TORSDAGEN DEN 25 OKTOBER 2007

Transkript

1 TORSDAGEN DEN 25 OKTOBER 2007 ORDFÖRANDESKAP: WALLIS Vice talman 1. Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) 2. Europeiska ombudsmannens verksamhet (2006) (debatt) Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Luciana Sbarbati, för utskottet för framställningar, om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2006 (2007/2131(INI) (A6-0301/2007). Det gläder oss att denna morgon få välkomna ombudsmannen och kommissionsledamot Margot Wallström. Nikiforos Diamandouros, ombudsman. (EN) Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för denna möjlighet att tala i parlamentet om min årsrapport för Jag vill också tacka föredraganden, Luciana Sbarbati, och utskottet för framställningar för deras utmärkta betänkande. I rapporten redovisas framsteg när det gäller hanteringen av klagomål, främjande av god förvaltning och spridning av kunskaper om ombudsmannens roll. Jag mottog klagomål under Detta innebär att det totala antalet klagomål har stabiliserats omkring den nivå som uppnåddes efter den 53-procentiga ökningen Det gläder mig att informera er om att andelen tillåtliga klagomål har ökat. Detta tyder på att medborgarna börjar att få bättre kunskaper både om mitt uppdrag och om mina nationella och regionala kollegers uppdrag i Europeiska ombudsmannanätverket, som alltså har stärkts i motsvarande grad till alla berördas nytta. Det totala antalet undersökningar som behandlades 2006 var 586. Av dessa berörde 66 procent kommissionen. Med tanke på att kommissionen är den EU-institution som medborgarna har mest skäl att ha direktkontakt med är det normalt att de flesta undersökningarna riktas mot den. Under 2006 fattades 250 beslut om att avsluta undersökningar. I 95 fall avslöjade undersökningen inget administrativt missförhållande. En sådan slutsats är inte alltid negativ för den klagande, som åtminstone får en fullständig förklaring från den berörda institutionen. Även när inget administrativt missförhållande konstateras kan jag se möjligheter att förbättra kvaliteten på den administration som tillhandahålls av institutionerna. Om detta är fallet tar jag upp dem i en kommentar. Många av mina undersökningar resulterar i ett resultat som alla parter vinner på, dvs. som är tillfredsställande för både den klagande och den institution som klagomålet riktas mot. År 2006 slutfördes 64 ärenden av den berörda institutionen på ett sätt som godtogs av den klagande.

2 När jag upptäcker administrativa missförhållanden försöker jag att nå en uppgörelse i godo om detta är möjligt. Tre sådana uppgörelser ägde rum 2006, och ytterligare 27 förslag till en sådan uppgörelse beaktades av den berörda institutionen vid årsslutet. När en uppgörelse i godo inte är möjlig avslutar jag ärendet med en kritisk anmärkning eller utarbetar ett förslag till rekommendation. En kritisk anmärkning är lämplig om det inte längre är möjligt för den berörda institutionen att eliminera det specifika administrativa missförhållandet. Jag vill betona att kritiken är avsedd att vara konstruktiv, för att därmed hjälpa till att undvika liknande problem i framtiden. Under 2006 avslutade jag 41 undersökningar på detta sätt. För att bättre kunna övervaka effekterna av min kritik och mina råd har jag i år inlett en undersökning av uppföljningen av alla kritiska anmärkningar som gjordes 2006, såväl som av de 38 ärenden med en ytterligare anmärkning gjord under samma år. Resultaten av dessa undersökningar bör ge ytterligare uppmuntran till de berörda institutionerna att förbättra sina arbetsmetoder och utveckla en servicekultur gentemot medborgarna. I ärenden där det fortfarande är möjligt att eliminera administrativa missförhållanden brukar jag normalt lägga fram ett förslag till rekommendation till institutionen, vilken måste utarbeta ett detaljerat yttrande. Under 2006 lades 13 förslag till rekommendationer fram. Om en institution inte tar hänsyn till ett förslag till rekommendation på ett tillfredsställande sätt kan jag skicka en särskild rapport till Europaparlamentet. Två särskilda rapporter utarbetades under Den första handlade om rådets ansvar för valet av språk som används på rådsordförandeskapets webbplatser. I den andra uppmanades kommissionen att på ett korrekt sätt hantera ett klagomål om överträdelser avseende tjänster för vadslagning om idrott. Det gläder mig att informera er om att kommissionen hanterade denna rapport snabbt och på ett positivt sätt. En ny del i årsrapporten som jag vill lyfta fram, i syfte att stödja och uppmuntra god förvaltning, handlar om särskilt viktiga ärenden där institutionerna har uppvisat bra arbetsmetoder, vilket har framkommit genom mina undersökningar. Jag vill nu nämna lite annan verksamhet som jag har sysslat med under 2006 i syfte att ge bästa möjliga service till medborgarna. För det första ingick jag ett samförståndsavtal med Europeiska datatillsynsmannen. Vårt avtal syftar till att garantera en konsekvent handläggning av klagomål i vilka man tar upp frågor som har att göra med uppgiftsskydd och att undvika onödigt dubbelarbete. Genom avtalet får jag möjlighet att dra nytta av Europeiska datatillsynsmannens sakkunskap genom att rådfråga honom i ärenden där dataskyddsförordningen och gällande rättspraxis lämnar utrymme för motstridiga tolkningar. Detta har redan visat sig vara en användbar mekanism för mig när jag behandlar ärenden i vilka det är nödvändigt att förena den lagliga rätten till tillgång till handlingar med rätten till ett privatliv. Jag ingick också ett avtal med den spanska regeringen i syfte att låta medborgare lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen på vilket som helst av de officiella språken i Spanien. Jag anpassade sålunda min praxis till rådets slutsatser från den 25 juni 2005 om användningen av dessa språk för att underlätta spanska medborgares kommunikation med EU-institutionerna.

3 Ärade ledamöter! Jag är tacksam för det stöd som Europeiska ombudsmannens arbete får i Luciana Sbarbatis betänkande, och jag vill informera parlamentet att som hon begär i sitt betänkande jag redan håller på att förbereda för ett samförståndsavtal med Europeiska investeringsbanken. Med tanke på att genomförandet av gemenskapsrätten till största delen är medlemsstaternas ansvar kommer jag att fortsätta att utveckla samarbetet genom Europeiska ombudsmannanätverket. Jag är glad att kunna informera er om att nätverkets sjätte sammanträde ägde rum i förra veckan i just denna byggnad. Vid slutet av detta lyckade sammanträde antog vi enhälligt ett dokument som syftar till att göra EU-dimensionen i de nationella och regionala ombudsmännens arbete mer känd och till att förtydliga de tjänster man tillhandahåller personer som klagar om frågor som faller under gemenskapsrättens tillämpningsområde. Det frivilliga samarbetet mellan ombudsmännen som nu har utkristalliserats genom dokumentet kan utgöra ett viktigt och växande bidrag till EU:s förmåga att prestera konkreta resultat genom att se till att medborgarna alltid kan åtnjuta sina rättigheter och att problemen blir lösta på ett sätt som medborgarna kan förstå. Europeiska ombudsmannen inrättades för att hjälpa till med att föra EU närmare sina medborgare och för att ge EU-förvaltningen ett mänskligt ansikte. En grundläggande aspekt av vår institution är att ombudsmannen är en individ som kommunicerar personligen med medborgarna, som granskar deras ärenden och som försöker lösa deras problem och klagomål. Var och en av dessa mikrokommunikationer utgör en möjlighet att skapa förtroende mellan medborgare och institutioner. I jakten på detta mål kommer jag att fortsätta att främja en konstruktiv dialog med institutionerna och rikta deras uppmärksamhet på problemen så att de kan förbättra sina resultat. Det sätt på vilket en offentlig förvaltning reagerar på klagomål är ett viktigt mått på hur medborgarinriktad den är. Samtidigt som man har gjort framsteg på många områden ökade tyvärr under 2006 andelen ärenden som jag tvingades att avsluta med en kritisk anmärkning. Detta borde vara anledning att oroa sig för alla som vill ha bättre förbindelser mellan EU och dess medborgare. Klagomål ger en möjlighet att ställa saker och ting tillrätta och visar att den berörda institutionen menar allvar när det gäller att respektera medborgarnas grundläggande rätt till god förvaltning. Jag är inte säker på att medborgarna har lätt att ta till sig de uttalanden som institutionerna gör om deras vilja att komma närmare medborgarna och för mer öppenhet, med tanke på att just dessa institutioner ofta misslyckas med att ta de möjligheter som ombudsmannen erbjuder för att förbättra förbindelserna och öka öppenheten. Jag är dock positiv till att det i år, dvs. 2007, finns en rad tecken på en mycket större vilja att ta de möjligheter som erbjuds genom mina undersökningar att komma till rätta med klagomål. Ett sådant samarbete är nödvändigt eftersom ombudsmannen inte kan lyckas på egen hand. Att se till att förvaltningen håller högsta klass är en uppgift som måste lösas tillsammans med EU-institutionerna. Att hålla löften, att tillhandahålla lämpliga mekanismer för överklagande, att lära sig av misstagen, att ha ett öppet arbetssätt och att möjliggöra offentlig granskning allt detta är nödvändiga medel för att kunna skapa förtroende.

