Kulturhistorisk förstudie Helgumsdeltat

Transkript

1 Kulturhistorisk förstudie Helgumsdeltat Socken: Helgum Kommun: Sollefteå Landskap: Ångermanland Län: Västernorrland Britt-Marie Hägerman och David Loeffler Avdelningen för dokumentation Murberget Länsmuseet Västernorrland Rapportnummer 2012:19

2 Murberget Länsmuseet Västernorrlands dnr: 2011/352 Län: Västernorrland Landskap: Ångermanland Kommun: Sollefteå Socken: Helgum Ekonomiska kartblad: 19G 3j Holmstrand, 19H 3a Storrådberget, 19G 2j Långmyrberget och 19H 2a Helgum Kulturhistorisk förstudie Helgumsdeltat. Britt-Marie Hägerman och David Loeffler Rapport från Murberget 2012:19 ISSN Murberget Länsmuseet Västernorrland, Härnösand och Helgums Hembygdsförening Omslagsbild: Flygfoto över Faxälven, Fotat mot nordväst och mot utrednings Murberget Länsmuseet Västernorrlands bildarkiv. Foto Bengtsfors Flygfoto AB.

3 Sammanfattning Inför planerna att skapa ett naturreservat i Helgumsdeltat har Helgums Hembygdsförening låtit genomföra en frivillig kulturhistorisk förstudie som planeringsunderlag. Underlaget kan även användas inför en eventuell framtida kulturhistorisk fältinventering av Murberget Länsmuseet Västernorrland genomförde utredningen som omfattade en byråinventering bestående av käll- och arkivstudier. Utredningsområdet, som ligger cirka 2 mil nordväst om Sollefteå, är ett flackt deltalandskap, meter över havet. Enligt jordartskartan består deltat av lätt eroderande älv- och svämsediment, huvudsakligen sand. Riksantikvarieämbetet genomförde kulturhistoriska inventeringar i området och Vid de tillfällena registrerades fem kulturlämningar inom utredningsområdet, varav en fast fornlämning (boplats med fynd av skärvsten), tre övriga kulturhistoriska lämningar (fyndplats för pilspets, fornlämningsliknande lämning, kolningsgropar) och en uppgift om sågplats/mjölkvarn. Inga andra arkeologiska eller antikvariska undersökningar har genomförts i utrednings Genomgång av källor och arkiv visar att det inom utredningsområdet finns minst 36 lägen där potentiella kulturhistoriska förekomma. Några kan vara från förhistorisk tid (sten- och järnålder). De flesta är dock från historiskt tid och kan sättas i samband med samernas markanvändning, med jordbruksbygdens framväxt och utnyttjande samt lämningar som hör ihop med jakt, fiske, flottning, skogsbruk samt sjö- och ångbåtstrafik. Utöver de potentiella lägena finns 17 äldre stigar/vägar som har identifierats genom det äldre kartmaterialet. Tidigare erfarenheter har visat att längs med äldre stigar/vägar kan ytterligare kulturhistoriska lämningar av olika slag finnas. 1

4

5 Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 INLEDNING... 5 SYFTE... 5 PROJEKTOMRÅDE... 5 FÖRSTUDIENS GENOMFÖRANDE... 6 OMRÅDESBESKRIVNING... 7 REDOVISNING AV KÄLL- OCH ARKIVSTUDIERNA... 7 KULTURHISTORISKA INVENTERINGAR... 7 ARKEOLOGISKA FYND OCH FYNDSAMLINGAR... 7 ORTNAMN... 9 ÄLDRE KARTMATERIAL OCH MARKANVÄNDNING... 9 SAMISK MARKANVÄNDNING BEBYGGELSE OCH BYGGNADSMINNEN KULTURMILJÖER OCH RIKSINTRESSEN RESULTAT REFERENSER LITTERATURLISTA HISTORISKT KARTMATERIAL INTERNET TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER

6

7 Inledning Inför planerna att skapa ett naturreservat i Helgumsdeltat och därmed göra området tillgängligt för allmänheten samt utveckla turistnäringen genom att bland annat lyfta fram områdets kulturella värden har Helgums Hembygdsförening låtit genomföra en frivillig kulturhistorisk förstudie som planeringsunderlag. Underlaget kan även användas inför en eventuell framtida kulturhistorisk fältinventering av Murberget Länsmuseet Västernorrland genomförde utredningen som omfattade en byråinventering bestående av käll- och arkivstudier. Figur 1. Utdrag ur fastighetskartan med utredningsområdet markerat med svart heldragen linje. Skala cirka 1: Syfte Syftet med käll- och arkivstudien är att byråmässigt kartlägga de olika kulturvärden som finns eller kan finnas i utrednings Genom att bilda en uppfattning om vilka kulturhistoriska lämningar som finns och/eller kan finnas inom området kan man även göra en bedömning av områdets kulturhistoriska karaktär under förhistorisk och historisk tid. Projektområde Utredningsområdet är 855 hektar stort och omfattar Faxälvens utlopp i norra delen av Helgumssjön. Området ligger cirka 2 mil nordväst om Sollefteå. Fyra ekonomiska kartblad berörs av utredningen: 19G 2j Långmyrberget, 19G 3j Holmstrand, 19H 2a Helgum och 19H 3a Storrådberget. 5

