Modern och äldre självbild hos judar i judisk text efter Förintelsen

Transkript

1 Modern och äldre självbild hos judar i judisk text efter Förintelsen En studie om hur självbilden hos judar har förändrats Modern and older self-image of Jews in Jewish text after the Holocaust A study about how the self-image of Jews has changed Martin Lönn Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Karlstads Universitet Religionsvetenskap med didaktisk inriktning 2 (REGL12) 9 HP Handledare: Torkel Lindquist Examinator: Katarina Plank Sida 0 av 20

2 Abstract The purpose of the text is to investigate how the newer Zionist self-image of Jews differs from the older image in Jewish literature after the Holocaust to show how the self-image of Jews has changed. The question to be investigated is how the newer self-image of Jews in Arendt's Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil differs from the older image in Waxman's Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. The previous research that has been selected contains information on the newer and older self-image of Jews. In terms of method, the source material has been limited to two sources to be able to have a direct concrete comparison between two different self-images of Jews. Narrative analysis has been chosen to effectively identify the conduct of narratives in the texts. The result of the study was that the newer self-image of Jews means a more active participation in international politics and a greater degree of direct action instead of the more passive older self-image of Jews where it was more common to work to preserve memories and be a witness to events directly related to oneself and other Jews. Sida 1 av 20

3 1.0 Inledning Den följande texten har som avsikt att undersöka hur självbilden hos judar i judisk text har förändrats från kort efter Förintelsen där modern litteratur används som kontrast genom större sionistisk disposition med självbestämmelse. När antisemitismen ökade under 1800-talets sista kvartal blev frågan om ett judiskt hemland viktigt för många sekulära eller åtminstone delvis sekulära judar. Strävan för ett judiskt hemland kallas för sionism och en viktig nyckelperson inom sionistiska rörelser var Theodor Herzl som en del östeuropeiska judar under tidsperioden ansåg vara en messiansk figur. 1 Adolf Eichmann blev tillfångatagen i Buenos Aires förorter i Argentina den 11:e maj år 1960 och flögs iväg till Israel nio dagar senare. Eichmann blev ställd inför domstol 11:e april år 1961 och var anklagad på totalt 15 räkningar där Eichmann, tillsammans med andra individer, hade begått brott mot det judiska folket, brott mot mänskligheten och krigsbrott under hela nazistregimens period och i synnerhet under andra världskrigets period. 2 Rättegången mot Eichmann var dock problematisk enligt Eichmanns advokat Robert Servatius eftersom advokaten ansåg att den enda legitima kriminella problemet i rättegången mot Eichmann var ett deklarerande av domslut mot de israeliska tillfångatagarna som tillfångatog Eichmann till att börja med. 3 Tillfångatagandet av Eichmann var problematiskt eftersom kidnappandet var i direkt konflikt mot internationell lag. Rådet i rättegången argumenterade att brytandet av internationell lag var endast av relevans för Israel och Argentinas stat och ansågs av rådet vara löst på grund av en samdeklaration från de två regeringarna där incidenten ansågs vara avgjord mellan de två parterna. 4 Ämnet har relevans för den moderna världen. Genom att belysa hur självbilden hos judar i judisk text har förändrats genom att studera självidentitet kan läsare få en bättre uppfattning om hur den äldre självbilden såg ut, hur den nyare sionistiska självbilden såg ut och vilka skillnader som finns mellan de två självbilderna. Ämnet har även stor relevans för icke-judiska läsare eftersom det kan ge en inblick i hur ett folks självbild kan förändras med tiden. 1.1 Teoretiska begrepp Det första av två begrepp som är viktiga att förstå är sionism. Som en följd av den stigande antisemitismen i Frankrike, Ryssland och Tyskland i 1800-talets sista kvartal blev möjligheten till ett judiskt hemland en viktig fråga för många sekulära eller alternativt delvis sekulära judar under tidsperioden. 5 I modern tid stöds grundaspirationerna gällande sionism av judar där hela religiösa 1 Biale, David 2005, "Zionism." Encyclopedia of Religion, Lindsay Jones (red.), andra utgåvan, volym 14, Macmillan Reference USA, s Gale Virtual Reference Library. Hämtad Hanna Arendt 2006, Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil, Penguin Classics, s Arendt 2006, s Arendt 2006, s Biale 2005, s Sida 2 av 20

