Bidrag till sydvestra Södermanlands kärlväxtflora.

Transkript

1 Bidrag till sydvestra Södermanlands kärlväxtflora. A f G u s t. 0. A :n M a lm e. F öreliggande m eddelande ntgör ett utdrag af en förteckning öfver sydvestra S ö d erm a n la n d skä rlvä xter, som stöder sig dels på egna iak ttag elser dels på uppgifter, som godhetsfullt lem nats mig a f Postm ästaren H err C. E lg enstierna, F il. stud. E. H em m endo rff, J u r. stud. C. A. C hristiansson m. fl. U r literaturen hafva u pplysningar hem tats u r: F örteckning på P hanerogam er ocli O rm bunkar i Österåkers socken af P. J. H el le om (Upsala 1851); Söderm anlands Phanerogam er och F ilic e s a f H erm. H ofberg (Stockholm 1852); N yköpings län a f W. T ham (Stockholm 1853); F lora öfver U plands och Söderm anlands fanerogam er och bräkenartade växter af K. F. T h edenius (Stockholm 1871); B eskrifning öfver V estra V ingåkers socken af N. A ug. L undg ren (Örebro 1873) samt tidskriften B otaniska Notiser. F ö r uppgifterna från V. V ingåker har jag att tacka herrar E lgenstierna och Hemmendorff. Om Ö. V ingåkers flora har herr Christiansson lem nat värdefulla upplysningar. M ina egna exkursioner hafva hufvudsakligen gällt Ju lita sam t Stora Malm och närgränsande delar a f Ö. V in gåk er och B jörkvik. H örande kritiska slägten och grupper, såsom Hieracium, Rosa, Calamagrostis och Carices polystachyce distigmaticce, lemnas inga uppgifter. E ndast åt ett af dessa h ar ja g egnat någon uppm ärksam het, nem ligen åt *) Östra och Vestra Vingåkers, Österåkers, Julita, och Stora Malms socknar och närgränsande delar af Björkvik. Bot. Not

2 98 Hieraemm1). Och med afseende på detta slägte må blott nämnas, att inom föreliggande område af Ii. murorum L. (såsom arten uppfattas i T hedenii flora) anträffats cirka 25, af caesium och vulgatum öfver 15 och af collinum öfver 10 distinkta underarter. Söker man med tillbjelp af T hedenii flora le d a sig till en uppfattning af sydvestra Söderm anlands vegetation, kommer man, fruktar jag, lätt till ett skäligen origtigt resultat. Man kommer att såsom mer eller mindre allmänna tillskrifva området flera växter, som i verkligheten antingen alldeles saknas eller äro att betrakta såsom sällsyntheter. Hänvänder man sig åter till de arbeten, som finnes tillgängliga rörande närgränsande provinsers (Östergötlands och Nerikes) växtlighet och vill man af deras uppgifter draga några slutsatser beträffande föreliggande område, råkar man i ett motsatt fel. Det må också anmärkas, att floran i denna del af Södermanland visar större öfverensstämmelse med Nerikes än med Östergötlands. Följande inom provinsen i öfrigt (enl. T hedenius) temligen allmänt eller mångenstädes förekommande v ä x te r2) äro ej antecknade för dess sydvestra del: Veronica spicata, Catabrosa aquatica, Glyceria distans, Geranium molle, Pulsatilla vulgaris, Origanum vulgare3), Melampyrum arvense, Polygala comosa, Ononis repens, Trifolium procumbens(?), Medicago falcata, Senecio Jacobcea, Orchis sambucina och Atriplex hastata. Icke heller hafva mig veterligen iakttagits: Valerianell a olitoria, Androsace septentrionalis, (Rumex maximus A Hippolapathum), Papaver Argemone, Prunus avium, Bubus coryl ifolius, Erysimum hier aeü folium, Cardamine hirsuta, Nasturtium silvestre 1) J f r. B otaniska N otiser fö r 1890, pag. 88 och följ. och H. D a h l s t e d t, B id rag till sy döstra Sveriges H ieracium flora, I. (Vetenskaps-A kadem iens H an dling ar, B and 23 N:o 15.) 2) N o m enklatu ren i allm än h e t densam m a som i T h e d e n i i flora. 3) F u n n e n stra x in n an fö r O stg ö tagrän sen i Skedevi, vid Tisn a ren n ä ra H y tte r sta (H em m endorff).

3 99 (möjligen vid Öljaren), Vicia cassubica, Onopordon Acanthium, Anthemis Cotula och Asplenium Breynii, af hvilka man skulle kunna vänta sig en och annan; och åtminstone ej på senare tider: Veronica longi folia (vild), Schoenus ferrugineus1), Scirpus ccepitosus*), Allium Scorodoprasum, Rum ex conspersus, Epilobium hirsutum 1), Polygonum B i stort a (vild), Geranium columbinum, Silene rupestris1), Marrubium vulgare, Pedicularis silvatica, Filago minima, Orchis latifolia?, Epipactis palustris, Carex heleonastes och Asplenium Ruta m urana. Viscaria alpina *) och Cirsium acaule1) hafva på skilda tider eftersökts af flera botanister men icke kunnat återflnnas. Åtminstone hvad den förstnämda beträffar, är det mer än sannolikt, att den icke vidare står att anträffa på den uppgifna lokalen. Endast sällsynt hafva funnits följande inom Södermanland i öfrigt mångenstädes eller temligen allmänt förekommande: Lemna gibba, Y. V ingåker, Säfstaholm (Elgenstierna). Scirpus compressus, på 1850-talet funnen af B rukspatron C. Gr. Indebetou vid sjön Gfölen i Ö. V ingåker (Christiansson). Triticum caninum, Ö steråker (Hellbom), Skenäs i V. Vingåker (Elgenstierna), Sörgölet i St. Malm. Phleum Böhmeri, Bäck ocli L ida backe i Julita. Avena fa tu a, sparsam och tillfällig. Glyceria aquatica, Forssa-ån och Bodaqvarns-ån i Ö. V ingåker, inkommen på senare tid (Christiansson). Asperula odorata, Jernbol i B jörkvik och p å ett par ställen i St. Malms skogbygd. Bulliar da aquatica, Kolsnarens strand nära Ede i V. V ingåker (E lgenstierna). jechium vulgare, endast tillfällig t. Echino sper mum Lappula, på ett p a r lokaler i V. Vingåker (Elgenstierna och Ilemmendorff). Campanula Trachelium, Forsby i Ö steråker, ymnig; redan uppgifven af Hellbom. Jasione montana, vid Tisnaren n ära L y tte rsta i V. Vingåker (Ilemmendorff). Viola suecica, V. V ingåker (E lgenstierna). *) M ånne verklig en funna inom o m råd et?

4 100 Cynanchum Yincetoxicum, Läppe hamn (Hemmen(lorff) och U ggelhoda (E lgenstierna) i Y. V ingåker. Libanotis m ontana, Ö steråker (Hellbom), Äsköping i Ju lita. Selinum C arrifolia, B aggetorp i V. V ingåker (E lgenstierna), nära Eogelsta i Julita. Juncus alpinus, Ö steråker (Hellbom), Q varntorp i St. Malm. G eranium lucid u m, Löpsjötorp i St. Malm. Saxifraga tridactylites, Hjulbonäs i B jörkvik; möjligen äfven i Ö. Vingåker. E rsättes på urkalken i Ö steråker samt Ö. och V. Vingåker af S. adscendens som på sina ställen, t. ex. vid k alkbrotten n ära M olkaviken, upp träd er i stor mängd. Stellaria nemorum, nära Läppe i V. V ingåker; på senare åren förgäfves eftersökt (E lgenstierna). M elandrium silvestre, B arksäter i Ö. V ingåker (Christiansson). Sedum sexangulare, Klofsten i V. V ingåker (E lgenstierna). H clianihem um Chamcecistus, Ö steråker (Hellbom), K råkto rp och Skalltorp i Ö. V ingåker (Christiansson). Nepeta C ataria, Genne qvarn i Ö. V ingåker (Christiansson). Galeopsis Ladanum, på sandåsen norr om V. Vingåkers k yrka (Hemmendorff). L am ium album, Säfstaholm och V iala i V. Vingåker (Elgenstierna). M elam pyrum nemorosum, M arsjö och Högsjö i V. Vingåker (Hemmendorff). B u n ia s orientalis, K atrineholm i St. Malm (Baningeniör A W iberg). Camelina sativa, tillfällig vid Säfsta i V. V ingåker (E lgenstierna). A llia ria officinalis, Tockenön i Ju lita (Hemmendorff). D entaria bulbifera, Sjöholm i Ö. V ingåker (C hristiansson), B ränkärr i St. Malm. Carclamine parviflora, Tockenön i Ju lita (Hemmendorff). {.Bhaplianus R haphanistrum Vik i V. V ingåker (Hemmendorff).) Corydalis fabacea, Ju lita, Hällliolmen i Ö ljaren (C hristiansson). A rtem isia cam pestris, V. V ingåkers jernvägsstation (E l genstierna), E riksberg i St. Malm. Platanthera chlorantha, Ö steråker (Hellbom ), St. Djulö i St. Malm (Christiansson).

5 101 Herminium Monorchis, Österåker- (Hellbom), Grlopphälla i 0. Vingåker (Christiansson). Ophioglossum vulgatum, Österåker (Hellbom), Glopphälla i Ö Vingåker (Christiansson). Teinligen sällsynt ocii sparsam t förekom mande äro dessutom : Veronica anagallis, Lemna pölyrrhiza, Sesleria coerulea, M ilium effusum, Hierochloa borealis, Holcus lanatus, Avena elatior-, Schedonorus tectorum, Bromus arvensis (tillfällig), Montia fontana, Galium trifidum & Mollugo, Potamogeton zostercefolius, Solanum nigrum, Verbascum nigrum, Gentiana lingulata, Primula farinosa, Campanula glomerata, Viola odorata och stagnina, Rhamnus cathartica, Torilis Anthriscus, Conium maculatum, Laserpitium latifolium, Chenopodium urbicum, rubrum, glaucum & Bonus Henricus, Allium oleraceum, Rumex Hydrolapathum & obtusifolius, Polygonum Persicaria, Elatine Hydropiper, Geranium sanguineum, Melanclrium pratense, Adoxa Moschatellina, Sedum album (blott vid H jelm aren), Coloneaster vulgaris, Fragaria viridis, Potentilla minor, Thalictrum simplex, Mentha aquatica a & (fi Leonurus Cardiaca, L a mium intermedium, Calamintha Acinos, Melampyrum cristatum, Limosella aquatica, Neslia panicnlata, Lepidium ruderale, Malva vulgaris, Polygala amara, Orobus niger, Trifolium spadiceum & montanum. Lappa intermedia, Centaurea Scabiosa, Orchis angustifolia, Epipactis latifolia (sparsam t), Neottia Nidus avis, Euphorbia Peplus, Carex vaginata, Hornschuchiana & paradoxa, Litorella lacustris, Ceratophyllum demersum, Polystichum cristatum och Lycopodium complanatum. Derem ot anträffas följande tem ligen ym nigt och på flera ställen: Veronica hedercefolia (allmän), Rhynchospora fusca, Potamogeton obhisifolius, Campanula patida & Ccrvicaria, Baucus Carota, Polygonum strictum, Geranium bohemicum, Cerastium viscosum, Rubus suberectus, Thymus Chamcedrys, Senecio viscosus, A m ica montana, samt Carex montana & Buxbaumi.