4 På samma sätt måste Europeiska ombudsmannen arbeta i samförståndsanda och systematiskt med nationella och regionala kolleger för att se till att medborgarnas rättigheter respekteras fullt ut i EU. Ombudsmannen måste slutligen fortsätta att nå ut till medborgarna så att de kan få kännedom om hans tjänster. Jag kommer med parlamentets stöd och vägledning att fortsätta att försöka bygga vidare på de uppnådda resultaten i syfte att verkligen uppfylla mitt institutionella mandat när det gäller att föra unionen närmare medborgarna och ge EU-förvaltningen ett mänskligt ansikte. Luciana Sbarbati (ALDE), föredragande. (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka Europeiska ombudsmannen för hans utmärkta arbete, vilket bekräftas i detta betänkande. Jag vill även tacka kommissionens rättstjänst och alla mina kolleger i utskottet, särskilt skuggföredraganden och Manolis Mavrommatis, för deras samarbete. Servicekulturen, som främst syftar till att säkra en hög kvalitet dvs. öppna, lättillgängliga, smidiga och samarbetsvilliga administrativa myndigheter har främjats och stärkts på gemenskapsnivå genom gemensamma insatser från utskottet för framställningar och ombudsmannen, ett arbete som inleddes i och med resolutionen av den 6 september 2001, då Europaparlamentet antog den kodex för god förvaltningssed som föreslagits av Europeiska ombudsmannen. Dessutom utgjorde Maastrichtfördraget ett kvalitativt steg framåt för EU-medborgarskapet, genom att erbjuda alla medborgare möjligheten att inge framställningar till ett parlamentariskt organ som förblir ensam medlare eller att vända sig till ett mer specialiserat organ som arbetar utomrättsligt och följer ett särskilt förfarande, vilket inte utesluter ett parlamentariskt ingripande om den gemenskapsinstitution som är ansvarig för de administrativa missförhållandena visar sig vara ovilligt att samarbeta. Jag kommer inte att tala om statistiken eftersom ombudsmannen redan har tagit upp den och den finns med i betänkandet. Ärendena om administrativa missförhållanden rör för närvarande bristande insyn, vägran att lämna information, maktmissbruk, felaktig rättstillämpning och underlåtenhet att garantera att skyldigheterna i fördraget uppfylls, särskilt från kommissionens sida. Ombudsmannens beslut är inte rättsligt bindande, men detta förfarande skyddar medborgarna och bidrar till att ombudsmannens beslut väger tyngre. Ombudsmannen åtnjuter även aktivt stöd från utskottet för framställningar, och han deltog i utskottets sammanträden vid fyra tillfällen Han samarbetar även med sina motsvarigheter i Europeiska ombudsmannanätverket, som bör utökas och förbättras. Italien har till exempel fortfarande ingen nationell ombudsman. Det ska likväl betonas att det krävs ömsesidigt underrättande i realtid av beslut med slutgiltig effekt för att undvika att det uppstår konflikter när det gäller de respektive befogenheterna mellan ombudsmannens och utskottet för framställningars verksamhet. I betänkandet delas de beslut som fattats om slutförda utredningar 2006 upp i flera kategorier: bristande öppenhet från gemenskapsinstitutioners och gemenskapsorgans sida (25 procent av undersökningarna), kommissionens roll som fördragets väktare när det gäller förfarandena enligt artikel 226, hantering av kontrakt, ersättning och bidrag och problem i samband med rekrytering samt ledning av institutionernas personal.

5 Förfarandena slutade ofta med en kritisk anmärkning, vilket är ett sätt att försöka förhindra att liknande administrativa missförhållanden upprepas i framtiden i ärenden där det skulle vara meningslöst eller olämpligt att utfärda en rekommendation. Ombudsmannen har gett flera exempel på detta, som ni läsa om i betänkandet. I detta avseende uppmanar utskottet för framställningar ombudsmannen att genomföra en detaljerad undersökning av de praktiska effekterna av de kritiska anmärkningar som utfärdades under Att institutionerna har en kodex för god förvaltningssed är ofta inte tillräckligt för att se till att en verklig servicekultur skapas. Betänkandet visar även att det finns vissa gråzoner där kommissionen inte utövade sina skönsmässiga befogenheter på lämpligt sätt, eftersom den underlät att snabbt vidta åtgärder innan rättsliga förfaranden inleddes med politiska hänsynstaganden som förevändning. När det gäller kontrakt och personalledning visar några av de undersökningar som ombudsmannen inlett på eget initiativ hur hans befogenheter utgör ett effektivt hjälpmedel för att uppmuntra de administrativa myndigheterna till självreglering, en sund princip som bör tillämpas i ökad utsträckning. Utskottet för framställningar anser emellertid att bristande tidsmässig samordning och bristande konsekvens mellan de respektive åsikterna när ombudsmannen och Europaparlamentet behandlar samma ärende måste undvikas genom kontinuerlig och konstruktiv dialog. Utskottet har även särskilt uppmanat ombudsmannen att undersöka de system som tillämpas av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO), även i detta fall för att skydda kandidater, särskilt unga kandidater, i Europaparlamentets uttagningsförfaranden och undersöka fall av påstådd diskriminering vid Europaskolan i Bryssel. I år inriktas betänkandet på ombudsmannens roll som nyckelaktör i unionens demokratiska liv. Ombudsmannen agerar som en viktig mellanhand mellan medborgarna och gemenskapens offentliga administrativa myndigheter när deras agerande inte lever upp till den förväntade standarden. Ombudsmannens effektiva insatser belyser skillnaderna mellan god och dålig förvaltning, han står till tjänst med vägledning för dem som inte har velat erkänna misstag och söker tillfredsställande lösningar för de klagande som kan förvandla dåligt uppförande till gott uppförande. För detta ändamål skulle det vara värdefullt om ombudsmannen utarbetade en årlig förteckning över bästa administrativa praxis, inte bara stjärnexempel, utan även fall där institutionerna agerade mindre förtjänstfullt. En av de huvudprinciper som alltid måste betonas är demokratisk jämlikhet för alla EU-medborgare, utan diskriminering på grund av nationalitet eller språk. Ombudsmannen skulle ha stöd av en sådan förteckning i sina fortsatta insatser för att kontrollera och skydda språklig jämlikhet. Utskottet för framställningar är positivt inställt till att påskynda sina förfaranden för att ombudsmannens årsrapport ska kunna behandlas snabbare, och är också för en ändring av stadgan, förutsatt att dessa ändringar endast omfattar en kvalitativ utökning av ombudsmannens befogenheter som inte påverkar karaktären av hans befogenheter eller den icke-bindande verkan av alla hans beslut. Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. (EN) Fru talman! Det är [ ] viktigt att kommissionen ikläder sig en ledande roll när det gäller att främja en servicekultur. När ombudsmannen säger detta i inledningen till sin årsrapport kan jag bara hålla med. EU