4 spektrumet finns representerat, dock innebär inte det att alla judar är sionister. 6 I modern tid är det stora debatter gällande vad den judiska staten ska vara utformad sett till om den ska vara religiös, sekulär eller en form av kombination. 7 Det andra relevanta begreppet för rapporten är identitet. I svenska samhället som ett exempel är finns det behov hos unga människor att legitimera den religiösa identiteten och blir därav identitetsskapande. En del av tillhörigheten i en religion som judendom är att individer blir en del av minoriteter och att vara en del i en tradition där återkommande missförstånd, fördomar och förföljelse från en så kallad majoritet kan leda till stor frustration för många judar. Massmediers stereotypa porträtteringar av till exempel judar bidrar till den tidigare nämnda situationen. Förhållandet mellan judar och en så kallad majoritet kommer att vara av betydelse för delen Resultat och diskussion i rapporten Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att undersöka självbilden hos judar i judisk text efter Förintelsen för att jämföra med modernare judisk text. Detta ska uppnås genom att jämföra Hanna Arendts Eichmann in Jerusalem och Zoë Vania Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation med fokus på de två olika självidentiteterna. Den äldre och nyare självbilden som återfinns i respektive böckerna ska jämföras och analyseras. Som en direkt följd blir de relevanta frågeställningarna följande: Hur skiljer sig den relativt nyare sionistiska självbilden hos judar i Hanna Arendts Eichmann in Jerusalem jämfört med den äldre självbilden i Zoë Vania Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation? 1.3 Tidigare forskning I Philip Smiths Holocaust Trauma and Jewish Identity across Generations in Alison Pick s Far to Go analyserar Smith novellen för att hitta konkreta exempel på andra och tredje generationer av efterkommande judar gällande frågan om den judiska självidentiteten. Innehåller information om äldre självbilden hos judar i judisk text och den nyare sionistiska självbilden i modern judisk text. I Tredje generationens överlevande: En socialantropologisk studie om minne, antisemitism och självidentitet i spåret av Förintelsen av Anna Sarri Krantz behandlas, som titeln antyder, minne, antisemitism och självidentiteten som en direkt följd av Förintelsen. Avhandlingen innehåller relevant information om den judiska självidentiteten och minne som en följd av Förintelsen där den äldre och nyare självbilden kan beaktas vilket gör att avhandlingen blir relevant för ämnet som behandlas, d.v.s. självbilden hos judar i judisk text. 6 Biale 2005, s Biale 2005, s Maria Klingenberg & Anders Sjöborg 2015, Religion i ungas vardagsliv i Sociologiska perspektiv på religion i Sverige, red. Mia Lövheim & Magdalena Nordin, Gleerups Utbildning AB, s. 88. Sida 3 av 20

5 Andrej Kotljarchuk har skrivit World War II Memory Politics: Jewish, Polish and Roma Minorities of Belarus i tidskriften The Journal of Belarusian Studies. Det relevanta i avhandlingen som behandlas är minnespolitiken i Vitryssland (Belarus är Vitrysslands namn på ryska/vitryska) sett till monument till judar som blev offer för Förintelsen där kontemporär politik i Vitryssland även tas upp. Minnespolitiken som behandlas i avhandlingen gör att avhandlingen blir relevant för ämnet som ska behandlas. Rita Bredefeldt har bidragit med recensionsartikeln Historia och minne bland judarna i 1950-talets Sverige: En recensionsartikel i tidskriften Nordisk Judaistik. Författaren Bredefeldts recensionsartikel är relevant på grund av att den information om den äldre självbilden av judar vilket gör att artikeln kommer att behandlas i diskussionsdelen. Sida 4 av 20

6 2.0 Metod och avgränsning 2.1 Avgränsningar Till att börja med har materialet begränsats till litteratur i form av två böcker för att kunna analysera texterna med metoden på ett så kvalitativt sätt som möjligt. Genom att begränsa materialet kan innehållet i respektive böcker analyseras noggrant och kan leda till att vissa detaljer inte förbises jämfört med om källmaterialet som skulle analyserats hade bestått av 6 9 böcker. Ytterligare en fördel med avgränsningen är att det faller in i det valda ämnet väldigt väl, d.v.s. att jämföra den gamla självbilden hos judar i judisk litteratur med den nyare självbilden i mer modern litteratur. Det gör det enklare att lägga större vikt på jämförelse och analys på ett konkret sätt eftersom det endast finns två sidor att undersöka. Effekten blir att arbetet blir mer effektivt att bedriva och enklare att organisera. Ytterligare en avgränsning är antalet exempel som används i undersökningen för att visa självbilden hos judar i respektive böckerna. Rapporten ska endast ha ett omfång på uppskattningsvis sidor och på grund av det begränsade utrymmet kan inte alla exempel från de två källmaterialet lyftas fram. Begränsningen innebär dock ingen större negativ effekt för rapporten i helhet eftersom helhetsresultatet, det som eftersträvas i slutändan, inte kommer att förändras nämnvärt. Det som är viktigt med undersökningen är att det framkommer tillräckligt tydliga exempel på de två självbilderna hos judar i källmaterialet som kan analyseras, diskuteras och slutligen bilda ett resultat. 2.2 Metod Metodboken Textens mening och makt Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys kommer att utgöra grunden för rapportens metod. Metodboken innehåller information om olika metoder för att analysera innehållet i texter vilket gör att metodboken blir relevant eftersom det valda ämnet behandlar direkt analys av innehåll i texter. Den relevanta metoden för att analysera innehållet i texterna är narrativanalys. 9 Det finns skäl till att narrativanalys är viktigt att studera. 10 Narrativ har en viktig funktion som tolkningsram som hjälper människor att organisera erfarenheter samt leder till att världen blir mer begriplig för människor. 11 Vid studier av narrativ kan människor få insikt om skapandet av självidentiteter och hur det bevaras. 12 Genom historien får forskare inte enbart information det som har inträffat utan även om hur individer i historien har fyllt handlingar och händelser med mening. 13 Narrativanalys kan skapa god forskning 9 Alexa Robertson 2012, Narrativanalys i Textens mening och makt - Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, red. Kristina Boréus, Lund: Studentlitteratur, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Sida 5 av 20

