Kommungruppsindelning REVIDERING AV SVERIGES KOMMUNER OCH LANDSTINGS KOMMUNGRUPPSINDELNING

Transkript

1 Kommungruppsindelning 2011 REVIDERING AV SVERIGES KOMMUNER OCH LANDSTINGS KOMMUNGRUPPSINDELNING 1

2 2

3 Förord Denna rapport är den första som beskriver de kommungruppsindelningar, som Svenska Kommunförbundet och nu senast Sveriges Kommuner och Landsting har gjort under åren 1988 till I rapporten ges en noggrann redovisning av den nya, 2011 års indelning, och en mer översiktlig genomgång av de tidigare kommungruppsindelningarna. Rapporten är utarbetad på förbundets statistiksektion av Monir Dastserri och Kenneth Åhlvik. Vi vill rikta ett särskilt tack till Gunilla Sandberg, Bo Justusson, Jan Svensson och Johnny Sehlin på SCB, som tog fram det statistiska underlaget till rapporten. Ett stort riktas också tack till förbundets expertgrupp, sammansatt av medarbetare från flera avdelningar: Lennart Tingvall, Hans Ekholm, Per Sandgren, Björn Sundström och Niclas Johansson. De har alla bidragit med värdefulla synpunkter och fakta. Stockholm i oktober 2010 Stefan Ackerby Avdelningen för ekonomi och styrning Statistiksektionen 3

4 4

5 Sammanfattning Svenska Kommunförbundet (SK) gjorde år 1988 för första gången en kommungruppering, som delade in alla Sveriges kommuner i åtta homogena grupper. Grupperingen gjordes utifrån befolknings- och näringsstruktur och användes i många olika sammanhang för statistiska redovisningar, jämförelser och analysarbeten, i vilka ett regionalt perspektiv var viktigt. Därefter har SK ungefär var femte år reviderat indelningen utifrån de förändringar som har skett i befolknings- och näringsstrukturen. Senast gjordes revideringen år 2005 och i denna rapport redovisas resultatet av revisionen av denna indelning, d.v.s års kommungruppsindelning. Den nya kommungruppsindelningen för 2011 innehåller tio kommungrupper istället för de nio som fanns i 2005 års indelning. Två grupper är helt nya: Förortskommuner till större städer samt Turism- och besöksnäringskommuner. De tre grupperna med övriga kommuner, som i 2005 års indelning omfattar 102 kommuner har tagits bort och ersätts av två nya grupper: Kommuner i tätbefolkad region och Kommuner i glesbefolkad region. I dessa två grupper har hänsyn inte enbart tagits kommunens invånarantal utan även, som namnen anger, till om kommunen tillhör en tät- eller glesbefolkad region. Här nedan redovisas de tio grupperna som ingår i indelningen 2011 med antal kommuner som ingår i respektive grupp och en kort beskrivning grupperna: 1. Storstäder (3 kommuner) Kommuner med en folkmängd som överstiger invånare. 2. Förortskommuner till storstäder (38 kommuner) Kommuner där mer än 50 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon annan kommun. Det vanligaste utpendlingsmålet ska vara någon av storstäderna. 3. Större städer (31 kommuner) Kommuner med invånare samt en tätortsgrad överstigande 70 procent. 4. Förortskommuner till större städer (22 kommuner) Kommuner där mer än 50 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i en annan kommun. Det vanligaste utpendlingsmålet ska vara någon av de större städerna i grupp Pendlingskommuner (51 kommuner) Kommuner där mer än 40 procent av nattbefolkningen pendlar till en annan kommun. 5