6 måste komma närmare sina medborgare, för att förklara bättre, för att lyssna bättre och för att verkställa bra politik. Om man ska lyckas med detta är det nödvändigt att ha en offentlig förvaltning av högsta klass. Att ha en välförberedd vakthund som övervakar våra framsteg är lika viktigt för vår gemensamma framgång. Ombudsmannen fungerar som en extern kontrollmekanism för en sund och ansvarstagande förvaltning inom EU:s institutioner och organ. Jag välkomnar därför verkligen ombudsmannens årsrapport för 2006, och jag vill betona att förbindelserna mellan kommissionen och ombudsmannen är mycket positiva. Antalet undersökningar som riktades mot kommissionen minskade t.ex. med 20 procent under 2006 i förhållande till 2005 och 2004, och vi erkänner oftare våra misstag och ber om ursäkt. Vi försöker att hitta tillfredsställande lösningar för klagandena, på samma sätt som vi följer upp ombudsmannens kritiska anmärkningar och förslag till rekommendationer. Jag välkomnar också Luciana Sbarbatis mycket viktiga betänkande och de konstruktiva förslagen i det. På samma sätt som jag instämmer i ombudsmannens uppmaning till en servicekultur, instämmer jag i Luciana Sbarbatis efterlysning av nödvändiga budget- och personalresurser. Vi bedöms genom våra handlingar, inte genom vad vi säger, så vi måste verkligen se till att medborgarna får snabba och meningsfulla svar, som Luciana Sbarbati säger i sitt betänkande. Låt mig kortfattat kommentera några specifika punkter i betänkandet. För det första välkomnar kommissionen ombudsmannens initiativ att utarbeta en lista över särskilt viktiga ärenden som exempel på bästa metoder. Vi välkomnar också initiativet att utarbeta en undersökning om uppföljningen som kommissionen och andra institutioner och organ ska göra om bl.a. ombudsmannens kritiska anmärkningar. Jag hoppas att detta kan bidra till en förbättring av metoderna till nytta för medborgarna. För det andra, angående de påstådda överlappningarna mellan utskottet för framställningars och ombudsmannens verksamhet och befogenheter, upprepar kommissionen sin vilja att samarbeta med dessa två organ inom ramen för deras respektive behörighet och att det inte är kommissionens uppgift att fastställa denna behörighet. För det tredje har parlamentet begärt att kommissionen på ett lämpligt sätt ska använda sin bestämmanderätt enligt artikel 226 avseende överträdelseförfaranden. Vi bör naturligtvis undvika förseningar eller brist på åtgärder, och detta är skälet till varför kommissionen nyligen antog ett meddelande om genomförandet av gemenskapsrätten, och vi fastställde mer riktade förebyggande åtgärder, förbättrat tillhandahållande av information och problemlösning. Helt kort så var detta kommissionens nya åtagande: att försöka få till stånd en effektivare hantering av överträdelseärendena och en ökad öppenhet. Angående förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar håller vi, som ni vet, på att granska denna, och ombudsmannens bidrag till samrådet har varit mycket välkommet. Så sent som för några veckor sedan hade vi ett möte med den interinstitutionella kommittén för tillgång till handlingar, vilket leddes av vice talman Diana Wallis, och jag vill tacka henne för att hon har utvecklat denna fråga om allmänhetens tillgång till handlingar på ett mycket konstruktivt sätt. Jag vill nu ta upp ombudsmannens stadga. Denna behandlas i ett annat sammanhang, men eftersom man nämner den i betänkandet vill jag bara försäkra er om att kommissionen noga följer utvecklingen och att kommunikation äger rum mellan kommissionen och

7 ombudsmannen på olika hierarkiska nivåer. Jag vill att denna fråga utvecklas i en anda av nära samarbete mellan rådet, parlamentet och kommissionen. När det slutligen gäller ombudsmannens kommunikationsstrategi och det europeiska ombudsmannanätverket måste vi utbyta erfarenheter och administrativa metoder. Vi måste öka allmänhetens medvetenhet och föra medborgarna närmare EU. Ombudsmannen har en mycket viktig roll här, vilket också gäller för Europaparlamentet och utskottet för framställningar. Detta är viktigt för mig och hela kommissionen, och ni kan vara säkra på att vi kommer att göra vårt yttersta för att samarbeta och hitta bra, framåtblickande lösningar. Manolis Mavrommatis, för PPE-DE-gruppen. (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka och gratulera föredraganden Luciana Sbarbati till betänkandet om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet Jag vill även tacka vårt utskottssekretariat för deras hjälp i utarbetandet av Luciana Sbarbatis betänkande, och även Europeiska ombudsmannen Nikiforos Diamandouros för att han inkom så snabbt med årsrapporten 2006 och för hans samarbete med utskottet för framställningar under arbetets gång. Europeiska ombudsmannen är en oberoende institution och en kontrollmekanism av förvaltningen av EU. Trots alla åtgärder som vidtagits av Nikiforos Diamandouros för att informera allmänheten råder det fortfarande förvirring om ombudsmannens behörighetsområden. Vi måste därför fortsätta att informera allmänheten, med lämpligt finansiellt stöd från EU. Därför har vi, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, återigen lagt fram ett ändringsförslag om detta, där vi efterlyser ett ännu större deltagande från mediernas sida för att ge publicitet åt Europeiska ombudsmannens arbete. Som skuggföredragande har jag försökt bidra till betänkandet om ombudsmannens verksamhet med ändringsförslag som jag har lagt fram och stött. Det är i själva verket tack vare antagandet av dessa ändringsförslag som framsteg kunde göras inom följande områden av ombudsmannens verksamhet: För det första uppmanas ombudsmannen att fortsätta med sina undersökningar av frågor inom den tredje pelaren. För det andra måste rapporter som rör ombudsmannen snabbt översättas till alla officiella EU-språk, vilket särskilt gäller ombudsmannens årsrapport. För det tredje är det viktigt att ombudsmannen har en god kontakt med ledamöterna av utskottet för framställningar och att han samarbetar med dem för att nå de önskade resultaten. Avslutningsvis anser vi att det är viktigt att Europeiska ombudsmannanätverket utökas till att omfatta specialiserade ombudsmän som behandlar frågor som rör minderårigas rättigheter, familjeproblem, skydd av personuppgifter, fångars rättigheter och patienträttigheter. Alexandra Dobolyi, för PSE-gruppen. (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Nikiforos Diamandouros och Margot Wallström för deras presentationer och Luciana Sbarbati för hennes utmärkta betänkande. Genom det nya Lissabonfördraget öppnas en möjlighet för EU att lämna en långvarig fas bakom sig under vilken dess förmåga att fungera på ett effektivt sätt på dess medborgares

8 vägnar har hämmats. Vi har fått ett efterlängtat institutionellt system som fungerar effektivare, men som också skapar möjligheter för att göra mycket mer. Jag välkomnar den högtidliga proklamationen av stadgan av institutionernas ordförande som kommer att äga rum den 12 december. Inbegripandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna som en del av rättsordningen i EU kommer att göra det möjligt för unionen att börja arbeta på effektivare, öppnare och mer demokratiska grunder. EU:s medborgare förväntar sig, och kommer att fortsätta att förvänta sig, att EU:s institutioner handlar i överensstämmelse med sina grundprinciper, dvs. att man tar hänsyn till stadgan och arbetar på ett effektivt och öppet sätt. Europeiska ombudsmannen är en viktig del av EU:s demokratiska struktur och funktion. Den största delen av ombudsmannens undersökningar handlar om brist på öppenhet. Detta är ett verksamhetsområde som vi måste förbättra om vi ska bli mer trovärdiga i medborgarnas ögon. Jag gläder mig över ombudsmannens arbete, vilket har beskrivits i hans årsrapport och i hans inlägg. Han fattade en rad viktiga beslut under 2006, inte minst om valet av språk som används på rådsordförandeskapens webbplatser, om oriktig och vilseledande information i broschyrer, affischer och videopresentationer om flygpassagerares rättigheter som har utarbetats av kommissionen, och om tillgång till Europeiska investeringsbankens revisionsberättelse. Det är viktigt att vi stöder ombudsmannens arbete såväl som utskottet för framställningars arbete, eftersom det är genom klagomål och framställningar om EU-frågor från medborgare som vi kan få reda på vad som inte fungerar bra på EU-nivå och vidta korrigeringsåtgärder. Ärendena som lämnas in till ombudsmannen och utskottet för framställningar blir allt mer komplexa och kräver därför större resurser av institutionerna för att man ska kunna ta itu med medborgarnas frågor på ett korrekt sätt. I detta sammanhang skulle jag vilja påminna ledamöterna om punkt 2 i Sbarbatibetänkandet: Europaparlamentet betonar att alla EU:s institutioner och organ måste ges de budget- och personalresurser som behövs för att se till att medborgarna får snabba och meningsfulla svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar. Det finns inget bättre sätt att tillämpa stadgan om de grundläggande rättigheterna än att lyssna på denna uppmaning, och jag ber alla institutioner och organ att prioritera medborgarnas intressen i detta avseende. Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. (FI) Fru talman, fru Wallström, herr Diamandouros, mina damer och herrar! Jag vill till att börja med tacka föredraganden för hennes utmärkta arbete. Under årens lopp har Europeiska ombudsmannens roll blivit allt viktigare för EU:s medborgare. När stadgan om de grundläggande rättigheterna träder i kraft kommer ombudsmannens roll att bli ännu mer betydelsefull. Detta innebär att vi i framtiden måste vara ännu mer noga med att se till att ombudsmannen har tillräckliga resurser och att den uppförandekod som hans verksamhet styrs av är relevant för det rådande klimatet. Kommissionsledamot Margot Wallström betonade behovet av insyn. Nu när uppförandekoden för Europeiska ombudsmannens verksamhet ändras hoppas jag att det kommissionsledamoten sa om att öka insynen och se till att den nödvändiga informationen finns tillgänglig från kommissionen kommer att bli verklighet, eftersom det endast är handlingarna som räknas, inte orden.

