GROSSER MÜNSTERLÄNDER

Transkript

1

2 Ï917 URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Tyskland ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Mångsidigt användbar jakthund, vars styrka ligger i arbetet efter skott. FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 7, sektion 1.2 Med arbetsprov BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Rasens historiska utveckling går från medeltidens vitbrokiga fågelhundar via stötande fågelhundar till talets stående fågelhundar. Grosser mönsterländer hör liksom kleiner mönsterländer till gruppen långhåriga tyska stående fågelhundar, vilkas planmässiga avel inleddes under slutet av 1800-talet. Efter att den tyska rasklubben för långhårig vorsteh 1909 slutgiltigt förbjudit den svarta färgen inom aveln grundades 1919 en förening som tog sig an aveln av den svartvita långhåriga stående fågelhunden. Efter en inventering av resterna av den inhemska svartvita stammen som ännu existerade i framförallt västra Mönsterland och Niedersachsen inledde föreningen 1922 den planmässiga aveln av grosser mönsterländer. Den ursprungliga populatlonen omfattade 83 hundar och avkommorna från dessa hundar registrerades som grosser mönsterländer. Där inget annat anges har Gunilla och Ulf Pettersson, Maria Fors, Lars Lööv samt Mia Håkansson bidragit med foton. Notera att bildtexter i huvudsak endast kommenterar de detaljer som beskrivs i intilliggande text, och att andra fel eller förtjänster är okommenterade. Specialklubbens kommentarer är markerade med kursiv text och brunt streck. GROSSER MÜNSTERLÄNDER STANDARD MED SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER Standard för Grosser Mönsterländer FCI nr 118 (Grosser Mönsterländer Vorstehhund) Grosser Munsterländer har i sitt ursprung en gemensam historia med långhårig vorsteh (Deutsch Langhaar). De anses vara den äldsta av de tyska vorstehraserna. På kopparstick och oljemålningar från 1500-talet kan man se långhåriga hundar i olika jaktsituationer, både vid fågeljakt och vid jakt på högvilt. Dessa hundar var i motsats till dagens hundar relativt små, hade oftast brun päls, brett huvud och kuperad svans. Under och 1700 talen utvecklades de till en stor, kraftig hund med långsamt och snävt sök mer likt dagens jakt med spaniel. Rasen härstammar från de medeltida wachtelhundarna som användes vid jakt på fågel. Man anser att inblandning av franska spaniels, gordon setter och irländsk setter skett under utformningen av rasen, kanske också pointer och spansk fågelhund. Vid ett möte 1878 då namnet Deutsch Langhaar antogs som officiellt vägrades emellertid svart-vita valpar registrering. Några år senare insåg man dock att svart-vita hundar hade samma goda jaktegenskaper som sina brunfärgade kullsyskon, varför de ofta gavs bort till skogvaktare och jägare. Inte långt därefter accepterades även svart-vita hundar inom förbundet för Deutsch Langhaar, men uteslöts ånyo år Detta ledde till att ägare och intressenter av svartvita hundar år 1919 höll ett möte i Miinsterland, Westtalen, varvid en rasklubb bildades och namnet Grosser Munsterländer antogs. Totalt 83 hundar registrerades vid detta tillfälle. År 1922 upprättades den första stamtavleboken, som endast tillät registrering av svart-vita hundar. Under 1930-talet företogs en del raskorsningar med Deutsch Langhaar för att bredda avelsbasen för Grosser Munsterländer. Andra världskriget innebar stort avbrott i aveln och efter krigsslutet fanns endast sex kennlar kvar. Rasen har emellertid härefter om igen kunnat hämta sig efter en stor insats av Egon Vorholt. Under år 1973 initierades igen en breddning av avelsbasen, även denna gång givetvis innebårande raskorsning med Deutsch Langhaar. Idag räknar man med att ca 3000 stycken Grosser Münster finns i Tyskland, knappt 1000 st i England, medan vi i Sverige endast sedan 1986, då rasen kom till Sverige, registrerat några enstaka kullar per år. Återkommande raskorsningar med Deutsch Langhaar har befäst exteriora likheter hos raserna med undantag av färgen. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÜNSTERLÄNDER

