Stenhuggarepoken

Transkript

1 Stenhuggarepoken Foto Lennart Hakeröd Hamburgsund Heestrand Slottet 2008 BILDARKIVET I HAMBURGSUND

2 Stenhuggarepoken Då bergen i Hamburgsundstrakten gav arbete och danade samhället En dokumentation av ett viktigt skede i vårt samhälle Dokumenterat av Gerhard Borgljung och Egon Widén. Design och redigering Lars Ericsson.

3

4 Spetsmejsel ur Blekingeboken årgång Jag mycket plågad är må tro av gikten i min rygg ja den kommer strax på stunden när som jag krokig står Jag därför är då slagen att i hårt arbete gå och det kan ni begripa om ni mina ord vill tro. Melodi: Glada Kalles visa om Bergenbanen. Vers 18 av 107 ur Hans Niklassons Skildringsvisa, nertecknad Femte upplagan Tryck Nordbloms Trycksaker AB, Hamburgsund 2012

5

6 Innehållsförteckning Kapitel Sida Förord 1 Inledning och allmänt om stenindustriepoken Fackföreningsrörelsen Arbetsorganisationen i ett stenbrott och yrkeskategorier Översikt storbrott och mindre stenbrott i Hamburgsundsområdet Amdalsbrottet Bônnebrottet eller Norskarnas Kvarnbergsbrotten Stenbrotten på öarna i området kring Hamburgsund. 8.1 Hamburgö Gåsö, Trinissla, Långholmen, Kiddön Heestrand. Sibirien, Källvik, Ulön/Dannemark Kooperativa stenbrott: Andelsföreningen Bohusläns Kooperativa Stenindustri Folkets Husföreningar och Kooperativa Handelsföreningar Inledning till Folkets Hus och Kooperativa Handelsföreningar Föreningen Folkets Hus i Hamburgsund Hamburgsunds Folkets Hus en teater och revyscen. Artikel av Egon Widén Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening Föreningen Folkets Hus Heestrand Kooperativa Föreningen Strid i Heestrand Människorna i brotten Bofasta stenhuggarfamiljer i omedelbar närhet till Kvarnberget före Personlista över verksamma i stenindustrin, födda Intervjuer En stenhuggardotter berättar - Nanny Karlsson, stenhuggardotter Granit, hummerfiske och fotboll - Curt Axelsson, stenhuggare Minnen från stenhuggarepoken - Karl-Axel Friberg stenhuggarson Minnen från stenhuggarepoken - Kåre Johansson, Hôling och verkstadsägare Bilagor: 14.1 Kvarnarna i Kvarnberget. Artikel av Bengt Nord Protokoll Svenneby sockenstämma från Hamburgsunds Bio. Uppsats av Daniel Abrahamsson Kontrakt mellan markägare och stenbolag eller privata företagare En stenhuggares dagbok från Källförteckning 206

7

8 Förord Syftet med denna skrift är att lyfta fram den lokala historien om stenhuggarepoken. En epok som varade över 80 år, , men som passerat tämligen obemärkt. Information om denna period fanns spridd på många ställen men mycket svåröverskådlig och inte så lätt att finna. Den fanns i våra lokala arkiv samt i landskaps- och länsarkiven i Fjällbacka, Uddevalla, Göteborg och Stockholm. Vidare fanns den som foton i Hamburgsunds Bildarkiv, i boken Kville Härad samt hos stenhuggarättlingar som intervjuats och berättat vad de minns. (Se sammanställning av källinformation). En lång period som omdanade vårt samhälle på många sätt men som uppmärksammats styvmoderligt i vår lokala historia. En lång period med stor inflyttning av stenhuggare och stenbolag från andra landsändar med en annan kultur i bagaget än vad lokalbefolkningen var van vid. Upprinnelsen till detta arbete var ett besök på öppet hus i november 2004 i Hamburgsunds Bildarkiv. Syftet med mitt besök var att leta igenom vad där fanns dokumenterat i bild och kanske i någon mån text om stenhuggarepoken i Hamburgsundsområdet. Mitt intresse för stenhuggarepoken grundar sig i första hand på att jag är stenhuggarättling men jag är även rent allmänt intresserad av vår bygds historia. Jag fick hjälp av Gunnar Rasmusson, bildarkivets föreståndare att leta fram vad som fanns dokumenterat. Det visade sig vara ganska tunt med skriven information till de pärmar med foton som vi fann. Vid en jämförelse med en annan jämförbar verksamhetsepok, som också den omdanade vårt samhälle, nämligen fraktskuteepoken, visade det sig att den var mycket bättre dokumenterad. Jag föreslog därför Gunnar att vi skulle bilda en projektgrupp i bildarkivet med intresserade stenhuggarättlingar med syftet att komplettera de pärmar med foton vi funnit i arkivet med information om stenhuggarepoken i Hamburgsundområdet. Gunnar blev mycket intresserad av mitt förslag men undrade hur man får tag i intresserade stenhuggarättlingar. Tillsammans med Lennart Hakeröd, som är en flitig besökare i bildarkivet, satte vi oss ner och gjorde upp en lista på personer som vi önskade få med i gruppen. Vid nästa öppet hus kunde jag för bildarkivets styrelse presentera en projektbeskrivning och en lista på deltagande medlemmar. Styrelsen sanktionerade genast projektet genom att besluta om beställning av detsamma. Projektet döptes till Stenbrott och hade en tidplan på ett år. Följande personer (stenhuggarättlingar) ingick i gruppen: Lennart Hakeröd, Egon Widén, Bengt Larsson, Karl-Gustaf Schewenius, Sylve Johansson och jag själv som projektledare. Ytterligare en medlem som ingick från början var Bengt Nord, men som på egen hand tog sig an ett sidoprojekt. Det var historien om kvarnarna på Kvarnberget, som också presenteras som bilaga i denna skrift. Projektgruppen utökades med ytterligare tre personer, Gunnar Rasmusson, Lars Ericsson och Stig Swedberg. Gunnar som fotograf med uppgift att dokumentera utvalda stenbrott och anläggningar samt sakkunnig i reproduktion av gamla dokument, kartor och foton; Lars som sekreterare och redigerare på dator av projektgruppens dokumentation av text och utvalda foton för presentation på digitalt media; Stig i egenskap av arkeolog och som expert på stenbrott och förekommande frågor. För korrekturläsning har Gunnar och Gunvor Rasmusson svarat. Tidplanen visade sig ganska snart vara för snäv. Arbetet var mer omfattande än vad vi först planerat. Projektbeskrivningen fick revideras ett antal gånger och som en följd därav fick tidplanen förlängas. Arbetet med projektet har utförts i studiecirkelform inom Studiefrämjandet och har pågått höst- och vårterminer med planerade tvåtimmarsträffar var fjortonde dag i Bildarkivets lokaler på Hamburgsundskolan. Arbetsuppgifter har fördelats och redovisats fortlöpande. Ett stort

9 antal studiebesök i stenbrott på öarna och fastlandet har genomförts under resans gång liksom besök i arkiven. Vid inventeringen av stenbrott i Hamburgsundsområdet har vissa begränsningar gjorts. Geografiskt har området begränsats från Jorefjorden i norr till Heestrand i söder. I öster begränsas området av dåtidens transportsystem, häst- och stenkärror, maximalt några kilometer inåt land för körning till närmaste utlastningsplats och vidaretransport med båt. I väster begränsas området av skärgården från Gåsö i norr till Ulön och Dannemark i söder. Vid inventeringen har begränsningar också gjorts till att omfatta stenbrott av viss betydelse, d.v.s. sådana där muntlig eller annan dokumentation binder verksamheten till stenbolag eller privatpersoner. Under arbetet med dokumentationen efterlystes information i alla former från stenhuggarepoken såsom foton, kontrakt, anteckningar och filmer mm och som hörsammades med råge. Vi vill därför passa på att tacka alla som lånat oss foton från familjealbum, Uno Hedin för en samling gamla berglegakontrakt, Lars-Olof Rönnblom för sin farfars anteckningsbok från Varpets storbrott på Hamburgö för perioden en ovärderlig skatt, och sist men inte minst tre filmare som berikat Bildarkivet med följande fem tidsdokument: Ingemar Trygg, Heestrand för en smalfilm i färg från Heestrand från tidigt 1960-tal. Olof Johansson, Hökebacken för tre smalfilmer i färg: Backefiske, Islägg och en spelfilm om whiskysmuggling. Samtliga tre filmer inspelade på tidigt 60-tal med agerande från Snixholmen. Bo Tak för en smalfilm i svartvitt inspelad i Hamburgsund och Fjällbacka Arbetet med redigering och ihopklippning av dessa filmer pågår i Bo Taks foto/filmstudio i Göteborg och beräknas vara klar under Att köpa dessa filmer på en samlings DVD kommer senare att bli möjligt. Vi i projektgruppen hoppas att denna sammanställning av en svunnen epok skall vara av intresse för stenhuggarättlingar och för andra med intresse för Hamburgsundstraktens historia. Om du läsare har tillgång till kompletterande material såsom gamla foton, kontrakt eller annat, hör av dig till Bildarkivet. Så kan vi få en fylligare andra upplaga. Ett stort tack till dem som ställt upp på intervjuer och alla i gruppen som lagt ner sin tid på ett arbete som jag hoppas kommer att glädja många framöver. Vid bokens tryckning har Tanums Kommun och Sparbanken Tanum bidragit till att vi kunnat förverkliga vår önskan att sprida boken i vårt närområde. ETT STORT TACK. Hamburgsund i mars 2008 Gerhard Borgljung

10 1. Inledning och allmänt om stenindustrin Stenindustrin i Sverige. Sten har använts som byggnadsmaterial åtminstone sedan medeltiden. Det var då främst den mer lättarbetade kalk- och sandstenen som kom till användning. Lokalt byggde man även med hårdsten granit och gnejs, men i betydligt mindre omfattning. Under 1700-talet började man alltmer använda tegel som byggnadsmaterial som ersättning för den mera svårhanterliga naturstenen. I övrigt har man också brutit och bearbetat sten för mer dekorativa ändamål. Så har man till exempel brutit kolmårdsmarmor sedan 1600-talet och porfyr i Älvdalen sedan slutet av 1700-talet. Granit har även använts för kaj- och hamnbyggnation såväl under och 1700-talen om än i mindre omfattning. Europas, och så småningom Sveriges industrialisering och urbanisering, ledde till ett ökat behov och efterfrågan av material till såväl kajer, broar, gator som byggnader. Man kan nog med fog datera början av den mer industrialiserade stenhanteringen till mitten av 1800-talet. De nordtyska hamn- och industristädernas tillväxt medförde ökat intresse för de hårdstensprodukter som inte fanns tillgängliga lokalt. Den första anläggningen för stenindustri i Sverige startades dock för att tillfredsställa lokala behov. Det handlade då om material för kanal- och slussbyggnationen i Trollhättan. Köpmannen C A Kullgren från Uddevalla och järnvägsbyggaren Nils Ericson tog initiativ till att öppna ett stenbrott på Bohus-Malmön. Detta skedde 1842 och verksamheten var i början relativt blygsam och lär inte ha sysselsatt mer än ett 10-tal man. Enligt uppgift från Stenhuggarmuseet i Hunnebostrand har dock stenbrytning på Bohus-Malmön förekommit redan tidigare, då straffångar från Carlstens fästning på Marstrand bröt sten för fästningens behov. Kort därefter, på 1850-talet, anlade byggnadsinspektören vid preussiska fortifikationsförvaltningen F H Wolff ett antal gatstenshuggerier i Blekinge med början på Tjärö och Dragö och sedermera på Tjurkö, Stolpön och Guö. Stenen exporterades främst till Tyskland. År 1860 började firman Carl Wennerström, sedermera Wennerström och Berg, med stenhuggerier och använde sig då av straffångar från Långholmens centralfängelse som arbetskraft. År 1882 startade den på Bornholm födde tunnbindaren A K Fernström gatstenshuggeri i Matvik i Blekinge. Verksamheten utvecklades med tiden med brott på öarna i Höllaryds och Åryds skärgårdar och på Stärnö utanför Karlshamn. Straffångar från Varbergs fästning användes som arbetskraft. På Tjurkö och Lindö bosatte sig 1877 ett hundratal familjer från Bayern. Det var F H Wolff som arrangerade denna invandring, främst för att öka yrkeskompetensen och lära upp den lokala arbetskraften. I Halland kom tillverkningen av gatsten igång ungefär samtidigt som i Blekinge. Den i Bohuslän baserade firman Kullgrens öppnade ett brott i Varberg, där straffångar också användes som arbetskraft. Vidare började man med gatstenshuggning i trakterna kring Halmstad. Halmstads Stenhuggeri AB bildades 1875 och bröt berg i Söndrum, Eketånga och Trottaberg med flera orter. Under tiden hade Bohusläns stenindustri kommit igång på allvar. Anledningen till denna expansion var de naturliga förutsättningarna med tillgång till lättarbetad granit och bra möjligheter till sjötransporter. Det bohuslänska granitområdet begränsas av Idefjorden, som är den norra delen av en kraftig förkastningsspricka, som fortsätter ner genom Bullaresjöarna, över Svarteborg och vidare ut i havet vid Gullmarsfjorden. Västsidan av denna förkastning är gräns för den bohuslänska graniten med ståklyven i nordvästlig-sydostlig riktning. Med utgångspunkt från Bohus-Malmön expanderade den bohuslänska stenindustrin under 1800-talets senare del. Lättåtkomliga berg som också låg väl till för sjötransporter exploaterades i till exempel Hunnebostrand, Ulebergshamn, Ramsvik, Bottna, Heestrand och 10

11 Hamburgsund i vårt närområde. Utanför vårt närområde i Bräcke, Hjälmedal, och Rixö i Brastads socken, Lysekil med närområden och Krokstrand med flera platser vid Idefjorden. Exempel på dessa etableringar är firma K. Ströman från Göteborg som 1860 började brytningen i Skalbergen norr om Hunnebostrands samhälle. Ströman tecknade även under 1870-talet arrende med flera gårdsägare i Bottna och Svenneby. Dessa brott var mest inriktade mot kaj- och byggnadssten. Ströman gick senare upp i F H Wolffs verksamhet som i sin tur så småningom inlemmades i firma J & A Nilsen. Geologisk karta över Bohuslän som visar förekomsten av bohusgranit i Hamburgsunds närhet. 11

12 Ytterligare exempel på företag som etablerade sig i Bohuslän är: 1. N S Beer & Co med brott vid Idefjorden och ett flertal ställen i Heestrand. Beer arrenderade redan 1877 berg i Kanebo, Ytterby och Heestrand och köpte 1898 torpet Källvik samt drev verksamhet på Ejde i Norskebrottet-Bônnebrottet från år Fredrikstads Stenhuggeri aksjeselskap. 3. Aktiesellskapet Lüttensu och Brooks Granitcompany med brytning på Nordgård och Ögården på Hamburgö. 4. Nicolay Petersen, Flensburg med brott på Ulön och Hynnö. Denna firma ombildades senare till Skandinaviska Granit AB. 5. De Förenade Granitindustrierna i Strömstad från Bohuslänska Granitkompaniet från AB Gunnersen Stenhuggeri i Lysekil från Stenfirman Albert Tobisson med brytning i Hjälmedal i Brastad och som 1891 flyttade till Fjällbacka. 9. Kullgrens Granitaktiebolaget Kullgrens Enka bröt sten förutom på Bohus-Malmön även i vårt närområde såsom Bottna, Svenneby och Bovallstrand började Kullgrens i Kvarnberget i Hamburgsund. Kullgrens köpte 1903 Albert Tobissons firma och kallade den Fjellbacka Stenhuggeri AB. Detta dotterbolag fortsatte driften i Kvarnberget och vidare på Ödsmål, Innergården, Högesten, Kärraby och Hamnegård. 10. AK. Fernström som förutom sin Blekingeverksamhet hade anläggning i Brastad och Lysekil arrenderade också berg 1898 i Amdal och köpte denna gård Firman avvecklades Förenade Granitindustrier bildades 1919 som en sammanslagning av ett flertal mindre stenindustrier. Företaget hade säte i Hunnebostrand och bedrev verksamhet bland annat på Ulön, Hynnö, Heestrand och Tegelstrand. Förenade Granit köptes av Fernströms Vegards, egentligen Lysekils Sten AB, etablerade sig på 1920-talet i Hamburgsund där även bolaget hade sitt säte. Förvaltare var Otto Eriksson och man bedrev verksamhet på bl.a. Gåsö, Nasseröd och Kamstorp. 13. Bohusläns Kooperativa registrerades 2 juni 1926 under namnet Andelsföreningen Bohusläns kooperativa Stenindustrier u.p.a. Hovenäset. Företaget finns fortfarande kvar 2007 och driver verksamhet i Näsinge och Evja. Evja köptes av Vegard 1965, som där drivit verksamhet med firma Lysekils Stenindustri AB. Förutom verksamheten på Hovenäset, som varit igång från 1925, bildades under 1926 lokalavdelningar i Hunnebostrand, Hamburgsund, Fjällbacka, Kämpersvik, Överby, Näsinge, Krokstrand och Hälle. Lokalavdelningen i Hamburgsund startades i januari Av de övriga lokalavdelningarna drevs en del vidare i egen kooperativ regi medan andra lades ned och nya bildades fanns följande lokalavdelningar: Havstenssund, Näsinge, Krokstrand, Bovallstrand, Heestrand och Hamburgsund. Tillgången på arbetskraft var naturligtvis en avgörande faktor för stenindustrins utveckling. Stenhuggaren var en hantverkare och yrkesskickligheten tog tid att tillägna sig. Som tidigare nämnts invandrade stenhuggare från Bayern till Blekinge för att utbilda svenska stenhuggare. Den bohuslänska stenindustrin kom igång alltmer under 1800-talet och behovet av arbetskraft ökade. Detta löstes till stor del främst genom inflyttning av kunnigt folk från Blekinge, Halland och Småland. Dessa fick i sin tur lära upp den lokala befolkningen som hade sin bakgrund i jordbruket, fiske mm. Den mesta stenen togs i industrins början ut i småbrott, där en eller flera stenhuggare arbetade. Man hanterade här hela tillverkningskedjan från att ta ut berg, skjuta loss block och bearbeta slutprodukterna. I slutet av 1800-talet industrialiserades 12

13 storbrott d.v.s. arbetsplatser med arbetsfördelning. Speciellt anställda dagsverkare tar ut block och ämnen, som sedan bearbetas av stenhuggare till färdiga produkter. Mekaniseringsgraden var till en början ringa eller obefintlig. Det var först vid sekelskiftet som en mera industribetonad verksamhet började. Det införskaffades domkrafter, kranar, räls, trallor mm för att underlätta hantering och förflyttning. Mekaniseringsgraden ökades ytterligare genom installering av så kallade stenklyvningsmaskiner i bland annat Söndrum och Rixö. Det var först Halmstads Stenhuggeri AB och sedermera Skandinaviska Granit AB som satsade på denna verksamhet. Skandinaviska, som drev verksamheten i Rixö, anlade här en riktig gatstensfabrik med användning av tryckluft samt eldrivna kranar och transportanordningar. Den maskinframställda gatstenen blev dock ingen kvalitetsmässig succé. Granitindustrin var först och främst en exportindustri och därför ytterst känslig för kriser och konjunktursvängningar, vilket framgår av nedanstående diagram och tabell. De angivna värdena varierar något från olika källor men diagrammet ger en bra bild av utvecklingen i stort. 13

14 Den första påtagliga nedgången 1904 är att hänföra till den sju månader långa bohuslänska strejken och blockaden mot utskeppning. Storstrejken , som främst berörde utskeppningen, bidrog även till nedgång i exportsiffrorna. Nästa stora nedgång har sitt ursprung från första världskriget och med en stadig uppgång därefter fram till då den ekonomiska världskrisen spolierade hela stenindustrins möjligheter till avsättning. I slutet av 1930-talet kom verksamheten åter igång så smått men kom aldrig att nå den omfattning som den haft tidigare. 14

15 2. Fackföreningsrörelsen Troligtvis bildades den första svenska fackföreningen för stenhuggare i Sundbyberg år 1886 och följdes av flera mer eller mindre livskraftiga föreningar runt om i landet. Dessa föreningsförsök för att ta till vara på gemensamma intressen var naturligtvis influerade av samtida organisationsarbeten inom andra yrkesgrupper. Det dröjde ett tiotal år innan föreningarna funnit en mera varaktig stadga och det i Stockholm1895 bildade stenhuggarfacket lär ha varit behjälpligt med att starta många nya föreningar runt om i Sverige. Ett antal föreningar i landet, speciellt de i Blekinge och Bohuslän, anslöt sig först till det i Köpenhamn år 1896 bildade Skandinaviska Stenhuggarförbundet, men redan vid detta förbunds kongress i Karlshamn 1897 bildades Svenska Stenarbetareförbundet. På 1965 års kongress beslutades att förbundet skulle upphöra och stenhuggarna skulle ingå i Fabriksarbetarförbundet och stenmonterarna i Byggnadsarbetarförbundet. Detta genomfördes från och med första januari Det syndikalistiska SAC, Sveriges Arbetares Centralorganisation, bildades Anledningen till att denna organisation kom till just då anses vara ett utbrett missnöje mot det socialdemokratiskt dominerade LOs fackliga politik och agerande vid storstrejken SAC kom att bli centralorganisation för de självständiga lokala sammanslutningar (LS) som organiserade samtliga syndikalistiska arbetare på en ort oberoende av yrke. Exempel på en SAC medlemsbok. Den här tillhörde Johan Albert Bengtsson (BaseJohan). I vårt närområde var stenhuggarna i Hunnebostrand tidigt ute och bildade sin fackförening redan 1896 med Mauritz Hagström som ordförande. På Hovenäset bildades Näsets storstenshuggarefackförening 1897 av 16 stenhuggare. 15

16 De frågor som drevs av fackföreningarna vid denna tid var främst frågor om löner och arbetstid. För de rena stenhuggarna var det främst diskussion om mer eller mindre godtyckligt satta ackordsprislistor och för dagsverkare timlönen. Arbetstiden var tämligen o- reglerad och som exempel drev föreningen på Hovenäset frågan om att alla skulle ha samma arbetstid, tio timmar om dagen, från sju till sju och med tre raster. För att betona att det inte rådde arbetsplikt under denna tid uttalades att: Arbetstiden kom även på dagordningen och beslöts att börja kl. 7 fm och sluta 7 em samt äta och sova hela dagen om så önskades och arbeta när man så gott finner. Man får se detta ur perspektivet raka ackord, utan minimiförtjänst och att stenhuggaren stod hela risken vid fel på produkten. Först på 1950-talet uppnådde man avtal om delad risk vid felaktigheter. Den första större samlade fackliga aktionen i våra trakter ägde rum år 1900 då man strejkade tio veckor på grund av att arbetsgivaren sänkte priset på kantsten. Strejken började i Lysekil, följdes upp med lockout av fackföreningsanslutna och facken sympatistrejkade i övriga Bohuslän utlöste prissänkningar en sju månaders lång lockout och 1909 strejkade stenhuggarna i sympati med transportarbetarnas krav på medbestämmande och slopande av 23, som innebar att arbetsgivarna hade rätt att leda och fördela arbete. I Hamburgsund anslöt sig Ejde Stenhuggarefackförening år 1896 till det samma år bildade Skandinaviska Stenhuggarförbundet. Då protokoll från föreningsverksamheten saknas från denna tid vet man ej vilka som ingick i den första styrelsen. Sekreterarjobbet åvilade dock Alfred Hansson, vilket framkommit genom till förbundsorganet Stenarbejderen insända rapporter. Som tidigare nämnts bildades 1897 det Svenska Stenhuggareförbundet och avdelningen i Ejde fick avdelningsnummer 20. Alfred Hansson var även avdelningens representant på Svenska Stenhuggareförbundets första kongress som hölls i Göteborg den 20 april Alfred Hansson kan nu ha varit ordförande för Ejdeavdelningen, då rapporten från invigningen av den nya fackföreningsfanan den 30 april 1898 är undertecknad av Walfrid Svensson som sekreterare. Den nya fackföreningsfanan invigdes som sagt den 30 april Detta skedde vid ett föreningsmöte som avslutades med att mötesdeltagarna i sluten ordning med fana och musik i spetsen tågade till ställets poststation där en hel folkmassa var samlad. Där gjordes halt och utbringades ett leve för den internationella arbetarrörelsen, säkerligen det första som höjts i dessa trakter. Medlemsantalet var vid denna tid 44 och alla på platsen var organiserade. Fanan kan enligt föreningsarkivet i Uddevalla, där fanan bevaras, vara målad av Ida Mellgren ( ), bördig från Trollhättan och verksam som fotograf och standarmålare. Förutom de rent fackliga avtalsfrågorna gentemot arbetsgivarna angående löner, ackordsprislistor och arbetstid engagerade sig avdelningen även i startandet av bibliotek 1905 och initierandet av att bilda en Folketshusförening I övrigt om verksamheten under dessa år hänvisas till nedanstående protokollsutdrag från och kopior från rapporter till förbundsorganet Stenarbetaren. Hela Hamburgsundsavdelningen, Ejde, lämnade 1910 Svenska Stenarbetareförbundet och gick över till det samma år bildade SAC och startade en LS (Lokal sammanslutning). Detta beslut grundade sig på den uppfattningen att LO svikit sina medlemmar i samband med stor- 16

17 Ejde Stenhuggeriarbetarefackförenings fana som invigdes 30 april 1898 vid föreningsmöte i Hamburgsund. strejken LS organiserade arbetare från olika yrkeskategorier till skillnad från fackföreningarna. Den lokala fackföreningen kom åter igång 1914 och då under namnet avd 20 Hamburgsunds stenhuggarfackförening. Avdelningen fungerade parallellt med LS och hade till exempel i början av 1940-talet ett tjugotal medlemmar. Avdelningen upphörde Utträdet från Svenska Stenarbetarförbundet skedde som tidigare nämnts 1910 och meddelades av kassören G Lindquist i en skrivelse från den 11 juli detta år. Vid det avgörande mötet röstade 18 medlemmar för och 8 emot ett utträde ur förbundet. Kontanta medel och andelar jämte arbetsmaterial togs av de utbrytande. Kvarstod i förbundet - som direktansluten - gjorde dock Axel Hagberg som vid denna tid var distriktsombudsman för gatsten i Bohuslän. En drivande kraft i utbrytargruppen verkar ha varit Adolf (Adel) Larsson som bland annat i en skrivelse till förbundsstyrelsen framför följande: Angående protokollsutdrags sändande anser vi vara överflödigt då ni har ombudsman på platsen. Och avd. stämplar och övriga tillbehörigheter, har avd. som sådan själv betalat varför vi ej se någon idé att skänka detsamma till förbundsstyrelsen. Svenska stenarbetarförbundets avdelning 28 Heestrand bildades den 25 juli 1896 under namnet Heestrands Stenhuggareförening. Bildandet hade föregåtts av ett möte den 16 juli samma år på initiativ av E Walström från Norge. Vid detta möte skrevs 37 medlemmar in och det valdes en interimsstyrelse som fick i uppdrag att utarbeta stadgar. Adolf Larsson.. Detalj från ett gruppfoto. Avdelningens första styrelse bestod av: Ordf. C G Ljungberg, sekr. N J Nygren, v. Sekr. O Lybeck, kassör Lindblad. Till förtroendemän valdes R Andersson, J H Sjödahl, J Jonsson, M Johansson, O Dahlin och C Olsson. Till revisorer utsågs C Nilsson och G Olsson. På det första mötet beslutades att bilda en sjukkassa och en kommitté på fem personer valdes med uppdrag att utarbeta stadgar. Vidare beslutade mötet att av arbetsgivaren kräva löneutbetalning en gång per månad. Inträdesavgiften bestämdes till 50 öre och kontingenten till 40 öre per kvartal, varav 15 öre skulle gå till agitation och medlemsvärvning och 10 öre till förbundet. 17

18 Carl August Juliussons LO-bok med... beaktanden och uppmaningar till medlemmarna. 18

19 Föreningen växte starkt under de första åren och var i augusti 1898 uppe i 65 medlemmar. Vidare förekom en viss omsättning i styrelsen, så att till exempel vid mötet den första april 1898 var tidigare vice sekreteraren C. Lybeck nu ordförande och Alfred Andersson utsågs till sekreterare. Under de första åren pågick en del stridigheter med principalen Beer & Co i Kristiania (Oslo) där bland annat arbetsgivaren anklagades för att försöka förhindra föreningsrätten. Detta resulterade i att förbundet från och med 16 mars 1890 förklarade Heestrand i blockad beträffande anställningar. Bland anledningarna till konflikterna fanns även att arbetsgivaren delat ut så kallade Fläsklappar rekvisition till viss handlare i stället för pengar. Blockaden verkar ha varat ett par månader och efter ett tag gjordes en överenskommelse. Avdelning 28 drabbades inte som avdelning 20 Hamburgsund, av något kollektivt avhopp till SAC utan fortsatte med ett relativt högt medlemskap som till exempel runt 1940 uppgick till cirka 30 man uppgick dock Heestrandsavdelningen i Hunnebostrands avdelning men blev 1916 åter en egen avdelning. Heestrands stenhuggarfack levde kvar till 31 december 1969 (vid förbundets nedläggning) då de återstående 9 medlemmarna organiserades i Fabriksarbetarförbundet avdelning 148 i Uddevalla. Även Slottet hade en egen fackförening som enligt notisen Nya avdelningar i förbundstidningen bildats i början av Namnet var Slottets Stenhuggarefackförening och sekreterare var F O Pettersson. Det är lite känt om styrelse och medlemsantal men att B. Pettersson representerat föreningen vid förbundets första kongress i Göteborg 20 april 1898 är dokumenterat. Första augusti 1898 tackar föreningen sin arbetsgivare Karl Pettersson (Hunnebostrand?) att de fått sina ackordspriser höjda och kunnat undvika stridigheter mellan samhällsklasserna. Föreningen hälsar även nya stenhuggare välkomna så länge de är solidarisk mot facket. Hur länge denna förening fanns kvar är obekant. Även i Hamburgsund verkade under en från Ejdeavdelningen separat avdelning, nummer 67 Hamburgsunds Stenhuggarfackförening, där August Apelman var ordförande. 19

20 3. Arbetsorganisationen i ett stenbrott och yrkeskategorier Under de drygt hundra år som stenbrytning och tillverkning bedrivits industriellt i Bohuslän har karaktären på stenhuggarens arbete förändrats, men den hantverksmässiga karaktären vid slutbearbetningen är till stora delar oförändrad. Stenhuggarens arbete kunde ta sig flera olika former. Detta berodde på vad som skulle produceras: om det var gatsten, kantsten, sträcksten eller finsten. Hur produktionen var organiserad spelade också en stor roll: om stenhuggaren arbetade i ett småbrott eller ett storbrott, inomhus eller utomhus. Även driftsformen kunde vara av betydelse. Det vanligaste var att en stenhuggare hade anställning hos ett bolag, men flera andra typer av företagsformer förekom, som kooperativ, fackföreningsförvaltade eller arbete i så kallade fria berg. Vid gat- och kantstenstillverkningen skedde en stor del av produktionen före första världskriget i småbrott. Småbrottsdriften har fortsatt även efter denna period men inte i lika stor utsträckning. Det kännetecknande för ett småbrott är att det är hantverksmässigt till sin karaktär. Stenhuggaren, eller snarare huggarna, eftersom det oftast var två eller tre stenhuggare som samarbetade i ett brott, utförde själva alla moment från framtagning av berg till den färdiga stenprodukten. Urkilning eller framsprängning av råblock. (Verktygsbilderna kommer från Blekingeboken årgång 1938.) Om berget var lätt klyvbart med existerande sprickbildningar, såväl horisontellt som vertikalt, kunde blocken kilas loss. Det skedde genom att kilhål slogs upp med pikhacka, även kallad spetshacka. Denna ersattes senare med mejsel eller borr. (bild 10, 17 och 18). Detta var för övrigt ofta det arbete som barn fick börja med att lära sig, när de skulle skolas in i yrket. När jag var liten arbetade han i ett stenbrott alldeles vid vår sjöbod och liksom många andra barn borrade vi rundkilshål redan som små... Vi fick vara med när vi ville och arbetet blandades ofta med stora delar lek. I kilhålen placerades sedan bredeller rundkilar; bredkilar var vanligare förr men används fortfarande i vissa fall. Mellan sten och kil placerades oftast bleck. Genom att slå på Rundkil med bleck 20

21 kilarna i tur och ordning sattes stenen i press varefter denna, förhoppningsvis, sprack i den önskade riktningen. Ibland gjordes en rits i bergytan mellan kilhålen för att fungera som sprickanvisning. Om berget inte var så lättkluvet borrades spränghål upp. Antalet bestämdes av bergets karaktär. Borra gjordes för hand genom att en person sittande höll i borren och snurrade den mellan släggslagen från två stående personer. Hålet fylldes med vatten och runt borren lades tygtrasor eller granruskor för att hålla kvar vattnet. Det hörde till att den som satt skulle sjunga en borrvisa: Då kunde man borra många alnar och man visste inte hur fort det gick. Under 1890-talet infördes ett specialborr som kom att kallas remmare. Det anses vara infört av C G Tinggren, en stenhuggare som tagit med borret från sin vistelse i USA. Remmaren slogs rakt ned i borrhålet och den hade två motstående falsar som slog ut två spår, eller ritsar, i borrhålets hela längd. Genom detta skapades en riktverkan för sprängningen som avsevärt reducerade behovet av borrhål och sparade berg. (bild 19) Framkilning av gat- och kantstenar. Detta arbetsmoment påminner om den tidigare beskrivna kilningsprocessen. I detta stadie blev det än viktigare att följa stenens klyvriktning för att de kommande ämnena skulle få rätt dimensioner utan att behöva bearbetas alltför mycket. I fråga om gatstenar har arbetsprocessen en avslutning där kilning inte förekommer. Som sista del i tillverkningen läggs en rits med en bred- eller spårmejsel på ämnets ena sida. Sedan vänds på ämnet och slås över ritsen med en slägga, varpå ämnet spricker längs med ritsen. Om stenhuggaren är kunnig och stenen av god kvalitet återstår endast någon mindre finputsning med hammare och mejsel. I andra fall kunde en avsevärd tid få ägnas åt putsningen. Under nittonhundratalets början infördes pluren, även denna från USA även om dess uppfinnare anses vara från Bohus-Malmön. (bild 16) Den var lika revolutionerande för gatstenstillverkningen som remmaren för blockuttaget. Den användes i sönderdelningsfasen innan den slutliga tillformningen av gatstenarna skedde. 21

22 Ur ett stenblock på 7,5 x 2,88 x 2,88 meter kan man ur ett ämnesblock - det lilla på bilden - med dimensionerna 144 x 72 x 72 centimeter få ut 1024 gatstenar (knott) med dimensionerna 9 x 9 x 9 cm. Bild från Bror Asplunds bok Svenska Stenindustriområden I-II Gatsten och kantsten. Storbrottet. I ett storbrott har arbetsprocessen delats upp på sätt som är karaktäristiskt för industriproduktion. Uttag av råblock sker av speciell arbetskraft i ett brott. Därefter transporteras stenen från brytningen till bearbetningsplatsen där stenhuggaren tar hand om sönderdelningen av råblocken. Det innebär att det i ett storbrott finns flera yrkeskategorier förutom stenhuggaren, exempelvis sprängare, kranförare och transportarbetare. Även i storbrotten avslutades produktionen hos stenhuggaren. I storbrotten fanns små huggbodar för stenhuggarna att stå i vid produktionen av slutprodukten. (Se bild i kapitel 5). I anslutning till dessa fanns en väg eller rälsbana där råmaterial forslades fram och avslagsmaterial bort. Huggbodarna var oftast placerade i nära anslutning till lastageplatsen. Denna var i äldre tider anlagd vid kajen/bryggan, eftersom det var båttransporter som var det vanliga. Senare kunde 22

23 lastageplatsen läggas i anslutning till järnvägsstationer eller, när lastbilar kom i bruk, i anslutning till vägar. Den slutgiltiga industrialiseringen var introduktionen av spaltmaskinen, eller knottmaskinen som den kallas i dagligt tal. Det var ett försök att maskinellt tillverka gatsten. På flera platser i Bohuslän byggdes maskinhallar med knottfabriker. Den första och utan jämförelser största var den som anlades i Rixö Under 1920-talet tillkom ytterligare fabriker i Bohuslän. Alla dessa försök var mer eller mindre kortlivade eftersom slutproduktionen inte kunde konkurrera med den handhuggna gatstenen. Trots de stora problemen med kvaliteten och därmed lönsamheten fortsatte alltså försöken med att industrialisera den avslutande delen av arbetsprocessen. Detta kan inte tolkas som annat än ett ideologiskt ställningstagande från företagarna om det överlägsna med en industriell produktion över en hantverksmässig. Kooperation. En annan sida av stenarbetet där vi kan se en ideologisk tanke är ägandeformerna. Vid sidan av stenbolagen fanns det flera försök med arbetarägda företag. Det finns omtalat ända fram till första världskriget att en stor del av produktionen, även från stenbolagen, skedde av arbetare i fria berg. Med det menades oftast arbetare som själva eller tillsammans arrenderade berg och sålde sten till beställare, uppköpare eller stenbolag. En del av dessa utvecklades senare till stenbolag i sin tur. En annan form, som tidigt praktiserades, var fackföreningsarrenden. Detta var ett sätt att försäkra sig om arbete på egna villkor. Det var speciellt viktigt i konflikttider. En stor och långvarig konflikt i Hjälmedal, Brastad socken, vanns av arbetarna mycket tack vare att strejkunderstödet kunde drygas ut genom arbetet i de egna bergen. Under det tidiga 1900-talet började också kooperativt ägda företag dyka upp. Dessa hade ofta stora svårigheter med att få bergsarrenden. Med tiden blev vi tvungna att se oss om efter nya tillgångar, men vi var hela tiden hänvisade till sämre bergområden, sådan som bolagen inte brydde sig om. Några företag blev dock mycket långlivade och det största företaget i branschen idag är Bohusläns Kooperativa Stenindustri. Detta företag startade 1926 på Hovenäset. Samma år startades också en arbetsgrupp i Hamburgsund som speciellt under 1930-talet hade en stor betydelse för stenhuggarna i området, då de förelades de få arbeten som fanns inom kooperativet. Vi hade en enda väg att gå, vi delade den lilla sysselsättning som fanns, sedan fick inkomsten bli vad den ville. Som lägst hade vi 40 kronor per man och månad. Det var inte mycket... I ett producentkooperativt företag kan ingen avskedas. Har alla samma rätt kan ingen sitta och säga till en annan att nu får du sluta, här finna inga jobb längre. På så sätt överlevde de flesta grupperna. Dessa olika solidariska företagsformer är intressanta. Var det stenhuggarnas socialistiska idéer som fick sitt uttryck i dessa företagsformer? Säkert var det så men det är förmodligen inte det enda skälet, eftersom stenarbetarna skiljer sig från andra arbetsgrupper just på denna punkt. En annan orsak kan vara arbetets speciella karaktär, där stenhuggaren kontrollerade flera viktiga funktioner i arbetsprocessen och därför på ett självklart sätt kan överblicka arbetsorganisationen. Det var helt enkel inget stort steg att ta över produktionen. Det är också omvittnat att flera stenhuggare var deltidsfiskare. Min far var först och främst stenhuggare, men även fiskare. En tredje och säkert viktig orsak kan därför sökas i den bohuslänska traditionen med arbetslag i fisket. Dessa arbetslag uppvisar en solidarisk arbetsoch vinstdelning jämförbar med den i kooperativa företag. 23