7 genom att analytiker kan nyansera med hjälp av narrativt perspektiv och upptäcka saker som mer tekniska tolkningar potentiellt förbiser. 14 För att kunna genomföra narrativanalys så är det flera steg som analytikern bör gå igenom för att upprätthålla så god forskning som möjligt där det första steget är insamling av data för analysen av narrativ. 15 För rapporten kommer det att bestå av litteratur i form av Hanna Arendts Eichmann in Jerusalem och Zoë Vania Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. Efter att materialet har samlats in ska analysobjektet identifieras vilket innebär att författare ska välja det relevanta innehållet från materialet som analyseras och i detta steg är det viktigt att kunna identifiera narrativet i de utvalda delarna där analytiker måste ange början och slutet på narrativet. 16 För rapporten innebär detta att vid de specifika områdena i texterna där relevanta narrativ kan identifieras så kommer de att användas vid analysen. Nästa steg är att organisera materialet där analytiker ska fundera varför en text är organiserad på ett visst sätt och varför författaren har gjort valet att utveckla historien på ett visst sätt. 17 När organiserandet av material är avklarat ska analysen påbörjas där analytiker ska börja analysera materialet, men hur analytiker kommer att gå till väga beror på sammanhanget sett till materialet och dess innehåll. Analytikern måste dock genomföra kritiska reflexioner över frågor om tolkning, trovärdigheten hos forskarens narrativ och allmänna reflexioner om analys av narrativ på grund av att forskare som använder narrativanalys har fått återkommande kritik att analyserna har den negativa tendensen gällande att andra forskare inte kan reproducera analyserna. 18 Vid undersökningsdelen kommer analyserna börja lyfta fram de identifierade analysobjekten som är relevanta för undersökningen där narrativet i texterna kommer att analyseras och därav ge resultat. Efter att analysen är över kommer resultaten att lyftas fram till diskussion i den avslutande diskussionsdelen där det kommer exempelvis att återkoppla till den tidigare forskningen i ämnet Förtydligande om begreppet narrativ Narrativ är ett viktigt begrepp att definiera och är relevant för rapporten på grund av att studie av judisk självidentitet i judiska texter kräver analysverktyg där narrativanalys ska användas och för en bättre förståelse av narrativanalys bör narrativ etableras som begrepp. Narrativ som begrepp kan vara otydligt på grund av hur brett det är. 19 Narrativ kan vara exempelvis en redogörelse för något som har inträffat i fantasin eller i verkligheten. 20 Ett annat exempel på vad narrativ kan vara, och en vanligt förekommande definition dessutom, är att narrativ är ett organiserande av händelser till en handling. 21 I metodboken 14 Robertson 2012, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Robertson 2012, s Sida 6 av 20

8 Textens mening och makt Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys används en definition av narrativ i form av att narrativ är en redogörelse som består av en historia och en diskurs. 22 Diskursen är det sättet som historien kommuniceras är påverkat av allmänna konventioner, sociala praktiker och innehåller vissa funktioner samt element som fastställts av strukturalistiska teoretiker och det är den definitionen som är relevant för rapporten Förtydligande om hur metoden kommer användas Att enbart redogöra kortfattat för undersökningen utan någon form av sammanhang kan göra det svårt för läsare att förstå hur undersökningen kommer gå till reellt sett och därför ska läsare få se exempel nedanför för att få en bättre inblick. Först och främst återetableras frågeställningen som ska behandlas i undersökningen och diskussionen, d.v.s.: Hur skiljer sig den relativt nyare sionistiska självbilden hos judar i Hanna Arendts Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil jämfört med den äldre självbilden i Zoë Vania Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation? Efter att frågeställningen har återetablerats så påbörjas undersökningen. Undersökningen är totalt uppdelat i tre delar: två delar där exempel på de två olika självbilderna i de två olika källmaterialen redogörs för och därefter kommer den avslutande tredje delen att jämföra de två olika självbilderna med fokus på skillnader och likheter. De två första delarna kommer att lyfta fram 4 exempel vardera från de två källmaterialen. Exempel 2 från den nyare sionistiska självbilden hos judar kommer att vara unikt utformad på grund av det berör en stor mängd information direkt från texten och kommer innehålla summeringar samt 2 direkta citat för att ge komplett och kompromisslös information från texten. Den första delen benämns som Den nyare sionistiska självbilden i Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil där exempel på den nyare sionistiska självbilden hos judar tas upp. När den första delen är över påbörjas direkt efteråt den andra delen som specifikt benämns som Den äldre självbilden hos judar i Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. Efter att den andra delen är över påbörjas den tredje och sista delen av undersökningen som kommer att benämnas som Jämförelse mellan den nyare och äldre självbilden hos judar och kommer att skrivas under avsnittet Resultat och diskussion där fokuset kommer att vara på skillnader och likheter baserat på informationen som redan etablerades i de två tidigare delarna. Nedanför kommer några exempel på hur undersökningen är utformad. 22 Robertson 2012, s Robertson 2012, s Sida 7 av 20

9 2.3 Exempel på den nyare sionistiska självbilden hos judar And, indeed, it was because Ben-Gurion knew quite well that the whole discussion actually concerned the validity of the Israeli law that he finally reacted nastily, and not just with violence, against the critics of Israeli procedures: Whatever these so-called experts had to say, their arguments were sophisms, inspired either by anti-semitism, or, in the case of Jews, by inferiority complexes. Let the world understand: We shall not give up our prisoner. 24 Först etablerats det relevanta exemplet genom att direkt citera från det relevanta källmaterialet. Därefter behandlas informationen i citatet, vad det har för innebörd och sedan redogörs för dess prioritet i jämförelsen. Som tidigare nämns lyfts totalt 4 exempel fram från Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil. När totalt 4 exempel har lyfts fram på första delen påbörjas del två med den äldre självbilden hos judar. 2.4 Exempel på den äldre självbilden hos judar Jews writing in the ghettos consciously defied the Nazis intention to leave no trace of Jewish existence. By secretly recording Jewish life in Poland during the German occupation, the Warsaw ghetto chroniclers both on an individual and a collective level, and mediated by their Jewish identity performed an important act of resistance. This chapter documents the various motivations for their writing, including personal confession, the need to produce historical testimony, to resist, to assert individual agency, to continue the Jewish tradition of witnessing, and to provide a memorial. 25 Som i det förra exemplet kommer informationen i citatet att behandlas där det är fokus på till exempel dess innebörd och därefter nämnds dess grad av prioritet och signifikans för den avslutande tredje delen, d.v.s. jämförelsen. 4 exempel kommer att lyftas fram totalt vilket är i linje med den första delen. 24 Arendt 2006, s Zoë Vania Waxman 2006, Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation, Oxford: Oxford University Press, s. 7. Sida 8 av 20

