Livsmedelsverket 18 juni 2013 Internt ärendenr: Handläggare: Ulla Beckman Sundh, RN

Transkript

1 Livsmedelsverket 18 juni 2013 Internt ärendenr: Handläggare: Ulla Beckman Sundh, RN Beställarens namn: Zofia Kurowska, RG/KS Övergripande frågeställning Risker med Ocimum tenuiflorum L. i kosttillskottsprodukter. Specifika frågor/kommentarer Effekter på reproduktion har varit uppmärksammade vad gäller denna växt. Information om yttrandet. Detta är inte en komplett och uttömmande riskvärdering, utan en sammanfattande information om ett antal utvärderingar och studier som undersöker om det finns risker med att inta Ocimum tenuiflorum L. Sammanfattningen utgår från två utvärderingar dels EFSA Journal 2009; 7(9):280, Advise on the EFSA guidance document for the safety assessment of botanicals and botanical preparations intended for use as food supplements, based on real case studies., samt DTU, 2012; Risk assessment of Ocimum tenuiflorum L. DTU Fødevareinstituttet. Den senare utvärderingen är fokuserad på effekter på reproduktion. En litteratursökning har utförts, som är fokuserad på litteratur från 2008 och senare. När ingen annan referens anges så utgår informationen ifrån EFSA Journal Den litteratur som sammanfattas i detta dokument är studier över toxicitet som publicerats 2008 eller senare, samt tidigare studier i de fall de är av intresse vad gäller toxicitet av O.tenuiflorum. Latinskt namn Ocimum tenuiflorum L. (accepterat namn.) (The plant list ) Familj Lamiaceae Synonym(er) Ocimum sanctum L. Detta är den vanligaste synonymen som används ofta, inte minst i vetenskaplig litteratur, vilket är bra att känna till när sökningar görs. Trivialnamn, andra namn, andra språk (notera dock att det latinska, vetenskapliga, namnet som anges ovan är den enda benämning som identifierar arten) Helig basilika. Eng: holy basil, sacred basil. Hindi: tulsi. Geografiskt ursprung, växtsätt. Växten finns i tropiska och subtropiska delar av Asien och Norra Australien. Den odlas världen över. I Indien är den vanlig i trädgårdar och i odling. Växten är en ettårig, upprättväxande planta som kan bli cm hög. Använda växtdelar/beredning Blad. (Viss litteratur anger även att andra växtdelar (ex. stjälk, blomma, frö, rot), men blad tycks vara vanligast.)

2 Innehållsämnen Innehåll av olika komponenter kan variera mycket beroende på geografiskt ursprung och varieteter av växten, samt olika odlingsförhållanden. Blad: upp till 4,6% tanniner (ex.vis gallsyra, klorogensyra) och upp till 2% essentiell olja (WHO, 2002). Torkat blad: 2% av en pentacyklisk triterpenoid: ursolsyra ((3)-3-hydroxi-urs-12-en-28-oic acid) (Silva et al, 2008). Extrakt från blad: alkaloider, glykosider och saponiner. Även fenoliska ämnen. Detta är ej ytterligare specificerat. Okuminosid A och B och ocimarin, liksom flavoner och flavonderivat såsom apigenin och derivat. Essentiell olja (upp till 2% i blad, se ovan): upp till 62% eugenol, upp till 86% metyleugenol, upp till 42% alfa- och beta-caryofyllen (EFSA, 2009). 7-25% metylchavikol (estragol), 7-23% 1,8-cineol (eukalyptol) (Zheljazkov et al, 2008). Användning Växten har använts i Indien och närliggande områden inom Ayurveda under lång tid. Blad (färskt och torkat, bladjuice och dekokt från blad) har använts vid ett antal sjukdomstillstånd, exempelvis förkylning och hosta, bronkit och hudinfektioner, insektsbett och bett från skorpion och orm, hjärtsjukdom, diabetes. Dekokt av rot har använts mot malaria. Torkade löv har använts blandats med spannmål vid lagring, för att repellera insekter. (Pattanavak et al, 2010; Joseph&Nair, 2013) Blad har använts som krydda i thailändsk matlagning, möjligen är den växt som används en varietet av O.tenuiflorum. Toxikologiska data Enskilda substanser: Metyleugenol (4-allyl-1,2-dimetoxybensen). Substansen är genotoxisk