8 Figur 2. Utredningsområdet (orange linje) berör delar av fyra ekonomiska kartblad. Enligt FMIS finns kring utredningsområdet flera registrerade kulturhistoriska lämningar (rödmarkering) samt innanför utredningsområdet fem kulturhistoriska lämningar (rödmarkering med nummer, se även tabell 1). Skala cirka 1: Förstudiens genomförande Förstudien har omfattat en byråinventering där följande materialkategorier har gåtts igenom: Registrerade kulturhistoriska lämningar i Riksantikvarieämbetets (Raä) fornminnesinformationssystem (FMIS). Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister (BBR). Äldre belägg och uppteckningar av ortnamn i databasen vid Institutionen för språk och folkminnen (SOFI). Arkeologiska fynd och fyndsamlingar i Statens historiska museums databas (SHM). Allmänna kartor, tryckta historiska kartor samt lantmäteriakter med kartor i lantmäteriets karttjänst på internet (LMV). Topografisk och antikvarisk litteratur på Kungliga Bibliotekets och Vitterhetsakademiens biblioteks databaser (LIBRIS respektive VITALIS). Länsstyrelsen i Västernorrlands läns presentationer av värdefulla natur- och kulturmiljöer (RIKMV). Murberget Länsmuseet Västernorrlands topografiska diarium, bildarkiv och kartarkiv. 6

9 Registrerade kulturhistoriska lämningar i Skogsstyrelsens databas (KOTTEN). Rennäringens markanvändning och riksintressen i samebyarnas databas (IRENMARK). Områdesbeskrivning Utredningsområdet består av ett meandrande deltalandskap vid Helgumssjöns norra ände. Enligt jordartskartan består deltat av lätt eroderade älv- och svämsediment, huvudsakligen sand. Det borde innebära att deltaområdet genom vattnets inverkan varit i ständig omvandling. Dock har förändringen, enligt det äldre kartmaterialet, inte varit så stor under de senaste 300 åren. Det flacka deltalandskapet ligger idag meter över havet och därmed under högsta kustlinjen (HK) som i denna trakt låg cirka 255 meter över havet. Deltalandskapet är omgivet av en smal dalgångs- och jordbruksbygd som i sin tur omges av en kuperad och skogsbeklädd terräng. De närmast liggande jordbruksbyarna är, på Faxälvens norra sida, Holmstrand, Gagnet, Mo, Våge samt Rådom, och på södra sidan Yttre Holmsta, Krokböle och Västby. De har alla haft del i marken inom utredningsområdet där de bland annat bedrivit slåtter. I utredningsområdet finns idag, enligt kartmaterialet, 20 byggnader (hus/stugor) varav cirka hälften är ensamliggande medan de återstående är grupperade parvis eller i grupper av fyra. Redovisning av käll- och arkivstudierna Kulturhistoriska inventeringar Denna del av Norrland har vid olika tillfällen fornminnesinventerats av Riksantikvarieämbetet (Raä). Första gången var i samband med utgivningen av ekonomiska kartan och vid andragångsinventeringen 1994, i samband med kartans revidering. Sammanlagt registrerades fem kulturlämningar inom utredningsområdet, varav en fast fornlämning, tre övriga kulturhistoriska lämningar och en uppgift om en plats där en såg och flera mjölkvarnar legat (figur 2, tabell 1). Faxälven började byggas ut för vattenkraft Inför dämning och korttidsreglering av Helgumssjön 1977 begärde Raä att en kulturhistorisk inventering skulle genomföras (Raä dnr 340/77, Murberget Länsmuseet Västernorrands dnr 1977/86). Om det skedde har inte gått att utröna. Inventeringsprojektet Skog och Historia, som bedrevs av dåvarande Skogsvårdsstyrelsen, berörde inte Helgums socken. Inga andra arkeologiska utredningar eller undersökningar har företagits inom utrednings Tabell 1. De inom utredningsområdet registrerade kulturhistoriska lämningar enligt FMIS. Raä nr. Lämningstyp Antikvarisk bedömning Helgum 8 Fyndplats för pilspets i skiffer Övrig kulturhistorisk lämning Helgum 36 Fornlämningsliknande lämningar, eventuella kolningsgropar Övrig kulturhistorisk lämning Helgum 68 Sågplats och plats för mjölkvarnar Uppgift om Helgum 70 Boplats med fynd av skärvsten Fast fornlämning Helgum 122 Två stycken kolningsgropar Övrig kulturhistorisk lämning Arkeologiska fynd och fyndsamlingar I Statens historiska museums (SHM) samlingar finns en pilspets av skiffer från Helgum (inv. nr SHM 17126). Spetsen och fyndplatsen finns även med i FMIS (Helgum Raä 8). Den är tillverkad av röd skiffer och är 12 centimeter lång, 1,3 centimeter bred och 0,4 centimeter tjock (figur 3). Den betecknas som en pilspets med tånge och små sneda mothakar. Denna typ av spets är daterad till tiden f.kr. och är vanligt förekommande i Norrland. 7