6 6. Turism- och besöksnäringskommuner (20 kommuner) Kommuner där antalet gästnätter på hotell, vandrarhem och campingar överstiger 21 nätter per invånare eller där antalet fritidshus överstiger 0,20 fritidshus per invånare. 7. Varuproducerande kommuner (54 kommuner) Kommuner där 34 procent eller mer av nattbefolkningen mellan 16 och 64 år är sysselsatta inom tillverkning och utvinning, energi och miljö samt byggverksamhet enligt Svensk Näringsgrensindelning (SNI2007). 8. Glesbygdskommuner (20 kommuner) Kommuner med en tätortsgrad understigande 70 procent och mindre än åtta invånare per kvadratkilometer. 9. Kommuner i tätbefolkad region (35 kommuner) Kommuner med mer än personer inom en radie på 112,5 kilometer. 10. Kommuner i glesbefolkad region (16 kommuner) Kommuner med mindre än personer inom en radie på 112,5 km. 6

7 Innehåll Sammanfattning...5 Inledning...9 Bakgrund...9 Syfte...9 Tidigare indelningar Kommungruppsindelningen Kommungruppsindelningen Kommungruppsindelningen Kommungruppsindelningen Vägen till 2011 års kommungruppsindelning Behovet av en revision Uppläggning av revisionsarbetet Metodik Variabler Framskrivning av 2005 års indelning med data från Nya variabler samt nya gränsvärden för de gamla kriterierna Nya variabler Nya gränsvärden för variabler i den gällande indelningen De nya kommungrupperna Kommungruppsindelningen Bilaga 1: Variabeldefinitioner: Bilaga 2. Test av kommungruppskriterier

8 8

9 Inledning Bakgrund Regionala analyser har förekommit i de svenska långtidsutredningarna sedan 1970-talets början. En första gruppering av Sveriges kommuner gjordes första gången i långtidsutredningen 1987 av dåvarande Svenska Kommunförbundet i syfte att analysera de regionala konsekvenserna av den framtida nationella utvecklingen. Ett urval av 70 kommuner, motsvarande cirka en fjärdedel av landets kommuner, och med i det närmaste hälften av landets befolkning, grupperades i nio kommungrupper. Kriterier för grupperingen var en kombination av folkmängd, näringsstruktur och gleshet. År 1988 beslutade Svenska Kommunförbundets programberedning inför översynen av statsbidrag att denna gruppering skulle utvidgas till att omfatta alla de dåvarande 284 kommunerna. Grupperingen har sedan dess använts i många olika sammanhang för statistiska redovisningar, jämförelser och analysarbeten, i vilka ett regionalt perspektiv var viktigt. Den senaste revideringen gjordes år Det är av stor vikt att grupperingen ajourhålles för att bibehålla aktualiteten med avseende på de strukturella förändringar som samhällsutvecklingen genererar. Dåvarande Svenska Kommunförbundet har därför reviderat grupperingen ungefär var femte år utifrån förändringar i befolknings- och näringsstrukturen. Syfte Syftet med denna rapport är både att ge en översikt över de tidigare indelningarna och att redovisa den revision av 2005 års kommungruppsindelning som har gjorts under 2010 och som träder i kraft 1 januari

10 Tidigare indelningar Kommungruppsindelningen 1988 Svenska Kommunförbundet gjorde år 1988 för första gången en kommungruppering, som delade in alla Sveriges kommuner i åtta homogena grupper. Indelningen utgick från den indelning som togs fram i samband med 1987 års långtidsutredning. Kriterierna för respektive kommungrupp var en kombination av folkmängd, tätortsgrad, näringsstruktur och gleshet. De variabler som ligger till grund för denna indelning hämtades bland annat från tätortsgrad och näringsstruktur samt från folk- och bostadsräkningarna FoB80 och FoB85. Kommungrupper 1988 Antal Kriterium 1. Storstäder 3 Kommuner med en folkmängd som överstiger invånare. 2. Förortskommuner 36 Kommuner som är förort till storstad 3. Större städer Medelstora städer Bruksorter Normalkommuner Glesbygdskommuner Landsbygdskommuner 36 Kommuner med mer än 75 procent täthetsgrad sam mer än invånare. Kommuner med mer än 75 procent täthetsgrad samt mellan och invånare. Kommuner med mer än 80 procent täthetsgrad samt färre än invånare och en stor industrisektor med ett dominerande företag. Kommuner med tätortsgrad mellan procent samt mer än invånare Kommuner med mindre än 70 procent tätortsgrad samt med mindre än fem invånare per km 2. Kommuner med mindre än 60 procent tätortsgrad och med stor jord- och skogsbrukssektor. 10