24 4. Översikt storbrott och mindre stenbrott i Hamburgsundsområdet Vid inventeringen av stenbrott i Hamburgsundsområdet har vissa begränsningar gjorts. Geografiskt har området begränsats från Jorefjorden i norr till Heestrand i söder. I öster begränsas området av dåtidens transportsystem, häst och stenkärror. Maximalt några kilometer inåt land till närmaste utlastningsplats för vidaretransport med båt. I väster begränsas området av skärgården från Gåsö i norr till Ulön och Dannemark i söder. I Hamburgsundsområdet finns hundratals platser där stenbrytning har förekommit. Många gånger visade det sig att berget inte hade den kvalitet som önskades och brytningen flyttades till ett nytt ställe. Vid inventeringen har begränsningar också gjorts till att omfatta stenbrott av viss betydelse, d.v.s. där muntlig- och eller annan dokumentation binder verksamheten till stenbolag eller privatpersoner. Vidare har en uppdelning gjorts på storbrott och mindre stenbrott. Storbrotten kännetecknades av att brytningen utfördes av stenbolag i industriell och organiserad form. I de mindre stenbrotten arbetade stenhuggarna i regel som privata företagare. De hyrde själva berget av bönderna och sålde den färdiga stenen till något stenbolag. De fick något högre pris på stenprodukten de levererade men i gengäld fick de bekosta hela brytningskedjan själva som hyra för berget, kranar, krut och verktyg mm. Här följer en sammanställning av de inventerade stenbrotten och sist i detta kapitel finns en översiktskarta över området med numrering och positionsangivelse för GPS navigering för respektive stenbrott. Några av de mest betydande storbrotten, som är markerade med fet stil i sammanställningstabellen, beskrivs mera utförligt under kapitel 5 9. Position Stenbrotten på öarna i området kring Hamburgsund. Dessa stenbrott beskrivs mera utförligt under kapitel 9. Position 14. Ejde, Valberget. På Valberget har stenbrytning förekommit på flera ställen men i betydande omfattning på tre platser, två på bergets sluttning åt öster samt ett nedanför berget, också det åt öster. Efterlämnad skrotsten tyder på produktion av gatsten, både knott och paddor (liten och stor gatsten). Ett av de två brotten på östsluttningen hade upp- och nedfart åt söder i en mycket brant backe med anslutning till nuvarande Monekilsvägen. Det andra vette mot norr med upp- och nedfart i anslutning till Kärret. Det ljusa området mitt i bild är Lökeskär. Åt nordost syns en svag ljus linje som kan vara en lång smal brygga..det ljusa partiet ovanför be i Valberget är det södra brottet och rakt öster därom är brottet Tjörnebäcken. Detalj av fotokarta

25 Utlastningplats för brottet åt norr har med all sannolikhet gått via Kärret till Pluret. Carl-Axel Friberg i Plureviken berättar i en intervju i nov. 2005: Här i Pluret fanns en utskeppningsbrygga för gatsten och här fanns till och från stora stenupplag. Bryggan var belagd med räls så att vagnarna kunde köras ända ut till fartyget där de tippade gatstenen rakt ner i lastrummen. Iakttagelserna gjorde Carl-Axel i slutet av 1920-talet men platsen var känd för utskeppning av gatsten långt tidigare. Den sten som utskeppades på 1920-talet kom med all sannolikhet från mindre brott på Kärrets ägor samt från Hökeberget ovanför Hökebacken. Södra brottet med nerfart till Monekilsvägen. Norra brottet med Kalvön upp till höger. 25

26 Utlastningsplats för brottet åt söder som ansluter till nuvarande Monekilsvägen, kan också ha gått via Kärret till Pluret men en mera trolig utlastningsplats skulle kunna vara Lökeskär. Vägen till Lökeskär är mycket kortare och på ett gammalt foto kan man se stenupplag och lastpråmar på och vid skäret. Gammalt foto på Lökeskär med pråmar, stenupplag och ett magasin i bakgrunden t.v. I förgrunden Uddens utskeppningsbrygga, som ägdes av C A Kullgren. Hur stenen kom ut till skäret kan vi bara spekulera i. Troligen har stenen körts på skottkärror eller trallor på den långa smala brygga som kan ses här på bilden som ett smalt streck i nordostlig riktning från Lökeskär, det runda ljusa fältet mitt i bilden till vänster. De två brotten på berget tillhörde dåvarande markägaren Ossian Hansson på Ejde Södra 2:5. Denne skötte med all sannolikhet även transporterna från de två brotten på Valberget. Ossian körde även sten i början på 1900-talet på Hamburgö 26

27 från storbrottet Varpet till utlastningsplatsen Sandviken. Se kapitel 9 Hamburgö. Det saknas uppgifter om vem som brukat och ansvarat för driften i dessa två brott på Valberget men tidpunkten för verksamheten har med all sannolikhet varit före första världskriget. I fackföreningsprotokoll från tidigt 1900-tal förekommer noteringar om fackliga aktiviteter i brotten på Ejde. Inga protokoll finns bevarade förutom några få utdrag. Ejde Stenhuggarefackförening avd. 20 bildades 1896 av stenhuggare i stenbrotten på Ejde. Dessa två brott samt storbrottet på Bônn eller Norskebrottet som tillhörde dåvarande markägare Johan Nicklasson Botten Ejde Norr 1:3, är troligen bland de äldsta stenbrotten i Hamburgsund. Att fackliga aktiviteter förekommit tyder också på att stenbolag varit ansvariga för driften i stenbrotten på Valberget. I storbrottet på Bônn sköttes driften av N S Beer & Co. Det tredje och mindre brottet ligger ca 200 meter rakt öster ut från Valberget vid Tjörnebäcken på mark tillhörande dåvarande ägaren Katarina Alexandersson på Ejde Södra 2:4. Uno Hedin, nuvarande ägare till gården, berättar att hans pappa Karl Hedin - som var dräng på gården och övertog den efter Katarina Alexandersson - berättat att i brottet vid Tjörnebäcken arbetade bröderna Eriksson, Otto, Oskar och Ludvig. Bröderna var inflyttade stenhuggare från Varberg. Arendekontrakt Undertecknade ägare af ett åttondels mantal Ejde Sör i Quille socken, Bortarenderar härmed till Adelina Desideria Eriksson från Nordgård Hamburgö, vårt ägande berg d.s.k. Gamle-Hans berg beläget öster om ladugårdsbyggnaden på följande villkor. 1: Arendetiden bestämmes till fem /5/ år med förnyelserätt på ytterligare fem år. 2: I berglega skall arendatorn betala en avgift av 15 öre pr kvadratmeter tillverkad gatsten samt 60 öre pr kvadratmeter i körlön. Stenen skall köras till Udden. 3: Arendatorn äger rättighet att anlägga nödig vägar för stenens forsling, taga det vägmaterial som erfordras, allt utan ersättning, ävenså begagna sig utav nödigt utrymme för arbetets bedrivande. 4: Anläggning och underhåll av vägen bekostas av arendatorn. 5: Arendatorn får sysselsätta högst tre /3/ fullgoda stenhuggare i åvannämnda berg. 6: Kör och berglega betalas varje månad och får av bergegaren hämtas, å dät bolagets kontor, dit arendatorn levererar stenen. 7: Dätta kontraktet får ej överlåtas på annan person. 8: Skulle ej berglegan uppgå till ett hundra kronor /100/ per år skall skillnaden erläggas av arendatorn. Av detta kontrakt äro två ex. upprättade. Ejde Sör pr. Hamburgsund d. 3 = November 1910 Adrian Alexandersson Bevittnas Adelina Eriksson A. Hagberg Maria Hagberg Till all stenkörning förbehåller sig bergegaren ensamrätt. 27

28 Bröderna hade troligen också avtal med något bolag för produktion av gatsten. Utlastningsplats för detta mindre brott kan också ha varit Lökeskär. Vy från Tjörnebäckens stenbrott. Foto från Position 15. Ejde, Bônn/Norskebrottet. Detta storbrott beskrivs under kapitel 6. Position 16. Amdal, Amdalsbrottet. Detta storbrott beskrivs under kapitel 5. Position 17. Ejde, Kornhagen. På mark tillhörande dåvarande ägaren till Kornhagen, Karl Persson Ejde Södra 2:2 har stenbrytning förekommit på tre dokumenterade platser: 1. Mindre stenbrott strax öster om gården Kornhagen med infart från nuvarande Fjällbackavägen. 2. Mindre stenbrott strax norr om vindkraftverket. Området kallades Rössbergs. 3. Mindre stenbrott på nuvarande industriområdet. Kåre Johansson i Dyrhultskogen berättar i en intervju i nov. 2005: Där fanns också ett stenbrott, ungefär där Sylves Elektriska ligger idag. Brottet var då, 1930, övergivet men med spännande vattenfyllda schakt och stora efterlämnade skrotstenshögar. Hela markområdet tillhörde Kornhagen. Jag minns också att utefter Solvägen, där polis Nilsson, Selma Sjöberg och Johan Eliasson senare byggde sina hus, låg i början av trettiotalet stora upplag med storgatsten. Detta var också på Kornhagens mark. 28

29 Det finns inga uppgifter om vem som brukat brotten eller vilken typ av sten som brutits. Troligen privata brott som levererat gatsten till något av stenbolagen i Hamburgsundsområdet. Position 18. Ejde, Rosenborg. Ett mindre stenbrott beläget mellan Mörkhult och Ejdestämmen. Transportvägen till och från brottet har troligen gått på den mycket branta vägen ner till Ejdestämmen. Det finns inga säkra uppgifter om vem som brukat brottet men troligen startade Noak Larsson med sönerna Nils och Erik samt svågern Filip Nilsson, Nisse Filip, brytning av gatsten i privat regi med leverans till något stenbolag. Noak var också brottbas i Amdalsbrottet i många år. Han bodde (byggde?) i huset på fastigheten Rosenborg och var bland de första som kom till Hamburgsundsområdet från Söndrum i Halland i början på 1900-talet. Position 19. Ejde, Dammen. Ett vidsträckt område mellan infarten till Ejdestämmen, Ormhålet och fastigheten Nytorp. På bergsplatån i detta område har stenbrytning förekommit på många ställen. Enligt ett gammalt kontrakt med dåvarande ägaren till en 1/8 mantal Södra Ejde, Adrian Alexandersson, framgår det att A K Fernström hade brytningsrätten i detta område. (Se kontraktet i sin helhet under kapitel 14.5). Enligt nuvarande markägaren Uno Hedin har hans pappa, Karl Hedin, berättat att han från detta område körde sten till byggnadsarbeten på kyrkomuren vid Kville kyrka omkring Kontrakt Undertecknad egare af 1/8 del mantal Södra Ejde i Qville Härad och socken bortarenderar jag härmed till Hr. A.K. Fernström eller hans rättsinnehafvare på en tid af 20 år med rättighet för arendatorn att efter denna tid förnya kontraktet, alla mina å utmarken befintliga berg (utan de så kallade mörkhultbergen) mot ett arrende av 12 öre per huggen qvadrat meter gatsten och 60 öre kubikmeter storsten. Södra Ejde den 26 september 1898 Adrian Alexandersson Katarina Andreasdotter Bevittnas af O.L. Nordblom Olga Samuelsson Detta kontrakt får utan vårt vidare hörande intecknas Södra Ejde den 27 September 1898 Adrian Alexandersson Katarina Andreasdotter Bevittnas af O.F. Eriksson O.L. Nordblom 29

30 Position 20. Rörvik, Nytorp. På fastigheten Nytorp startade Loth Pihlqvist tillsammans med sönerna Erik, Sylve och Harry ett eget stenbrott i början på 1920-talet. Han var inflyttad stenhuggare från Sturkö i Blekinge. Loth hade avtal med Kullgrens om leverans av gatsten. Transportvägen till utlastning på Udden vid Kullgrens brygga var ovanligt lång och med många branta backar. Från brottet på Nyborg går vägen via Säve in på gamla Kvillevägen förbi Myrbacka och vidare ner mot samhället. Nya Kvillevägen byggdes på först 1930-talet. Läs mer om Loth Pilqvist i kapitel 7. Kvarnberget: Egna företagare i småbrotten. Position 21. Rörvik, Kvarnberget. Detta storbrott beskrivs under kapitel 7. Loth Pihlqvist t.h. och sonen Sylve i sitt eget brott, Nytorp. Position 22. Hamn, Kleven. Ett relativt stort stenbrott beläget på bergsplatån ovanför Dammen med uppfart från fastigheten Berghem. Dåvarande markägare var Oskar Hansson i Kleven Hamn 1:5. Omfattningen av stenbrytningen tyder på att ett bolag har varit verksamt i området och troligen före första världskriget. Kvarlämnade skrotstensrester tyder också på att gatstenshuggning förekommit. Transportvägen till utlastningsplats har varit ovanligt lång och backig. Först den mycket branta uppoch nedfarten till brottet, därefter en fortsättning på gamla Kvillevägen mot Klev. Den fortsatta vägen från Klev var beroende på vilket bolag som varit verksamt i brottet. Om det varit Kullgrens gick vägen via Myrbacka till Udden och Kullgrens brygga eller om det varit N S Beer & Co, gick vägen via Trädet och vidare till Skarpnäs och Beers brygga. 30

31 Stenbrottet i Kleven ligger på östra sidan av Kvillevägen. Här har tillverkning av knott förekommit. Position 23. Trädet, Normansberget. Här finns några mindre stenbrott belägna på uppfarten till Normansberget från norr mitt emot gården Trädet. Driften har troligen pågått under och 30-talen. Dåvarande markägare var Carl Christiansson Trädet Rörvik 1:7 som tillsammans med sonen Knut skötte transporterna. Utlastningsplats var Skarpnäs (Kalhälla) vid nuvarande Rörviks Camping. Knut berättar i sina anteckningar från sin barndom att Karl Foss, August Kock och Olle Hansson på Dammen arbetade i brottet. Karl-Gustaf Schewenius berättar att hans pappa Ture och farfar Oskar Schewenius arbetade i brottet någon gång på 1930-talet. Position 24. Trädet, Normansberget. Ett planerat storbrott. Ett storbrott planerades av det Norska stenbolaget N S Beer & Co i början på 1900-talet på gården Trädets mark strax öster om nuvarande Rörviks Camping hade två hus uppförts och ett tredje var på gång och en utlastningskaj vid Skarpnäs (Kalhälla) strax väster om campingen var anlagd. Efter storstrejken 1904 kom arbetet inte igång igen och projektet lades ner. Hade projektet fullföljts hade kanske den norra delen av det massiva och storslagna Normansberget i dag varit jämnat med marken. 31

32 Position 25 Hakeröd, Hakerödsbrotten. På Hakeröds ägor har stenbrytning förekommit i mindre omfattning på tre ställen. I ett område ca 200 m öster om gården finns en kran kvarlämnad i stenbrottet som minner om vad som pågått. I ytterligare två mindre stenbrott, strax norr och söder om gården har verksamhet förekommit. Dåvarande ägare till gården var Johan Persson, Hakeröd Hamn 1:1 och det var sönerna Sven, Olle och Torsten som i privat regi började bruka brotten på 1920-talet. Olle fortsatte verksamheten på egen hand under perioden med kantstenhuggning. Här ses Olle Hakeröd finputsa en kantsten. Verktygen som användes var handslägga och piggmejsel. Vindskyddet kallades sejel. T.h. syns det gamla boningshuset i bakgrunden. Denna bomkran finns ännu bevarad i det större av Hakerödsbrotten. Foto från

33 Position 26 Kärraby, Hamnegård. Här har stenbrytning förekommit i storbrottsdrift och brottet är beläget strax väster om gården Hamnegård och tätt intill vägen till Hakeröd. Dåvarande markägaren var Otto Albin Wingård Kärraby, som byggde mangårdsbyggnaden och ladugården. Driften sköttes av Fjellbacka Stenhuggeri AB, ett dotterbolag till Kullgrens, och brytning har förekommit både före och efter första världskriget. Transporterna gick till Slottet och den så kallade Slottebryggan, där stora mängder gatsten har utskeppats. Stenbrottet vid Hamnegård. Mangårdsbyggnaden syns i bakgrunden. Foto från Position 27 Kärraby, Slottebacken. Här har också stenbrytning förekommit i storbrottsdrift och brottet är beläget strax väster om krönet på Slottebacken på ett ganska stort område. Dåvarande markägare var Karl-Elis Olsson Kärraby. Driften sköttes också här av Fjellbacka Stenhuggeri AB och brytning har förekommit både före och efter första världskriget. Transporterna gick också här till Slottet och den s.k. Slottebryggan. På och 60-talen högg bröderna Schewenius, Ture, Anders och Petter, kantsten i brottet. Brottet i Slottebacken ligger strax väster om länsvägen. 33

34 Stenupplag vid slottebryggan. Stenen transporterades hit från Slottebacken, Hamnegård och Hakeröd. Position 28 Heestrand, Sibirien. Detta storbrott beskrivs under kapitel 9. Position 29 Heestrand, Källvik. Detta storbrott beskrivs under kapitel 9. Position 30 Ö syd om Heestrand Ulön/Dannemark. Dessa stenbrott beskrivs under kapitel 9. 34

35 Plats för anteckningar 35

36 Plats för anteckningar 36

37 5. Amdalsbrottet Stenbrottet Amdal nere i bild med utlastningsplatsen vid Backebryggan Detalj av fotokarta från Då Bohuslän blev svenskt 1658 tillhörde gården Amdal Sophia Brahe. Gården kom senare under 1600-talet att tillhöra Kronan men blev under 1700-talet åter privatiserad. A K Fernströms Granitindustrier köpte gården omkring år 1910 av Martin Johansson, som styckade av en tomt Almvik och byggde ett nytt bostadshus som var klart år Fernströms hade då redan arrenderat bergen på Amdal från Brytning förekom såväl i storbrott som i ett flertal mindre brott. Storbrottet Amdalsbrottet ligger nordost om vägen mellan Ejdestämmen och Backebryggan (Amdalsbryggan) och gränsar i sydväst mot Hamburgsund - Fjällbackavägen. I öster sträcker sig brottet upp mot Ejdestämmen. Mindre brott fanns i Backegärdet i berget nordost om vägen till Backebryggan och nordväst om Fjällbackavägen samt i berget som sluttar ner mot Backebryggan. Vidare fanns ett mindre brott - Vässleberget - i nordöstra delen av Amdal på vägen mot Holmegärdet. Stenbrytningen i Amdal började strax före sekelskiftet och upphörde i allt väsentligt i början av 1930-talet. Den sista utskeppningen från Backebryggan skedde dock så sent som Det var kvarliggande knott och storgatsten som för sista gången lastades. A K Fernströms med bas i Karlshamn drev även stenhuggerier i Blekinge, Lysekil och Brastad samt rederiverksamhet. 37

38 Amdalsbrottet omkring vid ångkranen. Stående fr.v..bernt Bodin, Oskar Svensson, Axel Samuelsson, Gunnar Amelin, Nestor Olsson, Otto Hansson, Rudolf Svensson, Arvid Thorvaldsson, Erik Larsson, Sigurd Johansson, Sven Nilsson, Johan Eliasson, okänd, John Johansson, Axel Christensson, Olof Alexandersson, Nestor?, okänd, okänd. Sittande fr.v. bakre raden. Alexander Johansson, Carl Moberg, okänd, Claes Thorvaldsson, Alfred Lorenzon, Karlsson, Lars Löfberg, Hjalmar Malmberg, Torsten i Humleviken, Anders Martinsson. Sittande fr.v. främre raden. John Larsson, Karl Larsson, okänd, Brottbasen Noak Larsson, Förman Aron Lidén. Under många år var Aron Lidén förman i Amdal. Han kom från Ellenö nära Färgelanda och började som stenarbetare i Lysekil omkring sekelskiftet. Han kom som förman, anställd hos Fernströms, till Hamburgsund år 1912 där familjen bosatte sig i Sandhagen. År 1917 flyttade familjen till Amdal i samband med Fernströms köp av fastigheten Amdal. Lidén arrenderade gården och drev jordbruket parallellt med sitt arbete som förman. Förmansjobbet innebar en del admininstrativa uppgifter. Hantering av personal, avlöningar, utskeppning av sten, förvaring och utdelning av sprängämnen och naturligtvis kontakten med kontoret. Aron Lidén, Amdal förman hos A K Fernström. 38

39 Den direkta arbetsledningen av stenhuggarna sköttes av brottbasen. I Amdalsbrottet var Noak Larsson brottbas. Han kom från Söndrum i Halland och kom till Hamburgsund år Hans två söner, Erik och Nils, arbetade också i Amdalsbrottet. I Amdalsbrottet arbetade Noak Larsson som brottbas. Här tillsammans med sonen Erik t.v. Foto från slutet talet. I Amdal höggs bara gatsten, såväl storgatsten som knott. Mycket av stenen gick på export. Under första världskriget höggs en del på lager då riksdagen anslagit medel för en lånefond ur vilken kommuner, städer och vägdistrikt kunde få medel för inköp av gat- och kantsten. Speciellt under senare delen av 1920-talets högkonjunktur ökade produktionen till värden som ej uppnåtts varken tidigare eller senare. I början av 1930-talet var hela hanteringen i stort sett över

40 Storbrottet i Amdal. Vindskyddade arbetsplatser ses t.v. på bilden.. Lansehemmanet ligger närmast t.h. nedanför brottet. Mekaniseringsgraden var tämligen låg. I storbrotten och vid lastageplatserna hade man dock hjälp av kranar och vagnar på räls. I Amdalsbrottet fanns en ångpanna och maskin för drift av ett par kranar. Maskinist var Anders Martinsson i Backegärdet. Vidare fanns en kran på stenfundament vid vägen mellan Amdalsgården och Backebryggan. Denna kran betjänade det mindre brottet som ligger i berget ovanför och var även tänkt att betjäna en planerad väg ut till Furö. Vidare fanns en kran placerad på Backebryggans huvud som användes för lastning av pråmar. Ansvaret att ta ut berget låg på brottbasen. Noak Larsson hade denna syssla under många år i Amdalsbrottet. Att ta ut berget innebär att ett större block skjuts ut ur berget någon meter med sprängämne för att senare bearbetas till slutprodukter. Upplag av storgatsten som skall skeppas ut från Backebryggan. Fotot troligen från slutet 1920-talet

41 Den huvudsakliga utskeppningsplatsen för Amdalsbrotten var Backebryggan. Lagringsplats var planerna innanför själva bryggan. Utefter vägen från Amdal och ut på bryggan fanns decauvilleräls (namnet kommer från en fransk konstruktör av smalspårig räls) på vilken tippvagnar kördes från lagringsplatserna på planerna innanför bryggan. Stenen lastades i pråmar, som när de var fullastade, bogserades av bogserbåten Lorta ut till fraktfartygen som låg ankrade på djupare vatten mellan Edsudden och Stensholmen. Skeppare på Lorta var ofta Alfred Andersson Målaralfred på Tullboden. Lastningen av pråmar och lastfartygen utfördes av dagsverkare och speciellt uppbådad personal. Fartygens besättningar körde oftast lastvinscharna. Förutom kärror och kran fanns inga hjälpmedel utan mycket sten plockades och stuvades för hand. Fernströms hade också en utlastningsplats nere i Hamburgsund. Stenen transporterades i hästkärror från brotten till lastplatsernas uppläggningsställen. Transportarbetet sköttes av folk med tillgång till hästar och vagnar det vill säga bönder, bondsöner eller drängar. I Amdal var först Martin Johanssons drängar sysselsatta med stentransporterna. Därefter tog Otto Olsson i Rörvik över, som även arrenderade Amdal och sedermera Elof Lidén, son till förmannen Aron. Om Elof sjöng man: känner du Hans Elof Lidén, han seglar på söndag, på måndag kör han sten. Till varje brott hörde nästan undantagslöst en smed och smedja. För storbrottet i Amdal låg smedjan vid infartsvägen till brottet från Stämmen-backegärdsvägen alldeles vid Lansehemmanet. August Bengtsson från Strandbacken var smed i såväl Amdalsbrottet som i Bônnebrottet (Norskebrottet). Att arbeta i brotten var både hårt och riskfyllt. En svår sprängolycka drabbade 1923 den då 35-årige Gustav Foss, som förlorade synen. Bolagshusen på Amdal i början på 30-talet. Tvättstugan till höger. Fernströms byggde ett antal hus i Amdal och Backegärdet för sina anställda. Bland annat byggdes två flerfamiljshus, de så kallade bolagshusen. Stenhuggeriet kom aldrig igång efter 30-talskrisen och redan i början på 1940-talet revs bolagshusen på Amdal och flyttades till Brastad, där behov av bostäder var större eftersom stenhuggarverksamheten fortsatte där. Även i Backegärdet revs ett hus, som också flyttades till Brastad

42 Denna personlista omfattar ett urval av personer som var verksamma i Amdalsbrottet. Efternamn Förnamn Född Födelseort Alexandersson Karl Alexandersson Olof 1920 Kville Amelin Gunnar 1891 Kville Backman James 1880 Bro Bengtsson August 1872 Svenneby Bodin Bernt 1876 Halland, Söndrum Christensson Axel Eliasson Johan 1890 Kville Emanuelsson Folke 1913 Kville Hansson Otto 1893 Kville Holgersson Johan 1878 Ramdala i Humleviken Torsten Johannesson Martin 1870 Svenneby Johansson John 1888 Kville Johansson Agne 1914 Kville Johansson Sigurd Johansson Alexander 1864 Kinnared Juhlin Johan 1874 Kville Juliusson Carl 1886 Kville Karlsson Johan 1873 Kville Larsson John Larsson Erik 1895 Söndrum Larsson Nils 1897 Söndrum Larsson Algot 1881 Odensjö Larsson Kurt Larsson Noak 1870 S. Kinnaryd Lidén Aron 1876 Elfsborgs län, Torp Lidén Elof 1903 Lysekil Lidén Tage 1912 Kville Lorenzon Alfred 1882 Halland, Söndrum Lövberg Lars 1881 Bottna Lövberg Gustav 1914 Kville Malmberg Hjalmar 1882 Askum Martinsson Anders 1871 Kville Moberg Carl Nilsson Sven Olsson Nestor 1868 Persson Fritjof 1875 Åryd Samuelsson Axel 1884 Kville Samuelsson Per 1888 Kville Sjöberg Evald Svensson Oskar 1892 Söndrum Svensson Rudolf 1893 Söndrum Thorvaldsson Claes 1881 Kville Thorvaldsson Arvid 1881 Kville

43 6. Bônnebrottet eller Norskarnas Storbrottet Bônnebrottet eller Norskarnas har fått sitt namn från gården Botten Ejde Norr 1:3. Dåvarande markägare var Johan Nicklasson. Johan Nicklasson skrev kontrakt med det norska bolaget N S Beer & Co från Oslo den 4 jan om stenbrytning i ett stort område som begränsas i norr, från Backegärdet till södra delen av Ejdestämmen och i söder från nuvarande Scen på Bônn till gamla vägen till Backegärdet. Nya fjällbackavägen byggdes på 1940-talet rakt igenom brottet. Kontraktet som skrevs gällde i 25 år. Sonen Gustav Johansson övertog gården 1921 och förlängde tydligen kontraktet eftersom verksamheten i brottet pågick en bit in på talet. Två stora kranar demonterades 1940 och flyttades till Heestrand, vilket får anses vara slutet på kontraktstiden med N S Beer. Knut Olsson Hamburgsund (Kärret) berättar: Jag kommer ihåg som barn att det i början på 1930-talet fanns en ångkran i Bônnebrottet och att den sköttes av en kranskötare som hette Anton Berg. Anton bodde på Berghem. Varje dag Kl drog han i ångvisslan så att det hördes ända hem till gården på Kärret. Jag kommer också ihåg att drängarna på Bônn körde kol till ångkranen från båtar som lossades på Edsudden. Ångkranen vid Bônnebrottet. Längst till höger ses Sylve Pihlqvist, nummer 5 från höger är John Johansson Ejdestämmen, nummer 6 Otto Hansson Ejdestämmen, nummer 7 Karl Emanuelsson Mörkhult, nummer 8 från höger är möjligen Harry Finnsbo och längst till vänster Gunnar Bergqvist. Foto från omkring I Bônnebrottet höggs bara gatsten, knott och paddor (liten och stor gatsten). Utlastningsplatsen för brottet var på Edsudden där enorma mängder gatsten utskeppades under två intensiva perioder, från 1894 till 1914 samt från 1920 till en bit in på talet. Åke Bergqvist, Fjällbacka berättade i en intervju på Fjällbacka service 2006, 98 år fyllda, att han som dräng på gården Bônn körde sten för Gustav Johansson på talet

44 Gården Bônn. Stående t.h. gårdsägaren Gustav Johansson. Pojken sittande i vagnen i sjömanskostym är brorsonen Gösta. På bänken t.v. ses hustrun Hildur närmast hästen med gårdens tidigare ägare Johan och Maria Nicklasson t.v. med den andra brorsonen Bertil i sitt knä. Det är Karl Gustavsson, som sitter i kärran och håller i tömmarna. Bilden är från omkring Han berättade vidare att transportvägen från brottet till Edsudden periodvis var mycket dålig, särskilt vid mycket regnande. Reparation av vägen samt vagnar och seldon tog mycket tid i anspråk. Den sista stenen från de stora upplagen på Edsudden utskeppades 1952 men inte med ångfartyg utan med skutor från kommunbryggan i Hamburgsund. Stenen hade producerats under nödhjälpsperioden på 1930-talet. Dåvarande ägaren till Bônn, Gunnar Johansson, körde stenen från Edsudden till kommunbryggan med traktor. Bryggan vid Edsudden med ett ångfartyg berett att lasta knott och paddor som lagrats på stranden

45 Det finns inga uppgifter om vilka som arbetade i brottet som stenhuggare men de personer som namngetts i andra stenbrott i Hamburgsundsområdet har med all sannolikhet även arbetat i Bônnebrottet. Stenhuggare Otto Sanne t.v. framför en tralla i Bônnebrottet. Trallan användes troligen för transport och tippning av stenämnen. Foto från omkring Som förman i Bônnebrottet arbetade Alfred Henriksson, född 1871 och inflyttad från Enslöv i Halland. Alfred ägde och odlade marken till det lilla hemmanet Hammaren i nuvarande centrala Hamburgsund. Till varje storbrott hörde en smedja men i fallet Bônnebrottet delades smedjan med det närliggande storbrottet Amdal. Smedjan låg vid infarten till Amdalsbrottet vid Lansehemmanet. Gemensam smed för de båda brotten var August Bengtsson från Strandbacken. August var född 1872 i Svenneby. All verksamhet i Bônnebrottet upphörde troligen i mitten på 1930-talet, men gatstensbrytning i mindre skala kommer åter igång i brottet på 1950-talet då Bohusläns Kooperativa Stenhuggeri tecknar avtal med markägaren om brytningsrätt på de stora skrotstensberg som N S Beer lämnat efter sig. De nya markägarna var då dottern till Gustav Johansson, Elsa med maken Gunnar Johansson. Gatstensbrytningen i Bônnebrottet upphörde för alltid en bit in på 50-talet

46 7. Kvarnbergsbrotten Storbrotten i Kvarnberget. Det ljusa partiet mitt på bilden är Kvarnbergsbrotten, det västra bebyggda, centrala större och östra mindre brottet. Länsvägen syns till vänster på kartan. Detalj från fotokarta Kvarnberget har fått sitt namn från den kvarnverksamhet som förekommit på berget från 1800-talets mitt och som upphörde helt omkring Berget hette tidigare Valeberget. På bergets högsta punkt går det än i dag att se lämningar från en svunnen väderkvarnsepok. Stenupplag till vänster vid Fernströms brygga, nuvarande Nolhåtten, samt två väderkvarnar på Kvarnberget. Vykort från sena 1910-talet

47 I slutet av 1800-talet, när Kvarnbergets betydelse för vindkraft till väderkvarnar minskade, blev berget av intresse för en helt annan verksamhet. Den Bohuslänska graniten började brytas för ett, som det syntes, omättligt behov av bearbetad granit. Granitaktiebolaget C A.Kullgrens Enka förvärvade brytningsrätten i Kvarnberget 1898 av markägaren August Johansson i Rörvik och startade där samma år ett storbrott för gatstensbrytning. Kullgrens behöll denna brytningsrätt i femtio år. I ett storbrott skedde brytning i en organiserad industriell form men med en mycket liten mekaniseringsgrad. En förman var chef för organisation och administration. Han var också bolagets lokala representant. Den direkta arbetsledningen i brottet sköttes av en brottbas. Arbetsfördelningen var uppdelad på arbetslag bestående av borrare, sprängare, kilare och andra dagsverkare som bröt råblocken ur berget samt stenhuggare som förädlade dessa till färdig gatsten. Förmännen godkände den färdiga gatstenen för vidare transport till uppläggningsplats och utskeppning. Det fanns också minst en kran i ett storbrott med kranförare, som lyfte fram råblocken till stenhuggarna för bearbetning. Av de storbrott som fanns i Hamburgsundsområdet var Kvarnbergsbrotten belägna nästan mitt i samhället med relativt kort väg till utskeppningsplatsen på Udden. Kvarnbergets branta sidor begränsas i väster av Alvins väg, i norr av Gamla vägen samt i öster av den gamla Häradsvägen, numera Mörebackavägen. I söder sluttar berget svagt mot det något högre Flågberget. Storbrotten i Kvarnberget omfattade tre områden där stenbrytning förekommit. (Se karta längst bak i detta kapitel över Kvarnbergsbrotten med gamla mjölnarvägen och stentransportvägar inlagda) Det största och mest omfattande brottet (13) låg centralt på berget, rakt söder om kvarnruinen. Upp- och nerfart till detta var från Alvins Väg Ett andra, något mindre brott, breder ut sig åt öster och delas av den gamla mjölnarvägen som går rakt igenom brottet. Mjölnarvägen som fanns långt före stenbrytningens tid började i Kvarnberget utgick med sin upp- och nedfart från koordinat (1) vid gamla Häradsvägen. Vid koordinat (5) anslöt på senare tid en väg för stentransporter från detta östliga stenbrottsområde och lite längre ner anslöt ytterligare en transportväg från den östligaste delen av brottet med en gemensam upp- och nedfart lite längre ner på den gamla Häradsvägen (10). Det tredje och minsta brottet (14) i Kvarnberget låg på bergets västra sluttning som i dag är bebyggt med fastigheterna Kvarnbergsvägen 2, 4, 6 och 19. Upp- och nedfart till detta brott var den mycket branta Gunnebovägen. Förmän. Den förste förmannen i Kvarnberget var Bernt Truedsson, född 1876 i Bräkne Hoby församling i Blekinge. Truedsson kom från Kullgrens storbrott på Bohus Malmön och hade fått bolagets uppdrag att starta gatstensbrytning i Hamburgsund. Truedson var förman i Kvarnberget under perioden 1898 till 1903 då han befordrades till förvaltare för det nybildade bolaget Fjällbacka Stenhuggeri AB som bedrev verksamhet i flera andra storbrott förutom i Kvarnberget. Bernt Truedsson var även ledamot av Kommunalfullmäktige

48 Granitaktiebolaget C A Kullgrens Enka köpte 1903 stenfirman Albert Tobiason i Fjällbacka. Denna firma ombildades till ett fristående dotterbolag till Granitaktiebolaget C A Kullgrens Enka och kallades Fjällbacka Stenhuggeri AB som i den fortsatta texten kommer att kallas Kullgrens som var ortsbefolkningens namn på bolaget. Bernt Truedsson var förvaltare i bolaget fram till 1949 då han avgick med pension. Som förman i Kvarnberget efter Bernt Truedsson anställdes Axel R. Hagberg, född 1877 i Habo församling i Västergötland. Hagberg värvades från Kullgrens storbrott i Fjällbacka för uppdraget i Hamburgsund. I inskrivningsmatrikel för avdelning no: 40 Svenska Stenhuggareförbundet i Fjällbacka finns följande notering: Axel Hagberg: Gatstenshuggare. Bostad/arbetsplats: Fjällbacka. Födelseort/född: Skaraborgs län Inträtt i förbundet: på Resö Överflyttad till: avd. 40 i Fjällbacka Överflyttad till: avd. 20 i Hamburgsund (Anm. förman i Hamburgsund). Axel Hagberg var även aktiv i kommunalfullmäktige. Som förman i Kvarnberget var Hagberg bolagets representant med organisatoriska och administrativa uppgifter som anställningar, löner/ackord, transporter, utskeppning av sten och ansvar för och förvaring av sprängämnen. Axel Hagberg bosatte sig i Hamburgsund och köpte en fastighet på Sandhagen, nuvarande adress Gamla vägen 14. Hagberg var bolagets representant i Kvarnberget tills verksamheten lades ner. Han var också politiskt och fackligt engagerad och var en av grundarna till Folkets Husföreningen i Hamburgsund och Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening. Stenhuggare och dagsverkare i storbrottet. Hur många stenhuggare och dagsverkare och vilka de var som arbetade i Kvarnberget för Kullgrens under perioden vet vi inte så mycket om men på ett foto som är taget i Kvarnberget omkring 1922 har följande personer identifierats:

49 Från vänster i första raden: Bengt Hagberg, son till Axel och Maria Hagberg Gamla vägen. 14, Olle Foss son till Karl och Amanda Foss Mörebackavägen 16, Karl Olsson Dammen (Kranförare), Karl Vilhelm Gustavsson Strandbacken, Henrik Lång Skogsbacken Mörebackavägen 20, Albin Karlsson Gamla vägen 16, Karl Holgersson Mörebackavägen. 29. Från vänster i bakre raden: Johan Eliasson Solvägen 6, Gustav Martinsson Strandvägen 4, Petter Karlsson (Eldepetter) Dammen, August Thoren Gamla vägen 5, Otto Sanne Strandbacken, Karl Karlsson (kom från Väjern och ägde fastigheten Solvägen 8, som senare köptes av Evald och Selma Sjöberg), Karl Westberg Mörebackavägen 17. Gatstensproduktionen, konjunkturtoppar och dåliga tider. I Kvarnberget höggs endast gatsten, storgatsten paddor och smågatsten knott. Huvuddelen av den gatsten som höggs i Kvarnberget gick på export till Tyskland men även till Holland, Belgien och Danmark. Stenbrytningen i Kvarnberget avstannar i stort sett helt vid första världskrigets utbrott 1914 efter en betydande produktion sedan starten Det var svår nöd bland stenhuggarna i hela Bohuslän under hela första världskriget. Skogsplantering och statliga nödbeställningar av gatsten var de hjälparbeten som stod till buds. Kullgrens återupptog brytningen i Kvarnberget efter första världskrigets slut 1919 med en stigande produktion, som avslutas med en konjunkturtopp i slutet av 1920-talet. Några år in på 1930-talet tar all gatstensproduktion för export i stort sett slut. Dåliga tider, depressionen och nya material för vägbeläggningar satte stopp för en blomstrande gatstensindusti. Staten trädde åter in med statsbeställningar under några år. Förtjänsten blev maximerad och förbehållen familjeförsörjare i första hand. Stenhuggare och andra dagsverkare i brotten gick en svår tid tillmötes med arbetslöshet eller med illa betalda AK-arbeten

50 Pressklipp från Bohusläningen illustrerar hur depressionen drabbade stenarbetarna på 1930-talet. All verksamhet i Kvarnbergets storbrott upphörde troligen i mitten på 30-talet men Kullgrens sade upp brytningsrätten först 1948 med markägaren Einar Johansson i Rörvik. Gatstensbrytning i mindre skala kommer åter igång i Kvarnberget 1948 då Bohusläns Kooperativa Stenhuggeri tecknar avtal med markägaren om brytningsrätt på de stora skrotstensberg som Kullgrens lämnat efter sig. Gatstensbrytningen i Kvarnberget upphörde för alltid en bit in på 50-talet Bohusläns Kooperativa Stenhuggeri bildades 1926 i Hovenäset. En underavdelning bildades i Hamburgsund samma år med Evert Arvidsson, Hamburgö som föreståndare

51 Egna företagare i småbrotten. Kvarnberget var Kullgrens storbrott i Hamburgsund men bolaget hade också avtal med många privata stenhuggare, egna företagare som högg gatsten i mindre stenbrott. Dessa egna företagare fick ett något högre pris per huggen gatsten än stenhuggarna i bolagsbrotten men fick själva arrendera berg och ombesörja transporter samt helt på egen hand frilägga brytbart berg, borra och skjuta ut råblocken samt förädla dessa till färdig gatsten. Två mindre stenbrott, av många andra i Hamburgsundsområdet, kan i sammanhanget nämnas där Kullgrens hade avtal med egna företagare. På en bandupptagning från 1984 berättar Karl Olsson i Stämmen om ett stenbrott på Kornhagens mark vid nuvarande industriområdet. Karl Olsson var hôling (red. anm. vallpojke) på Kornhagen i början på 1920-talet. Vem som högg sten i brottet framgår inte av intervjun men Karl Olsson berättar att det var Kullgrens som var beställaren. I slutet av 1920-talet var brottet övergivet med vattenfyllda schakt och stora skrotstenshögar. Skrotstenshögarna försvann i samband med AK- vägarbeten under de första svåra åren i början på 1930-talet. På ytterligare en bandupptagning från 1984 berättar före detta polismannen Erik Pihlqvist att hans pappa och bröder högg gatsten i ett eget mindre stenbrott för Kullgrens. Min far Loth Pihlqvist föddes 1866 i Holmsjö församling i Blekinge och kom till Hamburgsund omkring Han gifte sig med Johanna Karlsdotter, skeppardotter från Hökebacken och de fick fyra barn, Harry, jag själv, Sylve och Helmy. Mamma hade en liten lanthandel i Stämmen då far kom till Hamburgsund. Hans första bostad var en enkel inackordering i Stämmen. Far var utbildad stenhuggare och kom närmast från stenbrotten på Tjurkö i Blekinge. Mina föräldrar köpte senare Rörtorpet, Nytorp (i området Dammen cirka två km från Hamburgsund mot Kville) där de byggde ett nytt hus. I huset öppnade mamma omkring 1921 en ny lanthandel och far startade ett eget privat stenbrott som egen företagare, på sin fastighet, Nytorp. Far hade avtal med Kullgrens. I brottet arbetade som mest fem man i början på 1920-talet, far, mina bröder Harry och Sylve och jag själv samt ytterligare två stenhuggare. Stentransporterna till utlastningsplatsen i Hamburgsund sköttes av dåvarande ägaren till gården Säve. Familjen Pihlqvist, pappa Loth och mamma Johanna med barnen fr.v. Erik född 1906, Harry 1905 och Sylve Fotot är från