och carcinogen. (NTP, 1998; Johnson et al, 2000; Scientific Committee, 2001a) Estragol (metylchavikol; 1-allyl-4-metoxybensen). Substansen är genotoxisk och carcinogen. (Scientific Committee, 2001b) Blad och preparationer från blad av Ocimum tenuiflorum L. Studier över genotoxicitet Extrakt från Ocimum tenuiflorum L. testades. Hela plantan extraherades med metanol, metanol avlägsnades och resten löstes i vatten som destillerades bort, varefter återstoden torkades för att sedan lösas upp i vatten. Enligt publikationen kombinerades sedan alkohol och vattenextraktet för att få önskad standardisering. Det framgår inte om det är det första metanolextraktet som använts, eller vad för alkoholextrakt som avses. Det slutliga extraktet standardiserades för ociglykosid-1 (>0,1 vikt%), rosmarinsyra (>0,2 vikt%) och två triterpener (oleanolsyra och urosolsyra) (>2,5 vikt). Det finns inte några uppgifter om innehåll eller mängder av andra ämnen i extraktet, vilket gör att det inte går att ha någon uppfattning om vilka, och hur mycket, av övriga aktiva substanser, ex.vis metyleugenol, som förekommer i växten, som kan återfinnas i extraktet. Detta extrakt testades i Ames test med och utan metabolisk aktivering, för kromosomaberrationer i CHO-K1-celler med och utan metabolisk aktivering, och dessutom gjordes mikrokärntest i CHO-K1- celler. Samtliga test anges vara gjorda enligt OECD guidelines. Samtliga tester gav negativt resultat, dvs extraktet visade inte tecken på genotoxicitet i de tester som gjordes. I ingen av testerna har dock nivån av testsubstansen nått doser som ger celltoxicitet, vilket inte ges någon förklaring till i redovisningen. Detta gör att det inte går att se om halten av extraktet varit tillräckligt hög för att det negativa resultatet ska vara tillförlitligt. Studien är inte tillräckligt väl redovisad, och det går inte att se om den är tillräckligt väl utförd, och det går inte heller att dra slutsatser om extraktets eventuella genotoxicitet. (Chandrasekaran et al, 2013)

3 Några andra studier över genotoxicitet av beredningar från O.tenuiflorum publicerade efter 2008 har inte hittats vid litteratursökning. Akut toxicitet I samma publikation som ovan (Chandrasekaran et al, 2013) redovisas en studie av akuttoxicitet där samma extrakt som användes för gentoxicitetsstudier har använts. Studien anges vara gjord enligt OECD guidelines. Honråttor gavs 5 g extrakt/kg kroppsvikt som engångsdos och observerades i 14 dagar. (Enligt den standardisering av extraktet som nämns ovan bör detta ex.vis motsvara >125 mg av oleanol- och urolosyra/kg kroppsvikt, jfr ovan.) Sedan avlivades råttorna och undersöktes patologiskt. Som resultat anges att inga kliniska tecken på avvikelser observerades och inga avvikande patologiska fynd gjordes. Resultaten är dock inte redovisade på ett sådant sätt att det går att göra en utvärdering av studien. Antal djur anges endast indirekt, och är antagligen 5 stycken i dosgruppen. Det framgår inte vad den kliniska observationen har avsett, inte heller vilka organ som undersökts patologiskt. Viktökning av doserade djur har angivits i tabell, men det finns inte någon information om kontrolldjur. Någon information om kontrollgrupp ges överhuvudtaget inte. Som nämnts ovan vid redovisningen av studierna över genotoxicitet, så är uppgifter om vilka substanser som kan återfinnas i extraktet bristfällig. Sammanfattningsvis är studien inte tillräckligt väl redovisad för att det ska gå att dra någon slutsats utifrån den. Någon annan toxicitetsstudie över beredningar från O.tenuiflorum som publicerats senare än 2008 har inte hittats vid litteratursökning. Studier som rör reproduktionstoxicitet Studier på albinokanin Könsmogna och visat fruktsamma albinokaniner, 5 hanar och 7 honor, gavs färska blad från O.tenuiflorum oralt (1g/kg kroppsvikt) två