Användande av taggtråd

Transkript

1 RAPPORT Dnr / Användande av taggtråd Regeringen gav den 9 november 2000 i uppdrag åt Statens jordbruksverk att göra en översyn av gällande bestämmelser för användande av taggtråd i syfte att undersöka om ytterligare eller ändrade bestämmelser behövs. Jordbruksverket skall också samråda med Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter samt vid behov föreslå nya bestämmelser. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 7 december Sammanfattning Lagar om stängselskyldighet och utförande har funnits ända sedan medeltidens landskapslagar och återfinns idag i lag om ägofred (1933:269). Däremot är det endast i Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2000:115) om hållande av strutsfåglar som det framgår att taggtråd inte får användas som stängsel. För lantbrukets djur finns ett allmänt råd att inte använda taggtrådsstängsel. Det finns ingen lagstiftning som klart förbjuder användandet av elektrifierad taggtråd. Jordbruksverket har funnit att det största djurskyddsproblemet med taggtråd är den taggtråd som blir kvarlämnad i naturen och som inte längre fyller någon funktion. Skyldigheten att plocka bort gamla stängselrester i betesmarker, rastgårdar och drivningsvägar är reglerat dels i 1 kap. Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:129) om djurhållning inom lantbruket m.m. och dels i 2 kap. miljöbalken om allmänna hänsynsregler och 15 kap. om nedskräpning. Jordbruksverkets bedömning är att det i dagsläget inte finns anledning att införa ett totalförbud mot användandet av taggtrådsstängsel inom djurhållningen. Skälen till detta är bl.a. att användandet av taggtråd håller på att fasas ut och att taggtrådsstängsel är mindre vanligt idag än tidigare. Skador orsakade av taggtråd är vad som framkommit relativt få till antalet medan sårskador av andra orsaker är betydligt frekventare. Ett förbud kan dock övervägas vad gäller hästhållningen eftersom hästarnas beteende när de blir skrämda är att fly. Detta beteende gör att det kan vara riskfyllt att till stängsel i beteshagar/rasthagar för hästar använda stängsel av taggtråd eller andra stängsel som är svåra att upptäcka. Eftersom det inte finns någon lagstiftning som tydligt uttrycker vad som gäller för elektrifierad taggtråd och kombinationen elstängsel och taggtråd överväger Jordbruksverket att i verkets djurskyddsföreskrifter införa förbud mot att elektrifiera ett taggtrådsstängsel samt att inte tillåta att taggtråd och elstängsel kombineras. Jordbruksverket, Jönköping Tel: vx, fax: E-post: jordbruksverket@sjv.se, Internet:

2 Bakgrund I skrivelse till regeringen i februari 1998 gjorde Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund (SDR) en framställning om översyn av lagstiftningen beträffande stängsel och förbud mot användning av taggtråd. Yttrande i frågan inhämtades från Naturvårdsverket och Statens jordbruksverk. Naturvårdsverket hade inget att erinra mot en enhetlig lagstiftning som reglerar uppsättning och borttagande av taggtråd i enlighet med skrivelsen. Jordbruksverket delade SDR: s syn på vilka skaderisker som användandet av taggtråd innebär och att användandet av taggtråd kan vara ett djurskyddsproblem. Jordbruksverkets angav också i yttrandet att taggtråd är ett otidsenligt stängsel som inte bör användas inom djurhållningen. Taggtråd används dels inom jordbruket för att stängsla djur och dels inom samhället i övrigt för att bl.a. förhindra människor tillträde till skilda platser. Lagstiftning Lagar om stängselskyldighet och utförande har funnits ända sedan medeltidens landskapslagar. I dag återfinns regler och bestämmelser för betande djur och stängsel i olika lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd. Lag om ägofred (1933:269) Skyldigheten att hålla stängsel regleras i Lag om ägofred (1933:269) från Den grundläggande principen i lagen är att var och en som har djur är skyldig att hålla vård om dem, så att de olovligen inte kommer in på annans mark. I 1 kap.1 nämnda lag stadgas att det är djurägarens eller djurhållarens skyldighet att se till att djuren inte kommer ut och ställer till skada. I andra kapitlet finns bestämmelser om stängselskyldighet. I lagen sägs inget i detalj om stängslets konstruktion men enligt 2 kap. 5 samma lag framgår att stängsel skall vara så utformat att det skyddar mot större hemdjur. Till större hemdjur räknas nötkreatur och hästar. Däremot kan inte stängselskyldighet avkrävas den som har mindre hemdjur, till vilka räknas får, svin, fjäderfä m.fl. Även om en ägare av mindre hemdjur inte kan åläggas att uppföra stängsel, har ägaren fortfarande kvar sin grundläggande vårdnadsplikt som innebär att han är ansvarig för den skada som djuren kan orsaka. Miljöbalken 2 kap. miljöbalken reglerar allmänna hänsynsregler m.m. Dessa ska alltid tillämpas vid alla de tillfällen och för alla verksamheter och åtgärder som omfattas av miljöbalkens bestämmelser. Exempel på när reglerna gäller är när mark brukas. I 8 nämnda kap. sägs att Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. 15 kap. miljöbalken reglerar avfall och producentansvar och i 30 samma kap. finns regler om nedskräpning. Av 30 framgår att Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. Bestämmelserna i 15 kap. gäller parallellt med bestämmelserna i 2 kap. Kommunen har tillsynen över avfallshanteringen enligt 15 kap.

3 I 12 kap. miljöbalken finns regler om vilthägn och av 11 samma kap. framgår att vilthägn inte får uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen på områden där allmänheten får färdas fritt. Vidare sägs att vid tillståndsplikt skall behovet av skydd för friluftslivet och naturmiljön beaktas samt att tillstånd till vilthägn inom ett strandskyddsområde får meddelas endast om det finns särskilda skäl. Djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539) Djurskyddslagen och djurskyddsförordningen samt jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1993:129) om djurhållning inom lantbruket m.m. och tillhörande allmänna råd (1994:2) innehåller grundläggande bestämmelser om hur djur ska hållas och skötas. Jordbruksverkets föreskrifter avser djurslagen hästar, nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän och pälsdjur. Enligt 1 kap. 24 verkets föreskrifter ska stängsel vara utformat och anordnat på sådant sätt att djur som hålls inom stängslet under normala förhållanden inte skadas. I tillhörande allmänna råd (1994:2) sägs att taggtrådsstängsel inte bör användas. Vidare sägs det i 1 kap. 25 nämnda föreskrifter att betesmarker, rastgårdar och drivningsvägar skall vara fria från löst liggande och främmande föremål som kan skada djuren. Jordbruksverket har också utfärdat föreskrifter (SJVFS 2000:115) om hållande av strutsfåglar. I 4 kap. samma föreskrifter finns anvisningar för hur stängsel skall vara utformade t.ex. anges höjd på stängsel för olika arter och av 3 samma kap. framgår bl.a. att taggtråd eller elstängsel inte får användas. Övriga lagar och regler I jaktförordningen (1987:905) och jaktkungörelsen SNFS (1994:3) finns regler om hur vilthägn får anläggas och stängslas. Grundprincipen är att de hägnade djuren inte ska kunna ta sig ut och att hundar och vilda exemplar av de hägnade arterna ska hindras från att ta sig in i hägnet. I 83 jaktkungörelsen anges i detalj hur hägn kring pälsdjursfarmer och liknande anläggningar skall vara