10 3.0 Undersökning Hur skiljer sig den relativt nyare sionistiska självbilden hos judar i Hanna Arendts Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil jämfört med den äldre självbilden i Zoë Vania Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation? 3.1 Den nyare sionistiska självbilden i Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil Exempel 1 Insofar as the victims were Jews, it was right and proper that a Jewish court should sit in judgment; but insofar as the crime was a crime against humanity, it needed an international tribunal to do justice to it. 26 I texten beskrivs det som en form av självklarhet att domstolen som ska få fälladomen mot Eichmann ska vara en judisk domstol. Judar beskrivs som berättigade till att få fatta det beslutet vilket faller in med självbestämmandet i sionismen där judar aktivt deltar i sakfrågor som involverar dem som grupp och därav är texten ett exempel på den nyare sionistiska självbilden hos judar Exempel 2 Som tidigare nämnt under delen om metod kommer exempel 2 från den nyare sionistiska självbilden hos judar att vara unikt utformad på grund av dess breda grad av information som inte kan begränsas till ett citat. Förslaget att lämna ifrån sig fången Eichmann ledde till en våldsam reaktion av Israel och dess folk. Medan Ben-Gurion missuppfattade frågan Varför borde han (Eichmann) inte bli prövad inför en internationell domstol? så var det även sant att de som ställde frågan inte visste att det som var nytt med rättegången var att det judiska folket nu för allra första gången i historien kunde sitta i domstol och döma en individ som hade begått brott mot deras folk utan att behöva falla tillbaka till hjälp från andra aktörer än de själva. 27 Att Israel hade lag där en sådan rättegång kunde ses som ett uttryck för en revolutionär transformation som har tagit utrymme i den politiska positionen hos judar enligt ett uttalande av Mr. Rosen. 28 Mot bakgrunden av de tidigare nämnda upplevelserna och aspirationer gjorde Ben-Gurion följande uttalandet: Israel does not need the protection of an International Court. 29 Den ovannämnda informationen är ett av dem allra mest tydliga exemplen på den nyare sionistiska självbilden hos judar i Hanna Arendts Eichmann in Jerusalem som kommer att behandlas i undersökningen och på grund av dess signifikans kommer den att analyseras från början till slut. Att judar för allra första gången i historien ens kunde få sitta i domen och få vara en direkt del av själva 26 Arendt 2006, s Arendt 2006, s Arendt 2006, s Arendt 2006, s Sida 9 av 20

11 domstolen var något enormt steg fram för den nyare sionistiska självidentiteten hos judar. Att judar dessutom kunde få vara direkt involverad i domstolen i ett fall som direkt hade involverat en individ som begått brott deras egna folk var också ett tydligt uttryck för hur den sionismen började träda fram allt tydligare hos det judiska folket. Judar kunde äntligen få möjligheten till att utöva ett sionistiskt självbestämmande vilket var ett stort steg framåt för den judiska självidentiteten. Författaren Arendt nämner att för den allra första gången så behövde judar inte behöva be andra än de själva om skydd och rättvisa samt att judar nu kunde hävda deras egna lagar i deras egna land vilket är återigen ett tydligt uttryck för den nyare sionistiska självbilden hos judar. 30 Judarnas nya möjligheter till att kunna utöva ett självbestämmande i ärenden som direkt involverade det judiska folket var väldigt annorlunda från den tidigare självbilden hos judar där judar framställdes som en grupp som var i behov av hjälp från resterande grupper i samhällen för att driva igenom ärenden. Författaren Arendt poängterar ut att faktumet att Israel ens hade egen lag som kunde lägga grunden för en rättegång som den mot Eichmann hade kallats, en lång tid innan självaste rättegången mot Eichmann, som ett uttryck för en revolutionär transformation som har tagit plats i den politiska positionen av det judiska folket. 31 Vid Ben-Gurions uttalande så kan ytterligare narrativ identifieras i form av suveränitet vilket är ett tydligt exempel på den nyare sionistiska. Ben-Gurions uttalande gällande att Israel inte behöver en internationell domstols skydd markerar att Israels folk kan utöva självbestämmande i affärer som direkt involverar dem utan att behöva falla tillbaka på stöd från andra grupper i världen. 32 Ben-Gurions uttalande var en stor skillnad med den äldre självbilden hos judar som var i behov av hjälp och markerade att judar kan utöva självbestämmande i världen. Detta exempel på den nyare sionistiska självbilden hos judar i Eichmann in Jerusalem kommer att få stort utrymme i diskussionsdelen på grund av att det är ett konkret exempel och innehåller flera aspekter som kan diskuteras i detalj Exempel 3 And, indeed, it was because Ben-Gurion knew quite well that the whole discussion actually concerned the validity of the Israeli law that he finally reacted nastily, and not just with violence, against the critics of Israeli procedures: Whatever these so-called experts had to say, their arguments were sophisms, inspired either by anti-semitism, or, in the case of Jews, by inferiority complexes. Let the world understand: We shall not give up our prisoner. 33 I det ovannämnda exemplet så redogörs för varför Ben-Gurion reagerade argt och starkt mot kritiken av hur legitim Israels lag verkligen var samt Israels procedurer. Ben-Gurion argumenterade att kritiken var sofistisk samt bottnade i antingen antisemitism eller underlägsenhetskomplex. När Ben-Gurion 30 Arendt 2006, s Arendt, 2006, s Arendt 2006, s Arendt 2006, s Sida 10 av 20

