Lars Levi Læstadius insändare i tidningen Norrbottens-Posten

Transkript

1 Norrbottens-Posten N:o Lördagen den 25 maj (insändt.) Anhålles att följande Uppsatts måtte införas i Tit. Tidning. Då åtskilliga falska rykten utspridas om den Religiösa sinnesstämning, hvilken nu är rådande uti Karesuando, Jukkasjärvi och Pajala Församlingar, åligger det mig, såsom den Religiösa rörelsens upphofsman och ledare att underrätta Allmänheten om resultaterne af detta "ohyggliga Svärmeri", hvilken redan förledet år ansågs såsom "vådligt för Staten". Det är ett gammalt ordspråk, att "kråkan ropar sitt eget namn." Men detta har "Yxi Sokia Pajalalainen" icke kommit ihåg, när han förledet år uppträdde såsom försvarare af den äkta Lutheranismen, medelst införande af några lärda uppsatser i Norrbottens Tidning. Att "yxi sokia Pajalalainen" hyser samma begrepp om christendomen i Pajala som hedningen Tacitus hyste om christendomen i Romerska riket 100 år efter Christi födelse, är alldeles icke underligt; "Yxi sokia Pajalalainen" kan troligen icke hafva sig bekant att hedniska Skribenter i allmänhet, uti första, andra och tredje seklet, äfven som 16, 17 och 18 århundrades fritänkare, hafva betraktat den lefvande christendomen såsom ett, för Statens bestånd, vådligt svärmeri. Men att äfven Lutherska kyrkans pelare, uti Haparanda, Karungi och Öfver Torneå, måste af fruktan för det ohyggliga svärmeriet i Pajala, söka skydd hos kronobetjäningen, och emottaga den Hel. Andas inspirationer af Yxi Sokia Pajalalainen, det synes mera besynnerligt. Presterna borde af kyrkohistorien känna den lefvande christendomens fenomener och verkningar. Men kyrkohistorien visar att presterna själfva varit christendomens argaste fiender ända från Caiphae tid: De få Prester som velat befordra den lefvande christendomen, hafva oftast blifvit Inqvisitionens offer. Så har det gått i Påfvedömet, och Lutherska kyrkans Pelare hafva icke heller dragit i betänkande, att qväfva alla förmenta Pietistiska rörelser med den verldsliga lagens magt. När Presterne icke hade förmåga att verka på öfvertygelsen, måste de medelst yttre våld, tvinga alla förmenta Svärmare, att göra sin inre öfvertygelse till lögn. Hvarhäldst den religiösa känslan blifvit väckt till lifaktighet hos folket, hafva den rådande Stats Religionens Representanter uppträdt såsom inqvisitorer och bödlar; Och denna tiger natur, tyckes hafva blifvit alla rådande Stats Religioners andra natur. Ehuru christendomen och Lutheranismen segrade genom den inre moraliska nödvändigheten, som verkade på öfvertygelsen, vilja likväl vår tids äkta Lutheraner, hvilkas symboliska böcker, brännvins flaskan och kortleken, utträngt Bibeln från förstånd och hjerta, vilja bereda sig seger öfver Pietismen, med den världsliga lagens svärd. Genom dessa inqvisitoriska åtgärder, har det lyckats dem, att qväfva den Religiösa känslan hos massan af Folket; Det har lyckats dem att få religionen förvandlad till en död och blind tro. Då massan icke känner någon högre och ädlare njutning än den brännvins flaskan och kortleken skänker den, så måste det öfverhand tagande sedeförderfvet och fattigdomen slutligen drifva den till revolutioner. När massan af Folket blifvit lemnad uti andeligt mörker, så kan den lätt retas 1