11 Kommungruppsindelningen 1993 Under perioden 1988 till 1993 tillkom två nya kommuner, Gnesta och Trosa. Antalet kommuner blev då 286. I 1993 års revidering utökades antalet grupper från åtta till nio och Bruksort utgick som egen grupp och ersattes av gruppen Industrikommuner. Gruppen Normalkommuner som bestod av 100 kommuner och fanns med i 1988 års indelning var från början en restgrupp, som återstod när de övriga grupperna av karakteristiska kommuner hade sorterats bort. De flesta kommuner som tillhörde denna grupp fördelades mellan två nya grupper Övriga större kommuner respektive Övriga mindre kommuner. De variabler som användes i denna indelning var folkmängd, tätortsgrad, befolkningstäthet (invånare per kvadratkilometer) och näringsstruktur. Uppgifterna om folkmängd, tätortsgrad och näringsstruktur hämtades från 1990 års folk- och bostadsräkning (FoB90). Kommungrupper 1993 Antal Kriterium 1. Storstäder 3 2. Förortskommuner Större städer Medelstora städer Industrikommuner Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner 35 Kommun med en folkmängd som överstiger invånare. Förortskommun till storstad med utpendling övertingande 50 procent av den förvärvsarbetande befolkningen eller över 25 procent utpendling till Storstad. Kommun med tätortsgrad över 70 procent, med minst invånare samt med mindre än 40 procent sysselsatta inom industri. Kommun med tätortsgrad över 70 procent, med och invånare samt mindre än 40 procent sysselsatta inom industri. Kommun med mer än 40 procent sysselsatta inom industri och som ej är glesbygdskommun. Kommun med tätortsgrad under 70 procent, med mer än 8,7 procent sysselsatta inom jord- och skogsbruk och som ej är glesbygdskommun. Kommun med mindre än fem invånare per km 2 och mindre än invånare. Övriga kommuner med till invånare. Övriga kommuner med mindre än invånare. 11

12 Kommungruppsindelningen 1999 Tre nya kommuner tillkom under perioden 1993 och 1999, Bollebygd, Lekeberg och Nykvarn och antalet kommuner blev 289. Under våren 1998 gjordes en översyn av grupperingen. Tre förslag togs fram och presenterades för en referensgrupp med representanter från bland annat Socialstyrelsen, Inrikesdepartementet, Skolverket och SCB. Det slutgiltiga alternativet till ny kommungruppering 1999 innebar att den 1993 års indelning bibehölls med uppdaterade variabelvärden. Gränsvärdena var desamma som tidigare med undantag för landsbygdskommunerna. Där sänktes gränsen för andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk från 8,7 procent till 6,4 procent. Den nya indelningen innebar att 30 kommuner bytte grupp. Kommungrupper 1999 Antal Kriterier 1. Storstäder 3 2. Förortskommuner Större städer Medelstora städer Industrikommuner Landsbygdskommuner Glesbygdskommuner Övriga större kommuner Övriga mindre kommuner 42 Kommun med en folkmängd som överstiger invånare. Kommun där mer än 50 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon annan kommun. Det vanligaste utpendlingsmålet skall vara en storstad. Kommun med invånare samt mindre än 40 procent av nattbefolkningen sysselsatta inom industri. Kommun med till invånare, med tätortsgrad över 70 procent samt mindre än 40 procent av nattbefolkningen sysselsatta inom industri. Kommun med mer än 40 procent av nattbefolkningen sysselsatt inom industri och som ej är glesbygdskommun. Kommun med mer än 6,4 procent av nattbefolkningen sysselsatt inom jordoch skogssektorn och som ej är glesbygdskommun samt tätortsgrad mindre än 70 procent Kommun med mindre än fem invånare per km 2 och mindre än invånare. Övriga kommuner med till invånare. Övriga kommuner med mindre än invånare. 12