52 Loth och Sylve Pihlqvist arbetar i vindskyddet i Nytorpbrottet. Stentransporter. Stentransporterna skedde med hästkärror med järnskodda trähjul från brotten till uppläggningsplatserna vid utskeppningsplatsen. I regel var det markägaren som skötte transporterna. När markägaren skrev avtal med bolaget om brytningsrätten såg han till att också rätten till stentransporterna kom med i avtalet, en för markägaren betydelsefull inkomst. I Kvarnberget var det markägaren August Johansson i Rörvik som skrev avtal med Kullgrens Augusts bror Carl Johansson övertog gården 1900 och tog då också över stentransporterna. Carl Johansson skötte med hjälp av sina söner Einar och Arnold samt drängar transporterna i Kvarnberget till i början på 30-talet, då verksamheten i stort sett upphörde. Einar tog över gården på Rörvik 1945 och sade upp avtalet med Kullgrens om rätten till stenbrytning och transporter i Kvarnberget den 15 mars

53 Följebrevet som Einar Johansson erhöll från Kullgrens som bekräftar dödandet av kontraktet från Knut Christiansson i Rörvik berättar i en intervju gjord av Thure Peterson i Änghagen följande om stenkörning: Stenkörare var alltid i farten och körde sten till upplagsplatserna från de många stenbrotten. Några som alltid var i farten med stenkörning till Udden var Carl Johansson och Otto Olsson i Rörvik. De körde med två vagnar var och hade medhjälpare. Otto hade en som hette Albert och Carl Johansson hade olika drängpojkar. Om stenkörningens dilemma fortsätter Knut vidare: Stenkörningen med häst var ett dilemma: Vagnar och seldon höll ej. Karmar och hjul och selar var snart slut. När nya grejor anskaffades så småningom, kom kriget och stenhuggeriet var slut. Einar Johansson tecknade nytt avtal med Bohusläns Kooperativa Stenindustri om gatstenshuggning i Kvarnberget på de stora skrotstensberg som Kullgrens hade lämnat efter sig. Stentransporterna överlät han till Karl Hedin ägare till gården Ejgde Södra 2:4. Uno Hedin, son till Karl, berättar att han hjälpte sin pappa att köra gatsten från Kvarnberget 1950 med en modern stenkärra med gummihjul och stångbroms (hjul med bromstrumma och backar). Den nya stenkärran var tillverkad av smeden Torsten Bergman i Hamburgsund. Detta var en stor förbättring av stenkärrorna som tidigare var mycket svårbromsade med sina tunga stålskodda trähjul. Uno berättar vidare att Ernst Thorén var föreståndare för kooperativet och godkände och märkte sten, en prick på stor gatsten paddor och två prickar på den dubbelt så stora stenen bindaren. Ett fullt lass med paddor var 100 st och fullt lass med bindare var 50 st. Stenen kördes ner till uppläggningsplatsen där gatuköket Hamburgaren ligger idag. Stenen utskeppades senare via kommunbryggan vid dåvarande konservfabriken. Uno berättar vidare att Albin Karlsson, Nils Alvin och Hjalmar Malmberg högg gatsten i Kvarnberget Det fanns ingen större kran i Kvarnberget 1950 enligt Uno

54 Nils Alvin t.v. och August Jönsson. Foto Bo Tak. Albin Karlsson finputsar ett ämne. Utskeppnings- och uppläggningsplatser. Från 1898 och fram till 1940, då kommunbryggan vid dåvarande konservfabriken stod klar och började användas, var två bryggor på Udden platsen för utskeppning. Den ena bryggan låg vid nuvarande MS Nolhôttens tilläggsplats, kallades långebryggan. Bryggan tillhörde Fernström och användes för utskeppning av gatsten från Amdalsbrottet och andra mindre brott som hade avtal med Fernström. Den andra bryggan låg vid nuvarande Hjalmars kaj, strax söder om dåvarande Carlssons handelshus. Bryggan tillhörde Kullgrens och användes för utskeppning av gatsten från Kvarnberget och andra mindre brott som hade avtal med Kullgrens. För uppläggning och lagring av sten användes området mellan dessa bryggor innan den stora lastageplatsen stod klar omkring Utskeppningsplatsen på Udden med högar av färdig sten. Lastpråmarna ligger förtöjda, färdiga att lastas. Bryggan till vänster om pråmarna tillhör Kullgrens och till höger långebryggan som tillhörde Fernströms

55 Om uppläggninsplatser och lastning berättar K Christiansson i intervjun med T Pettersson: Uppläggningsplatserna kunde ibland vara alldeles fullbelagda så att endast en smal körbana fanns intill Carlssons mur. Till Hamburgsund kom mindre lastfartyg. De största var på 2000 ton. När lastbåtarna lagt till, samlades folk som ville ha jobb med att lasta. Cirka man kunde vara sysselsatta. Ibland läktrades sten i pråmar från Fjällbacka och Slottet. Kullgrens hade en bogserbåt som hette Lorten och Sanne hette mannen som stod för bogseringen. Pråmarna som stenen fraktades med lastade nog bortåt 50 ton eller mer. Pråmarna lastades ur direkt i lastrummen i ångbåtarna. Från stenhögarna lades stålskenor ned till bryggorna och varje man hade en kärra med järnhjul. Lasset var tungt och det gällde att placera det rätt på kärran, så att det inte blev för tungt i armarna. Lastningen kunde ibland pågå i flera dagar. Dagsarbetstiden var 10 timmar. Större fartyg med ett djupgående som inte klarade av att passera norrut i sundet fick bogseras med aktern före in från Slottet i söder, förtöjas och lasta vid någon av de två bolagsbryggorna vid Udden. Vid Slottet anlades en stor brygga omkring 1919 som kallades slottebryggan. Där utskeppades under många år stora mängder gat- och kantsten till Tyskland, Holland och Belgien. Från uppläggningsplatserna i Hamburgsund på Udden läktrades också gatsten på pråmar till de större och djupgående fartygen vid slottebryggan. Från 1940 och till mitten på 50-talet användes mer och mer den stora lastageplatsen där nuvarande gatuköket Hamburgaren ligger och utskeppningen skedde via kommunbryggan vid konservfabriken. Den sista gatstenen som lagrades i Hamburgsund kom från de två kooperativa stenbrotten, Kvarnberget och det så kallade Norskebrottet/ Bônne brottet. De sista stora gatstenslagren försvann i början på femtiotalet och skeppades ut via kommunbryggan vid dåvarande konservfabriken till Danmark, bland annat till Fredrikshamn. Ivar Pagander Hamburgö med galeasen M/S Anni var bland de sista skutskepparna som fraktade gatsten från Hamburgsund. Galeasen Anni lastar den sista stenlasten vid kommunbryggan Skeppare var Ivar Pagander. Troligen är det Ernst Thorén till vänster som basar och till höger brassar Carl Kalle Patrik Johansson kepsen

56 Smedjor och smeder. Kvarnbergets smedja låg där Gamla vägen och Mörebackavägen möts, eller mer exakt med nuvarande adress: Murarevägen 1. Marken ägdes av ägaren till 1/8 mantal Ejde Sör, Adrian Alexandersson och utarrenderades till Fjellbacka Stenhuggeri A B (Kullgrens) enligt följande gamla bevarade arrendekontrakt i avskrift och original: Arrendekontrakt Undertecknade ägare af 1/8 mantal Ejde Sör i Kville socken bortarrenderar härmed det tomtområde varest Fjellbacka Stenhuggeri A. Bolags nu varande Smedja är stående å min mark samt med nödvändigt utrymme deromkring för utkastande av slagg samt för körväg till smedjan. För ovannämnda tomtarrende skall Fjellbacka Stenhuggeri AB eller dess rättsinnehavare betala ett årligt arrende av Kr 4:- Arrendetiden bestämmes till tio år räknat från 1 Sept detta år med för arrendatorn föreskriven rätt till förlängande av detta kontrakt på samma villkor som här äro stipulerade. Samt med uppsägningsrätt och förfaller detta kontrakt sex månader efter sådan uppsägning blivit gjord. Hamburgsund den 2 nov 1908 Adrian Alexandersson Bevittnas af O.F. Ericsson Hildur Ericsson Arrendekontraktet som det såg ut i original

57 Enligt ovanstående kontrakt var smedjan redan uppförd då kontraktet undertecknades men om detta var Kvarnbergets första smedja eller vilka de första smederna var finns det inga uppgifter om. Rester av smedjan fanns kvar i början på 1950-talet. Evald Smith, född 1891 i Tanums församling var smed för stenhuggarna i Kvarnberget på 1920-talet. Evald med familj bodde i ett eget hus på Alvins väg 1. Evald flyttade till Slottet (Slottebacken) 1927 och satte upp en ny smedja vid Kärraby men skötte fortsatt smidet för stenhuggarna i Kvarnberget så länge verksamheten varade där. Smeden och smedjan var helt oumbärliga för stenhuggeriet. Varje stenhuggare hade en uppsättning av handverktyg i brottet, och en för skärpning och härdning hos smeden. Uppsättningarna skiftades i smedjan där varje stenhuggare hade sitt speciella fack. Smedens inkomst baserades på en viss procent av stenhuggarens ackord. Evald Smith, fjärde från höger, i sällskap med medlemmarna i Hamburgsunds IF gubblag Övriga är från vänster James Claesson (Backman), Gustav Olsson (Bagarn), Arvid Thorvaldsson, Albert Hansson, Anders Thorén, Johan Didriksson, Karl Johansson (Kalle på Odden), Gustav Olsson (Gustav i Kärret), Johan Nilsson och Elis Olsson. Kranar och kranskötare. Bengt Nord har berättat att hans morfar August Bastin, född 1864 i Kville församling, var tillfällig dagsverkare i Kvarnberget före första världskriget och skötte där en kran. På senare tid, på 1920-talet, var Karl Olsson i Dammen kranskötare i Kvarnberget. I storbrotten förekom olika typer av kranar, ångdrivna kranspel och handvevade. Det finns inga uppgifter på att det har funnits en ångkran i Kvarnberget. I det mindre västliga brottet fanns en stor spindelkran kvar i slutet på 1940-talet men i det större centrala brottet monterades troligen kranen/kranarna ned redan på 1930-talet och flyttades till andra brott som bolaget fortfarande hade i drift. Spåren efter kranskötarens arbete i brotten är de enorma skrotstenshögar som stenbrytningen lämnade efter sig

58 Kvarnbergsbrotten med GPS koordinater

59 Fotnot Kvarnbergets strategiska läge och betydelse ur ett historiskt perspektiv. Vindkraft. Valebergets läge, relativt centralt i samhället, bergets höjd och möjligheten att komma upp på berget utan större besvär har varit avgörande för den förste markägaren som lät uppföra en väderkvarn på berget i mitten av 1800-talet. Väderkvarnsepoken tog slut omkring 1916 och berget har allt sedan dess av lokalbefolkningen kallats Kvarnberget. Vindkraftens betydelse för kvarnverksamhet på Kvarnberget varade i mer än 50 år. Stenindustri. Granitaktiebolaget Kullgrens Enka upptäckte 1898 att berget hade den rätta kvalitén för gatstensproduktion. Mängden brytbart berg, lättarbetad sten och befintlig transportväg upp på berget var avgörande för Kullgrens att starta ett storbrott i Kvarnberget. Gatstensproduktionen varade i mer än femtio år. Lägesenergi. När det var dags att bygga ut och modernisera vattenledningsnätet i Hamburgsund på talet, riktades åter blickarna mot Kvarnberget. Tanums kommun var då ägare till marken för det gamla brottet och lät bygga en vattenreservoar i det övergivna brottet för utjämning av vattentrycket i ledningsnätet. Modern IT teknik. När landsomfattande täckning av mobiltelefonnäten skulle byggas ut på 1980-talet kom Kvarnberget åter ifråga. Nu var det bergets höjd och läge för vågutbredning som var av intresse. Två nätoperatörer lät bygga var sin 50 meter hög radiomast på området för det gamla brottet som numera är väl utmärkt med en vattenreservoar och två höga radiomaster

60 8.1 Hamburgö 1. Varpet Boviken (Norgård 2:7) (Även Nordgård används i dokumentationer) 2. Solumhällorna Hynnö (Lössgård 1:3) 3. Stolberget Hynnö (Lössgård 1:6) 4. Vändigen vid badplatsen (Nordgård 2:9) 5. Husemarken (Berga 2:65) 6. Vid f d Campingen (Lössgård 1:8) 7. Bergalider (Lössgård 1:8) 8. Bredberg (Lössgård 1:6) 9. Vid stamfastigheten Nordgård (Nordgård 2:4) 1. Varpet. Varpets storbrott är beläget strax norr om Bovikens badplats på Hamburgö. Lämningarna i form av enorma skrotstensberg är välexponerade från havet och en ständig påminnelse om stenindustrins storhetstid. Avtal om brytningsrätt och utlastningsplats tecknades omkring 1895 av Aktiesellskapet Lüttensee och Brooks Granitcompany i Strömstad med markägaren Karl Johansson, Ögården. Nuvarande markägare är Lars Ivar Ödbrant. Utlastningsplats för storbrottet Varpet var bryggan vid Sandviken. Stenen som bröts och tillverkades i Varpets storbrott var i huvudsak gat- och brosten men även andra sorter förekom. (se nedan) Graniten som erfordrades för tillverkning av brosten skulle vara av en speciell kvalité och färg. Varpet med utlastningsplatsen Sandviken. Detalj från fotokarta 1937 Stenbrytningen stannade av helt som i alla andra stenbrott vid första världskrigets utbrott 1914 och återupptogs på 1920-talet och avstannar helt och för alltid omkring Ytterligare en markägare på Ögården, Lars-Olov Rönnblom skrev kontrakt med Aktiesellskapet Lüttensu och Brooks Granitcompany om stendrift på ett bergsområde strax intill Varpet. 60

61 Markområdet, som L O Rönnblom arrenderade ut, blev aldrig utnyttjat för stendrift men hans del i området vid Sandviken kunde användas för upplag och utskeppning från Varpets storbrott enligt kontraktet ovan. 61

62 Varpet med Boviken i bakgrunden. Foto från Varpet med moderna grafitti målningar. Foto från Förmän och brottbasar. Lars-Olov Rönnblom föddes 1859 i Åmots församling i Gävleborgs län och var ursprungligen rallare och kom till Bohuslän och Hamburgön i början på 1890-talet samtidigt som stenindustrin började att ta fart i våra trakter. Han gifte sig med Augusta Olsdotter född 1871 från Ögården och blev på så sätt markägare å 1/1 mantal Nordgård enligt utdrag ur kontrakt ovan. I ett protokoll från Ejgde stenhuggare fackförening avd: 20 Svenska Stenarbetareförbundet, nämns Rönnbloms stenbrott på Hamburgön i samband med en tvist samt anteckningar gjorda av L O Rönnblom själv. Troligen var L O Rönnblom förman för Granit- Aktiebolaget Georg Lüttensee & Brooks i Strömstad, i storbrottet Varpet vid tiden för nämnda protokollsanteckning och otvivelaktigt när följande anteckningar gjordes av L O Rönnblom själv. L O Rönnblom i 40-årsåldern. Foto från familjealbum. L O Rönnblom efterlämnar en anteckningsbok med uppgifter om stenhantering i Nordgårdsbergen under åren Namnet Verpet nämns på två ställen i boken så att utan tvivel är det storbrottet Varpet vid Boviken som avses. Ytterligare områden i Nordgårdsbergen som stenbrytning förekommit, fast i mindre omfattning, är vid Store Myr som nämns i boken som myren och ett område sydost om Varpet där bebyggelse i dag förbereds. I boken finns noteringar om stenbrytning, mätning och betalning till stenhuggare, leveranser av flera olika sorters sten till flera olika bolag, stenkörning till utlastningsplatsen Sandviken och utskeppningar m. m. 62

63 Utdrag ur L. O. Rönnbloms anteckningsbok som i dag finns bevarad hos efterlevande. Omfattar tiden Ytterligare en förman eller brottbas som var verksam i storbrottet Varpet är Karl Lundström född 1865 i Bjärlinge församling i Uppland. Göte Lindbom berättar i en intervju: - Karl Lundström kom till Hamburgsund med en skuta från Småland och mönstrade av här. Han gifte sig senare med änkan Augusta Karlsson på Ögården som hade en dotter, Agnes. Karl Lundström blev liksom L O Rönnblom markägare på Ögården genom giftermålet. Dottern Agnes startade senare Ögårdens pensionat som hon drev i många år. Stenhuggare som är namngivna och verksamma i Nordgårdsbergen under tiden : Herman Hansson, Carl Juliusson Rörvik, Ludvig Olsson, Arvid Larsson Ventigen, Almqvist, Carl Vilhelm Gustavsson, Johan Alexandersson, Lundblad, A. Nilsson, Johan Bergstedt, A Grund, M Dalgren, Johan Nilsson Tullboden, Martin Johasson, Karl Cristiansson, August Carlsson, Carl Andersson, Johan Walström, Albert Abrahamsson, Viktor Johansson, J Lundblad, Oskar Carlsson, O Benjaminsson Backa Fjällbacka, A Hagberg (kan vara samma A. Hagberg som 1903 blev förman i Kvarnberget för Kullgrens), Wikström, Edvin Lundsten, Hermansson, Berglund, Riberglid, Nilsson, Rosenqvist, W Steffo Johansson Tullboden, Carl Johansson Tullboden, B Westström, Carl Bodhlin Berga, E W Johansson, Gustav Johansson, M Johansson, C Kling, Lundström, 63

64 Axel Andersson, Wiktor Johansson, Oscar Eriksson, Johan Dalberg, Johan Wallström, Olof Andersson, Gustav Hansson, Carl Olsson, Gustav Olsson, Erik Hilmersson, V Johansson, Göte Lundström, Erik Nestorsson. Stenhuggarlärlingar senare på 20-talet. Göte Lindbom berättar i en intervju om hur unga pojkar utnyttjades i storbrottet Varpet på 1920-talet (Ivar och Gunnar Pagander som vintertid försökte tjäna lite extra när fraktskutorna låg upplagda) De unga och oerfarna stenhuggarpojkarna stod sist i kön på plan när råblocken kördes fram för bedömning av stenhuggarna. För det mesta blev det bara skrotbitar kvar till de unga och oerfarna pojkarna när stenhuggarna valt ut de bästa blocken, men det fanns också reko stenhuggare, Wille i Klôva (Katteklovan) som lät pojkarna få tillgång till bättre block att arbeta med. Stensorter som levererades från Nordgårdsbergen (Varpet) enligt anteckningsboken: Gatsten Tysk kantsten Dansk kantsten Ståsten: Djup 40 cm. Planens bredd 17 cm. Rotens bredd cm. Liggsten och hörnsten ej måttangivna. Brofogar, ljusgrå och röd granit nämns i samma textavsnitt. Smala och breda hällor. Bardus Engelsk gatsten Råblock Under åren tillverkades 3,596 kvadratmeter gatsten som enligt anteckningar transporterats ner till utlastningsplatsen vid Sandviken. Av dessa hade 648 kvadratmeter tillverkats vid Myren. (Storemyr) Under tiden augusti 1906 till juli 1907 tillverkades 1866 kvadratmeter gatsten i Nordgårdsbergen (Varpet). Ur L O Rönnbloms anteckningar noteras följande kassarapport för perioden : Inkommit (inkomst) 1866 k v m á 90 öre = Kr 1679,40 Utgifter: Körlön á 20 öre per k v m = 373,20 Utlastning á 12 öre per k v m = 223,92 Bergavgift á 13 öre per k v m = 242,58 Vägbeläggning och reparation av väg = 111,96 Upplagsplats för sten = 25,00 Utgifter 1: Summa Kronor 976,66 Återstår af inkommit: Summa Kronor 702,74 64

65 Utgifter för sprängning, uttagning av berg och huggning: Johan Dalberg 733 timmar á 25 öre = Kr 185,25 Johan Dalström 1695 timmar á 25 öre = 424,00 Olof Andersson 289 timmar á 25 öre = 72,25 Utgifter 2: Summa Kronor 681,50 Inkommit Inkomster: Summa Kronor 1679,40 Avgår utgifter 1 och 2: Summa Kronor 1658,16 Återstår: Summa Kronor 21,24 Troligen var summan 21 kronor och 24 öre den provision Lars-Olov Rönnblom fick som bolagets föreståndare för detta parti gatsten som levererades från Varpets storbrott under perioden augusti 1906 till juli Under perioden januari 1907 till januari 1908 tillverkades 1555 kvadratmeter gatsten. Under perioden januari-april 1909 noterades 373 kvadratmeter tillverkad gatsten. Stentransporter i Nordgårdsbergen. Varpetbrottet ligger högt på Karl-Olsbergets västliga och högsta punkt och stentransporterna från brottet var organiserat från två nivåer. Brytningen började troligen på den lägre nivån och denna transportväg gick runt berget åt söder. Den andra transportvägen utgick från den högsta nivån i brottet och de båda transportvägarna förenades längre in på berget åt öster för att ansluta till nedfarten ca. 100 meter före Sandvikens utlastningsplats. Båda transportvägarna är lätta att upptäcka än idag trots att en tät vegetation här och där döljer spåren. Det är inte svårt för en betraktare idag att föreställa sig vilka enorma påfrestningar kuskar, hästar och fordon utsattes för på dessa primitiva och livsfarliga transportvägar. Vid Ögårdens brygga skeppades stenen ut från Varpets stenbrott. 65

66 Varpets storbrott.. Foto från 2007 vid brottinventering. Följande bönder och markägare från Hamburgö och Hamburgsund körde sten med egna hästar och vagnar till Sandvikens utlastningsplats: Alfred Hansson Nordgård, Otto Olsson Rörvik, Carl Bodelin Berga, Ossian Hansson Ejgde, Carl Johansson Röd, Gustav Johansson Bônn och troligen Carl Augustsson. Om Alfred Hansson berättar Göte Lindbom i en intervju: Alfred Hansson var Hamburgsunds första taxichaufför, med häst och vagn åtog han sig långa resor med kringresande säljare, ibland söderut ända till Kungälv, andra resor norrut åt Strömstad till. Han kunde vara borta på sina taxiresor i veckovis. Han hade en specialgjord piska med en blyklump ytterst som han lät vina runt öronen på rövare som försökte komma åt honom i Grytingebackarna som var ett känt tillhåll för stråtrövare. Man kunde begära rövarelots förbi Grytingebackarna men Alfred klarade sig själv. Det gällde bara att träffa rätt med blyklumpen brukade Alfred berätta. 66

67 Smedjor och smeder. Smedjan för Varpet låg på ett område vid infarten till Elefantstigen från Ögården. Inga lämningar finns kvar i dag av smedjan. En av smederna var Martin Johansson. Han hade senare en smedja på Hökebacken. Martin J. ( Martin i sunnt ) skötte då smidet för stenhuggarna på Gåsö och även för kooperativen på Kiddön och Trinissla. Martin Johansson som nygift. Detalj från foto med hustrun Gerda. Leverantörer av smidesstål och ammunition: Andersson & Co. M A Dalgren & Co. Enligt anteckningar har Rönnblom köpt mejsel, borr och bleckstål av dessa leverantörer och sålt vidare till stenhuggare. Samma sak gäller även krut, tändhattar och stubintråd men de levererades bara av M A Dalgren & Co. Fartyg som lastade vid Sandviken : Ångaren Argo. Sjökapten Mauritius Olsson. 25 namngivna dagsverkare var sysselsatta med lastningen. Skonerten Dagny. 9 dagsverkare namngivna. Jakten Wicktoria av Strandbacken. Skeppare Aron Andersson. Jakten Anna av Kämpersvik. Skeppare Josef Andersson. Marie av Smögen. Skeppare Olsson. Jakten Ellida. Skeppare Nestor Johansson. Lastat 5 ggr. Jakten Svea. Skeppare Martin Emanuel Olsson. Galeasen Netta. Fyra dagsverkare namngivna. Lastning av pråmar. Tio dagsverkare namngivna. Skonerten Otto från Svenborg. Kuttern Avance från Lysekil. Skeppare Elfström. Jakten Signora Hamburgsund. Skeppare Petter Johansson Udden. Seglaren Polstjärnan. Jakten Anna av Hamburgsund. Skeppare Hilmer Johansson. Briggen Lång (bredd 6 m). 67

68 Skonerten Dagny av Jakobsö, byggd 1903 i Råå. Ägare Nestor Olsson, Jakobsö. Sedermera sattes motor in Namngivna dagsverkare och stenhuggare som deltog vid lastning i Sandviken: Carl Gustavsson, A Stålt, Gustav Johansson, Stefan Johansson, A Mattsson, Birger Mattson, Johan Axelsson, Johan Nilsson, Wiktor Johansson, Lundström, Johan Didriksson, Carl Johansson, Johan i Myren, C. A. Kling, Johan Andersson, Alfred (målare) Andersson, Wilhelm Emanuelsson, August Andersson, Johan Olsson, Carl Olausson, Carl Gabrielsson, Simon Hansson, S Bergman, Björk, Johan Wikström, Stenberg, Olof Olausson, Johan Carlsson, C Hansson, Carl Hansson, Hans Adolf Andersson, Emanuel Andersson, Patrik Johansson, Georg Smith, Ejsten Smith, Albert Aronsson, Andreas Olsson, Winer Hilmersson, Johan Axelsson, Carl Axelsson, Aron Andersson, August Johansson, Petter Johansson, Johan Andersson, Carl Johansson. Köpare som Rönnblom levererade till: Göteborgs stad: Eliasson & Johansson, Pettersson & Johansson Halmstads Granit Aktiebolag genom förman August Carlsson A K Fernström genom disponent Leopold Sandberg Trollhättan, disponent C Hessel. Kullgrens Enka genom förvaltare Bernt Truedsson. Bröderna Svensson. (Råblock.) 68

69 Hynnöbrotten. Stolberget högt upp vid Gravarbukten och Solumhällorna på udden mitt i bild. Detalj av fotokarta

70 På Hynnö har stenbrytning förekommit på flera platser men störst och av mest betydelse på två ställen, Solumhällorna och Stolberget. Dåvarande markägare till Solumhällorna var Petter Aronsson, Lössgård 1:3 och markägare till brottet på Stolberget var Frans Smith, Lössgård 1:6. Några brytningskontrakt finns inte bevarade men i boken Kville Härad finns följande noterat: Tyska stenbolaget Nicholy Petersén från Flensburg bedrev stenhuggeri på Ulön och Hynnö. Otto Petersén var direktör och brodern Kuno disponent för bolaget. Kuno Petersén ägde del av Ulön och var en tid även ägare till Hornö. Bolaget ombildades senare och kom att heta Skandinaviska Granit AB med Kuno P. som disponent. 2. Solumhällorna, Hynnö. Valet av Solumhällorna för ett storbrott är lätt att förstå. Korta transporter med en utmärkt utlastningsplats tätt inpå knuten utan större anläggningsarbeten. Brytningen har förekommit från två håll på udden av transportvägarna att döma. En transportväg går från norra delen av udden på insidan av berget ut till utlastningsplatsen och den andra från utsidan uppe på berget. Rester av grunden till en smedja finns kvar strax norr om brottet längst in i den norra Hynnöbukten. Endast fragment av grunden till smedjan i Hynnöbukten finns kvar. Foto från brottinventeringen

71 Uppgifter om smeder, basar och stenhuggare saknas. Transporterna sköttes av markägaren Petter Aronsson Lössgård. David Aronsson, son till Petter har berättat att när han 1934 kunde avsluta det tunga slitet med stenkörning på Solumhällorna och började som snickare hos byggmästaren Gunnar Johansson var han mycket nöjd och glad.. Del av den norra körvägen från Solumbrottet till utlastningsplatsen. Foto från 2007 vid brottinventeringen. Utlastningsplatsen på Hynnö vid Solumhällornas södra udde. Foto från 2007 vid brottinventering. 71

72 Ett enormt ämne till en kvarnsten ligger kvar på hällen på uddens norra del. Om ämnet är en varg eller varför den inte blev färdig finns det inget svar på, men en liten vink om typ av sten som producerades kanske den ger.. Stenen som kanske skulle blivit en kvarnsten men blev en varg istället. Infälld närbild. Foto från 2007 vid Brottinventering. 3. Stolberget, Hynnö. Om valet av brytning på Solumhällorna är lätt att förstå är det lite svårare att förstå valet av brytning vid Stolberget. Brottet är beläget i en ravin mellan Stolberget och Valberget strax ovanför Gravarbukten på Stolbergets sydväst sida. Upp- och nedfart till Stolberget är mycket brant mot Gravarbukten. Foto från 2007 vid brottinventering. 72

73 Markägare till Stolberget var Frans Smith Lössgård som med all sannolikhet också skötte stentransporterna från brottet. Om brottet skall räknas till kategorin storbrott är tvivelaktigt. Av skrotstenen som finns kvar kan tydas att storgatsten har producerats. Transportvägen ner från brottet är mycket brant och har säkert bidragit till att inte verksamheten har blivit större. Uppgifter om smeder, basar och stenhuggare saknas. 4. Vändigen. Strax väster om Vändigens badplats finns ett mindre bergsområde som innehåller den ovanliga svarta graniten, diabas. Bergsområdet har exploaterats i mindre omfattning. Lämningar i form av stora skrotblock ligger kvar och påminner om vad som en gång pågick på platsen. Markägare till brottet vid Vändigen var Johan Westberg, Nordgård 2:9. Uppgifter om basar, stenhuggare, stenkörare och smeder saknas. Mitt i badviken ligger ett stort spetsigt stenblock som oplanerat hamnat där vid en sprängning. Här ses stenen i vattnet nedanför Vändigen brottet som oplanerat hamnade mitt i badviken. Lars-Ivar Ödbrant berättar om stenen: Ivar Erikssons son Ingemar har berättat att pappan brukade påpeka när de passerade badviken med båt. Den där stenen hamnade där när pappa Oskar och jag råkade överladda ett sprängskott. Ivars pappa var Oskar Eriksson född 1864 och inflyttad stenhuggare från Varberg. 5. Husemarken Berga. Se intervju med Curt Axelsson under punkt 8. Bredberg. 73

74 6. F d Campingen. På ett område strax norr om f d Campingen på mark tillhörande dåvarande ägaren Albin Hansson Lössgård 1:8 har stenbrytning förekommit i mindre skala troligen på 20- talet. Vilken typ av sten som bröts för vem och av vem finns inga uppgifter om. Stora block har tagits ur berget. I bakgrunden syns gårdarna på Lössgård.. 7. Berga Lider. I södra delen av Berga Lider strax söder om Hagskär på mark tillhörande dåvarande ägaren Albin Hansson Lössgård 1:8 har stenbrytning förekommit före första världskriget. Att brytningen har förekommit i industriell och organiserad form framgår av omfattningen och av en troligtvis anlagd kajanläggning avsedd för utlastning. Brottet tillhör därför kategorin storbrott. Vilken typ av sten som bröts i brottet kan anas genom två kvarlämnade vargar. Troligen har brottet levererat docksten eller element till slussbyggen. Den största vargen väger flera ton och transporten till utlastningsplatsen måste ha varit mycket komplicerad med specialgjorda transportfordon. Vägen slutar på en brant, cirka fem meter hög klippavsats, strax ovanför den troliga utlastningsplatsen. De färdiga stenprodukterna har då lossats från stenkärrorna till kajplatsen nedanför med kran eller glidbana. Resterna av kruthuset, utlastningskajen och stenbrottet är markerade på utklipp av fotokarta från

75 Två vargar som ger en fingervisning om vilken typ av sten som bröts i brottet. Vargen t.h är cirka 40 cm hög och den vänstra är cirka 2 meter i längd och 80 cm hög. Markägare Albin Hansson skötte med all sannolikhet transporterna. För att komma upp och ned från branten till kajplanet har en järnstege kilats fast i berget och finns kvar än i dag. Platsen kallas i folkmun för Järnstegen. Av utlastningskajen finns rester kvar. Fyra stora stenhuvuden uppbyggda av ett antal stora stenar vars funktion är svår att tyda idag. Innanför och mot norr finns en rejält tilltagen plan för upplag och bearbetning. På toppen av stenhuvudena finns inte några märken som tyder på att något varit fäst vid stenarna. Vattnet intill de fyra stora stenhuvudena är i dag för grunt för att pråmar eller fartyg skulle kunna lägga till för lastning även på den tiden då vattendjupet var större. Troligen har det därför funnits en brygga ut till djupare vatten med decauvilleräls för rälsbundna vagnar. De tunga byggelementen har därefter lyfts ombord på fartyg eller pråmar med egna kranar eller att det funnits en kran på bryggan som hanterat de tunga stenarna. Längst in i viken syns de fyra stenhuvuden som troligen utgjorde del av utlastningskajen. Närmast syns den stenmur som utgjorde gräns för den rejält tilltagna bearbetningsplanen ovanför. 75

76 En teori lanseras av Stellan Johansson. Han har hört berättas av Evert Arvidsson på Tullboden att det har funnits en kran uppe på bergsplatån vid själva brottet och att de färdiga byggelementen lyftes ut från berget ner på pråmar som kunde komma ända in till berget. Denna förmodade utlastningsplats ligger ca 100 meter söder om den ovan omtalade. Detta bekräftas av Karl-Gustaf Schewenius som hört sin morbror Knut Johansson i Grönlid berätta om en kran uppe på berget. Stellan har också hört att det funnits ett tunnbinderi eller sillsalteri på platsen där stenkajen är belägen, troligen under senare delen av 1800-talet men före stenbrytningen. Detta förklarar ändå inte de fyra stora stenhuvudenas funktion. Efter förnyat besök på bergsplatån, vid själva brottet har det inte gått att finna några spår av kranfundament eller andra tecken på att det funnits någon kran eller kranar ute på bergskanten. Avståndet ner till djupt vatten nedanför berget är för långt och i flera nivåer för att det skulle vara troligt att flera ton tunga byggelement skulle kunna lyftas ner den vägen. Kranar med fackverkskonstruktion och med stor lyftkraft och räckvidd blev vanliga först efter första världskriget. Kranen eller kranarna uppe vid själva brottet förmodas därför endast ha betjänat brytningen i brottet. Uppgifter om stenbolag, basar och stenhuggare saknas helt. Brottet har förmodligen haft en kort historia. Beställningar har uteblivit och brottet har lagts ner efter en kortare tids verksamhet vilket kan förklara varför det inte finns någon kännedom om brottet som skulle ha berättats vidare till senare generationer. Lämningar av kruthuset finns kvar och grundstenarna till smedjan kan fortfarande skönjas. Rester av kruthuset vid Berga Lider. Kruthuset är placerat i en skyddande smal ravin cirka hundra meter väster om utlastningskajen. Foto från brottinventering Göte Lindbom berättar i en intervju: Min far, Karl Johansson, köpte och rev den gamla smedjan som fanns vid stenbrottet omkring Rester av grunden kan skönjas vid uppfarten till stenbrottet. Göte som vid intervjutillfället 2006 fyllt 90 år och kommit till Hamburgö och gården Berga 1923, som hans far då köpte, kan inte påminna sig om att han hört något om verksamheten i brottet. 76

77 8. Bredberg. Utdrag ur intervju med stenhuggaren Curt Axelsson Efter några år tillsammans med pappan beslöt Curt att försöka arbeta i egen regi: Det var år Jag tog kontakt med en av de stora beställarna av kantsten, Göteborgs stad, och frågade om jag kunde få leverera. Visst, sa de. Men du får komma ner hit, så vi får se på dig. Ta med ett prov, så får vi se vad det blir. Sagt och gjort. Jag for till Göteborg och gatukontore, och träffade några gubbar där. Jag visade provet och de tittade lite förvånat på mig. Som om de tänkte att den där pojkspolingen, kan han klara en stor beställning på kantsten? Nå, hur blir det undrade jag. Du får göra som alla andra, lägg ett anbud, så får du svar senare i höst. Jag åkte hem och funderade på hur ett anbud skulle se ut. Jag försökte lirka med gubbarna Nygren, som jag visste högg kantsten till Göteborgs stad. De var inte särskilt medgörliga. Men till slut fick jag fram ett ungefärligt pris per löpmeter och ökade på det med några tioöringar. Jag begärde 2.25 kronor per löpmeter. Curts anbud antogs och på hösten 1949 började han som egen företagare i ett stenbrott på Hamburgö, Bredberg ovanför Hynnö på mark tillhörande Lössgård 1:6. I samma brott arbetade också som egna företagare Osvald Larsson och bröderna Fingal, Edmund och Elof Nygren. Alla högg kantsten för Göteborgs stad var och en med eget privat anbud. Gunnar Johansson, som var ny ägare till Lössgård 1:6, skötte transporterna av färdig kantsten till utskeppningskajen vid Stora Stenar. Var fjortonde dag kom en jakt från Resö som tog 65 ton i last och lastade vad som producerats för vidare transport till Göteborg. Curt fortsätter: Brottet låg högt och blåsigt och vindskydden blåste ofta omkull, så jag letade efter ett bättre och lugnare brott hittade jag ett bra ställe för kantstensbrytning, det var på berget ovanför Lars Bergebys fastighet i Husemarken. Marken tillhörde Berga 2:65. Sven Lindbom var dåvarande markägare och han transporterade också stenen till utskeppningskajen vid Stora Stenar. Men brottet låg illa till för transporter. Curt berättar att han med egna händer fick bygga en väg upp till brottet. Det var ett slitsamt jobb, en del skogsröjning, några bergknallar fick sprängas bort och till sist utfyllnad med grus och makadam. I Husemarksbrottet höll Curt till i två år flyttade han till det gamla Norskebrottet på Bônn. 77

78 Brottet högst upp på Bredberg där Curt högg kantsten för Göteborgs stad under perioden Nordgård. Det är ett mindre stenbrott strax söder om den gamla stamfastigheten Nordgård. Dåvarande markägare var Alfred Hansson Nordgård Tanum Kville 2:4. Uppgifter saknas om vilken typ av sten som bröts för vem och av vem. Troligen var det ett stenbrott som levererat granit till många husgrunder på Hamburgö. 78

79 8.2 Gåsö, Trinissla, Kiddön, Långholmen Gåsö. På 1920-talet etablerades ett nytt stenbolag i Hamburgsund med namnet Lysekils Sten AB. Företaget hade sitt säte i Hamburgsund och förvaltare var Otto Eriksson. Huvudman för firman var en norsk industriidkare, Vegaard. Vegard förvärvade brytningsrätten på Gåsö av markägaren Adolf Eliasson. Som mest var ett 50-tal man anställda med stendriften på Gåsö. Smeden Martin Johansson skötte smidet för stenhuggarna på Gåsö från sin smedja på Hökebacken. För transporterna till och från ön ansvarade under en period Otto Sanne från Hökebacken och på senare tid sköttes samma syssla av Evert Arvidsson från Tullboden Av protokollanteckningar från SAC - avdelningen i Hamburgsund pågick verksamhet på Gåsö i slutet av 30-talet. I slutet av 40-talet monterades de sista byggnaderna ner och blev sommarhus, bland annat på Edsudden. Karl-Axel Friberg berättar i en intervju: Vi rodde ofta ut till Gåsö och Trinissla för att se på, när något fartyg lastade sten. Bernhard i Vändigen låg där ofta och lastade med sin jakt Kronan. Jag minns också några gubbar som jobbade därute. Det var Eldepetter Petter Karlsson, Nisse Filip Filip Nilsson, Ruben Eriksson och Filip Arvidsson. Lastkaj och brott ligger på västsidan av Gåsö i sundet mot Trinissla. Foto från

80 Trinissla. Se kooperativa stenbrott kapitel 10. Lastkajen på Trinisslas ostsida i sundet mot Gåsö. var den mest skyddade platsen för lastning av gatstenen. Foto från Kiddön. Se kooperativa stenbrott kapitel 10 Långholmen. En stenhuggerifirma från Hunnebostrand startade tillverkning av byggnadssten på Långholmen i början på 1930-talet. Firman ägdes av Johan W Fredriksson och Johan Ahl. Lämningar av kaj och bryggor finns kvar än i dag. Karl-Gustaf Schewenius berättar att hans pappa berättat att på ön fanns en smedja och ett stall för två hästar. Hästarna användes för transporter från brotten till utlastningsplatsen. När verksamheten var som störst var ett 50-tal man verksamma i brottet. Uppgifter om förmän, stenhuggare och smeder saknas samt när verksamheten upphörde. Brottet på Långholmen här sett från öster. Lastkajen finns kvar på den östra sidan skyddad i sundet mot Lilla Hamburgö (Jakobsö) Foto från

