Här levde släkten och här hände allting.

Transkript

1 41 Gunnar Tonnquists släktbok Jönköping Här levde släkten och här hände allting. Släktens historia under och 1700-talen är nära förknippad med Jönköping och Huskvarna. Familjer som Ståhle, Sylvestersson, Billing, Bursie, Wetterhamn, Bergman, Schönborg och Lysén drev industri, hantverk och handel och verkade även inom stadsstyrelse, kyrkbygge och rättsskipning. Slottet 2 Kristine kyrka... 3 Kyrkan...Fel! Bokmärket är inte definierat. Rådhuset... 4 Hovrätten... 7 Hovrättstorget - stadens centrum8 Jönköping brinner... 9 Hospitalet... 9 Gevärsfaktoriet Eckersholm Rumlaborg Gunnar Tonnquist Sidan

2 Slottet Slottet revs vid mitten av talet. Jönköpings slott eller "hus" omnämns redan på Birger Jarls tid. Det låg vid kanalen mellan Munksjön och Vättern och intogs flera gånger av danskarna. En under Erik XIV av Arendt de Roy uppförd skans intogs av Daniel Rantzau år 1567, varvid även det gamla slottet förstördes. Det var i det kriget som Per i Äng (se 35 Engdahl) mötte sitt öde. År 1602 påbörjades arbeten med att dels iståndsätta det närbelägna franciskanklostret, dels omkring detsamma anlägga en fyrhörnig bastion med kasematter. Vid denna tid kom Jöran Silvestersson till Jönköping, där han "fick sin lön från slottet". Den äldsta Staden låg i väster mellan slottet och platsen för nuv. Sofia kyrka, och det var vid Dunkehallaån, som Silvestersson anlade gevärsfaktoriet omkring Befästningarna sattes pånytt i stånd 1656, och byggnaderna restaurerades av landshövding Erik Dahlbergh - omkring På Billings förslag påbörjades också faktoriets flyttning till Huskvarna. Under danskarnas anfall 1612 brände borgarna själva sin stad, men slottet förblev oskadat. Staden byggdes sedan upp på "sanden" öster om kanalen och vindbron. Kungen förordnade Peder Gudmundsson att leda planläggningen och byggnadsarbetet. De sista reparationerna utfördes under 1790-talet, men därefter fick fästningen förfalla. I dess byggnader inrymdes dock länshäkte, kronomagasin, länsarkiv m.m. Jönköpings slott, modell på A6 museum På 1780-talet var Jonas Petter Schönborg slottsfogde eller slottskommissarie med länsmansgården Erikstorp i Järstorps socken "till lön och boställe". Men 1793 flyttade han han till Ekelsjö säteri i Bringetofta, och kanske lämnade han samtidigt tjänsten vid slottet. Från 1833 började man riva fästningen för att utvidga kanalen och få fyllning till en ny hamnpir. År 1856 jämnades fästningen med marken. (Nord.Fam.bok, 2.uppl.) Gunnar Tonnquist Sidan

3 Kristine kyrka Jönköpings församlings kyrka stod inte helt färdig förran 1686 och brann 1691 Den stad, som efter 1612 byggdes upp öster om slottet fick 200 daler i bidrag av kungen till kyrka och skola. Det skulle dock dröja till 1649, innan man efter påminnelser från drottningen och på själva Kristinadagen den 24 juli kunde påbörja arbetet. På grund av krig och dålig ekonomi tog bygget tjugofyra år, och först år 1673 kunde kyrkan invigas. Tornet blev dock inte färdigt förrän Den nya kyrkan, fick drottningens namn, och senare bytte även Jönköpings stadsförsamling namn till Kristine församling. (Staden väster om slottet tillhörde först slottsförsamlingen, som blev Sofia församling.) Kyrkbygget övervakades av rådmannen, kyrkobokhållare och kyrko-föreståndare Håkan Månsson Ståhle ( ). Hans syssling Peder Håkansson och dennes hustru Margareta Stormhatt gjorde frikostiga donationer, bl a en i Tyskland inköpt orgel. Kanske var det också han som inkallade organisten Valentin Kraus. Gåvorna hugfästes med en votivtavla på en av pelarna i kyrkan. Den på bilden ovan inlagda texten är en beskrivning av de förnämsta stolarna i kyrkan; där nämns kungen och drottningen, kyrkoföreståndaren Håkan Ståhle samt kommissarie Peder Håkansson och Margareta Stormhatt. Gunnar Tonnquist Sidan