13 Kommungruppsindelningen 2005 Den stora förändringen i kommungruppsindelningen under perioden 1988 till 2005 skedde i samband med 2005 års revidering. Kommungrupperna Medelstora städer samt Landsbygdskommuner utgick från indelningen. Gruppen Pendlingskommuner tillkom och istället för två grupper med övriga kommuner bildades tre grupper med övriga kommuner baserat på folkmängd. Totalt blev det 102 övriga kommuner. När det gäller ordningen i grupperingen flyttades gruppen Glesbygdkommuner upp i hierarkin och hamnade på femte plats istället för på sjunde plats. Gränsvärdena för att klassificera glesbygdkommunerna ökades från fem till sju invånare per kvadratkilometer. I denna gruppering togs större hänsyn till regionförstoring och växande funktionella arbetsmarknader genom ökad användning av pendlingsbegreppet. Antalet kommuner utökades 2003 med en kommun, Knivsta, vilket gav dagens 290 kommuner. Kommungrupper 2005 Antal Kriterier 1. Storstäder 3 2. Förortskommuner Större städer 27 Kommuner med mer än invånare. Kommun där mer än 50 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon annan kommun. Det vanligaste utpendlingsmålet skall vara någon av storstäderna. Kommun med invånare samt en tätortsgrad överstigande 70 procent. 4. Pendlingskommuner Glesbygdskommuner 39 Kommun där mer än 40 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon annan kommun. Kommun med mindre än sju invånare per km 2 och mindre än invånare. 6. Varuproducerande kommuner 7. Övriga kommuner mer än invånare 8. Övriga kommuner mellan invånare 9. Övriga kommuner mindre än invånare Kommun med mer än 40 procent av nattbefolkningen mellan 16 och 64 år, anställda inom varutillverkning och industriell verksamhet. (SNI92) Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och har mer än invånare. Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och har till invånare. Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och har mindre än invånare. 13

14 Vägen till 2011 års kommungruppsindelning Behovet av en revision Inför den nya revideringen av kommungruppsindelningen gav Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) SCB i uppdrag att undersöka i vilken utsträckning den nuvarande kommungruppsindelningen används, vilka brister som finns i grupperingen samt vilka önskemål som finns hos olika användare av indelningen. SCB:s kartläggning visade att indelningen är välkänd och har en bred användning bland myndigheter, universitetet och intresseorganisationer. Bland myndigheterna är SCB den myndighet som flitigast använder indelningen. Den används på flera sätt, bl.a. i SCB:s statistiska databaser, i några av de större statistikprodukterna: ULF - undersökningarna av levnadsförhållanden, befolkningsstatistiken, HUT - hushållens utgifter, HEK - hushållens ekonomi, kommunalskattestatistiken, räkenskapssammandraget för kommuner, barnstatistik, rapporten Välfärdsstatistik i urval och i SM för Regionala räkenskaper. Andra myndigheter som använder SKL:s indelning är Socialstyrelsen, Skolverket, Statens folkhälsoinstitut, SIKA m.fl. Indelningen är också känd på universitetet och används av forskare och studenter i urvalsförfarandet när representativa urval av kommuner för olika studier ska göras. SCB:s kartläggning har också visat att användarna värdesätter att indelningen är aktuell. De är därmed positiva till regelbundna uppdateringar, men de inte bör ske alltför ofta. Det viktiga vid revideringarna är att i god tid informera om vad som kommer att förändras. Det har framkommit flera önskemål om förändringar av den indelning som finns idag. I 2005 års indelning finns tre olika Övriga grupper, som enbart baseras på befolkningsstorlek. De omfattar totalt 102 kommuner. Den viktigaste synpunkten som har framkommit i kartläggningen är just att minska antalet övriga kommuner. Det fanns också önskemål 14