6 102 Äfven hafva för några i hela landskapet mer eller mindre sällsynta antecknats några i T hedenii flora ej upptagna lokaler, bland hvilka må nämnas: Trisetum flavescens, Säfstaholm i V. Vingåker (Hemmendorff.) Festuca gigantca, Fiskeboda i Ju lita. SUerardia arvensis, Ö. Vingåkers prestgård (Christiansson). D atura Stram onium, Ö. V ingåker vid kyrkan (Christiansson), E lgsjötorp i St. Malm. A nagallis arvensis, Sköldnäs i V, Vingåker (Elgenstierna),. Ö. Vingåkers prestgård (Christiansson). Campanula latifolia, Högsjö och Skenas i V. V ingåker (Elgenstierna), E riksberg och Sörgölet i St. Malm. Hedera H elix, Ändebol i Björkvik (Skogvaktaren P. Norberg). Cuscuta T rifo lii, Uddnäset i Ö. V ingåker (Christiansson). Cerefolium sativum, E riksberg i St. Malm. Chenopodium hybridum, Skalltorp, Forssa och B arksäter i 0. Vingåker (Christiansson), mellan Asen och Båsenberga i V. V ingåker (E lgenstierna). B litu m capitatum, Gimmersta i Ju lita (Christiansson). D rosera longifolia ß obovata, Sörgölet i St. Malm. L iliu m M artagon, Gimmersta i Ju lita. F ritilla ria M eleagris, d:o. Convallaria m ultiflora, Skenäs och B aggetorp i V. Vingåker (Elgenstierna), Tockenön i Ju lita (Hemmendoff), Sörgölet i St. Malm, Jernbol i Björkvik. F pilobium p a r viflor um, B ränkärr i St. Malm. E. chordorrhizum, B ränkärr och Sörgölet i St. Malm, Björkvik Jernbol. E. roseum, Gimmersta i Julita. Cerastium arvense, B jörklunda på Bilsbro egor (Elgenstierna) och Stenstorp (Bot. Not. 1884) i V. V ingåker, Ilinnäs i St. Malm. Geum interm edium, Säfstaholm i V. Vingåker (Hemmendorff), E rikskerg i St. Malm. Geum rivale var. pallida (C. A. May.), Säfstaholm i V. Vingåker (E lgenstierna), Jakobsberg och B rän k ärr i St. Malm. Anemone ranunculoides, förv. vid Forssa i Ö. Vingåker (Christiansson). Anemone Hepatica f. m ultiloba, Jernbol i Björkvik. M entha g entilis, Bilsbro i V. V ingåker (Hemmendorff).

7 103 L in a ria m inor, Gimmersta i Julita. { Onobrychis sativa, förv. vid Gimmersta i Ju lita (enl. ex. meddelade af Carl G. Bonde).} A stragalus glycyphyllus, Vestervik (Elgenstierna) och Mostugan (Hemmendorff) i V. Vingåker. (M elilotus alba, förv. vid Ö. Vingåkers prestg. (Christiansson).} M. officinalis, Skenäs i V. Vingåker (Elgenstierna). Leontoclon hispidus, n ära Ahlö i V. Vingåker (Hemmendorff). Ej återfunnen i Ö. Vingåker. Crepis biennis, Gimmersta i Ju lita. E upatorium cannabinum, Tockenön i Ju lita (Hemmendorff). B id ens cernua ß radiata, vid Ö ljaren i Julita. Echinops spcerocephalus, H um m elkärr i St. Malm (Kontrak tsp rosten J. F. Håhl). In u la salicina, V. Vingåker (Hemmendorff), Löpsjötorp i St. Malm. Chrysanthemum segetum, K esäter i V. Vingåker (Elgenstierna). Epipogum aphyllum, Jernbol i Björkvik (Christiansson), Sörgölsskogen nära B ränkärr i St. Malm (först funnen af Ax. Andersson). På senare lokalen har den iak ttag its 1887, 1888 och E pipactis rubiginosa, Hjulbonäs k alk bro tt i Björkvik. Sparganium sim plex ß longissimum, sjön Kimmen i St. Malm. Carex livid a, i Blom sterkärren nära N im torp i St. Malm. C. remota, B rän kärr i St. Malm, Stenkulla i Julita. C. pauciflora, Spånga i V. Vingåker (Elgeijstierna). Slängbäcksmossen n ära Sörgölet i St. Malm. A ln u s incana, nära Oppeberga i V. Vingåker (Elgenstierna och Hemmendorff). Botrychiurn rutaceum, Q vasttorp i Ö. Vingåker (Christiansson), Q varntorp och B rän k ärr i St. Malm. Lycopodium inundatum, H ökhult i V. V ingåker (E lgenstierna), Torgöl vid jernvägen nära Strångsjö i St. Malm. D essutom h a fv a a n trä ffa ts n å g ra, som ej u p p g ifv a s fö r N y k ö p in g s lä n a f T h e d e n iu s, n e m lig e n : U tricularia ochroleuca, N o rr b y g g e t e lle r E lg sjö v ik j St. M a lm ; v issa å r y m n ig t. Foa sndetica, J e rn b o l i B jö rk v ik.

8 104 Agrimonia odorata, Lida backe sam t m ellan Råby och Strand i Ju lita; m ycket ym nigt. Alyssum calycinum, V ingåkers station (Elgenstierna), vid vägen m ellan Strångsjö och Sörgölet i St. Malm. Farsetia incana, vid O. V ingåkers kyrk a (Christiansson), H acksta och Läppe i V. V ingåker (Hemmendorff). Vicia dumetorum, Jern b o l i B jörkvik. Matricaria discoidea, Vanala och V ingåkers jernvägsstation i V. V ingåker (Hemmendorff), K atrineholm i St. M alm (B aningeniör A. W iberg). Sturmia Loeselii, vid sjön Nim m en i St. Malm; sparsam t m en iak ttag en hvarje som m ar sedan Callitriche hamulata, G im m ersta i Ju lita. Carex globidaris, m ycket ym nigt i några mossar på Sandviksskogen på gränsen m ellan St. Malm och Björkvik. Sanguisorba officinalis, m ellan L illa B rene och Vingåkersån i V. V ingåker (Hemmendorff). Sisymbrium Loeselii, vid V ingåkers station (enl. Bot. Not. 1884). P å hvad sätt Sanguisorba kom m it in, är mig ej kändt. Möjligen har den såtts på den anförda lokalen. Alyssum calycinum, Farsetia incana, Matricaria discoidea och Sisymbrium Loeselii hafva med all säkerhet inkom m it nnder de senare åren; det är sannolikt att de komma a tt hålla sig qvar. Särdeles M atricaria discoidea u p p träder år efter år i förökadt individantal och vinner terräng. I likhet med Senecio viscosus, Bunias orientalis m. fl. har den att tacka jernvägarne för sin spridning till föreliggande område. Afven Agrimonia odorata torde m öjligen för ej länge sedan hafva införts till sina nuvarande växtplatser. Då den på den ena lokalen tydligen spridt sig från en inhägnad, som förr tjenstgjort som fårfålla, antar jag, att den åtm instone der im po rterats med får. Utricularia ochroleuca, Foa sudetica, Vicia dumetorum, Sturmia Loeselii och Carex globular is hafva m ed all sann o likh et sedan gam m alt tillhört sydvestra Söderm an-

9 105 lauds liora. De torde em ellertid vara i bortdoende (hufvu dsak ligen förorsakadt genom m enniskans inflytande); den enda, hvars fram tida bestånd är tryggadt» är C arex globularis. Såsom torde fram gå a f ofvanstående tem ligen sum m ariska notiser om vegetationen, utm ärker sig föreliggande om råde hufv udsaklig en genom den sällsynta förekom sten eller fullständiga frånvaron af flera i provinsens öfriga delar tem ligen allm änt förekom mande växter. Dessa äro naturligtvis mest sådana, som i Nerike och tillgränsande delar af Ö stergötland antingen saknas eller uppträda sparsam t. I flera afseende torde dock hela det inre Söderm anland det inre slätt-, sjöoch berg-landet P o n t é n i T ham, N yköpings län förh ålla sig på sam m a sätt. A nm ärkningsvärdt är a tt några af de växter, som förekomma på Kolm ordens södra sida i Q villinge och K rokeks socknar, helt och hållet saknas här. Silene rupcstris t. ex. h ar på senare tid er icke k u n n at återfinnas, och Hypericum montanum h ar förgäfves eftersökts på läm pliga lokaler. Hieracium saxifragum, som förekom m er i stor m ängd i Qvillinge och äfven går upp i Sim onstorp, har jag trots träget sökande ej k u n nat anträffa inom föreliggande område. De båda sistnäm da äro ej heller upptagna i H artm ans Nerikes-flora. H jelm arens stränder hysa ett och annat, som eljest förgäfves eftersökes inom om rådet; särskildt böra p å pekas Sedum album, Cynanchum Vincetoxicum, Cardamine parviflora och Festuca gigantea. V äxter med i v årt land öfvervägande nordlig u t bredning förekomma här jem förelsevis få. Om man frånser Viscaria alpina, torde de m est an m ärk n in g s värda bland fanerogam erna vara Saxifraga adscendens sam t Carex livida, globularis & heleonastes. M ossvegetationen torde hysa flera nordliga former. Förutom Splachnum rubrum, som fö ru t v ar k än d från Ö. V ingåker och a f mig insam lats på tre ställen i St. Malms

