänsklighetens synd. På latin Agnus Dei (Guds lamm). Beteckningen har sitt ursprung i Johannesevangeliet där Johannes Döparen säger om Jesus: Där är Guds lamm som tar bort världens synd (Ecce Agnus Dei qui tollit peccata mundi, Johannes 1:29). Därför är lammet ett av Johannes Döparens attribut. Lammet var ett vanligt motiv på de engelska tempelriddarnas sigill och i Rosslyn Chapel finns det en figurin, en ängel, som just håller i ett sådant sigill föreställande Agnus Dei. Lammet förekommer också i Temple Church i London. En kuriositet i sammanhanget är att de franska tempelriddarna inte använde Agnus Dei i lika stor utsträckning på sina sigill som sina engelska bröder. Här förekom istället symboler för Klippdomen (i Jerusalem), två riddare på en häst och Abrasax. Den sistnämnda komplexa och mystiska symbolen kan fylla en egen artikel. Psalm 23 låter oss alltså förstå att Gud är den gode herden och att vi är fåren. Inte rädda eller passiva boskap, utan uppmärksamma följeslagare som förstår att följa den som leder mig på rätta vägar. Vår Herde känner till de gröna ängar och de lugna vatten som ger mig ny kraft. I detta läser jag in att vi endast når dessa gröna ängar och lugna vatten genom att lojalt följa Vår Herde. Att göra uppror mot honom är att göra uppror mot mina egna intressen. Och att vi bör tänka på detta när vi blir frestade att gå våra egna vägar hellre än Vår Herdes. Som frimurare får detta mig att tänka på den räta vinkeln. Den är ju bland annat tecknet för vår rätvinkliga jordevandring. Om vi lever rätvinkligt, så skall den Trefalt Store Byggmästaren innesluta oss i sin oändliga kärlek. Vi påminns om detta i den första gradens arbetstavla. I den högra delen finns några symboler som skall föra våra tankar till det Högsta Väsendet självt, på den oändliga kärleken, som skall mottaga alla människor som lever ett rätlinjigt liv. Vi påminns också om mursleven, hammaren och cirkeln, alla symboler för hur vi ska leva rätt. Vi måste påminna oss om detta varje dag, liksom fåren varje dag måste be sin herde om ledning till nya gröna ängar och lugna vatten. Nästa avsnitt i psalmen rundar av Guds roll som herde. Här sker en transformering från omvårdnad till skydd. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Den rätta vägen kan mycket väl leda oss genom mörka raviner och besvärliga vad, men Vår Herde lugnar oss. Vad Herdepsalmen vill säga oss är att vi i motsvarande mån får genomgå svåra prövningar i livet, men att Gud finns alltid där för att hjälpa oss. Texten ger inte sken av att ondskan inte skulle drabba oss i skydd av Vår Herde. Nej, den finns där och den återkommer. Som frimurare strävar vi efter att bli bättre människor. Men det arbetet blir vi aldrig färdiga med! 14