15 om att höja gränsen för gruppen Större städer från invånare till invånare. Uppläggning av revisionsarbetet En arbetsgrupp bildades på SKL bestående av de personer som hade ansvar för tidigare kommungruppsindelningar samt SCB:s experter både på metod och regionala indelningar. Arbetsgruppen kom fram till att ge SCB i uppdrag att: 1. sammanställa det dataunderlag som behövs för de nya beräkningarna 2. undersöka hur resultatet blir när den nu rådande modellen uppdateras med aktuella data 3. undersöka en alternativ modell för varu-/tjänsteproducerande kommuner 4. undersöka en alternativ modell för gruppen övriga kommuner som bygger på regionalt befolkningsunderlag (RB), tätortsgrad och invånardistans 5. undersöka en modell för turism- och besöksnäring Metodik Det finns avancerade statistiska metoder för att gruppera kommunerna i olika grupper, men vi har använt samma grupperingsmetodik för den nya indelningen, som för den befintliga, d.v.s. att kommunerna ska grupperas efter ett kriterium i taget. Det är alltså av avgörande betydelse i vilken ordning de olika kommunerna får sin grupptillhörighet. Många kommuner uppfyller kriterierna för flera av grupperna och skulle i princip kunna tillhöra mer än en grupp. Grupperna är därför hierarkiskt ordnade. Först kontrolleras om den aktuella kommunen uppfyller kriterierna i grupp 1, om den gör det får den ingå i den gruppen och läggs åt sidan och ingår inte i den vidare bearbetningen. Om kommunen inte uppfyller kriterierna i grupp 1 går man vidare och kontrollerar om kriterierna i grupp 2 uppfylls o.s.v. Som exempel kan nämnas att 37 kommuner uppfyller kriteriet för att tillhöra gruppen Glesbygdskommuner men endast 19 av dessa återstår när kriterierna högre upp i hierarkin genomlöpts. Ett ytterligare kriterium är att antalet kommuner i grupperna inte får vara mindre än tio, samma kriterium gällde för tidigare års grupperingar. Kommungruppen Storstäder som i tidigare indelningar endast bestått av tre kommuner är och kommer att vara ett undantag även i denna revision. En annan viktigt aspekt i revideringsarbetet, både denna gång och i de tidigare revideringarna, är att kommunerna skall grupperas så att skillnaderna för de olika variablerna inom grupperna är små, medan de mellan grupperna är stora. För att testa skillnaderna har vi använt oss av variansanalys, en statistisk metod som används för att undersöka skillnader i medelvärde mellan fler än två grupper. 15

16 Variabler Dataunderlaget kommer från SCB:s olika databaser, förutom uppgifterna om det regionala befolkningsunderlaget som kommer från SKL. Nedanstående variabler har använts i arbetet: 1. total befolkning avseende samt total befolkning i tätort avseende antal förvärvsarbetande: personer som är år och är folkbokförda i respektive kommun avseende antal förvärvsarbetande: personer som är år och är folkbokförda i annan kommun än den kommun de bor i. 5. antal förvärvarbetande: personer som är år och är folkbokförda i respektive kommun och är sysselsatta inom varuproduktion 6. uppgift om största utpendlingskommun avseende antal övernattningar på hotell, vandrarhem och campingplatser avseende antal fritidshus avseende regionalt befolkningsunderlag, avseende 2008 Framskrivning av 2005 års indelning med data från 2008 SCB testade 2005 års indelning genom att uppdatera den med data avseende kommuner bytte då grupptillhörighet. Antalet övriga kommuner mindre än minskade från 31 år 2005 till 17 med data för år De flesta av dem, 12 stycken, hamnade i gruppen Pendlingskommuner. De största förändringarna i enskilda grupper visade sig vara att antalet kommuner i grupp 4 Pendlingskommuner ökade från 41 till 72 stycken och antalet kommuner i grupp 6 Varuproducerande kommuner minskade från 40 till 21 stycken. Den stora minskningen av gruppen varuproducerande kommuner beror på de förändringarna som har skett i näringsstrukturen. Tjänstesektorn har vuxit relativt mycket under de senaste åren och industrin köper allt mer av sin stödverksamhet från tjänstesektorn. Befolkningens attityder till pendling har också förändrats, vilket har gjort att det har blivit vanligare att pendla större avstånd än tidigare. Att det blir så stora förändringar i den befintliga indelningen när den uppdateras med data från 2008 samt att det fortfarande är 88 kommuner i grupperna Övriga kommuner visar att det inte går att nöja sig med en uppdatering av dataunderlaget. En större förändring i den gällande indelningen är alltså nödvändig. 16