10 Materialet är troligen hämtat från den enda kända förekomsten i Västernorrland som ligger vid Ringkalleberget i Nordingrå socken, Ångermanland (Loeffler 1999). Figur 3. Pilspets i röd skiffer funnen på Holmsta 1:20 (inv. nr SHM och registrerad i FMIS som Helgum Raä 8). Foto Elisabet Pettersson, Statens historiska museum. Det andra fyndet som finns registrerat i samlingarna är en tegelsten från Holmstrand som är inlämnad till Nordiska museets samlingar Det framgår inte genom katalogen vilket eventuellt kulturhistoriskt värde tegelstenen kan ha eller exakt var den är funnen. I Murberget Länsmuseet Västernorrlands fyndförteckning finns ett fynd av ett spetsredskap i ljusgrå skiffer med avslagen tånge (M75). I katalogen betecknas den ibland som spjutspets, ibland som pilspets, men den kan även betraktas som dolk. Den är 11,2 centimeter lång, 3,1 centimeter bred och 0,6 centimeter tjock (figur 4). Den atypiska formen innebär att spetsen är svår att placera i någon vedertagen samt kronologiskt bestämbar grupp. Den exakta fyndplatsen är okänd men troligen är den inte funnen i utredningsområdet då den hittades i Gagnets by. Figur 4. Spetsredskap i ljusgrå skiffer funnen i Gagnets by (M75). Foto Samir Hussein, Murberget Länsmuseet Västernorrland. Att föremål från stenåldern förekommer i denna del av Ångermanland är inte förvånade då människor säkerligen har utnyttjat både utrednings- och närområdet så snart terrängen blev tillgänglig för mänsklig bosättning genom landhöjningen. Fynd av skärvsten/skörbrända stenar i området (Helgum Raä 70), efter en eller flera härdar eller kokgropar, kan vara spår efter tillfälliga eller regelbundna besök av människor. Fyndplatsen ligger idag cirka 120 m.ö.h. och om stranden var intill när den besöktes skulle den tillhöra tiden f.kr. Andra lämningar från denna tid och som hör samman med denna typ av markanvändning och som skulle kunna utredningsområdet är olika typer av boplatser eller aktivitetsplatser, grophus (vinterhus), förekomst av (fler) stenredskap (se ovan), spår efter måltidsrester i form av brända ben samt splitter eller avslag från redskapstillverkning. 8

11 Ortnamn Helgum omnämns första gången i skrift 1535 som Helghijom. Ändelserna -um och -om är en förändring av den ursprungliga efterleden -hem. Namn med -hem hör till de äldsta namntyperna i Sverige och kan troligen dateras till romersk järnålder/folkvandringstid (0 550 e.kr.). Bebyggelser namngivna med -hem är oftast moderbyar från vilka andra och närliggande gårdar/byar bildats genom avknoppning. Förleden Helg- vittnar om hednisk kult och/eller kultplats (Wahlberg 2003). Några spår efter hednisk kult och/eller kultplats är nog svåra eller intill omöjliga att hitta eller bevisa i utrednings Däremot kan gravar i form av stensättningar och/eller högar från denna tid finnas. Ekonomiska kartan () redovisar många ortnamn och smånamn. I utredningsområdet finns till största delen naturnamn som inte indikerar någon kulturhistorisk verksamhet. Det finns dock några namn som tyder på odling/skörd av hampa och nässlor, Hamptjärnen och Nässlinget (ID 4 och ID 5). Hampa odlades fram till 1966 då staten drog in stödet (Arvidsson m.fl. 1977). I det äldre kartmaterialet finns några namn som indikerar ängsslåtter och bete, exempelvis Svartbäcksänget och Getgatu Änget. Även Laduholmen kan indikera ängslada och slåtter (ID 2). Figur 5. Utsnitt ur geometrisk avmätning av Holmstrand 1 4 från 1694 (X2:174). Observera ön Elggårdsholmen i mitten av bilden (se pil). Det kan ha funnits en eller flera fångstgropar med stängsel som tvingade älgen att ta vägen över gropen där den blev fångad. Äldre kartmaterial och markanvändning Både väst och nordöst om utredningsområdet finns fångstgropar som troligen använts för älgjakt (FMIS). Fångstgropar hittar man inte så sällan invid nutida älgpass, intill viltstigar och/eller mellan naturliga hinder i terrängen. De förekommer ensamliggande, i grupper med två till fyra gropar och i system med fem eller fler på rad. Väster om Krokböle (utanför utredningsområdet) finns i kartmaterialet namnen Älggårdsberget och Älggårdsslåtten (gård i betydelsen gärdesgård) som antyder att fångstgropar finns eller har funnits där. På en karta från 1694 finns namnet Elggårdsholmen (i betydelsen ön där det finns gårdar, älgstängsel) utsatt på en mindre holme i Faxälven, en plats som genom erosion numera är en del av Björknäset (ID 1; figur 5). Äldre skriftliga källor visar att man byggde stängsel som utgjorde hinder för älgen och som tvingade den att ta vägen över en eller flera fångstgropar. Fångst med gropar har används från äldsta stenåldern fram till nyligen (Melander 1989). 9