81 9. Heestrand. Sibirien, Källvik, Ulön/Dannemark Längst ner i bild syns norra uddarna av Ulön/Dannemark med brottet Sibirien med lastkajen mittemot på landsidan. Detalj av fotokarta Firma N S Beer & Co i Fredrikstad arrenderade år 1887 berg på gårdarna Kanebo, Ytterby och Hee. Beer hade redan 1883 etablerat sig i Sverige genom att köpa Krokens gård i Krokstrand vid Idefjorden och där anlagt ett stenbrott. I Heestrandsområdet började man således redan 1887 med att bryta berg i Sibirien. Detta brott ligger vid Heestrandsfjorden mitt emot ön Ulön-Dannemark. Sibirien ligger bra till för sjötransporter och tillåter djupgående fartyg att gå in till kaj. Verksamheten expanderade snabbt och man anlade ett storbrott med ångkran och traverser. Ett hundratal man arbetade här vid storstrejken Man tillverkade främst byggnadssten och docksten, men även gatsten och kantsten tillverkades. År 1898 köpte Beer Källvik, som var ett torp på gården Ytterbys ägor. Här fanns det bra berg som låg bra till för sjötransporter. Man anlade här en kaj som så småningom utrustades med två kranar med en lyftkapacitet på 20 ton. Den första registrerade utskeppningen från Heestrandsområdet skedde den 31 juli Då skeppades 168 kbm. Bergenstorgatsten vilket är sten på 2,5 kbm/ton. Fartyget var Lykkens Torsdag och skeppningen gick till Bergen i Norge. Produktionen i storbrottet var uppdelad på två arbetsområden/divisioner, dels en för storoch finsten, dels en för gatu- och kantsten. Verksamheten i Sibirien varade med vissa avbrott fram till början av 1970-talet och i Källvik fram till cirka Under lågkonjunkturerna under första världskriget och trettiotalet var naturligtvis verksamheten mycket begränsad. De bästa åren var troligen 1908 och även närmast före första världskriget samt För att tillfredsställa behovet av arbetskraft rekryterades stenhuggare från Blekinge, Halland och Småland. 81

82 Utskeppningskajen i Sibirien. Stenblock klara för skeppning till England, Tyskland eller kanske Argentina. Foto från Sibirienbrottet sett från väster. Smedjan syns till vänster och matbaracken nära utlastningskajen. Foto från

83 Stenen färdigarbetad väger 8250 kilo och är tagen ur ett råämne på kilo. För att ordna logifrågan för den invandrade arbetskraften lät Beer & Co bygga bostäder i det växande samhället. I Källvik byggde man nio hus, på Alebacken två, på Kalhälla och Rörvik vardera ett. En villa flyttades från Norge för att användas som förmansbostad. Här är några av bostadshusen som byggdes från omkring Husen inrymde 3 lägenheter. Längst till vänster syns smedjan i skydd av Hagaberget. Notera den minimala vegetationen. Fotot är från

84 1913 köptes lantmannaföreningens elevbostad på St. Vrem och flyttades till Rådalen. Den kom att kallas för Bracka och stenhuggare med familjer kunde där hyra lägenheter. Denna byggnad har genomgått skiftande användningsområden och är nu, år 2008, vandrarhem. Det fanns de som löste logifrågan på egen hand. Bland dessa kan nämnas Hans Niklasson som byggde sig ett hus helt i granit (Stenstugan på Banken). Samtliga inventarier och verktyg tillverkade han egenhändigt i sin verkstad och smedja som ligger vägg i vägg med huset. Hans Niklasson bodde kvar i stugan till sin död Enligt hans testamente övergick stugan med smedja och verkstad samt inventarier till Svenneby Hembygdsförening som nu förvaltar fastigheten. Invid stugan har föreningen, sedan några år tillbaka, byggt ett hembygdsmuseum för allehanda föremål och möbler. Hans Niklassons stuga i Rådalen Heestrand, kallas för Stenstugan. Urnorna som syns på bilden är egen tillverkning. Hans var en mycket duktig stenhuggare men som på grund av reumatism och ryggbesvär fick sadla om till reparatör av allehanda ting, främst cyklar. Han skrev även en skildringsvisa på 107 verser där han beskriver sitt husbygge och andra företeelser i sitt liv och sin omnejd. Visan gavs ut 1922 och såldes för 1 krona. 84

85 Skildringsvisan är häftad i 19 blad och trycktes 1922 av Schewenius Tryckeri i Munkedal. 85

86 Den förste förmannen i Heestrand var Arne Säther, som efterträddes av sonen Harald och sedan Ludvig Johannesson, Hugo Jonsson och Sune Sunesson. När Beer 1903 köpte bergen på Ytterby gård av Johannes Hansson blev denne förman för gat- och kantstensverksamheten. Brottbasjobbet, i huvudsak att ta ut berg, har bland annat innehafts av Karl Martindahl och Edmund Sträng. Karl Martindahl finhugger sten till Hitlermonumentet, vilket lyckligtvis aldrig levererades till beställaren. Bertrand Sträng och Sune Sunesson bearbetar kantsten för Beer & Co. 86

87 Bearbetningen av stenen var ett riskfyllt arbete. Bland de som råkade illa ut kan nämnas Hilmer Gustavsson och Olle Axelsson på Ulön. Den senare blev så illa skadad att han vid 16 års ålder blev blind. Transporten till lasarettet i Uddevalla skedde med en sillegarnsbåt. Båten var den första motoriserade på orten. Färden till lasarettet tog 15 timmar. Det fanns två smedjor i Källvik och en i Sibirien. Smeder var Johan Sellgren och Holger Bergman, båda bosatta i Källvik. Transporterna till lastplatserna skedde i storbrotten främst med hjälp av spårbundna trallor och här hade man även kranar till hjälp. Från småbrotten transporterades stenen med hästar och stenkärror. Stenkörare var ofta de bönder som arrenderade ut bergen. Bland dessa stenkörare kan nämnas Hugo Berggren Hee, Erling och Gunnar Karlsson Kanebo och Axel Berggren Ytterby. På senare tid transporterade man även sten med lastbil. Till exempel var åkare Gunnar Johansson, Hamburgsund engagerad i denna verksamhet från mitten av 1950-talet till början av 1970-talet. Själva lastningen av fartygen utfördes av såväl stenarbetare som dagsverkare och fartygens besättningar. Beträffande gatsten och knott var det så gott som enbart manuellt arbete som gällde. Vid lastning av konstruktionssten använde man kranar och fartygens egna lyftanordningar. I Heestrandsområdet har förutom N S Beer & Co även verkat andra stenhuggeriföretag. Förenade Granitindustrierna med säte i Hunnebostrand drev verksamhet på Ulön, Tegelstrand och Hynnö. Detta bolag bildades 1917 genom sammanslagning av ett antal mindre företag. Förenade Granit köptes upp 1946 av Fernströms. Förman för verksamheten i Heestrandsområdet var Karl Widén Heestrand. Krutkällaren, som benämningen var i Sibirien, var i det här skicket 1950 då taket blåste av. Stenbrytningen i Heestrandsområdet upphörde under första delen av 1970-talet började man skeppa ut skrotsten från Sibirien till Danmark. Verksamheten upphörde dock nästan omgående på grund av ekonomiska svårigheter och sedan dess härskar tystnaden i bergen. 87

88 Här är arbetsstyrkan på 51 man samlad framför de färdiga stenblocken. Längst till vänster skymtar traversen som användes för att förflytta stenämnena. Strax bredvid syns maskineriet till ångkranen som var en nödvändighet i ett storbrott som Sibirienbrottet. Foto från omkring

89 10. Kooperativa stenbrott, Andelsföreningen Bohusläns Kooperativa Stenindustri Andelsföreningen Bohusläns Kooperativa Stenindustri u.p.a. bildades i Hovenäset Bakgrunden till bildandet låg förutom i missnöje med rådande arbetsförhållanden och arbetsgivare även i en konkret förfrågan från en dansk stenmäklare. Denne ville räta ut leveranskedjan och kunna köpa direkt från stenhuggarna och då till ett billigare pris. Frågan diskuterades vid åtskilliga möten. Man började hugga i egen regi 1925 och den 2 juni 1926 var företaget färdigt för registrering. I stadgarna bestämdes bland annat att alla medlemmar i kooperativet skulle vara fackligt organiserade samt teckna sig för minst en andel av 10 kronor. Den första styrelsen bestod av Gustav Johansson, Iwan Andersson (Broberg), Karl Blomkvist och Linus Johansson som var organiserade i Sveriges Arbetares Centralorganisations lokala sammanslutning och Hugo Lundgren, Gustav Svanberg samt Bengt Johansson som tillhörde Sveriges Stenhuggarförbunds avdelning 30. Bohusläns kooperativa stenindustris styrelse från Stående fr.v. Hugo Lundgren sekr., Gustav Svanberg kassör, Linus Johansson v. sekr. Sittande fr.v. Bengt Johansson, Karl Blomkvist ordf, Iwan Andersson, Gustav Johansson v. ordf. Foto från boken Stenhuggare av Bertil Quirin. Starten finansierades dels genom eget oavlönat arbete och dels genom ett räntefritt lån från SAC på kronor och kronor från Landsorganisationen - dock med ränta. Kooperativa skaffade sig en agent i Danmark, Pedersen och Hagensen, som bearbetade den danska och nordtyska marknaden. Lokalavdelningar bildades tämligen omgående runt omkring i distriktet. I Hamburgsund betalades de första andelarna in i januari De som var med som andelsägare från början var: Ragnar Jansson, Evert Arvidsson, Leopold 89

90 Rönnblom, Hugo Johansson, Nore Rönnblom, Adolf Larsson, Johan Dahlström, Gösta Dahlström, Wilhelm Dahlström, Gustav Martinsson, Artur Isaksson, Gustav Hansson, Anders Thorén, Ernst Thorén, Arvid Thorvaldsson, Karl Juliusson, Erik Larsson, Oskar Svensson, Rudolf Svensson, Viktor Johansson, Anders Karlsson, Sixten Andersson, Gustav Dahlberg och Svenska Indutriarbetarförbundet. Vidare anslöt sig något senare Arvid Larsson och Filip Arvidsson. Andelar tecknades även senare och så långt fram som på 1950-talet. Svårigheten i början var naturligtvis att få tag i bra berg. De bästa ställena hade ju mutats in av de etablerade företagen. Man fick dock tillgång till berg på Kiddön dit transporterna sköttes av Martin Johansson på Hökebacken som även ställde upp som smed åt kooperativet. Efter en tid tog kooperativet över brytningen på Trinissla, en kronoholme där norska Lüttensee tidigare bedrivit verksamhet. Kooperativa arrenderade även berg på Hamburgö. Lokalavdelningen tog i början av 1950-talet över verksamheten i Kvarnberget då Otto Hansson, Karl Eliasson, Axel Friberg, Gunnar Amelin och Albin Karlsson tecknade ytterligare andelar. I Kvarnberget hade driften fram till 1949 legat under Kullgrens som drivit verksamheten under dotterbolaget Fjellbacka Stenhuggeri AB. Kooperativa drev verksamheten i Kvarnberget fram till mitten av 1950-talet. Lokalavdelningen fick avsättning för sina produkter genom huvudorganisationen Andelsföreningen Bohusläns Kooperativa Stenindustri. Hamburgsundsavdelningen hade aldrig någon styrelseplats i moderorganisationen men Evert Arvidsson var revisor under många år under och 1930-talen. Evert Arvidsson, revisor under och 1930-talen i moderorganisationen i Hovenäset, vid köksbordet på Hamburgö. Foto ur boken Stenhuggare av Bertil Quirin. 90

91 11.1 Inledning till Folkets Hus och Kooperativa föreningar I Hamburgsundsområdet finns det få bevarade lämningar från verksamheten under stenhuggarepoken, en intensiv period som varade i mer än åttio år men med få avtryck som minner om stenarbetarnas vardag. Under denna relativt korta tidsperiod producerades enorma mängder gatsten och andra stenprodukter som utskeppades till hamnar i Europa och Sydamerika. Det mest påtagliga, som för alltid kommer att minna om denna period är givetvis alla övergivna gamla stenbrott. Men andra anordningar som smedjor, kranar eller byggnader är borta. Man kan hitta spår av platser där en smedja har stått eller spår av kranfundament, utlastningsplatser och bearbetningsplatser, men det är allt. Två undantag finns, det gamla kruthuset vid Backebryggan i Backegärdet. Taket har för länge sedan rasat in men den kraftiga höga granitgrunden finns kvar med en yttre skyddsmur av granit som skulle skydda omgivningen vid en eventuell explosion. Sprängkraften skulle styras rakt upp i luften genom taket. Resterna av kruthuset vid Backegärdet. Det andra undantaget är en bomkran vid det större Hakerödsbrottet. Denna kran är i stål med handvevad vinch och en cirka 8 meter lång bom i trä. Se bild i kapitel 4. Om inte verksamheten i stenbrotten efterlämnade nämnvärda lämningar så har däremot stenarbetarnas kamp för drägliga arbetsförhållanden och lön för mödan lämnat bestående och tydliga avtryck. 91

92 Protokoll och andra handlingar från denna tidiga kamp för mötesrätt och yttrandefrihet finns bevarade och inte minst, än i dag en levande och aktiv Folkets Husförening i Hamburgsund. Fackföreningar bildades i Hamburgsund och i Heestrand redan på talet. Rätten att bilda fackföreningar var ingen självklar rättighet utan motarbetades av både arbetsgivare och inflytelserika invånare i samhället. Förtroendevalda i kommunalstämmor utfärdade reglementen och ordningsstadgar för att befrämja allmän säkerhet, sedlighet och ordning. Man såg den växande inflyttningen av stenhuggare som ett hot och lät prästerna läsa upp dessa ordningsstadgar i häradets kyrkor samt försökte på alla sätt påverka stenbolagen att följa dessa. (Läs mer om Reglemente och ordningsstadga i Svenneby av unikt slag daterat 27 dec under rubriken Bilagor). Att inte upplåta lokaler till möten och agitation var ett sätt att motarbeta den spirande fackföreningsrörelsen. Detta fick också till resultat att beslutsamheten att skaffa egna lokaler ökade. Samtidigt spreds kunskapen om kooperationens idéer snabbt under talets början bland Bohusläns tusentals stenarbetare. Folkets Husföreningar och kooperativa handelsföreningar bildades därför tidigt i våra trakter, både i Hamburgsund och i Heestrand. Det var medlemmar ur stenarbetarnas fackföreningar som tog initiativ till och skapade förutsättningar för att dessa föreningar kunde bildas. Vid genomläsning av protokoll från denna pionjärtid framträder några personer med ett ovanligt stort förtroendekapital. Speciellt två personer i Hamburgsund förekommer på ledande poster i styrelser vid bildandet av dessa tidiga föreningar, nämligen Axel Hagberg och Aron Lidén. Båda dessa pionjärer var inflyttade stenhuggare som åtnjöt arbetsgivarnas förtroende genom att företräda dessa som förmän i V Kullgrens respektive A K Fernströms storbrott, samtidigt som de av medlemmarna i fackföreningen valdes att leda uppbyggnaden av deras föreningar. 92

93 11.2 Föreningen Folkets Hus i Hamburgsund Fackföreningen som organiserade stenhuggarna i Hamburgsund hette Ejde Stenhuggarfackförening avd 20 och bildades Det var medlemmar ur denna fackförening som sammankallade till ett möte den 21 februari 1904 där man med 29 röster mot 1 beslöt att bilda en folketshusförening. Enligt nedanstående avskrift av protokollet för mötet valdes en interimsstyrelse som skulle föra frågan framåt. Protokoll fört vid möte för bildande av en folketshusförening i Hamburgsund den 21 februari Mötet öppnades af Adolf Larson som hälsade de närvarande välkomna ock förklarade ändamålet med mötets sammankallande. 2. Att leda mötets förhandlingar utsågs Adolf Larson och som sekreterare undertecknad. 3. Frågan om bildande av en folketshusförening upptogs till behandling och efter en längre debatt beslutades genom sluten omröstning med 29 röster mot (1) att bilda en folketshusförening. 4. Till föreningens styrelse valdes interimsstyrelsen som bestod af Svante Larsson, Adolf Larson, Wilhelm Carlsson, C. Wikström, Carl Hallström och suppleanterna Albin Andersson och A. Hagberg. 5 Till revisorer valdes J. Julin samt C.V. Johanson. 6. Beslutades att styrelsen skulle till nästa möte inkomma med förslag till stadgar. 7. Till medlemmar af Folketshusföreningen antecknade sig följande personer. Albin Andersson, Oskar Alexanderson, Vilhelm Carlson, Allgot Larson, J. Langström, E. Lundström, J. Julin, Olof Sandberg, August Larson, Karl Påhlson, C.V. Johanson, Arvid Torvaldsson, Svante Larson, Karl Wikström, A. Apelman, Carl Johanson, Henning Mattson, Sven Sandberg, Johan Holgersson, August Sandberg, Adolf Larson, Axel Hagberg, Noak Larson, Rickard Johanson, Carl Hallström. som ofvan Axel Hagberg Sekreterare Adolf Larson Tillf. Ordf. 93

94 Efter att den valda styrelsen konstituerats vid ett möte den 1 april 1904 började ett intensivt arbete med att föra beslutet att bilda en folketshusförening med egen lokal framåt. Bland det första som den nya styrelsen fick ta itu med var att skriva stadgar till den nya föreningen. Styrelsens förslag till stadgar för Föreningen Folkets Hus i Hamburgsund utan personligt ansvar fastställdes i februari 1905 och har av pietetsskäl inte ändrats! I ett utdrag av stadgarna kan följande noteras: 1. Föreningen har till ändamål för sin verksamhet att medelst förvärfvande af därtill passande byggnader upplåta lokaler för enskilda och offentliga möten och bereda bostäder åt medlemmar äfvensom idka annan därmed förenlig verksamhet. 4. Medlemskap i föreningen vinnes... efter styrelsens prövning genom en insats å 10 kronor. Inbetalningen sker med två kronor och femtio öre hvarje månad till dess insatsen blifvit till fullo betald. 9. Styrelseledamot eller suppleant som förfallolöst uteblifver från sammanträde, hvartill han erhållit kallelse, är pliktig erlägga för hvarje gång sådant sker, två kronor till reserv fonden. 11. Av föreningens årsvinst skall minst 5% afsättas till en reservfond tills den uppgått till 500 kronor. 22. Sprithaltiga drycker får ej i föreningens lokaler tillhandahållas. Parallellt med den nya styrelsens arbete med att formulera föreningens stadgar bildades också mängder av kommittéer med olika uppgifter, här några exempel: Kommitté för att skaffa en lämplig tomt att bygga på. Kommitté för att ta fram ritningar på lämplig byggnad. Kommitté för att värva medlemmar. Kommitté för att arrangera danstillställningar sommar- och vintertid. Kommitté för festarrangemang i egen lokal. Kommitté för uthyrning av stora och lilla salen. Kommittén för att skaffa fram en lämplig tomt lämnade två förslag till styrelsen den 11 november Den ena tomten var på Rörviks mark, ägare Karl Johanson (troligen ovanför Gunnebo där en dansbana senare anlades) och den andra på Sandhagen, ägare Katarina Alexandersson på Ejde. Priset var 300 respektive 450 kronor. Efter en inspektion av de båda platserna valde styrelsen på ett möte 18 nov det dyrare alternativet på Sandhagen som hade ett fördelaktigare läge. Kommittén för att ta fram ritningar till bygget lämnade ett förslag till ett styrelsemöte den 24 feb Förslaget godkändes men ändrades vid ett möte den 5 maj 1907 till en byggnad som blev något mindre än den först föreslagna med motiveringen att ekonomin är sådan att en byggnad efter först antagna ritningar icke kunde realiseras Ur samma protokoll kan följande läsas: Styrelsens förslag var följande: Huset bygges av ställningar med två brädväggar och papp, göres 20 alnar långt, 14 alnar brett och 13 fot på kant. Indelas i en större sal 14x15 alnar, en mindre 5x9 alnar, och ett kök 4x5 alnar. 94

95 Vidare kan följande läsas ur samma protokoll: Styrelsens förslag till arbetsordning vid uppförandet av huset: Medlemmar ur folketshusföreningen och fackföreningen borde göra ett fridagsverke samt att en person som förestår murningsarbeten anställs för daglön. De som så önskade kunde erlägga kr 3,50 i stället för ett dagsverke. Anbud på en byggnad enligt måtten ovan infordrades och efter att styrelsen granskat inkomna anbud beslutade styrelsen på ett möte den 11 aug att antaga byggmästare August Johanssons anbud på kr 3000:-. Huset, som August Johansson uppförde, var klart för målning utvändigt redan i maj 1908 enligt protokoll 24 maj Stenhuggarnas egen lokal, Folkets Hus Hamburgsund var klart för invigning den 13 mars Byggnaden uppvärmdes med en stor kamin i stora salen och en vedspis i köket samt en mindre kamin i lilla salen. En bekvämlighetsinrättning med herr- och damsida hade uppförts på baksidan av huset. Vinden var oinredd och byggnaden saknade veranda och scen. Som förste vaktmästare i Folkets Hus anställdes stenhuggaren August Apelman den 14 feb med en lön av Kr 90:-/år. Han skulle inneha tjänsten ända till sin död Som tillfällig vaktmästare under färdigställandet av byggnaden hade Axel Hagberg fungerat. Folkets Hus förste vaktmästare August Apelman. 95

96 De övriga kommittéerna, som tidigt hade bildats, hade en sak gemensamt, nämligen att skaffa pengar till föreningen. Medlemskommittén värvade medlemmar till föreningen sålde andelar och försökte till och med att få bidrag av de motsträviga arbetsgivarna A K Fernström, N S Beer och C A Kullgren. C A Kullgren köpte andelar. Dansbanekommittén skulle sommartid tjäna pengar på danskvällar i Berga Lider där inträdet kostade 10 öre, dansbiljett hel kväll 35 öre eller 5 öre per dans. Dansbanan som avses är troligen en dansbana som låg ovanför det gamla kallbadhuset på den tomt som senare bebyggdes av kapten Lundgren. Dansbanan låg på platån strax bakom och ovanför kallbadhuset. Bilden är troligen från 1920-talet. Dansbanan i Berga Lider upphörde och folketshusföreningen uppförde en ny i Amdal Enligt protokoll från 13 april 1919 såldes dansbanan i Amdal på auktion. Trolig köpare var den nystartade idrottsföreningen i Hamburgsund, Hamburgsunds Gymnastik och Idrottsförening, som byggde en dansbana vid Gunnebo på 20-talet. Kommittén för uthyrning av lokaler lämnade ett förslag till styrelsemötet den 1 dec som fastslog hyran för de föreningar som kommer att hyra lokal i Folkets Hus enligt följande: Ejde stenhuggarfackförening avd 20 Kr 100:-/år Logen Granskaren Kr 50:-/år Sjukkassan Kr 12:-/år Hyra av lokalen för festtillfällen av andra föreningar. Kr 10:- per festtillfälle. För resande sällskap sattes avgiften till 25 % av biljettförsäljningen eller Kr 10:- för varje föreställning, två föreställningar Kr 15:- Vid samma möte beslutades att kortspel inte får förekomma i folketshuslokalen. Byggnaden skulle under de närmaste åren genomgå en del förbättringar enligt följande styrelsebeslut: Beslut om att gräva en egen brunn hösten

97 Beslut om att inreda vinden till vaktmästarbostad 9 juli Beslut om att bygga en veranda på stenpelare 14 okt I samma protokoll beslutades om att anskaffa bättre belysning, oljelampor. (Oljelamporna kompletterades enligt protokollsnoteringar från 15 sept med karbidlampor. Elektrisk belysning installeras först 1927) Beslut om att komplettera verandan med en stentrappa med räcke 22 mars Ett litet Folkets Hus Hamburgsund 1926/27. Nästa större tillbyggnad var Filmvisningar skedde tidigt i Folkets Hus, då av kringresande filmförevisare. Den allra första filmförevisaren i Folkets Hus var med all sannolikhet den inflyttade stenhuggaren Oskar Wennersten som redan 1900 visade film i en sjöbod i Hamburgsund. Wennersten nämns inte i protokollen men i ett protokoll från 7 dec vill en filmförevisare M C Hoffman från Lökeberga (Brastad) ha en lägre hyra och monopol på filmförevisningarna i Folkets Hus i Hamburgsund. Hur många år han då tidigare visat film framgår inte av protokollen men Hoffman fick sitt monopol och visade regelbundet film i Folkets Hus ända fram till i mitten av talet. Knut Christiansson i Rörvik har i sina anteckningar om gamla tider i Hamburgsund noterat följande om filmförevisningar i Folkets Hus: Under den mörka årstiden brukade Hoffman vara där och veva sin stumfilm. När filmen skulle börja var nästan ingen inne i lokalen utan stod ute på verandan och språkade. Då gick Apelman, som var 97

98 vaktmästare, ut och sade med hög röst: Nu får ni gå in för nu skall spektaklet börja. Hoffman kunde stå och veva sin maskin i över en timma utan att få vila. När sista akten började talade Hoffman om nästa veckas världsberömda film. Den huvudsakliga inkomstkällan var andelsförsäljningen och uthyrning av lokalen till föreningar och kringresande sällskap. En annan viktig inkomstkälla var arrangerandet av egna fester och inte minst danskvällar på söndagar under den mörka årstiden. Dessa danskvällar var enligt protokollen mycket populära under 1920-talet. Visserligen hade man problem med notoriska bråkmakare och man blev ålagd Här är exempel på skyltar som användes vid olika aktiviteter i Folkets Hus på det glada 20-talet. av landsfiskalen att ha egna väktare på dessa danskvällar. Ibland fick självaste polisman Johan Nilsson rycka in. Det sades om polisman Nilsson att när han kom till Folkets Hus en danskväll för att ta i tu med bråkmakare ingav han stor respekt då han trädde in i salen iförd polisuniform med svarta stövlar och en batong dinglande vid sidan och i sällskap med den ilsket skällande hunden Jack. De flesta gångerna behövde han bara visa sig för att bråkmakarna skulle lugna ner sig och om han var tvungen att trappa upp ingripandet brukade det räcka med att han med myndig stämma röt: I lagens namn se, sluta upp med dumheterna annars måste jag ingripa se.. Polisman Nilsson var med och bildade Hamburgsunds Gymnastik och Idrottsförening och var ledare för den under 1920-talet populära boxningssektionen i föreningen som regelbundet tränade boxning i Folkets Hus. En av polisman Nilssons elever var Åke Bergqvist från Fjällbacka som på 1920-talet var dräng hos Gustav Johansson på Bônn och körde sten från norskebrottet till Edsudden. Åke berättade bl a i en intervju 2006 på Serviceboendet i Fjällbacka, då 98 år gammal: Visst fick jag några smällar då och då men jag delade också ut en del rejäla snytingar. Åke berättade också att han som medlem i 98

99 idrottsföreningen fick sälja biljetter och vara väktare på idrottsföreningens dansbana vid Gunnebo. Polisman Nilsson med sin hund Jack och Carl Sjöholm. Sjöholm kom som stenhuggare till Hamburgsund men fortsatte som bagare hos Elisabet Antonsson, Lisas Bageri o Café, som han senare övertog. Att det förekom skiftande aktiviteter i Folkets Hus bekräftas av många protokollsanteckningar, bl. a. från 24 feb då William Karlsson från Hamn anhåller om monopol på radioföreställningar. Från 22 feb noteras att Singers Symaskinsfabrik AB hyr stora lokalen för undervisning i linnesöm och stoppning under tiden april. Det myckna dansandet och många andra aktiviteter, bl.a. boxning, nötte tydligen kraftigt på golvet i stora salen och föranledde styrelsen att besluta om att byta ut golvet enligt protokollsanteckning 7 maj Stenindustrin i Hamburgsundsområdet gick på högvarv och behovet av samlingslokaler för förenings- och fritidsaktiviteter ökade samtidigt som stenhuggarnas egen högborg i Hamburgsund började bli sliten, otidsenlig och för liten. I protokollen kan man under mitten på 1920-talet läsa att byggnaden var i stort behov av till- och ombyggnad för att möta tidens krav. 99

100 Vaktmästarbostaden var liten och i dåligt skick och behövde renoveras, stora lokalen behövde byggas till för att få plats med en scen, centralvärmeanläggning borde ersätta osande kaminer och spisar och elbelysning stod högt på önskelistan. Den 22 feb tillsattes därför en kommitté för att utreda och lämna förslag på en modernisering av byggnaden. Kommitténs arbete resulterade i tre stora tillbyggnader och moderniseringar inom den närmaste femårsperioden. 1. Styrelsen beslöt enligt protokoll från 30 maj att bygga till stora lokalen med en scen. I samma protokoll beslutades att anta byggmästare Albert Hanssons förslag på ritningar och kostnadsförslag för tillbyggnaden. Scenen var klar för invigning samma år. 2. Styrelsen beslöt enligt protokoll från 7 aug att elektrifiera byggnaden. I samma protokoll beslutades var lampor och armaturer skulle anbringas samt att även vaktmästarbostaden skulle förses med ljus. Elektrifieringen invigdes samma år. 3. Den tredje tillbyggnaden och moderniseringen blev mycket omfattande och planerades och diskuterades under flera år. Behovet av en större och bättre vaktmästarbostad, bättre och större biutrymmen till stora salen som kök och sammanträdeslokal (lilla salen), större veranda samt centralvärme resulterade i en tillbyggnad av den befintliga byggnaden på 7 meter. Flera olika arkitekter och byggmästare anlitades för att lämna förslag på tillbyggnaden och den 12 maj 1928 fick arkitekt Brattberg i Uddevalla uppdraget och hans förslag godkändes i stora drag 16 okt Förslaget blev föremål för ändringar och tillägg. Det kunde slutgiltigt godkännas och lämnades ut till anbudsinfordran den 24 mars Byggmästare Gunnar Johansson, Hamburgsund fick i uppdrag att utföra tillbyggnaden enligt beslut den 25 apr på sitt anbud på kronor. Tillbyggnaden och en omfattande modernisering kunde avsynas och godkännas den 5 nov Tillbyggnaden och moderniseringen, som troligen invigdes vid jultid 1930 och som stenhuggarna i Hamburgsund kunde vara mycket stolta över, omfattade bl a följande: Ny och modern vaktmästarbostad. Nytt och modernt kök och ett större sammanträdesrum. Läktare och större entré med kiosk- och biljettförsäljning. Utgrävd källare med ved/kolpanna och centralvärme i hela byggnaden. Under tiden som planeringen pågick hade dekorationsmålaren och stenhuggaren Lambert Vikström från Heestrand fått i uppdrag att måla scendekorationen för en kostnad av 250 kronor. Troligen målade han även vid samma tillfälle scenens inramning med devisen: GENOM SJÄLVFOSTRAN TILL FRIHET. Väggmålningen, som blev mycket omtyckt, var klar i feb och revs vid nästa stora ombyggnad på 1980-talet. (Eller byggdes in?) 100

101 Det har varit många aktiviteter i Folkets Hus på senare tid. Här firas Carl-Otto Olssons 40-årsdag. Vaktmästare August Apelman fick aldrig uppleva det nya Folkets Hus med en ny vaktmästarbostad. Han avled hastigt våren 1928 och ersattes av stenhuggaren Gustav Olsson fram till 23 mars 1930 då stenhuggaren Ragnar Jansson tog över. Här slutar den tidiga historien om den första generationens stenhuggares kamp för en egen möteslokal i Hamburgsund. Otaliga timmars ideellt arbete i styrelser och kommittéer av stenarbetare som samtidigt fick slita hårt i stenbrotten för att försörja sina familjer. En fin och ändamålsenlig byggnad med moderna lokaler stod färdig efter en omfattande renovering samtidigt som stenindustriepoken går mot sitt slut. Stenbolagens orderböcker gapade tomma och en liten bit in på 1930-talet var det tyst i stenbrotten runt Hamburgsund. Stenarbetarna gick en svår tid till mötes med arbetslöshet och nödhjälpsarbeten. Hur den andra generationens stenarbetare och medlemmar ur arbetarrörelsen förvaltade arvet får bli en ny historia. Här följer en kort sammanfattning av byggnadens utveckling efter 1930 samt av de vaktmästare som fick medlemmarnas förtroende att sköta om fastigheten. Byggnadens utveckling efter den stora renoveringen 1930: 1935 Brandsäkert biografrum Oljeeldning installeras Stor om- och tillbyggnad med en omfattande modernisering Spegelsalen tillkommer Ny entré, kafeteria, kiosk, bioljud och videokanon. 101

102 Utbyggnadsetapper 1. Ursprunglig byggnad Byggår Veranda stenpelare Byggår Scen och bibliotek Byggår Stor tillbyggnad av ursprunglig byggnad med sju Byggår 1930 meter samt större veranda och entré 5. Stor modernisering Byggår Spegelsal Byggår Ny entré, kafeteria, kiosk, bioljud och videokanon Byggår

103 Vaktmästare som tjänstgjort efter det att stenhuggaren Ragnar Jansson slutade 1935: Filip Arvidsson (Stenhuggare och målare) Curt Axelsson (Stenhuggare) Ture Johansson (Tapetsör) Sven Persson (Hakeröd) (Snickare) Vilgot Karlsson (Rörmokare) Bror Andersson (Murare) Bengt Rasmusson (Murare) Frank Abrahamsson (Snickare) Frank Abrahamsson blev den sista vaktmästaren i Folkets Hus efter en omorganisation av drift och underhåll. Det som här har sammanfattats av den tidigare historien av Föreningen Folkets Hus i Hamburgsund har kunnat göras genom tillgång till styrelseprotokoll och intervjuer. Föreningen är än i dag, mer än 100 år efter bildandet, en levande och aktiv folketshusförening. Verksamhetsberättelsen för år 2006, som här följer, får sammanlänka den tidigare historien med den nutida. VERKSAMHETSBERÄTTELSE för år 2006 Styrelsen för Föreningen Folkets Hus i Hamburgsund framlägger härmed berättelse över verksamheten 1/1 31/ Styrelsen har under året haft följande sammansättning: Ordinarie ledamöter Revisorer Ordförande Helena Östlund Ordinarie Rolf Viklund Vice ordförande Jan-Åke Johansson Kristina Karlsson Sekreterare Monica Breidensjö Ersättare Lennart Hakeröd Kassör Margareta Johansson Ledamot Britten Ossiansson Valberedning Uppdrag åt styrelsen Ersättare Leif Båth Annette Eidesör Mona-Lisa Karlsson Möten Vid årsmötet den 12 mars deltog 14 andelsägare. Vid mötet diskuterades hur verksamheten utvecklats under året och frågor inför framtiden. Man konstaterade att många goda initiativ tagits och att om verksamheten fortsätter utvecklas på samma sätt så kommer Folkets Hus att gå en positiv framtid tillmötes. Styrelsen har under året haft sex möten. Styrelsen har bedrivit ett intensivt arbete med att utveckla verksamheten både vad gäller ekonomi, administration, underhåll och organisation. Av ekonomiska skäl har ingen ny vaktmästare anställts. Allt arbete bedrivs fortfarande ideellt och ett särskilt stort ansvar har legat på ordföranden. Ett antal förbättringsåtgärder har vidtagits under året vilka översiktligt redovisas i det följande. 103

104 Ideellt arbete utgångspunkten Det ekonomiska läget var sådant vid årets början att allt arbete fortfarande måste ske ideellt. Styrelsen har därför sökt involvera frivilliga krafter för olika aktiviteter i lokalerna. Städarbetet har skötts av några få eldsjälar, samtidigt som styrelsen har skärpt upp kraven på hyresgästerna att städa efter sig, vilket ingår i hyresavtalet. Styrelsen har inom sig gjort en arbetsfördelning vad gäller bl a reparationer av utrustning och underhåll av olika slag, ett område där mycket har behövt åtgärdas. Uthyrningen har ökat Folkets Hus är byggt för att tillgodose ortens behov av lokaler för olika ändamål, kultur, fester, studier etc. Uthyrningen har ökat under året både vad gäller fasta hyresgäster och tillfälliga. Det har lett till förbättrad ekonomi även långsiktigt men innebär också att vi håller på att få ett levande Folkets Hus där olika aktiviteter avlöser varandra och som samtidigt har blivit en fin mötesplats. Bröllop, födelsedagsfester, föreningsmöten och ungdomsverksamhet har ökat. PRO som är en av våra fasta hyresgäster har ett flertal aktiviteter i huset, bl a fester, Qi Gong och mattcurling. Tidigare har Folkets Hus haft filmvisning men tekniken utvecklas och det har visat sig att vår filmutrustning inte klarar den nya ljudteknik som används. Styrelsen har därför beslutat att inte bedriva någon filmverksamhet. Som egen verksamhet har styrelsen haft bokförsäljning i Folkets Hus under året. Under sommaren hade vi loppis och det har också genomförts två LAN-partyn. I december hade vi öppet hus i samarbete med hantverkare som visade sin verksamhet och det visades också en familjeföreställning, en sagovarieté. Ekonomin Styrelsen har fortsatt arbetet med inriktning att stärka ekonomin, dels genom att minska kostnaderna och att få mer uthyrt. En viss höjning av hyrorna har genomförts vid årsskiftet, för att täcka ökade elkostnader. Dessutom har lotterier och loppis ökat intäkterna. Sammantaget har detta lett till att Folkets Hus nu har en stabil ekonomisk situation, vilket också redovisats i bokslutet. Den tyngsta utgiften är uppvärmning av fastigheten. Styrelsen har diskuterat behovet av åtgärder för att minska uppvärmningskostnaden men konstaterat att ekonomin för närvarande inte tillåtit så stora investeringar. Fastighetsunderhåll m m Det finns ett ackumulerat behov av underhåll av fastigheten. Skador på golvet i stora salen har reparerats. En del av söderväggen på huset, som hade akuta reparationsbehov har också åtgärdats. Nya lås har satts in i fastigheten. Köksutrustningen har kompletterats med nya kaffekoppar, nya glas samt viss övrig köksutrustning. Det kvarstår dock stora behov av underhåll och ny utrustning. Arkivering Under året har alla handlingar som förvarats i källaren gåtts igenom. Alla originalhandlingar fram till och med 2005 har sorterats och lämnats till Föreningsarkivet i Uddevalla. Information Det blir allt vanligare att informera om verksamhet via internet. Föregående år skapade vi en hemsida för Folkets Hus. Adressen är Det har visat sig att det var precis rätt i tiden, vilket märkts bl a pga att många bokningar skett efter att man hittat 104

105 oss på nätet. De nya hyrorna som gäller från 1 januari 2007 är inlagda på hemsidan. För att sidan skall fungera krävs kontinuerlig uppdatering. Slutord Styrelsen har under det gångna året satsat hårt på att vända den ekonomiska utvecklingen och lyckats. Vi har lagt en stabil grund för en långsiktigt hållbar verksamhet i Folkets Hus. Styrelsen vill framföra ett särskilt tack till dem som ställt upp ideellt för Folkets Hus. Även under kommande år krävs mycket ideellt arbete. Det behövs fler personer som deltar i och engagerar sig för vårt Folkets Hus. En förutsättning för en fortsatt positiv utveckling är att andelsägarna och Folkets Hus vänner i Hamburgsund ställer upp och stödjer verksamheten så att vi även i framtiden kan träffas för gemensamma aktiviteter i huset. Hamburgsund den 25 februari 2007 Helena Östlund Jan-Åke Johansson Monica Breidensjö Margareta Johansson Britten Ossiansson 105

106 11.3 Hamburgsunds Folkets Hus; en teater- och revyscen Egon Widén har skrivit en artikel om aktiviteter av skilda slag i Folkets Hus genom tiderna. Den har varit införd i Kville Hembygds- och Fornminnesförenings årstidning, Kvillebygden 2006, och återges här. Hamburgsunds Folkets Hus har under åren varit plats och säte för ett antal aktiviteter av skilda slag. Förutom för fackliga verksamheter har lokalerna tjänat som mötesplats för nykterhetsloge, föreläsningar, föreningsmöten, biblioteksverksamhet m.m. Många förknippar kanske Folkets Hus med den lättare verksamheten, där bio varit det dominerande nöjesinslaget. Det har också funnits plats på scen för trollkarlar, dragspelstävlingar, dansorkestrar och annat. Bland detta annat kan vi märka olika teater- och revyverksamheter under åren. Bland revyerna utkristalliserar sig nog de båda som spelades i början av l930-talet. (En är helt säkert från 1932, den andra antagligen från l931 eller l933). Utformningen var den klassiska nummerrevyns med kupletter och sketcher. Dessa beskrev och kommenterade såväl världs-, riks- och lokala händelser som företeelser av mer allmängiltig art. Här följer exempel på en revytext: Här är vi 1. I Folkets Hus Ni vet där samlas menighet, för varje år på högtidsdagen på kooperativas fest är varje fruga gäst och varje gubbe styv i kragen men om det nå n debatt kan bli om ditt och datt och stridens tuppar blir i tagen gå upp på den scen och med en röst så len så kan Du göra luften ren. Refr. Här är vi, här är vi allihopa, här är alla Hamburgsundsbor denna dan. Skall vi inte förbrödras och slopa alla tvistefrågor? Säg, det går väl an? Om Du skulle sakna nån som är bekanting till Dig får Du leta reda på n och när Du gjort det så säg: Här är vi, här är vi allihopa. Hamburgsund är här i denna stund. 2. I Karlssons handelsbod bland vikter och bland lod man delar post till allmänheten. På julafton det är stor brådska och besvär, då väntar hela mänskligheten. Herr Karlsson tar det hett, Han svarar argt och lett på frågor ifrån menigheten. Men någon lyckans ost, som nyss har fått sin post går fram och säger grandiost. Refr. 3. Vi hört att vår polis har sökt på alla vis att skaffa fred på Hökebacken. Men det ej lyckats har, i ljuset fram man drar vem som dragit strå till stacken. Det blir ett väldigt spring och liv vid nästa ting så domarn bleknar ner till klacken, ty minst en femtio man och kvinnor om varann de ropar så det höras kan Refr. 106