9 Ombudsmannens årsrapport och versionen med sammanfattningen är ett lysande exempel på hur vår verksamhet bör presenteras för allmänheten. Rapporten är tydlig, koncis och relevant. Insyn är nyckeln till och den främsta grundstenen för den europeiska demokratin. Enligt artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna har var och en rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ. Det är att lova mycket, och det innebär en skyldighet för alla EU-institutioner, och självklart även för ombudsmannen. Jag vill därför betona att det är ytterst viktigt att se till att lämpliga och relevanta resurser finns tillgängliga, så att medborgarna inte behöver vänta i åratal på beslut om frågor som påverkar dem, eftersom det ibland kan vara mycket irriterande att behöva vänta på ett beslut. Avslutningsvis vill jag tacka ombudsmannen för hans arbete och jag önskar honom all lycka i denna mycket utmanande roll. Ombudsmannens arbete uppskattas inte alltid tillräckligt, eftersom de grundläggande rättigheterna tillämpas mer framgångsrikt för eliten än för vanligt folk. Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. (PL) Fru talman! Jag vill tacka Luciana Sbarbati för hennes arbete och uttrycka min uppskattning för det arbete som utförts av Europeiska ombudsmannen, professor Nikiforos Diamandouros. Jag talar för gruppen Unionen för nationernas Europa och även för utskottet för framställningars ordförande Marcin Libicki, som inte har möjlighet att delta i dagens sammanträde och har bett mig att tala för hans räkning. Hominum causa omne ius constitutum sit alla lagar bör tillämpas ur en mänsklig synvinkel. Denna romerska princip återspeglas i ombudsmannens arbete, som inom ramen för sitt behörighetsområde försöker uppfylla den grundläggande principen att alla har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt och rättvist sätt av EU:s organ och institutioner. Om man analyserar rapporten ser man att cirka 25 procent av de ingivna klagomålen omfattas av ombudsmannens behörighetsområde. Är det våra medborgare som inte känner till lagen? Så kanske är fallet i viss utsträckning. Jag anser emellertid att det beror på något annat, nämligen att medborgarna ser ombudsmannen som en sista utväg när de inte har möjlighet att få lämplig hjälp i sitt eget land. Omfattningen av och antalet framställningar som inges till utskottet för framställningar tyder på något liknande. Om känslan att de blir behandlade på ett orättvist, långsamt, inkompetent eller byråkratiskt sätt fortsätter att växa bland medborgarna kommer Europeiska ombudsmannens kodex för god förvaltningssed bara att bli en rad ambitioner, och inte allmän praxis. Jag hoppas att professor Nikiforos Diamandouros i sin roll som ombudsman blir en effektiv väktare av EU-medborgarnas intressen och jag hoppas likaså att parlamentet, rådet och kommissionen samt de nationella parlamenten och ombudsmännen kommer att bistå honom i detta arbete. Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. (DA) Fru talman! Jag kommer inte att upprepa allt bra som har sagts, förutom att tacka både vår ombudsman och kommissionsledamot Margot Wallström. Dessutom vill jag understryka en sak. Jag är relativt ny som ledamot av utskottet för medborgarnas klagomål, som det vore bättre att kalla det. När jag har varit ute i samhället har jag till min bestörtning upptäckt att det praktiskt taget bara är aktiva medborgare som övervakar att EU-lagstiftningen följs på många håll. Institutionerna gör det inte, och inte heller medlemsstaterna. Om inte medborgarna gör det kommer allt att rasa samman. Medborgarna är följaktligen inte bara offer i enskilda ärenden, de är även

10 aktiva medaktörer som arbetar för att se till att EU:s ytterst öppna system både är förståeligt och nära medborgarna. Vi bör också ha klart för oss att detta är en ständig kamp även om vi utrustar våra instrument, dvs. ombudsmannen och utskottet för medborgarnas klagomål, med de lämpliga redskapen. Det svenska systemet för insyn och tillgång till handlingar attackeras för närvarande. Vi får inte tro att detta är ett slag som vi kan vinna en gång för alla. Vi måste framhärda och fortsätta att framhärda och vi kommer inte att vinna slaget vid någon bestämd tidpunkt. Vi kommer endast att vinna om vi fortsätter att ha mycket starka redskap. Jag vill betona att jag anser att Luciana Sbarbatis betänkande är mycket bra. Jag vill emellertid lyfta fram de ändringsförslag som vi lyckligtvis har kunnat infoga i betänkandet, tack vare avsevärt stöd. För det första är det nu möjligt för parlamentet att gå till domstol med ombudsmannens ärenden om institutionerna inte respekterar ombudsmannen. Det är absolut avgörande att detta kan göras i praktiken och att det inte bara är något som vi skyter med i världen. Vi har ombudsmannainstitutionen, vi har utskottet för medborgarnas klagomål, och ändå betyder det ingenting mer än ord och mer ord. Denna fråga är därför enormt viktig. Den andra aspekten rör Europeiska investeringsbanken (EIB). Banken har inte varit så trevlig som den borde vara vid många tillfällen. Den har ofta agerat som om den bara bistår stora industrier och det är absolut nödvändigt att de medborgare som har rätt att dra nytta av bankens verksamhet i länder utanför EU har möjlighet att vända sig till ombudsmannen med sina ärenden. Det är faktiskt skandalöst att de vägras detta på grund av att de inte är EU-medborgare och därför inte kan säga sin mening. De har behandlats på ett nedlåtande och arrogant sätt och jag är därför väldigt glad över att det nu lyfts fram i betänkandet att dessa medborgare naturligtvis ska ha möjlighet att vända sig till ombudsmannen. Avslutningsvis anser jag att det är viktigt att betona att ombudsmannen också har behörighet på de mellanstatliga områdena inom den tredje pelaren. På det hela taget tar vi ett stort steg framåt med detta betänkande, och jag hoppas innerligt att både kommissionen och parlamentet kommer att ta det på allvar. Dimitrios Papadimoulis, för GUE/NGL-gruppen. (EL) Fru talman! Dagens diskussion och det utmärkta arbete som har genomförts av Europeiska ombudsmannen Nikiforos Diamandouros under de senaste 4,5 åren samt Luciana Sbarbatis utmärkta betänkande, utgör en möjlighet för Europaparlamentet och kommissionen att få en uppfattning om hur allmänheten ser på EU-institutionerna. En stor del av allmänheten efterlyser ökad insyn och förbättrad förvaltning, vilket inte framgår tillräckligt tydligt. Jag noterar vissa oroande tecken i Nikiforos Diamandouros rapport. Färre ärenden har lösts genom vänskapliga förlikningar. Antalet ärenden där kommissionen (jag ser att viceordföranden inte lyssnar) har följt ombudsmannens rekommendationer har minskat. Att gratulera ombudsmannen är inte tillräckligt, vi måste lyssna till hans rekommendationer. Nikiforos Diamandouros begär med all rätt att hans ämbetsområde ska utökas för att omfatta frågor som hör till den tredje pelaren, och på så vis skapa ökad insyn och kontroll. Han efterlyser en ändring av ombudsmannens stadga för att hans arbete ska bli effektivare.