10 106 skogsbygd, har en af mig mera på m åfå hopbragt liten sam ling mossor visat sig innehålla bland andra Paludella squarrosa, Meesia longiseta och Catoscopium nigritum. Bland inom om rådet anträffade växter med mera utpreglad sydlig utbredning må näm nas Agrimonia odorata, Vicia dumetorum, Sturmia Loeselii, Lcontodon hispidus, Thymus Chamcedrys och Epilobium chordorrhirzum. E tt förhållande, som är värdt att uppm ärksammas, är det, att flera ogräs och ruderatväxter äro tem ligen sparsam t förekommande, t. ex. Avena fatua, Bunias orientalis, Rhaphanus Rhaphanistrum, Echium vulgare, Nepeta Cataria, Galeopsis Ladanum, Conium.maculatum, flera Chenopodia, Leonurus Cardiaca och Lepidium ruderate. Och dock har om rådets folk sedan gam m alt stått i ganska liflig förbindelse med närgränsande trakter, mest med N erike och öfriga delar af Södermanland, m indre med Ö stergötland. Vid jernvägsstationerna och i öfrigt utm ed jerneägarne synes denna brist i någon m ån hålla på att fyllas. B anvallarne visa ofta en rik vegetation, ej sällan till stor del bestående af v äx ter, som spridas genom dessa kom m unikationsm edel. Vissa a f dem u p p träda endast ett eller annat år för att sedan, om ej den gam la stammen rekryteras, försvinna; andra, t. ex. Senecio viscosus, Bunias och Alyssum calycinum, stanna derem ot qvar och spridas vidare utm ed de m era befarna vägarne. På detta sätt föras flera växter upp i skogbygden, som förut alldeles saknats der, t. ex. L i naria vulgaris och Tragopogon pratensis. Det vore em ellertid förliastadt att påstå, att ens hufvudm assan a f jernvägsbanksvegetatio nen är im porterad. H it tar gerna en m ängd af traktens växter, som ega med flygapparat försedda frön, sin tillflygt. Ofta ser man här en vacker, om också ej fullt tillförlitlig, profkarta på livad trak te n h ar a tt prestera a f Hieracia.

11 107 Botaniska Sektionen af N aturvetenskapliga S tudentsällskapet i Upsala. Den 31 okt Prof. K.iellman dem onstrerade ett antal klinomorfa växtdelar och lemnade under redogörelse för fruktväggens byggnad hos Hyoscyamus niger, Agrostemma githago och Cuphea m in ia ta en fram ställning af den form för organutbildning, som är a tt hänföra till växtkorrelation. 2. Om fanerogam vegetationen vid Bölets brunstensgrufvor i V estergötland. A f J. A. O. S kårman. E n a f de i botaniskt afseende intressantaste p u n k terna i norra V estergötland torde med all säkerhet trakten närm ast om kring Bölets brunstensgrufvor i Undenäs socken vara. Inom ett till arealen helt obetydligt och inskränkt område finner man här en vegetation, som med hänsyn till såväl sin sam m ansättning som växtform ernas yppighet m ycket väl kan tåla en jemförelse med livad silurom rådet i detta afseende m äktar fram bringa. Då inga uppgifter i tryck föreligga från denna del af landskapet, har jag tänkt, att en, om ock kortfattad, redogörelse för fanerogam vegetationen derstädes ej skulle vara alldeles u tan värde. De anteckningar, från hvilka efterföljande m eddelande äro hem tade, datera sig dels från exkursioner företagna i slutet af och början af 1880-talet, då jag hade m itt hem i Undenäs s:n, dels och i synnerhet från ett sommaren 1889 gjordt besök på platsen. Vid sistnäm nda tillfälle uppehöll jag m ig derstädes dagarne 28 J u n i 2 Ju li, då växtligheten stod i sitt högsta flor, och företog derunder en i möjligaste m åtto fullständig, fanerogam er och orm bunkar i främ sta rum m et afseende bouppteckning. Bölets brunstensgrufvor äro belägna c:a 1,3 mil norrut från K arlsborgs fästning och ej fullt 0,2 mil från

12 108 V etterns strand. Jorden har i allm änhet inom Undenäs vidsträckta socken ett allt annat än bördigt utseende. Den utgöres mestadels af en m er eller m indre stenblandad sandjord, som hvilar på den af g ro f granitgneis bestående berggrunden. F loran erbjuder fördenskull i sina allm änna drag intet anm ärkningsvärdt och är särskildt i socknens norra och östra delar, hvilka upptagas a f vidsträckta skogsm arker, berg och m ossar, s y n n e rligen torftig. De skogstrakter, som rundtorn omgifva Bölet bilda i detta hänseende intet undantag; men har m an passerat dessa, vare sig från norr eller söder, och kom m it till de ängar, som utbreda sig strax vesterut från Bölets gård, kan m an ej gerna ungå att förvånas öfver den förändring, som n atu ren der med ens u n dergår. V egetationen skiftar fullkom ligt utseende och bildar en lika skarp som behaglig kontrast mot den m agerhet, som kännetecknar hufvudarealen af U ndenäs. Å tskilliga af de växter, som blifvit antecknade härifrån, äro helt och hållet främ m ande för n ärg rän sande delar a f provinsen och n åg ra höra till de sällsyntaste i V estergötland. I efterföljande förteckning har jag upptagit blott sådana växter, som synts mig mest egnade att belysa vegetationsförhållandena å platsen. H vad först beträffar löfträds- ooh buskvegetationen har jag såsom mera anm ärkningsvärda antecknat: Lonicera X ylosteum *), Ribes alpinum, Ulm us m ontana, V iburnum Opulus, T ilia europsea, Crataegus monogyna, Sorbus A ucuparia, D aphne Mezereum, Quercus Robur, Corylus, Populus, Salix depressa, Acer och Fraxinus. A f örtartade fanerogam er äro följande allm änna och bilda från fysiognom isk sy n p u n k t2) det egentligen karak teristisk a elem entet i vegetationen: *) N o m enklatu ren densam m a som i H a rtm a n s Skandinaviens F lo ra, 11 uppl. 2) jäm te å tsk illig a m era h v ard ag lig a

13 109 A rnica m ontana, Crepis paludosa och C. praemorsa, Leontodon hispidus, Cam panula Cervic-aria och C. Trachelium, Stachys silvatica, Prim ula veris, Plantago media, Sanicula europaea, L aserpitium latifolium, Trollius europaeus, Actaea spicata, Viola mirabilis, Orobus vernus, Vicia silvatica, A stragalus glyciphyllus, G ym nadenia conopsea, P ia ta n th e ra bifolia och L istera ovata. B land öfriga dels allm änt, dels m era glest förekom m ande, må näm nas: Carlina vulgaris, Clinopodium vulgare, Verbascum Thapsus, T urritis glabra, M elandrium silvestre, Sedum Telephium (växande jem te Carlina, T urritis m. fh å de högst belägna, torraste delarne), A grim onia Eupatoria, Pyrola-arterna, undantagandes P. um bellata och P. uniflora (hvilka dock båda finnas i U ndenäs ej långt derifrån) C onvallaria Polygonatum, Eriophorum latifolium, Scirpus silvaticus, C arex glauca, C. capillaris, C. m ontana, C. digitata och C. pulicaris, Triticum caninum och D actylis glom erata ß laevigata. Insk rän k ta till ett eller några få ställen, men der flockvis uppträdande h ar ja g fu nnit: Asperula odorata, P rim ula farinosa, Circsea alpina (i grannskap af barrskog), Carex elongata, Polystichum T helypteris och Ophioglossum vulgatum (den sistnäm nda u ti ovanligt högväxta ex., ända till 42 cm. ofvan m arken). Såsom enstaka eller tem ligen sällsynta har jag slutligen iak ttag it: D entaria bulbifera, H ypericum m ontanum, Malachium aquaticum, Trifolium m ontanum, Corallorrhiza innata, Cypripedium Calceolus, C onvallaria multiflora, C arex irrigua, Festuca gigantea och F. arundinacea sam t M ilium effusum. H ärförutom har jag från tillförlitligt håll erhållit uppgift om tvenne intressanta fynd vid Bölet, nemligen af Neottia nidus avis och Epipactis latifolia. U ti en år 1851 af fram lidne lektor F. W. H ultm an

14 110 upprättad förteckning öfver U ndenäs Försam lings F anerogam er och O rm bunkar, af hvilken förteckning jag genom Prof. Fries varit i tillfälle taga kännedom, är Epipactis uppgifven för Bölet (enda lokalen inom Undenäs), livarjem te följande af m ig icke anträffade anföres från sam m a ställe: Geranium bohemicum (af mig funnen annorstädes i Undenäs) Geum urbanum, Scirpus uniglum is, Carex loliacea och A splenium B reynii. E n granskning af nu antydda vegetation med hän syn till de m era anm ärkningsvärda arternas förekom st inom andra delar af V estergötland synes vara af rä tt stort intresse. H err L äroverkskollegan E. Linnarsson i Sköfde har godhetsfullt lem nat m ig en hel del v ä x t geografiska uppgifter, afseende förnäm ligast silurform a- tionen inom Skaraborgs Län, och vill jag här för jernförelses skull med vederbörligt tillstånd meddela några a f de intressantaste. Såsom med all säkerhet främ mande för trak ten kunna betecknas: Asperula, P rim ula farinosa, Laserpitium, H ypericum m ontanum, M alachium, D aphne, N eottia, E pipactis la tifolia, Cypripedium, F estuca gigantea, Polystichum Thelypteris och Ophioglossum (samt m öjligen flere). Ingen a f dessa är såvida jag har mig bekant funnen inom U ndenäs s:n annorstädes än vid Bölet. Asperula är enligt Linnarsson anm ärkt utom silurom rådet endast i B revriks s:n. Primula farinosa ytterst allm än om kring F alköping och Stenstorp är ej förut i Skaraborgs Län anm ärkt norr om Sköfde. Laserpitium är i ll:te uppl. a f H artm ans F lo ra ej upptagen för V estergötland; enligt Linnarsson dock funnen på inskränkta om råden å Mösseberg, K innekulle sam t vid Värnhem. F örekom m er vid Bölet så ym nigt att den blir en af de mest påfallande k arak tersv äxtern a; af befolkningen har jag hört den benäm nas m ästerrot. F ö r Hypericum montanum utom K inneku lle angifven för end. 3 ställen