utformade, bl.a. anges att stängsel skall vara utfört av metalltrådsnät. Vidare anges i 96 jaktkungörelsen material- och konstruktionskrav för stängsel som avgränsar vilthägn avsett för kronhjort, dovhjort, mufflonfår eller vildsvin. Den stängseltyp som anges är metalltrådsnät av rutnätstyp. I Arbetarskyddsstyrelsens författningssamlingar och allmänna råd (AFS1981: 14 - Skydd mot skada genom fall och AFS 1992:20 Arbete med flytgödsel), Boverkets byggregler BBR 94 (BFS 1993:57) avsnitt 8:62 samt 3 kap. 5 ordningslagen (1993:1617) finns bestämmelser och tillämpningsföreskrifter om skydd runt t.ex. urin- och gödselbehållare. Av föreskrifterna framgår att brunnar, bassänger och liknande anordningar där vatten eller annan vätska förvaras skall ha erforderliga säkerhetsanordningar som begränsar risken för personskador till följd av fall i vattnet eller vätskan. Några detaljföreskrifter på hur sådana skydd skall vara utformade anges inte i denna lagstiftning förutom i Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om Arbete med flytgödsel. Av dessa råd framgår att skyddet bör vara tätt, exempelvis ett stabilt ståltrådsnät. Vidare anger Jordbruksverket i sin bygghandbok JBR, att förutom att skydda mot personskador skall också djur skyddas mot skador och onödigt lidande till följd av fall i t.ex. en

4 gödsel- eller urinbehållare. Lämplig skyddsanordning kan t.ex. vara ett minst 1,2 m högt ståltrådsnät. Elektrifierad taggtråd Ofta förekommande frågor är om det är förbjudet att elektrifiera ett taggtrådsstängsel och vilka föreskrifter som reglerar användning och utformning av ett elstängsel. Det finns dock inte någon lagstiftning som tydligt uttrycker att det är förbjudet att elektrifiera ett taggtrådsstängsel. Utformningen av elstängsel anges i den svenska standarden SS-EN utgiven av Standardiseringen i Sverige (SIS). Till standarden finns ett tillägg som omfattar instruktioner för installation av elstängsel och anslutning av stängselapparater. I detta tillägg sägs att Taggtråd får inte elektrifieras i ett elstängsel. En standard som sådan har dock ingen legal status utan utgör enbart en specifikation att användas på lämpligt sätt av berörda parter. Standarden får legal status först då en myndighet i författning hänvisar till standarden eller då den åberopas i ett civilrättsligt avtal. Elsäkerhetsverket anger i sin författningssamling (ELSÄK-FS 1999:5) del 1 under punkt 1.5 att Utförande enligt svensk standard anger exempel som från säkerhetssynpunkt får anses uppfylla föreskriften om inte annat visas. Med svensk standard avses gällande svensk standard vid tidpunkten för anläggningens utförande. I kapitel 751 angående anläggningar i det fria anges följande råd om elstängsel Beträffande elstängsel se svensk standard. Vidare anges i Elsäkerhetsverkets Starkströmsguide att Elstängsel bör inte kombineras med taggtrådsstängsel. Vad som sägs är således att ett utförande enligt standarden uppfyller föreskrifternas säkerhetskrav men eftersom hänvisning till standarden görs i rådtexten kan man dock inte betrakta den som en tvingande lagtext. Med stöd av standarden anser således Jordbruksverket och Elsäkerhetsverket att taggtråd inte ska elektrifieras i ett elstängsel. Elstängsel bör heller inte kombineras med taggtrådsstängsel. Lagstiftning i Norge och Finland I den norska lagen (Lov nr 73) Lov om dyrevern finns bestämmelser som reglerar användandet av taggtråd. I VIII kap. 29 sägs att det är förbjudet att använda taggtråd i stängsel i utmarker. Om däremot taggtråd används i kombination med annat stängselmaterial som är väl synligt är det tillåtet att använda taggtråd. Lagen säger också att stängselrester skall tas bort. Av samma paragraf