Fåglar i Jämtland-Härjedalen

Transkript

1 Fåglar i Jämtland-Härjedalen Årgång årsrapporter 2012: ÅNNSJÖNS FÅGELSTATION PROJEKT JAKTFALK PROJEKT KUNGSÖRN

2 Välkommen Inventera, publicera... Det 25:e verksamhetsåret vid Ånnsjöns fågelstation går mot sitt slut och vi kan se tillbaka på en säsong som präglades av sen snösmältning, en relativt kall försommar och total frånvaro av smågnagare. I den här årsrapporten kan du bl.a. läsa om våra långtidsprojekt myrinventeringen och den standardiserade ringmärkningen, vilka båda hängt med sedan starten i slutet av 1980-talet. Dessa långa tidsserier blir mer och mer värdefulla för varje år de fortsätter. Här berättas även om stationens framgångsrika dubbelbeckasinprojekt samt om fågelskyddsarbetet i länet med de hotade rovfågelarterna kungsörn och jaktfalk. I våras utkom den stora och fina boken Fåglarna i Sverige antal och förekomst. I den har antalet par av samtliga i Sverige häckande fågelarter beräknats ett enormt jobb som inte varit möjligt utan den stora tradition och det stora engagemang som finns kring fåglar och fågelinventering i Sverige. Det ideella arbete vi utför och har utfört vid Ånnsjöns fågelstation har också bidragit till detta viktiga bokverk. För arter som exempelvis fjällpipare, brushane och dubbelbeckasin har resultat bl.a. från våra projekt utgjort underlag för beräkningarna, och det känns naturligtvis roligt varje gång vårt arbete och våra slutsatser presenteras och informera! i ett större perspektiv. Det stimulerar till fortsatta studier. Men boken visar också på uppenbara kunskapsluckor där vi på det lokala planet har en viktig funktion att fylla. Som exempel kan gråhägern framföras. Enligt boken häckar 0-2 par i Jämtlands län, men vi vet att det enbart i Ånn finns en koloni med par varje år. Här står det klart att kunskap finns men den har inte satts på pränt och publicerats för andra. Även sådan information sporrar till fortsatt arbete, för ytterst handlar det ju många gånger om en fågelskyddsfråga, där dokumenterad kunskap ofta spelar en mycket viktig roll. Eller som bokens författare uppmanar: Inventera och publicera, inventera och publicera, inventera och publicera Även om vi i första hand sysslar med amatörforskning så blir vår roll som direktinformatörer till besökare i området också allt viktigare. Om planerna på en ny nationalpark i västra Jämtlandsfjällen förverkligas om några år kan den funktionen sannolikt bli ännu viktigare för oss. Då känns bygget av informationslokalen i anslutning till fågelstationen som sakta men säkert tar form helt rätt, och i samband med det inser vi värdet av den mångfald av kompetens vi har inom föreningen. Välkommen 02 Sammanfattning av Projekt Dubbelbeckasin 06 Myrinventeringen 09 Ringmärkningen 12 Fågelinventeringskurs 15 Projekt Jaktfalk 16 Kungsörn i Jämtland 20 Jaktfalk och kungsörn i Härjedalen 22 Kalendarium 23 Kallelse till JORF:s årsmöte 24 Omslag: Spelande dubbelbeckasin på Högåsen. Foto: Zsombor Károlyi.

3 Sammanfattning av verksamheten 2012 text: Johan Råghall Informationslokalen Detta var säsongen då informationslokalen kunde börja användas som en lokal. Även om det ännu är en byggarbetsplats var allt material undanstuvat under sommaren så att besökare kunde komma in, kika på lite informationsmaterial på väggarna samt sitta ner och ta en fika i den sköna soffan. Under hösten utfördes ett tungt jobb då bjälkarna som ska stötta den utvändiga trappan upp till takplattformen sattes på plats. Samtidigt fortskred bl.a. jobbet med gången mellan bro och parkering och materialhögarna utanför stationen gicks igenom och säkrades inför vintern. Projekt Dubbelbeckasin Samarbetet med flyttfågelforskare från Lunds universitet fortskred för fjärde året i följd. Nätfångst och ringmärkning på fyra spelplatser i Handölsdalen maj resulterade i 29 nymärkningar och 17 kon- troller av beckasiner som fångats av oss tidigare år. 16 fåglar fick nya ljusmätare monterade på sina metallringar, och vi återfick inte mindre än nio ljusmätare. Preliminära analyser av data från dessa bekräftar de fascinerande resultat som publicerades ifjol, med långa non stop-flygningar under höstflyttningen ner mot vinterkvarteren i tropiska Afrika. Förutom de fyra lekar vi ringmärkte på inventerades nio andra spelplatser i slutet Jörgen Andersson avnjuter matsäcken under Ånnsjödagen medan två studenter från Mittuniversitetet spanar ut över Ånnsjön från Nätaholmen. Foto: Ulla Falkdalen. av maj. 96 spelande hanar räknades vilket gav ett lågt medelvärde på 7,4 hanar/lek. Det berodde på att ovanligt mycket snö låg kvar och flera spelplatser i Storlienfjällen var helt snötäckta och utan beckasiner för tillfället. Ånnsjödagen Som brukligt inbjöd föreningen till Ånnsjödagen första lördagen i juni, som i år inföll den 2 juni. Vädret var kyligt men utan nederbörd större delen av dagen. Fågeltornen i Ånn och Handöl bemannades under förmiddagen av stationens personal och besökarna kunde få guidning och hjälp med artbestämning. Under eftermiddagen hölls öppet hus på fågelstationen med fika och tipspromenad. God middag kunde förtäras på Handöls Värdshus och dagen avslutades därefter med besök på en dubbelbeckasinspelplats. Då var vädret dock så ruskigt att inget spel hördes eller sågs. Myrinventering Samtliga 16 myrar omkring Ånnsjön och Storlien inventerades i början av juni. Det var 24:e året i följd som inventeringen genomfördes, och resultaten i denna långtidsserie blir bara mer och mer värdefulla för varje år som går. Över fåglar räknades under årets inventering, vilket är den högsta siffran sedan Rödbena, storspov och trana nådde samtliga sina högsta resultat hittills, medan t.ex. smal- näbbad simsnäppa sågs i färre exemplar än något år tidigare. I