ARBETSNYTT KINA. Hej och välkommen till årets första nummer av nyhetsbrevet ARBETSNYTT KINA.

Transkript

1 ARBETSNYTT KINA Hej och välkommen till årets första nummer av nyhetsbrevet ARBETSNYTT KINA. I denna upplaga av ARBETSNYTT KINA ligger fokus på olika aspekter av den kinesiska sysselsättningen. Ett återkommande tema är hur Kinas nu påbörjade transformering av ekonomin från enkel tillverkning till mer kapital- och kunskapsdriven produktion, service och teknologi kommer att påverka arbetsmarknaden. Du kan bland annat läsa om Kinas nyfunna intresse för yrkesutbildningar, om hur det kinesiska nyåret reflekterar Kina brist på arbetskraft och om framtidens sysselsättningsmål. Avslutningsvis görs ett nedslag i Hongkong som för första gången är på väg att införa minimilöner. Bifogad finner du även en längre rapport om Kinas strategier för internationella investeringar och dess eventuella effekt på Sverige. Rapporten är författad i samarbete med myndigheten Tillväxtanalys och ambassadens ekonomiska sektion. ARBETSNYTT KINA vänder sig till dig som är intresserad av arbetsrelaterade frågor från sysselsättning till arbetsrätt i Asien med extra fokus på Kina. Innehållet baseras i huvudsak på mitt arbete som arbetsmarknadsråd vid ambassaden i Peking och spänner från aktuella utvecklingar och händelser via intressanta möten till viktig bakgrundsinformation. Hör gärna av dig om du har kommentarer, reflektioner eller frågor kring det som skrivs. Hör även gärna av dig om du har idéer och önskemål kring ämnen du vill läsa om. Känner du andra som du tror skulle vara intresserade av att läsa ARBETSNYTT KINA? Skicka i så fall deras e-postadress. OSCAR BERGER Arbetsmarknadsråd, Peking INNEHÅLL: - Yrkesutbildningar - Det kinesiska nyåret - NPC - Hongkong inför minimilöner - Rapport - Kina gör affärer YRKESUTBILDNINGAR - svar på Kinas sysselsättningsutmaningar? Yrkesutbildningar har på senare tid allt oftare tagits upp i samband med den kinesiska sysselsättningsdebatten. Inte minst den ekonomiska krisen och dess effekter på landets arbetsmarknad har bidragit till att praktisk yrkesträning lyfts fram som ett alternativ till universitetsstudier. Här följer en kort översikt av kinesisk yrkesutbildning och hur denna relaterar till framtidens sysselsättningsutmaningar. - Yrkesutbildning i Kina finns på gymnasienivå och som högre yrkesutbildning. Utbildningen sker i ett antal olika former, både i privat och offentlig regi, och ansvaret för det stundtals splittrade systemet är uppdelat mellan Utbildningsministeriet och Arbetsmarknadsministeriet gick drygt 20 miljoner av

2 landets 45 miljoner gymnasieelever en yrkesförberedande utbildning medan det på eftergymnasial nivå fanns uppskattningsvis 10 miljoner studenter. Utöver de två strukturerade systemen finns många kortare och temporära utbildningar i olika skepnad. Utbildningarna är i de allra flesta fall avgiftsbelagda, de privata skolorna i snitt dubbelt så dyra som de offentliga. - Systemet för yrkesutbildningar har under det gångna decenniet hamnat på efterkälken som en konsekvens av att stort fokus lagts på utvecklingen av landets grundskola och universitetssystem. Särskilt gymnasiala yrkesstudier har lidit av att alltfler går klart grundutbildningen och satsar på en universitetsexamen. Praktiskt kunnande och manuellt arbete har dessutom sjunkit i status i takt med att allt fler fått möjlighet att studera på universitetet, något som förstärkts av en kulturell preferens för akademiska studier. Effekten har emellertid inte varit helt negativ. Expansionen av universitetsstudier förefaller även ha lett till ett ökat behov av högre yrkesutbildningar för dem som inte lyckas komma in på universiteten. - Den ekonomiska krisen förefaller också ha påverkat synen på yrkesutbildningar på olika sätt. Omstruktureringen av ekonomin från enkel tillverkning för export till mer avancerad produktion för inhemskt konsumtion har blottat brister i utbildningssystemet som lett till att många idag saknar rätt