12 En annan svårdaterad lämning är den silverskatt som enligt traditionen ska finnas nedgrävd på den smala landtungan mellan Faxälven och Mosjön (Mohlund 1990). Att gräva ner värdeföremål under orostider har förkommit under hela förhistorien. I Ångermanland känner man till tio förhistoriska silverskatter, de flesta från tiden kring 1000 e.kr. (Loeffler 1991). Därmed är uppgiften från Helgum inte osannolik. Dock vet vi inget om dess datering. Gränser mellan fastigheter, byar, socknar eller län är ofta markerade med lagda rösen alternativt kantställda eller uppresta stenar med eller utan omgivande röse (Blomqvist 2007; Olsson 2008a, 2008b). Om gränsmärkena ligger i befintlig gräns anses de fortfarande vara i bruk och därmed registreras de inte av de antikvariska myndigheterna. Vid utredningsområdets sydöstra gräns vid Hallsviken finns namnet Råmärkberget (ID 7). Rakt över berget går en fastighetsgräns som troligen är rösad, det vill säga försedd med en eller flera gränsrösen. Råmarckberget finns med på en karta från 1694 (X2:179). På det som senare blir Nässlinget låg det 1694 ett gränsmärke, Getgåtråå (X2:175). På mitten av talet avvittrades mark mellan kronan (staten) och bönderna. I samband med det rösades de nya gränserna. Bland annat bestämdes att den östra änden på Storholmen (troligen Vitsandsholmen) i Faxälven skulle räknas som allmänningsskillnad (Mohlund 2004; ID 8; figur 6). Det är troligt att gränsrösen alternativt gränsmarkeringar allmänt förekommer utefter de fastighetsgränser som finns inom utrednings Det är idag ovanligt att gränsmarkeringar av sten nyuppförs och just därför bör denna typ av lämning beaktas i syfte att bevara dem för framtiden. Figur 6. Utsnitt ur rågångsåtgärd mellan Holmstrand och Krokböle 1860 (22-hel-145). Troligen är det Vitsandsholmen som gränsmärket är placerat på. Deltaområdet har till största delen utnyttjats till slåtter (Mohlund 1984). Det äldre kartmaterialet visar tydligt hur jordbruksbyarna längs älvstränderna har haft del i ängsslåttern åtminstone sedan 1700-talet (figur 7). Vid en beskrivning av en ångbåtsresa 1878 på Faxälven sägs bland annat att Faxälven flödar över sina bräddar för att bevattna de stora ängar, om vilkas rika växtlighet de ovanligt tätt liggande ladorna gav oss ett begrepp (Sjödin 1991). Lämningar efter slåtterverksamhet som skulle kunna förekomma inom utredningsområdet är grunder efter lador, diken, dammvallar, hägnader och rester efter hässjor. 10