samband med myrinventering på Ånnsjöns östra sida genomfördes även en sjöinventering från båt. Fjällruttsinventering Åtta av stationens 15 fjällrutter i västra Jämtlandsfjällen inventerades. Få inventerare och för mycket snö kvar på fjället bidrog till att inte fler rutter blev gjorda. Säsongen präglades av vinterns lämmelkrasch och få rovfåglar, labbar och ugglor sågs. Fjällrutterna på Flatruet och Stekenjokk inventerades inte i år. Ringmärkning Bemanningen under ringmärkningssäsongen var även i år relativt god, om än lite tunn några veckor på slutet. Paul Stevenson från England ansvarade praktiskt för verksamheten och spenderade över två månader i Handöl, en berömvärd insats. Totalt fångades och ringmärktes fåglar av 42 arter. Dessutom märktes 98 boungar av fem arter, de flesta inom stationens holkprojekt. Ny märkart för året var busksångare. Lövsångare var den vanligaste fågeln i näten följt av bergfink. Ett nytt projekt för sommaren var att ringmärka hussvalor vid Handöls täljstensfabrik. En dubbelbeckasin lyfter från spelplatsen i det första morgonljuset. Foto: Zsombor Károlyi. Sommarkänslor längs stigarna i Handöl. Foto: Jennie Wadman. Nina Janelm ringmärker en varfågel i Handölsdeltat. Foto: Paul Stevenson. 4 FiJH FiJH

4 Projekt Dubbelbeckasin Efter fjolårets TV-dokumenterade flopp, där den viktigaste spelplatsen var försvunnen och inte en enda ljusmätare återfanns, blev 2012 en stor succé. Inte mindre än nio ljusmätare kunde återfinnas, vilka gav ny och spännande information om dubbelbeckasinernas flyttning och övervintring. För fjärde året i rad studerade forskare från Lunds universitet och Ånnsjöns fågelstation tillsammans dubbelbeckasiner i Storulvåfjällen för att utreda artens flyttningsvanor. Fältarbetet utfördes perioden maj och detta år var gruppen förstärkt med Robert Ekblom och Glib Mazepa från Uppsala universitet. Den viktigaste delen av projektet är att återfånga fåglar som tidigare år försetts med så kallade ljusmätare, en liten apparat som sätts fast på fågelns metallring. Med dessa registreras var tionde minut ljusintensiteten i fågelns omgivning och denna information lagras i ett litet minne. Om man återfångar fågeln, vanligtvis ett år senare, kan man beräkna var fågeln varit. Osäkerheten i positionsbestämningen är visserligen så stor som mil, men för fåglar likt dubbelbeckasinen där kunskapen om flyttningens förlopp är nära nog noll, är detta gott nog. De tre ljusmätare som vi lyckades få tillbaka 2010 visade att fåglarna gjorde upp till 650 mil långa non-stopflygningar från Sverige till tropiska Afrika och att de satt hela vintern i Kongo nära ekvatorn. Detta var helt ny information som fick mycket stor uppmärksamhet bland allmänheten i Sverige och hos flyttfågelforskare världen över. text: Åke Lindström foto: Jennie Wadman Inför säsongen fanns det teoretiskt sett 37 fåglar med ljusmätare att återfånga (sju från 2009, tio från 2010 och 20 från 2011). Efter fjolårets misslyckande var dock förväntningarna låga, även om vi i fjolårets rapport förutspådde att vi borde få tillbaka 6-7 stycken. Det blev dock bättre än så! Första kvällen och natten ägnades åt den under 2011 upptäckta leken vid Lill-Getryggen. Där fick tio fåglar ljusmätare året före. Det var fortfarande mycket snö i markerna hela 80 procent av marken var snötäckt men fåglarna var riktigt på hugget och de första började spela redan runt nio när det fortfarande var rejält ljus. Eftersom de till och med stod på snön och spelade kunde vi redan då se att åtminstone två av fåglarna hade ljusmätare, vilket naturligtvis höjde pulsen ordentligt. Som brukligt satte vi upp en halvcirkelformad rad av slöjnät runt leken och väntade sedan med spänning på vad fångsten skulle ge. Under natten fångades tio hanar och en hona. Tre av hanarna hade ljusmätare bingo! Nästa natt delade vi upp oss. En grupp gick till leken vid Laptentjahke där vi året före satt på två ljusmätare. Den andra gruppen gick till Stråten-leken (som upptäcktes 2010) där sju fåglar fick ljusmätare året före. Vid Laptentjahke fångades minsann båda fåglarna med ljusmätare, alltså hundraprocentig utdelning! En av dessa fåglar, , ringmärkte vi redan 2009 på denna plats och den har sedan dess återfångats där tre år i rad (2010, 2011 och 2012). Mellan 2011 och 2012 bar den alltså en ljusmätare. Vid Stråten-leken gick det också över förväntan; hela fyra fåglar med ljusmätare fångades. Uppenbarligen var turen med oss detta år! Extra intressant var att en av dessa fåglar fått sin ljusmätare vid Lill-Getryggen året före. Den hade således bytt lek. Om den var på tillfälligt besök eller hade bytt lek permanent vet vi inte. Variation på samma tema var en annan fågel som fångades (den hade dock ingen ljusmätare). Den var märkt 2010 på den sedermera försvunna Stråtöleken, men dök nu upp på Stråten istället, några kilometer längre norrut. Detta glädjande fynd väckte åter våra tankar på att leken helt enkelt flyttat någon annanstans. Den tredje natten återvände en grupp till Lill-Getryggen, men återfångade i princip bara samma fåglar som två nätter tidigare. Uppenbarligen fångar man på en enda natt de flesta fåglarna på en lek, så ett besök räcker gott. Den andra gruppen ringmärkte nio fåglar på leken på sydsidan av Getryggen. Inga nya ljusmätare hittades här heller, men spelaktiviteten var hög trots den stora mängden snö. Årets totalsiffror blev 17 kontroller av fåglar märkta året före, av vilka hela nio hade ljusmätare. Därtill Dubbelbeckasinstudierna innebär ofta många kilometers traskande i snöklädd terräng med mycket utrustning, men även njutningsfulla vilostunder i den ljusa försommarnatten. Robert Ekblom och Åke Lindström inväntar nattens fångst ovanför leken på Lill-Getryggen.