3 HELHETSINTRYCK: Grosser mönsterländer skall ha en kraftig och muskulös kroppsbyggnad och ge ett elegant och stramt helhetsintryck. Rasen skall utstråla intelligens och ädelhet. Grosser munsterländer ska vara kraftfull utan att vara för tung, elegant utan att vara för lätt. Kraftfullheten är viktig med tanke på rasens mångsidiga jaktanvändning. Rasen används som stående fågelhund, som eftersökshund efter skottet på både I fågel och hårvilt samt som stötande och kortdrivande med skall, vilket är viktigt i rasens hemland. Det strama helhetsintrycket kräver att ingen lös hud får förekomma som t.ex. löst halsskinn, lösa hängande mungipor osv. Hane av utmärkt typ med för rasen utmärkta vinklar. EXEMPEL PA OLIKA TYPER Tik av utmärkt typ, med för rasen ett lagom vinklat bakställ Tik av utmärkt typ, kunde vara bättre vinklad bak. S V E N S K A V O R S T E H K L U B E S E N - G R O S S E R MÜNSTERLÄNDER 3

4 VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Kroppen skall vara nästan kvadratisk. Kroppslängden får överstiga mankhöjden med 2 cm. I Det är viktigt att eftersträva den nästan kvadratiska kroppen då många hundar tenderar att bli alltför långa. Det är ofta ländpartiet som är för långt. UPPFORANDE/KARAKTAR: De viktigaste egenskaperna hos rasen är följsamhet, läraktighet och tillförlitlig användbarhet som jakthund, särskilt efter skott. Temperamentet är livligt utan nervositet. Diskvalificerande fet Skotträdsla; skottberördhet i någon grad; ängestbitare; rädsla för främmande personer. Det livliga temperamentet får inte förväxlas med alltför överexalterade hundar. Lika fel är alltför loja hundar som tappar raskaraktär. Utstrålar det rätta temperamentet. Alltför lätt och luftig typ. Alltför lång hane av godtagbar typ, med för sluttande rygglinje. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÜNSTERLÄNDER

5 HUVUD: Huvudet skall vara ädelt och långsträckt med ett intelligent uttryck. Det är viktigt att huvudet inte ger ett för tungt helhetsintryck. Skallen skall vara bred och rundad. Både frän sidan och framifrån sett skall huvudet vara lätt välvt. Skallens sidor ska vara mjukt avrundade. Huvudet ska visa tydlig könsprägel. Stop: Stopet skall vara svagt markerat. Stopet ska vara svagt markerat, men får inte för den skull bli för plant. Nostryffel: Nostryffeln skall vara utpräglat svart. Lagom markerat stop med kraftigt långt nosparti. ff Diskvalificerande feu Vit nostryffel (opigmenterad). Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt, långt och välutvecklat. Nosryggen skall vara plan. Läppar: Läpparna skall inte vara lösa. Läpparna ska vara relativt strama och får inte vara öppna i mungipan eller ha för mycket överhängande överläpp då torrheten i huvudet går förlorad. Tungt hanhundshuvud med öppen mungipa. Knappt markerat stop. Utmärkt hanhundshuvud. Utmärkt tikhuvud. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÜNSTERLÄNDER 5

