KUNGSBACKA, ASKOME SOCKEN Gårdshistorik Av Sven Larsson

Transkript

1 KUNGSBACKA, ASKOME SOCKEN Gårdshistorik Av Sven Larsson Kungsbacka, nr 1 Askome, har så långt vi kan spåra gården tillbaka i tiden (mitten av talet) bestått av två gårdar eller brukningsenheter. Kungsbacka kan ha fått sitt namn av de stora bronsåldershögar som ligger på berget (Stomma berg) mellan Kungsbacka och Vrågård. Även några mindre gravhögar finns i sluttningen nära den ursprungliga gårdsplatsen. Några kungar lär det aldrig ha funnits i Askome, men uppenbarligen storbönder under bronsåldern och framåt. I folkfantasin blev detta kungagravar och gården kan ha fått namn efter backen där kungarna låg begravda. Överhuvudtaget är trakten rik på fornlämningar och på gärdet i Askome by finns ett fält med bautastenar och en domarring. En annan förklaring till namnet kan vara att det här möjligen har funnits en Kungsgård. Den allra äldsta vägen från söder till norr genom Halland kallas Via Regia (Kungsvägen). Den gick ett stycke från kusten inne i landet beroende på att de som utnyttjade vägen måste ta sig över åarna på det första vadstället närmast kusten. Dessa första vadställen låg en bit från kusten eftersom åarna blev alltmer vattenrika ju närmare sitt utlopp de kom. Därför passerade denna tidiga vandringsled Lagan vid Lagaholm, Nissan vid Laxön och några vadställen uppströms och Viskan vid Syllinge i Veddige. I Ätran fanns ett vadställe vid nuvarande bron i Vessige-Alfshög, ett vid Fors och ett par vadställen vid Kungsbacka i Askome. Dessa senare har ansetts vara de bästa, t ex var det där den danska armén tänkte sig gå över innan den tvingades till slaget vid Axtorna. Längs Via Regia skaffade den världsliga centralmakten, som omkring år 1000 började formas, en rad stödjepunkter som man kallade Kungsgårdar. Samarbetet med kyrkan var viktigt. Det var ofta kyrkliga missionärer och ämbetsmän som utnyttjade vägarna i sina kontakter mellan stiften eller domkyrkorna. Kungsgårdarna hade ofta en enkel försvarsanläggning, en fornborg som skulle hindra att vägfarande rånades av rövare och där kunde man kanske också ta en tull när vandrarna skulle ta sig över vadstället. Fanns det en Kungsgård i anslutning till vadstället i Askome? Har den i så fall givit namn åt Askome nr 1, Kungsbacka? Kronogården Kungsbacka storskiftas och friköps. Fram till storskiftesförrättningen 1783 hade Kungsbackas åkrar och ängar legat sammanblandade med de övriga gårdarnas i Askome Nedre by (Västerbyn). Det året skiftades byn och varje gårdsenhet fick sina ägor samlade i ett fåtal skiften. 1

2 Fram till 1796 var gårdarna i Kungsbacka kronogårdar. Det året friköpte kronoarrendatorerna här, Lars Svensson och Olof Carlsson, sina brukningsenheter och blev självägande. Detta sedan förvärvslagarna ändrats och staten börjat sälja ut sina gårdar. 2 Laga skifte 1830, men fortfarande sambruk. Nästa skiftesreform medförde att Kungsbacka skiftades 1830 och hela arealen lades ut i ett enda stycke. Fortfarande fanns det två brukare och den sammanbyggda gården för båda brukarna låg kvar på den gamla boplatsen. De båda bönderna hade troligen gjort en sämjedelning av ägorna sig emellan. Fram till 1852 låg gårdarna sammanbyggda, men det året skedde ett laga åboskifte och en av bönderna flyttade ut till det mark-

