Konjunkturöversikt av Finlands ekonomi, juni 2018 Får publiceras kl. 9.

Transkript

1 Konjunkturöversikt av Finlands ekonomi, juni 2018 Får publiceras kl. 9. Prognos för Finlands ekonomi Förändring från föregående år, % p vs. föreg.* 2019p vs. föreg.* Totalt utbud BNP 2,6 2,8 0,1 2,0 0,0 Import 3,5 3,0 0,0 3,5 0,5 Total efterfrågan Privat konsumtion 1,6 2,1 0,1 1,6 0,1 Offentlig konsumption 1,3 0,9 0,4 0,3 0,0 Export 7,8 3,5-2,0 3,5 0,0 Investeringar 6,3 6,0 2,0 3,5 0,0 Arbetslöshet (% av arbetskraften) 8,6 7,9-0,1 7,6-0,1 Inflation 0,7 1,4-0,1 1,7 0,0 * Förändring i förhållande till föregående prognos (03/2018) Källa: Statistikcentralen, Sparbanksgruppen Sammandrag Den ekonomiska tillväxten i Finland har hållits på en stark nivå längre än väntat vi har höjt vår tillväxtprognos för innevarande år till 2,8 procent. Konsumtionsefterfrågan och investeringarna bär upp tillväxten tillväxten i exporten mattas av mera än väntat. Det blir ändå svårare att upprätthålla tillväxtfarten vår prognos för tillväxten 2019 fortfarande 2,0 procent. Tillväxtutsikterna begränsas närmast av tre faktorer: 1) avmattningen i världsekonomin, 2) problemen med tillgången till lämplig arbetskraft samt 3) hushållens skuld. Bristen på kompetent arbetskraft är redan ett verkligt hinder för tillväxten och sysselsättningen förbättras inte lika snabbt som tidigare. Regeringens sysselsättningsmål kan fortfarande nås men suget från arbetsmarknaden borde på nytt bli kraftigare. Arbetslöshetsgraden sjunker 2018 till 7,9 procent och år 2019 till 7,6 procent. Nästa regering kommer inte helt att få njuta av den medvind som blåst i ekonomin de senaste åren därför är det ännu viktigare att ta hand om konkurrenskraften och gå vidare med arbetsmarknads- och socialskyddsreformerna. Lönesumman ökar nu för första gången på 2010-talet snabbare än hushållens konsumtionsefterfrågan, vilket förebådar att skuldsättningsutvecklingen bryts och att spargraden så småningom igen blir positiv. Den offentliga ekonomins stryktålighet måste förstärkas ytterligare eftersom de åldersbundna utgifterna kommer att växa på 2020-talet oberoende av konjunkturerna. I eurozonen kommer räntorna att vara låga ännu under hela prognosperioden De största riskerna i den internationella omvärlden hänför sig till en åtstramning av penningpolitiken i USA, ett handelskrig och den politiska osäkerheten i Italien.

2 Den ekonomiska tillväxten är fortsättningsvis starkare än väntat en ypperlig start på år 2018 Statistikcentralens Nationalräkenskaper, kvartalsvis som publicerades den 31 maj var som helhet mycket trevlig läsning. Bruttonationalprodukten ökade snabbare än väntat i början av året och tillväxttalen i slutet av förra året hade justerats uppåt. Tillväxtutsikten för det här året förbättrades alltså från två håll. 1) tack vare statistikjusteringen steg utgångsnivån för BNP för 2018 allt högre och 2) ekonomin under årets första kvartal såg ut att ha fått en snabbare start än förutsett.