2 till ursinnighet af den Politiska Fanatismens Hamnbusar: och hvilken ansvarar då för Presternas privilegier på Riksdagarne? Måhända Rationalismens Predikanter, som erna upprätta Förnuftets herradöme på Catholicismens och Protestantismens ruiner, förbarma sig öfver Presterna, och låta dem behålla sina jordiska fördelar, sedan Presterna blifvit öfvertygade derom att Rationalism och Protestantism äro identiska. I allmänhet frukta icke Presterna för Rationalismen, hvilken redan de facto är de bildade klassernas religion: men för Pietismen, hvilken de betrakta som kätteri, frukta de högeligen; och derföre måste deras bemödande gå ut på, att utrota den religiösa känslan hos folket, och i det stället inplugga den döda kunskapen och den döda tron i minnet och förståndet. Ifrån Theologie licentiat Examen till den enklaste christendomens förhör, blir det alldeles icke fråga om personens egen öfvertygelse i andeliga ämnen: den döda kunskapen i minnet och förståndet, får nu gälla som christendom: En utpiskad bof får passera för äkta Lutheran, endast han icke antastar den nu varande kyrkans dogmer: fyllhundar, horor och horbockar, få samlas till flerahundrade tal, för att supa, spela kort och dansa: dessa supgillen antastas icke af åklagare makten; dessa anses icke för olofliga sammankomster, men om 10 eller 20 personer samlas, för att meddela hvarandra sina tankar, rörande menniskans eviga eller moraliska bestämmelse: så måste de betraktas som brottslingar eller lagbrytare, hvilka den verldsliga magten på Presternas angifvelse, måste befordra till kroppslig bestraffning. (forts.) (insändt.) (Fortsättn. från N:o 21) Enär alla Religiösa väckelser, af nu tidens äkta Lutheraner och synnerhet af Presterna betraktas som en "mira superstitio," eller som ett för Statens bestånd, vådligt svärmeri: så kan det möjligen låta förklara sig, hvarföre den äkta Lutheranismens Representanter på Torneå Elf, vid sistlidne visitation i Pajala icke vågade bo i Prestegården, hvarest de, af fruktan för den pietistiska kölden, befarade förkylning både till kropp och själ; ehuru det vanliga bruket, eller convenansen hade bordt varna dem för den allmänna opinionens tadel, enär de icke bättre iakttogo sin värdighet, såsom Religionens och den äkta Lutheranismens vårdare, än att de, tvärt emot den allmänna opinionens ogillande, drucko sitt Toddy hos ortens krono Länsman. Uti en ort, hvarest den absoluta nykterhets principen gjort sig gällande bland större delen af allmogen kunde det icke anstå ett upplyst Presterskap, att föregå de få drinkare som ännu finnas i Pajala, med så dåliga exempel. Jag påstår icke, att de varit rörda af starka drycker: men blotta exemplet af måttlighet i detta fall verkar mera på drinkarens öfvertygelse, än alla nykterhets predikningar. Den som har böjelse för det omåttliga njutandet af Spirituosa får af detta exempel den öfvertygelsen, att ett måttligt supande skadar icke, och denna öfvertygelse är redan tillräcklig, att störta drinkaren i förderfvet; ty hvilken drinkare är det, som tror sig vara omåttlig? Ingen. Alla drinkare hafva den öfvertygelsen, att de äro måttliga. Och då Presterna sjelfva icke anse ett måttligt bruk af Spirituosa såsom skadligt för dem sjelfva: huru 2