17 Kommungruppering data Storstäder 2. Förortskommuner 3. Större städer 4. Pendlingskommuner 5. Glesbygdkommuner 6. Varuproducerande kommuner 7. Övr. kommuner med mer än inv. 8. Övr. kommuner, inv. 9. Övr. kommuner med mindre än inv. Totalt Tabell 1. Jämförelse mellan 2005 års indelning och samma indelning med nya data. Nuvarande kommungruppering data Storstäder Förortskommuner Större städer Pendlingskommuner Glesbygdskommuner Varuproducerande kommuner 7. Övriga kommuner med mer än inv. 8. Övriga kommuner, inv. 9. Övriga kommuner mindre än inv Totalt Källa: SCB Nya variabler samt nya gränsvärden för de gamla kriterierna Här redovisas de förändringar för de olika kriterierna i den gällande indelningen, som föreslogs av SCB tillsammans med SKL:s interna expertgrupp. I förslaget fanns också tre nya variabler som skulle undersökas i samband med revideringsarbetet, bl.a. för att minska antal övriga kommuner. Gränsvärdena för de olika variablerna är beräknade utifrån följande villkor: - antalet kommuner som uppfyller respektive variabelkriterium skall ligga mellan 10:e och 30:e percentilerna - de nya gränsvärdena ska inte skilja sig väsentligt från gamla gränsvärden i de fall samma variabel används - kommuner som ingår i respektive kommungrupp skall ha ett värde på huvudvariabeln som överstiger den övre kvartilen Nya variabler Ett antal nya variabler har undersökts för detta arbete. Tre av dem; regionalt befolkningsunderlag; antal övernattningar på hotell, vandrarhem 17

18 och campingplatser per invånare samt antal fritidshus per invånare, kom att användas för revideringen av 2005 års indelning, några som exempelvis invånardistans 1 lades åt sidan. 1. Regionalt befolkningsunderlag Med regionalt befolkningsunderlag avses antal boende i en cirkel med centralorten som mittpunkt och en radie på 112,5 km. Begreppet användes i rapporten Färre kommuner, Om små kommuners problem och utmaningar som togs fram av SKL och Finansdepartementet på uppdrag av Ansvarskommittén. Begreppet användes för att klassa små kommuner i ett antal grupper. Anledningen till att man valde denna variabel för gruppering är att ett avstånd på mil av många uppfattas som ett maximalt pendlingsavstånd för dagliga arbetsresor. Befolkningsunderlaget ger således en indikation på arbetskraftstillgång inom ett rimligt pendlingsavstånd. Gränsvärdet för huruvida en kommun ska föras till täteller glesbefolkad region sattes till personer. Figur 1. Fördelningen för kommuner avseende regionalt befolkningsunderlag. Referenslinjen visar gränsvärdet för regionalt befolkningsunderlag, personer. 1 Utgörs av medelvärdet av avståndet från varje person till varje annan person, alternativ medelvärde av alla personers avstånd till medelpunkten i kommunen. 18

