l~- Den spanska vinthunden '"I

Transkript

1 1 ~ " '" i ~. l~-... -_J'-- r, ~ Den spanska vinthunden Denna rasbeskrivning är sammansatt baserat på mina intryck och erfarenheter av Galgo Espanol, samt information från b1.a. Christian N au på KenneL Cerunnos i Tysklang och den Spanska Galgo Espanolklubben. Många av fotona har jag fått låna av Claudia Gaede på Little Lobitos Kennel i Tyskland. Den första raspresentationen skrevs 1997 och har sedan reviderats 2003, 2005 och Delar har också tidigare publicerats i norska Mynden och Vinthunden. Mycket nöje! Sif Bredenfeldt 1

2 J. Raspresentation Galgo Espaiiol Galgo Espaiiol är en gracil hund som kan se ganska bräcklig ut, men som besitter stor motståndskraft och fart. Den f6rekommer i två utgåvor, elegant som släthår eler rustik som strävhår ~,, Båda pälslagen har dock samma egenskaper, som t.ex. robusthet, användbarhet och energi parat med ett mycket angenämt sätt. Egentligen är det lite svårt att f6rstå att rasen inte har 2

3 vunnit mera mark utanför sitt hemland Spanien, där den sedan antiken använts som jakt- och familjehund. Det är kanske inte allmänt bekant att Spanien har en mycket lång vinthundstradition. de spanska byama kan man se Galgo Espafiol vid husses sida, beredd att ta upp jakten över stock och sten. Han utgör en elegant bild med sin långsträckta kropp, långa hals och smala huvud. Det eleganta utseendet är inte ett resultat av någon medveten strävan från uppfödamas sida, utan snarare ett resultat av de krav som jakten ställer på hunden. En stor del av Spanien består av vidsträckta stäppliknande områden, vars ursprungliga skogar numera enbart förekommer fläckvis. För att kunna jaga i ett så oländigt landskap behövdes en hund som var mycket snabb och uthållig. Den behövde också vara extremt rörlig för att kunna hänga med i t.ex. en hares snabba svängar. den torra ojämna stenbeströdda terrängen på det spanska höglandet behövdes det en mycket motståndskraftig och stark hund för att jakten skulle kunna avslutas på ett lyckat sätt. Alltså är det i första hand klimat, landskap och jaktförmåga som har bestämt utseendet på Galgo Espafiol ''''.- -.", - '- oto Claudia Gaede Historia och ursprung Om man söker efter ursprunget till Galgo Espafiol måste man gå tillbaka till antiken. Redan flera århundraden före Kristi födelse jagade keltema med medelstora vinthundar. Dessa hundar förföljde bytet med hjälp av synen hellre än med hjälp av näsan och de var tillräckligt snabba och starka för att själva fälla bytet i farten. Eftersom de var värdefulla jaktkamrater följde de med keltema på deras vandringar och spreds.på det viset över nästan hela Europa. På så vis kom de också till beriska halvön, eftersom keltema under 600-talet före Kristus bosatte sig där. 3

4 : Flera århundradensenarehärskaderomarnaöver stora delar av Europaoch de fortsattemed den traditionella jakten med keltiska vinthundar. Förekomsten av vinthundarna bekräftas också av avbildningar och nedskrivna berättelser från den här tiden, t.ex. skriver den antike forfattaren Ovid i sina "Metamorfoser" om när - "den galliske hunden ser en hare på ett fritt fält och den ene springer efter bytet och den andre springer for livet ".~. 4