13 I SOFI återfinns en anteckning om ett igengrundat sund mellan Ånäset och fastlandet som har kallats Båtdraget (ID 6). Ett drag är i vanliga fall ett ställe där man dragit båtar över land mellan två farbara vatten för att slippa forsar och andra hinder (Olsson 2008b). I detta fall är det oklart varför ett uppgrundat sund har fått detta namn. År 1562 förtecknas alla fisketresk i Ångermanland och då nämns bland andra Holmstrands tresk, Gagnatt tresk och Mosiö tresk (Mohlund 1984). Enligt förteckningen var alla tre 1/2 fjärdedels mil (cirka 1 kilometer) långa. Om namnen avser sjöar/tjärnar vid byarna (Gagnettjärnen och Mosjön) eller delar av Faxälven framgår inte av materialet. Laxfiske med fasta redskap har förekommet i Faxälvens forsar (Mohlund 1990). Byarna/bönderna hade även längs älven sina båtplatser (Mohlund 1990). Lämningar efter fiske som skulle kunna utredningsområdet är bland annat fasta fiskeredskap, båtlänningar, stenkistor och fiskestugor. Deltaområdet är också rikt på bäver vilka jagades med giller och fällor. Jakt på bäver finns belagd sedan 1500-talet (Mohlund 1984). Lämningar efter giller och fällor skulle kunna återfinnas i Förr behövdes träkol vid framställning och bearbetning av järn. Kolning i grop har förekommit från Kristi födelse fram till och med 1800-talet samt i milor från 1500-talet fram tills nyligen (Lindman 1940). Från mitten av 1600-talet till slutet av 1800-talet var de största konsumenterna av träkol i Västernorrland de olika järnbruken. I utredningsområdet finns minst två kolningsgropar (Helgum Raä 36 och Helgum Raä 122) och fler kan finnas inom Även rester efter milor (kolbottnar) samt kolarkojor kan förekomma. Figur 7. Utsnitt ur laga delning av Holmstrand nr 1 4 från 1801 (X21-10:3). Uppdelningen av slåtter på bland andra dagens Storvolmen, Vigersholmen och Björknäset. På 1820-talet började flottningen att komma igång på allvar i Faxälven och den upphörde på 1980-talet (Mohlund 1990). Lämningar efter flottningen som skulle kunna utredningsområdet är exempelvis båthus, kojor, baracker, dammar, bryggor, förtöjningsanordingar, ledarmar, dykdalber och stenkistor. Ångbåtstrafiken på Faxälven pågick mellan 1875 och 1921 (Sjödin 1991). Det fanns en mängd bryggor, ibland med magasinsbyggnader, längs Faxälven (Arvidsson m.fl. 1977). Bland annat 11

14 fanns ångbåtsbryggor öster om Mosjöns utlopp i Faxälven (Mo, ID 17), öster om Volmbäcken (Västby, ID 3), vid gamla färjelägret i Västby (ID 26), vid Gagnet och vid Holmstrand. Bryggan i Västby var även försedd med en dansbana (Sjödin 1991). Lämningar efter ångbåtstrafiken som skulle kunna utredningsområdet är exempelvis husgrunder, brygg- och kajkonstruktioner, förtöjningsanordingar, stenkistor och dykdalber. Vintertid skedde transporterna på isen med häst och kälke (Arvidsson m.fl. 1977). Rester efter vintervägarna på land kanske kan spåras i utrednings Genom kartmaterialet har 17 stycken stigar/vägar identifierats och tidigare erfarenheter har visat att längs med äldre stigar/vägar kan olika typer av kulturhistoriska lämningar finnas såsom kolbottnar, skogskojor och tjärdalar. Enligt ekonomiska kartan från finns inom utredningsområdet 18 samfälligheter. På en samfällighet sydöst om Västby invid Faxälven finns registrerat en uppgift om en plats med såg och flera mjölkvarnar (Helgum Raä 68). Vid inventeringen 1994 kunde inga lämningar efter dem återfinnas. En grovbladig såg anläggs där 1804 och bestod av en knuttimrad byggnad 11 meter lång, 4 meter bred och 5,6 meter hög med ett vattenhjul som var 1,9 meter i diameter (Mohlund 1984). Sågen ska ha legat cirka 42 meter från Holmbäckens utflöde i Faxälven. På laga skifteskartan från 1845 finns en såg- och kvarnplats markerad men på generalstabskartan från 1906 finns där ingen symbol för såg eller kvarn, däremot en hussymbol (ID 3). Lämningar som ofta förekommer inom samfälligheter är sågar, kvarnar, brott/täkt (sand, grus, torv eller sten), flottningsanläggningar (båthus, kojor, baracker, båtlänningar, bryggor, förtöjningsanordingar, stenkistor), slåtter med ängslador (husgrunder), linberedningsgropar och tjärdalar. Vad gäller linodling så pågick den fram till 1970-talet i Helgums socken (Arvidsson m.fl. 1977) och rester efter linberedning, som rötningsgropar (linberedningsgropar), skulle kunna återfinnas i delta Att jorddra en sjukling var en mycket vanlig åtgärd, om exempelvis någon led av engelska sjukan (Arvidsson m.fl. 1977). Detta förekom in på 1900-talet i Helgum. Vid jorddragning grävs ett hål i öst-väst riktning. En trär in den sjuka från västra sidan och en annan tar emot på östra sidan. Man ska dra tre torsdagar på rad före solnedgången och tre gånger per kväll (Murberget Länsmuseet Västernorrlands folkminnessamling, NM-MHA13808). Om något sådant ställe är känt och kan pekas ut så registreras den som plats med tradition (Olsson 2008b). Samisk markanvändning Hela utredningsområdet ligger inom Ohredahke samebys användningsområde för renskötsel (IRENMARK). Södra sidan av Faxälven (utanför utredningsområdet) används som förvinterbete av Jiingevaerie sameby medan Raedtievaerie sameby har vinterbete i hela området inklusive utrednings Hur långt tillbaka i tiden detta markutnyttjande kan följas är oklart. Andra indikationer på samisk närvaro framkom strax nordöst om utredningsområdet, mellan byarna Gagnet och Mobränna, genom namnet Lappklippen, och sydöst om Våge genom namnet Lappkojberget. Bägge indikerar att platserna kan ha används som boplats av något slag. Lämningar som hör samman med denna typ av markanvändning och som skulle kunna utredningsområdet är exempelvis förvaringsgropar, härdar, kåtatomter, rengärden, renvallar, stenringar och/eller visten. Bebyggelse och byggnadsminnen Ingen kulturhistoriskt intressant bebyggelse finns inom utrednings Den närmaste är Helgums kyrka som ligger 600 meter söder om utrednings I utredningsområdet finns idag, enligt fastighetskartan, 20 byggnader (lador/hus/stugor) varav cirka hälften är ensamliggande och de återstående grupperade parvis eller i grupper av fyra. Enligt det äldre kartmaterialet ska det funnits lador/hus/gård på ytterligare minst tre platser (figur 8 och 9 samt tabell 2). 12