4 Förberedde man sig för ett kungligt besök i staden? Peder Håkansson och Margareta Stormhatt hade också en pampig, inhägnad gravplats i kyrkans sydvästra hörn. Där fanns också två porträtt utförda av en tyska porträttmålare. Men redan i februari 1691, året efter Beata Bergmans dop, förstördes både kyrka och torn vid en häftig brand, som ödelade en stor del av den nya staden. Kyrkan restaurerades sedan i nyklassicistisk stil; stramare med raka linjer. Kristine kyrka år 2002 Jönköpings församlings äldsta bevarade ministerialböcker - med stora luckor - är från omkring 1680 och ofta mycket svårlästa. Den första husförhörslängden fördes åren , den andra åren och en tredje, fördelad på fyra kvarter, Man bör observera, att tomtnumreringen, som även används i husförhörslängderna, har ändrats flera gånger. Vigselböcker finns från 1680 och dödbok från De äldsta dopböckerna har utförliga förteckningar övar faddrarna. Det är framför allt ur dessa, som släktens öden och dess sociala kontakter i staden kan utläsas, se t ex notisen om Beata Helena Bergmans dop den 2 februari Rådhuset Efter den svåra branden i februari 1690 gjorde fortifikatören och genealmajoren Erik Dahlbergh, mest känd för verket Suecia antiqua et hodierna, som då var landshövding i Jönköping, ritningen till ett nytt rådhus vid Hovrättstorget. Det invigdes år 1699, men skadades svårt vid en ny brand Då pågick det stora nordiska kriget, och man hade ej råd att återuppbygga de båda flyglarna, vilka saknas än idag. Smålandsskildraren Peter Wieselgren har ur protokollen sammanställt ett reportage om de nya invigningshögtidligheterna, som började kl. 10 den 11 januari Borgmästaren Sven Auréen infann sig redan före den bestämda tiden med alla rådmännen: Gabriel Bubb, Sven Kruse, Anders Falk, Samuel Lyssén, Henrik Beréen och Karl Froste. Borgerskapet var redan då talrikt församlat i den s.k. förmakssalen. Landshövding Leijonhielm 1, som nu var en 71 år gammal man, lät sig representera genom landssekreteraren 1 Landshövdingen Anders Leijonhielm ( ) var son till kommendanten på Kalmar slott Erik Baaz Leijonhielm ( ), i sin tur en son till biskopen i Växjö Johannes Baazius dä ( ), alltså bror till Sigrid Baaz och ärkebiskop Johannes Baaziur dy. Han var gift med Cecilia Krakows sondotter Ebba Emerentia Leijoncrantz ( ). Gunnar Tonnquist Sidan

5 Magnus Fredrik Boderus-Segercrona 2. När denne infann sig kl. 10, började musiken att spela, och man tågade in i rådhusrättens rum. När musiken slutat spela, ställde sig borgmästare och råd framför rådsbordet, varefter landssekreteraren uti landshövdingens ställe sig nedsatte. Därpå höll borgmästare Auréen själva invigningstalet. Rådhuset och den där flitigt sammanträdande rådstugurätten med borgmästare och rådmän har spelat en stor roll i släktens historia. 2 Dotterson till Birgitta van Cracouw och ägare till bl a Bolmsnäs i Torskinge, som efter hans död inköptes av bröderna Lillienberg på Toftnäs och gjordes till fideikommisset Liljenäs. Under Liljenäs lydde Örgården, där Gunnars farmor föddes Gunnar Tonnquist Sidan

6 Erik Dahlberghs ritning till nytt rådhus i Jönköping. Peder Håkanssons farfar guldsmeden Jöns Andersson var borgmästare och rådman till Sonen Håkan Jönsson var gift med Kerstin Håkansdotter (Ståhle). Av hennes bröder gav Jöns upphov till en hantverkarsläkt med starkt inslag av grytgjutare, men flera av Måns' ättlingar ägnade sig åt stadens och kyrkans förvaltning, t ex den redan nämnde Håkan Månsson. Dennes son Magnus Ståhle ( ) var under lång tid rådman och stadens räntmästare och synes också vara den, som efter Peder Håkanssons (svärmors far!) död hade den största privata förmögenheten i staden. Han hade också flera relationer till vår släkt. Hustruns syster Margareta Samuelsdotter blev i sitt gifte med Sven Bergman anmoder för Lysénstammen i släktträdet. Magnus Ståhle avled samma år som rådhuset återinvigdes. Jönköpings gamla rådhus vid slutet av 1990-talet - utan flyglar. Det snart trehundraåriga rådhuset inrymmer idag Domstolsverkets kameralkontor för bl a utbetalning av nämndemännens sammanträdesarvoden. Gunnar Tonnquist Sidan