15 Ondskan kan drabba även den bäste. Men, med den Trefalt Store Byggmästarens sinnebilder för våra ögon fruktar jag [inte] något ont. Läs och lyssna till kraften i orden ty du är med mig. Hur underbart är det inte att aldrig vara ensam, särskilt när faran eller för den delen olyckan, sjukdomen eller sorgen slår till i vårt liv. Som frimurare kan man känna tillit till att man aldrig är ensam. Vi är bröder både i en nära och en universell mening eftersom vi hyllar samma värden. Ett av dessa är caritas, den oegennyttiga kärleken till våra medmänniskor, uttryckt i handling. Det finns dock en intressant skillnad i denna del av psalmen mellan den svenska texten och kung James Bibel. Så här lyder den engelska texten enligt ovan: Yea, though I walk through the valley of the shadow of death, I will fear no evil: for thou art with me; thy rod and thy staff they comfort me. För mig har den engelska texten en djupare symbolisk innebörd, ur ett frimureriskt perspektiv. Här är döden tydligt representerad, vilket den inte är i den svenska texten. Men döden representerar här något hoppfullt. Om vi studerar den engelska versionen närmare så noterar den uppmärksamme läsaren att vi inte vandrar i dalen utan genom den ( through the valley ). Vi är alltså inte där för att stanna. Observera också att vi inte vandrar genom dödens dal ( the valley of death ). Vi vandrar genom dödsskuggans dal ( the valley of the shadow of death ). Det är en stor skillnad. Med den valda formuleringen har döden som realitet besegrats och blott dess skugga finns kvar. Om det finns en skugga så måste det finnas ljus någonstans. På vår frimureriska vandring går vi symboliskt från mörker till ljus. Detta åskådliggörs i våra symboler och ritualer. Tänk till exempel på logens öppnande, den sexuddiga stjärnans gudomliga ljus eller på föreningsbandet! Vi behöver därför inte vara rädda för den skugga som faller över oss då och då, lika lite som för ormens skugga. Dödens skugga kan aldrig skada oss så länge vi vandrar i odödlighetens ljus. Det är synd att 1991 års Bibelkommission förstört textens budskap på det sätt man gjort. I 1917 års svenska bibelversion stod att läsa: Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont. Hur kom det sig att dödsskuggans dal blev mörkaste dal? Käppen och staven är typiska herdesymboler, men har de någon djupare innebörd än som redskap för att klubba vilt som vill skada flocken, respektive fånga in vilsna får? Staven förekommer på andra håll i Bibeln. Adam valde en gren för att göra en stav som han kunde stödja sig mot. Moses stav förvandlades till en orm när han kastade den mot marken. Staven och käppen kan därför i biblisk mening symbolisera både styrka/makt eller stöd/skydd. Staven förekommer även inom vårt frimureri. Kanske är den en symbol för vår strävan att nå den Eviges rättfärdighet. Vi får inte stanna på samma nivå hela livet. Staven vill hjälpa oss uppåt en lodlina mot himmelen och vår strävan mot ljuset? Den kan också symbolisera en hävstång. 15

16 Archimedes sade: Ge mig en fast punkt och jag kan flytta världen. Staven påminner oss här både om konsten och vetenskapen och dessutom om trons kraft. Låt oss nu titta på de sista versraderna. Här skiftar temat. Gud övergår från att vara en herde till att bli vår värd. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till bredden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever. I det Heliga landet brukade värden vid särskilda tillfällen smörja en gästs huvud med olja som ett tecken på respekt och gästfrihet (se Lukas 7:46). Den till brädden fyllda bägaren är ett tecken på överflöd. Det är fest. Det finns mat och dryck till alla. Gud ger tillräckligt, och mer därtill. Jesus liknade själv det Himmelska Riket vid ett bröllop (Matteus ). De som följer Guds väg kan alltså räkna med obegränsade välsignelser i Guds rike. Dock lurar även faran här. Våra fiender är där i vår åsyn, men de kan inte skada oss eftersom vi står under beskydd av en Kraft som är mycket starkare. Återigen påminns vi om den ohuggna stenen. Ordet fiender ser jag som ett metaforiskt uttryck för bland annat de brister som vi bröder dagligen måste städa och mejsla bort. Jag tänker till exempel på avundsjuka, maktbegär, egoism allt som står i motsättning till frimureriets värdesystem. En intressant notering är att NT använder samma typ av metafor för himmelriket. De som har blivit rättfärdiga genom lammets blod, Jesus Kristus, står inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon. (Uppenbarelseboken 7:15-17). Att befinna sig i Guds hus och åtnjuta överflöd verkar gå hand i hand. Lägg även märke till herdetemat som finns i Herdepsalmens första del. Den avslutande delen påminner oss frimurare om en av våra viktigaste dygder. Barmhärtigheten står alltid i centrum för vår strävan. Den gör oss fullkomliga genom att göra andra fullkomliga. Utan barmhärtigheten skulle vi aldrig kunna bestå provet en gång. Jag tycker att Herdepsalmen förtjänar mer uppmärksamhet än den fått. Dess enkla budskap om att ha tilltro till att Gud leder oss rätt, även i de mörkaste av tider och dess glädjefyllda och måleriska bild av Guds välsignelser, kan stärka tron hos vem som helst i de svåraste stunder. Bröder, läs varje vers och reflektera över vad orden säger till oss. I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud (Johannes 1:1). Manólis Nymark 16