3 skifte som han blivit anvisad (Kungsbacka B). Ytterligare en skiftesförrättning gjordes 1908 då Nyhem bildades. Dessa tre gårdar existerar fortfarande (år 2018) som självständiga jordbruksfastigheter. KUNGSBACKA (A) Olof Carlsson friköpte gården från kronan Hans dotter och måg Anna Britta Olofsdotter och Arvid Nilsson övertog gården I ytterligare tre generationer ärvdes gården på kvinnosidan. Anna Britta och Arvids dotter Karin Arvidsdotter och hennes make Lars Andersson tog över 1818 och deras dotter och måg Anna Beata Larsdotter och Johannes Persson Johannes Persson var född i Yttregård, Askome nr 12, och hade vid giftermålet med Anna Beata Larsdotter (hans första hustru) i Kungsbacka blivit ägare till hennes fädernegård, som han och hustrun fick genom testamente från hennes mor Karin. Johannes ägde ytterligare en gård i Askome, nämligen Ryssgärde. När hans hustru dog 1844 gifte han om sig med Anna Neta Larsdotter, född i Gällared. Det föddes barn i detta andra äktenskap och familjeförhållandena började bli komplicerade. Släktingarna ifrågasatte testamentet och tvist om detta avgjordes slutligen i hovrätten. Denna process, som Johannes förlorade, kostade honom antagligen dyra pengar. Dessutom var han tvungen att 1866 köpa Kungsbacka, om han ville bo kvar där, av de släktingar som vunnit processen och fått testamentet underkänt. För att klara processen och köpet lånade han 1864 bland annat rdr av Holmqvist på Hede, Askome. Han sålde dessutom Ryssgärde 1865 och 1867 fick han ytterligare lån på 950 rdr av organisten S. Knutsson i Årstad samt rdr av Smålands med flera provinsers Hypoteksförening. Året 1868 lånade han rdr av kronolänsman Sven O. Bengtsson och rdr av kvarnägaren Nils Larsson i Vessige mölla. Det är möjligt att delar av dessa belopp är samma skuld som vandrat runt i ett system av växlar. Varje lån belastade emellertid gården genom inteckningar. Vi får också ha i minnet att Halland, liksom stora delar av Sverige, under drabbades av mycket svåra missväxter. Johannes Persson dog den 17 oktober 1869, 60 år gammal. Dödsorsaken är ej angiven. Endast ett par veckor senare, den 2 nov. 1869, såldes gården på exekutiv auktion. En av fordringsägarna, länsman Sven O. Bengtsson inropade gården för riksdaler. Länsmannen dog snart, men hade dessförinnan överlåtit gården till Sven Olsson i Gödastorp, Skrea, den 22 dec Vid köpet övertog länsmannen - och sedan Sven Olsson - den skuld på rdr som Johannes lånat i Smålands med flera provinsers Hypoteksförening. 3