107 En glad sjöman Har Ni hört om min vän Mussolini I Italiens soliga land. Den där gubben som lätt blir så grinig när man hälsar och räcker fram hand. Men hans näve den kan vi cedera och han kan ju ha den för sig för när det gäller marinen med mera så är han ingenting mot mig. Refr. För jag har seglat över sjön mellan Udden och Hamburgön. Det var väldans lång distans men jag klarade av den med glans. När som havet buktade sig så var jag när att dränka mig men jag kämpade vilt och med ens så blev det stillt och jag kom ilande som en gla sjöman. Ungdom förr och nu Har Ni hört den gamla visan än som man sjunger blott om ungdomen det finns ej mera goda seder och flickors heder har tagit slut. Refr. En kväll i Hamburgsund när som månen lyser stor och rund, man går en liten stund runt Hamburgsund och om man ser ett par och man undrat var dom varit har, tänk att hon går där och drar med denna karl. Nej annat var det för länge sen Vi gingo stillsamt från marknaden och kröp sen snällt till kojs förutan något glam och nojs, Den glada ungdomen, Honnör för den! Tyvärr har vi inte kunnat hitta något sketchmanus. Vi vet dock (av muntlig tradition) att många avporträtterade, ofta med i publiken, inte hade alltför svårt att känna igen sig. Huvuddelen av författandet gjordes av Filip Arvidsson, som även var regissör och konferensier. Filip, som vid denna tid var i trettioårsåldern, fortsatte som bekant med sitt skrivande och krönte sitt författarskap med att vid 77 års ålder debutera som manusförfattare till en radiopjäs, Fiskefångsten, som sändes den 4 november För musiken svarade Algot Hansson dragspelsvirtuos som var hemma både inom dragspelstävlandet och inom dansmusiken. Vi har inte kunnat dokumentera alla medverkande, men vi vet att följande personer var med på scenen: Alvine Thorvaldsson (Sunesson), Elna Lidén (Widén), Signe Johansson (Lindbom), Erik och Olle i Hakeröd, Helge Widén och Johan Bengtsson (Base-Johan). Dessa revyer levde i folks medvetande under många år, vilket väl är en kvalitetsdeklaration så god som någon! Egon Widén På senare tid fortsattes revytraditionen. Bilderna på nästa sida illustrerar ett par sådana tillfällen. 107

108 Dagens Revy. Här agerar Majlis Bergman/Person och Rune Karlsson. Teater i Folkets Hus 1946 med Svea Bengtsson, Ester Rosander, Märta Jansson, Helmy Hansson, Berta Olsson och Marianne Olsson av vilka de flesta hade anknytning till stenindustrin. 108

109 11.4 Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening bildades 13 mars Dessförinnan hade den 18 okt ett möte sammankallats av en grupp stenhuggare med Johan Andersson och Axel Hagberg i spetsen för att utröna om det fanns ett intresse i Hamburgsund att bilda en kooperativ handelsförening. Sammandrag av protokollet: Protokoll fört vid möte i Hamburgsunds Folkets Hus med intresserade för bildande av en kooperativ handelsförening härstädes den 18 okt Under paragraf 1 framgår det att mötet var sammankallat för att utröna om det fanns ett intresse bland allmänheten att bilda en kooperativ handelsförening. Johan Andersson valdes till mötets ordförande och Axel Hagberg till sekreterare. Under paragraf 2 konstateras att majoriteten var för bildandet av en kooperativ förening och en kommitté utsågs att föra saken vidare och sammankalla till ett nytt möte för ett definitivt beslut. Till kommittén valdes: Johan Andersson, lärarinnan Hanna Karlsson (senare Lorensson), Noak Larsson, Anders Thorén, A Berglund och Axel Hagberg som kassör. Under paragraf 3 rekommenderar mötet kommittén att en ev handelsförening skall anslutas till Kooperativa förbundet och dess rekommenderade stadgar för kooperativa handelsföreningar antas. Under paragraf 4 rekommenderar mötet kommittén att följa KF s förslag till teckning av medlemskap för lägst 100 kronor per medlem. Vidare beslutades att medlemsavgiften kunde få uppdelas med en inbetalning av 10 kronor per månad för att underlätta betalningen. Efter att kommittén arbetat i fem månader sammankallas till ett möte i Folkets Hus den 13 mars Kommittén ansåg att tiden var inne för att definitivt bilda föreningen. Ur protokollet Under paragraf 1 valdes Axel Hagberg till ordförande och Johan Andersson till sekreterare för dagens möte. Under paragraf 2 rapporterar kommittén att 90 medlemmar antecknat sig till föreningen och att det tecknade andelskapitalet utgjorde Kr 7.500: -. Under paragraf 3-5 antogs Kooperativa Förbundets mötesstadgar och att föreningen skall anslutas till Kooperativa förbundet samt att föreningens namn skall vara Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening. Under paragraf 6 valdes den första styrelsen för Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening enligt följande: 109

110 Axel Hagberg, J A Lundberg, Johan Berndsson, Johan Andersson och Gustav Olsson med Aron Lidén och Noak Larsson som suppleanter. Till revisorer valdes Anders Thorén, Birger Mattsson och Alfred Henriksson med Karl Rodin och Johan Andersson i Berga som suppleanter. Under paragraf 9 fick styrelsen i uppdrag att anskaffa lämplig lokal till föreningen. Under paragraf 10 beslutas att föreningen endast skall handla med föreningens medlemmar tills annat beslutas. Under paragraf 11 diskuteras om föreningens affär skall förläggas till Hamburgö eller fastlandet. Efter debatten beslutades att affären skulle förläggas till fastlandet med röstsiffrorna 37 mot 7. Konstituerande möte med styrelsen för Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening 24 mars Ur protokollet: 1. Styrelsen enades enhälligt om att utse till ordförande: Axel Hagberg, sekreterare: Johan Andersson, kassör: Johan Berndsson, vice sekreterare: Gustav Olsson och till vice ordförande: J A Lundberg. 3. Till att teckna föreningens firma utsågs Axel Hagberg och Johan Andersson. 4. Styrelsen har blivit erbjuden att hyra L A Mattsons f. d. handelsbod på Udden till sitt första försäljningsställe men beslutar att undersöka om det inte går att hitta en lämpligare lokal. Styrelsemöte 19 juni Ur protokollet: 1. Andelskapitalet är i minsta laget för att börja verksamheten. Styrelsen beslutar att upptaga ett banklån på 3000 kronor med styrelsen som borgen. Denna utväg för att tillföra föreningen ett rörelsekapital skulle endast anlitas i nödfall. 2. Kommittén för att skaffa en lämplig lokal hade skrivit ett avtal med L A Mattson på ett år när ett alternativ till en bättre lokal dyker upp. Mötet beslutade att utlysa ett medlemsmöte den 22 juni för att låta medlemmarna ta ställning till den uppkomna situationen. Medlemsmöte 22 juni 1920: Ur protokollet: 1. Styrelsen fick i uppdrag att om möjligt hyra den lämpligare lokalen trots att en hyra på ett år skulle utbetalas till L A Mattson. 110

111 Det finns inga noteringar i protokollen om att styrelsen lyckas anskaffa en lämpligare lokal. L A Mattssons f d handelsbod får därför anses som den lokal som Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening startar sin verksamhet. Det lilla huset har under årens lopp renoverats och anpassats till många verksamheter: taxicentral, frisersalong, pappershandel, bostad, modeshop och kontor. Huset tillhör fastigheten Hamburgsund 2:4. Styrelsemöte 23 okt Ur protokollet: 1. Trots upprepad annonsering hade styrelsen inte lyckats att anställa en föreståndare. Då medlemmarna började undra varför verksamheten inte kommit igång beslutades att uppdraga åt styrelsemedlem Johan Andersson att åtaga sig uppdraget som föreståndare. Johan Andersson åtog sig uppdraget mot en månadslön av Kr. 200: Att verkställa första varuinköpet utsågs Johan Andersson och Gustav Olsson. Styrelsemöte 17 nov Ur protokollet: 1. Beslutades att börja föreningens affärsverksamhet så fort första varuinköpet anlänt. 2. Beslutades att föreståndaren skulle tillträda sin befattning f o m 22 nov Det finns inga noteringar i protokollen om en exakt datum när föreningens affärsverksamhet startade. Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening får därför anses ha startat sin verksamhet i L A Matssons f d handelsbod samma dag som föreningens förste föreståndare, stenhuggaren Johan Andersson tillträder sin befattning den 22 nov Styrelsemöte 15 jan. 1921: Ur protokollet: 1. Beslutades att Axel Hagberg deltar i en konferens i Munkedal med representanter för kooperativa föreningar i Bohuslän 2. Beslut om inköp av bomullstyger till vårsäsongen. Styrelsemöte 12 mars Ur protokollet: 3. Beslutades att anställa Folke Hagberg som ersättare till förutvarande biträdet Harry Olsson. Folke skulle erhålla samma lön som Harry haft, Kr 2:- per dag och biträda föreståndaren i affären tre dagar i veckan. 111

112 Styrelsemöte 17 mars Ur protokollet: Beslutades att föreningen omedelbart skulle börja sälja till utomstående. Styrelsemöte 22 maj 1921 Ur protokollet: Styrelsen beslutar att genom Kooperativa Förbundets platsanskaffningsavdelning annonsera föreståndarplatsen ledig efter att föreståndaren Johan Andersson sagt upp sin anställning i föreningen. Andersson hade tidigare fått kritik för att han vid något tillfälle lämnat kredit och även låtit kunder expediera sig själva genom att pumpa upp fotogen. Andersson går med på tre månaders uppsägningstid. Styrelsemöte 20 juni 1921 Ur protokollet: Styrelsen har att ta ställning till två inkomna ansökningar till föreståndartjänsten. KF s platsanskaffningsavdelning rekommenderar Frans Jansson från Fengersfors i Dalsland som särskilt duglig och med den längsta praktiken. Axel Hagberg fick styrelsens uppdrag att underhandla med Herr Jansson. Styrelsemöte 10 juli Ur protokollet: Axel Hagberg meddelade att Frans Jansson var villig att åtaga sig uppdraget som föreståndare i föreningen mot en lön av Kr 225:- per månad jämte fritt rum. Styrelsen beslutade att anställa Herr Jansson fr o m den 15 augusti detta år. Styrelsemöte 26 aug Ur protokollet: Styrelsen beslutar att sammankalla till ett medlemsmöte den 31 augusti för att överlägga om möjligheten att bygga en ny lokal. Till detta möte skulle styrelsen söka framkomma med ett kostnadsförslag till ett husbygge. Den nuvarande lokalen, L A Mattsons f d handelsbod, hade snabbt visat sig vara för liten och otidsenlig. Styrelsen beslutar att anställa Signe Mattson som biträde i affären mot en lön av Kr 35:- per månad men ansåg att om hon visade sig duglig kunde lönen ökas något. Extra medlemsmöte 31 aug Ur protokollet: Ordf. Axel Hagberg redogjorde för den nuvarande lokalens olämplighet samt att den nye föreståndaren inte ansåg sig kunna stanna kvar om inte en bättre lokal kunde anskaffas. Vidare upplyste ordf. om att en tomt till en nybyggnad troligen kunde anskaffas förmånligt. Mötet beslutade att utreda frågan om en nybyggnad om inte kostnaderna för en sådan visade sig alltför avskräckande och låta uppföra denna under innevarande höst så att 112

113 handelsrörelsen kunde flytta in i nya lokalen före vinterns inbrott. Till byggnadskommitté utsågs styrelsen förstärkt med Aron Lidén, Albert Hansson och Johan Andersson Berga. Möte med byggnadskommittén 3 sept Ur protokollet: De personer i kommittén som fått i uppdrag att anskaffa tomt kunde meddela att samtliga ägare å Ejde voro villiga att skänka erforderligt område för husbyggnaden av sitt samfällda ägande å Udden. Kommittén beslöt att med tacksamhet antaga detta erbjudande. En av Herr Albert Hansson uppgjord planritning till husbygget godkändes med måtten 15x17 alnar. Albert Hansson fick vidare uppdraget att efterhöra billigaste byggnadsmaterialet. Att omedelbart igångsätta grundläggningsarbetet utsågs Axel Hagberg och Albert Hansson. Möte med byggnadskommittén 7 sept Ur protokollet: Albert Hansson meddelade att han varit och besett virke vid en såg i Lurs socken att nämnda virke var av prima beskaffenhet och kunde levereras fritt lastbrygga för 1:70 kronor per tolft. Kommittén beslutade ge Albert Hansson i uppdrag att upphandla och upprätta kontrakt med sågen i Lur på ett parti ohyvlat virke som skulle behövas för husbygget. Vidare beslutade kommittén att upptaga ett lån för föreningsbyggnaden i Kville Sockens Sparbank å 6000 kronor. Som borgen för detta lån var 10 föreningsmedlemmar villiga att ställa upp under förutsättningen att borgensmännen tillförsäkrades äganderätten till huset tills nämnda lån var till fullo betalt. Kommittén hade inget att invända mot detta villkor då det var enda utvägen att anskaffa penningar till bygget. Möte med byggnadskommittén 15 sept Ur protokollet: Ett anbud hade inkommit till kommittén på uppförandet av föreningens byggnad från byggmästaren Albert Hansson. Efter åtskilligt underhandlande överenskom kommittén med Hansson att han skulle åtaga sig arbetet mot en summa av 1800 kronor för allt arbete utom inredning av butiken. Kontrakt och arbetsbeskrivning skulle omedelbart upprättas. Möte med byggnadskommittén 14 okt Ur protokollet: Beslutades att brandförsäkra föreningens husbyggnad i Kville härads bolag för 7000 kronor samt att anskaffa murare och överenskomma med denne om priset för uppförandet av brandmur. 113

114 Möte med styrelsen 24 dec Ur protokollet: Då såväl föreståndare som biträde fullgjort sitt arbete på ett mycket tillfredsställande sätt och under det gångna året visat intresse och ansvar om föreningen och dess skötsel beslutade styrelsen att tillerkänna föreståndaren Frans Jansson femtio kronor och biträdet Signe Mattson trettio kronor ägnade som julpresent och uppmuntran. Möte med byggnadskommittén 6 jan Byggnadskommitténs medlemmar: Ord. Styrelse: Ordf. Axel Hagberg, sekreterare Johan Andersson, kassör Johan Berndtsson, vice sekr. Gustav Olsson och vice ordf. J A Lundberg. Styrelsen förstärkt med: Aron Lidén, Albert Hansson och Johan Andersson Berga. Till mötet hade kallats förutom byggnadskommittén samtliga borgenärer. Ur protokollet: Byggnadskommittén hade sammankallats för att slutgiltigt avsyna arbetet som byggmästare Albert Hansson utfört för föreningen på föreningsbyggnaden. Kommittén fann inget att anmärka förutom en mindre notering som inte låg inom avtalet. Då det förut upplånade medlet 6000 kronor var förbrukat och det ännu återstod att anskaffa 2000 kronor för att kunna betala de kostnader som husbygget hittills dragit beslutade kommittén att av förståndaren Frans Jansson emot revers upplåna 2000 kronor. Borgensmännen voro kallade för att med kommittén uppsätta och underteckna den förbindelse som förut varit påtalad angående det lån som de voro i god för. Enligt denna förbindelse står följande personer och medlemmar av föreningen i borgen nämligen: J Berglund Berga, Johan Andersson Berga, J A Lundberg Lössgård, C Rodin Berga, Carl Jansson Berga, Gustav Olsson Ejde, Frans Karlsson Jored, Johan Berndtsson Rörvik, J E Vestberg Nordgård samt C Davidsson Berga. De står i borgen, dels för lånet på 6000 kronor i Kville Sparbank och dels för de 2000 kronor som lånats av föreståndaren Frans Jansson. Som säkerhet för denna sin tecknade förbindelse äger ovanskrivna personer föreningens byggnadsfastighet tills förut nämnda lån är till fullo återbetalda. (Värt att notera är att av tio borgenärer är sju från Hamburgö.) Den byggnad som stod färdig och blev avsynad och godkänd enligt ovan får nu anses vara i bruk för föreningens affärsverksamhet och att all verksamhet hade flyttats från L A Mattssons f d handelsbod. Föreningens affärsverksamhet i L A Mattssons f d handelsbod blev därför relativ kort, från 23 nov då föreståndaren Johan Andersson anställdes tills ovanstående avsyning 6 januari 1922, dvs drygt ett år. Byggnaden hade på en förvånansvärt kort tid färdigställts från det att, på ett extra medlemsmöte 31 augusti 1921, ordf. Axel Hagberg redogjort för den nuvarande lokalens olämplighet, samt att den nye föreståndaren inte ansåg sig kunna stanna kvar om inte en bättre lokal kunde anskaffas. 114

115 Konsum som det såg ut 3 år efter uppförandet. Fotot är taget från sydost I det nya föreningshuset var affären inredd i den östra delen av huset med förråd i den västra. Föreståndarbostaden var ännu ej färdigställd. Enligt styrelsemötet på julafton 1921 var styrelsen mycket nöjd med föreståndarens och biträdets förtjänstfulla arbete under föreningens första verksamhetsår. På ett styrelsemöte den 3 apr presenterade kassören föreningens resultat av första verksamhetsåret, 10 dec dec Det blev ett netto på 3927:58 kronor. Styrelsen beslöt att presentera följande fördelning av nettot på årsmötet som var planerat till den 7 april: 5% av andelskapitalet Kr 425:75 Upplysningsfonden Kr 74:27 Byggnadsfonden Kr 674:03 3 % av köpta varor Kr 2228:27 Reservfonden Kr 525:26 Summa Kr 3927:58 Möte med styrelsen 18 aug Ur protokollet: Styrelsen beslutade att bostadslägenheten för föreståndaren omedelbart skulle inredas. Byggmästaren Albert Hansson fick i uppdrag att utföra arbetet mot en ersättning av 75 öre per timma samt vara sakkunnig i anskaffande av virke. Vidare beslutades på samma möte att förmånen av bostad, ved och lyse skulle ingå som löneförmån utöver kontant 225 kronor per månad. 115

116 Möte med styrelsen 22 dec Ur protokollet: Beslutades enhälligt att till föreståndaren Frans Jansson skänka 100 kronor samt till biträdet Signe Mattsson 50 kronor som julgåva för deras nitiska och goda arbete under det gångna året. Möte med styrelsen 6 feb Ur protokollet: Kassören presenterade föreningens resultat av andra verksamhetsåret, 1 jan dec som blev ett netto på 5161:94 kronor. Styrelsen beslöt att presentera följande fördelning av nettot på årsmötet som var planerat till den 2 mars: Ränta å insättningskapitalet Kr 489:05 Reservfonden Kr 700:93 Återbäring 3% Kr 2327:79 Upplysningsfonden Kr 77:59 Byggnadsfonden Kr 1566:58 Summa Kr 5161:94 Styrelsen beslöt att höja brandförsäkringen från kronor till kronor. Årsmöte 2 mars 1923 Ur protokollet: Efter diverse omval och nyval enades årsmötet om följande styrelse: Axel Hagberg, Gustav Olsson, J A Lundberg, Johan Berndtsson och Aron Lidén. Styrelsesuppleanter: Albert Berglund och Carl Westberg Revisorer: Johan Didriksson och Arvid Thorvaldsson. Revisorsuppleanter: Set Thorin och C W Gustavsson. Möte med styrelsen 7 mars 1923 Ur protokollet: Konstituerande möte enligt följande: Ordf. Axel Hagberg, vice ordf. Gustav Olsson, sekr. Aron Lidén, vice sekr. J A Lundberg samt kassör Johan Berndtsson. 116

117 Konsum Hamburgsund från tidigt 1930-tal. Främre raden. Ragnar Hermansson, Märta Jansson, okänd, föreståndare H. Hansson, Nils Alvin. Mellanraden. Axel Hagberg, Per Jansson, Erik Larsson. Bakre raden. Westberg, Gustaf Johansson, Anders Thorén. Här slutar den tidiga historien om den första generationens stenhuggares kamp för en egen kooperativ handelsförening i Hamburgsund. Otaliga timmars ideellt arbete i styrelser och kommittéer av stenarbetare som samtidigt fick slita hårt i stenbrotten för att försörja sina familjer. En fin och ändamålsenlig byggnad med moderna lokaler stod nu färdig, Konsum i Hamburgsund. Nettobehållningen hade ökat med 20% från det första till andra årets affärsverksamhet. Samma fina resultatutveckling skulle fortsätta under hela 20-talet då stenindustrin i Hamburgsundsområdet fortfarande gick på högvarv. Trettiotalskrisen och hur den andra generationens stenarbetare och medlemmar ur arbetarrörelsen förvaltade arvet får bli en ny historia. Här följer en kort sammanfattning av Hamburgsunds Kooperativa Handelsförenings vidare utveckling samt av de föreståndare och biträden som fick medlemmarnas förtroende att sköta om affärsverksamheten. 117

118 Fr.v. biträdena Kerstin Rosander, Margit Olsson, föreståndare Gerhard Rosander, Britt Bengtsson. Foto från Föreståndare : Johan Andersson Hamburgsund Frans Jansson Fengersfors Karl Johansson Götene Sven Hansson Bollebygd Henry Blomberg 1927-? Henry Hansson? Gerhard Rosander Orust Gunnar Karlsson Sven Larsson Smögen Stefan Börjesson Fjällbacka Britten Ossiansson Hamburgsund Biträden : Harry Olsson Folke Hagberg Signe Mattsson Bertil Erlandsson Elsa Hagberg senare Erlandsson Ebba Karlsson senare Gustavsson 118

119 Byggnaden. Stor utbyggnad mot väster beslutades 1930 och Konsum i Hamburgsund får det karakteristiska utseende som senare generationer känner igen. Nästa större tillbyggnad i samband med omläggning till snabbköp var Konsum Hamburgsund. Foto från talet. Konsum Hamburgsund 1992 har gått in i sista skedet av sin existens. 119

120 Organisationstillhörighet: Kooperativa Förbundet KF Stockholm från starten Mellersta Bohusläns Konsumtionsförening M K B Hamburgsunds Kooperativa Handelsförening lämnar M K B 1958 och bildar Kville Konsumentförening tillsammans med Gerlesborg. Kville konsumentförening går upp i Kungshamns Konsumentförening Butiken i Gerlesborg läggs ner och i Hamburgsund införs snabbköp. Konsumentföreningen i Hamburgsund går upp i Konsumentföreningen Bohuslän/ Älfsborg Konsumentföreningen i Hamburgsund läggs ner och affären upphör den sista april

121 11.5 Föreningen Folkets Hus Heestrand I Heestrand, var man tidigt ute med att bilda en kooperationsförening och bygga en affärslokal. Det dröjde till 1928 innan man hade byggt ett Folkets Hus. Det framgår av de protokollsanteckningar som finns tillgängliga från Folketshusföreningens verksamhet från 1927 till och med Här nedan är ett referat av valda punkter ur protokollen från dessa år. Tyvärr anges ej någonstans exakt storlek på huset och vem som fick entrepenaden. Intressant är att tillverkningen av en stentrappa (på frivillig basis) tog åtminstone 5 år att färdigställa och att fastigheten användes omålad de första åren. Vidare började man med att bygga en dansbana på tomten, troligen för att få en del intäkter Konstituerande möte med Heestrands Folkethusförening. Till styrelse valdes: Ordf. Anders Sievertsson, v. Ordf. Albert Augustsson, sekr. Axel Niklasson, kassör Karl Hagström, firmatecknare Albert Augustsson Beslutades om röjning och planering av Folkets Hus tomt. En byggnadskommitté utses Lån på 6000:- beviljat av Landsekretariatet. Stenhuggarfacket och Folketshusföreningen går i borgen tills inteckning erhållits. - Brandförsäkring på 8000:- skall tecknas. - Byggnadskommittén uppdras att ta in offerter på byggnadsmaterial samt ordna med bygget i övrigt Ordinarie årsmöte. - Ny- och omval av styrelse. - Rapport från byggnadskommittén. Inga beslut. - Beslut om att uppföra en dansbana på tomten, pengar samlas in till denna :- har samlats in till dansbanan, resten skall kunna avbetalas. Banan skall bli åttakantig. - Flera andelar i folketshusföreningen skall försöka säljas. - Mangrann uppslutning för planeringsarbete på tomten söndag kl f.m Offerten på byggnadsmaterial har kommit från Johan Larsson i Hunnebostrand och Tobiasson & Johansson i Bovallstrand. Byggnadskommittén fick i uppdrag att åka söderöver och förhandla. - Slutarbetet på tomten bör påskyndas. 121

122 Ny dansbanekommitté utsågs (Hugo Nyman, Folke Jonasson, Gottfrid Ferm, Arne Karlsson, Hilding Johansson och Erland Aronsson) Folkets Hus färdigt att tagas i bruk. - Anders Grund utses till vaktmästare för 12:-/mån. - Biografentrepenör skall väljas. - Städningsentrepenör skall utses. - Trätrappa skall anordnas tills stentrappa blir färdig Anders Grund tar hand om städningen inkl. vaktmästarsysslan för 22:-/mån. - Stora salen skall skuras 1 gång/mån och lilla salen 2 ggr/mån. - Köp av begagnad fotogenlampa från Gröna Lid. - Hoffman offererade bioföreställningar för 25% av intäkterna och Torvald Karlsson, Bovallsstrand för 30%. Torvald Karlsson får jobbet. - Invigningsfest ordnas söndag 7 okt. - Förtroendeman Hjalmar Lundgren tilltalas att hålla invigningstalet Danskommitté utses (Thure Larsson, Arne Karlsson, Hilding Johansson, Arvid Karlsson, Östen Sievertsson och Algot Johansson). - Ordningskommitté utses (Karl Hermansson, Axel Olsson, Karl Trygg och Anders Grund). - Beslutades slutföra snickeriarbeten och ändra scenen Ord. Årsmöte med styrelseval. - Vaktm. A Grund får påökt till 27:-/mån. (Vaktmästeri 12:- och städning 15:-, städning dock bara under vintern). - Diskuterades återstående arbeten såsom målning mm. - Trädplantering på tomten diskuterades Försöka köpa olja och färg hos Kooperativa på avbetalning. - Huset skall målas grått. - Avgifter för hyra av Folkets Hus 1. SDUK 5:-/mån 2. Kooperativa 5:-/sammanträde (15:- för årsmöte) 3. Sjukkassa, Arbetarkommun, Idrottsförening 2:-/möte - Installera elektricitet med 11 ljuspunkter Stentrappan diskuterades och utsågs kommitté på 6 man. - Plantor för 15:-/100 ansågs för dyrt. 122

123 Landsfiskalen har meddelat att man ej behöver anställa särskild ordningsvakt utan styrelsen kunde hantera ordningen och väcka åtal mot den som störde. - En person varnades för att han vid flera tillfällen uppträtt störande Ord. Årsmöte med val av styrelse. - Försöka få dansbanan såld. - Stentrappan diskuterades. 7 av 11 stenar färdiga. - Rökning förbjuds under bio och andra tillställningar Beslut om att bygga kur till filmprojektor. - Fråga om skåp till bibliotek Ord. Årsmöte med val Ord. Årsmöte med val. - Trappstenarna ännu ej färdiga Ny lag. Ordningsvakt måste utses och tillstånd om offentlig tillställning inhämtas Elen för dyr. Förhandling med bolagets ombud skall genomföras. - Jämförelse med Tossene Folkets Hus angående Tobias Karlssons procent vid bioföreställningar skall göras. - Minderåriga får gå på bio endast i målsmans närvaro och för 25 öre i inträde Ord. Årsmöte med val. - Trappan ej färdig Styrelsen varnar 3 personer för att ha uppträtt berusade på kooperativfesten Förhandlingar om inköp av stolar. 10:-/st hos Lanz för dyrt. Försöka få bättre pris hos Kilstrand i Kville Förslag från LO om bojkott av tysk film. Avslås p.g.a. ekonomin Dåligt med pengar till upprustning. Försöker få låna 1500:- hos förbundsstyrelsen. 123

124 Ord. Årsmöte med val. - P.g.a. ekonomin tar styrelsen hand om vaktmästeriet själva. - Fått avslag på låneansökan Ny skrivelse till förbundet om lån Borgen fordras för lån Nytt avslag på låneansökan, bordlagt Lånet beviljat Målningsofferter. 3 anbud. Axel och William Söderström får jobbet för 490: Diskuterades syförening för Folkets Hus. - Tysk film skall bojkottas Hyra för Folkets Hus. 1. Stora salen 5:-/möte. 2. Lilla salen 2:-/möte 3. Föreställning 30% av intäkterna Ord. Årsmöte med val. - Diskuterades alternativ bioentrepenör då T. Karlssons apparat var för dålig Disk. åter alt. Bioentrepenör pga av dålig apparater Inbjudan om anslutning till Folkets Hus Centralförening Nya biografentrepenören Martinsson kan inte börja förrän 8 november. Stor ekonomisk skada Beslutades att hädanefter skulle de berusade som stör ordningen delgivas stämning. 124

125 Ord. Årsmöte med val. - Även Martinssons bioapparat ansågs oduglig. Ny apparat till nästa säsong annars ingen entrepenad Strömmen kan man få för 66:-/år. - Einar Axelsson blir ny vaktmästare. - Karl Gustavsson eldar för 30:-/år Köp av beg. Kokskamin från Lökeberga Folkets Hus för 25: Ord. Årsmöte med val Kakelugnen säljs till Holger Bergman Martinsson kan ej köra bio under hösten utan Harald Hornfelt från Lysekil gör detta Ord. Årsmöte med val Ord. Årsmöte med val. - Disk. chokladförsäljning under föreställningar Ord. Årsmöte med val. - Disk. potatisodling på tomten Ord. Årsmöte med val Ord. Årsmöte med val Ping Pong klubben skall betala 2,50/kväll. - Nya starkare glödlampor anskaffas Ord. Årsmöte med val. - Sökes licens för olja till målning av Folkets Hus. 125

126 Hyror för Folkets Hus 1. Dans 25:-/enskild dans 2. 20:-/allmän dans Ord. Årsmöte med val Beslut om att måla Folkets Hus Två väggar och verandan målas. Axel Ohlson gör detta för 150: Målarräkning på ytterligare 47:50 har inkommit. Styrelsen godkänner ej denna utan hänskjuter till årsmötet. Under resten av 1940 och 1950 fram till 1961 var verksamheten fortsatt igång i folketshusföreningens regi. Det visades film, hölls möten och fester. Ungdomsklubben Hoppet hade Folkets Hus som sin lokal och hemmaarena. Ungomsklubben Hoppet framträder här på Folkets Hus scen Kerstin Johansson Grönlid, Mariann Johnsson Heestrand, Gudrun Johansson Källviken, Irma Göransson Slottet, Enis Hagström Rådalen, Vivi Axelsson Källviken, Harriet Berggren Hee, Elna Karlsson Källviken, Viola Bergman Källviken, Vivan Alfredsson Vassviken, Ingeborg Dahlbom Heestrand, Nancy Johansson Alebacken Heestrand, Barbro Axelsson Heestrand och Hilding Kristiansson Slottebacken. På grund av utflyttning, televisionen och annat nöjesutbud sviktade underlaget för fortsatt verksamhet. Lokalen hyrdes ut till en konstnär som hade ateljé i fastigheten mellan 1961 och Detta senare år köptes huset av Ivar Hermansson och fastigheten har sedan dess varit i privat ägo. 126

127 11.6 Kooperativa Föreningen Strid i Heestrand Den 27 februari 1902 hölls ett allmänt möte i Sibirien om att bilda en Kooperativ handelsförening. Stenhuggaren A. Sivertsson hälsade de närvarande välkomna och öppnade mötet. Sedan valdes C. Nordling till ordförande och C. G. Ljungberg till sekreterare för mötet. Efter diskussion och förevisande av Exempel från både in- och utlandet, vilka bestyrkte fördelar för den arbetande klassen med Kooperativa Handelsföretag, beslöt mötet bilda en Kooperativ handelsförening på Heestrand. Vidare beslutade man att grunda föreningen på andelsteckning med högst 10 andelar á 10:- per medlem. För att utarbeta förslag om stadgar och orientera sig om kooperativ verksamhet, utsågs en kommitté bestående av C. G. Ljungberg, A. Sivertsson, Elfsborgarn, J. Nilsson och Hagström. Dessa skulle sedan kalla till nytt allmänt möte. Detta möte hölls den 2 april 1902 varvid stadgarna presenterades och diskuterades. Antal andelar bestämdes nu till 25 stycken á 10:- per medlem. Vidare valdes en styrelse bestående av A. Säther, Elfsborgarn, C. Hagström, A. Sivertsson och E. Alexandersson. Ordförande för mötet var C. Nordling och sekreterare var C. A. Elfsborgarn. Föreningens namn skulle vara Kooperativa Föreningen Strid i Heestrand. Av ej kända anledningar verkar föreningen härefter ha gått i stå fram till Man kallar då till ett nytt allmänt möte. Enligt protokollsanteckningar kan man följa föreningens verksamhet från 1906 till Här följer ett referat av valda punkter från mötesprotokollen Mötet öppnades och Alfred Andersson utsågs till ordf. och Elfsborgarn till sekr. - Mötet beslöt att Kooperativa Föreningen Strid skulle så fort som möjligt ta hem varor till medlemmarna. - Beslutades att man skulle skriva till Herr Beer & Co i Kristiania om att få låna lite pengar till rörelsekapital. Vidare skulle var och en höra med Herr Beer om att få låna till aktier i föreningen. - Förman Säther åtog sig att skriva till Herr Beer och de som ville låna pengar skulle anmäla sig hos förman Säther senast 17 mars. - Valdes styrelse. Omval av Karl Hagström, Anders Sivertsson och Elfsborgarn. Nyval av Afred Andersson och Johan Sellgren Lokal- och tomtfrågan behandlades och Elfsborgarn upplyste att styrelsen vidtalat Alfred Berggren i Hee om att få hyra en tomt i Rådalen samt att låta tingsföra kontraktet. - Tillsattes en byggnadskommitté bestående av Johannes Nicklasson, Martin Dahl, Nestor Karlsson, Martin Grönhult och J. A. Färm. 127

128 I matbaracken, som användes av stehuggarna i Sibirien, togs beslutet att bygga kooperativas hus i Heestrand Förslag om att färdigställa arbetet med grundmuren tills våren Om arbetsbrist inträffade i Heestrand skulle dock arbetet fortsätta Elfsborgarn skulle säga upp sig från styrelsen då man ej ville bygga ordentlig lokal. Han övertalades att stanna kvar om föreningen anskaffade ordentlig handelslokal till vintern Ord. årsmöte där styrelse- och revisionsberättelse godkändes och att vinsten skulle placeras i Föreningens aktier. - Valdes ny styrelse: Albert Jonasson, Martin Jonasson, Alfred Andersson, Johan Sellgren och Karl Johansson. - Lokalfrågan överläts åt styrelsen. - Inbjudan om inträde i Kooperativa Förbundet bordlades För att hantera lokalfrågan beslutade mötet att köpa smen Sellgrens verkstad för 120:- med villkor att verkstaden fick ligga kvar på nuvarande plats till årets slut. Betalningen sker med 12:- / månad Diskuterade frågan om utformning och tryck av andelsbevis. Kostnaden skulle medlemmarna stå för genom att betala tryckkostnaden 5 öre per bevis. 128

129 - Diskuterades om att införa poletter i stället för kontanter (för att underlätta för den som står i Handelsboden). Man skulle ta hem prover och priser på poletter Presenterades styrelse- och revisionsberättelser. Omsättningen för 1907 uppgick till 6802:25 och vinsten efter avskrivningar (65:98) till 607:95. Vinstdispositionen beslutades bli 6% på andelskapitalet, 3% av omsättningen till byggnadsfonden och 6% till medlemmarna efter deras del av omsättningen. Återstoden 36:34 avsattes till föregående års överskott. - 3 medlemmar erbjöd sig betala en skuld på 12:12 för en icke medlem. - Till styrelse för 1908 valdes J. Magnus Johansson, Karl Nicklasson, Hagström, Johan Albin Färm, Karl Alexandersson och Karl Johansson. Till revisorer valdes Anders Sivertsson och Karl Alfred Elfsborgarn samt med Algot Andersson som suppleant. - Beträffande lokalfrågan beslutades att 3% av omsättningen 1907 avsätts för att få källarvåningen färdig. Storleken skall vara 14 x 8 alnar. Så fort källaren är färdig påbörjas övervåningen. För att hantera detta utsågs en kommitté som skall skaffa fram priser från någon känd byggmästare. Kommittén skall även söka lån till bygget på så förmånliga villkor som möjligt. Till kommittén utsågs Elfsborgarn, A. Sivertsson, A. Andersson, Albert Jonasson och Martin Jonasson. - Beslutades att varulagret och handelsboden skulle försäkras. - Föreningen skall anmälas för inträde i Kooperativa Förbundet Förslag om att varje medlem skulle erlägga 10:- för byggmaterial och att detta skulle återbetalas med 2:- /år antogs Föreningen skulle underteckna låneförbindelse mellan Kooperativa Föreningen Strid och borgensmännen för föreningens byggnadslån Beslöts beställa 1000 poletter. - Så fort flyttingen till fastigheten var möjlig, skulle detta ske och alla medlemmar skulle hjälpa till. - På flyttningsdagen skulle avhållas en fest som betalades av föreningen. En festkommitté utsågs. - Till lokalföreståndare utsågs C. Hagström och Alfred Andersson. - Lokalerna skulle kunna hyras ut till fackföreningen för 20:-/år till Klubben för 50 öre/gång, till sjukkassan för 1:- /möte och till föredrag för 1,50 /tillfälle. Övrig uthyrning skulle föreståndarna hantera. - Supning och kortspel skall vara förbjudet i lokalerna medlemmar hade begärt utträde ur föreningen och ville ha omedelbar utbetalning av satsade medel. Utträdet beviljades men medlen betalas ut efter stadgarnas regler. - Till styrelseledamöter utsågs Karl Widén, Martin Jonasson och Albert Jonasson som ersättare för styrelseledamöter som avrest från platsen. 129

130 På denna bild från poserar delar av styrelsen och revisorer samt biträdet framför föreningens hus. Smen Sellgrens tidigare verkstad i bakgrunden är på plats efter 500 metersflytten, troligen tidigt Ordinarie årsmöte. Styrelse- och revisionsberättelse föredrogs och godkändes års omsättning var 8105:65. Nettovinsten var 437:56. - Vinstdisposition beslutades enligt följande: Till aktieägarna (andelarna) 6% eller 85:80. Till medlemmarna 3% på handelsbeloppet 219:47. Till reservfonden 102:09. Resten 30:- till avskrivning av inventarierna. - Till styrelse valdes Alfred Andersson, Johan Sellgren, Karl Widén, Ernst Aronsson och Albert Jonasson. Till revisorer valdes Anders Sivertsson och A. H. Säther. - Byggnadskommittén meddelade att huset i sitt nuvarande skick kostat 1172:28 som finansierats dels genom banklån dels genom medlemsandelar/medlemslån. - Lånet skulle amorteras, dels genom en hyresavgift för handelsverksamheten på 144:- /år dels genom 1-2% av årets handelsvinst. Detta varar tills lånet är amorterat. - Inkomsten för lokaluthyrning skall användas för att efter hand färdigställa huset och att styrelsen försöker anskaffa ytterligare medel för iordningsställandet så att huset ej komma till skada. - Att flytta handelsverksamheten till övervåningen p g a fuktproblem i källaren går ej då övervåningen ej är tillräckligt färdig. - Diskuterades hanteringen av bokföringen. Man skulle söka hjälp av Kooperativa Förbundets böcker. - Till lokalföreståndare utsågs Alfred Andersson och Karl Alexandersson. - Kooperativa Förbundet ville sälja reverser för 10:- som skulle inlösas efter 10 år med 15:-. Pengarna skulle finansiera köpet av en margarinfabrik. Föreningen tackar nej pga dålig ekonomi. - C.A. Elfsborgarn begär utträde ur föreningen p g a avflyttning. 130