6 Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett komplett saxbett med kraftiga hörntänder. Diskvalificerande fel Överbett; underbett; korsbett; avsaknad av framtänder eller hörntänder; avsaknad av molarer eller premolarer (förutom upp till två Pl och M3)- Kinder: Kindmuskulaturen skall vara välutvecklad. I Med väl utvecklade kindmuskulatur menas att kinderna skall I vara väl markerade men inte "bulliga". Ögon: Ögonen skall vara så mörka som möjligt. Ögonlocken ska vara väl åtliggande och ögonlockskanterna skall sluta fast an. Feminint huvud mycket bra uttryck. fl Diskvalificerande feb Entropion; ektropion. I Lösa ögonlock förekommer vilket kan medföra problem genom I att frön och gräsrester ansamlas vilket kan ge irritationer som följd. Hos unga hundar kan något ljusa ögon tolereras eftersom f de oftast mörknar med åldern. Öron: Öronen skall vara tämligen högt ansatta, väl åtliggande och breda med avrundade spetsar. Öronen skall vara medellånga, tämligen högt ansatta. Pälsen på öronen ska vara lång och bilda fransar som tydligt hänger ner över öronlapparnas nedre kant. Örats spets ska vara rundad men spetsiga öronspetsar förekommer och skämmer huvudets helhetsintryck. Alltför ljusa ögon som stör uttrycket. HALS: Halsen skall vara kraftig, välmusklad och ädelt böjd. Något för kort nosparti, högt ansatta öron. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÜNSTERLÄNDER

7 KROPP: Manke: Manken skall vara medelhög, lång och välmusklad. Rygg: Ryggen skall vara kort, fast och rak. Alltför sluttande rygglinje förekommer och ger fel helhetsintryck. I Ländparti: Ländpartiet skall vara markerat och skyddat av fast muskulatur. Ett vanligt förekommande fel i rasen är långt ländparti som ger ett för långt helhetsintryck. Kors: Korset skall vara långt, brett, välmusklat och endast lätt sluttande. Alltför lång och eftergivande rygg. g Branta och korta kors är också ett vanligt fel i rasen. Bröstkorg: Bröstkorgen skall sedd framifrån vara bred och från sidan djup med markerat förbröst. Formen på bröstkorgen är viktig, det förekommer kölformade bröstkorgar som inte är önskvärda. Bröstkorgen får inte heller bli för grov med tendens till tunnformighet vilket kan ge ett framtungt helhetsintryck. Underlinje: Buklinjen skall vara lätt uppdragen, slank och stram. Flankerna skall vara korta och väl uppdragna. För långt ländparti är ett vanligt fel. Svans: Svansen skall bäras vågrätt eller lätt uppåtriktat. Från sidan sett ska den vara utan knyck vid ansättningen. I Svansens ansättning beror ofta på korsets konstruktion. Både för lågt och för högt ansatt svans förekommer och skämmer helhetsintrycket. Alltför lång och sluttande rygglinje. För djup bröstkorg som ger ett framtungt intryck. Alltför sluttande rygglinje. Långt brant kors, lågt ansatt svans. Utmärkt rygglinje. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÖNSTERLÄNDER 7

8 EXTREMITETER FRAMSTÄLL: Framstället skall vara starkt och välmusklat med korrekta vinklar och raka framben. Korrekta vinklar i framstället ska eftersträvas. Brant skuldra och rak överarm förekommer. Även lösa skuldror (lösa armbågar) som är ett vanligt fel och hänger ihop med dåligt utvecklad skuldermuskulatur och/eller framskjuten skuldra förekommer i rasen. Skulderblad: Skulderbladen skall ligga väl an mot bröstkorgen. Mellanhand: Mellanhänderna skall vara fjädrande. Tassar: Framtassarna skall vara måttligt långa, väl slutna och rundade. Sporrar skall finnas. Grund bröstkorg, framskjuten skuldra, lösa armbågar. Utmärkt förbröst. Liten hane med rak överarm och dåligt vinklat bakställ. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÜNSTERLÄNDER

9 BAKSTALL: Bakstället skall vara kraftigt med stram muskulatur och lodrätt ställda bakben. Knäled: Knälederna skall vara korrekt vinklade. Has: Haslederna skall vara korrekt vinklade. Tassar: Baktassar, se framtassar. I ursprungslandets standard föreskrivs att sporrar skall avlägsnas. Ett av rasens stora problem är öppna bakbensvinklar i såväl knä- som basled. En moderat vinkling, både fram och bak kan accepteras så länge vinklarna harmonierar med varandra, samt att rörelserna är vägvinnande med långt steg. Dessa moderata vinklar behöver inte påverka prissättningen negativt. Såväl fram- som bakbensrörelser bör vara parallella. Dåligt vinklad i såväl knä som hasled. ME RÖRELSER: I skritt och trav skall rörelserna vara spänstiga och vägvinnande med långa steg. I galopp skall rörelserna vara elastiska och kraftfulla med ordentligt påskjut och långa språng. Något öppen i knävinkeln. Spänstiga och vägvinnande rörelser. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÖNSTERLÄNDER 9