4 Johannes Perssons änka, Anna Neta Larsdotter, måste lämna gården vid försäljningen. Hon försörjde sig bland annat under en period med postbefordran från Vessige till Askome och gick under namnet Posta-Neta, död Konkursen i Yttregård, Askome nr 12, får konsekvenser En annan hårt drabbad gårdsägare var Carl Petter Kristiansson i Yttregård, Askome nr 12. Han var systerson till Johannes Persson i Kungsbacka. Carl Petter gifte sig med dottern i granngården Yttregård, Johanna Kristina Andersdotter, och dessa båda gårdar slogs ihop då Carl Petter löste ut sin hustrus syskon från deras ägolotter. Yttregård hade sedan gammalt haft fyra brukare, nu blev de alltså tre dog Carl Petters hustru. Av deras sex barn var då två redan gifta. Då Carl Petter tänkte gifta om sig med den 24 år yngre Anna Magdalena Larsdotter från Torsjö (född i Kila, Gällared, dotter till Karl Larsson) och i detta andra äktenskap fler barn kunde födas, krävde de vuxna barnen (och döttrarnas äkta män) att Carl Petter skulle lösa ut deras arvslotter ur boet. Detta ledde till offentlig auktion i Yttregård den 17 februari Carl Petter fick verkligen kämpa för att få behålla sina gårdar. Han fick ge kr för dem. Taxeringsvärdet var kr. Betalningsvillkoren var tuffa. I gården fanns ett intecknat lån på kr från Smålands med flera provinsers Hypoteksförening, som han övertog. Dessutom skulle han betala kr kontant vid köptillfället, ytterligare kr samma år den 26 oktober och sedan kr av återstoden efter 6 månaders uppsägning, allt med 6 % ränta. Carl Petter hade redan satt sig i skuld då han köpt de två Yttregårdarna. Nu skulle han dessutom lösa ut sina barn från modersarvet. För att klara detta var han tvungen att låna på olika ställen i bygden. Bland långivarna fanns uppenbarligen Sven Olsson i Gödastorp, som även ägde Kungsbacka, liksom kvarnägare C. J. Nilsson i Vessige Mellanmölla. Båda har vid Carl Petters köp på auktionen den 17 februari 1882 med sina namn bevittnat köpehandlingarna talet drabbades av en lågkonjunktur med en första kraftig emigrationsvåg till USA som följd. Carl Petters båda yngsta söner emigrerade och fordringsägarna var obarmhärtiga. Så kom den slutliga katastrofen genom Carl Petters konkurs. Yttregård såldes på exekutiv auktion den 10 januari 1888 för kr, vilket var taxeringsvärdet. Flera av dem som lånat honom pengar fick inget tillbaka. Många drabbades av konkursen i Yttregård. Tre personer hade in i det sista försökt rädda Carl Petter eller snarare rädda de pengar de tidigare lånat ut till honom. Nämndemannen Bengt August Nilsson i Bökås lånade honom kr 80 öre den 18 januari 1887, men endast på villkor att han fick två borgensmän att garantera lånet. De båda som gick i borgen för detta lån en för begge och begge för en i full borgen som för egen skuld var Carl Petters kusin, Anders Martin Johansson i Yngered, och Sven Olsson i Kungsbacka. Efter Carl Petters konkurs kom båda borgensmännen på obestånd. Martin i Yngered sålde sin gård tre dagar efter auktionen i Yttregård, men blev kvar som arrendator i Yngered. Sven Olsson sålde Kungsbacka en månad före auktionen i Yttregård till sin son Nils Johan Svensson för kr (taxeringsvärdet kr). Att köpesumman är densamma som den i Yttregård kan vara en tillfällighet, men kanske skulle den användas för att sättas in i Carl Petters konkursbo. Sven Olsson såg också till att få ett generöst undantagskontrakt (se Askomeboken). När Nils Johan ett par månader senare sökte lagfart vid Årstads häradsrätt ifrågasattes hans äganderätt. Sedan J. Persson i Vessige och Christian Olsson i Sällora i egenskap av sysslo- 4

5 män uti Sven Olssons i Nr 1 Askome konkurs, till tinget instämt Nils Johan Svensson derstädes med påstående bl a om återgång af det köp som afslutats emellan nämnde Sven Olsson och svaranden (Nils Johan) angående 5/16 mantal nr. 1 Askome. Enär ej någon köpeskilling deraf erlagts, så ingaf nu Chr. Olsson begäran om denna talans antecknande i Lagfarts protokollet. Han ville att lagfarten skall upphävas. Sven Olsson gick alltså i konkurs och försäljningen till sonen var ett sätt att försöka rädda sig undan denna. Sven Olsson hade under de 19 år han ägde Kungsbacka bott där endast en kort tid I övrigt hade gården skötts av tjänstefolk eller varit utarrenderad. Nu flyttade sonen Nils Johan och hans familj in där från Köinge. Sven Olsson emigrerade till USA 1888 och dog där tre år senare. Möjligen rymde han från sina fordringsägare. Hans hustru Anna Dorothea Gustavsdotter dog på Kungsbacka den 10 juni Nils Johan Svensson satt nu som ägare till Kungsbacka, men var försatt i en mycket svår ekonomisk situation. Faderns skulder hängde fortfarande kvar som inteckningar i gården och lånen måste betalas även om han inte betalat annat för gården än att ta över dess skulder. Den 19 mars 1892 tvingades Nils Johan sälja gården på auktion. Den ropas in av Otto Nilsson och hans hustru Hilda Sofia Kaspersdotter i Tormorup för kr (taxeringsvärdet kr). Otto Nilssons ättlingar äger fortfarande gården (år 2018). Nils Johan och hans stora familj fick rätt att bo kvar på gårdens undantag i tio år flyttade de som hyresgäster till Vrågård. Han försörjde sig som arbetskarl, framför allt som arbetare på trämassefabriken i Ätrafors. Kanske deltog han också som flottare av timmer från Västgötaskogarna på Ätran ner till massafabriken, till sågen i Falkenberg och till hamnen där 5