kompetens för att fylla behoven på arbetsmarknaden. Myndigheter säger sig därför arbeta aktivt med att göra utbildningarna relevanta genom att matcha dem efter existerande behov. Ett exempel är en omfokusering från den traditionella byggsektorn (som mattats något) till specialkompetens som efterfrågas vid byggandet av höghastighetståg (som expanderar kraftigt). Krisen har även illustrerat att yrkesutbildningar ger personlig stabilitet, något som är eftersträvansvärt i ekonomiskt osäkra tider. Studier visar att unga kineser med en praktisk utbildning i bagaget lättare fått jobb efter examen samt att krisen påverkat deras löner i mindre utsträckning än de med en universitetsexamen. Förhoppningen från myndigheternas sida är att statistik så som denna ska höja yrkesutbildningarnas status. - Trots yrkesutbildningarnas potential präglas dagens system av en rad problem. Exempelvis är systemet konstruerat på ett sätt som gör att de med en gymnasial yrkesutbildning har svårt att gå vidare till högre yrkesutbildningar. Detta skapar onödiga hinder för utvecklandet av en kompetent arbetskraft med livslångt lärande. Brist på kvalificerade lärare och dålig korrelation mellan de mest populära yrkesutbildningarna och de studieområden som oftast leder till anställning leder likaså till att systemet inte alltid bidrar till en förbättring av situationen på arbetsmarknaden. - Kinesiska myndigheter är medvetna om utmaningarna. Målet inför framtiden är att fokusera på framför allt gymnasial yrkesutbildning på landsbygden. Satsningen väntas leda till en höjning av den generella kunskapsminiminivån i syfte att bättre matcha landets alltmer avancerade ekonomi. Samtidigt hoppas man att ökad utbildning av landsortsbefolkningen ska minska de sociala spänningar mellan stad och landsbygd som uppstått på senare år. Målet ska bland annat uppnås genom en expansion av yrkesutbildningssystemet i kombination med ökat fokus på kvalitet. Exempelvis ska specifika yrkesutbildningar leda till två typer av certifikat: en generell skolexamen och en specifik kvalifikationslicens inom den aktuella yrkeskategorin. DET KINESISKA NYÅRET - högtiden som belyser Kinas kommande sysselsättningsutmaning Chun Jie ( vårfestivalen eller kinesiska nyåret), ägde i år rum 3-18 februari. Under några veckors tid besöktes familj och vänner, avfyrades fyrverkerier och inmundigades mat i stora mängder. För många av landets uppskattningsvis 200 miljoner migrantarbetare är högtiden den enda ledighet man unnar sig under året. Men medan svallvågen av hemvändande arbetare tidigare bara orsakat en tillfällig svacka i produktiviteten förefaller årets vallfärd från östra till västra Kina ha orsakat avsevärt mycket mer huvudbry för landets arbetsgivare. - Redan för ett år sedan rapporterade jag att fabrikerna i Guangdongprovinsen i sydöstra Kina tidvis stod utan personal (se ARBETSNYTT KINA från april 2010, Arbetslöshet eller brist på arbetare är krisen verkligen över? ). Business for Social Responsibility (BSR), en organisation som arbetar med företagens sociala ansvar, hänförde i en nyligen publicerad rapport den ökade bristen på arbetskraft till följande faktorer: fler söker arbete i hemtrakten, tillväxten av unga arbetare minskar (även om de i

3 absoluta tal fortsätter att öka), attitydförändringar bland unga arbetstagare, arbetstagarnas ökade krav till följd av den ekonomiska återhämtningen, att arbetstillfällena vid kusten inte längre lockar och att landets uppdatering av ekonomin medför ett större behov av tekniskt utbildad arbetskraft (läs rapporten i sin helhet här). - Det kinesiska nyåret tycks nu ha förvandlat den allmänna oron om stigande arbetskraftsbrist till dagliga rapporter om hur företag över hela landet skriker efter personal. I och med att migrantarbetarna ofta söker ny anställning efter ledigheten kring kinesiska nyåret uppstår varje år tillfälliga luckor i sysselsättningen. I kombination med de ovan angivna faktorerna förefaller konsekvenserna av årets långledighet dock