10 HUD: Huden skall vara stram. PÄLS: Pälsstruktur: Pälsen skall vara lång, tät och slät. Den får varken vara lockig eller utstående då detta kan vara hindrande vid jakt. Hos både hanhundar och tikar skall pälsen på fram- och bakbenens baksidor vara särskilt lång och tät och bilda behäng. Även på svansen ska pälsen vara särskilt lång och bilda fana som skall vara som längst ungefär på mitten. Pälsen på öronen skall vara lång och bilda fransar som tydligt och liksidigt hänger ned över öronlapparnas nedre kanter. Öronlapparna får inte vara korthåriga. På huvudet skall pälsen vara kort och åtliggande. Grosser Miinsterländer är en långhårig hund och ska ha behäng såväl under buk som på fram- och bakben samt på svansen. Ge därför akt på hundar med alltför korta pälsar med knappt behäng. Öppna och alltför vågiga pälsar är också ett fel med tanke på rasens användningsområde. Alltför kraftig behåring på svansen gör att balansen i helhetsintrycket kan förändras. Alltför kort päls med för lite behäng. FÄRG: Vitt med svarta fläckar och prickar eller svartskimmel. Huvudet skall vara svart, eventuellt med vitt runt nosen eller bläs. feu Färger som inte anges i ras Diskvalificerande standarden Kort vågig päls som inte är korrekt. STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Hanhund: cm Tik: cm Vikt: Omkring 30 kg. Utmärkt palskvalitet, lagom med behäng Öppen päls. -j Q S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÜNSTERLÄNDER

11 FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. För bred skalle; för markerat stop Konvex eller konkav nosrygg, ofullständig pigmentering, helt eller i fläckar Löst nedhängande läppar Lätta bett- och tandfel: tångbett, dubblerade P1-or, avsaknad av en till två P1-or respektive M3-or För ljusa ögon. synliga röda blinkhinnor Lågt ansatta öron; utstående öron För kort hals; för lång hals; för tjock hals; för tunn hals; löst halsskinn För låg manke; för kort manke För lång rygg; svankrygg; karprygg Svagt muskat ländparti; oharmonisk övergång till korset; överbyggd Kort kors; smalt kors; starkt sluttande kors Tunnformad bröstkorg; smal bröstkorg; för grund bröstkorg; avsaknad av förbröst För högt uppdragen buklinje; för låg buklinje Svans som bärs snett; upprullad svans; knycksvans; ringlad svans För dåligt vinklat framställ; utstående eller knipta armbågar; för svaga mellanhänder; för trång eller för vid fram bensställning För dåligt vinklat bakställ; kohasig eller hjulbent liksom för trång eller för vid bakbensställning Runda katt-tassar; långa hartassar; platta tassar; inåt- eller utåtvridna tassar Korta, stela eller trippande rörelser i skritt och trav Kort eller stel galopp; galopp med dåligt påskjut DISKVALIFICERANDE FEL: Vit nostryffel Entropion; ektropion Överbett; underbett; korsbett; avsaknad av framtänder eller hörntänder; avsaknad av molarer eller premolarer (förutom upp till två P1 och M3). Färger som inte anges i rasstandarden Skotträdsla; skottberördhet i någon grad; ångestbitare; rädsla för främmande personer NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - G R O S S E R MÖNSTERLÄNDER

12 Grosser STANDARD MED SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER FÖR GROSSER MÜNSTERLÄNDER Svenska Vorstehklubben 2003 Textbearbetning och bildurval: Ann Carlström och Britt-Marie Dornell Thorn Granskad av SKK 2004 Layout: Hans Anderson