5 Myrinventeringen Arbetet med att plocka ut dubbelbeckasinerna ur näten kräver försiktighet och beslutsamhet på samma gång. Dessutom är det bra med en stor dos tålamod. Foto: Peter Jonsson. märktes 29 nya fåglar. Vi satte också på 16 nya ljusmätare, varav sex på fåglar som vi redan har en följning på. Analysen av de nio ljusmätare vi fick tillbaka pågår fortfarande. Tyvärr var en av dem helt död, så den gav inga data. Tre andra hade slutat fungera under resans gång, men innehöll information från minst halva resan. De fem andra gav en komplett årsrapport för sin fågel. Preliminärt står det klart att de åtta ljusmätarna konfirmerar det vi fann för två år sedan på de första tre fåglarna. Alla flög de non-stop från norra Europa till subtropiska Afrika, för att spendera vintern nära ekvatorn. På våren flög de non-stop från vinterkvarteren till Balkanhalvön och därifrån i mindre etapper åt nordväst för att slutligen återvända till Storulvån med omnejd. Spelande dubbelbeckasinhane med ljusmätare monterad på högerbenet ovanför metallringen. Foto: Peter Jonsson. Även nästa år planerar vi att försöka återfånga fåglar med ljusmätare. Därefter hoppas vi kunna ta ett nytt steg på teknikskalan, genom att förse några dubbelbeckasiner med satellitsändare och/eller GPS-mottagare, för att få betydligt bättre precision i våra mätningar. De snöskor som Storulvåns fjällstation lånade ut var mycket uppskattade under årets dubbelbeckasinprojekt, eftersom det låg ovanligt mycket snö kvar i fjällen i slutet av maj. Från vänster syns Johan Råghall, Peter Carlsson, Jennie Wadman, Robert Ekblom och Glib Mazepa vid hängbron över Handölan. Foto: Åke Lindström. Nästa år firar myrinventeringarna 25-årsjubileum. Då har det gått ett kvartssekel sedan vi startade Efter att under en följd av år sett hur våren och snösmältningen kommer allt tidigare, bestämde jag mig redan 2011 för att tidigarelägga myrinventeringarna med ungefär en vecka. De har alltså flyttats från perioden juni till 3-13 juni. text och foto: Thomas Holmberg Tidpunkten spelar sannolikt stor roll för inventeringsresultatet. Om fåglarna exempelvis har börjat ruva är de mycket svårare att upptäcka än om de fortfarande håller på med olika parningsspel. Hos vissa arter, främst brushane, drar åtminstone en del av hanarna iväg från myren när honorna lagt ägg. En del kan stanna kvar för en andra chans. Det händer ju att häckningen misslyckas i ett tidigt skede och då kan honan para sig igen och lägga en ny kull. Totalt sett har vi sett fler fåglar de senaste två åren än åren dessförinnan. Det kan vara en följd av att vi tidigarelagt inventeringarna. Det är en av de faktorer som man måste hålla i minnet när man tolkar inventeringsresultaten. Just i år var dock våren inte särskilt tidig. Snösmältningen var oerhört sen, mest märkbart uppe på kalfjället. Myrarna i skogslandet blir alltid snöfria tidigt, men de var i år blötare än normalt och någon sommarvärme kunde man inte direkt tala om. Första halvan av juni i Ånnsjöområdet betyder som regel morgontemperaturer stadigt under tio grader, ibland ner mot frostnivåer. Så var det också i år. Men inventeringarna kunde ändå genomföras planenligt och när man går på myrar är dagstemperaturer i intervallet grader riktigt behagligt. Vädret vid inventeringstillfället har förstås också betydelse för resultatet. Om det är en lugn, solig och varm dag med temperatur runt 20 grader eller högre (ja, det har faktiskt hänt!) eller om det är blåsigt, strax över noll och snöbyar i luften har förstås inverkan på fåglarnas benägenhet att visa sig. Men sambandet är inte enkelt och olika arter påverkas på olika sätt. Mest påverkas nog de småfåglar som sitter i myrkanten och sjunger. Fåglarna ute på myren som vi både kan se och höra tror jag påverkas mindre av vädret. Ytterligare en viktig faktor för resultatet är inventeraren själv. Hur duktigt är jag på att upptäcka fåglarna och artbestämma alla små pip? Jag tycker mig tydligt märka att yngre fågelskådare är mer alerta och har bättre hörsel. I viss kompenserar de äldre detta med större erfarenhet och kunskap om vad som kan förväntas. Men även det kan vara bedrägligt. Jag vet en fågelskådare som inventerade samma område år efter år i ett par decennier och konstaterade att vissa småfåglar stadigt minskade, särkskilt kungsfågeln. Förklaringen kom när han gjorde ett hörselprov på sig själv. Hans förmåga att höra höga toner hade gradvis försämrats. Han hörde helt enkelt inte kungsfåglar, järnsparvar, grå flugsnappare och vissa mesar i samma utsträckning längre. För att undvika sådana här effekter på resultatet försöker vi att blanda inventerare av olika åldrar och med olika erfarenhet. Då kommer skillnader som beror på olika inventerares förmåga att upptäcka fåglar att jämna ut sig. Genom att ha en inventeringsperiod som sträcker sig över 7-10 dagar får vi också en viss utjämning av skillnader som beror på vädret just den dag vi inventerar. Som helhet är myrarna i västra Jämtland mycket stabila miljöer. De ser ungefär likadana ut idag som för 24 år sedan. Långsiktiga klimatförändringar kommer givetvis att märkas även här, men vi har inga påtagliga problem med igenväxning och förändrat betestryck faktorer som ofta påverkar våtmarker i södra Sverige. Helt fria från lokal mänsklig påverkan är vi dock inte. Två av våra sammanlagt 16 myrar visar tydliga tecken på yttre påverkan. Lagunen i Ånn har en koppling till avloppsreningen i Ånn och Topptjärnen i Storlien är på liknande sätt påverkad av avloppsvattnet i Storlien. På bägge dessa ställen har förändringar skett under åren. Miljömässigt till det bättre skulle man väl kunna säga, då man släpper ut mindre skit nu än tidigare, men därmed minskar också näringstillförseln. Vi har anledning att tro att det är negativt för en del arter, främst smalnäbbad simsnäppa. Totalt noterades 1614 fåglar under årets inventering det bästa resultatet sedan 2004 (se figur 1a). Ökningen är 8 FiJH FiJH