7 Denna teckning från 1800-talets början torde ganska väl stämma med utseendet efter rådhusets återinvigning. Jämför även med de nutida fotografierna. Hovrätten När Axel Oxenstierna år 1634 inrättade "Kongl. Maj:ts Höglofliga Götja Hofrätt" med säte i Jönköping, skulle detta få en enorm betydelse för staden och dess borgare. Tillkomsten av en av rikets hösta institutioner utanför huvudstaden innebar inte bara en enorm statushöjning utan även att många andra verksamheter sökte sig till staden. Hovrätten sammanträdde först på slottet eller i rådhuset, men 1650 kunde man ta sin egen i barockstil nyuppförda byggnad i bruk. I slutet av 1700-talet renoverades byggnaden av hovarkitekten Olor Tempelman (med anor från familjen Wetterhamn). En ny genomgripande renovering gjordes på 1990-talet, och idag är byggnaden en av dem i landet, som längst brukats för sitt ursprungliga ändamål. Hovrättsbyggnaden byggdes först i barock, men exteriören ändrades av Tempelman. Göta hovrätt har flera nära anknytningar till släkten, först genom aktuarien Sven Bergman, som tjänstgjorde där från 1674 till I sin tjänst fick han anledning att skriva sitt namn på många handlingar, som kommer under ögonen på dagens forskare i släktens historia. Han nämns också ofta i rådstugans protokoll i samband med olika uppdrag i rättvisans tjänst. I regel sker detta med all vederbörlig titulatur, men ibland kallades han enbart "Bergman"; det visste alla vem det var. Flera av Bergmans mågar var också verksamma inom rättsvä- Gunnar Tonnquist Sidan

8 sendet. Äldsta dottern Margareta var först gift med räntmästaren och slottsfogden Sven Lundbom, sedan med hovrättskamreraren Carl Foughman, vars farfar hade varit hovrättspresidentens handsekretare och vars far var gift med borgmästardottern Anna Drysenia från Eksjö, som sedan gifte om sig med landssekreteraren Johan Drefling. Bergman fick också i tjänsten kontrasignera resolutioner med dennes bror häradshövdingen Daniel Dref-ling, adlad Lillienberg och senare assessor vid hovrätten. Bergmans yngre dotter Beata var gift med Isak Schönborg, kommissarie vid hovrätten till sin död Isaks och Beatas dotter Anna Helenas make Leonard de la Rose var också kommissarie en kortare tid, innan han blev borgmästare i Skanör. Sannolikt var också Elisabet Lyséns anfader Samuel Lysén d ä hovrättsråd på 1720-talet; han kan dock ha fått titeln i samband med avgång från tjänsten. Hovrättens hus vid sekelskiftet 200 Hovrättstorget - stadens centrum Efter 1612 års krig byggdes den nya staden upp på den smala landtungan mellan Vättern och Munksjön efter en stadsplan, som i princip gäller än idag. Tomterna på Storgatans norra sida gick i regel ned till Vätterns strand. På en bevarad tomtkarta kan man se, var de flesta av borgarna hade sina tomter och hus. De förnämsta familjerna bodde runt Stora torget. I den östra delen grävdes en "inre kanal" med en stor hamnbassäng där Östra torget nu ligger. Denna skiljde "tyska maden" - där Isak och Beata Schönborg bodde och dit Charlotta Schönborg med make flyttade närmast hovrätten från den"svenska maden". Kanalen fylldes igen på 1920-talet och ersattes av den trädplanerade Kanalgatan. Gunnar Tonnquist Sidan