framgår, utan hinder av ovan sagda, att kommunen kan införa förbud mot användande av taggtråd i stängsel. Detta förbud måste dock godkännas av departementet. Ett sådant förbud kan gälla i hela kommunen eller i delar av densamma och gäller för utmark och/eller mellan utmark och innmark. För hållande av strutsfåglar har Norge separata regler för det djurslaget. I II kap. 6 dessa föreskrifters anges att Strömförande stängsel och taggtråd är förbjuden. Den finska lagstiftningen har i likhet med den svenska lagstiftningen separata bestämmelser för olika djurslag. För djurslaget häst (F24) sägs att paddockar och

5 beten får inte vara ingärdade med taggtråd och för strutsfåglar (F21) gäller att taggtråd eller enbart elstängsel får inte användas som stängsel. I det finska regelverket (F23) har man också infört förbud mot att använda taggtråd för inhägnad av rastgårdar för sällskaps- och hobbydjur (hund och katt). Skador skadestatistik Den allmänna uppfattningen är att skador orsakad av taggtråd orsakar mycket lidande för djuren och främst då hästar. För att kunna göra en bedömning av antalet skador har en genomgång gjorts av tillgänglig statistik över rapporterade sårskador som är diagnostiserade av veterinär. Den statistik som är tillgänglig är dels försäkringsbolaget Agrias skadestatistik för åren och dels den statistik som finns redovisad i Jordbruksverkets vet@system. Agrias redovisning baserar sig på insända skadeanmälningar vilka i sin tur resulterar i en registrerad diagnos. Det innebär att även skador som inte når upp till självrisken eller skador som avvisas av andra skäl tas med i redovisningen. Agria kan emellertid inte garantera att samma djur, som inom kort tid sökt för samma sjukdom, inte registreras som två skador. Agria redovisar statistik för häst men inte för nöt och skadorna har kodats enligt Djursjukhusföreningens diagnosregister. I detta register finns diagnosen ospecificerad sårskada i huden samt diagnosen slitsår/rivsår, hud, underhud. Någon diagnos för stängselskador eller enbart taggtrådsskador finns däremot inte. Av Agrias statistik kan utläsas att antal skador per försäkrade hästar för gruppen Ospecificerade sårskada i huden är 78,3 och för gruppen Slitsår/rivsår,hud,underhud är 17,4. Totalt är det således knappt 1 % av Agrias försäkrade hästar som under år 1999 har haft en diagnostiserad sårskada. Om man antar att det finns ca hästar skulle antalet sårskador enligt Agrias statistik vara i runda tal ca Hur många av dessa som är orsakade av taggtråd eller andra stängseltyper är dock omöjligt att få svar på eftersom detta inte redovisas av Agria. Som framgår nedan redovisar Jordbruksverkets vet@system ett högre antal sårskador för år1999 än vad Agria gör. Jordbruksverkets skadestatistik finns redovisad i diagnosgruppen Sårskada vilken i sin tur är uppdelad i 12 undergrupper med varierande diagnoser som t.ex. Taggtrådsskada, Skadad av taggtråd/elstängsel/staket, Slitsår/rivsår, hud, underhud, Traumatiska skador i huden, Sår i huden UNS samt Ospecificerad sårskada i huden. Diagnosen sårskada redovisar alla typer av sårskador som är rapporterade av både statligt anställda veterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Skador diagnostiserade under grupperna Taggtrådsskada och Skadad av taggtråd/elstängsel/staket är mera svårbedömda eftersom de bara redovisar skador som är rapporterade av de statliga veterinärerna. Privat verksamma veterinärer kan inte rapportera skador under dessa diagnoskoder. Istället måste de rapportera stängselskador i någon annan diagnosgrupp. De har främst rapporterat sårskador i grupperna Traumatiska skador i huden, Sår i huden UNS samt Trycksår/liggsår hud, underhud.