131 Ordinarie årsmöte. Årsomsättning för :76. Nettovinst 508:27. Återbäringen bestäms till 3%. Vinstdisposition upprättas. - Beslutades att ej inbetalda andelar skulle betalas med 2.50/mån tills andelarna var fullt inbetalda. - Förman A. H. Säther begär och blir beviljad utträde ur föreningen. - Till styrelse väljs J. A. Ferm, Karl Alexander Larsson, Albert Jonasson, Ernst Aronsson och Karl Widén Extra möte där beslutades att handel med icke medlemmar skulle upphöra från Orsaken är skatteregler som slå olyckligt vid handel med icke medlemmar. Beslutet kommer att annonseras ut. - För att underlätta medlemsrekrytering skulle andelar säljas på avbetalning med 2:50 två ggr/månad tills full likvid är erlagd Ord. årsmöte. Styrelse- och revisionsberättelser års omsättning var 10912:01 och nettovinsten var 591:15. Återbäring och vinstdisposition bestäms. - Heestrands stenhuggarfackförening frågar om de kan räkna med andelsteckning från Kooperativa vid ett eventuellt Folkets Hus-bygge. Föreningen förklarar sig positiv till andelstecknande Ord årsmöte. Enligt revisionsberättelsen hade för 1915 uppstått förlust på 1710:23. - Diskuterades hur denna förlust kunnat uppstå. Visserligen hade låset brutits upp vid ett tillfälle men biträdet hade inte uppfattat att något fattats. Såväl lokalföreståndaren som biträdet svor sig fria från att ha tillskansat sig något på oärligt sätt. - Då tillgångarna ännu översteg skulderna var någon likvidation ej för tillfället nödvändig. På förslag av Karl Widén och Johan Andersson beslöt mötet att med nuvarande biträde låta handeln fortgå under innevarande kvartal och därefter läsa av resultatet. - Styrelsens ordförande meddelade att han skulle flytta och i hans ställe valdes Karl Widén. - Till styrelse omvaldes Anders Ernst Aronsson, Johannes Niklasson och Edvard Mattsson och nyvaldes Alfred Andersson o Karl Widén. Till revisorer valdes Johan Andersson och Martin Augustsson. 131

132 En sida av Medlems-Kontra bok i folieformat från som användes för att hålla reda på medlemmarnas inköp Mötet hade sammankallats för att belysa frågan om verksamhetens negativa resultat. Resultatet under första kvartalet var en förlust på 420:75. Under diskussionen framkom att åtminstone en del av svinnet uppstått genom att biträdet glömt att skriva upp alla varor i olika köpares böcker. Mötet fattade beslutet att biträdet skulle avskedas och att styrelsen själv skulle driva verksamheten t.v. - Kooperativa Förbundet har skrivit och sagt till att det är slut med föreningens kredit då innevarande skuld är för stor. Föreningen skall försöka få avbetala skulden med 50:-/mån Det hade framkommit att en del blad ur en handelsbok hade rivits ur av biträdet. - Mötet beslutade att en kommitté på 2 man skulle utses att förhöra biträdet och att anmäla frågan till Länsman. 132

133 - Kommittén som utsetts att hålla förhör och kontakta Länsman hade avsagt sig uppdraget och 2 nya utsågs Extra möte. Ansvarsfrihet för 1916 diskuterades men bordlades. För 1917 beviljades ansvarsfrihet. Vinsten för 1918 skulle dels tillskjutas andelskapitalet, dels utdelas års överskott överförs till 1919 års vinst och förlustkonto. - Till styrelse valdes Johannes Niklasson, Ernst Aronsson, Albert Jonasson, Alfred Niklasson och Axel Mattsson. - Styrelsen fick i uppdrag att bestämma om affären skulle vara öppen hela dagarna eller bara på kvällarna Ordinarie årsmöte. Styrelseberättelse föredrogs och godkändes. - Beslutades om utdelning 3% för Föreningen skall prenumerera på 1 ex av Konsumentbladet. - En agitationskommitté för medlemsvärvning bildades. - Till styrelse valdes Axel Mattsson, Alfred Niklasson, Einar Aronsson, Karl Johansson o Kristian Benjaminsson samt Albert Sträng som suppleant. Till revisorer valdes Karl Ohlsson och Martin Augustsson. - Karl Widén väckte frågan om att telefon skulle anskaffas för verksamheten. Kommitté bildades Möte om att kredithandeln skall upphöra. Beslutades att det skall ske from 1 okt. De som har skuld skall inbetala minst 5:-/mån till skulden är betald Förslag om ett magasin på 7 alnar antas av mötet. - Elving Sunesson anställs som biträde med 20:-/mån. (red. anm. han var då 13 år) Föreståndaren William Johansson säger upp sig Nils Molin anställs som föreståndare med 230:-/mån. (Biträdet hade 75:-/mån men fick 100:- från 7/7-29) Tillbyggnad diskuteras Beslutades att köpa tomten på 1700 m2 för 1000:- och att göra en tillbyggnad för offererat : Filial på Slottet öppnas. 133

134 Kooperativa, Heestrands filial på Slottet. Denna bild är tagen efter ombyggnaden som gjordes cirka Möte ang besiktning av nybygget Elsa Johansson anställs som biträde med 2:50/dag Ordinarie årsmöte. Resultatet för verksamhetsåret 1936 redovisas. Omsättningen var :- (inkl filialen på Slottet), en ökning från 1935 med ca 8%. Bruttovinsten var :- och nettoöverskottet (efter löner, räntor och övriga omkostnader) var 4829:-. Överskottet disponerades genom återbäring av 3% på köpta varor och 5% på insatt kapital och resten till reservfonden. Styrelsen under 1936 var Arvid Karlsson ordf., Gustav Stenqvist sekr., samt Ernst Nylander, Sigurd Karlsson och Sven Persson. Revisorer var Karl Widén och Einar Olsson samt John Ögren från KF. Från början drevs verksamheten med frivillig arbetskraft men efter hand anställdes först biträden och sedermera även föreståndare. 134

135 Här är biträdet Gudrun Johansson-Kihlstrand på väg in till sin arbetsplats. Bild från Verksamheten drevs som enskild kooperativ förening fram till 1962 då föreningen anslöts till Konsum Bohuslän Dal. Verksamheten hade under de sista åren gemensam föreståndare med Hamburgsund upphörde således verksamheten i kooperativ regi. I fastigheten bedrevs privat affärsverksamhet fram till Fastigheten såldes då till Enar Arvidsson och är numera, 2008, hyresfastighet. Här följer en lista på de anställda föreståndare som varit verksamma i Heestrands kooperativa och under Konsumtiden.???? William Johansson Nils Molin Erik Karlsson Allan Öberg Bertil Andersson Sven Berglin Gustav Bruzelius Olle Eriksson Adolfsson Från 1962 ansluten till Konsum Bohuslän Dal Sture Aronsson Gillis Karlsson Lars-Åke Andersson Eva Andersson Gudrun Kihlstrand Sven Larsson (föreståndare i Hamburgsund) Från 1978 i privat regi fram till 1982 då affären upphörde. 135

136 12. 1 Bofasta stenhuggarfamiljer i omedelbar närhet till Kvarnberget före 1945 Första generationens stenhuggare var till största delen inflyttade blekingar, smålänningar, västgötar och hallänningar. De lämnade sina hemorter i stora skaror under en period mellan 1880 och 1910 och flyttade till Bohuslän där gatstensbrytningen började få en betydande omfattning och bristen på utbildade stenhuggare var stor. Graniten i Bohuslän höll också en högre kvalitet och var mer lättarbetad än i brotten de lämnade och möjligheten till en högre förtjänst lockade i första hand de ogifta. Vi vet också att de första inflyttade stenhuggarna bodde och inkvarterades hos den bofasta befolkningen under mycket primitiva förhållanden. Bengt Nord har berättat att hans morfar, August Bastin, hyrde ut till fyra stenhuggare i sin lilla stuga på Gamla vägen 10. I två små kammare med en säng i varje, bodde fyra stenhuggare. De sov skaffötters och delade på ett minimalt utrymme. De flesta kom hit ensamma men en del också med familjer. Trångboddheten och familjebindningar medföljde att stenhuggarfamiljer efter hand byggde sina egna hus och då i nära anslutning till stenbrotten. På foton från seklets början kan vi se personer posera i identifierade stenbrott men troligen arbetade dessa personer under sin verksamma tid i flera av stenbrotten i och omkring Hamburgsund. Vinterväder hindrade inte stenhuggarna att arbeta i brotten. Bakre raden fr.v. Karl Alexandersson Ejdestämmen, Per Samuelsson Jored, Axel Samuelsson Jored, Nils Larsson Ejdestämmen, förman Aron Lidén Amdal, Evald Sjöberg, Lars Löfberg Ejdestämmen, Carl Juliusson Mörkhut, Algot Larsson Amdal, Främre raden fr.v. Johan Julin, Arvid Thorvaldsson Hamburgsund, Johan Johansson Ejdestämmen (far till Agne nertill höger), smeden August Bengtsson, Johan Karlsson Järndammen, Erik Larsson Ejdestämmen, Noak Larsson Ejdestämmen (far till Nils och Erik på bilden), Sittande fr.v. Folke Emanuelsson Mörkhul, Agne Johansson Ejdestämmen. 136

137 För att i någon mån belysa hur stor inflyttningen av stenhuggare var, och hur samhället påverkades, har en sammanställning gjorts av bofasta stenhuggarfamiljer under en period före 1945 på ett begränsat område i omedelbar närhet till storbrottet i Kvarnberget. Följande mall har använts: 1. Vem ägde/bodde i fastigheten, ålder och gift med 2. Inflyttad från 3. Barn Dagens adresser har angivits på fastigheterna för att kunna identifiera dem. Gunnebovägen 6: Axel Andersson född 1896 i Kville gift med Paula född 1897 i Norge. Axel var son till första generationens stenhuggare, August Apelman född 1853 och inflyttad från Spekeröd. (Se Folkets Hus). Barn: Gerd, Elsa, Elin (Tuttan), Paul och Bo. Änghagen: Linus Pettersson född 1896 i Kville gift med Ester Jonasson född 1899 i Svenneby. Linus lärde sig hugga sten av inflyttade stenhuggare och arbetade bl a på Gåsö. Änghagen var ett litet hemman avstyckat från Rörvik som bidrog till försörjningen med ko, grisar och höns. Barn: Sonen Thure Länsvägen 1: Arvid Torvaldsson född 1881 i Kville gift med Olga Samuelsson född 1882 i Kville. Arvid lärde sig hugga sten av inflyttade stenhuggare. Länsvägen 1 var ett litet hemman som var avstyckat från Rörvik och som bidrog till försörjningen med ko, grisar och höns. Barn: Alvine, Agda och Ella. Strandvägen 1: Ragnar Jansson född 1898 i Brastad gift med Märta Johansson född i Kville. Barn: Leif och Ingalill. Bagarevägen 5: (Hammaren) Stenhuggarförman Alfred Henriksson född 1871 i Enslöv gift med Anna Karlsdotter född 1878 i Kville. Inga barn. Strandvägen 7: Ludvig Eriksson född 1867 i Morup gift med Vilhelmina (Mina på Udden) född 1874 i Halmstad. Barn: Astrid och Ruben. Ruben blev stenhuggare som på äldre dagar idkade småfiske. Strandvägen 4: Huset flyttades till Havstenssund år Gustav Martinsson född 1897 i Kville. Gustav var ungkarl och högg sten bl a i Kvarnberget tills stenbrytningen där upphörde på 1950-talet; Johan Martinsson född 1896 i Kville gift med Anna Olsson född 1896 i Kville. Johan högg sten bl a på Gåsö några år i sin ungdom, gick därefter till sjöss och blev senare skeppare på eget fartyg. Barn: Sonen John. Länsvägen 2-4: Adolf Larsson född 1876 i Krogseröd (Halland) gift med Johanna Amalia (Malin) Augustsson född 1882 i Kville (Snixholmen). Barn: Östen och Ellen. Gamla vägen 2: Karl August Sjöholm född 1885 i Misterhult i Småland. Inflyttad stenhuggare, blev sedermera bagare hos Elisabet Antonsson född 1866 i Kville. (Lisas Bageri). 137

138 Gamla vägen 5: August Thorén född 1866 i Kville gift med Josefina Andersson född 1868 i Kville. Barn: Arne (fosterson), Verner, Ernst, Anders, Gustav, Anni, Ida, Karl, Edit och Märta. Verner, Ernst och Anders blev alla andra generationens stenhuggare. Verner övertog August och Finas hus efter deras död. Gamla vägen 7: Stenförman Oskar Olsson född 1864 i Kville gift med Anna Olsdotter född 1862 i Kville. Barnen: Gustav, Hjalmar, Ester, Clara, och Ebba Gamla vägen 9: Hjalmar Malmberg född 1882 i Askum (Bohus Malmön) gift med Agda Asslaksen född 1888 i Kville. Barn: dottern Gunda och sönerna Allan och Henry. Båda blev stenhuggare. Huset hade tidigare ägts av sömmerskan Justina Andersson. Under perioden bodde stenhuggarfamiljen Carl och Märta Holgersson (se Mörebackavägen 29) med två barn i huset. De hade ett rum och delade kök med ytterligare en inneboende, sömmerskan Hilma Natanaelsson. Gamla vägen 11: Petter Andreasson född 1856 i Revinge gift med Alida Kristina Mattsson född 1870 i Askum. Till huset har tidigare funnits ett stall. Barn: Dottern Regina. Alvins väg 1: Flera ägare och många inneboende. Otto Eriksson född 1873 i Halmstad gift med Johanna Karlsdotter Rör född 1876 i Kville. Johanna var syster till Manda som var gift med August Bastin. Otto och August var således svågrar. Barn: Carl-Erik, Walter och Rosa. Evald Smith född 1891 i Tanum församling gift med Alma Johansson född 1887? i Rabbalshede? Evald var smed i Kvarnberget. (Se smeder). Barn: Gösta, Alvilde, Karla och Sixten. Nils Larsson född 1897 i Söndrum gift med Anna Andersson född 1899 i Norge. Nils var son till första generationens inflyttade stenhuggare Noak Larsson Ejgdestämmen född 1870, inflyttad från Söndrum i Halland. Barn: Bengt och Eva. Nils och Anna köpte huset Anna hade kaférörelse och inneboende stenhuggare var bl a August Jönsson född 1877 i Kungssäter i Halland och Johan Bengtsson född 1898 i Kville liksom Rudolf Hallström född 1900 i Harplinge gift med Anna Johansson född 1902 i Kville. Rudolf var stenhuggare och bergssprängare. Barn: Kerstin, Inez, Barbro och Roger. Alvins väg 4: Nils Alvin född 1878 i Torp gift med Sigrid Becker född 1890 i Hamnäs. Inga barn. Gamla vägen 8: Flera ägare och många inneboende. Här bodde under en period då huset ägdes av August och Manda Bastin många stenhuggare bl a Carl och Märta Holgersson under perioden (Se Mörebackavägen 29), August Jönsson född 1877 i Kungssäter (se Alvins väg 1) och Johan och Anna Martinsson Sonen John är född i huset. (se Strandvägen 4). 138

139 Gamla vägen 12, Folkets Hus: Beslut om att bilda en Folkets Husförening togs av stenhuggare från Hamburgsundsområdet. Ett Folkets Hus stod färdigt 1908 och som förste vaktmästare anställdes Axel Hagberg fram till Därefter anställdes stenhuggaren August Apelman född 1853 i Spekeröd gift med Hilma Hansdotter född 1871 i Lyse. August Apelman var vaktmästare och bodde i Folkets Hus till sin död Barn: Artur och Britta födda i Lyse samt Axel, (se Gunnebovägen 6) Dagmar, Tora och Gustav samtliga födda i Kville. Anm. Alfred Lorensson ersatte August Apelman under en kort period Som ny vaktmästare efter August Apelman anställdes stenhuggaren Ragnar Jansson född 1898 i Brastad gift med Märta Johansson född 1903 på Hökebacken. Barn: Leif och Ingalill. Ragnar var vaktmästare och bodde i Folkets Hus till Gamla vägen 14: Axel Hagberg född 1877 i Habo i Västergötland gift med Maria Augustsson född 1875 i Lur. Barn: Folke, Allan, Elsa, Anders, Bengt, Rut, Greta och Nora. Solvägen 6: Johan Eliasson född 1890 i Kville gift med Selma Lund född 1891 i Kville. Barn: Göte, Svea, Mary och Åke. Göte blev stenhuggare. Solvägen 8: Evald Sjöberg född 1873 i Mörrum och Selma Samuelsson född 1880 i Kville. Barn: Fosterdotter Edit. Solgläntans skola: Alfred Lorentsson född 1882 i Söndrum gift med lärarinnan Johanna (Hanna) Karlsson född 1885 i Torp (Bohus-Malmön). Barn: Alfred hade dottern Judit och sonen Folke i ett tidigare äktenskap. Gamla vägen 16: Albin Karlsson född 1883 i Fliseryd i Småland gift med Anna Antonsson född i Kville. Barn: Nanna, Ebba, Ketty, Frank och Wilhelm. Det berättas att Albin var en mycket duktig stenhuggare som under gynnsamma förhållanden kunde hugga upp till 1000 st. knott per dag. Normalt antal låg runt st. Mörebackavägen 14: Anders Thorén född 1891 i Kville gift med Gerda Johansson född 1894 i Kville. Anders var son till stenhuggaren August Thorén (Se Gamla vägen 5). Barn: Volmar, Wilhelm, Rosa, Elsa och Gullan. Mörebackavägen 16: Karl och Amanda Foss. Första generationens stenhuggare och inflyttad från Rabbalshede, född Amanda Andersson inflyttad från Svenneby, född De fick 13 barn, några dog i späd ålder. Barnen; Gustav, Johan och Olle blev stenhuggare. Gustav förlorade synen när han var 35 år i en sprängolycka i Amdalsbrottet Mörebackavägen 17: Karl Vestberg född 1864 i Enslöv gift med Anna Johansson född 1875 i Kville. Barn: Bertil och Edit. Mörebackavägen 20: Skogsbacken: Henrik Lång född 1894 i Tossene gift med Karolina (Karin) född 1891 i Göteborg. Barn: Henrik hade dottern Linnea i ett tidigare äktenskap. 139

140 Mörebackavägen 24: Sven Sandberg född 1875 i Gammaltorp gift med Anna Foss född 1890 i Kville. Barn: Svea, Gundel, Eivor, Gunvor, Rut och Willy. Huset tillhörde stenbolaget Fernström. Mörebackavägen 29: Carl Holgersson född 1885 på Sturkö Ramdala i Blekinge gift med Märta Andersdotter född 1886 i Askum, (Bohus-Malmön). Barn: Vera och Nanny. Carl och Märta bodde på flera ställen i Hamburgsund innan de köpte Myrbacka 1936 som är ett avstyckat torp på ca 2 ha från Rörvik/Trädet. 140

141 12.2 Personlista över verksamma i stenindustrin och födda Listan omfattar 578 personer som gått att finna i mantalslängder och genom intervjuer. Det är således inte någon komplett lista över alla som varit verksamma i stenindustrin som omfattas av den här boken. Om inget står noterat i kolumnen "Anmärkning" så avser det ordinarie stenarbetare eller dagsverkare. Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Abrahamsson Albert Ögården Ahlsén Carl 1873 Småland, Gamleby Tobiassons hus Alexandersson Anders 1873 Svenneby Alexandersson Erik Leopold 1902 Svenneby Alexandersson Gustav Albert 1897 Svenneby Alexandersson Hans Aron 1870 Svenneby Alexandersson Hemming Alexin 1900 Svenneby Alexandersson Johan 1864 Svenneby Alexandersson Karl 1872 Svenneby Ejde Stämmen Alexandersson Karl Arvid 1901 Svenneby Alexandersson Lars 1869 Svenneby Alexandersson Martin 1869 Svenneby Alexandersson Olof 1920 Kville Alfredsson Albin 1879 Kville Ejgde Södra Alfredsson Karl Oskar 1896 Svenneby Alvin Nils 1878 Torp Alvins väg 4 Amelin Gunnar 1891 Kville Sandhagen Amundesäter Harald Sigvard 1881 Norge, Idön Amundssättre-Hansen Arne 1855 Norge Förman Andersson Albin 1865 Svenneby Andersson Anders Nestor 1894 Svenneby Rådalen Andersson Axel 1896 Kville Rörvik, Gunnebo Andersson Carl 1874 Hede Stämmen Andersson Carl Algot 1897 Svenneby Andersson Carl Gustav 1887 Svenneby Heestrand Andersson Carl Johan 1875 Foss Andersson Carl Johan 1900 Svenneby Andersson Gustav 1875 Skrea Torphagen Andersson Gustav 1888 Bottna Andersson Göran Andrén 1898 Svenneby Andersson Hans 1869 Skee Andersson Sune Alfred 1863 Småland - Stenbrohult Heestrand Andersson Sune Valfrid 1903 Svenneby Andreasson August 1840 Kville Grindkärr Andreasson Nils 1856 Skåne, Revinge Eigde Södra Andreasson Olof Joel 1857 Berfendal Andreasson Petter 1856 Revinge Gamla Vägen 11 Andreasson-Backman Carl 1857 Foss, Munkedal Stämmen Antonsson August 1881 Svenneby Antonsson Hans Severin 1891 Svenneby Apelman August 1853 Spekeröd Hökeback, Ga vägen 12 Vaktmästare Aronsson David Hamburgö Lössgård Stenkörare Aronsson Ernst 1881 Kville Soldattorpet, Ahlberg Aronsson Gustav Hamburgö Stenkörare Arvidsson Hans Patrik 1875 Forshälla Asp Händel 1895 Småland, Döderhult Strandbacken 141

142 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Aronsson Oskar 1872 Halland, Harplinge Kärild o. Stämmen Augustsson Albert Teodor 1882 Svenneby Augustsson Carl 1875 Foss, Munkedal Hög soldattorp Stenkörare Augustsson Efraim Ninus 1886 Svenneby Augustsson Gustav Adolf 1881 Moo Augustsson Hans 1868 Svenneby Augustsson Hans Oskar 1888 Svenneby Augustsson Johan 1872 Tossene Stämmen Augustsson Johan Albert 1883 Svenneby Augustsson Martin 1876 Svenneby Axelsson Alenius Heestrand Axelsson Johan Einar 1901 Svenneby Källviken Axelsson John Akenius 1897 Svenneby Axelsson Curt 1924 Svenneby Källviken Axelsson Olof Bernt 1898 Svenneby Heestrand Backman James 1880 Bro Bastin August 1864 Gamla vägen 8 Kranskötare Bengtsson August 1872 Svenneby Strandbacken Smed Bengtsson August 1877 Svenneby Humleviken Bengtsson Johan 1898 Kville Eigde Södra Benjaminsson Albin 1865 Svenneby Heestrand Benjaminsson Gustav Verner 1898 Svenneby Rådalen Benjaminsson Hans Bernhard 1890 Svenneby Benjaminsson John Birger 1899 Svenneby Benjaminsson Kristian Heestrand Benjaminsson O Fjällbacka, Backa Berggren Axel Ytterby Stenkörare Berggren Johan Hugo 1897 Svenneby Hee Stenkörare Bergkvist Åke Fjällbacka Fjällbacka Stenkörare Berglund Riberglid Bergman Gunnar W Alban 1899 Tossene Bergman Holger 1907 Källviken Smed Bergman Holger Axel R 1899 Tossene Källviken Smed Bergstedt Johan Bodelin Carl Berga Stenkörare Bodin Bernt 1876 Halland, Sönderum Bohlin Carl Berga Bratt Carl 1877 Halland, Versige Solbacken, Backstuga Broberg Carl Göran E 1902 Kville Broberg Evert 1914 Svenneby Kärraby Broberg Karl Albert 1880 Svenneby Kärraby Broberg Karl Harald 1898 Svenneby Broberg Sune 1916 Svenneby Kärraby Broberg Valfrid 1918 Svenneby Kärraby Carlsson Anders 1879 Qville Carlsson Axel Henning 1902 Svenneby Carlsson Carl 1873 Svenneby Heestrand Carlsson Carl Adolf Joh Svenneby Heestrand Carlsson Carl Arvid 1895 Svenneby Heestrand 142

143 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Carlsson Carl Gustav 1893 Svenneby Carlsson Carl Oskar 1870 Blekinge, Rödsby Carlsson Edvard Teodor 1870 Herrestad Carlsson Gustav Hjalmar 1897 Svenneby Heestrand Carlsson Johan Edvard 1894 Svenneby Carlsson John Henry 1905 Svenneby Gerlesborg Carlsson Laurentius 1877 Svenneby Carlsson Loth 1866 Blekinge, Lillhöfda Hökebacken Carlsson Nestor 1870 Qville Carlsson Oskar Carlsson Otto Julius 1861 Foss, Munkedal Carlsson Torsten Osvald 1899 Svenneby Heestrand Christensson Axel Christiansson Carl Johan 1888 Svenneby Slottet Christiansson Hilding G 1913 Svenneby Slottet Clementsson Carl August 1867 Skåne, Söfde Dahlberg Karl 1893 Kville Strandbacken Dahlgren August 1871 Kville Kärild Dahlgren Carl 1875 Kville Stämmen Dahlström Villy 1912 Kville Ejgde Södra Dalberg Johan Dalbom Carl Teodor 1883 Svenneby Heestrand Dalgren M Dalman Åke 1911 Kville Backegärdet Edvardsson Helge Arnold 1899 Tossene Rådalen Edvardsson Martin Alfred 1863 Tossene Eklund Gustav 1867 Småland, Tafvelås Edsten, Norr Frälsegård Eliasson Efraim 1867 Askum Eliasson Göte Kville Eliasson Johan 1890 Kville Hökebacken, Solvägen 6 Eliasson Karl Kville Eliasson Olof August 1861 Svenneby Emanuelsson Folke 1913 Kville Mörkhult Eriksson Arne Sigvard 1910 Svenneby Eriksson Carl 1870 Linde, Dalsland? Eriksson Carl Erik H 1907 Svenneby Eriksson Ludvig 1867 Morup Strandvägen 5 Eriksson Oskar 1864 Halland, Varberg Dammen o. Nordgård Eriksson Otto 1873 Halland, Halmstad Sandklofvan, Alvins v. 1 Eriksson Ture Ragnvald 1911 Svenneby Eriksson-Nylén Carl August 1864 Karlstad Ferm Gustav Sigvard 1909 Svenneby Heestrand Ferm Johan Albin 1873 Småland, Brandstorp Heestrand Ferm John Algot 1906 Svenneby Heestrand Foss Albert 1898 Kville Eigde Södra Foss Erik 1900 Kville Klingsdalen Foss Gustav 1888 Kville Mörebackavägen

144 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Foss Johan 1881 Kville Rörvik Foss Karl 1855 Rabbalshede Tullboden, Möreb. v 16 Foss Olle 1907 Kville Backegärdet Gabrielsson Johan August 1879 Älvsborg, Lerdal Grund A Gustavssen Carl 1881 Norge Gustavsson Algot 1900 Kville Strandbacken Gustavsson August 1846 Bro Gustavsson Axel 1864 Adolf Fredrik Tobiassons hus Gustavsson Carl Wilhelm Gustavsson David 1855 Småland, Tretaryd Gustavsson Gustav Ninus 1899 Svenneby Heestrand Gustavsson Hans Oskar 1888 Svenneby Heestrand Gustavsson Hilmar Källviken Gustavsson Johan Hilmer 1886 Skee Heestrand Gustavsson Karl 1884 Kville Strandbacken Gustavsson Peter Lorens 1855 Småland, Åby Hagberg Allan Hermot 1917 Kville Sandhagen Hagberg Axel 1877 Skaraborg, Habo Bäckklofvan, Sandhagen Förm. Kvarnberget Hagberg Bengt 1912 Kville Sandhagen Haglund Carl Johan 1861 Askum Förman Haglund Evald Hubert 1902 Svenneby Föreståndare Haglund Hugo Elof 1900 Bottna Haglund Karl Hilding 1890 Askum Hakeröd Erik 1913 Kville Hakeröd Stenkörare Hakeröd Olle 1907 Kville Hakeröd Hallström Rudolf 1900 Halland, Harplinge Ejgde Södra Hansson Alfred 1868 Krokstad Backen f. Hedekas Hansson Alfred Nordgård Stenkörare Hansson Axel 1896 Kville Hamn Hansson Harald 1919 Svenneby Hansson Herman Hansson Johan Alfred 1852 Svenneby Hansson Johan Herman 1859 Svarteborg Hansson Klas Wilhelm 1888 Svenneby Hansson N Gustav Hansson Ossian Ejgde Stenkörare Hansson Otto 1893 Kville Stämmen Hedin Karl 1900 Ejde Ejde Stenkörare Hedlund Carl 1850 Kville Solbacken, Backstuga Henriksson Alfred 1871 Halland, Enslöf Dammen, Myren Förman Henriksson Karl Källviken Hermansson Bror Henry 1910 Svenneby Heestrand Hermansson Carl A. Wilhelm 1904 Tossene Hermansson Carl Alexius 1878 Tossene Hermansson Ivan Bruno 1915 Svenneby Heestrand Hermansson-Grund Anders Teodor 1878 Berfendal Heestrand Holgersson Carl 1885 Blekinge Ramdala Myrbacka Holgersson Johan 1878 Blekinge Ramdala Backegärdet 144

145 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning i Humleviken Torsten Jakobsson Anders Gustaf 1884 Foss Jakobsson Axel Fritiof 1893 Svenneby Kanebo Jakobsson Carl 1878 Qville Jakobsson Johan 1875 Kville Humleviken Jansson Hugo Förman Jansson Ragnar 1898 Kville Strandv. 1, Ga. väg 12 Vaktmästare Johannesson Carl 1873 Svenneby Johannesson Carl Olof 1856 Svenneby Johannesson Carl Oskar 1879 Svenneby Johannesson Emil 1858 Svenneby Johannesson Frans Hugo 1890 Svenneby Johannesson Hans A Svenneby Johannesson Hans Kristian 1878 Norge Johannesson Harald Förman Johannesson Henrik Fritiof 1902 Svenneby Johannesson Johan 1858 Älvsborg, Bolstad Johannesson Johan Sigurd 1904 Svenneby Johannesson John Albert 1882 Svenneby Johannesson Karl 1883 Norge Johannesson Karl Oskar 1910 Svenneby Johannesson Ludvig 1875 Norge Heestrand Förman Johannesson Martin 1870 Svenneby Johannisson Johannes 1865 Kville Dalen Johansson Agne 1914 Kville Ejde Stämmen Johansson Albert 1896 Kville Johansson Alexander 1864 Halland, Kinnaryd Stämmen Johansson Arnold Rörvik Rörvik Stenkörare Johansson Axel 1886 Svenneby Johansson Axel Fridolf 1894 Svenneby Johansson Carl 1876 Svenneby Johansson Carl Röd Stenkörare Johansson Carl Tullboden Johansson Carl Arvid 1886 Svenneby Johansson Carl Ernst 1893 Svenneby Johansson Carl Teodor 1883 Svenneby Johansson E W Johansson Edvard 1874 Svenneby Johansson Einar 1898 Kville Johansson Emil 1858 Göteborg Johansson Erik 1895 Svenneby Hamn Johansson Ernst Harry 1894 Svenneby Johansson Georg W 1901 Svenneby Johansson Gunnar Bonn Stenkörare Johansson Gunnar Vallentin 1904 Svenneby Johansson Gustav 1873 Kville Strandbacken Johansson Gustav Bônn Stenkörare Johansson Gustav-Adolf 1900 Källviken Chaufför 145

146 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Johansson Harry Finspång Backegärdet Johansson Henrik 1873 Uddevalla Johansson Henrik Severin 1903 Svenneby Johansson Jan Magnus 1864 Älvsborg, Dalskog Johansson Johan 1877 Halland, Mönstrås Stämmen Johansson Johan August 1883 Svenneby Johansson Johan Gunnar 1896 Svenneby Johansson Johan Henrik 1892 Svenneby Johansson Johan Verner 1897 Svenneby Johansson Johannes Viktor 1885 Svenneby Johansson John 1888 Kville Johansson John Henrik 1891 Svenneby Johansson Karl 1867 Halland, Kinnared St. Jored, Sörgård Johansson Karl 1899 Kville Hökebacken Johansson Karl August 1889 Askum Förman Johansson Karl Evert 1912 Svenneby Johansson Karl Oskar 1887 Svenneby Johansson Karl Rudolf 1892 Svenneby Johansson Martin 1870 Svenneby Katteklovan, Jordlägenhet Johansson Nestor 1866 Svenneby Johansson Oskar Emanuel 1890 Svenneby Johansson Otto Fabian 1877 Småland, Misterhult Heestrand Johansson Sigurd Johansson Sven Leander 1897 Svenneby Johansson Ture Kville Rörvik Stenkörare Johansson V Johansson W Steffo Tullboden Johansson Viktor Ögården Johansson Wiktor Johansson Åke Gösta 1914 Svenneby Johansson Carl 1873 Kville Johansson-Finsbo Arnold Rörvik Stenkörare Johansson-Finsbo Harry Finspång Backegärdet Johansson-Levin Martin 1877 Bottna Johansson-Nord Carl August 1868 Älvsborg, Länghem Johnsson Demetrius 1868 Älvsborg, St. Mellby Johnsson Frans Einar 1896 Svenneby Heestrand Johnsson Johan Hugo 1893 Svenneby Heestrand Förman Jonasson Carl August 1883 Svenneby Jonasson Johan Verner 1909 Svenneby Jonsson Per 1872 Småland, Åby Stämmen Josefsson Fredrik 1866 Tossenen Heestrand Julin Johan 1874 Kville Heden soldattorp Juliusson Carl 1873 Halland, Tönnärsjö Strandbacken o. Rörvik Juliusson Johan Einar 1907 Kville Heestrand Fabrikör Juliusson Karl 1886 Kville Mörkhult Juliusson Karl Algot 1910 Kville Slottet Fabrikör Jönsson August 1877 Halland, Kungsäter Gamla v 8, Alvins väg 1 146

147 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Karlsson Albin 1885 Kville Karlsson Allan Hermot 1914 Tossene Karlsson Anders 1879 Kville Karlsson Aron 1862 Svenneby Karlsson Artur Tullboden Karlsson Axel Gunnar 1905 Svenneby Karlsson Erling Kanebo Stenkörare Karlsson Frans August 1883 Småland, Torpa Karlsson Gunnar Kanebo Stenkörare Karlsson Johan 1873 Kville Järndammen Karlsson Johannes 1882 Svenneby Karlsson John Valdemar 1904 Svenneby Karlsson Karl 1884 Kville Strandbacken Karlsson Karl 1909 Kville Strandbacken Karlsson Karl Albert 1878 Krokstad Karlsson Karl Gustav 1893 Svenneby Karlsson Karl Johan 1907 Svenneby Karlsson Karl Philip 1892 Svenneby Karlsson Karl Ture 1906 Svenneby Karlsson Nils Evert Olof 1915 Svenneby Karlsson Oskar 1882 Hede Karlsson Oskar 1917 Kville Sandhagen Karlsson Sigurd Källviken Karlsson Anders 1893 Bro Eigde Södra, Myren Karlsson Lund Evald Petter 1894 Svenneby Slottet Karlsson-Smidt Karl Johan 1862 Tanum Kling C Slottet Kristensson Ingvar Kville Kville Stenkörare Kristiansson Benjamin 1848 Tanum Kristiansson Bror Einar 1904 Svenneby Kristiansson Christian 1883 Svenneby Kristiansson Henning Fritiof 1902 Svenneby Kristiansson Hilding Slottet Kristiansson Karl Kristiansson Knut Rörvik Kville Stenkörare Larsson Adolf 1876 Halland Krogseröd Länsvägen 10 Larsson Albert L 1884 Svenneby Skredsvik Larsson Algot 1881 Odensjö Amdal Larsson Arvid Ventigen Larsson Axel Bernhard 1894 Svenneby Rörvik Larsson Carl Albert 1887 Svenneby Larsson Carl August 1875 Svenneby Larsson Carl Augustin 1871 Svenneby Larsson Erik 1895 Halland, Söndrum Stämmen Larsson Gustav Albert 1908 Svenneby Larsson Gustav Hermot 1904 Svenneby Larsson Göte A 1915 Svenneby Svenneby Larsson Helge 1904 Askum Stämmen Larsson Henning Algot 1908 Svenneby Larsson John Harald 1905 Svenneby 147

148 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Larsson John Valfrid 1890 Svenneby Larsson Knut Arne 1912 Svenneby Larsson Kurt Larsson Nils 1897 Halland, Söndrum Sandklovan, Alvins väg 1 Larsson Noak 1870 Halland, S Kinnaryd Ejdestämmen Larsson Olof August 1888 Svenneby Larsson Olof Hugo 1887 Svenneby Larsson Olof Joakim 1889 Svenneby Larsson Osvald, Sverre 1896 Svenneby Hamburgö Larsson Rune K 1919 Svenneby Skredsvik Larsson Ture Heestrand Larsson Ture Sigvard 1901 Svenneby Larsson Albert Heestrand Larsson Carl 1835 Bäfre Stämmen, Torp Smed Larsson Noach 1870 Halland, Söndrum Qvarn, Almdal Larsson-Lager Olof Albin 1870 Småland, Unnaryd Stämmen Lejman Carl Axel 1866 Levin John Birger 1899 Svenneby Lidén Aron 1876 Elfsborgs län, Torp Amdal Förman Lidén Elof 1903 Lysekil Backegärdet Lidén Tage 1912 Kville Lind Ernst 1906 Svarteborg Fåglekärr Lindblad Alexander 1847 Älvsborg, Högsäter Ljungberg Carl Gustav 1850 Svenneby Lorentsson Alfred 1882 Halland, Söndrum Solgläntans Skola Förman Lorentsson Foke 1914 Kville Eigde Södra Ludvigsson Evert Leonard 1914 Kville Ludvigsson Johannes 1910 Göteborg Heestrand Ludvigsson Leoroy Jens 1917 Göteborg Ludvigsson Ragnvald 1913 Kville Heestrand Lund Johan Artur 1897 Svenneby Kanebo Lundgren Torsten Alfred 1889 Gävleborg, Färnebo Lundsten Edvin Lundström Göte Lundström Karl 1865 Uppland, Bjälinge Sandhagen Förman Lång Henrik 1894 Tossene Mörebackavägen 20 Långström Johan 1872 Tossene Stämmen Lövberg Gustav 1914 Kville Stämmen Lövberg Lars 1881 Bottna Ejdestämmen Magnusson Axel Leonard 1879 Björlanda Magnusson David Georg 1898 Svenneby Magnusson Jan Henrik 1866 Färglanda Magnusson Karl 1871 Älvsborg, Väne-Ryr Rosenborg Malmberg Allan Hermot 1910 Kville Stämmen Malmberg Harry? Kville Malmberg Hjalmar 1882 Askum Gamla Vägen 9 Martindahl Karl 1898 Svenneby Heestrand Martinsson Anders 1871 Kville Martinsson Gustav 1897 Kville Strandvägen 4 148

149 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Martinsson Johan Einar 1900 Svenneby Martinsson Viktor Albin 1893 Askum Mathiasson Henning 1866 Halland Rörvik Mathiasson Johan Arvid 1902 Svenneby Övertun Mathiasson M. Edvard 1862 Tossene Mattiasson Axel 1886 Svenneby Mattiasson Carl Johan 1890 Svenneby Mattsson Axel 1886 Svenneby Moberg Carl Nestorsson Erik Niklasson Anders 1885 Svenneby Niklasson Axel Einar 1896 Svenneby Tegelstrand Niklasson Carl 1875 Svenneby Tegelstrand Niklasson Carl Olof 1850 Småland, Mortorp Niklasson Frans 1902 Svenneby Källviken Niklasson Johannes 1869 Svenneby Niklasson Karl 1874 Svenneby Niklasson/Hagström Carl 1875 Svenneby Heestrand Niklasson Hans 1877 Svenneby Heestrand Visförfattare Niklasson/Hagström Johan Hugo 1903 Svenneby Heestrand Nilsson A Ögården Nilsson Anders 1855 Älvsborg, Fröskog Nilsson Filip 1909 Kville Strandbacken Nilsson Johan 1868 Närke, Hardemo Enerbacken o Tullboden Nilsson Oskar 1874 Qville Nilsson Sven Johan 1866 Blekinge, Hjortsberga Nilsson-Jarl Johan Ludvig 1875 Halland, Snötorp Norén Sven Hjalmar 1905 Svenneby Nygren Carl Hjalmar 1884 Lysekil Slottet Nygren Edmund Svenneby Slottet Nygren Elof Birger 1908 Kville Slottet Nygren Fingal Carl 1907 Svenneby Slottet Nygren Karl Svenneby Slottet Nygren Viktor Johan 1886 Lysekil Tegelstrand Nyman Axel Hjalmar 1901 Svenneby Nyman Carl Hugo 1897 Svenneby Rörvik Nyman Knut 1866 Hjärtum Olausson Kristian 1881 Kville Humleviken Olofsson Albert Teodor 1884 Svenneby Olofsson Axel 1873 Svenneby Olofsson Holger Viktor 1910 Svenneby Olofsson Johan 1874 Svenneby Olofsson Johan Einar 1899 Svenneby Olofsson Johannes 1862 Svenneby Olofsson John Hilding 1903 Svenneby Olofsson Nestor 1872 Svenneby Olofsson Sven 1897 Svenneby Hamn Olofsson William Tullboden Hamburgö Olsson Axel Rickard 1878 Tossene Olsson Carl 149