19 Fördelningen i figuren ovan visar att det finns en stor spridning mellan kommunerna när det gäller regionalt befolkningsunderlag. Tjugofem procent av dem, d.v.s. 72 kommuner, har mindre än invånare inom en cirkel med centralorten som mittpunkt och en radie på 112,5 km. 2. Antal övernattningar på hotell, vandrarhem och campingplatser per invånare Ett stort problem med 2005 års kommungruppsindelning är det stora antalet övriga kommuner. En del av lösningen på det problemet visade sig turism- och besöksnäringens ökade betydelse vara. I många kommuner betraktas numer denna näring, som en viktig inkomstkälla och därför beslöts att införa en ny grupp med turism- och besöksnäringskommuner. Enligt OECD 2 omfattar turism människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften som inte rör utövandet av ett avlönat arbete på den besökta orten. Denna definition används också av Tillväxtverket, som har ansvar över statistiken för turism i Sverige. Gränsen för att definieras som turism- och besöksnäringskommun satts till mer än 21 gästnätter på hotell, vandrarhem och camping per invånare. Figur 2. Spridningen mellan kommunerna när det gäller antal gästnätter på hotell, vandrarhem och camping per invånare. Referenslinjen visar gränsvärden för antal fritidshus per invånare. 2 The OECD Glossary of Statistical Terms ( 19

20 Gränsvärdet 21 valdes utifrån spridningen i antal övernattningar på hotell, vandrarhem och campingplatser per invånare mellan kommunerna. Diagrammen visar att cirka 94 procent av kommunerna, motsvarande 272 kommuner, har färre än 21 övernattningar per invånare eller omvänt, det är endast 18 kommuner som har fler än 21 övernattningar per invånare. 3. Antal fritidshus per invånare En annan variabel som används för att definiera en kommun som turismoch besöksnäringskommun är antalet fritidshus per kommuninvånare. För detta kriterium sattes gränsen till mer än 0,20 fritidshus per invånare (räknat som taxeringsenheter med typkod 221). Figur 3. Spridningen mellan kommunerna när det gäller antal fritidshus per invånare, referenslinjen visar gränsvärdet, 0,20, för antal fritidshus per invånare. 93 procent av kommunerna, motsvarande 269 kommuner, har mindre än 0,20 fritidshus per invånare. Nya gränsvärden för variabler i den gällande indelningen 1. Varuproduktion Tjänstesektorn har vuxit relativt mycket i Sverige under de senaste åren. Industrin överlämnar allt mer av sin stödverksamhet till tjänstesektorn, som städning, marknadsföring, finansförvaltning m.m. För att kompensera för detta har gränsen för att en kommun ska klassas som varuproducerande, sänkts från 40 procent till 34 procent sysselsatta inom varuproduktionen (tillverkning och utvinning, energi och miljö, byggverksamhet) enligt SNI Uppgifterna i 2005 års indelning är enligt SNI

21 2. Tätortsgrad En tätort definieras som sammanhängande bebyggelse med högst 200 meter mellan husen och minst 200 invånare. Täthetsgraden definieras som andel personer av kommunens invånare som bor i någon av kommunens tätorter. Bergs kommun har landets lägsta tätortsgrad med 29,6 procent. I den revidering av 2005 års indelning, som gjordes med uppgifter från 2008, har en tätortsgrad mindre än 70 procent använts för att klassa kommunerna i glesbygdskommuner. Detta kriterium fanns inte i den 2005 års indelning. 3. Befolkningstäthet Befolkningstäthet är ett mått på hur tätbefolkat ett geografiskt område är. Den vanliga enheten är invånare per kvadratkilometer. I början av 2005 hade Sverige omkring 20 invånare per kvadratkilometer vilket kan jämföras med jordens genomsnittliga befolkningstäthet som var omkring 48 invånare per kvadratkilometer vid samma tidpunkt. I de tidigare indelningarna var gränsen för att klassa en kommun som glesbyggd sju invånare per kvadratkilometer. Med de nya siffrorna och gränsen sju invånare per kvadratkilometer hamnade Kinda kommun i gruppen glesbygdskommuner, vilket expertgruppen ansåg olämpligt. I slutförslaget höjdes därför gränsen från sju till åtta invånare per kvadratkilometer. SCB prövade i ett av sina förslag att inte använda sig av kriteriet befolkningstäthet, vilket ledde till att ett flertal kommuner i södra Sverige hamnade i gruppen Glesbygdskommuner, på grund av detta bedömdes kriteriet befolkningstäthet som nödvändigt. 21