15 Ill torde Bölet vara den nordligaste fyndorten inom Vestergötland. Malachium är endast funnen på Yenerns stränder samt vid Sköfde (Skara och Lugnås fordom). Daphne är ganska allm än i ängarne vid Bölet och torde der få betraktas som fullkom ligt ursprunglig. A f Fil. Stud. Hj. Ö stergren har jag fått uppgift om, att Daphne förekommer, likaledes vild, i trak ten af V ärnhem s k y rk a; eljes har jag mig icke bekant något enda säkert växtställe för densamma i V estergötland. Cypripedium är föru t anträffad endast på silurom rådet. D etsam m a g äller för Festuca gigantea, h v ilken af L innarsson antecknats från icke m indre än 18 olika ställen. Med den för silurom rådet inom länet k ara k te ristiska fanerogam vegetationen har den vid Bölet ett b etyligt antal arte r gem ensam m a. Såsom nyss blifvit näm ndt äro 3, neml. Laserpitium Cypripedium och Festuca gigantea ej förut funna utom detsamma. Följande a f Bölets växter äro ym niga eller tem ligen vanliga på silurom rådet och i allm änhet sällsy n ta eller spridda utom detsam m a: Crepis praemorsa, Leontodon hispidus, Asperula (se ofvan!), Cam panula Trachelium, Prim ula farinosa (se ofvan!), Sanicula, Actaea, D entaria, Viola m irabilis, M elandrium silvestre, Bibes alpinum (m ycket sällsynt utom silurtrakterna enl. Linnarsson), Orobus vernus, Vicia' silvatica, A strag alus glyciphyllus, Carex capillaris, C. glauca, M ilium ( utom silurom rådet uppgifven endast för Fåleberg i M ariestadstrakten ) Polystichum T helypteris, Ophioglossum m. fl. Den likhet i vegetation, som det vidt skildt belägna Bölet sålunda om isskännligen eger med silurform ationen, förringas dock å andra sidan något deraf, a tt å t skilliga vanliga sil ur växter ännu ej blifvit der anträffade, såsom : Cirsium acaule, P ulm onaria officinalis, Origanum, V eronica A nagallis, A rabis hirsuta, G eranium sangui-

16 112 neum, Viola hirta, Epilobium roseum och E. parviflorum, M ercurialis, C atabrosa, m. fl. Utan tvifvel är vegetationen vid Bölet a tt u p p fatta som en relikt. Såsom en af orsakerna till att den kunnat trots områdets obetydlighet så k raftig t bestå och hålla sig jemf. fri från inkräktare är att fram hålla berggrundens beskaffenhet, hvilken på detta ställe utgöres af en lös, talk- och klorithaltig, starkt värmeabsorberande glimmerskiffer, hvilken går i dagen på flere ställen i ängarne. Den 13 Nov Kand. C. G. W e st e r l u n d lemnade en öfversikt och demonstration af Ronneby traktens H ier acieformer hvars innehåll kommer annorstädes att publiceras. 2. Kand. B o r g s t r ö m förevisade en del mer k ar ak t eristisk a v ä x te r från S tora och L illa K arlsö, isynnerhet från den senare. 3. Kand. S ernandeu redogjorde för v eg e ta tio n sfö r- h å lla n d e n a på S to ra K arlsö, som han besökt, denna sommar. 4. Amanuensen Seth förevisade exemplar af Sphagnum W ulftanum Girgens., tagna nära Upsala af studeranden R o b e r t F r i e s. Mossan var ny för Upland, och fyndorten af synnerligt värde för kännedomen om densammas utbredning. 5. Kand. N y m an visade form er af C orylus a v e lla n a sär sk. f. 1 acin i at a, tagna i Regna s:n af Östergötland. Den 27. Nov E tt exempel på menniskans inflytande på florans utveckling. A f G ust. O. A :n M alme. A tt m enniskan afsigligt eller oafsigtligt k raftig t ingriper i florans utvecklig, är allm änt bekant. D etta hennes ingripande är hufvudsakligen af nivellerande beskaffenhet, sträfvar att borttaga de olikheter, som förefinnas i vegetationens sam m ansättning, m ellan i

17 113 klimatiskt hänseende mer eller mindre lika trakter. Flera exempel härpå leinnar studiet af de förändringar vegetationen undergår i en naturlig äng med ädla löfträd, om ängen upplåtes till betesmark. Det är ett exempel på dylika förändringar, som jag nu vill letnna. Vid de små sjöarne Storsjön, Viggaren, Hålvettern, och Näsnaren, som äro belägna i St. Malms och Björkviks socknar i Södermanland och genom kortare åar stå i förbindelse med Yngaren, fanns för ett par mansåldrar sedan på flera ställen en yppig vegetation af lind, alm, lönn, ask och ek. Äldre personer i trakten kunna ännu lemna goda upplysningar derom. Numera återstå endast spridda rester af dessa bestånd af ädla löfträd. De gamla bastängarne hafva så småningom upplåtits till betesmark, och då har flertalet af deras karakteristiska växter snart försvunnit. Granen har snart tagit öfverhand, och några andra löfträd än björken och sälgen hafva icke vidare kunnat smyga sig upp. För nio år sedan fann jag vid Jernbol i Björkviks socken (vid Hålvettern) en plats, som ännu lemnats temligen i fred. De ädla löfträden hade nog till största delen hemtats bort och ersatts af granar, men platsen utgjorde ännu en del af en äng och blef derför aldrig afbetad förr än fram i Augusti. Floran hade ett för trakten ganska ovanligt utseende. På en af granar samt en och annan lönn och hassel omgifven temligen öppen lokal af mindre än ett halft tunnlands omfång, som till en del vattnades af ett litet bäckdrag, anträffades bland annat följande: Circaea alpina, Milium effusum, Poa sudetica, Daplme Mezereum, Stachys silvatica, Orohus vernus, Vicia silvatica, Asperula odorata, Pulmonaria officinalis, Impatiens Noli tangere, Convallari a multiflora, Vicia dumetorum och Lactuca muralis. I närheten funnos vidare: Trollius europeeus, Coeloglossum viride, Epipaetis latifolia, Campanula Cervicaria, Monotropa Hypopithys, Lathrcea Squamaria, Dentaria hulbifera, Orohus Bot. Notis

18 114 niger och Neottia Nidus avis. Der har också jur. stud. O. A. C h r is t ia n s s o n anträffat Epipogum aphyllum. De flesta af dessa växter äro i trakten mer eller mindre sällsynta. Poa sudetica och Vida dumetorum äro ej anträffade der annorstädes och finnas ej uppgifna för Nyköpings län i Thedenii flora öfver Upland och Södermanland. Emellertid bl ef äfven denna bastäng för sex år sedan upplåten till betesmark. Kring den ofvan omnämda platsen, fälldes granarne omkull, livarefter riset till en del brändes upp. Här inflyttade då en och annan ny växt, t. ex. Stellaria Friesiana, Malachium aquaticum, Geranium boliemicum och Epilobium chordorrhizum. Men såväl dessa som de förut nämda gå nog till största delen snart under. Redan äro Convallaria multiflora, Geranium bohemm,im, Epilobium chordorrhizum, Malachium, Stachys silvatica, Orobus niger och Campanula Cervicaria alldeles försvunna, och detsamma skulle vara fallet med Vicia dumetorum, om den icke ha.de skyddats. Af Impatiens, som förut fanns i stor mängd, smyga sig icke många individ upp numera. Poa sudetica håller sig ännu, men den aftar i mängd för hvarje år, och dukar nog snart under den också. Det är naturligt, att äfven kryptogamvegetationen skall undergå förändringar, ehuru dessa, åtminstone hvad beträffar den grupp, jag egnat någon uppmärksamhet, lafvarne, gå långsamt och äro mindre i ögonen fallande. Den ifrågavarande ängsbacken är äfven för en lichenolog rätt intressant. Der hafva insamlats flera i nejden i öfrigt rätt sparsamt förekommande lafvar t. ex. Lobaria pidmonaria (rikligt fruktbärande,) Rinodina polyspora, Bacidia Becklnausii, Bilimbia obscurata & epixanthoides, Lecidca irythrophcea, Pyrcnula Coryli och Pannaria triptophylla. Så snart granarne få ta öfverhand och de träd, på hvilka dessa lafvar förekomma, komma under andra beskuggningsförhållanden, skola bland dessa åtminstone Rinodina polyspora, Lccidea erythrophcea och Pyrenula Coryli försvinna.

19 2. Bidrag till Kinnekulles kä,rlväxt-f!ora. A f Hj. Ö s t e r g r e n. 115 I Bot. Not. för 1851 lem nade J. E. Z e t t e r s t e d t en förteckning öfver K innekulles fanerogam er ocli orm bunkar, livilken förteckning i Bot. Not. för följande år erhöll ett supplem ent a f O. S a n d a h l. Sedan dess hafva y tterligare några tillägg blifvit gjorda dels i H a r t m a n s flora, dels af Z e t t e r s t e d t i uppsatsen: Om växtligheten på W estergötlands siluriska berg med särskild hänsyn till m ossvegetationen, (Öfversigt af K ongl. V etenskapsakadem iens förhandl. å r 1876). S lu t ligen har i N. G. S t r ö m b o m s Vägvisare för resande till K in n ek u lle (Sthlm 1889) införts en förteckning öfver K innekulletraktens m indre allm änna fanerogam er och kärlkryptogam er; men den person, som af bokens förf. få tt sig uppdraget a tt utarb eta denna förteckning, synes, själf utan tillräcklig kännedom om K innekulles flora, ty v ärr ej haft att tillgå Z e t t e r s t e d t s och S a n d a h l s ofvan näm da arbeten, livarför hans verk blifvit i hög grad o tillfö rlitligt och vilseledande. N ärm ast i följd a f detta förhållande och några an norstädes befintliga uppgifter, hvilka likaledes gifva anledning till den förmodan, att K innekulles flora i b ety d lig g rad utarm ats un d er de sist förflutna decennierna, h ar ja g velat lem na några b idrag till k än n e domen af dess flora, fastän jag icke kan hoppas att listan öfver dess fanerogam er och kärlkryptogam er derigenom skall blifva fullständig, enär jag vid de korta besök jag gjorde på K innekulle åren 1886, 87 och 88, ej hade någon tanke på ett dylikt företag, livarför jag dels torde hafva förbisett särskildt en del allm änna, men för K innekulle ej angifna växter, dels egnat för liten uppm ärksam het åt några svårare slägten såsom R osa, R ubus och fram för allt H ieracium. A f de växter, som Z e t t e r s t e d t och S a n d a i ie medta g it i sina förteck ningar efter an dra personers u p p g if