17 Allmänreligiös loge grundad Efter många turer är den första allmänreligiösa logen för Sverige grundad. Logen heter Telge och har Södertälje som sin hemvist därav logens namn. Sammanträden kommer att hållas i det nya frimurarhuset Igelsta gård. Målet är att tre likadana loger så småningom ska börja sitt arbete i Sverige. Grundandet har gjorts i samråd med SFMO. Ömsesidigt besöksrätt finns efter vedertagen sed. År 1756 instiftades logen S:t Augustin i Stockholm för att verka i Finland. Ett par år senare hölls det första sammanträdet i Åbo. Sedan flyttades logen till Helsingfors där det första sammanträdet hölls på Augustinerdagen 28 augusti 1762 alltså för 250 år sedan. Av S:t Augustin utvecklades sedermera det som i dag kallas för Storcapitlet i Finland (SCF), tillika den sjätte fördelningen i SFMO. De har exakt samma ritualer och språk som vi. De sorterar alltså fortfarande under Svenska frimurarorden, trots att Finland däremellan har tillhört tsarens Ryssland i 100 år och sedan 95 år är en självständig stat. Sådant kan bara hända inom frimureriet! Nu har det motsatta inträffat: En loge har grundats i Finland för att börja arbeta i Sverige. De finska ritualerna för blå loger motsvarande våra Johannesloger kommer från Storlogen New York. Hemvändande utvandrarna tog dem med sig när Finland blivit självständigt Till en början var tanken att praktisera det svenska systemet, men Stockholm var inte intresserat tvärtom dessvärre. USA fick tidigt sina ritualer från England. De bevarades väl där och är idag kanske närmast de urgamla ritualerna. De kallas idag för Thomas Webb-ritualer. Några smärre ändringar och förkortningar gjordes när de översattes till finska. Idag praktiseras de på fem språk: finska, svenska, engelska, tyska och estniska; tidigare bara i Finland och Estland men nu alltså även i Sverige. Telges bakgrund Den första logen Telge enligt finska modellen har haft sitt första sammanträde. Enligt frimureriet i Finland är de första tre graderna allmänreligiösa. Sedan blir det två vägar för fortsatt vandring: de kristna skottska graderna 4 till 33 samt de nummerlösa York-graderna. Av de sistnämnda är Märkesmästargraderna, Royal Mariner samt Royal Arch-graderna, även de allmänreligiösa. De följande riddargraderna samt konklaven vilar på kristen grund precis som de svenska graderna. Detta innebär att icke-kristna kan bli frimurare och vandra genom alla allmänreligiösa grader. Den första recipienten är redan utnämnd. Telges grundläggande sammanträde hölls i frimurarhuset i Helsingfors på Kaserngatan nu i höstas. Enligt finskt manér har man nationsflaggan i nordost i logerummet. Logen öppnas alltid med hederstecken för flaggan. Denna gång fanns det två flaggor: den finska och den svenska. Det tog sin tid för ömsesidigt samarbete att komma så här långt; närmare sagt från år 1922 till 2012: Alltså 90 år! 17