6 pitprops skeppades ut till Storbritannien. Timmerflottningen, som var omfattande i Mölnebybolagets regi, gav sysselsättning åt dem som behövde arbete vid sidan av jordbruket. Vrågård, Askome nr 4, hade alltid bestått av två gårdar. Dessa köptes 1902 av Ätrafors AB, där nu också Mölnebybolaget ingick som delägare. Bolaget förberedde en utbyggnad av forsen med en kraftstation. Därför behövde man bl a Vrågård för att tillgodose dämningsrätten. När den var säkrad sålde bolaget gårdarna igen med den jord som man inte behövde. Vrågård kom då att bilda två gårdar, dels det som i dag kallas Vrågård och dels den enhet som flyttades ut och bildade dagens Nygård. Det bör ha varit i en av de utrymda gårdar, som Ätrafors AB nu ägde, som Nils Johan Svensson och hans familj fick hyra. Nils Johan Svensson dog i Vrågård den 18 december Änkan Augusta Kristiansdotter flyttade till Vessige 1907 tillsammans med de två yngsta barnen. De äldre spreds ut och skaffade sig uppehälle genom olika arbeten. Otto Nilssons söner förses med gårdar Otto Nilsson och hans hustru hade fyra barn varav tre var sönerna Johan (f. 1881), Oscar (f. 1887) och Per (f. 1890). Johan Nilsson köpte den del av Vrågård som flyttades ut och bildade Nygård. Arealen på Kungsbacka (A) delades i två gårdar. Oscar Nilsson övertog 1916 den ena som nu kallades Nyhem och Per Nilsson och hans hustru Julia, f. Troedsson, övertog 1921 den återstående delen av stamhemmanet. Denna gick sedan över till sonen Olle Persson och hans hustru Inger. Nu (2018) ägs gården av deras söner Fredrik och Per-Ola Persson, samt dottern Ingela och hennes make Lennart Nilsson. KUNGSBACKA (B). Vid åboskiftet 1852 flyttades den andra gården, här kallad Kungsbacka B, ut från den gamla boplatsen. Den ägdes då av Kristoffer Kristiansson och hans hustru Lena Larsdotter togs den över av sönerna Lars Otto och Nils Lorens Kristoffersson. Otto var den kände Otto Post, som med en kärra dragen av en get körde posten mellan Vessige och Askome. a Otto Kristoffersson, Kungsbacka, till vänster. Lorens Kristoffersson, Kungsbacka, till höger 6

7 Gården köptes 1922 av Petter Gustavsson på Överås, som 1929 förde över äganderätten till sonen Ernst Pettersson och hans hustru köptes den av Östen och Göta Elofsson, som efterträddes som ägare av sonen Hans och hans hustru Marie-Louise Rhodin Elofsson. Nu (2018) ägs gården av Stefan Carlsson och Helene Magnusson. NYHEM 1916 bildades gården Nyhem genom en avstyckning från Kungsbacka (A). Ägare blev Oscar Nilsson och hans hustru Gerda övertogs den av sonen Artur Nilsson och hans hustru Lilian. Nu (2018) ägs gården av deras barn Irene och Conny Nilsson. ÖVRIGA AVSTYCKNINGAR 1934 avstyckades två tomter från Nyhem: Askome affär, där Fritz och Judit Olsson uppförde affären. Systrarna Anna och Ester Emanuelsson, som där uppförde ett bostadshus avstyckades en tomt från Nyhem, som bebyggdes av Per och Stava Persson avstyckades ytterligare en tomt från Nyhem, som bebyggdes av Oscar och Gerda Nilsson, tidigare ägare av Nyhem. Källor: Haverling, Stellan, Kungsvägen genom Halland. Bidrag till halländsk kulturhistoria och underlag för vägminnesvårdsprogram. Vägverket region Väst, Göteborg Kyrkoböcker, Husförhörslängder. Lagfarts- och inteckningsprotokoll från Göta hovrätts arkiv, Jönköping. Gods och gårdar, Hallands län