mer problematiska än vanligt. - Berörda aktörer, däribland företag och lokala myndigheter, gör nu sitt bästa för att få tidigare anställda och nya arbetstagare att söka de lediga positionerna. Enligt en artikel med den talande titeln Migrant workers turn screw on bosses i South China Morning Post har hongkongägda företag på fastlandet tvingats ta till nya metoder för att hitta personal. Förutom att betala löner långt över den lokala minimilönen på cirka 1100 kr/månad uppges arbetsgivare i år försöka locka arbetskraft genom att erbjuda alltifrån betalda hemresor över nyåret till bättre mat och husrum. Trots det uppger åtskilliga tidningar att många migranter avvaktar med att tacka ja i väntan på bättre erbjudanden. - Den akuta bristen på arbetskraft förefaller även ha fått lokala myndigheter över hela landet att arbeta mer aktivt med att locka migrantarbetare just till deras område. I Shanghai har 10 meter höga elektroniska ljusskärmar sats upp utanför tågstationerna för att informera nyanlända migrantarbetare om tillgängliga arbeten. Myndigheterna i Anhui, normalt sett en arbetskraftsexporterande provins, uppger att till och med de har svårt att hitta arbetskraft. Detta i takt med att fabriker med enklare tillverkning flyttar till provinsen i syfte att undvika stigande lönekostnader i kustprovinserna. Anhuis arbetsmarknadsmyndighet säger sig nu arbeta aktivt med att hitta och utbilda lantbrukare för att ta anställning i provinsens växande ekonomi. Likaså rapporteras att arbetsgivare i Chongqing, metropolen i västra Kina som väntas bli landets nya hubb för enklare produktion, samlas kring bussoch tågstationerna för att övertala migranterna att stanna och ta anställning i stan istället för vid kusten. - Den rådande situationen belyser ett antal intressanta utvecklingar på den kinesiska arbetsmarknaden. Den enskilt kanske mest omvälvande förändringen är att flytten av enklare produktion från kusten till inlandet som man under många års tid talat om nu faktiskt ser ut att ta fart. Att det sker just nu kan troligtvis härledas till ett antal parallella faktorer. Städer så som Shanghai och Shenzhen har nått en utvecklingsgrad där man vill röra sig bort från lågpristillverkning med allt vad det innebär av knappa marginaler och miljöförstöring. De accepterar (och i vissa fall uppmuntrar) därför de löneökningar som gör att företag av detta slag söker sig till inlandet där lönerna är lägre. Processen understöds av policy från Peking där man nu satsar på att utveckla och höja nivån på den kinesiska ekonomin. Detta lär i första hand främst ske längs den redan utvecklade kusten där det finns tillgång till utbildad kompetens. Samtidigt säkerställer flytten av enklare produktion till de fattigare inre provinserna att det även fortsättningsvis finns arbetstillfällen för den stora skaran mindre utbildade. - Även om transformationen nu tycks ha satts i rullning återstår många utmaningar. En är att det kommer att ta tid. Exempelvis gör avsaknad av fungerande infrastruktur i västra Kina att det kommer att ta år innan en större del av den enklare produktionen flyttar från den dyrare kusten. En annan är att ekonomin inte ännu är i fas med visionen. Samtidigt som migrantarbetarna på vissa platser kan välja och vraka bland jobben saknas fortfarande de mer kvalificerade arbetena som ska ersätta den enklare produktionen. Det gör att landets universitetsutbildade även fortsättningsvis kommer att ha mycket svårt att hitta ett lämpligt jobb. NPC - Kinas folkkongress stakar ut nya sysselsättningsmål National Peoples Congress, landets lagstiftande församling, samlades nyligen för den årliga pappersexercis då nya lagar formellt klubbas igenom (se ARBETSNYTT KINA från april 2010 för jämförelse med förra årets NPC). Vid årets NPC lanserades även Kinas 12:e femårsplan, ett övergripande strategidokument för Kinas utveckling under de kommande fem åren. Nedan följer en kort summering av sysselsättningsaspekterna i Premiärminister Wen Jiabaos invigningstal.