18 Tilläggsgraderna i Finland kommer från England. De kallas just för tilläggsgrader inte högre grader. Man tycker inte att det kan finnas någonting högre än S:t Johannes mästare. Nämnas kan att det t.ex. i Danmark finns två allmänreligiösa riter: Schröderriten samt Laugbrödernas Emulationrit. Dessa två tregradiga frimureriska enheter sorterar under Den danska Storlogen som har den svenska riten. Ömsesidigt besöksrätt finns. Sammanfattning: En nygammal frimurerisk dimension för svenska frimureriet. Har du någon vän som har intresse för frimureriet men har inte kunnat recipieras på grund av annan religion? Nu kan du informera honom om Telgelogen. Förutom de sedvanliga förutsättningarna för inträde måste han vara bosatt i Sverige och tro på en högre makt. So mote it be - Ske allt så! Tapani Graae *** Bröder av alla grader! Visst vore det väl trevligt om Arosbladet blev lite fylligare (som det här numret)? Vi har infört återkommande boktips och provat med vintips som det vore roligt att kunna fortsätta med (intresserade bröder, hör av er) och varför inte en liten ruta med matrecept? Bröder som har varit med om något spännande, tankeväckande, intressant eller rentav dråpligt inom frimureriet eller kanske vill berätta (nollgradigt) om en fantastisk reception är mycket välkomna att skicka in bidrag till redaktören (se nedan). Ni behöver inte fundera på det stilistiska eller tycka att det ni skriver kanske inte duger. Med ert samtycke åtar jag mig att fixa till och ändra om det skulle behövas. Och skicka gärna med bilder! Material till kommande Arosblad skickas till: Jan Malmsjö Mossboda RUNHÄLLEN Tele: Mobil: E-post: jan.malmsjo@telia.com 18

19 Boktipset Den stora lögnen och den stora sanningen av Bo Giertz, Kyrkliga Förbundets Bokförlag, 1993 Det kan vara svårt att hitta den här utmärkta boken numera i den allmänna handeln, men den finns på biblioteken och antikvariskt. Baksidestext: När denna bok 1945 först kom ut upplevde den sex upplagor inom ett år. Efter 25 år kom den tionde upplagan (och 1993 den elfte, översedda upplagan). Det här är ett ungdomsverk av (senare) biskop Bo Giertz. Den förutsades redan från början bli ett av de klassiska verken i vår religiösa litteratur. Boken presenterar de kristna grundsanningarna på ett sätt som jag aldrig har sett någon annanstans. Giertz talar inte bara om en stor lögn, utan om många som alla innefattas däri. Den första han nämner är Det finns ingen Gud och fortsättningsvis citerar jag författaren: Själv känner jag den lögnen ganska väl, ty jag har trott på den i sex års tid trott på den så fullt och fast, som bara en medveten materialist kan göra. Därför vet jag också på ett ungefär, hur den människa argumenterar, som tror på den stora lögnen, att det icke finnes någon Gud om hon nu har några skäl för sin tro och inte bara är en tom och tanklös eftersägare. I nio fall av tio tänker hon ungefär så här: Det finns ingen Gud, ty den vetenskapliga världsbilden har ingen plats för Gud och inget behov av honom heller, eftersom den har visat oss, att universum är en maskin, ett urverk av materia, som rör sig efter eviga och oföränderliga lagar. Det blev så självklart, att man alldeles glömde bort, att vetenskapen i själva verket aldrig har bevisat annat än att den mekaniska världsförklaringen passade in på vissa områden av fysiken och alltså gällde för vissa delar av den döda naturen. Men sedan återstod den levande naturen, både biologin och allt som hörde till själslivet, som ännu hade trotsat varje mekanisk förklaring. Man hade helt enkelt tagit för givet, att även dessa livsområden en gång skulle kunna passas in i det materialistiska systemet. Den som vill få mig att tro, att ett djur icke är något annat än en maskin, han får först vara så god och konstruera ett lokomotiv, som inte bara smörjer sig självt, reparerar sig självt och självt ger sig ut till sitt arbete om morgnarna, utan som också sätter andra små lokomotiv till världen. Den Stora Sanningen, som en lidande värld längtar efter, och som varje stackars människa får fly till, när hon börjar finna livet meningslöst, den lyder först och främst så: Gud lever. Det finns en Gud, en levande Gud, som ingalunda har glömt sina människobarn. Den levande Guden sänder oss alltjämt bud. Han talar och säger: När du söker Herren, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ. 19