11 Ombudsmannen har Europaparlamentets stöd, men han måste även ha stöd från kommissionen, inte bara i ord, utan även i handling. Luca Romagnoli, för ITS-gruppen. (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vi läser i Luciana Sbarbatis betänkande att över 90 procent av de cirka klagomålen kom från enskilda medborgare enligt statistiken för 2006, vilket är ett mycket intressant faktum. Luciana Sbarbati talar även om för oss att de flesta klagomålen kom från de större medlemstaterna med större befolkningar, men fortsätter med att säga att siffran ändras om man beaktar förhållandet mellan befolkningsantal och antalet klagomål, då Luxemburg och de nya anslutningsländerna Malta, Cypern och Slovenien ligger i täten med det största antalet klagomål. Detta är enligt min mening ett tecken på att frågor som rör EU och EU:s befogenheter och lagstiftning är den viktigaste delen av ombudsmannens dagliga arbete. Jag anser dock att det är intressant att konstatera att det skulle vara mycket mer användbart att ha fungerande ombudsmannakontor i dessa länder, särskilt i Italien, än att ha en europeisk ombudsman. Jag vill mig minnas att jag har läst att i 95 procent av de undersökta ärendena omfattas de flesta inte av Europeiska ombudsmannens ämbetsområde, eftersom klagomålen inte inges mot någon av EU:s institutioner eller organ. Ärendena om administrativa missförhållanden handlar om bristande insyn, orättvisa, maktmissbruk, felaktig rättstillämpning och så vidare. Det finns inga uppgifter om administrativ ineffektivitet och orättvisa i mitt land, men om det fanns sådana uppgifter och Europeiska ombudsmannen uppmärksammades på dessa, är jag säker på att Italien skulle ligga långt fram i täten, särskilt de vänsterstyrda förvaltningarna i mitt land. Det är inte förvånande att fall där kommissionen inte har utövat sina skönsmässiga befogenheter på ett korrekt sätt hamnar långt upp på listan, och jag uppmanar därför ombudsmannen att granska förbindelserna mellan medborgarna, rådet, kommissionen och parlamentet mer ingående. Jag håller likaså med om att ombudsmannens utredningsbefogenheter även bör utökas till att omfatta skydd av minderåriga, familjeproblem, skydd av personuppgifter och fångars rättigheter, och av det skälet stöder jag ändringsförslagen från Manolis Mavrommatis. Men jag vill påpeka för Luciana Sbarbati och Manolis Mavrommatis att jag inte stöder uppmaningen att genomföra utredningar inom ramen för den så kallade tredje pelaren. Det är fel och jag håller inte med. Jag vill dock gratulera Luciana Sbarbati till hennes produktiva arbete med Europeiska ombudsmannens rapport. Robert Atkins (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden och genom henne min kollega Manolis Mavrommatis, men naturligtvis särskilt ombudsmannen själv till ännu ett framgångsrikt år. Omkring 300 klagomål i månaden innebär en enorm arbetsbörda och överensstämmer med både ett ökat intresse för systemet men även med ökade farhågor när det gäller bristfällig förvaltning i EU. Samtidigt som många ärenden hanteras genom samarbete tar ombudsmannen upp ökningen av de kritiska anmärkningar som han måste göra. Det måste bli en förbättring på detta område, annars måste parlamentet hitta sätt att tvinga kommissionen att bli hjälpsam och tillmötesgående och, på likvärdigt sätt, ta hänsyn till ombudsmannens slutsatser. Han gör talande kommentarer. Jag har valt ut en: Jag är inte säker på att medborgarna har lätt att ta till sig de uttalanden som institutionerna gör om deras vilja att komma närmare medborgarna [ ] med tanke på att just dessa institutioner ofta misslyckas med att ta de

12 möjligheter som ombudsmannen erbjuder för att förbättra relationerna [ ]. Ombudsmannens tjänster bör vilket de också gör samordnas med utskottet för framställningar, men kommissionen måste utveckla en servicekultur istället för att undvika problemen, och ministrar och ständiga representanter måste förstå hur viktigt det är att svara positivt på klagomål från väljare och medborgare, vare sig det sker genom ombudsmannen eller utskottet för framställningar. Låt mig slutligen helt kort ta upp en enastående särskild rapport av ombudsmannen, nämligen den som handlar om ett klagomål mot Olaf. I egenskap av utskottet för framställningars föredragande för denna fråga meddelar jag nu att eftersom den rättsliga processen är slutförd i detta ärende jag inte kommer att låta frågan i den särskilda rapporten sopas under mattan. Den kommer att tas upp igen så snart som det är praktiskt möjligt. Låt mig avsluta med att återigen tacka inte bara er, fru talman, för att ni har glatt oss med er närvaro, utan även ombudsmannen och kommissionsledamoten för att de har varit närvarande. Maria Matsouka (PSE). (EL) Fru talman! Vi tycks verkligen ha börjat inse hur viktigt det är att EU-medborgarna känner att de står nära unionen genom demokratiska och särskilt öppna institutioner. Europeiska ombudsmannen är institutionen par excellence för att motta medborgarnas klagomål. Det är också den institution som mest uppenbart kan få medborgarna att känna att unionen behandlar och bemöter deras problem. Detta visar att man gör framsteg med att erkänna och rätta till administrativa fel. Jag vill gratulera föredraganden till resonemanget bakom hennes betänkande. Hon lyfter helt rätt fram ombudsmannens nyckelroll i EU:s demokratiska karaktär. Även om det har förekommit färre fall av administrativa missförhållanden är jag oroad över att ombudsmannens kritiska anmärkningar inte godtogs på tillfredsställande sätt av de institutionella organen i de fall där vänskaplig förlikning nåddes. Föredraganden påminner oss därför helt riktigt om parlamentets rätt att väcka talan inför EG-domstolen även om det självklart skulle vara bättre om vi slapp utnyttja denna rätt. Alla här i dag bör emellertid ha klart för sig att det är vi som är institutionerna och den naturliga följden av det är att institutionernas tillförlitlighet beror på vår egen inställning. Jag håller dessutom fullständigt med föredraganden om att man måste fullgöra sina uppgifter på ett balanserat men samtidigt effektivt sätt. Ombudsmannen är inte, kan inte och får inte bara vara något som EU stoltserar med för att visa att det är demokratiskt. Vi måste erkänna detta, göra det till vårt gemensamma beslut och framför allt måste vi ta vårt ansvar. Med andra ord måste vi vara djärva i våra beslut, men framför allt mer öppna om det som är vår verkliga uppgift. Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Fru talman! Den viktigaste aspekten av EU:s och dess institutioners existens är att upprätthålla de grundläggande principerna för rättvisa, demokrati och respekten för mänskliga rättigheter, särskilt för EU:s medborgare. Vår union skulle inte ha något existensberättigande eller funktionellt syfte om den inte hade som sitt främsta mål att erbjuda en rättvis, heltäckande och effektiv service till EU:s invånare.

13 Den europeiske medborgaren var, är och kommer alltid att vara det centrala för våra insatser som en fungerande union. Det är främst av detta skäl som ombudsmannens verksamhet har en sådan väldig betydelse. Det är därför ombudsmannen är den europeiske medborgarens vän och väktare och den resurs genom vilken gemenskapens institutioner och organ kan uppmanas att redovisa om de har tjänat medborgarna väl och om de har skapat administrativa missförhållanden eller använder dåliga arbetsmetoder. Vi välkomnar årsrapporten för 2006 från Nikiforos Diamandouros och gratulerar och tackar honom för det utmärkta arbete som han och hans personal har utfört för att upprätthålla de europeiska medborgarnas rättigheter. Samtidigt gratulerar vi föredragande Luciana Sbarbati till hennes utmärkta betänkande som innehåller många viktiga punkter och förslag. Ett mycket intressant förslag är t.ex. det som läggs fram i punkt 12 där hon föreslår att ombudsmannen årligen ska sammanställa en förteckning över bästa administrativa praxis och en förteckning över metoder som inte överensstämmer med hans beslut. Låt mig påpeka att en korrekt fungerande ombudsman i sällsynta fall oundvikligen kan leda till att han blir illa omtyckt av vissa tjänsteenheter. I sådana fall förtjänar ombudsmannen vårt fulla stöd och han måste också vara säker på att få det. Låt mig slutligen berömma det aktiva stöd och det samarbete som utskottet för framställningar har visat ombudsmannen i utförandet av hans plikter. Arbetet i båda dessa organ hänger mycket ofta samman, och ett friktionsfritt samarbete mellan dem ska verkligen uppskattas och berömmas. Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Fru talman! Jag företräder Polen, ett land som statistiskt sett ligger på femte plats när det gäller antal inlämnade klagomål till Europeiska ombudsmannen. Vart sextonde klagomål som inges till ombudsmannen kommer från mitt land. Nästan vart tjugonde klagomål är skrivet på polska. Jag talar naturligtvis om absoluta tal, eftersom medborgarna från Luxemburg, Malta och Cypern mycket aktivare per invånare när det gäller att inge klagomål än mina landsmän. Det är värt att betona att Europeiska ombudsmannen förra året mottog färre klagomål än Strax över 200 klagomål kom från företag och sammanslutningar, och 18 gånger fler kom från enskilda personer. Man kan säga att ombudsmannens funktion utgör den bästa indikatorn på datoranvändning i EU. Tolv av 20 klagomål inges elektroniskt. På minussidan har vi en indikation på den bristande kunskapen bland EU-medborgarna: nästan fyra av fem klagomål faller inte inom Europeiska ombudsmannens ämbetsområde. Detta visar att ombudsmannen behandlas som slags huskur för att lösa alla missförhållanden, även de som inte har med EU-institutionerna att göra, vilka per definition är vad det är meningen att ombudsmannen ska övervaka. Det står klart att européerna tror att ombudsmannen har rätt att läxa upp alla. Avslutningsvis är jag nöjd med att endast 8 procent av de undersökningar som inletts av ombudsmannen rörde Europaparlamentet, medan nästen 66 procent rörde kommissionen. Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). - Tack fru talman! Ombudsmannens kritik mot bristande öppenhet är en nödvändig och välbehövlig kritik. Jag välkomnar också parlamentets förslag att ombudsmannen bör göra en undersökning av de praktiska effekterna av de kritiska anmärkningar som gjorts mot bl. a. kommissionen. Visst är det så att parlamentet ofta står