3 På grund av de positiva överraskningarna har vi höjt vår tillväxtprognos för i år till 2,8 procent. Med nuvarande takt skulle t.o.m. ett högre tillväxttal kunna nås, men vi väntar oss att tillväxtfarten under slutet av året blir långsammare (se Tre begränsningar för tillväxten nedan). För år 2019 förutser vi fortfarande en tillväxt på 2 procent. Som det nu ser ut kommer vi att passera den föregående toppnivån i den reella bruttonationalprodukten under det andra kvartalet detta år. Särskilt positivt i siffrorna för början av året var att investeringarna fortsatte att växa kraftigt och rentav snabbare än förut. Investeringarna i maskiner och inventarier ökade under årets första kvartal med hela 16 procent från året innan. Den snabba investeringstakten förstärker den långsiktiga produktionskapaciteten och förbättrar produktiviteten. Vi förväntar oss att investeringarna ökar med 6,0 procent år 2018 och 3,5 procent år Också för den privata konsumtionen visar trenden uppåt. Fastän hushållens skuldsättning de senaste åren har ökat snabbare och spargraden blivit negativ stöder den betydande förbättringen av sysselsättningen och inkomstutvecklingen konsumtionsefterfrågan särskilt i år. Arbetslösheten fortsätter att minska en aning snabbare än vi tidigare bedömde. Vår prognos för arbetslöshetsgraden år 2018 är 7,9 procent och år ,6 procent. Den privata konsumtionen ökar enligt vår prognos med 2,1 procent år 2018 och 1,6 procent år Den största orsaken till bekymmer i räkenskapstalen är att tillväxten inom exporten klart har mattats av. Finlands ekonomi hann njuta av draget i exporten under en väldigt kort tid, eftersom Finland drogs med i suget från världsekonomin i ett rätt sent skede och det syns redan i exportsiffrorna att de globala tillväxtutsikterna har blivit mera moderata. Vi har sänkt vår tillväxtprognos för exporten till 3,5 procent (tid. 5,5 %) år För år 2019 förutspår vi likaså en ökning på 3,5 procent av exporten. Tre begränsningar för tillväxten De två senaste åren har vi i Finland levt i en situation där ekonomin har kunnat återhämta sig utan betydande interna eller externa begränsningar. Under prognosperioden förändras omständigheterna och det blir svårare att upprätthålla tillväxten: 1) draghjälpen från exportmarknaden försvagas, 2) tillgången på lämplig arbetskraft minskar och 3) den ökade skuldbördan begränsar hushållens förmåga att utmäta en positiv inkomstutveckling för att öka konsumtionsefterfrågan.

4 Tillväxten i världsekonomin mattas av År 2017 växte exporten så det knakade med nästan 8 procent. Tyvärr visar de konjunkturindikatorer som ser framåt att tillväxten håller på att mattas av på Finlands nästan samtliga centrala exportmarknader och att vi i exporten inte längre kommer att nå sådana tillväxtsiffror som i fjol. Den externa efterfrågan ökar nog fortfarande men inte i samma takt som tidigare. Problemen med tillgång på arbetskraft Den bästa ekonomiska nyheten i fjol var att sysselsättningsökningen tog ordentlig fart. Också den totala arbetskraften (människor som antingen arbetar eller som aktivt söker arbete) ökade mycket lovande. I fråga om utbudet på arbete skulle den fina ökningen av sysselsättningen kunna fortsätta men arbetsmarknadens flaskhalsar hotar att i fortsättningen bromsa skapandet av nya arbetsplatser.