20 116 ter, har flertalet ännu under de sista åren anträffats på K innekulle, men åtskilliga andra äro ej veterligen derstädes i senare tid iakttagna såsom: A nagallis1), Corydalis laxa, Teesdalia, Salix hastata, Gymnadenia albida och Taxus. De växter, som Z. och S. själfva anträffat, hafva deremot med få undantag vid eftersök ning återfunnits. B lott Cuscuta europcea, Solanum nigrum, Melanosinapis, Geranium molle, Epilobium hirsutum, och Rosa sepium har jag förgäfves sökt. A f dessa är m öjligen en eller annan num era försvunnen från K innekulle. Dessutom är det några af Z ett. antecknade m er anm ärkningsvärda växter, som jag ej eftersökt på de angifna lokalerna. Beträffande öfriga i kringliggande trak ter m indre allm änna eller ej alls förekom m ande växter är jag i tillfälle att bekräfta Z etterstedts och S an d a h l s uppgifter. Sålunda Unnas fortfarande äfven Viscum album (nära V änern nedom Hellekis och Råbäck sam t nära R åbäcks hamn, m öjligen äfven ofvan Råbäcks torp), som a f Z e t t. anfördes efter L in n é och W ah lenberg, samt Lunaria rediviva och Medicago media, om hvilka Z ett. i Öfvers. af V etenskapsakadem iens förhandlingar säger a tt de försvunnit. Medicago förekom mer rä tt rik lig t på ju st den plats, der Z et t. fann den A ntagligen hade den blifvit g rundligt afbetad om edelbart före Z etterstedts senare besök. Lunaria finnes vid Råbäck i ett par synbarligen gam la exemplar. N ågra yngre plantor kunde ej anträffas. Sedan år 1887 en förut igenlagd väg blifvit återupptagen om edelbart förbi dess växeplats, har den blifvit funnen af en m ängd personer och illa åtgången, så att, om den finnes blott på detta ställe, den kanske sn art verkligen försvinner från K innekulle. De af Z etterstedt och S a n d a h l uppräknade växterna finnas i allm änhet ännu på de af dem angifna lokalerna. N ågra synas hafva m er eller m indre starkt förm inskats i antal, andra ökats och spridts. D et sist- ) N om enklaturen efter H artm an s flora ed. 11.

21 117 näm da gäller i sy n n erh et om Anthemis tinctoria och, såsom det vill synas, en del af strandväxterna såsom Liniosélla, Littorella, Subalaria, Malachium och Polygonum mite (troligen i följd af vattenm inskningen i Vänern). De i H a r tm a n s flora och af J. E. Z e t t e r s t e d t i Öfvers. a f Vetenskapsakadem iens förhandlingar tillagda torde böra h ä r sam m anföras m ed bifogande af m era d etaljerade uppgifter om växeplatserna, der detta kan ske. De äro: Calamintha Acinos ß perennans nedanför M edelplana kyrka (enl. Lic. J. A. O. Skårm an), Österplana vall flerestädes; Prunella grandiflor a Ö sterplana vall i trakten af Ö rnekulla; Verbascum nigrum ö cuspidatum flerest. (t. ex. vid Trollmen), men enligt mina och flere andra personers iakttagelser under en del år icke alls eller åtm instone m ycket sparsam t uppträdande; Oxalis Acetosella y ccerulea H usaby (enl. H artm ans flora); Circcea intermedia H ellekis (enl. Z e t t., ej veterligen iak t tagen under de sista åren); Rosa villosa ß mollissima f. resinosa, R. canina ß Reuteri och y coriifolia täm l. allm änna; Rumex conspersus M edelplana (Lic. Skårm an), nedom V esterplana vid vägen till Blom berg; Orchis mascula, Husaby, K älldalen (enl. Hn., af mig förgäfves sökt); Gymnadenia odoratissima östra delen a f Ö sterp lan a vall (sällsynt). Förutom de af Z e t t e s t e d t, S a n d a h l och H ar t m a n näm da finnas på K innekulle följande kärlväxter (med upptagande af de varieteter och lokalform er, som beskrifvas i H artm ans flora ed. 11): Bellis perennis H ellekis M unkäng (sparsamt), fö r vildad. Scorzonera humilis ß angustifolia teml. allm. Cirsium acaule ß caidescens flerest. på mera bördig m ark, Hieracium aurantiacum a sativum. Hellekis trädgård, v äg k an ter n orr om H ellekis, förvildad. Trichera arvensis ß integrifolia M edelplana (Lic. Skårman).

22 118 Galium silvestre v. hirta Koch. Nedom Högkullen, enligt uppgift äfven i V esterplana. Synes i Vestergötland vara den vanligaste formen af G. silvestre. Den g latta formen känner jag blott från en plats i Vestergötland (Törnsäter på K innekulle), hvarem ot jag funnit v. hirta äfven vid B illingen (t. ex. Him m elsberget i Värnhem ) och vid L undsbrunn (skogen till venster om D alaholm svägen år 1885), hvarjäm te den enl. af mig sedda exemplar finnes på Lugnås. B land ett 50-tal exem plar från Skåne, B leking, Sm åland, Öland, Ö stergötland och Söderm anland, som jag varit i tillfälle att granska, har derem ot ej funnits något enda individ af v. hirta. D etta jäm te dess förekom stsätt i V estergötland (på såväl torra backsluttningar som mera fuktig skogsm ark) synes ådagalägga, att denna varietet är gauska väl skild från hufvudform en ej någon lokalform. Galium Mollugo H ellekis M unkäng. Myosotis silvatica B lom berg, troligen förvildad. Echium vulgare nära Hellekis. Mentha silvestris vid ett torp m ellan M örkeklef och L ukastorp, troligen förvildad. Galeopsis Ladanum ß angustifolia flerestädes. Linaria vulgaris v. Peloria nära H önsäter. Linoria minor Ö sterplana p restg ård (Lic. Skårm an). Melampyrum cristatum v. pallens bland hufvudform en. Androsace septentrionalis v*, acaulis Ö sterplana. Myosurus minimus flerest. t. ex. sandsten slagrets branter söder om Blomberg, Österplana. Anemone nemorosa x ranunculoides K innekulle (enl. växtetiketter), M örkeklef enligt uppgift i N. G. S tröm boms i det föregående om näm da V ägvisare. Cardamine silvatica ß ambigua t. ex. H ögkullens sluttning. Synes vara en tillfällig form, om edelbart fram kallad af brist på vatten och annan näring, och uppträdande allestädes jäm te hufvudform en, hvilken lika typisk som någonstädes förekom m er i de la n d skap, der enl. H artm an blott ß skulle finnas. Företrä-

23 119 cies vis exemplar, som framkomma längre fram på sommaren, blifva ß ambigua, hvilket förhållande jämte de af Hartman angifna lokalernas nordliga läge torde gifvit anledning till uppgiften om denna forms senare blomningstid. Cardamine amara ß hirta flerest. Alyssum calycinum K ullatorp. Draha verna v. pinguis Ö sterplana. incana ß stricta O sterplana vall. Saponaria officinalis vid vägen mellan H jälm säter och B lom berg, och flerestädes i träd g ård ar, förvildad. Cerastium arvense flerest. t. ex. O sterplana, förnäm ligast i klöfveråkrar, men äfven på O sterplana vall. jrubus idceus *simplicifblius vid sten brott på Ö sterplana vall flerest. (Lic. Skårm an), nära landsvägen strax no rr om Ö sterplana by. Euphorbia Cyparissias H usaby, förvildad. Polygonum lapathifolium y incanum flerest. t. ex. vid H ellekis ham n. TJlmus montana y nitida branten nedom T örnsäter. E l odea canadensis nära R åbäcks ham n 1887, num era trol. mångenstädes. Såsom exempel på dess hastiga tillv äx t och förökning må anföras, a tt under det i slu tet af Ju n i endast några lösa, på stranden uppkastade stjälkar anträffades (trol. ditförda från Lidköping, der växten i flere år förut funnits), var vid ett besök på samma ställe i midten af A ugusti en liten bugt alldeles fylld a f rik lig t blom m ande Elodea. Sagittaria sagittcefolia flerest. t. ex. vid R åbäcks ham n. Calla palustris H ögkullen. Potamogeton natans Blom berg. Brachypodium pinnatum v. rupestris Österplana vall bland a (sparsamt). Festuca gigantea ß triflora (på m era torra ställen än a) Ö sterplana vall (sparsam t), Ö sterplana prestgård. Festuca elatior ß sublöliacea flerest. på torra vägkanter ctc.

24 120 Avena elactior Hellekis Munkäng. Pinus Abies ß viminalis ofvan Hellekis. Asplenium Ruta muraria v. tripinnata Osterplana. Isoetes echinospora Råbäcks hamn. (Deremot har jag icke funnifc I. lacustris. Kanske härleder sig uppgiften i Hartmans flora om dennas förekomst vid Kinnekulle från tiden innan I. echinospora utskildes?) Bland dessa äro antagligen inkomna under de sista decennierna: Ecliium, Linaria minor, A lyssum, Cerastium arvense, Eloclea och kanske äfven Avena elatior. Förvildade blott inom trädgårdar förekomma förutom de af Z ett. nämde bl. a. Symphytum orientale och Hesperis båda vid Råbäc-k. 3. Förevisade H err H j. Ö stergren några missbildningar och sällsyntare växtformer. 4. Om förekom sten a f B arbula gracilis Schwsegr. i Skandinavien. Af E. J äderholm. Bland de mossor, som insamlades i trakten af Upsala sommaren 1889, erhölls äfven en Barbula, hvilken vid närmare undersökning visade sig ej kunna vara någon af de förut från Skandinavien kända arterna utan måste föras till den i mellersta och södra Europa förekommande Barbula gracilis Schwsegr. Ifrågavarande mossa, som jag anträffade på en liten solöppen, lerig plats i trakten af Vänge järnvägsstation, förekom der i ej så ringa mängd beklädande fläcktals marken med ett rätt frodigt mosstäcke. Den på detta ställe uppträdande formen visade sig variera något. I allmänhet voro bladen längre med mer utdragen spets än hos den typiska B. gracilis, hvarjemte cellerna voro något större och väggarne svagare förtjockade. På en del exemplar var dock bladspetsen ej så lång. Vanligen voro tufvorna mörkbruna till färgen såsom i allmänhet är fallet hos B. gracilis, stun-