4 - Wen Jiabao behandlade sysselsättningsfrågorna från två olika perspektiv: å ena sidan allmänt jobbskapande, å andra sidan en uppgradering av arbetskraften i syfte att skapa nya typer av jobb i mer kunskapsbetonade sektorer. - Inom ramen för det allmänna jobbskapandet är målet för 2011 att generera nio miljoner nya urbana arbetstillfällen (arbeten på landsbygden räknas inte då befolkningen där väntas vara sysselsatta inom jordbruket). Den officiella arbetslösheten ska hållas under 4,6 procent. 42,3 miljarder RMB (ungefär lika mycket i kronor) planeras under 2011 investeras i jobbskapandet. Man ska bland annat satsa på att bygga ut informationssystem för arbetssökande (arbetsförmedling) samt satsa på små och medelstora företag och uppmuntra entreprenörskap. Två utsatta grupper som ska få särskilt stöd nämndes av Wen Jiabao: migrantarbetarna och de nyutexaminerade studenterna. Enligt NDRC (ett superministerium med ansvar för Kinas övergripande ekonomiska utveckling) kommer fokus under 2011 att ligga på arbetsintensiva industrier i syfte att stärka sysselsättningen. Inget av det som nämndes är nytt; i stort sett samma mål har styrt kinesisk sysselsättningspolitik under Målet att uppgradera arbetskraften går hand i hand med landets övergripande förädling av ekonomin, från enkel produktion till mer kunskaps- och kapitaldriven. Wen Jiabao framhöll att Kina ska satsa mer på kvalitativ utbildning, avancerade yrkesutbildningar och forskning i syfte att bygga en mer kapitalbaserad tillverkningsindustri, stärka servicesektorn och etablera företag med välkända varumärken inom bland annat högteknologi. - Det till synes motsägelsefulla budskapet i de två ovanstående punkterna att satsa på arbetsintensiva industrier och samtidigt stärka de mer kapital- och kunskapsintensiva sektorerna belyser en av Kinas nu största utmaningar: hur man uppgraderar ekonomin utan att samtidigt lämna miljontals outbildade arbetstagare utan jobb. Genom att satsa på fortsatt arbetsintensiv produktion i västra Kina hoppas man kunna undvika massarbetslöshet samtidigt som en uppgradering av ekonomin och arbetskraften i landets östra delar ska föra Kina in i en ny era. - Vid ett separat framträdande under folkkongressen konstaterade arbetsmarknadsminister Yin Weimin att Kina, trots brist på arbetskraft i vissa regioner och i vissa sektorer, alltjämt har ett generellt överskott på arbetskraft. Många unga nyutexaminerade studenter har alltjämt svårt att hitta lämpliga arbeten, delvis som en konsekvens av att universitetssystemet expanderat snabbare än den kunskapsdrivna ekonomin. Yin framhöll att en aktiv sysselsättningspolitik därför är fortsatt viktig. Arbetsmarknadsministern föreslog exempelvis att fler unga högskoleutbildade kineser ska söka anställning i landets västra delar och på landsbygden där ekonomin ännu är underutvecklad. - Wen Jiabao lade i sitt tal betydligt mindre fokus vid arbetsrättsliga aspekter. Förutom några rader om att minimilönerna höjts och att man arbetat för harmoniska arbetsmarknadsrelationer under 2010 nämns inga explicita mål för hur arbetsrätten ska stärkas i framtiden. - En punkt i Wen Jiabaos tal med potentiell inverkan på Sverige var ett fortsatt uttalat stöd för Go Out -policyn, det direktiv som uppmanar kinesiska företag att söka sig utomlands genom etablering eller uppköp av utländska företag. Detta kan i framtiden påverka ägandestrukturen av svenska företag och i förlängningen den svenska arbetsmarknad. Hongkong inför minimilön - låg nivå men stort steg för den kinesiska frihandelsstaden Hongkong är känt världen över som en bastion för den öppna ekonomin. Ett rykte som kan gå förlorat i och med en ny lag om minimilöner. I staden pågår nu en hård debatt om huruvida den nya lagen är bra eller inte för den i stor utsträckning oreglerade Hongkongekonomin. - I mitten av juli förra året röstade Hongkongs delvis självbestämmande parlament igenom stadens första lag om minimilön. Att beslutet satt långt inne reflekterades av det faktum att diskussionen som föregick omröstningen pågick i hela 40 timmar. Lagen träder i kraft första maj i år.

