Färskesjöns ekologi En oligotrof sjö med eutrofa karaktärer Ett opåverkat/naturligt vatten?

Transkript

1 LINNÉUNIVERSITETET Färskesjöns ekologi En oligotrof sjö med eutrofa karaktärer Ett opåverkat/naturligt vatten? Stud 1 Ekologi 7,5 hp

2 Sammanfattning Färskesjön uppvisar både karaktärer som är typiska för eutrofa vatten och sådana för oligotrofa vatten. Sjön är grund, har ett högt ph-värde och flacka stränder. Bottensubstratet, vegetationen och faunan ger dock tydliga indikationer på att det ändå handlar om en oligotrof sjö. Detta styrks även av vattenfärgen och ett stort siktdjup. Med hjälp av studier av bottenfaunan görs en bedömning av antropogen påverkan. Artsammansättningen tyder på en god vattenkvalitet och höga syrgasförhållanden. Färskesjön kan kallas för ett naturligt vatten med låg påverkan. En risk för försurning finns i nuläget inte. Däremot finns det en måttlig organisk belastning vilken hä rrör från sjöns ekologi vilken i hög grad är präglad av det ringa djupet. Inledning Sjöar kan delas in enligt deras näringsstatus i oligotrofa (näringsfattiga), mesotrofa (mellannäringsrika) och eutrofa (näringsrika) sjöar. Särskilda karaktärer gör det lättare att känna igen respektive typ. I teorin är skillnaderna tydliga och gränserna skarpa. I verkligheten däremot kan en sjö dock uppvisa både karaktär av en oligotrof och en eutrof sjö. Som exempel för en sådan sjö valdes Färskesjön. Det här arbetet har som syfte att i Färskesjön granska de olika ekologiska faktorerna som används som typiska karaktärer för sjöar med en viss näringsstatus. På det sättet ska skillnaden mellan den ideala teoretiska sjön och verkligheten förtydligas. Samtidigt ska sjöns ekologi undersökas angående huruvida dess tillstånd är naturligt eller antropogent påverkat. Tyngpunkten här ligger på försurning, övergödning och syrgasförhållanden. Bakgrund Färskesjön är en oligotrof källsjö som ligger i Karlskrona kommun, Blekinge Län och är Sveriges syd-östligaste sjö (Länsstyrelsen). Den är ett Natura 2000 område och ingår till stor del i ett naturreservat. Med en storlek av en halv kvadratkilometer räknas den som en liten sjö (SMHIs sjödjupkarta nr ). Huvudavrinningsområdet är kustområde SE79080 (VISS). Avrinningsområdets storlek är 2,5 km 2 (Länsstyrelsen). Det finns inga betydliga utsläppskällor i det. Berggrunden utgörs av sur intrusivbergart (SGU). Avverkning har under de senaste årtiondena bara skett i mycket liten utsträckning i området (Länsstyrelsen). Tabell 1: Typiska karaktärer för oligotrofa respektive eutrofa vatten Oligotrof sjö Eutrof sjö Djup 5-50 meter 0,5 10 meter Stränderna Branta Flacka Temperatur Kall Varm Botten Minerogent material (sten, sand) Organiskt material Vattenfärg Blå - blågrön Grön gröngul Siktdjup Stor Liten Syrgas Gott om syrgas Brist möjligt ph-värdet Lågt (surt) Neutralt lite basiskt Näring Näringsfattigt Näringsrikt Ledningsförmåga Låg Hög Vattenvegetation Glest Mycket och tätt Omgivningen Barrskog Lövskog Fauna Många arter men få individer Många individer, rel. många arter

3 Metoder och material Alla undersökningar och observationer gjordes den 16:e maj år Vädret på den dagen var molnigt. Temperaturen var ungefär 10 grader. Dagarna innan var mest soliga utan större nederbörd. Vid en vandring runt sjön lades märke till vegetationen, strandtypen och omgivningen. Dessutom kollades vattenfärgen, siktdjupet och bottenmaterialet nära stranden. Vid två ställen gjordes undersökningar av sjöns bottenfauna med hjälp av en håv. Det gjordes dock bara en kvalitativ analys. Bestämningen skedde enligt Bestämningsschema för smådjur i sjöar och vattendrag (Bydén m.fl. 2003). Det första stället, lokal 1, ligger vid sjöns nordsida där det finns en badplats. Den andra undersökningen, lokal 2, gjordes vid syd-östra sidan där stranden är brantare. Lokalerna valdes eftersom strandtyperna var mycket olika. Resultat Tabell 2: Undersökningsresultaten för Färskesjön Färskesjön Karaktär Djup* Medeldjupet 2,4 meter, maxdjupet 4,3 meter Eutroft (SMHIs sjödjupkarta nr ) Stränder Mest flacka, vid lokal 2 lite brantare Eutroft Temperatur Varm Eutroft Botten Minerogent material (sten, sand, block, grus) Oligotroft Lokal 1: sand, fina kornstorlekar Lokal 2: grus, sten och block, större kornstorlekar Vattenfärg Blågrön, klar, ingen grumlighet Oligotroft Siktdjup Stor Oligotroft Syrgas Gott om syrgas Oligotroft ph-värdet* >7,4 (VISS) Eutroft Vattenvegetation Vass och säv, ställvis mycket notblomster, gles Oligotroft vegetation vid nordsidan, vid lokal 2 ingen vattenvegetation Omgivningen Lövskog Bok och ek dominerar, björk, en, al, mindre inslag av tall och gran, några rönn. Mycket ljung Bottenfauna Sötvattensmärla, sötvattensgråsugga, mussla, snäcka, daggmask, dagsländelarv, nattsländelarv trollsländelarv, vattenspindel, andra diptera som inte kunde bestämmas med säkerhet Faunan i pelagialen Gädda, orm (kunde inte identifieras) * Resultaten från de märkta faktorerna baseras på andra källor och tas upp här enbart av förtydligande skäl.