150 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Olsson Gustav 1917 Göteborg Sandhagen Olsson Gustav Blekinge Olsson Gustav Kärret Kärret Stenkörare Olsson Johannes 1862 Svenneby Olsson Karl 1898 Kville Dammen Kranskötare Olsson Karl Johan 1872 Svenneby Heestrand Slaktare Olsson Kristian 1882 Kville Olsson Ludvig Olsson Nestor 1868 Bagare Olsson Nestor 1872 Svenneby Olsson Oskar 1864 Kville Sandklovan, Ga Vägen 7 Förman Olsson Oskar Julius 1885 Svenneby Olsson Otto Kville Rörvik Stenkörare Olsson Johan 1879 Kville Torp Norra Sörgård Pagander Carl Arvid 1884 Svenneby Pagander Hans Albert 1886 Svenneby Pagander Olof Bernhard 1879 Svenneby Persson Fritjof 1875 Åryd Persson Olof 1906 Kville Hakeröd Persson Sven 1900 Kville Hakeröd Pettersson Hugo Emanuel 1890 Svenneby Pettersson Linus 1896 Kville Änghagen Pettersson Per Alfred 1853 Närke, Vintrosa Pihlqvist Erik 1906 Kville Rörvik, Fjällbacka Polis Pihlqvist Harry 1905 Kville Rörvik Pihlqvist Loth 1866 Blekinge Rörtorpet, Nytorp Pihlqvist Sylve 1907 Kville Rosenqvist Ross Albin 1871 Kville Strandbacken Ross Karl 1882 Halland, Edsberga Rosenborg Rydman Johan Edvin 1859 Krokstad Rödström Frans Alfred 1883 Svenneby Rönnblom Lars Olov 1859 Gävleborg, Åmot Nordgård Förman, Samuelsson Axel 1884 Kville Samuelsson Axel Natanael 1851 Bro Jored Samuelsson Carl 1878 Kville Hällekärr Samuelsson Per 1888 Kville Jored Sandberg Ola 1872 Blekinge, Gammalstorp Backen och Hamn Sandberg Sven 1875 Gammaltorp Mörebackavägen 24 Schewenius Adolf 1898 Svenneby Schewenius Anders Bo 1908 Svenneby Tegelstrand Schewenius Karl-Gustaf 1927 Svenneby Vassviken Chaufför Schewenius Oskar 1871 Qville, Storskogen Tegelstrand Schewenius Petter E Osvald 1912 Svenneby Tegelstrand Schewenius Thure 1899 Svenneby Tegelstrand Sellgren Carl Jakob 1901 Svenneby Heestrand Sellgren Johan 1856 Stala Heestrand Smed 150

151 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Sellgren John Alfred 1903 Svenneby Heestrand Smed Sivertsson Anders Teodor 1871 Tanum, Heestrand Sivertsson Harry Esbjörn 1912 Svenneby Heestrand Sivertsson Torsten Georg 1907 Svenneby Heestrand Sjöberg Evald 1873 Blekinge, Mörrum Solvägen 8 Sjöholm Karl 1885 Småland, Misterhult Gamla Vägen 2 Sedermera bagare Skog Axel Verner 1897 Svenneby Gerlesborg Förman Smith Evald 1881 Tanum Sandh., Slott., Alvins v 1 Smed Spel Carl Oskar 1887 Svenneby Nasseröd Stenqvist Gustav Adolf 1885 Svenneby Nasseröd Sträng Bertrand 1913 Svenneby Rådalen Sträng Edmund Svenneby Heestrand Sträng Johan Albert 1882 Askum Rådalen Sträng Karl Jakob 1897 Svenneby Heestrand Sunesson Karl Algot 1897 Svenneby Heestrand Sunesson Sune Valfrid 1902 Svenneby Heestrand Förman Sunesson Gunnar Fritiof 1909 Svenneby Heestrand Swedberg Carl Filip 1875 Tossene Tångebacken Swedberg Erland 1902 Tossene Tångebacken Swedberg Sven 1904 Norge Svensson August 1881 Svenneby Svensson Johan 1858 Småland, Bäckaby Myren, Torp Svensson Johan Adolf 1902 Svenneby Svensson Olof 1862 Skåne, Svedala Svensson Oskar 1892 Sönderum Svensson Oskar Vallentin 1899 Svenneby Svensson Rudolf 1893 Sönderum Säther Arne Johannes 1902 Svenneby Heestrand Förman Säther Carl Josef 1906 Norge Heestrand Säther Eugen Ingvald 1884 Norge Heestrand Säther Gösta Arnold 1915 Svenneby Heestrand Säther Harald Sigurd 1881 Norge Heestrand Förman Säther Ludvig Fridolf 1912 Svenneby Källviken Säther Sigurd Ragnvald 1889 Skee Sörensson Axel Ferdinand 1897 Svenneby Sörensson Johan Verner 1894 Svenneby Thorén Anders 1891 Kville Gamla Vägen 5 Thorén August 1866 Kville Gamla Vägen 5 Thorén Ernst Kville Ödsmål Thorén Verner 1905 Kville Ejgde Södra, Backen Thorvaldsson Arvid 1881 Kville Länsvägen 1 Thorvalsson Karl Erik 1912 Göteborg Thorvalsson Klas 1881 Kville Slottet Tomasson Olof Albin 1865 Tossene Stämmen Trygg Anders Henrik 1894 Svenneby Trygg Erik 1896 Svenneby Trygg Hans Aron 1899 Svenneby Trygg Johan Henrik 1889 Tossene Heestrand Trygg Karl Gustaf 1903 Svenneby Hamburgö 151

152 Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning Trygg Otto Gunnar 1898 Svenneby Wallström Johan 1875 Kville Dammen, Enerbacken Velin Frans 1862 Östergötland, Tjellmo Hamnekärret Westberg Carl 1864 Halland, Enslöv Mörebackavägen 17 Westström B Widén Charles Vollmar 1898 Svenneby Källviken Widén Karl 1874 Qville Heestrand Vikström Carl 1877 Älvsborg, Högsäter Dammen Förman Vikström John Edvard 1900 Svenneby Källviken Wikström Bror Alfred 1902 Svenneby Källviken Wikström Edvard 1871 Qville Källviken Wikström Johan 1878 Qville Heestrand Wikström Knut Lambert 1905 Strömstad Källviken Vingård Carl Artur 1890 Svenneby Hamn Vingård Vilhelm F 1894 Svenneby Slottet Stenkörare Västerberg Klas 1871 Småland, Mönsterås Stämmen Åsman August 1873 Skaraborg, Björksäter Stämmen, Backegärde Sammanfattning: Av de namn som är listade kommer 22 från Halland, 17 från Småland, 10 från Blekinge, 10 från Norge och 9 från Älvsborg. I tabellen här nedanför finns plats för läsarens egna data som kan föras in i nästa upplaga. Efternamn Förnamn Född Födelseort Känd bostad Anmärkning 152

153 13.1 En stenhuggardotter berättar Berättat för och sammanställt av Nanny Karlssons systerson Gerhard Borgljung under år Nanny Karlsson fyllde 91 år 24 juni 2005 och bor på äldreboendet Beatebergsgården i Skee. Hon har en liten lägenhet med pentry, ett mysigt sovrum och ett ljust vardagsrum. Lägenheten är trivsamt möblerad med hennes egna möbler och i bokhyllan har hon fotografier uppradade på alla sina nära och kära. Dörren till lägenheten står öppen, det gör den för det mesta, det känns mindre ensamt då tycker Nanny. Hon är liten och tunn, håret är kritvitt, välansat och kortklippt. Nanny har ett gott minne och är vid god hälsa samt utstrålar en påtaglig glädje och entusiasm inför mitt besök. Nanny på Beatebergshemmet sommaren 2006 med två av sina barnbarnsbarn Alma och Hampus. På väggen i sovrummet, på bästa plats, hänger ett kärt fotografi inramat med en brun vacker ram. Fotot är taget omkring 1922 i Kvarnbergets stenbrott i Hamburgsund. - Längst till höger står Carl Holgersson, säger Nanny stolt och pekar mot fotografiet. Hon säger inte far eller pappa, som om Carl Holgersson är något ännu mer. - Jag kommer ihåg när pappa kom hem med fotografiet. Jag var sju eller åtta år gammal och vi bodde då på Gamla vägen 9 i ett hus som tillhörde sömmerskan Justina Andersson Jag frågar Nanny om hon vill berätta vad hon minns om sina föräldrar och sin barndom i Hamburgsund. Hon plockar ner fotografiet på gubbarna från Kvarnbergets storbrott och börjar berätta om sin pappa. Nanny berättar: - Pappa föddes 17 juli 1885 i Ramdala församling i Blekinge. Föräldrarna hette Holger och Gertrud Jonasson. Du kan själv se dom på det stora fotografiet på väggen där borta. Pappa hade en bror Johan, född 2 feb Farbror Johan och pappa flyttade båda till Hamburgsund. Jag träffade aldrig min farmor och farfar. Jag vet att familjen bodde på Tjurkö och att farfar, pappa och farbror Johan arbetade som stenhuggare i ett stort stenbrott på Tjurkö. Pappa berättade att han hade två systrar som bodde i Köpenhamn. 153

154 Nanny besökte aldrig sin pappas hemort och kan inte påminna sig om att han hade berättat om sin barndom eller uppväxt på Tjurkö. Hon blev därför mycket glad när jag berättade att jag hade planer på att åka till Blekinge och Tjurkö i slutet på sommaren. Tanken var att besöka Tjurkö för att på ort och ställe få se och uppleva platsen och stenbrotten där Carl Holgersson växte upp och där han i unga år lärde sig att hugga gatsten. Platsen han lämnade för alltid omkring 1908, med sina gamla föräldrar fortfarande kvar i livet. Jag besökte Tjurkö första veckan i augusti 2005 då turistsäsongen fortfarande var i full gång. Det var lätt att hitta sevärdheter på öarna Sturkö och Tjurkö i floran av turistbroschyrer. Det gamla stenhuggeriet vid Herrgården på norra Tjurkö blev den första sevärdheten jag besökte. Blekinge Museum har här iordningställt en markerad vandringsled genom det stora område som omfattas av stenhuggeriet. Vandringsleden startar vid det gamla Restaurationshuset där en stenhuggarutställning är inrymd. Leden går vidare förbi ruiner och rester av byggnader och anläggningar. Från en utsiktspunkt kan man se den gamla hamnen där stora mängder gatsten utskeppats. Från en annan utsiktspunkt breder det stora storbrottet Vrålebo ut sig. Storbrottet Vrålebo där Carl Holgersson slog sina första kilhål. Han lämnade brottet omkring 1908 för att söka en bättre utkomst i de bohuslänska bergen. Foto från På den 1,5 km långa vandringsleden passerade jag mängder med intressanta rester och lämningar från en svunnen stenhuggareepok. Efter besöket på det gamla stenhuggeriet vid Herrgården hade jag en god uppfattning om platsen, livet och de umbäranden som rådde för en stenhuggarfamilj vid tiden för Carl Holgerssons avresa till Hamburgsund omkring Det som nu fattades var uppgifter om Carl Holgerssons släktförhållanden. Här hade jag en osannolik tur att träffa på släktforskaren Nils-Erik Bjarting på Tjurkö som i sin databas med mantalslängder och jordaböcker välvilligt lät mig ta del av följande uppgifter om Carl Holgerssons barndom, uppväxt och familjeförhållanden: 154

155 Carl Adrian Holgersson Sturkö Carl Holgerssons pappa, Holger Jonasson föddes 1851 i Jämjö församling och fick tidigt börja arbeta först som vallpojk och dräng på flera gårdar på Senoren senare som stenhuggare. Holger gifte sig 1874 med änkan Gertrud Danielsdotter född 1845 som då var ensamstående med fyra barn på den lilla gården Skrefle, 3/64 mantal. Holger gifte in sig i gården och blev därmed jordägande bonde. Gertrud hade fyra barn med sin avlidne make Sven Olsson ( ), sonen Per August född 1866, dottern Kristina Sofia född 1868 och tvillingdöttrarna Ingrid Maria och Amanda Carolina födda (Ingrid Maria dog endast ett år gammal). Holger och Gertrud fick tre barn tillsammans på gården Skrefle, en dotter Elina Christina född 1875, Johan född 1878 och Carl född Familjen bodde kvar på gården till 1890 då något inträffade. Troligen övertog äldste sonen Per gården (gifte sig?) och Holger och Gertrud flyttade till Tjurkö med de yngsta barnen, sina gemensamma. I inflyttningslängden står att läsa: Holger August Jonasson, stenhuggare, kom med hustru, 2 söner och en dotter, från Ramdala församling till Tjurkö nr: 2 den 17 okt Carl var endast 5 år, Johan 12 och systern Elina 15 år när familjen kom till Tjurkö nr: 2 som är byn Nabben på norra Tjurkö. De flyttade med stor sannolikhet in i en bostadskasern för stenhuggarfamiljer, vanligen ett rum med del i kök. Familjen flyttade senare till Tjurkö nr: 1, till byn Herrgården enligt mantalslängd år Getruds egna barn var vid det här laget vuxna. Per 24 har troligen tagit över gården och flickorna 22 och 19 hade kanske flyttat till Köpenhamn som Nanny hade hört av sin pappa. Att familjen flyttade till Tjurkö 1890 är nog ingen tillfällighet. Här fanns möjlighet att försörja en familj. Den tyske officeren och fortifikationsingeniören Franz Herman Wolff hade köpt brytningsrätten redan 1862 på stora bergsområden på Tjurkö som blev centrum för hans stenimperium. Vid 1890 inföll högkonjunkturen för stenindustrin i Blekinge. Omkring 1000 man arbetade då för konsul F H Wolffs stenimperium på Tjurkö. Konsul F H Wolff var en hårdför affärsman, skrev kontrakt med tyska och italienska stenhuggare, utnyttjade kronoarbetskårens fångar i sina stenbrott och knöt fattiga stenhuggare till sig genom att bygga upp och äga hela samhällen, bostäder, affärer, bryggerier, matinrättningar och bagerier mm. Arbetstiden var 12 timmar om dagen alla dagar utom söndag, året om. Barnarbete var vanligt. Pojkar i åtta, nio års ålder gick direkt från skolan till brottet för att slå kilhål och putsa sten. Stenhuggarkvinnorna fick bidraga med försörjningen genom att knacka stenskrot till makadam och skärv (skravel på blekingemål) samt tvätta och städa för s.k. bättre folk. De som fastnade i skuldfällan, vanligast familjeförsörjare, hade små möjligheter att flytta till bättre förhållanden. Detta var verkligheten för Carl Holgersson och hans familj 1890 då de kom till Tjurkö. Carl var bara fem år, så han fick nog hjälpa mamma Gertrud i hushållet. Men Johan som var tolv år var säkert med sin pappa Holger i storbrottet Vrålebo och slog kilhål och putsade gatsten för brinnande livet. Elina som var 15 år tjänade nog piga på någon gård eller hos någon av F H Wolffs inspektorer. När Carl börjat skolan och fyllt åtta eller nio år var det hans tur att följa med till brottet. Johan 16 år har då säkert egen tunna och var utbildad gatstenshuggare. Elina 19 år emigrerade till Amerika 19 okt enligt utflyttningslängd. Vid den här tiden började Konsul F H Wolffs maktimperium utsättas för konkurrens från andra aktörer på fastlandet runtomkring i Blekinge. Den brytningsbara stenen började bli svåråtkomlig i brotten på Tjurkö. De yngre och ogifta stenhuggarna som inte satt fast i skuldfällan började röra på sig. De flyttade till stenbrotten runt Karlshamn, andra till Bohuslän där brytningsbar sten var lättåtkomlig och förtjänsten större. Rykten om bättre förhållanden i 155

156 Bohuslän nådde brotten på Tjurkö från tidigare utflyttade stenhuggare. Storhetstiden för Konsul F H Wolffs stenimperium började på allvar dala. Johan Holgersson lämnade Tjurkö omkring 1898 och flyttade till Hamburgsund i Bohuslän. Carl som då var 13 år fortsatte att hjälpa sin pappa i brottet och fick säkert snart en egen tunna. Han lämnade också Tjurkö som utbildad stenhuggare tio år senare och följde efter sin bror Johan till Hamburgsund. När Carl lämnade föräldrahemmet omkring 1908 bodde familjen i en stenhuggarkasern på Herrgården. Det var dåliga tider, storstrejken 1909, stenhuggarepoken på Tjurkö började dala på allvar och stenhuggarna flyttade en efter en till andra platser där utkomsten förhoppningsvis skulle bli bättre. Märta Eugenia Andersdotter Bohus-Malmön Nanny Karlssons mamma Märta föddes i hus nr 96 på fiskeläget Bohus-Malmön den 5 juni Föräldrarna var fiskaren Anders Cristiansson född 1861 och Selma Johansdotter född Anders och Selma hade ytterligare en son Fridolf, född 2 aug Selma och Anders gifte sig 16 maj Anders föräldrar var fiskaren och skepparen Christian Hansson född 1829 och Eva Andersdotter född Christian var allmänt kallad Christian på Hälla och var skeppare på en av de allra första fraktskutorna på Bohus-Malmön, jakten Sjöfogeln. Christian Hansson, Märtas farfar, omkom i en gruvlig sjöolycka med storsjöfiskebåten Horna som i en storm den 4 juni 1862, gick på grund och slog runt utanför Mollön. Förutom Märtas farfar omkom vid samma olycka Evas far Anders Olsson och hennes två bröder Ninus och Carl. Ytterligare två av Evas bröder och en annan malmönbo som ingick i besättningen hade lyckats få en eka på rät köl i den grova sjön. Men den saknade nola/dyveka (bottenplugg) och åror. De hörde de nödställda som klamrade sig fast vid skrovet ropa på hjälp utan att kunna nå fram och bistå dem. De tre pojkarna i ekan klarade sig med nöd och näppe i land och kunde berätta om den fasansfulla sjöolyckan. Eva förlorade i denna sjöolycka sin man, far och två bröder och stod nu ensam med sonen Anders ett år och tvillingdöttrarna Amalia och Hilma tre år. De bodde vid händelsen för olyckan i hus nr 70 som de med all säkerhet fick lämna till försäljning för att infria skulden på 135 kronor som uppstod vid bouppteckningen 12 juli Evas mor Sara mor Sara änkan efter Anders Olsson bodde i hus nr 4. Hon hade i samma olycka förlorat sin man och två söner och en månad senare förlorade hon ytterligare en son i lungsot. Efter bouppteckningen 12 juli 1862 hade dödsboet en skuld på 548 kronor och 8 öre. Men Sara med sina två pojkar 20 och 23 år samt en flicka på 14 år kunde troligen bo kvar i sitt hus då dottern Eva kort efter olyckan flyttade hem till sin mamma med sina tre små barn. Två fruktansvärt hårt drabbade familjer i en svår tid. Sara som var 50 år vid olyckan kunde nog klara sig med sina två vuxna söners hjälp. Men Eva som var 25 år och hade tre små barn att försörja gick nog en hård tid till mötes. Eva var en tid i Göteborg och arbetade, troligen som piga och återkom till Bohus-Malmön i juli Nöden tvingade troligen Eva att lämna sina tre små barn kvar på Bohus-Malmön hos sin mor Sara för att om möjligt kunna bidra med försörjningen av barnen genom att arbeta som piga i Göteborg. En utblottad änka med tre små barn kvarlämnade i ett fattigt fiskeläge i Bohuslän hade säkert en mycket låg status bland herrskapsfolket i Göteborg. Hur Eva och andra pigor i hennes belägenhet upplevde sin situation kan man nog knappast föreställa sig. 156

157 När hon kom tillbaka till Bohus-Malmön i juli 1868 tog hon åter en pigplats, troligen det enda tänkbara för en änka i hennes situation. Eva blev gravid och födde en dotter Emma i juli Fadern är okänd. Eva gifte om sig 1874 med stenhuggaren Johan Carlsson född De bodde i hus nr 42 och fick fyra barn tillsammans: Hilmer Ninus född 1877, tvilling, Olga Serafia född 1877, tvilling. Carl Johan född Johan Albin född Eva (Nannys farmor) och Johan skulle senare också få ta hand om två barnbarn efter att modern dött och fadern åkt till Amerika. Selma Johansdotter, Märtas mamma, var dotter till skepparen Johan Peter Johansson född 1833 och Christina Andersdotter född De bodde i hus nr 19 som de troligen ägde. De får ytterligare tre barn, Johan Alfred, Carl Severin och Paulina Eugenia. Selmas mamma Christina dör när Selma är fyra år 1867 och pappan Johan Peter gifter om sig samma år med torparänkan Carolina Svensdotter född Selmas pappa Johan Petter dör 1873 i lungsot och styvmamman Carolina gifter om sig året därpå med fiskaren Andreas Henriksson. I bouppteckningen efter Johan Peter den 27 dec äger Johan Peter en halv del i makrillgarnbåten Junkern och en halv del i makrillgarnbåten Nordpol. Arvtagarna är förutom änkan, barnen. De kan troligen bo kvar i hus nr 19 eftersom ingen skuld har noterats. När Märtas föräldrar, Anders och Selma gifte sig 16 juni 1883 bodde de själva i hus nr 96, Anders mor Eva och styvfar Johan i hus nr 42 och Selmas styvmor Carolina och styvfar Andreas i hus nr 19. Olyckor, bråd död och umbäranden kännetecknade både Anders och Selmas barndom och uppväxt och mer skulle komma. Märta var endast 4 år när hon 13 juni 1890 miste sin mamma Selma, som dog i lungsot. Pappan Anders blev i ett slag ensam med två små barn, Märta 4 år och Fridolf 6 år. Anders som var fiskare fick säkert lämna sina båda barn till sin mor Eva när han låg på storsjöfiske i dagar och kanske veckor. Eva och Johan hade då, 1890, fyra egna barn, Johan Albin 7 år, Carl Johan 10 år och tvillingarna Hilmer Ninus och Olga Serafia som var 13 år gamla. Evas barn i första äktenskapet var nu vuxna, Amalia och Hilma tvillingar, födda 1859 samt Emma född Amalia flyttade till Göteborg 1885 och Emma flyttade också dit Märta Eugenias pappa Anders gifte inte om sig efter sin fru Selmas död. Pappans död i samband med sjöolyckan med storsjöfiskebåten Horna samt andra sjöolyckor som nästan var vardag vid den här tidens fiske, hade nog satt sina spår. Anders beslöt att sluta med det riskfyllda och slitsamma fisket och tog ett drastiskt beslut som säkerligen inte var lätt. Han sålde huset, delade troligen med sig lite av pengarna till sin mor Eva och köpte för resten av pengarna en biljett till Amerika. Åtta år efter sin frus död, 1898, lämnade han sina båda barn till sin mor Eva och styvfar Johan och for till Amerika. Märta var då 12 år och brodern Fridolf 14 år, en känslig ålder att bli lämnade ensamma utan föräldrar. Tanken med amerikaresan var säkert att så fort som möjligt kunna skicka pengar hem till barnens försörjning och att komma hem som rik och välbärgad. Så skulle det tyvärr inte bli. Eva som nu inte längre var ung och stark fick ett stort ansvar, fyra egna barn i tonåren och ytterligare två, Märta och Fridolf, i en svår tid då svälten nog många gånger stod för dörren. - Mamma hade nog en svår barndom och uppväxt. Morfar lämnade mamma och morbror Fridolf hos sina gamla föräldrar och for till Amerika några år efter mormors död. Morbror Fridolf följde efter till Amerika vid vuxen ålder. Mamma fick tidigt börja arbeta, tjäna som piga med tvätt, städning och matlagning hos s. k. bättre folk. Skolgången var säkert minimal men hon var stark och självständig och fick tidigt ta ansvar för sig själv och blev erkänt duktig på att laga mat.1904 när mamma var 18 år, hade hon fått nog av 157

158 slit och umbäranden på Bohus Malmön och flyttade till Göteborg. Att mamma lämnade Bohus Malmön 1904 var säkert ingen tillfällighet. I Bohuslän pågick en bitter stenhuggarkonflikt som pågick i sju månader, från maj till december. Bohus-Malmön drabbades mycket hårt av konflikten. Farfar som var stenhuggare och farmor, hade det säkert svårt med mat för dagen för sin stora familj. Mamma berättade att hon saknade sin mamma och var mycket bitter på sin pappa som övergav familjen och åkte till Amerika. I Göteborg hoppades nog mamma på ett drägligare liv och där hade hon ju också två fastrar. Märta Andersdotter vid 18 års ålder. Fotot troligen taget i Göteborg Drömmen om ett drägligare liv i Göteborg gick inte i uppfyllelse. Märta återvänder till Bohus-Malmön efter fyra år, där stenhuggeriet då gick på högvarv. Möjligheten att livnära sig 158

159 på att laga mat till stenhuggare var något som Märta hoppades skulle vara bättre än att vara piga i Göteborg. Märta hade gjort samma resa som hennes farmor gjort 36 år tidigare. De hade lämnat Bohus- Malmön i förhoppningen att få det lite bättre, men en fattig pigas situation hade nog inte förändrats på 36 år. De var säkert lika utsatta, sårbara och utlämnade som då. Bohus-Malmön sent 1920-tal. Hon återvände till ett Bohus-Malmön med stor bostadsbrist. Alla som hade sängplatser lediga hade dessa uthyrda till stenhuggare och en storkonflikt inom stenindustrin stod för dörren, storstrejken 1909, som skulle bli än värre än konflikten Märta flyttade in som inneboende (inhyse) i hus nr 34 som ägdes av stenhuggaren Alfred Karlsson. I samma hus bodde ytterligare en stenhuggarfamilj och några stenhuggare från Söndrum i Halland. Märta lagade maten till de inneboende stenhuggarna i hus nr 34 och troligen till flera i grannskapet. Här träffade Märta den man som skulle få henne att än en gång lämna Bohus-Malmön i förhoppningen om ett bättre och drägligare liv. Han hette Iwan Andersson och var en inflyttad stenhuggare från Söndrum i Halland och inhyst i samma hus, nr 34. Märta och Iwan inledde ett förhållande. De fick tillsammans en dotter Ingrid född 13 sept som dog i medfödd svaghet 11 maj året därpå 8 månader gammal. Märta blev åter gravid med Iwan. Han lämnade då Bohus-Malmön i stor hast. Iwan Andersson hade inte skrivit in sig i kyrkböckerna. Detta var inte ovanligt bland en del stenhuggare som ville försvinna obemärkt, om till exempel faderskapserkännade skulle erfordras. En långresa var utvägen att undgå faderskapsproblem och gick ofta till Amerika. Iwan Andersson skulle också något år senare dyka upp i Amerika. Märta, nu övergiven och gravid bestämde sig att för alltid lämna Bohus-Malmön. Våren 1911 flyttade hon med sina få ägodelar till Hamburgsund i Norra Bohuslän. Vem som tog emot henne där och varför det blev just Hamburgsund är obekant men hon hade en barndoms- 159

160 vän som redan bodde där, lärarinnan Hanna Karlsson (senare Lorentsson) som troligen hjälpte till med bostad. Märta Eugenia Andersdotter Hamburgsund Märta kom till Hamburgsund någon gång på våren 1911, gravid och övergiven av stenhuggaren Iwan Andersson från Söndrum i Halland. Iwan Andersson dök efter sin långresa till Amerika åter upp i Bohuslän. På Hovenäset var han 1926 en av styrelsemedlemmarna som grundade Bohusläns Kooperativa Stenindustri. Iwan Andersson flyttade till Lysekil och senare till Göteborg, bytte efternamn till Broberg och blev sedermera en etablerad konstnär. Att Märta ville starta ett nytt liv på ett nytt ställe, flytta bort från en trångsynt och kvinnofientlig omgivning som levde i Herrans tukt och förmaning med Schartaus lära som rättesnöre är lätt att förstå. På Bohus-Malmön dundrade prästen svavelosande förbannelser över utomäktenskapliga förbindelser. Men för husbönder och patroner som hade pigor slavande och stenhuggare som uppvaktade öns unga flickor, var livet enklare. För dessa hade kyrkans folk en enkel och otvetydig regel: Mannen hade all rätt att begära men kvinnan hade skyldighet att säga nej Märta födde en dotter den 24 augusti 1911 som döptes till Vera. Hon bodde då på Sandhagen, i ett hus som ägdes av stenbolaget A K Fernström. (Nuvarande adress Solvägen 4. Huset revs år 2000). Valet av bostad är lätt att förstå. Märta var duktig på att laga mat och måste försörja sig och sitt nyfödda barn och skötte med all sannolikhet hushållet för de stenhuggare som bodde i huset och kanske i området runt omkring. Märta var van att klara sig själv efter en svår uppväxt och många motgångar. Hon var nu vid 25 års ålder självständig och företagsam samt erkänt duktig på att laga mat.. Märta Andersdotter vid 25 års ålder. 160

161 I Hamburgsund gick stenindustrin på högvarv. Hundratals stenhuggare var verksamma i stenbrotten runt Hamburgsund och många bodde i enkla och primitiva inackorderingar utan möjlighet att laga mat. Här kom Märtas matlagningskunnande väl till pass, en färdighet som hon inte var sen att utnyttja i sin nya omgivning. Vid samma tid, , håller en annan företagsam och självständig kvinna på att bygga ett stort hus uppe i Backegärdet. Hon hette Hildegard Jansson, kom från Gökälla och var gift med Carl Jansson från Järndammen i Stämmen. Hildegard och Carl hade träffats i Amerika och hade tre pojkar och ett fjärde barn på gång. De hade köpt det gamla båtmanstorpet Backen redan 1906 när de återvände från Amerika och där fanns då ett äldre bostadshus och ett fähus på fastigheten. Efter en segdragen fastighetsreglering med många ägare blev Carl och Hildegard lagfarna ägare och fastigheten bytte namn till Rosstorpet 1. Carl återvände till Amerika Att Carl åkte iväg var planerat. Husbygget skulle kosta mycket pengar men att ett fjärde barn var på gång visste han inte om och att första världskriget skulle fördröja hemresan längre än beräknat var ett streck i räkningen. Han skulle inte återvända förrän Familjen hade då utökats med en dotter som hade hunnit fylla sju år och döpts till Valborg. Nybygget påbörjades innan Carl återvände till Amerika 1911 och Carl och Hildegard hade noga planerat hur huset skulle byggas. Hildegard tog ensam över ansvaret för husbygget när Carl åkte i väg och ett stort och präktigt hus stod färdigt sommaren I dörröppningen står Hildegard och Märta med sina döttrar Valborg och Vera på armen. De övriga är släkt, vänner och grannar. Samtliga finns namngivna i bildarkivets arkiv. Att Märta och Hildegard skulle träffas förr eller senare var nog ganska säkert, två företagsamma och självständiga och ensamstående kvinnor med små barn. 161

162 Hildegard hade stora planer med sitt nya hus. Pengarna från Carl i Amerika skulle räcka till husbygget men hon ville tjäna lite extra också. Hon ställde gärna till kalas för vänner och bekanta. Hildegard öppnade en liten affär i huset och tillsammans med Märta startade hon en matservering för stenhuggare Märta och dottern Vera flyttade till Rosstorpet 1 och de båda ensamstående kvinnorna, Hildegard och Märta, hjälptes åt med barnpassning och matservering. Att Märta skulle basa i köksregionerna var självklart. Affärerna gick bra några år, stenindustrin gick på högvarv och det kryllade av hungriga stenhuggare i Backegärdet och Stämmen. I grannhuset bodde en stenhuggare, Johan Holgersson med fru Augusta och sonen Hilding. Johan och Augusta hade ett nybyggt hus som stod färdigt 1908 efter att Johan hade varit en vända över till Amerika. Också han hade skrapat ihop pengar till ett husbygge over there. Johan var inflyttad stenhuggare från Tjurkö i Blekinge och kom till Hamburgsund omkring 1898 och gifte sig med Augusta som var infödd Hamburgsundsbo. De hade fått en extra hyresgäst Johans yngre bror, stenhuggaren Carl Holgersson, som också lämnat Tjurkö, lockad av möjligheten till en drägligare tillvaro i de Bohuslänska bergen. På fotot på föregående sida står Johan och Augusta längst till höger i bakre raden bakom brodern Carl som sitter i främre raden med en vacker hårlock som sticker fram under kepsen. Att Carl Holgersson slog sina lovar runt det nya fina huset och lät sig väl smaka av maten från Märtas och Hildegards kök är lätt att räkna ut. Resultat av dessa lovar blev att Märta och Carl gifte sig 1914 och Carl adopterade Märtas dotter Vera. Carl Holgersson vid 25 års ålder. 162

163 Märtas dotter Vera och Hildegards dotter Valborg (som föddes efter att maken Carl återvänt till Amerika) växte upp tillsammans i det fina huset på Rosstorpet under några år fram till Därefter bodde de ofta hos varandra och blev bästisar och vänner för livet. När första världskriget bröt ut 1914 lamslogs stenindustrin fullständigt i Bohuslän. Tusentals människor blev utan försörjning och mat för dagen. Märta och Carl flyttade till en enkel inackordering på Strandbacken. Hildegards och Märtas matservering fick slå igen. Hildegard fortsatte med sin lilla affär. Hon hade dessutom en ko, en gris och höns på sitt lilla hemman och klarade sig igenom de svåra nödåren fram till krigsslutet när maken Carl återvände från Amerika. Märta Eugenia och Carl Adrian Holgersson Hamburgsund Carl och Märta fick en svår start i sitt nya förhållande. De flyttade från Backegärdet 1914 till Strandbacken och där föddes dottern Nanny. Carl som hade huggit gatsten för Kullgrens i Kvarnberget blev nu arbetslös och blev hänvisad till illa betalda nödhjälpsarbeten och skogsplantering när sådana erbjöds. Med Märtas okuvliga energi och företagsamhet, och med vad Carl kunde skrapa ihop på nödhjälpsarbeten kunde familjen klara sig under de svåra nödåren fram till krigsslutet. I stenbrotten var det tyst. - Inga arbetsuppgifter var främmande för mamma, hon kritade fähus och källare hos bönder, planterade skog, lagade mat på stora kalas, ystade ost och tog hand om slakt på gårdar. Familjen Holgersson flyttade 1915 från Strandbacken till ett hus i Sandklovan som ägdes av August och Amanda Bastin, nuvarande adress Gamla vägen 8. Huset var litet och slitet, och delades av två barnfamiljer och som vanligt på den tiden hade man köket gemensamt. - När jag var fyra år och min syster Vera sju, var vi med mamma och pappa i Munkedal på skogsplantering. Vi var inackorderade i en bondgård. Mamma väckte oss redan klockan fem på morgonen. Jag fick följa med en piga till lagårn och fick ligga på en filt i höet medan hon mjölkade. Jag kommer ihåg att jag tyckte om spenvarm mjölk. Vera fick vara med pigorna i köket och laga mat. När kriget tog slut 1919, kunde Carl och Märta äntligen andas ut. De som många andra stenhuggarfamiljer hade klarat sig igenom den värsta period av nöd och umbäranden som stenhuggarbefolkningen i Bohuslän någonsin skulle få genomleva. En ny tid började. I de gamla storbrotten började åter sprängsalvorna dåna. Det ena stenbolaget efter det andra återupptog gatstensproduktionen i brotten runt Hamburgsund. Behovet av gatsten börjar snart få samma proportioner som före kriget. Kullgrens återupptog gatstensbrytningen i Kvarnberget och Carl kunde äntligen återgå till sin tunna uppe på berget. Familjen Holgersson flyttade till en ny bostad 1919, inte långt från den förra, till ett hus som ägdes av sömmerskan Justina Andersson, nuvarande adress Gamla vägen 9. Justina var änka och hade ytterligare en inneboende, bagerskan Hilma Natanaelsson. - Huset hade tre rum och ett kök. Vi bodde i det största mot gatan, Hilma hade kammarn som var minst och Justina hade rummet mot gården. Vi hade köket gemensamt och jag minns att mamma alltid var först i köket på morgnarna med att sätta fyr i spisen och laga frukost. På vintrarna kunde det vara is på vattenhinken i köket när vi kom dit ut tidigt på morgonen. 163

164 Skogsplantering i Munkedal Carl står som nummer fyra från vänster med Märta som nummer fem.. Märta började nu på allvar etablera sig som ambulerande kokerska. Hon åtog sig att laga mat till stora kalas, bröllop, begravningar och som kokerska på pensionat. På den tidens kalas inkluderade matlagning allt från slakt till färdig mat på borden. Familjen Holgersson skulle bo kvar i Justina Anderssons hus under hela 1920-talet. Här växte flickorna upp, gick i skola och blev vuxna. Trångboddheten delade de med många andra stenhuggarfamiljer det var inget konstigt med det, vi tänkte aldrig på detta säger Nanny. Nanny och Vera växte upp i en, kanske lite ovanlig stenhuggarfamilj på 20-talet. Föräldrarna var dubbelarbetande. Pappan gick tidigt på morgnarna till berget och kom hem sent på kvällen som alla andra stenhuggare och mamman var kokerska. Som kokerska fick hon då och då lämna hemmet i flera dagar och fick då lämna över hushållet till flickorna som tidigt fick lära sig att laga mat och klara sig själva. - När mamma skulle iväg på ett stort kalas kunde hon vara borta i flera dagar och när vi var små lämnade hon oss hos faster Augusta eller hos moster Hildegard i Backegärdet. Vera bodde ofta hos sin bästis Valborg. Ibland blev mamma hämtad med häst och vagn av någon storbonde men för det mesta fick hon traska och gå och bära med sig sina stora kaffekittlar och kokkärl. Jag kommer ihåg att hon ville lära sig cykla för att slippa att gå långa vägar men det var inte så enkelt vid 35 års ålder. Hon frågade därför skolläraren på skolan mitt emot där vi bodde om hon kunde få träna på skolgården på kvällarna. Men hon fick nej och lärde sig aldrig att cykla. Efter skoldagens slut sprang jag ofta upp till pappa i Kvarnberget där han stod och högg sten, många gånger bara för att bara hälsa på eller så var det något bud ifrån mamma och på somrarna hade jag med mig vatten. Vi var ofta ensamma hemma och fick tidigt lära oss att sköta hushållet för pappa och oss själva med matlagning och städning. Ibland blev vi ovänner och då gick jag in till Hilma på sin kammare, hon var så snäll och där kunde jag sitta i flera timmar och lyssna på hennes historier. När vi gått ut skolan och efter konfirmationen fick vi börja hjälpa till med försörjningen av familjen. Vera började som piga hos Vida och Oskar Olsson i Sandhagen när hon var fjorton år. 164

165 När vi var arton år var det dags att flytta hemifrån. Ingen av oss ville bli piga på en liten gård hemmavid så det som stod till buds var hembiträdesplatser i så kallade bättre familjer i stan. Stan var antingen Uddevalla, Lysekil eller Göteborg. Vera fick sin första hembiträdesplats i Lysekil och jag själv i Uddevalla. Det sista året, 1929 som Familjen Holgersson bodde i Justina Anderssons hus, blev ett händelserikt år för familjen. Carl hade fortfarande jobb i Kvarnberget, stenindustrin visade inget tecken på att avmattas. Märta hade etablerat sig som ambulerande kokerska och fick många uppdrag och familjen började se sig om efter en bättre bostad. Vera hade flyttat hemifrån på våren till hembiträdesplatsen i Lysekil. Vera 13 och Nanny 10 år utanför Justina Anderssons hus där flickorna växte upp som tonåringar. Då inträffar något oväntat. Märtas pappa Anders Kristiansson som for till Amerika när Märta var 12 år dök helt oväntat upp i Lysekil, han hade återvänt efter 32 år i Amerika. Han köpte ett hus i Lysekil och bosatte sig där 68 år gammal. Mötet mellan far och dotter samma år blev av förståeliga skäl kylslaget. Märta var bitter och hade svårt att förlåta sin pappa som hade svikit henne och brodern i barndomen genom att åka till Amerika. Anders Kristiansson hade under sina många år i Amerika försökt sig på flera olika arbeten, guldgrävare, hotellägare och slutligen som laxfiskare. Några pengar att skicka hem till Sverige blev det aldrig men till slut räckte pengarna till hemresa, ett hus i Lysekil och lite till. Det kommande året 1930 blev katastrofalt för stenindustrin och alla som levde av denna. Stenbolag efter stenbolag fick lägga ner driften i storbrotten runt omkring i Hamburgsund efter att orderingången på gatsten helt uteblivit. Depressionen slog skoningslöst ut nästan hela stenindustrin. Carl blev åter arbetslös och fick än en gång lämna sin tunna på Kvarnberget och den här gången för alltid. Familjen kunde ändå flytta till en ny bostad, den fjärde gången i ordningen, till byggmästaren Gunnar Johansson och hans fru Klara i Gunnebo, där de hyrde ett rum och kök i bottenvåningen. Eget kök var en lyx som de säkert satte stort värde på efter alla år med delat kök. I huset bodde 1930 ytterligare två stenhuggarfamiljer, Gustav och Hulda Olsson och Harry och Ester Finnsbo samt en inneboende smeden Evald Smith utöver värdfamiljen Johansson. 165