9 Tomter från 1696 års tomtkarta inlagda på 1800-talets karta. Söder om det dåtida Stora torget, som då var betydligt större än idag och nu heter Hovrättstorget ligger hovrätten, väster om torget ligger rådhuset. Väster därom "Presidenthuset", där hovrättspresidenten bodde. Mittemot låg Peder Håkanssons hus, som brann 1790, varefter tomten köptes av prosten Dryselius, medan änkan Margareta Stormhatt bodde vid torgets norra sida. Öster om torget låg generalmajor von Günthersbergs hus och bakom det assessor Adlerbergs. Femte tomten vid Storgatan öster om kyrkan var Sven Bergmans. Jfr 2000 års stadskarta t h. Hospitalet Vid Talavid utanför de västra förstäderna låg hospitalet. Det var nog här som de ättlingar till Jöns Andersson, som led av en ärftlig sinnessjukdom, togs om hand. Peder Håklansson betalade hospitalet för vården av systern Elin, för vilken han även lät uppföra ett särskilt hus på området. Daniel Frimolin var hospitalets föreståndare Sonen Jonas, i sitt andra äktenskapet gift med Anders Schönborgs svägerska Elisabeth Dahl i Nydala, var "oeconomus" när. Båda makarna dog i koleran 1711 och ef- Gunnar Tonnquist Sidan

10 terlämnade en dotter från vardera giftet, av vilka den äldre fick en stor familj med komministern Jonas Berggrehn i Gränna. Växjö stifts herdaminnen förtäljer, att Jonas Norck, som på 1720-talet var kyrkoherde i Sandseryd, "duplicerade" med hospitalet, vilket torde betyda, att han måste hålla gudstjänst på båda ställena. Det gamla hospitalet, på kartan kallat Lazarett, låg viid Talavid. De ännu kvarstående gamla byggnaderna uppfördes vid denna tid eller vid mitten av 1700-talet. Intill detta område byggdes på 1800-talet Jönköpongs tändsticksfabrik. Viktor Rydberg förlade handlingen i romanen Vapensmeden till Talavids värdshus, vilket dock torde vara en anakronism, eftersom värdshuset knappast existerade då händelserna i romanen skulle ha utspelats. Gunnar Tonnquist Sidan

11 Jönköping brinner Liksom de flesta svenska städer har även Jönköping härjats av förödande bränder. Vi har redan nämnt den år 1612, då borgarna själva brände ner sin stad som då låg väster om slottet. - Det var vid samma danska fälttåg, som började så snöpligt för Kristian IV vid Gullbergs skans, som försvarades av Mårten Krakow och Emerentia Pauli. Den kanske mest omtalade och omskrivna stadsbranden i Jönköping var nog den om natten mellan den 26 och 27 februari 1691, som ödelade minst nitton fastigheter i kvarteren omkring Stora torget. Ur Jönköpings dombok den 3 mars 1691: wådelden, emillan d 26. Och d 27. Förleden Feb: om natten timade, att Rådstugan, tillijka med fleere skiöna huus, äre beklagel. Oppbrände; altså måste Rätten samblas i Prästegården och hålla Rättegång, då opplästes och annoteres??? inaskade huus, jämpte Supplication till Högädle Hr Baron, General Major och Landshöfdingh. Om Elden först lööskommen uti Artollerie Fältskärens Hr Fredrick Eithens huus wijd Thorget belägen, som dhen antände och afbrände;.? i Magister Bomans gård på östra sidan afbrände alt intill Sahl. Commissariens Peder Håkanssons nya huus, som fuller blef antändt men salverat. {Hade han även ett äldre hus, jfr nedan} Antändandes på wästra sidan och Stooregatan i Torghörnet Sahl. Borgmest. Alexander Haijocks stoora gårdsbyggning och gårdh, som äfwen blef i aska lagd, item..? öfwer Stoora gatan söderut, derifrån fattade elden åther Borgarens Sahl. Håkon Biörsons gårdh hwarifrån så är. Först brann Gambla Rådstugan, sedan gick eleden vidare. Kom elden uthi dhen nya Rådstugan som äfwen heelt och i grund förbrändes, hwarmed elden på Norra sijdan såwäl som den Södra tog öfwerhanden åther. Nitton hus blev lågornas rov, och ett liv krävdes som följd av branden: Den 12 februari 2002 publicerades denna bild på Internet av Räddningstjänsten i Jönköping. Assessor Johan Rokes var sjuk när vådelden uppbrände dess boningsrum, hvarifrån han fördes till ett annat hus, men avled samma dag. Branden fick också ett långdraget rättsligt efterspel. Den 19 februari 1704, alltså tretton år senare, refererar domboken: Commissariens Hr Isaak Wetterhambns reqvisition och anhållan ehrhindrade sig Magestraten att dhes Sahl. faders Pähr Håkonssons gård uti hwilcken han i lijfztijden till dödzstunden sin rätta boning hade och sedermehra dhes moder dygdesamma Matrona, hustro Margaretha Jöransdotter, medelst dhen olÿckelige Eldzwådan och brand som Jönekiöpingz stadh till enn dhel Anno 1691, öfwergick, blef till all dhes huus neder till grunden med mästedhelen af elldhen ägendomb som uti huusen finnas Gunnar Tonnquist Sidan