6 Av tabell 1 framgår att det totala antalet diagnostiserade sårskador för häst år 1999 är st. och för år st. Om man gör det antagandet att det finns ca hästar skulle i runda tal räknat 1,7 % av landets hästar haft någon form av sårskada år 1999 och ca 2,2 % år Motsvarande för nöt är skador år 1999 respektive skador år Enligt statistik från SCB fanns det år 1999 ca 1,2 miljoner nötkreatur över ett år. Detta innebär att ca 0,1 % av nötkreaturen har haft en diagnostiserad sårskada av något slag under detta år. Av totala antalet sårskador på häst år 1999 har 15 st. rapporterats som Skadad av taggtråd/elstängsel/staket och 4 st. som Taggtrådsskada (tabell 1). Observera dock att denna rapportering bara kommer från statligt anställda veterinärer. Det totala antalet skador kan antas vara det dubbla om man gör det antagandet att de privatpraktiserande veterinärerna är till antalet lika många som de statliga veterinärerna. En osäkerhetsfaktor i rapporteringen är att många sårskador orsakade av stängsel kan vara svåra att diagnostisera. Sådana odefinierbara sårskador är då redovisade i någon av de övriga diagnosgrupperna. En sammanställning av de rapporterade sårskadorna finns redovisade i tabell 1, 2 och 3. Som jämförelse kan nämnas att vid en sammanställning som gjordes 1974 över taggtrådsskador uppgick de veterinärbehandlade taggtrådsskadorna till ca i hela landet. Då bedömdes att det verkliga antalet taggtrådsskador låg betydligt högre eftersom många skador, inte minst juverskador, aldrig kom under veterinär behandling. För att försöka få en uppfattning om den statistik över stängsel/taggtrådsskador som redovisas i vet@systemet är tillförlitlig har en enkät skickats till distriktsveterinärstationer med frågor om stängsel- och taggtrådsskador. 11 svar har kommit från norrlandslänen och 16 svar från övriga landet. Dock är spridningen jämn över hela landet, från Kiruna i norr till Sjöbo i Skåne. Även om svarsprocenten är låg (41,5 %) överensstämmer svaren väl med den statistik som finns redovisad i vet@systemet d.v.s. väldigt få stängsel/taggtrådsskador i förhållande till totala antalet sårskador. Av enkätsvaren framgår också att skador orsakade av andra stängseltyper är frekventare, vilket i sig är naturligt eftersom andra stängseltyper är den överlägset dominerande stängseltypen. Vanligaste stängseltypen Häst Under 1997 genomförde Jordbruksverket en landsomfattande undersökning gällande hästhållning. Resultatet finns redovisat i Rapport 1998:23. Samtliga kommuner inbjöds att delta och vid projektets slut hade häststall besökts av inspektörer från 212 kommuner. Av rapporten framgår att på de undersökta tillsynsobjekten är eltråd/elband den stängseltyp som oftast förekommer (83 %) i beteshagar för hästar, följt av taggtråd (19 %) och därefter trästaket (18 %). Enligt samma undersökning var andelen elstängsel/elband i rasthagen (78 %), följt av trä (30 %) och taggtråd (13 %).

7 Övriga djurslag Någon motsvarande undersökning är inte gjord för övriga djurslag och därför finns inte heller några procentsiffror att tillgå. Klart är dock att andelen taggtråd har minskat kraftigt sedan början av 1980-talet. Som framgår av kommentarerna i enkäten (bil.1) till distriktveterinärstationerna är taggtråd ovanligt, t.o.m. väldigt ovanligt i norrlandslänen, men även i övriga delar av landet. En bidragande faktor till minskningen kan vara att Kontrollhudar international sedan slutet av 1980 talet utfärdat ett kontrollprogram Felfri Hud till vilket lantbrukare kan ansluta sig. De lantbrukare som är med i programmet erhåller en hudbonus på 130 kr men i gengäld måste de vidta en del förebyggande åtgärder. En sådan åtgärd är att använda elstängsel vid betesgång, dvs. taggtråd får inte användas. För närvarande är ca lantbrukare anslutna. Samtidigt anger Kontrollhudar att fula repor i huden orsakar förluster på miljonbelopp. Någon statistik på hur dessa skador kommer till finns däremot inte men klart är att taggtråden står för en del av dessa skador. Skadorna är dock i regel inte av sådan art att de föranleder veterinärbehandling. Bete-stängsel-marktyp Betessystem Betesdrift förekommer i huvudsak på åkermark och naturbetesmark. Åkermarken kan utnyttjas som permanent bete eller återväxtbetas efter en hö- eller ensilageskörd. Naturbetesmarker är ängs- och hagmarker som aldrig plöjs och där det ofta finns naturliga inslag av träd, buskar, sten och mindre våtmarksområden. Även små, svårbrukade åkrar som nu betas, efter att brukningen upphört, brukar