15 Kulturmiljöer och riksintressen Runt utredningsområdet finns ett par riksintresseområden för kulturmiljövården, dock ingen på närmare avstånd än 17 kilometer. Resultat Utöver de fem redan kända och registrerade lämningar som finns inom utredningsområdet har ytterligare 36 indikationer på potentiella lägen med kulturhistoriska lämningar framkommit under denna förstudie (se figur 8 och 9 samt tabell 2). Utöver detta finns 17 äldre stigar/vägar där förekomma längsmed deras sträckning. Några av de 36 ej registrerade och potentiella lägena med lämningar i utredningsområdet kan innehålla förhistoriska lämningar så som boplatser (med bland annat härdar, kokgropar och/eller grophus) och stenredskap från stenåldern ( f.kr.) samt gravar och kolningsgropar från järnåldern (0 550 e.kr.). Fångstgropar har används både under förhistorisk och under historisk tid i Västernorrland. Källmaterialet visar att det troligen förekom fångstgropar inom utredningsområdet från åtminstone 1600-talet. En annan svårdaterad lämning är den silverskatt som enligt uppgift ska finnas nedgrävd i utrednings Från historisk tid kan man förväntas hitta olika typer av kolningsanläggningar (kolningsgropar och kolbottnar efter milor), gränsmärken, lämningar efter ångbåtstrafik och sjöfart, fiske, flottning och skogsbruk. Genom kartmaterialet har 17 stycken stigar/vägar identifierats och tidigare erfarenheter har visat att längs med äldre stigar/vägar kan finnas olika typer av kulturhistoriska lämningar såsom kolbottnar, skogskojor och tjärdalar. Nutida kartmaterial visar en samisk närvaro i när Hur långt tillbaka i tiden det kan följas är oklart. Lämningar knutna till äldre tiders renskötsel och/eller andra samiska näringsfång kan förkomma, exempelvis förvaringsgropar, härdar, kåtatomter, rengärden, renvallar, stenringar och/eller visten. Agrara lämningar tillhörande jordbruksbygdens aktiviteter som kan förkomma inkluderar åker- och slåttermark, linrötningsgropar, kvarnar, sågar, sand-, grus-, torv- och stentäkter samt grunder efter hus, jordkällare, lador och ladugårdar. Denna förstudie visar att inom utredningsområdet har förkommit många olika aktiviteter under förhistorisk och historisk tid som kan ha efterlämnat spår bestående av en varierad uppsättning kulturhistoriska lämningar. Dock hur många och i vilken omfattning kan bara bekräftas genom en fältrekognosering. 13

16 Figur 8. Norra delen av utredningsområdet med kulturhistoriska lämningar enligt FMIS (Raä nr) samt indikationer på kulturhistoriska lämningar enligt förstudien (ID och stig nr). Figur 9. Södra delen av utredningsområdet med kulturhistoriska lämningar enligt FMIS (Raä nr) samt indikationer på kulturhistoriska lämningar enligt förstudien (ID och stig nr). 14