5 Ursprunget försvinner som sagt bakåt i dimmoma för mer än 2000 år serlan. På samma sätt som Greyhound är en del av Englands keltiska arv, är Galgo Espafiol en del av den lberiska halvöns arvo Mellan dessa båda raser har två viktiga utbyten skett under de senaste århundradena. Under Spaniens guldålder på femton- och sextonhundratalen exporterades hundar från Spanien till England och beroende på deras mer eler mindre identiska jaktsätt har det tydligen funnits stora likheter i typ och storlek. Skillnaden mellan dessa två raser idag kan tillskrivas den modema kapplöpningsverksamheten, vilken ledde till att Greyhound utvecklades till en höghastighetshund på jämn mark. Denna utveckling skedde inte hos Galgo Espafiol förrän för ca 50 år sedan. Hans typ och byggnad bibehölls, d.v.s. typisk för en snabb hund i ojämn terräng, som kunde jaga sitt byte långa sträckor. Om man tittar på vissa lurchers, företrädesvis de som har framavlats med stor vinthundsinblandning, så ser man att kroppen påminner mer om en Galgo Espafiol än om en Greyhound. :getta innebär knappare Jmkbensvinklar, mindre diup bröstkore}mlgot lägre v~h en annan typ av muskelsättning, d.v.s. inte så runda som hos en Greyhound~uian mp.r langstfficktaför att ge u~ stället för hög fart. Detta är samma typ av muskelsättning som man kan se hos en maratonlöpare i jämförelse med en kortdistanslöpare. Han har också harfötter i stället f6r kattfötter för att kunna springa långt och i ojämn terräng'. Den strävhåriga päsen har också blivit mycket vanligare hos Galgo Espafiol, eftersom det anses att strävhårspälsen är ett teeken på frånvaron av inblandning av Greyhound. Om man vill göra ytterligare typjämförelser mellan' Galgo Espafiol och andra vinthundsraser, kan man inte låta bli att titta på lrländsk Varghund. Den lrländska Varghunden var för många år sedan en betydligt mindre hund som dessutom förekom i fler fårger och även flera fårger på samma hund. Dessa två hundraser har dessutom liknande kroppsbyggnad och vinklar och päls. Thmperamentsmässigt ligger också Galgo ~ närmare Varghunden ijn någon annan ~inthungsras. Det är därför nog ganska säkert att påstå att dessa två hundraser har mötts i tidemas begynnelse f6r att därefter utvecklas åt olika håll, mest beroende på användningsområde och jaktbyte. D' r-w -,..~. -- ~ \Mirl " ~... ".~. ' f" "';/...;,'.' r )J l.' '..., " ~~\" '\.. ~.".;:~ 't " 1~..,';-.~.,/' -,'.;::,,~ 5

6 "Renras ighet " hos dagens Galgo Espanol Den stora utmaningen idag for en uppfodare är att hålla linjema rena, eftersom man i Spanien, likaväl som i England under 1930-talet utvecklade ett stort intresse for hundkapplöpning, speciellt i de östra och södra delama av Spanien. Detta innebar också inblandning av Greyhound i den traditionella Galgo Espafiol eftersom Greyhound var snabbare på slät markodetta har tyvärr fått till foljd att endast en forhållandevis liten del av Galgopopulationen i Spanien är helt ren, utan inblandning av Greyhound och den tillfållige besökaren i Spanien ser mer sannolikt hundar som liknar Greyhound än en ursprunglig Galgo Espafiol. De hundar som har drabbats minst av inblandning av Greyhound lever huvudsakligen i de notaoch centrala delama av Spanien, den så kallade Meseta runt Madrid. ~ ""-, "-..,.,..~ Sedan 1970-talet har man forsökt att skydda denna traditionella spanska ras från att forsvinna i blandningen med Greyhound och en av de viktigaste åtgärdema var att en FC-standard utformades, visserligen med ganska provisorisk text, for att särskilja den rasrena Galgo Espafiol från de andra. 1 början av 1980-talet skrevs en ny, tämligen omiangsrik och noggrann standard speciellt med avsikt att skilja Galgo Espafiol från Greyhound och hybriden av dessa båda raser. Sedan dess kan man notera en viss framgång hos uppfodare i Spanien och i länder som t.ex. Frankrike och Tyskland med att bygga upp solida avelslinjer med olika, rasrena, ursprung. Tack vare den detaljerade standarden kan också en effektiv bedömning ske på utställningama, vilket i tur bör resultera i klara definitioner av värdet och vikten hos enskilda egenskaper hos dessa hundar. Vi räknar med en god framtid for Galgo Espafiol beroende på deras toleranta temperament, den trevliga variationen i pälslag och fårg och deras sundhet, som är ett resultat av det faktum att rasen ända fram till tidigt 1980-tal endast hölls for 6