räknas till naturbetesmarkerna. Från att tidigare ha varit inriktad på högsta produktion per djur har betesdriften under senare år allt mer fokuserats på naturvärdena och att upprätthålla det öppna landskapet, vilket ställer högre krav på beteseffekten som ska motverka förbuskning och igenväxning. Val av stängsel All betesdrift ska planeras väl, men systemet måste också ge utrymme för spontana och tillfälliga lösningar. Här spelar stängslet och stängselsystemet en nyckelroll. Kraven på stängsel bestäms främst av vilket eller vilka djurslag som ska hägnas samt vilket betessystem som används. Valet av stängsel beror i första hand på syftet med hägnaden. Vanligast är att stänga djur inne, men ibland sätter man stängsel för att stänga djur och människor ute från ett visst område och då blir ofta kraven på stängslet annorlunda. De olika stängseltyperna kan indelas i fysiska och psykologiska hinder samt en kombination av de båda. En vällagd stenmur, en trägärdsgård eller ett nätstängsel utgör fysiska hinder. Djuren kan helt enkelt inte ta sig igenom. Taggtråd kan sägas vara en kombination, djuren skyr stängslet för att det är otrevligt och sticks, men det är heller inte helt enkelt att passera. Ett elstängsel är i första hand ett psykologiskt stängsel där tidigare erfarenhet av obehaget vid beröring gör att djuren håller sig borta från stängslet. Om ett elstängsel blir strömlöst kan det lätt

8 passeras av vilket djur som helst. Detta faktum gör att man ibland väljer ett taggtrådsstängsel istället för ett elstängsel. Marktyp Andra faktorer som påverkar valet av stängsel är terrängtypen och markförhållandena samt möjligheten att ha uppsikt. Ett naturbete med mycket buskvegetation på en arrendegård någon kilometer från brukningscentrum ställer helt andra krav på stängslet än ett återväxtbete på åkermark runt djurstallet. Argument för och emot taggtråd Klart är att taggtråden orsakar skador på djur i form av juverskador och hudskador även om statistiken över diagnostiserade taggtrådsskador är mycket få till antalet. Det finns samtidigt exempel på taggtrådsstängsel i beteshagar som fungerar som ett utmärkt stängsel, där man knappt har några skador alls. Man måste också vara medveten om att alla stängseltyper medför risker, även de olika varianter som finns av elstängsel med ett stort utbud av olika stängseltrådar. T.ex. har skador av elrep blivit vanligare bland hästar. Elrep är starka och skär djupt med svåra skador som följd. Det viktigaste med alla stängsel är att de är väl uppsatta, synliga och att de underhålls regelbundet. Under utredningens gång har det framförts att taggtråden fortfarande har sitt berättigande i naturbetesmarker och i stora vidsträckta beteshagar som ligger en bit bort från gårdscentrum och där tillsynen är begränsad. Taggtråd används också som kompletterande skydd på t.ex. nätstängsel där den placeras högst upp på stängslet. Syftet är då att förhindra människor att ta sig över d.v.s. försvåra möjligheterna att klättra över ett sådant stängsel. Från många håll har det också framförts att ett riktigt uppsatt och väl underhållet taggtrådsstängsel med välspända trådar fungerar väl och att risken för skador är betydligt överdriven. Vidare har det framförts att det inte är de taggtrådsstängsel som inhägnar betesdjuren som orsakar mest skador. Problemen finns i stället i bortglömda taggtrådsstängsel som ligger kvar i skogarna och markerna och som inte längre fyller någon funktion. En bidragande orsak till att taggtrådsstängsel lämnas kvar är att det är besvärligt att hantera taggtråd. Det som talar emot användande av taggtråd och som även har gjort att användandet av taggtråd har minskat kraftigt är att den tekniska utvecklingen, inte minst elektroniken, har gjort utnyttjandet av dagens elstängsel mycket rationellare än den var förr. Permanenta elstängsel har i och med användningen av s.k. högspänningsaggregat blivit ett alternativ. Tack vare den höga spänningen kan ett aggregat försörja mycket långa sträckor med ström av tillräcklig styrka. Trådarna ger också fortfarande avskräckande strömstötar även om gräs, kvistar eller annan vegetation ligger emot dem. Det finns också teknik som gör att elaggregat kan fjärrstyras via stängseltråden vilket underlättar tillsyn och underhåll av stängslet. En annan bidragande orsak till minskningen av taggtråden är att ett hållbart permanent elstängsel inte är dyrare än ett taggtrådsstängsel. Det är dessutom betydligt lättare att sätta upp och plocka ner ett elstängsel.