25 121 dom med någon dragning åt grönt. En rent grön form med något ehuru mycket svagt krusiga blad påträffades äfven, dock ytterst sparsamt. Denna sistnämda torde dock ej kunna föras till var. viridis Bryol. Eur. De af mig funna formerna syntes utan gräns öfvergå i hvarandra. Trots vissa små afvikelser stämmer den vid Vänge förekommande Barbulaformen i allt väsendtligt väl öfverens med exemplar från mellersta och södra Europa. Från Skandinavien känner jag den för öfrigt blott från Gotland, mellan Visby och Kopparsvik 1870 (Herb. J. E. Zetterstedt). Exemplar från denna lokal förvaras på botaniska museet i Upsala. Som insamlare är af Zetterstedt angifven N. J. Scheutz med? Någon uppgift i litteraturen, att denna mossa förut skulle hafva blifvit funnen i Skandinavien, har jag ej sett. 5. Kand. R. Ser n a n d er lemnade ett meddelande om ett intressant fynd af D rya s octopetala i kalktuff från Skåne. 6. Prof. F ries förevisade en egendomlig form af D ra la verna. Från Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Den 21 Januari Om Bergianska herbariet. Af V. B. AV ITT ROCK. Detta herbarium, som förvaras å Bergianska stiftelsens egendom Bergielund vid Stockholm, grundlädes af professorn i naturalhistoria och farmaci, med. doktor P eter J ohan B ergius. B. hade under sin studietid i Upsala, , åtnjutit L innés såväl enskilda som offentliga undervisning och derigenom fått sin håg på ett så allvarligt sätt riktad åt det botaniska studiet,

26 122 att han sederm era aldrig lade det åsido, trots m ycket träg n a görom ål som em betsm an och som praktisk läkare. Det B ergianska herbariets ursprungliga kärna och m åhända värdefullaste del är en sam ling växter från Godahoppsudden, som B. i början af 1760-talet erhöll till skänks af direktören vid (det svenska) ostindiska kom paniet M ichael G rubb. U teslutande p å denna växtsam ling stöder sig B ergii stora arbete Plantse capenses. D escriptiones plantarum ex C apite Bonse spei cum d ifferentiis specificis, nom inibus trivialibus et synonym is auctorum justis. Secundum systema sexuale ex autopsia concinnavit atque sollicete digessit P etrus Jonas Bergius. Cum tabulis geneis. Stockholmiae I detta verk, det första specialverk öfver Capfloran, beskrifver B. 14 nya slägten och om kring 130 nya arter. A f de nya slägtena erkännas följande tio: D ilatris (Hsemodoracese), Thamnocortus (Restiacese), Disa (Orchidese), Colpoon och Grubbia (Santalacese), A ulax (Proteacese), Melasma (Personatae), Stilbe (Verbenacese) Cyphia (Campanulaceae) samt Lidbeclia (Compositae), fortfarande af vetenskapen såsom n atu rlig a och välgrundade. U ngefär sam tidigt med den G rubbska sam lingen erhöll B. genom köp en annan m ycket värdefull sam ling, nem ligen en som L in n é s lärjunge D. R o l a n d k r gjort under en resa till Sydam erika och Vestindien, hufvudsakligen i Surinam. U r denna sam ling beskref B. ett n y tt G ram iné-slägte, Scleria, sam t flere nya arter. Genom bearbetningen af den G rubbska sam lingen särskildt intresserad för G odahoppsuddens flora fortfor B. alltjem t att öka sina sam lingar af capska växter. Synnerligen rika bidrag erhöll han af sin vän C. P- T h u n b e r g och ej obetydliga, tid efter annan, af P. J. B l a d h, C. M. B lom, C. G. E k e b e r g. C. P. H o r n s t e d t, F. P. O LDENBURG, A. SPARRMAN O c h C. H. W ä NMAN. A f nordafrikanska växter eger herbariet ett ej ringa antal, härstam m ande från G. R o t h m a n s (Tripolis) och F. H a s - se l q u ist s (Egypten) resor. De am erikanska växterna

27 123 i herbariet äro m ycket talrika. F räm st må näm nas det stora antal, som härstam m ar från O lof S w artz resa till Vestindien. Vidare må näm nas sam lingar, samm anbragta a f C. F. P ih l vid Panam a sam t af O. F. K jel lm an och C. M. W rangel i Nordam erika. Den asiatiska floran representeras a f växter, m eddelade af 0. P. T hunberg (Japan, Java, Ceylon), C. G. E keberg (K ina och K ochinkina), F. H asselquist (Syrien och P a lestina), J. G. K önig (Ostindien), E. L axman och P. S. P allas (Sibirien), P. O sbeck och C. H. W änman (Kina) m. fl. A ustralien företrädes nästan endast a f A. S parrmans sam ling (Nya Zeeland). Inom Europa är södra F ra n k rik e (inklus. Pyreneerna) väl representeradt genom A. G ouans rika sändningar. F rån Italien och Spanien finnas ej få växter, m eddelade af C. A lströmer; från Schweiz af J. D ick och från Ö sterrike af H. C. D. W il c k e. D en svenska floran är därem ot tem ligen k len t företrädd; den har a tt uppvisa växter, samlade af B ergius själf (på Gotland samt i Stockholms- och U psalatrakten), a f A- A fzelius (ej få mossor, lafvar och svampar), J. H ollsten (Lule lappmark), E. G. L idbeck (Skåne), P. O sbeck (Halland), D. S ola nd er (W esterbotten och L appland), S. W end t (Gotland och Öland), m. fl. B land mera bekanta botanister, som i öfrigt lemn at bidrag till det B ergianska herbariet under B e u g ii tid, m å näm nas fransm ännen P h. C om m erson, P. A. P o u r - r e t, J. F. S e q u ie r och P. S o n n e r a t ; schweizaren A l b. v o n H a l l e r ; spaniorerna J. C. M u t is och C. G. O s t e g a sam t tyskarne F. E h r h a r t, J. A. M u r r a y och J. C. D. ScHREBER. *) H erbariet bestod v i d professor B ergii död, år 17D0, a f m er än 9,000 arter, ett för den tiden betydande antal. E fter professor B ergii död öfvergick herbariet jäm te den största delen af B ergii öfriga egendom genom ') A f L inné m eddelade ocli a f lionom sjelf påtecknade a rte r uppgå till e tt a n ta l a f o m k rin g tre ttio.

28 124 testam ente i Kongl. Svenska V etenskaps-a kadem iens ego. Till föreståndare ( professor B ergianus ) för den genom detta testam ente bildade B ergianska stiftelsen utsåg Vetenskaps-Akadem ien den berömde botanisten d:r O l o f S w a r tz. U nder hans tid ökades herbariet genom gåfvor af S. själf samt genom tillkom sten af en ej obetydlig sam ling vestindiska växter af J. E. F orsström. E fter Swartz frånfälle 1819 utsågs dr. J. E. W ikström till professor B ergianus. Genom honom erhöll herbariet en rä tt bety^dlig tillväxt. T alrika utländska växter odlades i B ergianska trädgården, för att tillvaratagas för herbariet. Svenska växter erköllos af G. W a h l e n b e r g (originalexem plar af Carices), L. L. L / e st a d iu s, N. I. C. L a- g e r h e im, N. J. A ndersso n m. fl. Exotiska växter bekommos f r å n B o b. B row n (nyholländska) och J. H e d en b o rg (turkiska). Sedan professor N. J. A ndersson haft vården om det B ergianska herbariet sig anförtrodd, utsågs föredr. sistnäm nde år till professor Bergianus. H ans bemödande har g ått ut på att öka herbariet, hufvudsakligen genom i Bergianska trädgården odlade, kritiskt bestäm da växter, af hvilka också särdeles efter trädg årdens 1885 skedda fly ttn in g och u tv id g ning ett ej ringa antal tillkom m it. F öredraget belystes genom förevisande af B ergianska herbariet tillhöriga originalexem plar dels a f arter, beskrifna af professor B erg iu s själf, och dels af arter, beskrifna af T h u n b er g, S w a r t z, W ikströ m och W a h l e n - b e r g. Afven ur det nya, i större form at anlagda träd gård s-herbariet fram lades en del prof.

29 Den 18 Mars Om form erna a f Carex salina W g. 125 Af S. A lm qujst. Sedan föredrag, i Hns Fl. 11 uppl. bearbetat Carices distigmaticse, hade han haft tillfälle att genomgå en mängd samlingar af dessa växter, särdeles ifrån arktiska trakter. Han hade förr ansett det i många fall omöjligt att bestämma hithörande växter i prässadt tillstånd, särskildt därför att bladens rullning vid torkning ej läte sig iakttaga; men en sådan iakttagelse kan verkligen i de flesta fall göras, ehuru visserligen med svårighet, och härigenom blir en fullt säker bestämning i allmänhet möjlig. Han hade därför nu kunnat komma till en bestämd ståndpunkt i mycket, som förr varit honom oklart, och var i tillfälle att beriktiga åtskilligt i den äldre bearbetningen. Synnerligen väl hade det kommit honom till pass, att nämnda samlingar innehållit goda originalexemplar af nästan alla de talrika, af D rejer och N yländer uppställda formerna. Att Carices distigmaticse endast utgöra ett fåtal verkligt skilda arter, hade i allo bekräftat sig. Men de talrika mellanformerna, hvilka föredr. förr tolkat så, att Carices distigmaticse äro en grupp under bildning, där arterna ännu ej hunnit fixera sig, dessa mellanformer hafva samtliga befunnits vara hybrider, under det själfva arterna måste anses vara mycket väl skilda från hvarandra, huru variabla de än verkligen äro, och hur villsamma härmformer de än utbildat. Den formkrets, som mest varit föredr. oklar, hade varit de arktiska formerna af C. salina, emedan han ej haft tillfälle att i naturen undersöka dessa. At dessa hade nu ett noggrannare studium egnats. I nästan alla betydligare samlingar, som föredr. sett från någon ort i Finnmarken eller Nordland, hade han funnit två former ständigt följas åt: den välbekanta hufvudformen af C. salina samt den mycket reducerade t

30 126 form, som ofta, ehuru orätt, kallats reducta Dr., men som är Drejers C. subspathacea curvata. Någon verklig öfvergångsform m ellan dessa båda har ej k u n n a t ia k t tagas, ehuru outvecklade individ någon gång kunna vara vanskliga att bestämma. Till endera af dessa båda ansluta sig alla öfriga salina-former, så att artens hela formområde naturligen låter uppdela sig i två skarpt skilda serier: den ena med platta blad och vanligen starkt utvecklad borstudd i axfjällens spets, den andra med inrullade blad och rudim entär eller ingen borstudd. Dessa båda form grupper m otsvara fullkom ligt W ahlenbergs beskrifningar på hans cuspidata och mutica. H är, som så ofta annars, har denne skarpsynte forskare sett rätt, ehuru sedan de af honom urskilda form erna blifvit m issförstådda, i följd af att m an fäst för stor vikt vid borstuddens närvaro eller frånvaro. De båda serierna skilja sig äfven i geografisk u t bredning: ihfkfoca-formerna äro rent arktiska, under det cuspidata-formerna, äro ym nigast i ett något sydligare område (Skandinaviens västkust ner till Hall., Finl. Österbotten, Skottland), men äro sparsam t och endast i egendom liga form er (hcematolepis, concolor) rep resen terade på G rönland och vid B eringshafvet sam t saknas på Spetsbergen och, som det tyckes, på Sibiriens kust. Cuspidata-seriens form er m otsvara i k araktärer lik som i utseende å ena sidan C. maritima, å den andra C. rigida, under det midica-serien på samma sätt närm ar sig C. trinervis och C. aquatilis. De båda serierna synas läm pligen betraktas som skilda subspecies. F orm erna af *cuspidata kunna så fördelas: Var. 1. borealis Almqu., den på F innm arkens och N ordlands k u st vanligaste form en; täm ligen m ono ty pisk; låg v äx t och späd. Var. 2. Kattegatensis F r., utgörande sam m an fattningen af de sydligare, y tterst m ångfaldiga form erna, hvilka än nu äro outredda, m er hög- och grofväxta.