5 - I november 2010 beslutades att minimilönen inledningsvis ska vara HK$ 28/timme (ungefär lika mycket i kronor). Fackliga organisationer lobbade för HK$ 33/timme, något som av många beslutsfattare ansågs kunna leda till stora uppsägningar. En av regeringen särskild kommitté kommer i framtiden att rekommendera eventuella justeringar av minimilönen vartannat år. Kommitténs rekommendation kan sedan godtas eller avslås (men inte justeras) av parlamentet. - Förhoppningen är att minimilönen kommer att leda till löneökningar på i snitt 17 procent för uppskattningsvis arbetstagare. Det motsvarande 11 procent av stadens totala arbetskraft på 2,8 miljoner personer (exklusive hushålls- och statsanställda). Inom enklare serviceyrken så som fastighetsskötsel och restaurangpersonal är det idag vanligt med löner på så lite som HK$ 15/timme. - Medan fackliga representanter anser att den nya minimilönen är för lågt satt i förhållande till kostnadsläget i Hongkong har det höjts åtskilliga röster i opposition till att lagen överhuvudtaget införs. Argumenten mot en lagstadgad minimilön är åtskilliga. Hongkongs ekonomi och arbetsmarknad drivs i stor utsträckning av små- och medelstora företag. Uppskattningsvis 98 procent av alla företag i Hongkong är SME:er och 48 procent av jobben i den privata sektorn återfinns inom dessa företag. Motståndare till minimilönen hävdar att allt mellan till anställda, framför allt i de mindre verksamheterna, kommer att sägas upp på grund av stigande kostnader. Unga hongkongbor och gästarbetare från framför allt fastlandskina tros vara de som i första hand kommer att drabbas av att arbetsgivarna blir mer sparsamma. Ett annat argument som framförts från såväl företagare som ekonomer är att Hongkongs ekonomi fungerar bäst utan statlig inblandning. Den laissez-faire policy som tidigare styrt stadens ekonomi har bland annat inneburit ett minimalt behov av pappersarbete för småföretagare som snabbt och enkelt kunnat etablera sig. Nu oroar sig många för den ökade administration som minimilönen kommer att medföra i syfte att kontrollera att lagen följs. Maxstraffet för den som betalar mindre än minimilönen är satt till HK$ i böter samt tre års fängelse. Den arbetsgivare som inte bokför arbetstider och utbetalningar på rätt sätt kan få böta HK$ Egentligen har Hongkongs guvernör (en titel från tiden då Storbritannien styrde staden) alltsedan 1932 haft juridisk rätt att införa en minimilön, något som emellertid aldrig tidigare gjorts. Att lagen kommer just nu är dock ingen tillfällighet. Ett skäl är att de ekonomiska klyftorna stigit kraftigt på senare år. Färska siffror visar att stadens 40 rikaste miljardärer sett sina tillgångar stiga med 21 procent det senaste året, samtidigt som 1,26 miljoner (omkring 18 procent) av befolkningen förra året beräknades leva i fattigdom. Hongkongs ginikoefficient, ett mått på inkomstfördelningen, är en av världens högsta bland utvecklade ekonomier. Ett annat skäl till att lagen om minimilöner nu införs är en generell trend mot större statlig inblandning i närings- och arbetslivet infördes stadens första antidiskrimineringslag (baserat på kön, funktionshinder eller familjestatus ), en lag som 2009 även kom att inkludera etnisk tillhörighet. Regleringar som liksom minimilönen kritikerna säger hotar Hongkongs unika ekonomiska modell. - Särskilda regler gäller för hushållsarbete (främst kvinnor från grannländer så som Filippinerna och Indonesien). För denna grupp, vilka 2010 utgjorde ungefär personer, finns sedan tidigare en lag som säkerställer en minimilön på för närvarande HK$ 3580/månad. RAPPORT Kina gör affärer - kinesiska strategier för internationella M&A och eventuella konsekvenser för Sverige