7 jaktändamål i Spanien, vilket ledde motståndskraftigt skelett, ändamålsenli! mycket strängt urvalssystem, baserat på ad och friska hundar... -./ En fråga om typ och hur man känner igen en renrasig Galgo Espafiol ;... :,! '1:11 ' '''' 1 '""' L r.1 ji :, ".. ~ 1",-f f};,1.,! Det finns 10 viktiga punkter som särskiljer en renrasig Galgo Espafiol från en Galgo Espafiol nglese, som man kallar den icke renrasiga kapplöpningsvarianten med inblandning av Greyhound. Galgo Espafiol har en av FC godkänd rasstandard, vilket Galgo Espafiol nglese inte har. 7

8 1. Galgo Espafiol ger intryck av att vara en fmlemmad~ngsträckt huncl Lä.ngdoch...hQjd mr aldrig vara desamma. Liniema ärj;orra ocluldrig jämna och miuka över rygg, länd och kors Skallen är fiat och öronen är större och högre ansatta än hos en Greyhound. 3. Nosen är mycket lång och noslinjen önskas något konvex. Huvudet har bara mycket litet stop. ':1"',.,..; -~.~. "fi" ; '~ ~, ; 4. Överlinjen efter skulderblads-spetsen kan vara något lägre än högsta punkten på länden. Skuldran är aldrig tung. 5.~är inte bulliga och runda som hos en Greyhound utan!ånga och fiata. Detla är en mycket viktig punkt, eftersom Galgo Espafiol skall ha kapacitet som en långdistanslöpare, vilket erfordrar en annan typ av muskulatur. 8

9 6. Länd och korsparti är lätt utskiljbara eftersom dipen skall vara tydlig. Korsets vinkel skall vara minst 45.. Greyhound Galgo Espanol 7. Underlinjen består av enjångl>röstkorg utan alltför stort djup. Omf'anget bör inte vara ~rre än h(~jdenöver manken och bröstkorgen f'ar NTE nå ner till armbågen. Detta kan vara lite svårt att vänja sig vid, eftersom det hos de flesta vinthundsraser gäller att ju djupare bröstkorg, desto bättre. Uppdragningen av buklinjen startar först där bröstkorgen tar slut och inte med en stor kurva som börjar efter armbågen. 8. Galgo Espafiol J1ar mindre bakbensvinktar och mer mellanhandsvinklar än en Greyhound. 9. Svansen önskas mycket lång, nästan ända ner till marken och den bärs med en liten vinkling längst ner - oftast vänstervinklad. 10.Föttema är inte särskilt små och skall vara av typjlartass2...intesom hos en Greyhound, som har typl<~ttfot.,.:r- A..:.. -.:';~:.:..;. ~~.., L

10 Det finns som tidigare sagts två hårlag hos Galgo, den slät- och den strävhåriga.~ päsen kan uppnå en längd av ca 10 cm och den helt släta är mjuk och tättliggande mot kroppen. Eftersom man inte avlar på hårlag, utan blandar de olika varianterna, kan ~anlagen på den strävhåriga variera ftån ett litet skägg, eller lite längre päls ~n eller skuldran, till en hjorthundsliknande päls. Vilket. pälslag man än har, så är galgo inte någon "trimras" utan vanlg normal borstning och badning är allt som erfordras i pälsvård... '".,j ~-)' -t.. '. J.. f, \\ -.,. J i Standarden tillåter dessutom stor variation i fårgerna, ftån brunbrindle til svarta, mörka och ljusa tvåfårgade, gula, röda, vita och fläckiga. Man ser också gärna vita teeken på fötter, nos och svansspets. 10