31 127 Var. 3. hcematolepis Dr., hvilken kan anses som föregåendes ark tisk a form, gående åt C rigida (N ordland, Grönland), karaktäriserad af sin grofva växt och svartaktiga axfjäll utan borstudd; ett slags medelform till var. 1 är Thulensis T h. F r. med lång borstudd. Var. 4. concolor Dr. (under C. filipendula), stående till föregående i samma förhållande som v. personata till C. acuta; tyckes m er spridd (Grönland, Island, Färöarne, H vita hafvet, B eringshaf), mest storväxt af alla form erna. U nderarten *mutica är vida m indre m ångform ig och kan delas i: Var. 1. subspathacea Dr., lågväxt och späd med något spetsade axfjäll, m otsvarande var. borealis a f föreg. subsp. samt C. Goodcnoughii; vanligast är den ofvan om talade dvärgform en curvata; mer högväxta, men y tterst spensliga former (ex. H. N. f. 10, n. 80) svara mot v. juncélla och sammanslogos med denna af W ahlenberg under nam n af C. aquatilis ß nardifolia; lågväxta, gröfre former med mörka, m er kortskaftade ax, härm ande hufvudform en af C Goodcnoughii, utgöra den verkliga C. reducta Dr. Var. 2. flavicans Nyl., mer hög och grof, härm ande C. aquatilis och ej sällan svår att skilja från denna; synes sällsynt (K olahalfön N ordland). De talrika m ellanform er, som förbinda C salince formom råde med öfriga C. distigmaticce, äro åtm instone till största delen hybrider. H är följer en öfversikt öfver dem: A. C. aquatilis x salina. 1. aquatilis x cuspidata = C. halophila Nyl. (H. N f. 12, n. 86), tyckes vara den vanligaste af alla hybrider inom distigrnaticce-gtcu-pipen, ger, i motsats mot alla de andra, ofta nog en eller annan väl utbildad frukt. E n annan hybrid mellan samma föräldrar är säkerligen C. halophila * affinis Nyl. (= O. aquatilis cuspidata H. N. f. 12, n. 85), funnen flerstädes vid H v ita hafvet, un d er

32 128 det hufvudform en har sin först rent gröna, sedan gula färg af * cuspidat a-bor eal is ocli sina axfjäll (oftast uddlösa) af aquatilis, så har * affinis axfjäll som *cuspidata och g rå färg som aquatilis J). 2. aquatilis x mutica, skild från föregående genom inrullade blad; funnen på ett par ställen i F innm arken tillsam m ans med *mutica f. flavicans. B. rigida x salina. 1. rigida x cuspidata borealis. Såsom dennas h y brid är säkerligen att anse rigida v. longipes Lsest., tagen på ett par lokaler i F in n m a rk en 2). 2. rigida x mutica fiavicans = C. arctophila Nyl., H. N. f. 12, n. 89, en gång träffad på Kolahalföns norra sida. C. C. Goodenoughii x salina. ]. S äkra hyb rider m ellan den lågväxta h ufv u d formen af C. Goodenoughii och * mutica v. subspathacea äro funna i mängd flerestädes i Nordland, äfven som på G rönland och Spetsbergen. 2. C. Goodenoughii v. juncella x cuspidata = C. spiculosa F r., tagen en g ån g på H vita hafvets västkust. D. C. salina x strida, äfvensom sannolikt E. C. maritima x salina och F. C. acuta x salina, alla tre tagna vid Göteborg af L indeberg. Alltså hybrider med alla arter af de egentliga distigmaticee, utom C- ccespitosa. 1) E n denna m ycket liknande form, funnen flerstädes i Österbotten af N yländer och af honom bestämd till *affinis, är rikligt fruktificerande och kan därför svårligen vara hybrid, utan måste väl anses som en form af *cuspidata K atte g at ensis, härm ande aquatilis. Den är i H. N. f. 11, n. 77 utdelad under nam n af C. halophila acutangula Nyl. men är ej den rätta, hvilken (enligt ex. från Nyl:s och Ångström s herb.) äfven säkerligen är en salinahybrid, möjligen med C. acuta, a tt döma efter de svartaktiga, i allm änhet kortskaftade axen, habitus m. m. 2) Lsestadii originalexem plar skulle enligt etiketten vara från Torn. Lpm. K uttainen, hvilken uppgift torde bero på etikettförväxling, då en form med så m ycket af salina ej gärna kan hafva växt inuti landet.

33 2. Om Potamogeton sparganifolia Lsest. A f S. A lm q u is t. 129 A f lefvande m aterial a f denna växtform, sam ladt af kyrkoherden S. J. E nander vid Sveg i H erjedalen, liade det blifvit föredr. klart, a tt denna egendom liga form ej, som han förr ansett, kan vara en ras af P. natans; utan genom förr anm ärkta k araktärer afviker den genom ej affallande bladskifvor sam t run dade m ärken. D ärem ot tyder allt särskildt dess nästan fu llständiga sterilitet, dess sporadiska förekom st samt dess abnorm a utseende därpå, att den är hybrid af P. natans, säkerligen med den egendom liga nordliga ras (eller troligen rättare subspecies) af Pot. graminea, som F ries k allat graminifolius och som u ta n tvifvel är L innés u rsprungliga grammens. 3. Om ståndarförhållandena hos Senebiera didyma. A f S. A lmquist. Denna växt har som bekant 2 fertila ståndare och 4 utan knappar. D et ligger därför nära till hands att anse de 2 vara de korta och de 4 de långa ståndarna hos familjens typ, och så hafva äfven åtm instone äldre floristiska arbeten fattat saken. Men en diagrammatisk undersökning visar, att här, liksom hos Lepidium ruderate, de båda fertila ståndarna ersätta hvar sitt par af de långa, under det de korta fullständigt felslag it ). De knapplösa stån darn a å te r visa sig stå på k ro n b ladens plats som bekant saknas kronblad och äro således att anse som om bildade sådana. Med dessa m åste således tän k as ha försiggått en dubbel förvandlin g: först ha de förvandlats till ståndare såsom äfven ofta är händelsen hos Capsella, då den växer på rud eratp latser ; sedan ha de förlorat knapparna. Hos ') Äfven hos Subularia aquatica ersättas de 4 långa ståndarna ofta af 2, i hvilket fall således hela ståndarantalet blir 4. Bot. Notis

34 130 denna art saknas alldeles honungskörtlar, under det sådana hos Senebiera Coronopus, hvilken äger kronblad, äro väl utbildade. 4. Om Hippophaé rham noides förekom st ibohuslän. A f S. A lmqutst. Föredr. hade besökt den uppgifna fyndorten: Oxvik vid Gfullmarsfjorden. Hippophaé växer här rätt högt upp från stranden, invid landsvägen på ett helt litet område, där ett tämligen stort antal buskar står. Alla äro helt låga och hafva den för unga exemplar vanliga formen: rätt breda och då ej spetsigt utdragna blad. Då sålunda endast unga exemplar förekomma, torde man få antaga, att växten helt nyligen hitkommit. Planterad lär den dock icke vara, utan den har väl troligen förts hit af fåglar, antagligen från början ett exemplar, som sedan genom jordskott förökat sig. 5. Iak ttag elser öfver V eronica-arter. A f O. JuEL. 1. Om Veronica ceratocarpa C. A. M. Denna art såddes i Vetenskapsakademiens trädgård Bergielund i juni 1890, och de uppväxta plantorna voro på hösten s. å. kraftigt vegeterande, men sterila. Exemplar, som insamlades i m id ten af November, hade en nedliggande och rotslående hufvudstam, hvars topp var uppstigande och klädd af tättsittande stora örtblad. Från hufvudstammens nedre del utgingo kraftiga grenar af samma utseende och byggnad som hufvudstammen. I vecken af de tätt sittande bladen i stammens och grenarnes spetsar sutto emellertid ett slags felslagna blommor. De voro nästan oskaftade och bestodo af ett kraftigt utveckladt foder, hvars flikar voro betydligt bredare och längre än normala blommors foder; en liten krons, som hade ung. */4 af normal storlek; 2 ståndare med ytterst korta strängar, men med knappar af nästan

35 131 norm al storlek; samt en liten pistill. F odret var fullt utslaget, men de öfriga delarne i knoppstadium, i det k ro n an omslöt befruktningsdelarne. På grenarnes basala delar sutto en m ängd delvis adventiva knoppar och skott af intill 3 cm. längd, hvilkas blad voro bleka och föga utvecklade, och som syntes äm nade till a tt öfvervintra. E n m ikroskopisk u n d e r sökn ing visade, a tt i deras öfre bladveck sutto outvecklade blom knoppar eller blom ställningar, hvarför de utan tvifvel voro äm nade att nästa vår uppträda som blom bärande skott. P å våren s. å. iakttog jag äfven exemplar, som voro sådda föregående vår. De visade först ett utseende, som påm inde om de nyss beskrifna höstexem plarens, men snart växte grenspetsarne ut och bildade de norm ala blom ställningarne, hvilkas blad äro högblad och hvilkas blom mor äro långskaftade. Dessa blom bärande grenar hade förm odligen utvecklats ur sådane öfvervintrade knoppar, som nyss om näm nts hos höstexem plaren. V äxten uppträdde således här som bienn, ehuru den eljes angifves såsom annuel. E m ellertid ty d er bildningen a f de felslagna blom m orna under första året otvifvelaktigt därpå, att växten här fått en abnorm utveckling. Ja g tror, att detta bör förklaras sålunda: Genom den tidiga sådden på våren hafva sådana skott h är drifvits till utveckling redan under första året, hvilka, om växten såtts senare, skulle hafva öfvervintrat på ett m ycket tidigare utvecklingsstadium. Dessa med felslagna blommor försedda skott äro nem ligen proleptisk t utvecklade blom ställningar, som fått en öfvervägande vegetativ utbildning. D å dessa för tidigt utvecklats, ersättas de a f ad ventiv a k n opp ar på växtens basala delar. I Upsala botaniska trädgård brukar denna art år från år uppträda som sjelfsådd, och därför sannolikt på sam m a sätt som i v ild a tillståndet. Den gro r d är