gånger i veckan i en månad. (En dosering med 1g/kg kroppsvikt varje dag testades men ledde till vaginalblödning hos hondjur, vilket medförde att blad endast gavs 2 ggr/vecka.) Kontrollgrupp bestod av 3 hanar och 3 honor. Tre djur från vardera kön från dosgrupp resp. kontrollgrupp avlivades och ovarier (äggstockar) och uterus (livmoder), testis (testiklar) och bitestiklar (epididymis) undersöktes histologiskt. De djur som fått blad från O.tenuiflorum uppvisade signifikanta förändringar i samtliga av de studerade organen, ex.vis degeneration av seminifert epitel och Sertoli celler i testis, ödem och i uterusväggen och ovarier i princip utan primära och sekundära folliklar. Fertiliteten hos de återstående 2 hanarna och 4 honorna testades och ledde inte till någon dräktighet vid parning omedelbart efter dosering med O.tenuiflorum. När djuren parades en månad efter doseringens avslutande ledde detta till dräktighet som resulterade i ungar. (Rehunandan et al, 1997) Grupper om 10 kaninhanar som vägde mellan 1,5 och 2,5 kg fick 0g (kontroll) respektive 2g färska blad (bladgrupp) från O.tenuiflorum per dag i 30 dagar. Bladgruppen hade signifikant (p<0,001) lägre spermieantal än kontrollgruppen. I bladgruppen uppmättes också signifikant ökad testosteronhalt i serum jämfört med kontrollgruppen (>1500 ng/dl hos bladgrupp resp. 304 ng/dl hos kontrollgrupp). (Sethi et al, 2010) Studier på råtta Hanråttor (5 per grupp) gavs dagligen antingen propylenglykol (kontrollgrupp) eller 250 mg/kg kroppsvikt och dag av ett bensenextrakt av torkade blad från O.tenuiflorum löst i propylenglykol (dosgrupp) i 48 dagar. Ytterligare två grupper av råttor fick extraktet i 48 dagar och hade sedan en återhämtningsperiod på 8 respektive 16 dagar. De djur som fick extrakt hade signifikant lägre spermieantal, lägre spermiemotilitet, hastigheten med vilken spermierna förflyttade sig var lägre och andelen avvikande/onormala spermier var högre jämfört med kontroll. Effekterna var reversibla och

4 återgick till att vara jämförbara med kontroll efter 16 dagars återhämtningsperiod. (Ahmed et al, 2002) Grupper om 10 hanråttor fick dagligen i 48 dagar antingen 1 ml propylenglykol (kontroll) eller 250 mg/kg kroppsvikt och dag av ett bensenextrakt av torkade blad från O.tenuiflorum löst i propylenglykol. Från varje grupp användes 5 råttor till fertilitetsförsök och dessa hanråttor parades med honor. De honor som parats med de hanar som fått extrakt från blad av O.tenuiflorum uppvisade inga implantat av foster. Bitestiklar (epididymis) från de hanråttor som inte användes till fertilitetsförsök undersöktes histologiskt och visade histologiska skillnader jämfört med kontroll. (Ahmed et al, 2009) Studier på möss En grupp på 10 hanmöss fick vattenextrakt gjort på blad av O.tenuiflorum via sond, 0,5 g/kg kroppsvikt och dag i 15 dagar, och en kontrollgrupp på 10 djur fick motsvarande mängd rent vatten. Hos de möss som fått bladextrakt var serumhalt av tyroxin (T4) signifikant lägre än för kontrollgrupp, medan halt av trijodtyronin (T3) inte skiljde sig från kontroll. Relativa organvikter var ökade för testiklar, sädesblåsa (vesicula seminalis), sädesledare (vas deferens), bitestiklar (epididymis) och Cowpers körtlar hos de möss som fått bladextrakt. Några andra undersökningar utfördes ej. (Panda&Kar, 1998) Sammanfattning av reproduktionsstudierna De studier som finns, och som behandlar effekter på reproduktion och könsorgan hos försöksdjur, visar att oralt intag av färska blad liksom av extrakt från blad av O.tenuiflorum ger försämrad spermiefunktion och sänkt spermietal hos handjur samt histologiska förändringar i könsorgan hos både han- och hondjur, vilket lett till (reversibel) infertilitet i djurförsök. Vilken eller vilka substanser som kan vara orsak till dessa effekter är inte känt, inte