6 Närkontakt med myrsnäppa på Blåhammarmyren, där också ett bo påträffades under årets inventering. Figur 1a-d. Antal observerade individer under myrinventeringarna av a) samtliga individer, b) brushane, c) kanadagås och d) silvertärna. De raka linjerna visar trenden för hela perioden. generell och kan inte förklaras av massförekomst av några enstaka arter. Intressanta resultat eller trender har noterats hos bl.a. följande arter: Alfågel. Fortsatt liten men stabil population på Blåhammarmyren. Vi ser vanligen från två till åtta individer. Fanns inte där då vi startade myrinventeringarna. Backsvala. En liten koloni finns i torverosionsbranten på Klockamyren. Den har nog funnits där sedan starten, men är inte noterad förrän Årets siffra, 35 individer, är faktiskt den högsta hittills. Brushane. (Se figur 1b.) En stadigt minskande trend från mitten av 90-talet har faktiskt börjat vända uppåt de senaste 2-3 åren. En del av den kan dock förklaras med att vi inventerar tidigare (se ovan). Dvärgmås. Sågs första gången 2002, därefter inte förrän De sista tre åren har den noterats årligen och årets siffra, åtta individer, är faktiskt den högsta. Myrinventeringen ger dock ingen rättvisande bild för hela området. Betydligt fler fåglar kan ses ute på Ånnsjön när fjädermyggorna kläcks. Enkelbeckasin. Hos oss en fortsatt stabil art. Enligt litteraturuppgifter har den minskat i södra Sverige. utan tydlig trend. Årets siffra, 98 individer, är något över medel. Gök. Fortsatt stabil förekomst utan tydlig trend. Kanadagås. (Se figur 1c.) Har minskat klart sedan åren kring sekelskiftet, men verkar nu på väg uppåt igen, jämfört med de två föregående åren. Kärrsnäppa. Märkligt nog sågs fem individer i år av denna art som varit helt borta sedan Dessförinnan sågs den årligen. En tänkbar förklaring är att den sena snösmältningen tvingat ner de fjällhäckande fåglarna till lägre nivåer. Myrsnäppa. Stabil förekomst, men inte många individer. Drygt åtta i snitt ses årligen, med Blåhammarmyren som pålitligaste lokalen. Bofynd gjordes i år. Svarthakedopping. En art som helt klart etablerat sig under inventeringsperioden. Nu är den årlig på flera lokaler. Rödbena. Den talrikaste av alla myrfåglarna, men kanske också lättast att upptäcka. Viss risk för överskattning finns då fåglarna flyger fram och tillbaka över myren. I år en rekordsiffra på 169 individer. Rödstjärt. Kraftig ökning de sista två åren. stabilt på en rätt låg nivå, ungefär en tredjedel av antalet under 1990-talet. Smalnäbbad simsnäppa. Har minskat gradvis under åren och årets notering, tolv individer, är den lägsta någonsin. Se ovan angående möjlig orsak. Småspov. Stabil förekomst men viss minskning sedan början av 1990-talet. Storspov. Har ökat stadigt även om den fortfarande antalsmässigt ligger klart under småspoven. Årets siffra, 31 individer, är den högsta någonsin. Tidigare har den endast setts på myrarna runt Ånnsjön, men nu tycks den flytta fram positionerna och börjar uppträda även på högre nivåer. Har i år noterats på myrarna vid Storlien. Trana. Ökar klart enligt inventeringarna även om arten är rätt svårinventerad under häckningstiden. I år sågs 36 tranor, den högsta siffran någonsin. En förklaring kan dock vara att den sena snösmältningen omöjliggjorde häckning. Tranorna är då lättare att se. Tack alla ni som deltagit i årets inventering! Både nya och äldre inventerare är välkomna tillbaka jubileumsåret Kärrsnäppan har inte noterats under myrinventeringen sedan 2004, men i år sågs plötsligt fem individer! Gulärla. Rätt stora variationer från år till år Silvertärna. (Se figur 1d.) Ligger nu ganska 11 FiJH

7 Ringmärkningen Liksom ifjol tog vår vän från England, Paul Stevenson, det stora praktiska ansvaret för den standardiserade ringmärkningen i Handöl. I år vistades han på fågelstationen mer än två månader. Här sammanfattar han säsongens resultat. text och foto: Paul Stevenson Sammanfattning på svenska Årets standardiserade ringmärkning präglades av den sena våren följd av en kall sommar, höga vattennivåer samt i kontrast till ifjol total frånvaro av smågnagare fåglar av 42 arter hanterades under sommaren, exklusive dubbelbeckasinerna som märktes i maj. Av dessa utgjorde nymärkningar och kontroller av redan märkta fåglar 287. Dessutom märktes 98 boungar av fem arter. Ny märkart för fågelstationen var en busksångare som fastnade i ett av näten den 2 juli. Dagen därpå ringmärktes även en kärrsångare, vilket var stationens andra fynd. Den första märktes En annan överraskning för säsongen var att hela sex varfåglar varav en adult ringmärktes. Tidigare hade endast tre unga varfåglar märkts, en 2001 och två Lövsångare var återigen vanligaste arten i näten med 255 nymärkta individer, medan grönsiskan som toppade statistiken ifjol gick starkt tillbaka. Bergfinken var näst vanligaste arten i näten. Gråsiskan som ofta är en vanlig art i vår statistik hade sitt sämsta år sedan 1997 med endast 20 märkta individer. Resultatet av pullmärkningen i våra småfågelholkar visar att blåmesen hade färre än hälften av medelantalet ungar för perioden Både talgoxe och svartvit flugsnappare nådde dock upp till omkring medelsiffror. 