9 Operation taggtrådssanering På de gårdar där djurhållningen har upphört finns ofta kvarlämnade oanvända stängsel runt nedlagda beteshagar. Efter några år utan tillsyn faller tråden ner och snart är det forna stängslet delvis övervuxet, men tråden ligger kvar. Förfallna stängsel orsakar ofta svåra skador på djur, främst på vilt. Den gamla tråden är en dödlig fälla för de djur som fastnar i den. Vidare är situationen för de djur som fastnar mycket ångestframkallande då de inte kan frigöra sig annat än med stora smärtor som följd. Ett sätt att råda bot mot denna olägenhet är att genomföra kampanjer för att sanera markerna från gamla stängsel och taggtråd. En sådan kampanj har satts igång av Svenska Kennelklubben under detta år. För att kunna genomföra en sådan kampanj krävs dock samverkan mellan olika organisationer. Kennelklubben samverkar därför i projektet med bl.a. stiftelsen Håll Sverige Rent, Svenska Naturskyddsföreningen och Svenska Jägareförbundet. Det ställs också stora krav på projektledning och logistiska lösningar vad gäller transporter och destruktion. Vidare erfordras ordentligt utvecklade kontakter med markägarrepresentanter som t.ex. LRF, Kommunförbundet, skogsbolagen och Svenska Kyrkan som är stora markägare. Projektet genomförs tillsammans med skrotbilsprojektet och har kommit igång med försök i Skåne, Västra Götaland, Dalarna och Norrbotten. En liknande sanering har genomförts på Gotland med lyckat resultat. En bidragande orsak till det lyckade resultatet på Gotland är att man där har haft möjlighet att anlita ALU-arbetskraft samt att LRF medverkat med utskick till sina medlemmar med information om projektet. Lantbrukare gavs också möjlighet att anmäla på vilka marker som det fanns kvarlämnade gamla stängsel. Jordbruksverket anser det vara värdefullt att dylika operationer genomförs och att det är av stort intresse att följa och ta del av operationernas resultat. Jordbruksverkets synpunkter Enligt jordbruksverket uppfattning bör taggtråd inte användas till stängsel inom djurhållningen. Detta har Jordbruksverket också givit uttryck för i de allmänna råden till 1 kap. 24 Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:129). Mot bakgrund av vad som redovisats bedömer dock Jordbruksverket att det i dagsläget inte finns anledning att genomföra ett totalförbud mot taggtråd. Skälen till detta är att användandet av taggtråd håller på att fasas ut och att taggtrådsstängsel är mindre vanligt idag än tidigare. Skador orsakade av taggtråd är vad som framkommit relativt få till antalet. Ett förbud kan dock övervägas vad gäller hästhållning. Motivet till ett eventuellt förbud är att hästar har ett annat beteende än nötkreatur när de blir skrämda. Hästens försvar är att lita på sina ögon och att kunna fly. Därför är hästens syn anpassad till att se rörelse och inte till något stillastående som t.ex. ett stängsel. När hästar blir skrämda tar de till flykten och en flyende panikslagen häst har en liten chans att upptäcka ett stängsel bestående av trådar. Det kan då det vara riskfyllt att ha stängsel av taggtråd eller andra stängsel som är svåra att upptäcka.

10 Det största djurskyddsproblemet med taggtråd är enligt verkets uppfattning den taggtråd som blir kvarlämnad i naturen och som inte längre fyller någon funktion. Nuvarande lagstiftning i miljöbalken och jordbruksverkets föreskrifter säger att det är den som bedriver en verksamhet respektive djurhållaren som är skyldig att hålla markerna rena från taggtråd. Verket anser att nuvarande lagstiftning är tillräcklig. Eftersom det inte finns någon lagstiftning som tydligt uttrycker vad som gäller för elektrifierad taggtråd och kombinationen elstängsel och taggtråd överväger Jordbruksverket att i verkets djurskyddsföreskrifter införa förbud mot att elektrifiera ett taggtrådsstängsel samt att inte tillåta att taggtråd och elstängsel kombineras.