heller vilka mekanismer som kan ligga bakom effekterna. Slutsatser För Ocimum tenuiflorum L., liksom för många växter finns det bara ett fåtal vetenskapliga studier som undersöker farmakologiska och toxikologiska effekter, och av dessa är det få som är tillräckligt väl utförda för att ge information som är användbar som underlag vid en riskbedömning. EFSA har i sin utvärdering (2009) uttryckt att det saknas studier om växten och beredningar från växten, och nämner specifikt adekvata reproduktionstudier, studier som undersöker effekt på sköldkörtelns (tyroideas) funktion samt studier som rör gentoxicitet. Det saknas studier över genotoxicitet av O.tenuiflorum och beredningar av växten som kan ligga till grund för en bedömning av växtens genotoxiska potential. Det saknas studier över subkronisk eller kronisk toxicitet samt över reproduktionstoxicitet, som kan användas för att fastställa eller föreslå en säker intagsnivå. De studier som finns, och som behandlar effekter på reproduktion och könsorgan hos försöksdjur, visar att oralt intag av färska blad liksom av extrakt från blad av O.tenuiflorum ger försämrad spermiefunktion och sänkt spermietal hos handjur samt histologiska förändringar i könsorgan hos både han- och hondjur, vilket lett till (reversibel) infertilitet i djurförsök. Intag av Ocimum tenuiflorum L. och beredningar av växten kan ge allvarliga hälsoeffekter. Det är inte känt vid vilken intagsnivå sådan effekter kan börja uppträda. Det och det går därför inte att fastställa en nivå som skulle kunna utgöra en säker intagsnivå.

5 Referenser Ahmed M, Ahamed RN, Aladakatti RH, Ghoseawar MG J Basic Clin Physiol and Pharmacol 13: Reversible anti-fertility effect of benzene extract of Ocimum sanctum leaves on sperm parameters and fructose content in rats. Ahmed M, Ahamed RN, Aladakatti RH J Basic Clin Physiol and Pharmacol 20: Effect of benzene extract of Ocimum sanctum leaves on cauda epididymis of albino rats. Chandrasekaran CV, Srikanth HS, Anand MS, et al Hum Exp Toxicol, Feb 19, E-pub ahead of print. Evaluation of the mutagenic potential and acute oral toxicity of standardized extract of Ocimum sanctum (OciBestTM). DTU Risk assessment of Ocimum tenuiflorum L., DTU Fødevareinstituttet. EFSA Journal (9):280, Advise on the EFSA guidance document for the safety assessment of botanicals and botanical preparations intended for use as food supplements, based on real case studies. Johnson, J.D., Ryan J., Toft J. D., Graves S. W., Hejtmancik, Cunningham M. L., Herbert R. and Abdo K. M., Two-Year Toxicity and Carcinogenicity Study of Methyleugenol in F344/N Rats and B6C3F1 Mice. J. Agric. Food Chem., 48, Joseph B, Nair VM British J of Pharmaceutical Research 3(2): Ethanopharmacological and phytochemical aspects of Ocimum sanctum Linn the elixir of life. NTP (National Toxicology Program), Toxicology and carcinogenesis studies of methyleugenol (CAS No ) in F344/N rats and B6C3F1 mice (gavage studies). DRAFT NTP-TR-491; NIH Publication No Panda S, Kar A Pharmacological research 38: Ocimum sanctum leaf extract in the regulation of thyroid function in the male mouse. Pattanavak P, Behera P, Das D, Panda SK Pharmacog Rev,4(7): Ocimum sanctum Linn. A reservoir plant for therapeutic applications: An overview. Reghunandan R, Sood S Reghunandan V, et al Biomedical Research 8: Effects of feeding Ocimum sanctum (tulsi) leaves on fertility in rabbits. Scientific Committee. 2001a. Scientific Committee. 2001b. Sehti J, Yadav M, Sood S, et al Int J of Ayurveda Res 1(4): Effect of tulsi (Ocimum sanctum Linn.) on sperm count and reproductive hormones in male albino rabbits. Silva MGV, Vieira IGP, Mendes FNP, et al Molecules 13: Variation of ursolic acid content in eight Ocimum species from northeastern Brazil. The Plant List, a working list of all plant species.