49 fåglar av 15 arter som blivit ringmärkta tidigare år kontrollerades. Av dessa blev en blåmes och en bofinkhona märkta redan En sävsparv och två lövsångare märktes 2008 och båda lövsångarna bedömdes då vara födda 2007 eller tidigare. Det innebär att de flyttat den långa vägen mellan tropiska Afrika och Sverige och vice versa minst tio gånger imponerande för en fågel på nio gram! Ett nytt projekt för året utanför den standardiserade märkningen var att fånga hussvalor vid kolonin på en av täljstensfabrikens byggnader. Tio unga och elva gamla fåglar lyckades ringmärkas. Stort tack till föreningens medlemmar, säsongens ringmärkare och assistenter, personalen på Handöls täljstensfabrik samt till Marlene, Ola, Bertil och andra bybor för all hjälp och vänlighet under ringmärkningssäsongen! Första busksångaren i fågelstationens historia ringmärktes i Handöl den 2 juli. Marlene Ljungström skriver ringmärkningsprotokoll. Ringing this year took place against a backdrop of a late spring thaw, high water levels, a poor summer and a scarcity of lemmings. Ongoing reports from British ringers and nest recorders of a bad year there for many species of breeding birds added to the impression that it could be a poor breeding season here too. Particularly for passerines the observatory s annual standardised ringing together with the complementary nest box work give data on the actual outcome. Early season standardised ringing at the Handöl site yielded two exceptional birds on consecutive days, a Blyth s reed warbler on the 2nd and a marsh warbler on the 3rd of July. The Blyth s was the first ringed at the observatory, and the marsh warbler the second with the first being ringed at the delta site in July The results of ringing pulli in the nest boxes show that blue tits had fewer than half their average number of pulli. Great tits and pied flycatchers achieved about their averages and there were no common redstarts this year. No owls were found to be using the nest boxes this year and moreover none were observed during the ringing season. The proportion of fledged first calendar year birds in the total gives a further measure of annual productivity. The number of ringed young blue tits and great tits met their averages, bluethroat were below half their average whilst brambling at the second most numerous species ringed, 250 including 150 young, achieved more than double their average. Willow warblers had a relatively good year compared with recent years with 255 birds ringed, 191 of which were young. They were the most abundant species processed for ringing in 2012 but their numbers remain fewer than in the past. Siskin numbers were down on previous years, 104 in 2012 versus 489 in 2011 and 198 in Redpolls with a total of 20 were at the fewest since Great grey shrike were a feature of the year. Previously a total of three had been ringed, two in 2010 and one in Six were ringed this year including an adult that was a first for the observatory. Although not part of standardised ringing and therefore an anecdotal view, fieldfare too seemed to have a successful nesting season with more active nests than we had time to ring. Eighteen pulli were ringed this year, with twenty ringed Regarding survival, 49 birds of 15 species ringed in previous years at Lake Ånnsjöns bird observatory were processed there again in The greatest elapsed time being held by a blue tit and a female chaffinch both of which were ringed in July The blue tit was ringed as a first autumn bird but the chaffinch was an adult when ringed and would thus be the oldest. There were three birds from 2008, a reed bunting which when ringed was aged as a bird having hatched in 2007, and two willow warblers both of which when ringed were aged as having hatched in 2007 or earlier. These two warblers being longer distance migrants would in theory have tra- Paul Stevenson och Helena Hedkvist preparerar för att fånga hussvalor vid täljstensfabriken i Handöl. Foto: Ulla Falkdalen. 12 FiJH FiJH

8 velled the furthest of any of these birds, ten or more times between northern breeding sites and sub-saharan wintering sites impressive for nine gram birds. A former known gull and arctic tern nesting site on a small low island in the delta remained submerged for much of the season and consequently it seemed that no gulls and no terns succeeded in nesting there in However three adults and one juvenile arctic tern were ringed in the delta. Excepting the great snipes just four waders were ringed this year. A new project for 2012 was to ring house martins at the small colony nesting on the buildings of Handöl s soapstone factory, täljstensfabriken. This is a species that is ordinarily not caught during standardised ringing but nevertheless the observatory has ringed three in the past, two in 2000 and one in Having obtained permission and devised safe effective catching methods the team succeeded in ringing ten young and eleven adults. Of the 1582 birds in 2012 there was one with a ring that was not from Lake Ånnsjöns bird observatory. This was an adult icterine warbler with a ring from elsewhere in Sweden. The year s total of birds and also the number per hour of the nets being open were similar to 2010 but considerably lower than the highs of bird species were observed during the season. With thanks to the board and members of the observatory, the ringers and assistants, personnel of Handöls täljstensfabrik and to Marlene, Ola, Bertil and other local people for their help and kindness throughout the ringing season. Last but not least thanks for the cakes! Fågelinventeringskurs med Fältbiologerna Veckan innan midsommar anordnade Fältbiologerna en kurs i fågelinventering i samarbete med Ånnsjöns fågelstation. Kursen riktade sig till såväl nybörjare som redan frälsta fågelentusiaster. Thomas Holmberg och Johan Råghall förevisade flera olika inventeringsmetoder som fågelstationen använder. Ungdomarna bodde under veckan i Handöls stugby. Här berättar en av deltagarna om sina upplevelser. text: Elin Håård foto: Thomas Holmberg Tabell 1. Ringmärkning vid Ånnsjöns fågelstation till De dubbelbeckasiner som ringmärktes i maj är exkluderade i sammanställningen. New Rings Controls Total Species Pulli Total Total Acrocephalus dumetorum Busksångare Blyths reed warbler 1 1 Acrocephalus palustris Kärrsångare marsh