20 Nya bröder Måltidsanmälan i Västerås! Vi måste skärpa oss och se till så att måltidsanmälningarna fungerar. Det händer alltför ofta att maten inte räcker till (eller att det vid enstaka tillfällen blir massor över) för att vi glömmer att anmäla oss till måltiderna. Det duger inte att strunta i anmälningen och ändå gå till bords! Broder Sven Svensson är visserligen duktig på att gissa sig till hur många som kan tänkas komma, men det behöver inte vara så och det skall inte vara så! Anmäl er till måltiden genom att kontakta Sven: Sven Svensson: sven.svensson@vasteras.se Tele: eller

21 Nisse har gått vilse i öknen Nisse har gått vilse bland bergen i stenöknen Aqua Putsveq och är nära att törsta ihjäl. Hans enda chans är att hitta till Vårens dal Wadi Aviv i tid. Nisse kommer till en hålväg där stigen delar sig, med en fortsättning åt vänster och en åt höger. Han vet att Vårens dal ligger åt det ena hållet och att han är räddad om han kan ta sig dit. Men den andra stigen leder till Dödens dal Wadi Qaputt där det inte finns en droppe vatten, men däremot massor av skorpioner och giftormar. Väljer Nisse fel väg så har han satt sin sista potatis! Mitt i vägskälet sitter en gammal eremit framför en grotta (hur eremiten bär sig åt för att överleva där kan vi strunta i) och Nisse bestämmer sig för att fråga efter vägen till Vårens dal. Problemet är att Nisse bara får ställa en enda fråga och han vet att eremiten talar sanning varannan gång som någon ställer en fråga till honom och osanning varannan gång (det står så på skylten bredvid grottan). Hur ska Nisse formulera sin enda fråga för att vara säker på att verkligen komma till Vårens dal? Första rätta svaret, mejlat till redaktören med förklaring, belönas med en tomteluva. (Lösning i nästa Arosblad.) 21

22 Glöm inte Frimurarevännerna! Gläds med Dina Bröder då de har anledning att vara glada genom att betala in ett belopp till Frimurarevännerna! Då Bröderna behöver Din medkänsla, kom ihåg dem genom Frimurarevännerna! Adressaten får en vacker adress, anpassad efter tillfället. För en gåva på (minst) 500 kr får man vara med på alla gratulationsutskick under ett år. Vi har nu tagit fram nya adresser med ett konvolut i fyrfärgstryck enlig nedan. Inbetalning sker till Frimurarnas Förening i Västmanland Bankgiro:

23 Frimurarlogerna, Regattagatan 22 A, Västerås. Våra nya lokaler i Talltorp, se nästa sida. SÅ KOMMER MAN TILL FRIMURARLOGERNA! Med Bil: E18 österifrån till vänster i Talltorpsmotet E18 västerifrån till höger i Talltorpsmotet och följ Österleden genom rondellen till Logen Björnövägen från stan till höger i rondellen vid Österleden och till Logen Ingång endast från Regattagatan Med Buss: Till Logen: Linje 10 till ÖSTER MÄLARSTRAND från Bäckby- Råby- Vetterslund- Centrum- Viksäng-Hamre med avstigning vid vändplats ovanför Logen. Från Logen: Linje 98 till CENTRUM via Hamre- Viksäng-Lasarettet med påstigning på Björnövägen (hpl Vinggatan) Notera ändrade parkeringsförhållanden! För parkering vid Logen gäller följande: Den enda tillåtna parkeringen är: Gästparkeringen mot Lidl Övriga platser är förhyrda och Carpark bötfäller. Ingång från Regattagatan 22A 23

24 24