12 personligen deklarerade att världen skulle vara medveten om att han och hans folk, specifikt omnämnt som vi, inte kommer att lämna ifrån sig deras fånge så kunde den nyare sionistiska självbilden beaktas med klarhet. Att en jude i form av Ben-Gurion ens kunde reagera argt och starkt mot kritiken i den internationella politiska världen var en stor skillnad med den tidigare självbilden hos judar som tidigare existerade och markerade det judiska folkets möjlighet till att ta plats och utöva självbestämmande i internationell politik. 34 Ben-Gurions deklaration ska brytas ned i två steg på grund av dess signifikans. Att Ben-Gurions kunde hänvisa till Israels folk som vi i sin deklaration var ett exempel på att judar nu kunde ta större plats i internationell politik som en grupp och aktivt utöva självbestämmande över deras egna nation samt markera deras möjligheter att fatta beslut och påverka riktningen av deras nation. Ben-Gurions uttalande till resten av världen att han och hans folk inte kommer lämna ifrån sig deras fånge var återigen ett exempel på ett utövande av sionistiskt självbestämmande i internationell politik där Israels folk kunde tydligt markera för världen att de kan och kommer aktivt fatta beslut i politik som direkt involverar Israels politik. 35 Det tredje exemplet har stor signifikans på grund av att det är ett tydligt exempel på hur en politiker deklarerar sionistiskt självbestämmande och kommer att diskuteras i detalj under diskussionsdelen i rapporten Exempel 4 Clearly, this courtroom is not a bad place for the show trial David Ben-Gurion, Prime Minister of Israel, had in mind when he decided to have Eichmann kidnaped in Argentina and brought to the District Court of Jerusalem to stand trial for his role in the final solution of the Jewish question. 36 And Ben-Gurion, rightly called the architect of the state, remains the invisible stage manager of the proceedings. 37 I det ovanstående exemplet från Eichmann in Jerusalem så berättas det om hur David Ben-Gurion och Israels stat beslöt att kidnappa Eichmann i Argentina för att ställa den kriminelle inför rätta på grund av hans grova brott samtidigt som David Ben-Gurion, Israels dåvarande premiärminister, arrangerade för att skapa mer eller mindre ett spektakel. Kidnappandet av Eichmann på grund av hans brott mot judar och som en direkt följd Israel så kan agerandet ses som ett uttryck för det sionistiska självbestämmandet där Israels regering medvetet beslöt att kidnappa en brottsling för att ställa honom inför rätta. Exemplet kommer att få utrymme i diskussionsdelen, dock inte i samma grad som exempel 2 och 3 på grund av att det inte finns lika mycket att diskutera i jämförelse med de exemplen Arendt 2006, s Arendt 2006, s Arendt 2006, s Arendt 2006, s Arendt 2006, s Sida 11 av 20

13 3.2 Den äldre självbilden hos judar i Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation Exempel 1 Jews writing in the ghettos consciously defied the Nazis intention to leave no trace of Jewish existence. By secretly recording Jewish life in Poland during the German occupation, the Warsaw ghetto chroniclers both on an individual and a collective level, and mediated by their Jewish identity performed an important act of resistance. This chapter documents the various motivations for their writing, including personal confession, the need to produce historical testimony, to resist, to assert individual agency, to continue the Jewish tradition of witnessing, and to provide a memorial. 39 Det ovannämnda exemplet förmedlar narrativ om hur judar i Warszawas getton kunde göra motstånd mot nazister genom att skriva. Att skriva gav judar möjligheten till att göra motstånd mot nazisternas försök att radera alla spår av judisk existens. Motiveringen för judarna att skriva varierade där några exempel är behov av att producera historiskt vittnesbörd, generell önskan att göra motstånd mot nazister, hävda personlig medverkan och att sist men inte minst fortsätta den judiska traditionen att vara vittne samt förse omvärlden med minnesmonument. I texten kan judisk självidentitet identifieras genom motståndet till nazisternas försök till att radera deras existens. På grund av textens signifikans kommer det ovanstående exemplet på den äldre självbilden hos judar att få noterbart utrymme vid jämförelsen med den nyare sionistiska självbilden. 40 Behovet av att bevara den judiska existensen i Warszawa kan ses som ett exempel på narrativ gällande den judiska självidentiteten och är därav en viktig aspekt som kommer att lyftas fram i jämförelsen Exempel 2 The writings cited in this chapter the journal of Emmanuel Ringelblum and the diaries of Chaim Kaplan, Janusz Korczak, and Mary Berg, among others were written by those not only inextricably immersed in the events they describe, but also inextricably linked to their historically contingent Jewish identities. 41 While memory and post-holocaust identity are coming to be acknowledged as factors that mediate the memories of survivors, the observations of the ghetto diarists are treated almost reverentially, as if providing snapshots of history, unaffected by the social, economic, and political circumstances in which they were written. 42 However, this chapter demonstrates that the ghetto diaries cannot be read as accounts of pure, unmediated experiences, for they are subject to the negotiation of particular identities predominantly a shared sense of Jewish identity and the need to bear witness. 43 Informationen i den ovanstående texten är av stor signifikans på grund av att narrativ gällande judisk självidentitet kan beaktas. Författaren förmedlar att författarna till skrifterna var inte enbart oupplösligt fördjupade i de händelser som de beskriver i skrifterna utan var dessutom oupplösligt fördjupade i en 39 Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s. 8. Sida 12 av 20