warbler 1 1 Anthus pratensis Ängspiplärka meadow pipit 1 1 Anthus trivialis Trädpiplärka tree pipit Calidris alpina Kärrsnäppa dunlin 1 1 Carduelis chloris Grönfink greenfinch 4 4 Carduelis flammea Gråsiska mealy redpoll Carduelis spinus Grönsiska siskin Cyanistes caeruleus Blåmes blue tit Delichon urbica Hussvala house martin Dendrocopus minor Mindre hackspett lesser spotted woodpecker 2 2 Emberiza schoeniclus Sävsparv reed bunting Erithacus rubecula Rödhake robin Ficedula hypoleuca Svartvit flugsnappare pied flycatcher Fringilla coelebs Bofink chaffinch Fringilla montifringilla Bergfink brambling Gallinago gallinago Enkelbeckasin snipe 1 1 Hippolais icterina Härmsångare icterine warbler Lanius excubitor Varfågel great grey shrike 6 6 Luscinia svecica Blåhake bluethroat Motacilla alba Sädesärla white / pied wagtail 2 2 Motacilla flava Gulärla yellow wagtail M. flava thunbergi Gulärla (rasen thunbergi) yellow wagtail - grey-headed 1 1 Muscicapa striata Grå flugsnappare spotted flycatcher Parus major Talgoxe great tit Phoenicurus phoenicurus Rödstjärt common redstart Phylloscopus collybita Gransångare chiff chaff 6 6 Phylloscopus trochilus Lövsångare willow warbler Poecile montanus Talltita willow tit 8 8 Prunella modularis Järnsparv dunnock Pyrrhula pyrrhula Domherre bullfinch Saxicola rubetra Buskskvätta whinchat 1 1 Sitta europaea Nötväcka nuthatch Sterna paradisaea Silvertärna arctic tern 4 4 Sylvia atricapilla Svarthätta blackcap 6 6 Sylvia borin Trädgårdssångare garden warbler Tringa totanus Rödbena redshank 1 1 Turdus iliacus Rödvingetrast redwing Turdus merula Koltrast blackbird 4 4 Turdus philomelos Taltrast song thrush Turdus pilaris Björktrast fieldfare Vanellus vanellus Tofsvipa [northern] lapwing 1 1 Total: Till det upplyftande ljudet av en grönsiska i bakgrunden begav vi, en liten grupp unga fältbiologer från hela landet, oss ut på fågelinventeringar i Jämtlands fantastiska natur veckan före midsommar. En kylig junivecka fick vi chansen att uppleva mycket tillsammans alltifrån att lära oss mer om både vanliga och ovanliga fågelarter såsom fjällabb, vigg och dubbelbeckasin från erfarna fågelskådare, till att ta oss ett iskallt dopp i Ånnsjön. Från Täljstensvalen kunde vi blicka bort mot Åreskutan i sommarskrud medan vi stod i de sista envisa snödrivorna och hörde korparnas läten i bakgrunden. Vi ägnade oss även åt att klafsa över Blåhammarmyren för att inventera och fick då se bland annat brushane på nära håll och en liten smalnäbbad simsnäppa som öppenhjärtligt lät oss ta del av sitt ihärdiga bobyggande en bra stund. Det var en blöt men fantastisk upplevelse! Försommaren i Jämtland visade sig bjuda på stora kontraster blöta myrar, torra barrskogar, brusande vattenfall, vinterkyla och de mest grönskande av ängar. Det jag kommer minnas mest ifrån min resa till Handöl måste vara dubbelbeckasinspelet på fjället en afton där vi även hade turen att se några renar springa alldeles intill oss. Jag som inte tidigare haft ett intresse för fågelskådning utvecklade under veckan en fascination för de här fantastiska djuren! 14 FiJH Sixten Hillerhag, Helena Hedkvist, Lisa Behrenfeldt, Elin Håård, Kristin Hyltegren och Isak Wadsö tar en välbehövlig paus på Blåhammarmyren.

9 2012 ett dåligt jaktfalksår Det blev ett år utan större häckningsframgångar i länet för världens största falk endast åtta par lyckades få fram ungar. Jaktfalken kategoriseras som sårbar (VU) i den svenska rödlistan. text: Ulla Falkdalen, Projekt Jaktfalk och Tomas Bergström, Länsstyrelsen Jaktfalkunge ringmärkt med lila färgring U8. Foto: Ulla Falkdalen. Jaktfalk omfattas av Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för hotade arter. Ett åtgärdsprogram för jaktfalk har varit under framtagande under flera år men har ännu inte fastställts. Medel avsattes för att genomföra föreslagna åtgärder i remissversioner till åtgärdsprogrammet fram till Därefter tilldelades inte medel till åtgärder för jaktfalk i Jämtlands län pga. minskade anslag och prioriteringar inom åtgärdsprogrammen. Trots minskade resurser kunde inventeringen genomföras även 2012 genom att medel för miljöövervakning av fjällfåglar kunde nyttjas för Länsstyrelsens arbete samt att Alvins fond bidrog till kostnader inom Projekt Jaktfalk. Projekt Jaktfalk är ett samarbetsprojekt mellan Sveriges Ornitologiska Förening och Jämtlands läns Ornitologiska Förening. Tack vare att Fylkesmannen i Nord-Trøndelag och Norsk Ornitologisk Förening under 2012 bekostade en helikopterinventering i norska gränsfjällen kunde vi också få möjlighet att leta efter nya boplatser i gränsområdet och kontrollera gränsöverskridande revir. Metod Liksom tidigare år genomfördes först inventeringar under vårvintern för att lokalisera besatta revir och därefter gjordes återbesök i juni för att kontrollera häckningsresultat. Några kända jaktfalkrevir besöktes bara sommartid. Förutom sommarkontroller till fots användes helikopter för mer svårtillgängliga områden. Genom att fotografera bon från luften kunde ungarna lätt kontrollräknas i efterhand. 16 FiJH