12 kunde uti aska Lagdh, att mehr??? Enkia allenast med möda kom att sig och sin kropp Salvera, dhet under Rådzens insegel attesteras. Det var dock svårt för familjen att få ut någon ersättning, eftersom kraven efter broderns förskingring ännu inte reglerats. År 1730 härjades staden av två stora bränder i tät följd. För den andra av dessa, den 4 augusti 1730, blev (enligt Hartman: Jönköpings historia, sid 4:33) en 9-årig flicka Ridderståhle beskylld för att ha orsakat branden som började i Ekmans gård. Denna flicka måste ha varit Haqvin (Brandklipparen) Ridderståhles och Katarina Poppelmans dotter Margareta, som bodde i Rogberga men hade en kusin Sara Greta Ståhle, som var gift med häradshövdingen Brynolph Ekman. Föräldrarna synes ha hållit flickan gömd undan alltför hård bestraffning, och hon blev sedermera gift med löjtnanten Johan Fredrik Cederschiöld och anmoder för den ännu fortlevande grenen av denna ätt. Förödande stadsbränder var vanliga över hela landet även under 1800-talet, men tack vare brandsäkrare uppvärmning och belysning samt ett effektivare brandförsvar ät vi numera förskonade från de riktigt stora katastroferna. Desto större uppmärksamhet väcker ofta de bränder som ändå inträffar. När några gamla 1700-talshus vid Smedjegatan - inget av dem var ännu byggt på Bergmans och Schönborgs tid - eldhärjades den 11 februari 2001 beskrevs det i media som en storbrand. Men även om en bedydande del av den kvarvarande talsbebyggelsen blev lågornas rov, var branden dock mycket begränsad i jämförelse med de tidigare storbränderna. På måndagskvällen den 24 november 2003 kom elden åter lös I samma kvarter, denna gang lyckligtvis med betydligt mindre skador som följd. Gevärsfaktoriet Jönköpings gevärsfaktori anlades På kungens order av Jöran Silvestersson. Om tidpunkten för detta finns olika uppgifter, från 1606 till Verket förlades till Dunkehallaån väster om staden och förestods sedan av Jöran som faktor, troligen till hans död I RA finns flera brev från kungen till Jöran Sylvesterson, daterade främst 1608 och 1609, med uppmaning att infinna sig hos Kungl. Maj:t för att redovisa såväl harneskplåtar som "rör". Enligt ett kungligt plakat av den 15 februari 1620 fanns i riket fem faktorier: Jönköping (Silvestersson), Söderhamn, Norrtälje, Örebro (Carsten Otter) och Norrköping (Louis de Geer). Tillverkningen av harnesk innefattade även stormhuvor eller stormhattar, och Jöran brukade rita en sådan som 'bomärke' under sin namnteckning. Gunnar Tonnquist Sidan

13 Jörna Silvesterssons namnteckning med stormhatten Efter Silvesterssons död 1636 blev Hans Bursie faktor , då han drog sig tillbaka för att ägna sig åt borgerliga sysslor i staden. Faktorisysslan övertogs då av en måg till Silvesterssons yngsta dotter, Lars Bengtsson Billing, född 1628 i Berg på Billingens nordsluttning i Västergötland. Denne fick 1654 Krigskollegii fullmakt att vara "artolleri- och faktoriskrivare" i Jönköping och den 26/ Krigskollegii fullmakt att vara faktor i Jönköping, emedan han förestått faktoriskrivaretjänsten "med särdeles flit och trohet och på det faktorie arbetet på den orten med så mycket större eftertryck härefter måtte kunna drivas". Lars Billing avled och gravsattes midsommardagen 1679 i egen murad grav i Jönköpings nyuppförda kyrka. Faktoriet drevs därefter av änkan Katarina Persdotter (Jöran Silvesterssons dotterdotter) med hjälp av äldste sonen Bengt Billing, vilken den 10 mars 1681 erhöll kunglig fullmakt på sysslan. Dunkehallaån visade sig ha ett för litet och för oregelbundet vattenflöde. Ibland måste driften helt läggas ned under sommaren. Bengt Billing fann, att Huskvarnaån hade mera vatten året om. Där fanns redan ett salpetersjuderi, och Billing föreslog år 1688 i ett brev till kungen, att man skulle flytta faktoriet dit. Framställningen avslogs först, men följande år blev Erik Dahlbergh landsshövding och han insåg riktigheten i Billings förslag. Nästa framställning bifölls därför av kungen den 27 april Redan den 2 oktober anmälde landshövdingen, att han inspekterat anläggningen och 1689 räknas som året för grundandet av Husqvarna Vapenfabrik. Det var först pipsmederna som flyttade från Jönköping till Huskvarna, låssmederna (den största gruppen) och stockmakarna var ännu 1720 kvar i Jönköping. När Bengt Billing hastigt avled den 28 april 1691, endast 32 år gammal, visade det sig att han stod i ansenlig skuld till Kronan. Balansen blev en fordran på änkan Maria Baumgardt och kunde inte avskrivas förrän även hon avlidit Huskvarnafallen Gatan med smedbostäder började byggas på Billings tid Efter Billings död 1691 vidtog ett intensivt intrigspel mellan Silvesterssons och hans mågar. Till slut gick tjänsten till Håkan Wetterhamn, som just kommit hem från en längre utrikes officerstjänst. En ambitiös start, ledde till att han adlades Ridderström, men sedan började han miss- Gunnar Tonnquist Sidan