22 De nya kommungrupperna 2011 Det slutliga förlaget till ny kommungruppsindelning innehåller tio kommungrupper i stället för som tidigare nio. Gruppen Förortskommuner till större städer samt Turism- och besöksnäringskommuner har tillkommit. De tre grupperna med övriga kommuner som i 2005 års indelning omfattas av 102 kommuner har tagits bort och istället har två nya kommungrupper tillkommit, Kommuner i tätbefolkad region och Kommuner i glesbefolkad region. Fördelen med kriteriet för tätbefolkad region är att det, förutom befolkningsstorlek, även tar hänsyn till kommunens arbetskraftstillgång inom rimligt pendlingsavstånd, d.v.s mil. Att minska antalet kommuner i grupperna Övriga kommuner var en viktig del i revideringsarbetet. I och med att en ny kommungrupp Turism- och besöksnäringskommuner skapades, samt att man ändrat kriterierna för grupperna Övriga kommuner och ersatt dem med två nya kommungrupper finns det inga kommuner som klassas som övriga kommuner i den kommande indelningen. SCB tar fram inkvarteringsstatistik på uppdrag av Tillväxtverket. Statiken visar att antalet övernattningar på hotell, stugbyar och vandrarhem mellan 2000 och 2009 ökade från knappt 26 miljoner till 32 miljoner. De utländska turisterna har ökat med tre procent mellan 2008 och 2009 Antalet övernattningar på hotell m.m. var närmare 12,9 miljoner I takt med att turismen i Sverige ökar, ökar även sysselsättningen inom turism- och besöksnäringen. Mellan åren 2000 och 2008 ökade antalet sysselsatta med drygt 20 procent. Detta kan jämföras med att den totala sysselsättningen i Sverige ökade med cirka sex procent under samma period. Under tredje kvartalet var värdet av utländsk turism i Sverige för första gången högre än värdet av svensk turism utomlands 3. Därför an- 3 Källa: SCB, Statistiska centralbyråns kundtidning nummer 2,

23 sågs det viktigt att undersöka, om vi kunde klassa ett antal kommuner som turism- och besöksnäringskommuner. Det fanns även önskemål om att höja gränsvärdet för folkmängd i gruppen Större städer från till invånare. En sådan ändring prövades men eftersom Sveriges mediankommun har en befolkning på cirka invånare samtidigt som kommuner som Luleå med en befolkning med inte kom med i gruppen gjorde vi bedömningen att behålla gränsen invånare. Tabell 2. Redovisning av SKL:s kommungruppsindelning 2011, indelningen från år 2005 och indelningen från 2005 med värden från 2008, samt antal kommuner i respektive kommungrupp. Kommungruppsindelning 2011 Antal Kommungruppsindelning 2005 Indelning 2005, värden från Storstäder 3 1. Storstäder 3 Storstäder 3 2. Förortskommuner till storstäder Förortskommuner 38 Förortskommuner till storstäder 3. Större städer Större städer 27 Större städer Förortskommuner till större städer Pendlingskommuner Pendlingskommuner 41 Pendlingskommuner Turism- och besöksnäringskommuner 7. Varuproducerande kommuner 8. Glesbygdskommuner 9. Kommuner i tätbefolkad region 10. Kommuner i glesbefolkad region *6. Varuproducerande kommuner 40 Varuproducerande kommuner Antal Antal 20 *5. Glesbygdskommuner 39 Glesbygdskommuner * Observera att dessa två grupper inte står i hierarkisk ordning. Källa: SCB och SKL Kommungruppsindelningen Övriga Övriga Övriga Övriga Övriga Övriga Slutförslagets tio kommungrupper med definitioner och ingående kommuner redovisas i detta avsnitt. 1. Storstäder Gruppen Storstäder innehåller kommuner med en folkmängd som överstiger invånare. Tre kommuner ingår i gruppen. Kriterierna och definitionen, liksom antalet kommuner är detsamma som för 2005 års indelning