10 Ringmärkning av boungar genomfördes på två jaktfalklokaler i Västjämtland. I samband med detta insamlades biologiskt material, bl.a. två rötägg som skickades till miljögiftgruppen på Naturhistoriska riksmuseet. Förutom fältarbetet inhämtades uppgifter om jaktfalkobservationer från Artportalen. Resultat Vi kontrollerade 54 jaktfalklokaler, vilket är näst intill alla kända lokaler i länet. Endast 15 av dessa kunde konstateras ha etablerade par. Resultatet blev åtta lyckade häckningar med totalt 19 ungar vilket gav ett snitt på 2,4 ungar per lyckad häckning och 1,3 ungar per besatt revir. Kommentar Årets resultat är ett bottenår för jaktfalken och kan jämföras med resultaten från 2009 som också hade bara åtta lyckade häckningar. Något oroväckande är det låga antalet etablerade par som under 2012 var 15, vilket är under det antal som hittats de senaste åren då inventeringsinsatsen varit likartad. Eftersom dal- och fjällripa är det huvudsakliga bytesdjuret är häckningsframgången i viss mån kopplat till förekomsten av ripa. En förklaring till den låga häckningsframgången 2012 torde bero på dålig födotillgång, dvs. ripa. Inventering av ripa sker som en del av förvaltningen av småviltjakt på renbetesfjällen. Resultat från inventeringen av dalripa visade på låga tätheter under 2009 samt ökande tätheter under 2010 och 2011, för att sedan visa på mycket små och sena kullar under I figur 1 visas tätheter för dalripa och häckningsframgång för jaktfalk. Vissa år, framför allt de senaste, visar på tydligt samband mellan arterna. Väderförhållanden med långvariga snöfall i början av häckningsperioden kan sannolikt också påverka häckningsframgången. Jaktfalken är som art specialiserad på att överleva och fortplanta sig i arktiska miljöer men kombinationer av extrema väderförhållanden antas ändå påverka förutsättningarna. De ungar vi ringmärkte den 4 juli tillhörde uppenbart sena kullar som måste ha lagts i början av maj istället för normal äggläggningstid i början till mitten av april. För att tolka jaktfalkens status och utveckling i Jämtlands län kan häckningsframgången studeras genom att räkna antalet ungar i bo. Antalet ungar kan ställas i relation till antalet häckningar eller antalet funna par. Vid jämförelse gentemot funna par tas även hänsyn till fåglar som bildat par men inte fullföljt eller misslyckats med häckningen. Med dessa variabler minskas risken för felkällor i form av varierande inventeringsinsats. Se figur 2. De långa serier som finns för jaktfalk och dalripa i Jämtlands län är nationellt unika. Jämförbart långa obrutna serier från samma geografiska område finns inte för övriga landet. Informationen är mycket viktig för att visa och förstå utvecklingen i fjällmiljön. För att säkra en fortsatt uppföljning krävs större långsiktighet i finansiering och genomförande av föreslagna åtgärder för jaktfalken. Vi vill avsluta med att uppmana till att rapportera alla jaktfalkobservationer i länet till Projekt Jaktfalk. Observationer och fotografier från tidigare år är också värdefulla. Eftersom en del jaktfalkar försetts med färgringar vill vi be alla om att särskilt kika efter färgmärkta jaktfalkar både i fjällen och på övervintringsplatser. Färgringarna kan ha olika färger; blå, röda, lila och svarta ringar har använts i vårt län. Vid ringmärkningen 2012 användes lila färgringar. Varje ring har en kod bestående av en bokstav och en siffra. Försök gärna avläsa koden på en jaktfalkring med tubkikare eller fotografera falken så att ringen ev kan tydas i efterhand genom uppförstoring på dataskärmen. Förutom undertecknade har följande personer medverkat i fältarbetet eller rapporterat tillfälliga jaktfalkobservationer 2012: Bengt Warensjö, Janne Eriksson, Alf Nordin, Torgeir Nygård, Benckt Aspman, Olof T. Johansson, Paul Stevenson, Helena Hedkvist, Mia Wallin, Niklas Holmedahl, Johan Råghall, Håkan Sjölin, Erik Jonasson, Leif Eriksson, Kim Woxlägd, Lotta Berg, Anette Strand, Anders Johansson, Lars Johansson, Thomas Johansson, Knut Klefbom samt Länsstyrelsens naturbevakare Alf Kjellström, Christer Edsholm, Lars Liljemark och Bert-Ivan Mattsson. Stort tack för alla jaktfalkrapporter! Många tack också till bidragsgivarna Naturvårdsverket, Alvins fond, Fylkesmannen i Nord-Tröndelag och Norsk Ornitologisk Forening. Till slut ett varmt tack till Rapphönorna som lämnade en slant till Projekt Jaktfalk i samband med sitt besök vid Ånnsjöns Fågelstation. Länet totalt Kontrollerade lokaler Etablerade par Häckningar: lyckade okänt misslyckade Antal ungar Ungar/lyckad häckning 2,4 2,5 2,8 3,2 2,4 Ungar/etablerade par 1,7 0,9 1,9 2,3 1,3 Tabell 1. Resultat för jaktfalk inom Jämtlands län Inventeringen är genomförd av Länsstyrelsen samt Projekt Jaktfalk. Figur 1. Diagrammet visar relativa medelvärden för dalripa under augusti månad samt häckningsutfallet för jaktfalk i form av antal boungar fördelat på antal par respektive år. Värden för dalripa från 2012 saknas. Data för Jämtlands län. Källor: Projekt Jaktfalk, Länsstyrelsen i Jämtland och Høgskolen i Hedmark, avdeling for anvendt økologi og landbruksfag, Norge. Figur 2. Diagrammet visar häckningsframgången för jaktfalk under perioden i Jämtlands län uttryckt i genomsnittligt antal ungar per lyckad häckning respektive antalet funna par. För respektive variabel visas även ett femårs medelvärde. Trenderna visar på en relativt stabil häckningsframgång under perioden. Källa: Projekt Jaktfalk och Länsstyrelsen i Jämtlands län. 2,5 2 1,5 1 0, Medelvärde relativ täthet dalripa Ungar per par jaktfalk Ung jaktfalk kalasar på sin favoritföda ripa. Foto: Patrik Olofsson. 18 FiJH

11 Kungsörn i Jämtland text: Håkan Sjölin foto: Patrik Olofsson Om fjolåret var ett rekordår så var den gångna häckningssäsongen ett bottenår för kungsörnarna i Jämtlands län med endast 15 lyckade häckningar. Det kontrollerades 129 revir. Av de 60 reviren som var besatta gick 27 par till häckning och 15 av dessa par lyckades få fram totalt 17 ungar. Sex av ungarna blev ringmärkta. Stora delar av västra Jämtland hade inte en enda lyckad häckning. Positivt är ändå att det hittats två nya revir under året och sammanlagt kan Jämtlands län nu räkna in 143 kända revir. Under vårvintern hittades två döda kungsörnar upplagda på en snöplogkant efter en mindre väg i Jämtland. Örnarna lämnades direkt till polisen i Östersund men skickades först under hösten till SVA. Vi väntar med spänning på att få veta dödsorsaken för dessa örnar. Kungsörnen har varit omdiskuterad i länet under året i samband med miljardprojektet Örndalen öster om Björnrike i Vemdalen. Projektet inkluderar turistbäddar och flera nya liftar. Vid den genomförda kungsörnsinventeringen i det berörda området under året observerades kungsörn vid 44 olika tillfällen. I dalgången finns flera kända kungsörnsbon och häckning konstaterades i år. Naturskyddsföreningen i Jämtland/Härjedalen och Jämtlands läns ornitologiska förening har yttrat sig i ärendet och menar att en exploatering av denna orörda fjälldal med sin skog och sina kungsörnar vore en katastrof och en miljöskandal. Stort tack till alla inventerare och upp-giftslämnare för värdefulla insatser Figur 1. Områdesindelning. Tabell 1. Resultat för kungsörn i Jämtlands län Kungsörninventeringen börjar redan i februari då örnarna spelflyger över reviret. Här syns dock en subadult kungsörn som inte börjat häcka ännu. 21 FiJH