14 rörande enigt i att kritisera andra institutioner, men det finns faktiskt goda skäl för parlamentet att även vara självkritiskt. Ombudsmannen har nyligen begärt att parlamentet ska lämna ut uppgifter om ersättningar som ledamöterna får för resor och för att anställa personal, men parlamentet har vägrat att lämna ut uppgifterna och menar att det bryter mot dataskyddet. Jag menar att detta bara är att lägga ut dimridåer, och jag har stöd av EU:s datatillsynsman när jag säger så. Ersättningar till personal är självfallet offentliga handlingar. Det är dags för parlamentet att göra rent bord kring ersättningarna. Bara den som anställer personal med slavkontrakt och andra konstiga kontrakt har något att frukta av mer offentlighet. Det kan väl inte vara så att någon ledamot här är rädd för att inte bli omvald 2009 om det kommer ut i media om hur anställda i vissa fall, låt mig säga i vissa fall, behandlas. Tack! Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). - (EL) Fru talman! Jag vill naturligtvis nämna att vi behandlar ombudsmannens tionde årsrapport, och att han under 2006 mottog skrivelser eller e-postbrev med klagomål, av vilka skickades av enskilda personer från allmänheten. Av de klagomålen var utanför ombudsmannens ämbetsområde. Med andra ord uppgick antalet klagomål som omfattas av ombudsmannens behörighet till sammanlagt 838 under ett enda år. Jag anser därför att ombudsmannens kontor har tillräckligt stora personalresurser och andra resurser för att behandla 838 klagomål, som främst handlar om administrativa missförhållanden som kommissionen och Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO) gjort sig skyldiga till, och i mindre utsträckning Europaparlamentet och rådet. Det är naturligtvis lovvärt att ombudsmannen offentliggör en förteckning över bästa administrativa praxis. Jag vet emellertid inte om ombudsmannen tillåter medborgarna att inge klagomål om verksamheten vid hans eget kontor. Jag beklagar att utskottet för framställningar endast hänvisar till EPSO i sitt betänkande, och inte till Europeiska ombudsmannen, som hittills inte har genomfört någon granskning på eget initiativ av sitt eget kontor. Vi begär därför inte en ändring av ombudsmannens stadga, utan snarare en förstärkning av de rättigheter som vi redan har beviljat honom. Då skulle ombudsmannen kunna visa vederbörlig respekt för medborgarna, vara mycket aktiv för att övervaka att EU-institutionerna förvaltas korrekt och respektera sekretessen när det gäller personuppgifter för medborgarna, Europaparlamentets ledamöter och EU-anställda som är skyldiga att upprätthålla sekretess. EG-domstolen bör agera oberoende, utan ombudsmannens ingripande, och effektiva internationella organ som verkar oberoende för att skydda de grundläggande rättigheterna bör respekteras. Vårt stöd för Europeiska ombudsmannen är inte reservationslöst. Proinsias De Rossa (PSE). - (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, och Luciana Sbarbati för deras utmärkta arbete i samband med ombudsmannens årsrapport. Det är viktigt att denna debatt äger rum vid en bra tid under kammarens arbetsdag, vid en tidpunkt då vi kan ha en hög offentlig profil. Den tjänst som ombudsmannen tillhandahåller är oerhört viktig för medborgarna: den stärker det positiva sambandet mellan EU-institutionerna och medborgarna och berikar legitimiteten hos det arbete som vi utför i institutionerna, antingen det är i parlamentet, kommissionen eller rådet.

15 Tjänsten fortsätter att utvecklas, och det tas upp på ett bra sätt i Luciana Sbarbatis betänkande i vilket hon lägger fram olika förslag, och i vilket ombudsmannen själv lägger fram olika förslag, om hur den kan fortsätta att förbättras. Idén att utöka förbindelserna med medlare som arbetar med frågor som rör minderåriga och barn är en viktig utveckling. Samtidigt finns det ett motstånd i systemet: motstånd mot öppenhet, motstånd mot en gemensam kodex för administrativ praxis för alla institutioner och även ett motstånd mot en modernisering av ombudsmannens mandat. Jag anser att Europaparlamentet bör ta en mer aktiv roll när det t.ex. gäller arbetet med öppenhetsfrågor, och jag stöder ombudsmannens uppmaning till parlamentet att vara öppnare när det gäller offentliggörandet av ersättningar som betalas till ledamöterna. Leopold Józef Rutowicz (UEN). - (PL) Fru talman! Europeiska ombudsmannens verksamhet ger EU-medborgarna en känsla av att de skyddas mot olämpliga åtgärder som vidtas av EU-institutionerna. Det material som presenteras ger upphov till vissa frågor. Den första är att det största antalet klagomål som inges till ombudsmannen rör kommissionen, EPSO och Europaparlamentet. Det faktum att EU-institutionerna, med undantag för ombudsmannen, har misslyckats med att genomföra den europeiska kodexen för god förvaltningssed enligt Europaparlamentets resolution från 2001 kan vara en bidragande faktor till detta. Den andra frågan är att 78,5 procent av alla ärenden som inges till ombudsmannen faller utanför hans behörighetsområde, och 93,7 procent av dessa klagomål rör inte EU:s organ eller institutioner. Detta tyder på att våra medborgare inte har tillräckligt med information om ombudsmannens arbete eller att de av olika skäl inte lyckas få viktiga frågor behandlade i det egna landet. Den här frågan bör undersökas. Den tredje frågan är att ombudsmannen bör ha de nödvändiga befogenheterna för att snabbt kunna avskaffa dålig administrativ praxis som ger upphov till klagomål från medborgarna. Jag tackar föredraganden för ett utmärkt betänkande. Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag vill välkomna våra besökare, medborgarna, till denna debatt. Jag hoppas att de förstår varför ombudsmannen finns efter att ha hört hans mycket ingående presentation av tolv månaders arbete på mycket kort tid. Det är synd att ombudsmannen mottar så många ärenden som han inte har behörighet att lösa, men jag har förstått att dessa omdirigeras till de rätta ställena. Det är viktigt att säga detta till dem som lyssnar på denna debatt. Dessa ärenden glöms inte bort utan skickas till rätt mottagare. Det är positivt att ni behandlar ett visst antal ärenden och får en lösning till stånd, men vi måste arbeta lite mer med att utbilda folk om vad ni sysslar med och hur ni gör det för att ni ska få ännu fler ärenden på ert bord. Det skulle inte vara till skada eftersom jag är säker på att det lilla antal ni hanterar egentligen inte speglar problemen med administrativa missförhållanden. Om jag nu vänder mig till kommissionen gillar jag faktiskt idén med en servicekultur, men jag är inte säker på att kommissionen använder en metod med belöningar och straff internt för att se till att det faktiskt finns en servicekultur. Detta är något som bör göras genom lagstiftning. Finns det sanktioner för avdelningar eller individer när det gäller administrativa missförhållanden som drabbar medborgarna? Detta är kanske något vi bör titta närmare på. Jag gillar idén med att lyfta fram ärenden med bästa och sämsta praxis så att vi kan jämföra, men när det kommer till kritan vill folk se positiva resultat. Jag säger ständigt till folk på