17 Tabell 2. Indikationer på lämningar inom utrednings ID-nr Lämningstyp Beskrivning Källa Anm. 1 Fångstgrop Namn Elggårdsholmen X2:174, 1694 Idag del av Björknäset. 2 Husgrund, historisk tid Namn Laduholmen X2:174, 1694 Idag del av Björknäset. 3 Träindustri/Kvarn 4 Fossil åker 5 Fossil åker Såg- och kvarnplats Ångbåtsbrygga Namn Hampkern/Hamptjärnen Namn Nässänge/Nässlinget 6 Drag Båtdraget SOFI 7 Gränsmärke 8 Gränsmärke Brygga Husgrund, historisk tid Namn Råmarckberget/ Råmärkberget Ångbåtsbrygga 22-hel-128, 1845 Sjödin 1991 X2:175, 1694 X2:175, 1694 X2:179, 1694 Mohlund hel-145, 1860 Mohlund 2004 Sjödin Öster om Volmbäcken. Odling av hampa. Odling/insamling av nässlor. Igengrundat sund mellan Ånäset och fastlandet. Stor sten strax vid allmänna vägen mellan Mo och Rådom. Östra änden på Storholmen (troligen Vitsandsholmen) i Faxälven skulle räknas som allmänningsskillnad. Öster om Mosjöns utlopp i Faxälven, Mo. 15

18 ID-nr Lämningstyp Beskrivning Källa Anm Brygga Husgrund, historisk tid Ångbåtsbrygga Sjödin 1991 Gamla färjelägret, Västby. 27 Plats med tradition Sägen om silverskatt Mohlund Husgrund, historisk tid Husmarkering Generalstabskartan Husgrund, historisk tid Husmarkering Generalstabskartan Husgrund, historisk tid Husmarkering Generalstabskartan Husgrund, historisk tid Husmarkering Generalstabskartan Husgrund, historisk tid Husmarkering Generalstabskartan Husgrund, historisk tid Husmarkering Generalstabskartan Husgrund, historisk tid Husmarkering Generalstabskartan Husgrund, historisk tid Husmarkering Generalstabskartan Gränsmärke Namn Getgåtråå X2:175,1694 Stig 1 Stig 2 Stig 3 Stig 4 Stig 5 Stig 6 Stig 7 Stig 8 Stig 9 Stig 10 Stig 11 Stig 12 Stig 13 Stig 14 Gångstig Brukningsväg Enskild körväg Gångstig Brukningsväg Brukningsväg Brukningsväg Brukningsväg Brukningsväg Väg Brukningsväg Gångstig Brukningsväg Brukningsväg Nedgrävd på södra sidan av Mosjön på den smala landtungan mellan Faxälven och sjön. 16

19 ID-nr Lämningstyp Beskrivning Källa Anm. Stig 15 Enskild körväg Stig 16 Stig 17 Enskild körväg Enskild körväg 17

20 Referenser Litteraturlista Arvidsson, Hans & Häggman, Gerd & Johansson, Karin & Karlsson, Gunnar & Lyberg, Louise & Löfgren, Maria & Nilsson, Britt & Sjödin, Karin & Sundin, Bo & Sydberg, Ellinor & Åström, Birger En etnologisk studie av Helgum, Sollefteå Kommun. Umeå Universitet, Avdelningen för Etnologi. Fältteknikkurs B1. Blomqvist, Malin Informationssystemet för fornminnen lista med lämningstyper och antikvariskt praxis. Version 3.4. Riksantikvarieämbetet. Kunskapsavdelningen. Stockholm. Lindman, Kristian Handbok i kolning. G.A. Petterssons förlag. Bodafors. Loeffler, David Fornlämningsbeståndet i Nora socken, Ångermanland. Ångermanland- Medelpad : Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund. Härnösand. Loeffler, David Hembygdsgårdar + arkeologi = sant. Del II. Tidsspår : Hembygdsbok för Ångermanland och Medelpad. Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund. Härnösand. Melander, Jan Fångstgropar i Jämtland. Arkeologi i fjäll, skog och bygd. Del 1. Stenålder tidig järnålder. Red. Ove Hemmendorff. Jämtlands länsmuseum. Östersund. Sid Mohlund, Harry Helgums socken. Byar och gårdar. Helgums hembygdsförening. Sollefteå. Mohlund, Harry Helgums socken. Byar och gårdar, del II. Helgums hembygdsförening. Långsele. Mohlund, Harry Avvittringen i Helgum under 1700-talet. Härnösand. Murberget Länsmuseet Västernorrlands folkminnessamling, Uppteckning nr NM- MHA Att jorddra barn går så till. Upptecknare: Levi Johansson, Meddelare: Nils Petter Sundman, 1914, Hässjö, Sörkrånge. Nordiska museet. Hammarstedska arkivet. Botemedel III. Smörjning. Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr HA Olsson, Anna-Lena (red.). 2008a. Handledning för inventering och dokumentation av fornoch kulturlämningar för FMIS. Version 1.0. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Olsson, Anna-Lena (red.). 2008b. Handledning för inventering och dokumentation av fornoch kulturlämningar för FMIS. Exempelsamling. Version 1.0. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Sjödin, Agaton Ångbåtstrafiken på Faxälvens mellersta del Hembygdsbok. Bjästa. Wahlberg, Mats. (red.) Svenskt ortnamnslexikon. Språk- och folkminnesinstitutet. Uppsala. 18