5 Bland annat var problemen med tillgången på lämplig arbetskraft enligt EK:s konjunkturbarometer senast lika svåra år 2007 då arbetslöshetsgraden var ett par procentenheter lägre än nu. Det här tyder på att arbetsmarknadens s.k. matchningsproblem skulle ha förvärrats ytterligare på tio år. Rekryteringssvårigheterna kan därför synas redan i de senaste månadernas arbetsmarknadstal: Sysselsättningen har under början av året utvecklats klart långsammare än under den andra hälften av förra året. Regeringens sysselsättningsmål på 72 procent kan fortfarande nås, men suget från arbetsmarknaden borde igen förstärkas. Skuldsättningen Eftersom exporten inte längre drar lika bra borde tyngdpunkten i efterfrågan i fortsättningen flyttas mera till hemmamarknaden. Att sysselsättningen förbättras och lönesumman ökar skapar i sig goda grundförutsättningar för att den inhemska konsumtionsefterfrågan ska växa. Det är ändå bra att minnas att hushållens konsumtion började ta fart redan år 2015 när arbetslösheten fortfarande var mycket hög och förtjänstutvecklingen var svag. Hushållen konsumerade på sätt och vis baserat på förbättrade framtidsförväntningar dvs. tog i bruk det gynnsammare konjunkturskedets konsumtionsmöjligheter redan i förväg. Att konsumtionen fördelar sig jämnt över en konjunktursvängning är i sig helt normalt men den här gången har den förenats med en rätt kraftig ökning av skuldsättningstakten (särskild konsumtionskrediter utan säkerhet och husbolagslån). Spargraden var negativ åren De gångna årens skuldbörda begränsar sannolikt en ökning av konsumtionsefterfrågan i fortsättningen särskilt när hushållen kanske redan börjar förbereda sig för ett svagare konjunkturskede eller eventuellt stigande räntor. Utvecklingen de senaste månaderna har på så sätt varit uppmuntrande att ökningen av lönesumman har blivit snabbare än ökningen av konsumtionsefterfrågan för första gången på 2010-talet. Detta förebådar att skuldsättningsutvecklingen saktar av och spargraden så småningom blir positiv igen.

6 Hur klarar vi oss med begränsningarna för tillväxten? Man ska inte låta sig luras av att tillväxtsiffrorna i början av året var bättre än väntat utan man bör fortsätta målmedvetet med de reformer som siktar på att förbättra ekonomins prestationsförmåga. Med den avtagande tillväxten på exportmarknaden kan vi klara oss om våra exportföretag kan öka sina marknadsandelar. Det är allt viktigare att sörja för den kostnadsmässiga konkurrenskraften och produktivitetsökningen. Vi måste också ha tålamod att förstärka den offentliga ekonomins stryktålighet eftersom de åldersbundna utgifterna under 2020-talet kommer att öka drastiskt oberoende av konjunkturerna. Av tillväxtens interna begränsningar är den försvagade matchningen av lediga jobb och arbetslösa. Bristen på kompetent arbetskraft är ett mångbottnat problem som vi måste försöka lösa på många fronter. Den nuvarande regeringen har redan vidtagit många åtgärder men de största och svåraste reformerna kommer att falla i kommande regeringars famn. Incitamenten att ta emot jobb har tillsvidare förbättrats närmast så att man försämrat arbetslöshetsunderstödet. Följande logiska steg är att öka den nytta som följer på att man tar emot ett jobb. För att nå det här målet behövs en omfattande reform av socialskyddet och sannolikt också en förnyelse av skattesystemet, så att man får bort inkomstfällorna och inte bara flyttar dem till ett annat ställe i inkomstfördelningen. För att stöda utbudet på arbete borde också reformen av familjeledigheter och hemvårdsstödet avancera. Hela tiden efter finanskrisen har visat att en reform av de ekonomiska strukturerna är mycket tidskrävande och besvärlig. Uppgiften blir åtminstone inte lättare, eftersom nästa regering inte längre kommer att få njuta av den ekonomiska medvind som blåst de senaste åren. Den internationella ekonomin