16 Irland att utskottet för framställningar inte har särskilt mycket makt, men att vi genom vårt arbete kan fungera som en påtryckare för handling. Jag önskar att vi hade mer makt, men vi kan åtminstone använda påtryckningar för att göra något för medborgarna. De är inte intresserade av processen, bara ett positivt resultat. Herr Diamandouros! Jag önskar er lycka till med er verksamhet i år, och jag hoppas att ni fortsätter på samma sätt som tidigare. Jag ska verkligen kämpa på Irland för att se till att man känner till mycket mer om er framöver. Inés Ayala Sender (PSE). - (ES) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Nikiforos Diamandouros för hans rapport, uttrycka min erkänsla för det enorma arbete som kommissionsledamot Margot Wallström genomför och gratulera Luciana Sbarbati till hennes relevanta betänkande, som kommer att fungera som en vägledning för att utvärdera de förbättringar vi vill se 2007 och Vi välkomnar innehållet i betänkandet, som visar att Europeiska ombudsmannens funktion har blivit etablerad och har konsoliderats, och även visar att kontakterna med myndigheterna och medborgarna har ökat. Personligen välkomnar jag särskilt avtalet med Spaniens sittande regering om användningen av språk som har officiell ställning vid sidan av spanskan baskiska, katalanska och galiciska, eftersom detta kommer att leda till att Spaniens medborgare kan utnyttja sina rättigheter på ett bättre sätt utan att förringa spanskans funktion, vilket även kommer att visa sig vara mycket användbart i framtida kontakter med tredjelandsmedborgare. Nikiforos Diamandouros konstaterar emellertid själv att det finns andra aspekter som ger upphov till oro: över 75 procent av klagomålen omfattas inte av EU:s behörighetsområde, utan är en nationell eller regional behörighet. Vi anser därför att det är mycket viktigt att snabbt stärka Europeiska ombudsmannanätverkets kommunikationsstrategi så att detta kan rättas till. Ett annat problem som lyfts fram är antalet fall av administrativa missförhållanden som har lösts genom vänskaplig förlikning eller samförstånd. Vi som stöder ombudsmannen uppmanar honom att förbättra sin sakkunskap och åter bli effektiv inom detta område. Övertalning är bättre än tvång. Avslutningsvis vill jag bara tillägga att det skulle vara ironiskt om den nuvarande ombudsmannens berättigade ambition att tillämpa kodexen för god förvaltningssed leder till att han arbetar mer omsorgsfullt utanför sitt ansvarsområde än inom det. Simon Busuttil (PPE-DE). - (MT) Tack, fru talman. Ombudsmannaämbetet är väletablerat i dag och jag vill gratulera ombudsmannen till hans goda arbete. Nu måste vi se framåt för att försäkra oss om att de verktyg som medborgarna har till sitt förfogande för att söka upprättelse är tydliga, allmänt kända och fungerar mer effektivt. För närvarande råder det alltför stor förvirring om var medborgarna ska vända sig när de vill inge ett klagomål. En del vänder sig till utskottet för framställningar, en del till kommissionen och andra till ombudsmannen och några vänder sig till alla, vilket leder till stor förvirring, dubbelarbete och onödiga utgifter när allt detta kan undvikas. Det behövs därför, som kommissionsledamot Margot Wallström så riktigt påpekade, en bättre samordning mellan de institutioner som behandlar och fattar beslut om klagomål. Det bör exempelvis finnas tydliga regler för institutionernas svarstider till medborgarna när de mottar ett klagomål, och även den maximala tiden för att lämna ett slutgiltigt svar. Vi hör alla fortfarande alltför ofta talas om klagomål som ingavs för flera år sedan och fortfarande inte har avslutats.

17 Som min kollega Mairead McGuinness påpekade, när ett klagomål skickas till fel instans ska den instansen inte svara nekande, utan själv skicka klagomålet vidare till den rätta instansen. När en medborgare formulerar sitt klagomål på ett oklart sätt, för alla medborgare är ju inte advokater när allt kommer omkring, bör större ansträngningar göras för att se till att den som mottar klagomålet hellre friar än fäller den klagande, och inte automatiskt bedömer klagomålet som otillåtligt. Jag anser att vi har tagit ett stort steg framåt och jag gratulerar ombudsmannen än en gång, men vi har fortfarande mycket mer att göra. Tack så mycket. Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). - (PL) Jag är nöjd med att Europeiska ombudsmannen fullgör sina uppgifter på ett så välavvägt och dynamiskt sätt, både när det gäller behandlingen av klagomål, som uppgick till för 2006, och att driva och slutföra undersökningar. Det är även uppmuntrande att förbindelserna mellan ombudsmannen och EU:s organ och institutioner är goda, och att medborgarna uppmuntras att utöva sina rättigheter. När vi nu diskuterar detta betänkande vill jag betona hur viktigt det är att vi försäkrar oss om att det finns tillräckliga budget- och personalresurser för att se till att medborgarna får snabba och objektiva svar på sina frågor, klagomål och framställningar. Samtliga institutioner måste självklart arbeta på ett konstruktivt sätt med ombudsmannen i alla skeden av förfarandet, och ombudsmannen bör lägga fram förslag för parlamentet som enligt hans åsikt skulle bidra till att förbättra förfarandena och göra detta samarbete ännu effektivare. Jag gratulerar professor Nikiforos Diamandouros till hans insatser som ombudsman, men vill samtidigt uppmuntra honom att fortsätta sitt arbete och främja sin verksamhet ännu mer, så att han blir en garant för EU-institutionernas goda förvaltning i EU-medborgarnas ögon. Roberta Alma Anastase (PPE-DE). - (RO) Det är nu tio år sedan institutionen Europeiska ombudsmannen inrättades och det gläder mig att se att ombudsmannens roll och verksamhet för att skydda EU-medborgarna har utvecklats. Årsapporten om verksamheten 2006 visar oss att EU-medborgarna nuförtiden kan vända sig till en verklig behörig domstolsinstans där de kan försvara sig själva mot institutionerna och faktiskt förhindra och uppmärksamma fall där institutionerna fungerar på et felaktigt sätt. Med andra ord talar vi i dag om ett verkligt instrument för demokratisk kontroll, som tillämpas på ett oberoende och öppet sätt, vilket endast kan vara till EU:s fördel. Dessutom är jag tacksam för att parlamentets föredragande även har lyft fram de aspekter av ombudsmannens nuvarande verksamhet som kan förbättras. Först och främst beklagar jag att det fortfarande inkommer många klagomål från medborgare som inte har fått den information de begärt på sitt eget språk. Det visar på att vi fortfarande har problem med att garantera fullständiga språkliga rättigheter och jämlikhet mellan medborgarna i EU. Snart är det 2008, som har utsetts till året för interkulturell dialog, och vi måste omedelbart rätta till dessa brister, som strider mot EU:s grundläggande värden. För min del välkomnar jag Europeiska ombudsmannens kommunikationsstrategi och betonar vikten av att konsolidera den. Den aktuella statistiken över antalet klagomål som inte omfattas av ombudsmannens behörighet är ett tråkigt tecken på att medborgarna inte har tillräcklig information och deras bristande förståelse för och kunskap om ombudsmannens och andra institutioners behörighetsområden.