21 Historiskt kartmaterial Rikets allmänna kartverk. Ekonomiska kartan 19G 3j Holmstrand. Skala 1: Rikets allmänna kartverk. Ekonomiska kartan 19H 3a Storrådberget.. Skala 1: Rikets allmänna kartverk. Ekonomiska kartan 19G 2j Långmyrberget.. Skala 1: Rikets allmänna kartverk. Ekonomiska kartan 19H 2a Helgum.. Skala 1: Rikets allmänna kartverk. Generalstabskartan nr. 68. Sollefteå NV Skala 1: Rikets allmänna kartverk. Generalstabskartan nr. 68. Sollefteå NÖ Skala 1: Rikets allmänna kartverk. Generalstabskartan nr. 68. Sollefteå SV Skala 1: Rikets allmänna kartverk. Generalstabskartan nr. 68. Sollefteå SÖ Skala 1: Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-3, Västernorrlands län, Gagnet. Skattläggning Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-13, Västernorrlands län, Holmstrand. Storskifte Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-27, Västernorrlands län. Rågångsåtgärd Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-83, Västernorrlands län, Holmstrand. Delning Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-78, Västernorrlands län, Gagnet. Storskifte Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-107, Västernorrlands län, Holmstrand. Storskifte Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-128, Västernorrlands län, Sollefteå kommun. Laga skifte, delning Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-145, Västernorrlands län. Rågångsåtgärd. Mellan Holmstrand och Krokböle Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-160, Västernorrlands län. Sollefteå kommun, Holmstrand. Laga skifte Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-hel-165, Västernorrlands län. Sollefteå kommun. Hemmansklyvning Lantmäteristyrelsens arkiv, akt X2:167, Västernorrlands län, Helgums socken, Gagnet nr 1 2. Geometrisk avmätning Lantmäteristyrelsens arkiv, akt X2:174, Västernorrlands län, Helgums socken, Holmstrand nr 1 4. Geometrisk avmätning Lantmäteristyrelsens arkiv, akt X2:175, Västernorrlands län, Helgums socken, Västby nr 1 7. Geometrisk avmätning

22 Lantmäteristyrelsens arkiv, akt X2:179, Västernorrlands län, Helgums socken, Rådom nr 1 2. Geometrisk avmätning Lantmäteristyrelsens arkiv, akt X21-10:1, Västernorrlands län, Helgums socken, Holmstrand nr 1 4. Storskifte på inägor Lantmäteristyrelsens arkiv, akt X21-10:3, Västernorrlands län, Helgums socken, Holmstrand nr 1 4. Laga delning Internet BBR Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister FMIS Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem IRENMARK Rennäringens markanvändning och riksintressen LIBRIS Kungliga Bibliotekets nationella bibliotekssystem LMV Lantmäteriets historiska karttjänst RIKMV Riksintresseområden för kulturmiljövården SHM Statens historiska museums fynddatabas SOFI Institutionen för språk och folkminnens ortnamnsdatabas VITALIS Vitterhetsakademiens biblioteks huvudkatalog

23 Tekniska och administrativa uppgifter Murberget Länsmuseet Västernorrlands dnr: 2011/352 Län: Västernorrland Landskap: Ångermanland Kommun: Sollefteå Socken: Helgum Utredningsområdets yta: 855 hektar Fornlämningar, Raä nr: Helgum 8, Fyndplats för pilspets i skiffer Helgum 36, Fornlämningsliknande lämningar, ev. kolningsgropar Helgum 68, Sågplats och mjölkvarnar Helgum 70, Boplats med fynd av skärvsten Helgum 122:1 2, Två stycken kolningsgropar Skog och Historia: Ekonomiska kartblad: 19G 2j Långmyrberget 19G 3j Holmstrand 19H 2a Helgum 19H 3a Storrådberget Belägenhet: X Y Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon V, RH00 Höjdvärden: m.ö.h. Kartering: programvara Quantum GIS, Uppdragsgivare: Helgums Hembygdsförening Rapportsammanställning: Britt-Marie Hägerman och David Loeffler Dokumentationsmaterialet förvaras på Murberget Länsmuseet Västernorrland. 21

24 Baksidesbild. Pilspets i röd skiffer funnen på Holmsta 1:20 (inv. nr SHM och registrerad i FMIS som Helgum Raä 8). Foto Elisabet Pettersson, Statens historiska museum.

25 Murberget Länsmuseet Västernorrland Rapport från Murberget 2012:19 ISSN