14 historisk kontingent judisk självidentitet vilket även är ett tecken på att judisk självidentitet och självbestämmande kan identifieras i texten. 44 I texten förmedlas att det har funnits tendenser att behandla dagboksskrivarnas observationer som något som inte har påverkats av de politiska, sociala och ekonomiska omständigheter som de skrevs under vilket är bevisligen fel. 45 I själva verket är, enligt författaren, dagböckerna från Warszawas getton i hög grad påverkade av en övervägande delad känsla av judisk självidentitet och behovet av att få bära vittne till händelser. 46 Texten innehåller exempel på hur den judiska självidentiteten tog form genom behovet av att bära vittne till händelser samt att den delade känslan av judisk självidentitet var en övervägande stor faktor som påverkade innehållet i dagböckerna och därav kommer texten att behandlas vid jämförelsen Exempel 3 A further important category of testimony included in this chapter is the testimony of the escapees. 47 For example, Yakov Grojanowski, who managed to escape from the Chelmno (Kulmhof during the German occupation) death camp and reach Warsaw to recount his experiences. 48 His testimony shows that during the war testimony had a very concrete function: to warn the Jews of their impending fate and to inform the free world of the tragedy befalling the Jews. 49 It also demonstrates that bearing witness can be regarded as resistance not just in a spiritual or emotional sense, but also in practical terms. 50 In Chapter 5 it will be seen how the concept of resistance has continued to occupy a central place in the comprehension of Holocaust testimony, not only when looking at writings produced during the war, but also when considering the post-war recollections of survivors. 51 In particular, the idea of testimony as collective Jewish resistance against the Nazi attempt to erase any trace of the Jews of German-occupied Europe continued to be a substantial part of the motivation for survivors to come forward to tell their stories. 52 Den ovannämnda texten innehåller narrativ gällande de undkommande judarnas vittnesbörd och dess betydelse där även judisk självidentitet och självbestämmande kan bevittnas. 53 Författaren nämner att exempelvis vittnesbörd från individer som Grojanowski hade en konkret funktion sett till att varna judar om deras nära förestående öde och att dessutom informera resten av världen om tragedin som hade drabbat judar. 54 Detta är ytterligare ett exempel på narrativ sett till judisk självidentitet och självbestämmande som ska behandlas i jämförelsen med den nyare sionistiska självbilden hos judar. Idén om att vittnesbörd kan användas som en form av kollektiv judiskt motstånd till nazisternas försök 44 Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, Waxman 2006, s Waxman 2006, s. 8. Sida 13 av 20

15 till att radera alla spår av judar i tyskockuperade Europa har fortsatt vara en substantiell del av motiveringar till att Förintelseöverlevare ska föra vidare deras berättelser till resten av världen. 55 Textens stora signifikans gör att den kommer få stort utrymme vid jämförelsen med den nyare sionistiska självbilden hos judar Exempel 4 As we have seen, the ghetto diarists writing, despite their overt intention to write objectively (or not), can be seen to document more than mere experience. 56 The very process of bearing witness not only partook in long-established Jewish traditions and was an essential part of Jewish identity, but also had very important practical consequences. 57 For example, the ghetto diarists were not only able to foresee some of the concerns that would come to dominate historians studying this period such as the issue of Jewish resistance but also used their writing as a specific form of resistance. 58 Those who participated in the armed resistance of the Warsaw Ghetto Uprising, as well as trying to halt the deportations, wanted to make Jewish armed resistance a fact in future history books. 59 Författaren presenterar information där judisk självidentitet och självbestämmande kan identifieras. Att vara vittne till händelser är enligt författaren inte enbart en långt etablerad del av judisk tradition utan innebär även direkta konsekvenser. 60 Författaren förmedlar information gällande att dagboksskrivarna i Warszawas getton kunde förutse behovet av judiskt motstånd och valde att använda skrivandet som en metod för att göra motstånd. 61 Viktig att poängtera är att de individer som deltog i det beväpnade motståndet i gettoupproret i Warszawa och aktivt arbetade för att halta deportationer ville att beväpnat judiskt motstånd skulle bli en dal av fakta som kan återfinnas i historieböcker vilket är ytterligare exempel på judiskt självidentitet och självbestämmande som ska få utrymme i jämförelsen Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s Waman 2006, s Waxman 2006, s Waxman 2006, s. 49. Sida 14 av 20