12 Artikelförfattaren med en av årets ringmärkta kungsörnungar i famnen. Jaktfalk och kungsörn i Härjedalen I vinter kommer JORF i samarbete med Studiefrämjandet att anordna tre inneträffar/öppet hus-dagar på temat fåglar och fågelskådning i hörsalen på Länsbiblioteket. Som medlem är du förstås välkommen att komma och lära dig mer om fåglar och träffa andra medlemmar och fågelintresserade, men du får också, om du vill och har möjlighet, gärna hjälpa till med själva arrangemanget och med att värva fler medlemmar till vår förening. Hör gärna av dig till Thomas Holmberg, , om du vill hjälpa till på något sätt eller om du har frågor. Det går också bra att e-posta till info@jorf.se Fågelbordets fåglar 19 januari Öppet hus på Länsbiblioteket kl med bildspel Fågelbordets fåglar kl 14. Tema Fågelmatning Vad ska man ge för sorts mat? Vilka fågelmatare är bra? Vilka fåglar kan man räkna med att se vid fågelbordet? Vi svarar på dina frågor. Ugglor och holkfåglar 23 februari Öppet hus på Länsbiblioteket kl med bildspel Ugglor och andra holkfåglar kl 14. Tema Fågelholkar Hur ska de se ut? Vilka fåglar kan man få i dem? Här får du svar på dina funderingar kring fågelholkar och andra fågelfrågor. Temadagen föregås av föreningens årsmöte som startar kl (Se kallelse på tidningens baksida.) Vårfåglar och fågellokaler 16 mars Öppet hus på Länsbiblioteket kl med bildspel Vårfåglar och fågellokaler i Jämtland kl 14. Tema Vårfåglar Nu är vårfåglarna snart här! Vilka är de och hur låter de? Vilken fågelbok och kikare ska jag skaffa? Efter fjolårets lyckade häckningsresultat fanns inga förväntningar att det skulle upprepas När snön lade sig på hösten 2011 fanns dock fortfarande lämlar här och var, men de skulle försvinna helt före jul. Ungfåglarna hade säkert ändå ganska hyggligt med bytesdjur, när de började livnära sig själva. text: Bengt Warensjö foto: Marie Eriksson SOF:s nätverk för kvinnor, Rapphönan, skänkte 500 kr till fågelstationen i samband med sin resa till Ånnsjön. Tack för det! Här syns hela gruppen utanför stationen. I den övre raden finns även årets stationschef Paul Stevensson och vår egen rapphöna Elisabeth Marklund till vänster om honom, samt en av våra duktiga assistenter, Helena Hedkvist längst till höger. Foto: Ulla Falkdalen. Att det skulle bli ett sämre häckningsår talade även den statistik som finns för. Det är mycket sällan som två på varandra följande år blir framgångsrika för paren. Det som är mycket förvånande är nedgången av ripstammen och av skogshönsen under vintern. Dessa arter borde ha fått ett rejält uppsving under sin föryngring 2011, men så blev inte fallet och frågetecknen kvarstår. Vintern var ändå ganska normal men i månadsskiftet maj-juni fick vi in ett neder-bördsområde med rikligt med snö, hård vind och slask, som varade i flera dagar. De betydligt färre örnpar jämfört med fjolåret som ändå gått till häckning fick det be-svärligt och några par misslyckades. Bytesbrist och det dåliga väderläget var nog båda anledningar till det. Årets häckningsresultat blev därmed ett av de sämsta sedan jag började med inventeringarna i början på 1980-talet. 48 revir kontrollerades och knappt hälften av dessa var besatta. Åtta kungsörnpar lyckades med att föda fram var sin unge till flygfärdig ålder. Ingen dubbelkull kunde noteras. Det är en rekordlåg siffra i Härjedalen. Övriga hade helt enkelt avstått eller gett upp tidigt. Det var i skogslandet som några av örnparen hade framgång, vilket visar att vädret har spelat en viss roll. Nu får vi bara hoppas att betingelserna blir gynnsammare för vår landskapsfågel kungsörnen nästa år. Med tanke på situationen för rovfåglarna överlag det här året, blev inventeringen av jaktfalk inte någon positiv upplevelse. Det ena falkreviret efter det 22 FiJH andra stod tomt. På mina fjällturer mötte jag inte ens korp eller fjällvråk med några få undantag. Man kan fråga sig vad som egentligen har hänt! Inte ens vårt säkra par Idun som sällan sviker var på plats. Att ripstammen gått ned kraftigt de senaste åren är väl dokumenterat, men att inte ett enda falkpar lyckades med häckningen är ändå en gåta. Av de 13 reviren som jag känner till undersöktes tio. Ensamma jaktfalkar observerades i anslutning till två av reviren. Sist en fråga till myndigheterna. Hur länge ska nedgången av ripstammen få fortgå innan man helt avlyser jakten?

13 Kallelse till årsmöte för Jämtlands läns Ornitologiska Förening Tid: Lördagen den 23 februari kl Plats: Länsbiblioteket i Östersund Efter sedvanliga årsmötesförhandlingar följer en inneträff på temat holkar; ett bra tillfälle att träffa andra medlemmar och se ett bildspel om ugglor och andra holkfåglar. Fågelstationen i Handöl förknippas främst med vår- och sommarmånaderna. Men även under tidig vinter är området en pärla som här i november då isen ligger spegelblank på Ånnsjön och lockar till sagolik skridskoåkning med Storsnasen i blickfånget. Även Harrån som sommartid slingrar sig fram genom fågelskyddsområdet i Ånn bjuder på spännande åkning! Foto: Jennie Wadman.