4 Diskussion Det är tydligt att Färskesjön uppvisar både karaktärer som är typiska för oligotrofa och eutrofa vatten. Mest iögonfallande egenskaper som egentligen är typiska för eutrofa sjöar är det höga phvärdet, de flacka stränderna och det ringa djupet. Framför allt den minerogena bottenstrukturen och den glesa helofytzonen är dock tydliga tecken för ett oligotroft vatten. Medan gyttjebotten dominerar i eutrofa sjöar kännetäcknas oligotrofa klarvattensjöar av block-, sten- eller grusbottnar utan större inslag av organiskt material. Att bottensubstratet huvudsakligen består av sand vid lokal 1 och sten och grus vid lokal 2 beror på vindpåverkan. Samtidigt finns det många vikar vid sjöns östsida som är vindskydda så att vindpåverkan där är minimal. Som Hjort (2005) beskriver är det typiskt med en helofytzon av gles vass på sandbottnar i näringsfattiga sjöar. Även förekomsten av notblomster beskrivs som typiskt. Vattenfärgen och det stora siktdjupet styrker bilden av ett oligotroft vatten. Att sjön har utvecklats på det här sättet beror främst på berggrunden. Kunskap om denna är därför avgörande. För att med all säkerhet kunna klassa en sjö krävs det dock en specifik undersökning av näringshalten. Med hjälp av bottenfaunan kan man göra uttalanden om försurnings- och övergödningstillståndet. Dessutom kan det visa hur syrgasförhållandena är under årets lopp. Generellt sett var bottenfaunan vid de två undersökta lokalerna ganska lika. Detta beror antagligen på det ringa djupet. Strandlevande djur kan därför förflytta sig genom nästan hela sjön eftersom det inte finns någon utpräglad pelagial. Sötvattensmärlan är mycket försurningskänslig samtidigt som den kräver en hög syrgashalt. Eftersom den lever på bottnen indikerar dess förekomst att syrgasförhållandena är goda även i profundalen. Detta beror på att sjön är mycket grund. Vid starka vindar kan därför alltid en omblandning ske vilken syresätter vattnet vid bottnen. En skiktning på grund av en termoklin förekommer alltså antagligen inte ens under sommaren. Sådana förhållanden är gynsamma för bottenlivet framför allt för sådana djur som kräver goda syrgasförhållanden. På VISS anges ett ph-minimum av 7,4. Att ph-värdet är högt styrks av att även snäckor och musslor inte tål låga ph-värden. Vattenfärgen och den obetydliga grumligheten tyder på att det inte finns några humussyror i vattnet. Sötvattensgråsuggor är fragmenterare och livnär sig av detritus. Nära stranden består den mestadels av löv, men även annat organiskt material som färdats dit med vinden. Materialet hålls kvar av vattenvegetationen så att den organsika halten är större i de områden i jämförelse med de ställen där det inte finns någon vattenvegetation. Att det finns vattengråsuggor förklarar även förekomsten av vattenspindeln vilken favoriserar gråsuggorna som mat. Enligt uppgifter från Länsstyrelsen finns det dessutom abborre, mört, spigg och ål i Färskesjön. Framför allt ålen är mycket känslig. Dess förekomst visar på att vattnet är av bra kvalitet och att det inte är belastat av miljögifter. VISS klassar också sjöns kemsika status som god. Det är enbart kvicksilver som finns i för höga halter vilket dock är fallet i samtliga ytvatten i Sverige. I en undersökning av Elisabeth Lundkvist (2008) indentifieras nattsländorna i Färskesjön som arterna Lype reducta och Hydroptilia vilka båda är ph-känsliga. Lype reducta är dessutom känslig mot organiska föroreningar. Ändå klassar VISS Färskesjön som ett vatten med övergödningsproblem och Lundkvist (2008) kommer fram till en måttlig organsik belastning. Anledningen är antagligen det ringa djupet. Sjön har en stor yta i förhållande till sin volym. Det leder till att primärproduktionen kan ske i en mycket stor del av sjön.

5 Slutsatser Färskesjön kan betecknas som ett naturligt vatten eftersom den antropogena påverkan inte är så stor. Sjöns ekologi präglas av det ringa djupet vilket leder till att det inte bildas någon sjötypisk skiktning. Det finns inga risker för försurning eftersom ph-värdet är högt och sjön ligger i ett skyddat område utan större skogsbruk eller annan antropogen påverkan. Eutrofiering kan vara ett problem men det är i så fall begrundat i sjöns ekologiska egenskaper. Tack Till Länsstyrelsen i Blekinge och Karlskrona kommun för rådgivning, muntlig information om sjöns ekologi. Dessutom vill jag tacka min handledare Jan Herrmann för tips och hjälp med planeringen och bakgrundsinformation om rapportskrivning. Referenser! Bydén S., Larsson A., Olsson M. (2003). Mäta Vatten: Undersökningar av sött och salt vatten, sidor ! Hjort I. (2005). Ekologi för miljöns skull, sidor , 314 f.! Lundkvist E., Calluna AB (2008). Bottenfauna i Bräkneån, Lyckebyån och i Färskesjön 2008 Länsstyrelsen i Blekinge län rapport 2008:33! Länsstyrelsen Blekinge Län, : Sveriges Geologiska Undersökning SGU (2012). Berggrundskarta! VattenInformationsSystem för Sverige VISS (2012): Vattenförekomst EU_CD: SE Bilagor Bilaga 1: Karta över Färskesjönområdet

6 Bilaga 2: Foton på lokalerna Lokal 1 Lokal 2