16 4.0 Resultat och diskussion Resultatet av undersökningen för den äldre självbilden hos judar har varit väldigt annorlunda från resultatet för den nyare sionistiska självbilden, men trots skillnader finns det vissa likheter mellan självbilderna. Resultatet för den äldre självbilden hos judar har gett resultatet att självidentiteten bestod av att aktivt kämpa för att kunna bevara bevis på judars existens i en tid där nazister gjorde allt i deras makt för att radera ut judars existens. Att skriva dagböcker, skapa minnesmonument och föra vidare berättelser är flera olika exempel på hur bevarandet av minnet på judar har varit en del av den judiska självidentiteten och resultatet från undersökningen gällande den äldre självbilden stämmer överens med delar av den tidigare forskningen. Det har funnits många judar i Förintelseöverlevarnas familjer som än idag arbetar för att sprida vidare deras förfäders berättelser för att bevara det minnet av judars existens i världen och därav har det blivit en del av den judiska självidentiteten vilket stämmer överens med den äldre självbilden och är i linje med resultatet för den äldre självbilden hos judar i undersökningen, men med vissa skillnader. 63 I Vitryssland har det minskande antalet judar inneburit problem i framtiden gällande att bevara minnen och skapa minnesmonument på grund av att judar är den grupp som arbetar allra mest i Vitryssland med minnesmonument och bevarandet av minnen från Förintelsen vilket stämmer överens med undersökningens resultat delvis för den äldre självbilden hos judar och den äldre självidentiteten, men med skillnaden att den äldre självidentiteten även innefattade aspekter som att judiskt beväpnat motstånd skulle bli ett historiskt faktum enligt vissa judar som gjorde motstånd mot nazisterna. 64 Författaren Bredefeldts redogör under granskningen av Karins Sjögrens avhandling Judar i det svenska folkhemmet. Minne och identitet i Judisk krönika att minnet är, enligt Sjögren, livsnerven i judendomen vilket är i linje med undersökningens resultat för den äldre självbilden där minnet och bevarandet av minnet är vanligt förekommande i självbilden hos judar, men skillnaden är återigen att undersökningens resultat gav information om den äldre självbilden som framställs som mer aktiv 65. I undersökningen beskrivs självidentiteten som mer direkt och aktiv medan den tidigare forskningen för den äldre självidentiteten hos judar får självidentiteten att framstå som mer passiv i jämförelse. Den nyare sionistiska självbilden hos judar är väldigt annorlunda på grund av att självbilden inte handlar längre om att bevara enbart ett minne utan istället innebär att ta en aktiv del av politiken i världen som direkt involverar judar och arbeta kollektivt för gruppens bästa. Detta kan bland annat vara ärenden som till exempel involverar kidnappande och direkt agerande mot individer som var delaktiga i folkmordet på judar under Förintelsen. Ett viktigt resultat under den äldre självbilden hos judar var många judar som 63 Philip Smith 2016, Holocaust Trauma and Jewish Identity across Generations in Alison Pick s Far to Go, i Literature Compass, volym 13, utgåva 9, s Hämtad Andrej Kotljarchuk 2013, World War II Memory Politics: Jewish, Polish and Roma Minorities of Belarus, i The Journal of Belarusian Studies, volym 7, nummer 1, s. 18. Hämtad Rita Bredefeldt 2002, Historia och minne bland judarna i 1950-talets Sverige: En recensionsartikel, i Nordisk Judaistik/Scandinavian Jewish Studies, volym 23, nummer 1, s. 84. Sida 15 av 20

17 arbetade för att bekämpa nazisterna ville att beväpnat judiskt motstånd skulle bli betydelsefulla fakta som kunde återfinnas i historieböcker för allra första gången. Vad som gör det till en del av den äldre självbilden är att det handlade om att det skulle bli en betydelsefull del av något för allra första gången medan de flera exemplen på kidnappandet av Eichmann och Ben-Gurions sionistiska uttalanden var ett tecken på en nyare sionistisk självbild. I jämförelse var önskan om att beväpnat judiskt motstånd endast ett exempel på de judiska kämparnas aspirationer med deras bekämpande av nazisterna uppnå medan exemplen på den nyare sionistiska självbilden var konstant återkommande reella exempel där Israel och dess folk kunde göra klara markeringar, ställningstaganden och ageranden inom internationell politik. Uttalandena om att vägra lämna ifrån sig Eichmann, en fånge av stor betydelse för Israel och i förlängningen det judiska folket, var ytterligare ett exempel på en aktiv markering i linje med den aktiva nyare sionistiska självbilden i jämförelse med en mer passiv äldre självbild hos judar. Den nyare sionistiska självbilden stämmer överens med tidigare forskning på vissa sätt, men samtidigt finns det vissa skillnader. Författaren Krantz har arbetat med området om Förintelseöverlevare samt deras efterkommande generationer och förmedlar att bevarandet av minnen och att föra vidare berättelser från Förintelsen var inte exklusivt till enbart de judar som överlevde Förintelsen utan deras barn, barnbarn och flera efterkommande generationer vill föra vidare deras äldre familjemedlemmars livserfarenheter. 66 Författaren Krantz redogör för en självbild som är i linje med den äldre självbilden utifrån undersökningens resultat, dock finns skillnaden att den äldre självbilden från undersökningen handlade mer om bevispreservering medan Förintelsen pågick i jämförelse med Krantz redogörelse där det handlar om att föra vidare berättelser till efterkommande generationer i familjen. Den äldre självidentiteten i Krantz text handlar mer om att föra vidare berättelser i hopp om att varna efterkommande generationer av människor (icke-judar inkluderade) för att det inte ska uppstå någon form av Förintelse i framtiden. Krantz argumenterar att en identifikationsprocess uppstår som en följd av spänningen mellan minnet av förintelseöverlevande mor- och farföräldrars historia och den svenska samtida antisemitismen. 67 Krantz argumenterar att identifikationsprocessen kommer till uttryck när Förintelseöverlevarnas barnbarn koncentrerar minnesskapandet kring antisemitismen genom historien och sedan gör paralleller till antisemitismen i den moderna världen där den direkta effekten blir gränsdragningar som innebär att familjens och den personliga biografin blir signaler som en grupp kan använda för att både markera avståndstagande från något de inte samtycker till eller signalera tillhörighet. 68 Detta är en stor skillnad i den äldre självidentiteten och liknande resultat har inte kommit fram i undersökningen gällande den äldre självidentiteten där Krantz argumenterar för 66 Anna Sarri Krantz 2018, Tredje generationens överlevande: En socialantropologisk studie om minne, antisemitism och identitet i spåret av Förintelsen, Lund, s Hämtad Krantz 2018, s Krantz 2018, s Sida 16 av 20