7 Tillväxten mattas av men någon ny recession är ändå inte i sikte När vi gick in i år 2018 var konjunkturförväntningarna exceptionellt starka. Den faktiska utvecklingen under början av året har ändå inte motsvarat förväntningarna särskilt inte i Europa och tillväxten i den globala ekonomin ser ut att mattas av. I och för sig kan det vara fråga om helt normala svängningar: i högkonjunkturer ryms olika minicyklar, där BNP-ökningen ibland tar fart och ibland blir långsammare. Det är också möjligt att makrobesvikelserna i början av året helt beror på en slumpmässig variation och att det i tillväxtfarten inte håller på att ske någon förändring som är mera betydande än en övergående darrning. I den internationella omvärlden finns ändå drag som gör att riskerna för en allvarligare och långvarigare konjunktursvacka har ökat en aning. För första gången sedan finanskrisen håller tillväxten på att mattas av i en situation där en av världens viktigaste centralbanker stramar åt penningpolitiken. Den amerikanska centralbankens räntehöjningar och krympande balansräkning har en omfattande inverkan på skötselkostnaderna för skulder i dollar, vilket kan ha större inverkan än väntat på företagens investeringsmod. I flera ledande ekonomier börjar det också förekomma symptom som är typiska för en konjunkturtopp: i USA har arbetslösheten redan sjunkit under sin naturliga nivå och i den europeiska industrin är kapacitetsutnyttjandegraden hög. Samtidigt håller hotelserna om handelskrig på att gå från retorik till en spiral av konkreta aktioner och motaktioner mellan USA och dess centrala handelspartner. Också den politiska osäkerheten i Italien skärper stämningen. Trots riskerna ser det ändå tillsvidare ut att snarast vara fråga om en behärskad avmattning än ett slut på hela högkonjunkturen. På aktiemarknaden har svängningarna ökat, men någon betydande diskontering av en konjunktursvängning kan ännu inte ses. Penningpolitiken å sin sida åtstramas bara på det allra starkaste ekonomiska området dvs. i USA. I Europa har centralbanken ännu inte ens slutat med sina stimulansåtgärder. Ljus i utsikterna för eurozonen ger också euron som de senaste månaderna försvagats klart.

8 De som har bolån får njuta av låga räntor t.o.m. längre än väntat I nuläget är det mycket svårt för Europeiska centralbanken att strama åt penningpolitiken tiden med ultralåga räntor kan fortsätta klart längre än väntat. Också utan den politiska krisen i Italien och den avmattade tillväxten är möjligheterna att höja räntorna den närmaste framtiden små. Fastän inflationen alldeles den senaste tiden har börjat öka ligger prisnivån fortfarande långt från vad den skulle vara om ECB:s inflationsmål hade nåtts på lång sikt. Före räntehöjningarna vill ECB antagligen försäkra sig om att inflationen fortsätter att tillta till målnivån och det tar ännu sin tid. Det är också bra att minnas att stabiliseringen av statsfinanserna och euroländernas strukturreformer är faktorer som i huvudsak dämpar inflationen.

9 Tidigare har vi uppskattat att de första räntehöjningarna skulle kunna bli aktuella tidigast mot slutet av år 2019 om konjunkturbilden förblir gynnsam. På grund av konjunkturriskerna och den politiska osäkerheten kan tidtabellen förlängas ytterligare. Italien På enbart de makroekonomiska nyckeltalen är det svårt att uppleva Italien som en krisekonomi. Italiens privata skuld (exkl. finanssektorn) i förhållande till bruttonationalprodukten är bland de minsta i eurozonen, bytesbalansen visar ett klart överskott och också av den massiva offentliga skulden är största delen i inhemska finansiärers händer. Fastän den ekonomiska tillväxten i Italien på grund av de kroniska strukturella problemen i åratal har varit bland de sämsta i Europa har det i sig höga skuldförhållandet tack vare det primära överskottet (den offentliga ekonomins överskott före ränteutgifter) ändå hållits relativt stabilt. Dessa fakta har ändå ingen betydelse om marknaden förlorar förtroendet för det italienska politiska systemets förmåga att göra de reformer som behövs och reda ut de problem som råder i landets banksektor. Efter valet i mars har förtroendet prövats särskilt av oron att de politiska partier som fick majoritet inte längre förbinder sig till spelreglerna i eurozonen. I flera veckor invaggade sig marknaden i ett slags terrorbalans: eftersom Italien både är för stort för att räddas och för att låta det falla, sköter sig allt till slut bakom kulisserna. Nu är man inte längre lika övertygade om det här. Man har märkt att Italien också är för stort för att bestämmas över och händelserna gång kan bli mycket oberäknelig. Att betona prestigefrågor bara förvärrar situationen. Den branta ökningen av den italienska statens finansieringskostnader i slutet av maj berättade redan om att förtroendet allvarligt har rubbats.