36 132 på hösten och öfvervintrar som små, föga förgrenade plantor, som blomma följande vår, och är således att hänföra till plantse ann use hiemantes ( A sc h e r so n). Det är emellertid märkligt, att den icke genom tidig sådd kan tvingas till blomning och fruktsättning under första året, såsom fallet torde vara med de flesta öfriga arter inom samma biologiska grupp. 2. Veronica agrestis L. ß calycida Pr. På trädgårdslanden i Bergielund förekommo som ogräs redan i början af maj 1890 små blommande exemplar af denna form. De hade således otvifvelaktigt öfvervintrat. Utom genom de stora inskurna foderflikarne fann jag att formen utmä.rkes genom en från vanlig V. agrestis L. afvikande bladtyp. Bladen äro nemligen mera rundade, med mera utåt riktade bladtänder, samt hafva en mörkgrön saftig färg och en mer glänsande yta än hufvudformens blad. Emellertid skall f. calycida Fr. enligt P r ie s beskrifning, och såsom originalexemplar utvisa, hafva en gracil växt, under det Bergielundexemplaren äro mer robusta. Detta torde dock kunna förklaras af ett olika växtsätt, i det de gracila exemplaren torde hafva växt mer i skugga. Däremot har jag hos P r ie s exemplar, liksom hos alla andra exemplar af calycidaformen, som jag haft tillfälle att se, återfunnit den ofvan angifna formen och utseendet hos bladen, och är därför öfvertygad, att mina exemplar verkligen tillhöra formen calycida Pr. Allteftersom nyssnämnda plantor tillväxte, försvunno emellertid karaktärerna af f. calycida Pr. De senare bildade blommorna hade normala foderflikar, och de yngre bladen närmade sig alltmer utseendet hos hufvudformen. Hos större individ, som jag insamlat, hvilka hafva utseendet af alldeles vanlig V. agrestis L. kan man vid basen finna halft vissnade foder och blad, som visa, att individet i sin ungdom tillhört f. calycida Pr.

37 133 Det synes häraf sannolikt, att f. calycida F r. ej är en själfständig form, utan blott ett utvecklingsstadium, som u ppträder tid ig t på våren hos öfvervintrade in d i vid a f V. agrestis L. Jungerm ania m edelpadica Arn. Auctore H. W. A r n ell. Jungermania meddpadica A r n e l l in Revue Bryologique 1891, p. 12. Dioica, caespites hum iles et laxos form ans vel inter alios muscos vigens, laete luteo-viridis vel interdum (planta mascula) rubro-viridis, subnitida, ad 1,5 2 cm. longa et 2 mm. lata, tum ide squarrosula, repens apiceque plerum que arcuate recurvata. Caulis simplex (vel rarissim e dichotome ramosus), sub perichaetio innovationem brevem em ittens, ruber, 0, 3 0,4 mm. crassus, rigidus, flexuosus et apice vulgo arcuate recurvatus, postice hic illic longe et dense radicellifer, rotund us et in diam etro transverso a 15 cellulis, in terioribus duplo majoribus et m em branis tenuioribus at sat distincte, praesertim in angulis, luteolo-incrassatis m unitis, cellulis duarum serierum corticalium autem dimidio m inoribus et m em branis toto am bitu aequaliter et latissime incrassatis ornatis. Folia ad 2 mm. longa et 1,7 mm. lata, rigida, crassiuscula, fere aequimagna, inferne paulluium rem otiora, superne sat dense disticha, ad a n ticum vergentia, qua causa planta postice convexa fit, transversim affixa, non decurrentia, patentia, recurvata, canaliculate concava, sym m etrica, rotundate rectangularia quadrata, tridentata; incisuris ad 1/10, obtusissimis et latis (raro una alterave et tum saepissime antica acutiuscula) plus m inusve gibbis; dentibus sat aequalibus, medio tam en vulgo paullulum longiore, incurvatis, late triangularibus, rotundate obtusatis, rarius (saepissime antico) acutiusculis; m argine integro, recto vel interdum in fern e distincte recu rvato; cellulre basilares et mediae

38 134 ad 0,o6 0,07 mm. longae, 0,o2 0,o3 mm. latae, ellipticae. superiores et m arginales ad 0,o25 0,o35 mm. longae et 0,o2ö mm. latae, rotundatae vel rotundate ellipticae; lum ine stellariform i, granulis numerosis chlorophyllophoris et oleinis ad parietes aggregatis pro m axima parte opaco at vulgo in medio plus minusve inani et pellucido; m embrana hyalina ad angulos valde incrassata et ibi spatia interm edia varie formata, ssepissime irreg u lariter ovata vel rotundata, efficiens, ad (vulgo 6) processus lum inis stellariform is autem valde tenuis. Foliola nulla. Bractcceperichcetii foliis parum majores, latiores, rotundatse, magis irregulariter iridentatae, incisuris valde gibbis, areolatione foliorum ; foliola m ultoties minor, oblonga, apice ro tu n data et integra. Involucrum (unum modo junius et nulla vestigia sporogonii includens visum) tertia parte bracteas superans, 2,5 mm. altum et 1,8 mm. crassum, parum curvatum, viride, cylindrico-obovatum, paullulum applanatum, obtusum, superne 1/6 profunde quinqueplicatum, ore minimo, irregulariter dentato, dentibus brevissim is et obtusissimis, unistratum ; cellulce basilares 0,o9 0,o5 mm. longae et 0,os 0,o2 mm. latae lum inibus plus m i nusve elongate ovatis-elliptieis, summae in diam etro 0,o2 0,o25 mm., lum inibus rotundatis vel ro tu n d ate ovalibus, m em branis interm ediis eodem modo u t in foliis incrassatis et laevissimis; pistillidia sterilia ad 6. Planta mascula in caespitibus propriis degens, g ra cilior, rufo-viridis, supra androecium am entiform e et apicale non excrescens. Bractece densae, parum m inores quam folia, basi saccatae. Antheridia 2 in axilla, utriculo in diam etro longitudinaji 0,25 mm., ovali et luteo, stipite utriculo fere aequilongo, uniseriato; paraphyses non visae. Gonidia nulla observata. Characteribus allatis ab omnibus Ju n g erm an iis m ihi notis optime diversa et jam forma et reticulatione pulcherrim a foliorum valde insignis species. Form am typicam foliorum supra descripsi, sed haud raro singula folia forma diversa, nunc assym etrica, nunc dentibus inae-

39 135 qualibus ornata, nunc haud concava sed applanata etc., inveniuntur. ffab. Suecia, provincia Medelpad, paroecia Torp, ubi a me in montibus Getberget (cf et invol., Junii 20, 1890) et Rämmeråsen (ster., Julii 1, 1890) ad terram turfosam in abietinis humidis et umbrosis detecta. Etiam infra montem Grönviksberget in insula Alnö prov. Medelpadica (ster, Iulii 5, 1890, E. C o llin d e r ) et ad Prestbäcken in par. Sveg prov. Herjedaliae (9, Sept. 1890, J. P ersson) inventa. Explicatio tabulae 3. Fig. 1) T extura partis basilaris folii. 2) Textura partis mediae folii. 3) et 7) Folia inferiora. 4) Folium medium. 5) et 8) Folia superiora. 6) P lanta m agnitudine naturali. 9) A ntheridium. Tvenne i norra Sm åland funna reliktform er. A f H. W llh. A rneel. Galium triftorum M ichx., en förut ej i Götaland anmärkt art, som för närvarande, såsom bekant, har sitt stamhåll inom Sverige i Norrlands subalpina bergstrakter, påträffades af mig hösten 1890 i ej ringa mängd i Hesslåsdam i Hults socken. Att denna vackra art kunnat undgå de botanisters uppmärksamhet, som förut besökt Hesslåsdam, torde bero därpå, att den förväxlats med den till det vegetativa systemet förvillande lika Asperula odorata L., hvilken äfven förekommer i Hesslåsdam. Isynnerhet genom Herr R. T olfs ') undersökningar af mossvegetationen i de i norra Småland och sydligaste Östergötland talrikt förekommande s. k. skurorna eller smala vilda dalgångarna, har det visat sig, att dessa i sitt skuggiga, svårtillgängliga hägn hysa en mycket intressant reliktflora från tider, då klimatet *) B,. T olf, Några småländska mosslokaler (Bot. Not. 1886, p ).

40 136 i dessa nejder var kallare. Galium triflorum i Hesslåsdam tillhör tydligen äfven denna reliktflora. I sällskap med D:r C. O. v. P o r a t fann jag våren 1890 äfven en annan reliktform i norra Småland, nämligen Salix cinerea x phylicifolia, af hvilken hybrid flera buskar förekommo på stranden af Alarpsjön vid Krökesbo i Forserum s socken. Docenten A. N. L u n d s t r ö m, till hvilken exemplar af denna Salix-form sändts, har godhetsfullt meddelat, att han utan minsta tvekan gillade min bestämning af densamma. Förut har i samma trakt, nämligen på granngården Boarp i Barkeryds socken, en annan hybrid af Salix phylicifolia, nämligen S. caprea x phylicifolia blifvit funnen. Dessa fynd äro därför af stort intresse, emedan S. phylicifolia numera synes hafva helt och hållet försvunnit från Småland; dess efterlämnade hybrider hänvisa dock uppenbart på, att den förut måste hafva funnits därstädes. I samma trakt af Småland har jag funnit äfven några andra Salix-hybrider, nämligen S. caprea x cinerea äfvenledes vid Krökesbo, samt S. aurita x repens och den sällsynta 3- cinerea x repens, båda vid torpet Jäppastall i Lekeryds socken. Några excursioner vid Gellivare kyrkoby i svenska Lappland. Af H. S am zelius. Strax intill Gellivare kyrkoplats, dit numer bantåg från Luleå föra upp den söderifrån ankomjnande turisten ocli vetenskapsmannen, höjer sig 823 m. öfver hafvet högsta tinnen på den fjällkomplex, hvilken sedan länge af kringboende lappar och finnar benäm ts Gellirareduoclar (lappska) eller V asaratunturi (finska). I det följande meddelas här några växtgeografiska stu dier från fjället, hvilket under förutvarande besvärliga komm unikationer (22 mils landsväg från kusten!) besökts af y tte rst få botanici det är endast några få anteckningar om den