18 identifikationsprocessen för efterkommande generationer av förintelseöverlevare vilket är ett annorlunda från Waxmans redogörelse. Trots alla skillnader så har den nyare och äldre självbilden en viss likhet, d.v.s. att judar i båda självbilderna vill kollektivt arbeta för att säkerställa judars välmående internationellt och att bedriva ett fortsatt motstånd mot en så kallad majoritet som judar lever bland. Exempel på detta är majoritetens försök till att exempelvis bedriva utradering av minnet av judarna som i fallet med nazisterna eller alternativt nationer samt politiker inom den internationella politikens försök till att neka judar möjligheter till självbestämmande i ärenden som i hög grad är av relevans för judar, till exempel Israels rätt att få behålla Eichmann som fånge och döma honom för hans brott mot det judiska folket. När specifika metoder väljs så innebär det att vissa andra möjligheter till att arbeta med källmaterial kan potentiellt förbises. Narrativanalys är en väl fungerande form av i arbeten som i denna text på grund av att det är direkt relevant för frågeställningen och vid arbetet med källmaterialet, men andra typer för att analysera texter hade kunnat bidra med alternativa arbetssätt som potentiellt kunde ge annorlunda information från texterna i jämförelse med narrativanalys. Innehållsanalys hade möjligtvis varit en lämplig alternativ metod för att bearbeta källmaterialet. Innehållsanalys hade dock blivit problematiskt på grund av behovet av att arbeta med kodande, kodningsschema och den stora bristen att datorer kan förbise information som vanliga människor kanske inte gör. Ytterligare ett problem med innehållsanalys är att det är en metod som kräver stora mängder utrymme och vid begränsningar som till exempel högst 20 sidor som på denna rapport kan den typen av metoder vara problemskapande på lång sikt, speciellt med tanke på att innehållsanalys är huvudsakligen avsett för översiktliga analyser på stora mängder källmaterial. Innehållsanalys kan möjligtvis vara en potentiell metod att överväga i en rapport med större omfång där användare har mer tid och sidoutrymme för att kunna använda innehållsanalys i full grad. Sida 17 av 20

19 5.0 Sammanfattning Syftet med texten är att undersöka hur den nyare sionistiska självbilden hos judar skiljer sig från den äldre självbilden i judisk litteratur efter Förintelsen för att visa hur självbilden hos judar har förändrats. Frågeställningen som ska utredas är hur den nyare självbilden hos judar i Arendts Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil är annorlunda från den äldre självbilden i Waxmans Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation. Den tidigare forskningen som har valts innehåller information om den nyare och äldre självbilden hos judar. Sett till metod har källmaterialet begränsats till två källor för att kunna ha en direkt konkret jämförelse mellan två olika självbilder hos judar. Narrativanalys har valts för att effektivt identifiera bedrivande av narrativ i texterna. Resultatet av undersökningen blev att den nyare självbilden innebär ett mer aktivt deltagande i internationell politik och större grad av direkta ageranden istället för den mer passiva äldre självbilden där det var vanligt förekommande att arbeta för att bevara minnen samt vara vittne till händelser. Sida 18 av 20

20 Käll- och litteraturförteckning Arendt, Hanna 2006, Eichmann in Jerusalem: A Report on the Banality of Evil, Penguin Classics. Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red) 2012, Textens mening och makt - Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Lund: Studentlitteratur. Biale, David 2005, "Zionism," Encyclopedia of Religion, Lindsay Jones (red.), andra utgåvan, volym 14, Macmillan Reference USA, s Gale Virtual Reference Library. Hämtad Bredefeldt, Rita 2002, Historia och minne bland judarna i 1950-talets Sverige: En recensionsartikel, i Nordisk Judaistik/Scandinavian Jewish Studies, volym 23, nummer 1, s Klingenberg, Maria & Sjöborg, Anders 2015, Religion i ungas vardagsliv i Sociologiska perspektiv på religion i Sverige, red. Mia Lövheim & Magdalena Nordin, Gleerups Utbildning AB. Kotljarchuk, Andrej 2013, World War II Memory Politics: Jewish, Polish and Roma Minorities of Belarus, i The Journal of Belarusian Studies, volym 7, nummer 1, s Hämtad Sarri Krantz, Anna 2018, Tredje generationens överlevande: En socialantropologisk studie om minne, antisemitism och identitet i spåret av Förintelsen, Lund. Hämtad Smith, Philip 2016, Holocaust Trauma and Jewish Identity across Generations in Alison Pick s Far to Go, i Literature Compass, volym 13, utgåva 9, s Hämtad Waxman, Z. V. 2006, Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation, Oxford: Oxford University Press. Hämtad Sida 19 av 20