3 kunna de då öfvertyga andra, att äfven det måttliga är skadligt för det förledande exemplets skull? Om Presten eller Länsman anse den absoluta Nykterheten för svärmeri, så måste Bonden, krögaren och dagslönaren anse det för en djefla lära, att kalla Guds välsignelse för Drakeblod. Emellertid är det just denna djefla lära, som verkat så kraftigt på allmogens öfvertygelse uti de förenämnde Församlingarne: alla krögare och fyllhundar ansågo det för en djefla lära, att bränvinet, som af dem ansågs för den ädlaste Guds gåfvan, kallades vuotava Pirun Paska; att hordoms synden, som ansågs för en af Gud välsignad kärlek, bestraffades under den vackra benämningen: Siviät huorat (dygdiga horor), att drinkare, som ansågos för måttliga, kallades nyktra fyllhundar; att krögare kallades Barmhertiga; att tjufvar kallades ärliga tjufvar; att Egennyttan kallades Perä suoli; o. s. v. Allt detta ansågs för en djefla lära: men verkan af denna Djefla lära, har åstadkommit den förändring i folkets seder, som redan förliden vinter blifvit omnämnd af kronofogden Hackzell uti dess rapport till Landshöfdinge Embetet. Det är denna förändring i folkets seder, som kan komma under namn af ett för Statens bestånd vådligt svärmeri? Eller är det folkets religiösa sinnesstämning? Skulle brännvins flaskan och kortleken vara ett bevis på äkta Lutheranism: då måste den absoluta Nykterheten vara ett ohyggligt Svärmeri, som för själarne till helvetet: och Bibel läsning måste vara det gröfsta kätteri, i jemförelse med kortspel. Dansnöjen och Sänglag voro ännu för ett år sedan lofliga uti de flesta större Byar: och då voro inbyggarne i Tärendö och Pajala äkta Lutheraner: Nu lära de hafva blifvit förvandlade till Svärmare, när ungdomen i samma byar samla sig till aftonbön om qvällarne. För några år sedan förekommo vid Tinget i Pajala mellan 3 och 400 insända Mål: och då voro denna församlings innevånare äkta Lutheraner: men nu hafva de blifvit förvandlade till Svärmare, enär mer än hälften af de uppskjutna och instämda målen blifvit förlikta. För några år sedan voro samteliga inbyggarna i Pajala, Jukkasjärvi och Karesuando äkta Lutheraner, när de offrade åt Bachus mer än 3000 R:dr Banco: Nu deremot hafva de blifvit förvandlade till Svärmare och kättare, enär de uppoffrat ungefärligen en 3:dje del af nämnde summa till välgörande ändamål. Allt detta skall nu bevisa, att folket i förenämnde Församlingar blifvit demoraliseradt: Det har öfvergifvit sina Fäders tro, och affallit från den rena Evangeliska Läran. Förut voro dessa Församlingars innebyggare äkta Lutheraner: Nu hafva de blifvit förledda till ett ohyggligt svärmeri, som är vådligt för Statens bestånd; hvilken tros nu vara upphofvet till alla dessa oordningar? Ingen annan än undertecknad, som blifvit beskylld för andelig högfärd, och en bottenlös egennytta. Jag har sjelf annammat de penningar, som de väckta gifvit till de fattiga till Scholan samt till nykterhetens befrämjande. Jag har nersmutsat mina Embets bröder, för att beröfva dem deras åhörares förtroende. Jag har förledt allmogen till olydnad mot öfverheten, till sturskhet och uppstudsighet mot ortens tjänstemän. Jag har stört samvets friden inom familjerna, och förledt folket till affall från den rena Evangeliska Läran. Om detta svär(meri) icke blir qväft i sin början: så är Statens bestånd i fara. Denna fara för Statens bestånd förutsågo äfven de Judiske Statsmännen, när den store kättaren 3

4 Nazarenus började förleda det Judiska Folket till affall från den rena Mosaiska Läran: De Judiska Statsmännens Statsmanna vishet finnes anmärkt uti Johannes Evangelium, Cap. 11 och 47 vers: Då församlade de Öfverste Presterne och Fariseerne ett Råd; och sade: hvad göre vi? Ty denne mannen gör många tekn. Låte vi honom så blifva, så tro alle på honom och de Romare komma och taga bort vårt Land och folk. Man finner af detta yttrande att de Judiske Statsmännen förutsågo Statens undergång, om det christna svärmeriet icke hämmades i sin början. Samma farhåga hyste äfven de Romerska Statsmännen, som hyste hat till det kristna svärmeriet: Rom sade de var oöfvervinnerligt, så länge hedendomen var dess rådande Stats Religion; men sedan Romerska Riket blef christnadt, kunde det icke försvara sin frihet. Äfven sednare tiders lärda Fritänkare hafva mycket satt i fråga, huruvida en Stat, bestående af sådane christna, som funnos i de 3 första Seklerna kunde i längden ega bestånd. Och i allmänhet måste samma farhågor för Statens undergång uppstå hos alla som frukta för det christna Svärmeriets utbredande: Yxi Sokia Pajalalainen kan således trösta sig dermed, att han har samma förutseende Statsmanna vishet som de Judiska och hedniska Statsmännen, då han redan förlidit år uti en insänd artikel fann sig föranlåten att misstänka det uppkomna Svärmeriet i Pajala, såsom varande vådligt för Statens bestånd. Det är mig ikke bekant, huruvida de Lutherska kyrkans pelare på Torneå Elf hysa samma farhågor för Statens undergång om Svärmeriet i Pajala får utbreda sig; men att de fruktade för förkylning både till kropp och själ, är temmeligen säkert: alldenstund de måste begära nattqvarter hos samma Sokia Pajalalainen, som är fiende till de väckta, och således en äkta Lutheran, och som det tyktes, de vördiges Trosförvandt. Pajala och Kengis den 26 April L. L. Laestadius [Se även sista sidan där en skannad sida på Norrbottens-Posten är tillgänglig i bild] /Norrbottens-Posten mikrofilm / Luleå stadsbibliotek / 4

5 _ Ett prov på originaltidningen. (Inskannad från mikrofilm, Luleå Stadsbibliotek) 5