14 sköta arbetet och efter ett tvegifte måste han lämna tjänsten ärelös. Affärerna var nu åter i oordning, varför faktorn Joachim Ehrenpreus år 1695 kallades till Jönköping från sin tjänst vid faktoriet i Norrtälje, där han ersattes av Bengt Billings yngre bror Peter Billing, förut arklimästare på Nya Älvsborg. Familjen Ehrenpreus, som på kvinnosidan hade anor från släkten Baaz. kom nu att dominera faktoriets verksamhet under lång tid. År 1732 delades arbetet upp mellan sonen Nils E. och mågen Jöns Wetterberg, men dessa avled 1738 resp. 1735, och yngste sonen Fredrik E blev faktor År 1737 privatiserades faktorierna, och vid Fredriks död 1794 ärvdes Huskvarna av kapten Göran Ehrenpreus, som följande år köpte faktoriet i Örebro för att flytta det till Huskvarna, samtidigt som det sista av verksamheten i Jönköping lades ned överlämnades ledningen till hovrättsfiskal Fredrik Ehrenpreus och Göran E:s svåger Nils Silfverskiöld var Stureätten ägare, därefter bildades Huskvarna Vapenfabriks AB med Wilhelm Tham som förste verkställande direktör. Eckersholm De förmögna borgarna hade inte bara hus i staden, utan även ett eller flera gods utanför denna. Köpmannen och kommissarien Peder Håkansson innehade Eckersholms säteri i Byarums socken strax söder om Stigamo, där vägarna söderut mot Värnamo och Växjö delar sig. Där drev han även ett järnbruk med malm från Taberg. Här avled Margareta Jöransdotter Stormhatt den 6 juli 1715, och kanske var det här som hennes föräldralösa barnbarn fick växa upp. Eckershollm i Byarum Huskvarna idag. K vid ån markerar smedbyn. Vid R i övre vänstra hörnet låg det gamla slottet Rumlaborg. Rumlaborg Den första kända befästningen av betydelse vid Vätterns södra del var Rumlaborg. Den nämns som gränsbefästning redan 1366, då det intas av Kung Albrekt, som gör det till centrum för Rumlaborgs län. Men redan 1389 tvingades Albrekt överlämna slottet till Drottning Margareta. År 1412 avsatte Kung Erik av Pommern underfogden Peter Anderson, som varit en av de värsta tyranner. Gunnar Tonnquist Sidan

15 Kullen över det gamla Rumlaborgs ruiner på en udde i Huskvarnaån är väl synlig från E4:an. År 1434 brändes slottet av Engelbrekts befrielsehär, men det återuppbyggdes sedan av kung Karl Knutsson (Bonde), belägrades 1464 av linköpingsbiskopen Kettil. Under smålänningarnas uppror mot Gustav Vasa 1529 misslyckades Jönköpings borgare med att intaga slottet byggdes borgen om för att stoppa en dansk krigshär. Under 1850-talet jämnades området ut till park med en överväxt kulle, som kan ses öster om E4, där denna korsar Huskvarna ån. Vägen genom A - till Huskvarnasonen Alf Henrikssons minne Gunnar Tonnquist Sidan

16