18 Andrzej Jan Szejna (PSE). - (PL) Fru talman, herr ombudsman! Först och främst vill jag gratulera professor Nikiforos Diamandouros till hans utmärkta insatser, hans arbete för demokratin och hans insatser för att se till att medborgarnas rättigheter i EU efterlevs. Europeiska ombudsmannen är ett av de viktigaste organen i EU:s demokratiska liv. Ombudsmannen ska övervaka att det råder demokratisk jämlikhet för alla EU-medborgare och agera som en medlare mellan medborgarna och gemenskapens offentliga förvaltningar, när dessa av olika skäl inte följer de fastställda normerna. Uppgifterna i betänkandet om ombudsmannens verksamhet 2006 är uppmuntrande, eftersom de visar på hans dynamiska engagemang i gemenskapens offentliga liv och hans aktiva samarbete med både EU-medborgarna och EU:s administrativa organ. För att förbättra effektiviteten i ombudsmannens verksamhet är det värt att överväga möjligheten att utarbeta förteckningar över bästa administrativa praxis, med stjärnfall eller exceptionella fall som ombudsmannen har varit involverad i under ett visst år, samt en företeckning över fall där institutionernas agerande har varit mindre lämpligt. För att se till att ombudsmannen är fullständigt och starkt involverad bör förslaget om att ombudsmannen även ska kunna genomföra undersökningar inom ramen för den s.k. tredje pelaren stödjas, dvs. polisiärt och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor, vilket även skulle omfatta Europols verksamhet. Nikiforos Diamandouros, ombudsman. (EN) Fru talman! Jag vill först och främst tacka Luciana Sbarbati, föredraganden för min årsrapport för 2006 vid årets plenarsammanträde. Jag vill också tacka det mycket stora antal ledamöter som faktiskt tog sig tid att kommentera min rapport. Jag är djupt tacksam för det intresse detta uttrycker och den vägledning det innebär. Med respekt för Luciana Sbarbati vill jag bara säga att jag naturligtvis har samarbetat mycket nära och kommer att fortsätta att samarbeta mycket nära med utskottet för framställningar, med vilket jag har utmärkta förbindelser. Utskottet för framställningar och ombudsmannen kommer även fortsättningsvis att vara det viktigaste instrumentet genom vilket detta vördnadsvärda organ också kommer att kunna ta itu med medborgarnas kontakter med EU:s institutioner. Jag uppmärksammar era kommentarer. Jag kan berätta för er att jag redan har inlett en undersökning på eget initiativ om EPSO, som ni känner till, men jag vill tillkännage det här. Jag intresserar mig också väldigt mycket för Europaskolorna och fortsätter att mycket noga övervaka utvecklingen inom dem. Jag vill tacka Margot Wallström för hennes kommentarer. Jag noterar att hon har registrerat ökningen av antalet ärenden där kommissionen ber om ursäkt för incidenter då kommissionens avdelningar inte har följt bästa praxis. Jag är mycket tacksam för att hon har uppmärksammat detta. Jag ska träffa Margot Wallström snart och kommer även att träffa kommissionens generaldirektörer och samordnarna från alla tjänsteavdelningar som har hand om frågor som rör ombudsmannen, just för att kunna få till stånd bättre samordning och bättre resultat. Detta visar hur nära jag samarbetar med kommissionen, och jag hoppas kunna få fram bättre resultat som jag kan rapportera till er nästa år, och naturligtvis även till medborgarna. Detta inbegriper även fördragsbrott, som jag också kommer att syssla med. Jag är dessutom mycket tacksam över ert allmänna stöd för breda frågor som servicekultur som är mycket viktiga för mig. Jag är också tacksam för att ni tog upp behovet av mer resurser till ombudsmannen, för ert stöd angående stadgan för grundläggande rättigheter och ombudsmannens stadga och för att ni har uppmanat till större ansvarsskyldighet, som

19 naturligtvis är extra viktigt för mig. Jag vill också säga att jag från och med i år har inlett en samordnad insats för att nå ut till företag i motsats till enskilda personer, i syfte att även ge bättre information till dem om deras rättigheter. Jag vill nu på grund av tidsbristen byta språk, men först säga till Mairead McGuinness och till Marie Panayotopoulos-Cassiotou att jag lyckas hjälpa 70 procent av de 70 procent som ligger utanför mitt mandat. Mitt arbete omfattar därför inte bara den procent som ligger innanför mitt mandat; min personal gör dessutom stora insatser för att kunna hjälpa varje enskild medborgare som kommer till oss med en fråga som ligger utanför mandatet genom att hänvisa till den rätta institutionen, vare sig den finns på EU-nivå eller på nationell nivå. Detta omfattar därför ärenden, inte 885. Låt mig nu byta språk. ombudsman. (EL) Fru Panayiotopoulos! Jag vill försäkra er om att jag i mitt ämbete som Europeiska ombudsmannen är fullständigt medveten om min skyldighet att arbeta inom lagens gränser. Jag kommer naturligtvis alltid att arbeta enligt den grundläggande principen om ansvarsskyldighet inför parlamentet och er ledamöter, och kommer alltid att vara starkt medveten om mitt ansvar. (EN) Slutligen gör jag allt jag kan för att främja inrättandet av en nationell ombudsman i Italien. Jag har varit där fyra eller fem gånger och kommer att fortsätta att resa dit i hopp om att vi ska kunna välkomna en italiensk ombudsman inom en snar framtid. Margot Wallström, två direkta frågor. kommissionens vice ordförande. (EN) Fru talman! Jag vill svara på Den första handlar om reformeringen av ombudsmannens stadga. Jag kan säga att ombudsmannen på ett mycket tidigt stadium höll oss informerade om arbetet med den nya stadgan, och vi har hela tiden hållit kontakten om detta. Det finns naturligtvis vissa saker som vi kan godkänna utan problem, men andra som är mer komplicerade. Kommissionen kommer formellt att avge sitt yttrande först efter det att parlamentet har lagt fram sina förslag. Vi har också sammanträtt med Anneli Jäätteenmäki, och vi ser fram emot hennes betänkande med intresse. Den andra direkta frågan ställdes av Mairead McGuinness om belöning och straff-metoden och om vi tillämpar den. Nej, inte tillräckligt, skulle jag vilja säga eller inte ännu. Men under den senaste tiden har vi skapat mer öppenhet kring dessa frågor och inom kommissionen sett till att generaldirektörerna och personer på alla nivåer i hierarkin får möjlighet att delta i frågan. Jag tror att vi genom att skapa denna känsla av ansvar och öppenhet kan uppmuntra och ibland också påpeka att vi inte är nöjda med hur en enskild tjänsteman hanterar ärenden. Jag tror att det ganska sällan handlar om att det är en enskild tjänsteman som begår misstag; det handlar mer om kulturen. Det är denna som sitter i väggarna, och det är denna vi nu måste ändra på. Jag tror att de reformer vi har genomfört kommer att styra oss i rätt riktning. Låt mig bara till sist nämna en sak som jag tror kommer att välkomnas av kommissionen såväl som av Europaparlamentet: vi håller på att arbeta med medborgarnas sammanfattningar av våra förslag. För att närma oss medborgarna måste vi alltså uttrycka oss klart och tydligt, inte genom EU-jargong, och jag hoppas att detta kommer att hjälpa till. Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

20 Omröstningen kommer att äga rum inom kort. Skriftliga förklaringar (artikel 142) Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. (FR) Luciana Sbarbatis betänkande om Europeiska ombudsmannens verksamhet visar att hon hyser aktning för denna institution som inrättades enligt Maastrichtfördraget 1992 för att försvara EU-medborgarna vid fall av dålig administration från gemenskapsinstitutionernas sida. I betänkandet betonas med all rätt vissa prioriteringar för ombudsmannen i framtiden: vikten av att samarbeta med ombudsmännen i medlemsstaterna till exempel, och förslaget om förbättrad intern tillsyn av EU-organens verksamhet. I betänkandet ställs även två frågor, som vi på egen risk utelämnar i EU-debatten. Å ena sidan måste ombudsmannens verksamhet även omfatta en översyn av den egna institutionens profil och tillgänglighet inom EU. Tendensen för antalet ärenden som inkommit till ombudsmannen är i själva verket nedåtgående (3 830 under 2006, en minskning på 2 procent från 2005), och klagomålen tenderar att komma från medlemsstater som redan har en kultur av att uppmuntra medborgarna att ta upp frågor med de berörda nationella institutionerna. Å andra sidan behandlas frågan om att utöka ombudsmannens befogenheter i betänkandet (när det gäller tillgång till handlingar och villkorslöst hörande av vittnen). Inga ändringar av ombudsmannens stadga får tillåtas för att försvaga den viktiga roll som utskottet för framställningar spelar, vars legitimitet härstammar direkt från valurnorna. (Sammanträdet avbröts kl och återupptogs kl ) ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING Talman 3. Ursprungsmärkning (skriftlig förklaring): se protokollet 4. Meddelande från ordförandeskapet Talmannen. Mina damer och herrar! Talmanskonferensen har enhälligt fattat följande beslut som jag härmed meddelar er genom att i främsta rummet rikta mig till rådet. Under överläggningarna om kommissionens förslag till ändring av förordningen om finansiering av europeiska politiska partier beslutade Ständiga representanternas kommitté (Coreper) i går att dela upp kommissionens förslag i två delar och besluta om de nödvändiga ändringarna till budgetförordningen i en separat rättsakt, utgående från den rättsliga grund som gäller för ändringar till budgetförordningen. Detta skulle innebära att parlamentet inte skulle få vara med om att besluta om viktiga aspekter i detta lagstiftningsförfarande. I strid med sin egen övertygelse skulle kommissionen bli tvungen att lägga fram ett nytt förslag, varvid revisionsrätten också måste och bör rådfrågas. Europaparlamentet uppmanar rådet att ännu en gång se över detta beslut. De ändringar som kommissionen lagt fram till partiförordningen är nödvändiga för att råda bot på de praktiska svårigheterna vid tillämpningen av förordningen. Ändringarna skulle också bidra till att man även i fortsättningen kunde främja utvecklingen av politiska stiftelser på