166 Vera arbetade i Lysekil och hade bra kontakt med sin morfar, som erbjöd sig att bekosta en utbildning för flickorna Vera och Nanny. Vera träffade även sin biologiska pappa Iwan Andersson i Lysekil för första gången. Iwan förnekade aldrig faderskapet och hade en livslång kontakt med sin dotter. Vera som då var nitton år slutade sin plats i Lysekil och valde en två-terminers hushållskurs på Grebbestads Folkhögskola. Nanny fick en motsvarande summa som hon tills vidare satte in på banken. För Carl blev det återigen nödhjälpsarbeten den här gången så kallade AK-jobb, nyanläggningar av vägar, stensättning av vägsträckan Dingle - Uddevalla och kanalbygget vid Soten m.m. Nanny flyttade hemifrån 1932 och tog plats som hembiträde hos en bankkamrersfamilj i Uddevalla när hon fyllde 18 år. När Vera var färdig med sin utbildning i Grebbestad uppvaktades hon intensivt av grannpojken från tiden i Justinas hus trots att kyrksamheten i familjen Holgersson varit minimal. Grannpojken, snickaren Evald var nämligen son till byggmästaren August Johansson och hans fru Klara som var kända för att vara strängt religiösa. Men kyrksamheten hade mindre betydelse, Märta och Carl fick ställa till med bröllop i Gunnebo. Vera och Evald gifte sig 1933 och tog namnet Borgljung. De fick barnen Birgitta, Gerhard, Bertil och Reimar. Nästa gång Märta och Carl fick ställa till med bröllop blev det på Myrbacka. De hade flyttat för sista gången. Nanny hade under tiden hon arbetade som hembiträde i Uddevalla uppvaktats av en envis besökare på Gunnebo, Nils Karlsson från Tegen i Rabbalshede. Han besökte sin syster Ester Finnsbo som bodde med sin familj där men dök misstänkt ofta upp när Nanny kom hem på besök från Uddevalla enligt Nanny. Nils och Nanny gifte sig De fick sonen Rune. I Lysekil började Märtas pappa få problem med hälsan och var i behov av vård och hjälp. Samtidigt blev det lilla torpet Myrbacka på två hektar, avstyckat från gården Trädet på Rörvik, till salu. Märta och Carl kunde köpa torpet på auktion i april Samtidigt sålde Märtas pappa sitt hus i Lysekil och en del av köpesumman för torpet kom säkert från försäljningen av huset i Lysekil och något av amerikapengarna fick Märta till slut ta del av. Anders Kristiansson flyttade till Myrbacka samma år och Märta tog hand om sin pappa tills han dog 1947, 86 år gammal. Carl avslutade sin stenhuggarbana samtidigt med stenindustrikrisen i början på 30-talet och arbetade därefter fram till pensioneringen i början på 1950-talet på många olika vägarbeten samt på kanalbygget vid Soten. Märta avslutade sin kokerskebana med att tillsammans med sin dotter Vera driva en pensionatrörelse i Hamburgsund under somrarna Märta och Carl älskade sitt Myrbacka där dom odlade grönsaker och potatis samt hade både grisar och höns. De levde ett gott liv tillsammans fram till 1961 då Carl dog i en ålder av 75 år. Märta levde fram till 1973 då hon dog i en ålder av 87 år. Här slutar berättelsen om två människoöden. Två människor som föddes och växte upp under sämsta tänkbara förhållanden, bröt upp från fattigdom och umbärande och av ödets makter träffades på en för båda främmande ort. Båda med förhoppningar om ett drägligare liv. Ett bland många andra livsöden under stenhuggarepoken. Torpet Myrbacka är kvar i släkten genom dottern Veras son Gerhard med familj. 166

167 13.2 Granit, hummerfiske och fotboll Samtal i köket på Långestrand, hemma hos stenhuggaren Curt Axelsson född Berättat för Gerhard Borgljung 12 april Curt som i dag är 81 år gifte sig tidigt med Irma Göransson från Slottet. De fick fem barn. En stor familj som skulle försörjas med vad Curt kunde förtjäna på att förädla det mest svårarbetade material, granit, i de Bohuslänska bergen. Besöket hos Curt var avtalat och han tar emot mig i lägenheten på Långestrand. Curt är ensam hemma, Irma är på sjukbesök i Göteborg. Vi slår oss ner i köket efter att jag blivit visad runt i den trivsamma lägenheten med en storslagen utsikt över kanalen och småbåtshamnen. Vi pratar lite om väder och vind, krämpor och om Curts stora fritidsintresse på äldre dar, fritidsbåtar och hummerfiske till husbehov. Avsikten med besöket var en intervju med Curt där han lovat berätta om sina yrkesverksamma år som stenhuggare. Jag ber Curt berätta vad han minns från första kilhålet till pensioneringen. Curt Axelsson slappnar av och ser nöjd ut trots allt slit med den bohuslänska graniten. Bilden är från familjealbumet sommaren Jag var inte mer än tolv år när jag fick följa med pappa Einar ut i bergen på Heestrand för att hjälpa till att slå kilhål. Släggan var tung och borren långa, det gick väl sisådär till en början. Men jag var god vän med smeden Torsten Bergman. Han såg att jag hade talang för att använda slägga och borr. Han smidde en mindre och lättare slägga åt mig. Efter ett par somrar i berget med den nya och lättare släggan, blev Curt så slängd i att slå kilhål att han kunde tävla med de andra gubbarna. På höstarna fick jag också hjälpa farfar med hummerfisket, han hade fiskerätten utanför Valö. På den tiden var det inte ovanligt med tre-fyra humrar i varje tina. 167

168 Stenhuggeri och hummerfiske var ett härligt liv. Några funderingar på vad jag skulle jobba med i framtiden var det aldrig fråga om. Stenhuggare på heltid och hummerfiske på fritid fick det bli senare i livet. Curts stora fritidsintresse var fotboll och han var Hamburgsunds IF:s Gunnar Nordahl under många år, stor, tung och teknisk center och alltid målfarlig. - Min första A-lagsmatch var mot Fjällbacka i ett DM. Jag var 15 år och vi fick stryk med 5-0. Det sved men vi tog en gruvlig revansch. Året därpå vann vi Norra Bohusserien och gick upp i Bohusserien. Fotbollskorna lade jag på hyllan först 1969 då jag var 45 år. Det var en härlig tid men jag kommer ihåg att jag, vid vissa tillfällen när vi jobbade även på lördagar i brotten, var så trött på matchdagen (söndag) att jag nog inte skulle varit med men vid matchstart piggnade jag till trots allt var Curt 16 år, han hade hunnit få fast anställning hos stenbolaget N S Beer & Co i Heestrand. Hitler hade segervittring och gjorde stora beställningar i Sverige av granit till sitt segermonument i Berlin. Beer & Co fick också stora beställningar. - Jag minns mitt allra första jobb 1940 för Beer & Co på Heestrand. Jag fick följa med min farfar, som då var dagsverkare där och hade ansvar för kranar och materiel, till Norskebrottet (Bônnebrottet) i Hamburgsund för att demontera två stora kranar. Kranarna monterade vi sedan upp i brottet på Heestrand. Curt fortsätter: - Jag hade blivit rätt driven på att slå kilhål med vanliga verktyg, sådana som de andra gubbarna hade. Jag borrade minst lika fort, men fick lägre timpenning, eftersom jag var yngre. Att arbeta i ett stordriftsbrott var ett enahanda arbete. Min pappa bestämde sig för att försöka hugga kantsten på egen hand i småbrott. Och jag följde med honom. Vi började i ett litet brott ovanför Grönlid. Om jag minns rätt var det Skandiabolaget som hade brytningsrätten i brottet och Kanebo gård var markägare. Den färdiga kantstenen forslades till stora bryggan på Slottet för vidare transport med båt till Göteborg. Kantstenen, som kallades bardus, var cm djup, 10 cm bred och cm lång. Efter några år tillsammans med pappan beslöt Curt att försöka arbeta i egen regi. Då var det Jag tog kontakt med en av de stora beställarna av kantsten, Göteborgs stad, och frågade om jag kunde få leverera. Visst, sa de. Men du får komma ner hit, så vi får se på dig. Ta med ett prov, så får vi se vad det blir. Sagt och gjort. Jag for till Göteborg och Gatukontoret, och träffade några gubbar där. Jag visade provet och de tittade lite förvånat på mig. Som om de tänkte att den där pojkspolingen, kan han klara en stor beställning på kantsten? Nå, hur blir det, undrade jag. Du får göra som alla andra, lägg ett anbud, så får du svar senare i höst. Jag åkte hem och funderade på hur ett anbud skulle se ut. Jag försökte lirka med gubbarna, Nygren, som jag visste högg kantsten till Göteborgs stad. De var inte särskilt medgörliga. Men till slut fick jag fram ett ungefärligt pris per löpmeter och ökade på det med några tioöringar. Jag begärde 2.25 kronor per löpmeter. Curts anbud antogs och på hösten 1949 började han som egen företagare i ett stenbrott på Hamburgö Bredberg, ovanför Hynnö. I samma brott arbetade också, som egna företagare, Osvald Larsson och bröderna Fingal, Edmund och Elof Nygren. Alla högg kantsten för Göteborgs stad, var och en med eget privat anbud. Gunnar Johansson i Lössgård var markägare. Han skötte även transporterna av färdig kantsten till utskeppningskajen vid Stora Stenar. 168

169 Var fjortonde dag kom en jakt från Resö som tog 65 ton i last och lastade vad som producerats för vidare transport till Göteborg. - Brottet låg högt och blåsigt och vindskydden blåste ofta omkull, så jag letade efter ett bättre och lugnare brott hittade jag ett bra ställe för kantstensbrytning, det var på berget ovanför Lars Bergebys fastighet i Husemark. Sven Lindbom var markägare. Han transporterade också stenen till utskeppningskajen vid Stora Stenar. Men brottet låg illa till för transporter. Curt berättar att han med egna händer fick bygga en väg upp till brottet. Det var ett slitsamt jobb, en del skogsröjning, några bergknallar fick sprängas bort och så till sist utfyllnad med grus och makadam. I Husemarksbrottet höll Curt till i två år flyttade han till det gamla Norskebrottet på Bônn. Gunnar Johansson i Bônn ägde marken. Han transporterade fram stenen till lämplig plats för vidare transport per lastbil. Priset på kantsten var nu ca 5 kronor per löpmeter. Stenhuggeriet gick mer och mer över till privata beställare av bland annat trappsten, husgrundar och portstenar. Berget i gamla norskbrottet där Scen på Bônn i dag ligger, var av fin kvalitet och hade ett bra läge. Här blev Curt kvar i tio år, fram till 1963, då den lättåtkomliga stenen började ta slut. Det var tid att leta reda på ett nytt brott. - Det fann jag på Binghult i Bärfendal. Binghultbrottet var redan ockuperat av kantstenshuggare, så jag mutade in ett nytt område, där man inte tidigare brutit sten. Jag visste att berget var av mycket hög kvalitet och stenen lättarbetad. Men området var skogklätt och det fanns ingen väg fram till området. Efter hårt arbete hade Curt röjt väg, (samma procedur som i Husemarksbrottet), fällt skog och blottlagt berget för brytning. Nu gällde det att hitta ett ställe på det släta berget där han kunde börja bryta. Han fick tips om en skärbrännare från Rixö. Efter tre dagars skärande vågrätt och lodrätt in på lämpliga ställen och med hjälp av sprängkrut, fick han ut ett antal stora block. Det blev början på Curts eget brott i Binghult. - Skärbrännare med en man kostade 1000 kronor om dagen. Mycket pengar, men det var en god investering. I Binghult blev jag kvar nästan 10 år. Beställningarna blev mer av privat karaktär och behovet av gatusten gick alltmer över till trädgårdskantsten. Men det hårda slitet i berget började ta ut sin rätt i värk och slitage på kroppen Och efter en höftledsoperation, där båda höftlederna byttes, var det tid att lägga av. Den sista kantstenen var huggen för Axelsson, säger han. Han beskriver hur slitsamt det faktiskt var mellan varven och ritar upp den kran han använde i brottet. Han ritar en hjärtstock, stagad med tre ben, en lyftbom och ett spel. Med den kunde han lyfta block på upp till ett ton. Efterhand som brytningen flyttades längre in i berget, måste kranen följa med. - Förstår du? Då var det till att suga i för kung och fosterland. Flytta ett ben i taget, en liten bit. Helt ensam. Stenhuggaryrket för en egen företagare var med andra ord hårt och slitsamt. Men, säger han, det var fritt och obundet och inga mellanhänder. Skulle han valt ett annat yrke om han fått chansen? Svaret blir kort och gott nej! 169

170 13.3 Minnen från stenhuggarepoken Samtal i Plureviken hos Carl-Axel Friberg, f d sjöman och fiskare, född Berättat för Gerhard Borgljung 3 november Egen tunna vid 16 och en färgad man vid Stensholmen. Carl-Axel som i dag är 83 år bor med sin fru May-Britt, i ett av Plurevikens trivsammaste hus med ett fantastiskt läge med utsikt mot Brattö och lite längre ut mot väster, Snixholmen. May-Britt tar älskvärt emot och visar runt i det vackra hemmet och tar mig sedan med upp för trappan till vindsvåningen där Carl-Axel har sitt favorittillhåll med havsutsikt västerut i den för övrigt mycket trivsamt inredda vindsvåningen. Carl-Axel har haft ett långt yrkesverksamt liv till sjöss som sjöman och fiskare, född på Hökebacken och uppväxt i Plureviken. Avsikten med mitt besök hos Carl-Axel och May-Britt idag är att intervjua Carl-Axel om vad han minns från sin barndom och ungdom om stenhuggarepoken i Hamburgsund. Vi börjar med väder och vind och krämpor men kommer snabbt in på ämnet. Min far Axel Friberg är född 1893 i Söndrum i Halland. Han kom till Hamburgsund 1908 i sällskap med fyra bröder och min farmor. De kom samtliga från Söndrum där ett storbrott hade översvämmats av vatten från havet och fortsatt drift var inte möjligt. Varför det blev Hamburgsund för Axel och hans bröder vet inte Carl-Axel men troligen var det rekommendationer från andra stenhuggare som åkt hit upp tidigare. Första bostaden var i Backegärdet och bröderna kom hit tillsammans med sin mamma som var änka och tog hand om hushållet för sina pojkar. Farsan var 15 år när han kom till Hamburgsund och fick jobb som dagsverkare i ett stenbrott, troligen Amdalsbrottet, och redan efter ett år hade han egen tunna och kunde hugga sten på ackord. Vilka stenbrott han senare arbetade i har jag inte lagt på minnet, jag stack ju tidigt till sjöss men jag vet att han i början på femtiotalet fortfarande högg gatsten i gamla norskebrottet. N S Beer & Co hade brytningsrätten i storbrottet på Bônn som av lokalbefolkningen kallades Norskebrottet. Två stora kranar demonterades 1940 och flyttades till Beers storbrott i Heestrand och verksamheten i Norskebrottet lades därefter ner. Troligen arbetade därför Axel för Bohusläns Kooperativa Stenindustri i början på 1950-talet. BKS hade förvärvat brytningsrätten på de skrotstensberg som Beer hade lämnat efter sig. All verksamhet i Norskebrottet upphörde omkring Hallänningen från Söndrum träffade sin blivande fru i Hamburgsund, Berta Andersson från Humleviken, som han gifte sig med redan som tjugoåring. De fick barnen Roland född 1915 och Carl-Axel Roland och Carl-Axel är födda på Hökebacken. Senare köpte Axel och Berta huset i Plureviken, samma hus som Carl-Axel är ägare till i dag. Roland gick tidigt till sjöss och hans äventyr på de sju haven står att läsa i Kvillebygdens årsskrift Carl-Axel gick också tidigt till sjöss. Som 16-åring mönstrade han på jakten Kronan med Axel Bernardsson på Strandbacken som ägare och skeppare. 170

171 Två stenhuggarättlingar som gick till sjöss. Carl-Axel Friberg t.h. och Reine Bengtsson. Carl-Axel berättar vidare om sin bardom och uppväxt i en stenhuggarfamilj från tiden kring Jag minns att när det var stilla dagar kunde man höra hammarslag mot sten och borrar från alla möjliga håll och när vi gick till skolan fick man se upp för tungt lastade hästvagnar med sten som var på väg till uppläggningsplatsen vid Carlssons plan. Speciellt minns jag Einar Johansson från Rörvik med sin stora ardennerhäst som vi såg dagligen komma dundrande med tungt lass. Vi rodde ofta ut till Gåsö och Trinissla för att se på när något fartyg lastade sten. Bernhard i Vändtegen låg där ofta och lastade med sin jakt Kronan. Jag minns också några gubbar som jobbade därute, de var Eldepetter Petter Karlsson, Nisse Filip Filip Nilsson, Ruben Eriksson och Filip Arvidsson. Axel Friberg tv med grannen John Johansson. 171

172 Vid ett tillfälle hade någon hört att på ett större fartyg som lastade vid Stensholmen fanns det en neger ombord. Vi rodde dit i små gäng för att titta på negern, det var en stor sensation för oss skolpojkar, vi hade ju aldrig sett en svart människa. Jag minns också båten Lorta som bogserade pråmar från Amdal, Backebryggan, för läktring till fartyg som ankrat vid Stensholmen samt transporterade material och folk till öarna Trinissla och Gåsö. Skeppare var ofta Målaralfred på Tullboden men även hans pojkar Knut, Bertil och Tage. Här i Pluret fanns en utskeppningsbrygga för gatsten och här fanns stora stenupplag till och från. Bryggan var belagd med räls så att vagnarna kunde köras ända ut till fartyget där de tippade gatstenen rakt ner i lastrummen. Från vilka stenbrott som stenen kom eller vilka bolag som använde Pluret som utskeppningshamn kan inte Carl-Axel erinra sig. Troligen var det privata stenhuggare med brytningsrätt på Kärrets ägor (kanske också Ejde) som högg gatsten för något bolag. Det skulle kunna förklara den bastanta bryggan som Carl-Axel minns som troligen var en bolagsbrygga. 172

173 13.4 Minnen från stenhuggarepoken Samtal i köket hos Kåre Johansson i Dyrhultskogen, f d hôling/dräng, fiskare, cykel- och bilreparatör samt verkstadsägare, född Berättat för Gerhard Borgljung 6 november En krona om dagen i arbetslöshetsersättning för en stenhuggare och fri mat och kläder för en hôling. Kåre, som i dag är 84 år har efter ett långt och strävsamt liv, först som hôling /vallpojk och dräng, senare som fiskare och slutligen som cykel- och bilreparatör/verkstadsägare, åter flyttat hem till sin lilla trivsamma stuga och verkstad i Dyrhultskogen. Med glimten i ögat och som vanligt arbetsklädd berättar Kåre sin historia vid köksbordet. Tiden som hôling/vallpojk, dräng, fiskare och cykelreparatör lade han bakom sig 1956 då han gifte sig och flyttade till Smögen och startade en bilverkstad med bensinmack. Stugan i Dyrhultskogen har han under alla år på Smögen ömt vårdat och när hustrun dog för några år sedan var beslutet lätt att flytta tillbaka till platsen, där hans vuxna liv en gång började. Samtalet i dag skall inte handla om Kåres strapatsrika tid som hôling/vallpojk, dräng eller fiskare, som är en historia för sig, utan vad han minns om stenhuggarepoken i Hamburgsund. När jag kommer på besök för intervjun sitter han på sin vanliga plats vid köksbordet och äter middag. Radion står på med full volym och det är gott och varmt i stugan. Kåre blir glad för besöket, stänger snabbt av radion och ser till att jag får en stol att sitta på. Under tiden Kåre avslutar måltiden, informerar han om det senaste dygnets väderobservationer, sitt envisa ryggskott som tillfälligt förhindrar viktiga utomhussysslor inför stundande vinter samt dukar fram och bjuder på kaffe. 173

174 Jag vet av erfarenhet att det är svårt att styra ett samtal med Kåre så jag går rakt på sak: Berätta vad du minns från din uppväxt i Hamburgsund om stenhuggarepoken. Jag hade fyllt 9 år när jag började som hôling och senare dräng hos Karl Persson på Kornhagen. Jag var inackorderad med fri mat och kläder. Jag var kvar på Kornhagen tills jag konfirmerades När jag var hôling på Kornhagen gick jag i Solgläntans skola för Hanna Lorensson, klasserna 3 och 4 och därefter på Uddens skola för Åke Udén, klasserna 5 och 6. På markområdet där industriområdet idag ligger var det en del bete på små plättar mellan omväxlande sankmark och bergknallar och där jag ofta om somrarna gädde krättur. (valla kor, red. anm.). Där fanns också ett stenbrott, ungefär där Sylves Elektriska ligger idag. Brottet var då, 1930, övergivet men med spännande vattenfyllda schakt och stora efterlämnade skrotstenshögar. Hela markområdet tillhörde Kornhagen. Jag minns också att utefter Solvägen, där polis Nilsson, Selma Sjöberg och Johan Eliasson senare byggde sina hus, låg i början av trettiotalet stora upplag med storgatsten. Detta var också på Kornhagens mark. Kåre minns de svåra tiderna i början av trettiotalet med stor arbetslöshet i synnerhet bland stenhuggarna och berättar vidare. En del av skrotstenshögarna i brottet vid Sylves Elektriska försvann i samband med AK-vägarbeten under de första svåra åren på trettitalet. Jag minns att en del av skrotstenen krossades för hand till skärv av arbetslösa stenhuggare som hade en krona om dagen i arbetslöshetskassa och förutsättningen för att få ut ersättningen på en krona om dagen var att man krossade sten för tio öre i timmen. Det var inte nog med att betalningen var usel, det var dessutom förödmjukande för stenhuggare, som var stolta yrkesmän att krossa och inte förädla sten. 174

175 14.1 Kvarnarna i Kvarnberget, Hamburgsund Denna artikel av Bengt Nord var införd i Kville Hembygdsförenings skrift Ett gammalt fotografi över Hamburgsund, där de två kvarnarna syns vid horisonten i högerkanten. Del av vykort över Hamburgsund. Hamburgsunds Bildarkiv. Min mamma, Alida född Bastin 1893, berättade att det fanns två väderkvarnar på berget 1897, när deras hus, nuvarande Gamla vägen 10, byggdes. När kvarnarna var igång var det, som hon sa ett farligt dönnane ungefär som när åskan går. Att det kunde vara farligt även i bokstavlig mening fick de uppleva under en storm då ena kvarnens vingar blåste av och föll ner i stenmalen alldeles utanför huset. Hur gamla är kvarnarna och vilka har ägarna och mjölnarna varit? De frågorna sökte jag få svar på vid några besök på Landsarkivet i Göteborg genom att studera lagfartsprotokoll, mantals- och fastighetslängder mm. En väderkvarn Första gången en ägare av en väderkvarn med anknytning till Ejgde Sör finns registrerad i mantalslängderna är Det är jordägaren och lanthandlaren Anders Olsson (lägenheten Backen under Rörvik och Udden under Ejgde Sör) står husägare Sven Olsson som delägare i kvarnen, men 1867 är Anders Olsson åter ensam ägare fram till 1870, då han flyttar till Solberg Sör och där startar kvarnrörelse. (Uppgifter jag har fått av Evert Kristensson, Edsten Fjällbacka.) Troligen har Anders Olsson överlåtit ägandet av väderkvarnen i Ejgde Sör till jordägare Samuel Pettersson, Kärraby. Mellan 1870 och 1874 är Samuel Pettersson registrerad som ägare. Mjölnaren från 1870 till 1876 hette Olle Gunnarsson. Två väderkvarnar med var sin ägare År 1872 har troligen den andra väderkvarnen byggts och tagits i bruk, eftersom detta år ännu en ägare av en väderkvarn noteras, nämligen Petter Pettersson, samt ytterligare en mjölnare, Jonas Söderström. Även en arrendator av kvarn, Johan Andersson med syster Anna, finns med i 1872 års mantalslängd under Ejgde Sör. Går vi till 1873 finner vi att mjölnaren Jonas Söderström är struken men finns med igen 1874, då registrerad som före detta mjölnare och Carl Alexandersson är mjölnare. Petter Pettersson står som ägare av en väderkvarn mellan 1872 och 1874, då Gustaf Julius Hansson uppges som ägare. Han har troligen övertagit ägarskapet efter Petter Pettersson, och Jonas Söderström är åter mjölnare

176 Två väderkvarnar med samma ägare Första gången en ägare av två väderkvarnar registreras under Ejgde Sör är 1876, nämligen Andreas Kristiansson i Rörvik. Han ägde kvarnarna från 1876 till sin död Dock ägde han inte marken där kvarnarna stod förrän strax före sin död 1891, då han friköpte den av sin svärson Adrian Alexandersson i Ejgde, gift med hans dotter Katarina. I köpebrevet, daterat 1 juli 1891, läser vi: Till Andreas Christiansson (att namn skrivs olika kan bero på att skrivstilen är svår att tyda) försäljer vi härmed den del af så kallade Valeberget beläget å vår egandes 1/8 mtl Sör Ejgde, der nemde Andreas Christianssons tvenne väderkvarnar samt qvarnstuga och smedja samt torka nu står jemte nödigt utrymme till nemde tomter, äfven som fri väg till qvarnplatsen, köpesumma 200:- hvadan köparen denna dag tillträder nemde tomtplatser, dock förbehåller vi oss säljare rättighet till det bete som finnes å nemde tomtplatser. Adrian Alexandersson Katarina Andreasdotter (Lagfartsprotokoll 6 juli ) Före 1891 arrenderade alltså kvarnägarna marken. Efter arvskifte och utlösen av Andreas Kristianssons änka, Agneta Alexandersdotter samt hans son Carl och döttrarna Olena Amalia gift med Johan Petter Johansson, Catarina gift med Adrian Alexandersson samt Johanna blev hans svärsöner Adrian Alexandersson i Ejgde och Johan Petter Johansson i Hamn ägare av kvarnarna med markområde från 1900 till 1909 (Lagfartsprotokoll 3 februari ). Tre mjölnare - tre profiler Samuel Nilsson, Jakob Söderström och Carl Johan Gillberg var tre profiler som satte sin prägel på den tidens Hamburgsund. Samuel Nilsson. Hamburgsunds Bildarkiv. Samuel Nilsson ( Samuel i berget ) bodde med sin stora familj i den lilla kvarnstugan på nordöstra sluttningen av Kvarnberget. Evert Kristensson, Edsten Fjällbacka berättar att Samuel Nilsson föddes på Intaga, torp under Kamstorp, var dräng hos kvarnägare Oscar Kristiansson, och där fick lära sig mjölnaryrket var han mjölnare vid Solbergs kvarn innan han kom till Kvarnberget 1881 och blev mjölnare där till Han led av astma, kanske på grund av yrket. Jonas Söderströms son Jakob ( Jakob i berget ) är i mantalslängderna registrerad som mjölnare åren Även han bodde med sin familj i den lilla kvarnstugan. Hans son Axel berättade att man på kvällen lade kläderna mitt på golvet och själva låg runt omkring. Jakob Söderström var en tusenkonstnär, kunde praktiskt taget allt och anlitades flitigt när något behövde göras. 176

177 Som gammal sjukvårdssoldat visste han bot på de flesta krämpor. Han drog ut tänder och smittrenade efter epidemiska sjukdomar. Efter tiden som mjölnare registreras han som målare, men han var också slaktare, snickare, murare mm, ja, också lantbrevbärare på sträckan Hamburgsund-Kärraby (Kontrakt överlämnat till Gerhard Borgljung, Hamburgsund av Jakobs barnbarn Evert Benjaminsson). Jakob Söderström på åttioårsdagen Hamburgsunds Bildarkiv. Mjölnaren Carl Oscar Gillberg köpte kvarnlägenheten 1909 av Adrian Alexandersson och Johan Petter Johansson för 3000:- varav 500:- för marken och 2 500:- för kvarnarna. Av lagfartsprotokollet 17 januari framgår att tomten registrerades under benämningen Wahl Nr 1 och omfattade 52 ar 28 kvm reparerades och ändrades kvarnarna varvid taxeringsvärdet höjdes från 1500:- till 2000:- (fastighetslängd 1910). Gillberg var född i Tegneby och hade arbetat som mjölnare i Bokenäs, Tossene, Skee och Tanum, även en tid i Småland. Han var fiolspeleman, kom i fejd med vissa stenhuggare där fylleri var inblandat och blev misshandlad. (Berättat av John Albinsson Vidingen, barnbarn till makarna Gillberg.) I mantals- och fastighetslängderna står mjölnare Gillberg som ägare till tvenne väderkvarnar till sin död 1914, varefter hans änka Josefina Fredrika uppges som kvarnägare fram till Året därpå flyttar hon från Kvarnberget till Vidingen. Tomas Hansson, Udden, Hamburgsund, berättar att hans farfar, slaktare Albert Hansson köpte och rev kvarnarna för 400 kronor. Av virket byggde slaktare Hansson slakthus och förråd vid sitt hus på Udden. Tomas kommer ihåg att en av kvarnstockarna blev ryggås och hans faster Gulli minns att en kvarnsten blev bordsskiva. Därmed är kvarnarnas historia slut. Tomas äger nu kvarntomten. Rester av grunderna efter kvarnarna och delar av kvarnstenar finns ännu kvar på toppen av Kvarnberget. Kvarnstugan låg på en avsats, vindskyddad av bergets nordöstra sida. Man kan följa trappstigen upp till kvarnplatsen; körvägen gick från häradsvägen, nuvarande Mörebackavägen, till backkrönet före Myrbacka. Där tog man av till höger fram till en avsats där av- och pålastning skedde. Vägen finns delvis kvar och har använts även för stenkörning. Bengt Nord 177

178 Carl Oscar Gillberg, Foto Hamburgsunds Bildarkivrkiv. De, som är intresserade av släktförhållanden, födelseår och namn på barn mm hänvisas till ett utförligare dokument av författaren. Detta förvaras i Kville Hembygdsarkiv. Här följer en intervju med Knut Christiansson i Rörvik gjord av Thure Peterson, förmedlad av Bengt Nord, som meddelar att de bandade intervjuerna med Knut finns i Kville Hembygdsarkiv. Så här berättar Knut: Det stod två kvarnar i Kvarnberget, en liten och en stor. Konstruktionen på den stora kvarnen var typ holländare eller hättekvarn. Själva hättan på kvarnen var vridbar och i denna hätta var axeln till vingarna fastmonterade. Medelst ett kugghjul överfördes kraften på en lodrät stock direkt till kvarnstenen. Vingarna var av träkonstruktion i rutmönster, som vid drift täcktes med segelduk Kvarnen startades genom att man först drog en vinge nedåt, klättrade upp till axeln och började rulla ut segelduken så att den helt täckte vingen, därefter vinge efter vinge tills alla fyra var täckta med segelduk. Så vreds ( brassades ) vingarna mot vindriktningen med ett spel, som var fäst vid tre stora stockar från kvarnhättan ner i markhöjd. 178

179 Vi kunde hemifrån se, då kvarnen var i gång, och då var det tid att fara iväg med mälden (spannmålen), som skulle malas till mjöl. Sista gången kvarnen var i gång var troligen Den dåvarande mjölnaren hette Gillberg. Han var sjuklig, och en av hans söner, cirka 15 år gammal, försökte att starta kvarnen. Han hette troligen Gustav. Mälden skulle tömmas i kvarnholken. När det var gjort sprang Gustav utför trapporna och släppte den stora bromsklossen på vingarnas axel, och då började vingarna gå runt. Gustav ställde in kvarnstenen till rätt mjölgrovlek. Jag glömmer aldrig när han satte sig på kanten av mjölbingen och kände med handen om mjölet var som det skulle vara. Jag beundrade honom storligen. Men innan mjölet var klart mojnade vinden och det blev tyst i kvarnen. 179

180 14.2 Protokoll Svenneby sockenstämma från 1894 Journalisten Annie Wehlin har kommenterat protokollet, som här återges i original. Reglemente och ordningsstadga i Svenneby av unikt slag. Bläddrar man i gamla stämmoprotokoll för Svenneby kommun, finner man bla ett protokoll, fört vid ord. Kommunalstämma med Svenneby kommun i Öfvertuns skolhus torsdagen den 27 december 1894, alltså för sextio år sedan, där kommunens fäder slog sina kloka huvuden ihop och antog ett reglemente och en ordningsstadga av tämligen unikt slag, vilka veterligen icke till dags dato blivit upphävda och alltså existerar ännu. Men ho vet om de någonsin efterlevats. Där heter det i 5 av stämmoprotokollet: Föredrogs uppsatt Reglemente För Heestrands Stenhuggeri och en Ordningsstadga, det förra så lydande: Reglemente för befrämjande af allmän säkerhet, sedlighet och ordning vid af Bolaget Beer och Compani idkad rörelse Å Heestrands stenhuggeri i Svenneby församling. 1. Bolaget vare pliktigt att då arbetare söker anställning, genast affordra denne icke allenast fullständigt flyttningsbevis utan jemväl orlofssedel öfver hans förhållande å arbetssituationen under senast förflutna arbetsår. Endast den som kan förete bevis om god frejd och välförhållande i öfrigt må antagas till arbete i Bolagets tjenst. 2. Arbetare vare skyldig att inom en månad efter inflyttningen låta sig inskrifva i församlingens ministerialböcker. För fullgörandet af denna skyldighet ansvare Bolaget. 3. Wid stenhuggeriet skall föras bok eller s.k. liggare i hvilken antecknas hvarje arbetares fullständiga namn, födelseår, födelseort, dag för flyttningen hit, dag för flyttningen härifrån, ort och ställe hvarifrån han flyttat, på hvems mark han bor, om han är gift eller ogift, frejd och förhållande i öfrigt såväl på stället som å föregående arbetssituation af hvilken bok, polis, kyrko och kommunalmyndigheten i orten ege rättighet att bekomma det i och för ordnings- sedlighets- eller fattigvårdsändamål. 4. I anseende till slagsmål och andra störande uppträden, som stått i samband med stenhuggerirörelsen på platsen, förständigas Bolaget att hålla säskild polis till skydd för när-boende och trygghet för samhällets öfverhuvud. För närvarande anses 2 å 3 polismän vara nog. Dock skola dessa hafva rättighet att, då särskilda omständigheter dertill föranleda, inkalla till biträde i tjänsten så många från stranden boende personer, kända för nykterhet, sedlighet och ordentlighet som behöfvas för att upprätthålla ordningen. Hela polispersonalen aflönas af Bolaget. 5. Stenhuggare som beträdes med fylleri, slagsmål, ofredande å allmän väg, störandet af hem- eller sabbatsfrid och dylika grafva förseelser, skiljes genast från stenhuggeriet. 6. Ej må någon husegare inom kommunen upplåta bostad åt stenhuggeriarbetare, som lefver i veterlig osedlighet och derigenom åstadkommer förargelse inom samhället. 7. Polisen vare pligtig att, derest någon stenhuggare beträdes med fylleri, slagsmål, öfverfall å allmän väg eller dylika grafva förseelser förpassa den skyldige till ett enkom för sådant ändamål uppfört hus eller häkte, som jemväl af Bolaget bekostas. 8. Till polisens tjenst hörer jemvel att se till det ingen är stenhuggare behjälpelig med att åt honom anskaffa öl, brännvin eller andra spirituösa drycker och att der så sker, anmäla saken för vederbörande. 180

181 9. I anseende till många barn, som växa upp vid stenhuggeriet utan undervisning och sedlig vård, vare Bolaget förpligtigadt att inrätta en särskild skola, vid hvilken i socknen icke kyrkoskrifvna stenhuggerifamiljers barn undervisas åtminstone i de ämnen, som förekomma i vanlig småskola. 10. Arbetare, som tillhör främmande trossamfund och önskar, att hans barn må vinna befrielse från deltagandet i socknens folkskoleundervisning, vare pligtig att sjelf bekosta sina barns undervisning i hemmet, motsvarande det kunskapsmått, som inhemtas i folkskolan. Sker så ej, vare samme arbetares barn pliktige att i likhet med församlingens öfriga barn besöka folkskolan och deltaga med dem i alla der förekommande ämnen. 11. Bolaget vare pligtigt att anställa en nykter, kunnig och ordentlig man till förman för arbetsfolket vid stenhuggeriet. 12. I anseende till den väsentligt ökade kostnad, som det medför att underhålla sådana allmänna vägar, hvilka trafikeras af stenhuggeribolag, lemnas här den föreskrift, att sådant Bolag skall deltaga med väghållaren i att bekosta vägunderhållet antingen in natura eller värderadt i penningar. Dock vare väghållaren skyldig, att med bevis från kronoläns-mannen i orten, som synar allmän väg, styrka, att vägen ifråga trafikeras av Bolaget, och att den skada, som härigenom förorsakas, i värde uppgår till halfva, fjärdedelen eller tre fjärde-delar o.s.v. af hela underhållskostnaden. 13. Då pastor i församlingen har skyldighet att vid mantalsskrifningen anmäla alla personer om hvilka han har sig bekant, att de inflyttat i församlingen, oaktadt dessa icke till honom inlemmat sina flyttningsbevis, men att han möjligen kan veta hvilka och huru många sådana äro, så framt de icke sjelfva förut lemnat uppgifter om sådant förhållande, så förständigas Bolaget att före mantalsskrifningen hvarje år till pastor inkomma med uppgifter å hela arbetspersonalen vid stenhuggeriet i och för kontrollering, huruvida Bolaget fullgöra sin skyldighet att lemna vederbörlig mantalsskrifningsuppgift eller ej. 14. Eho, som biträder stenhuggare med att å honom anskaffa öl, brännvin eller andra spirituösa drycker, böte till kommunens fattigkassa 10 kronor. Vid upprepade förseelser ökas pligten från och med 10 till och med högst 20 kronor. Enahanda bot vare för den som öfverträder 6 eller i öfrigt, der särskild vite icke är stadgadt, handlar i strid med detta reglemente. 15. Sker öfverträdelse af bolaget sjelft antingen genom att i liggaren införa origtiga uppgifter, genom försummelser att vidtaga åtgärder för arbetspersonalens kyrkooch mantalsskrifning eller genom att annorledes icke ställa sig reglementets föreskrifter till efterrättelse, böte samma Bolag till fattigkassan I:sta gången 10 kronor, 2:dra gången 15, 3:dje gången 20 kronor, hvarefter Bolaget må anses hafva förverkat sin rätt att idka stenhuggerirörelse inom Svenneby församling. 16. Uppstå nya stenhuggerier inom Svenneby församling eller drifver utom församlingen boende enskild person eller annat bildat Bolag stenhuggerirörelse därstädes, gälle för dem alla i tillämpliga delar hvad är stadgadt om Heestrands stenhuggeri. 17. Kommunalnämnden vake öfver att detta Reglemente noga efterlefves, och ege att för erkända öfverträdelser ålägger de enligt detta Reglemente utsatte böter och viten samt in-drifva och redovisa bötesbeloppen, men om den tilltalade nekar för gerningen må förhållandet anmälas för vederbörande åklagare till beifran inför domstol. Ordningsstadgan var av följande lydelse: Ordningsstadga för hållande af lekstuga, auktion eller annat liknande samqväm inom Svenneby församling. 1. Svenneby församling indelas i 2 distrikter med hvar sin ordningsman, som veljes på ordinarie kyrko eller kommunalstämma i December för en tid af ett år. 181

182 2. Hvarje gång lekstuga hålles göres anmälan derom för ordningsman i distriktet minst en vecka förut. 3. Ordningsman skall närvara i lekstuga och tillse att ingen oordning uppstår och att deltagarne icke uppehåller sig där längre än till klockan 10 på aftonen. 4. För den händelse att fylleri, slagsmål, gräl eller annan oordning uppstår vid hållandet af lekstuga, ege ordningsman rättighet att upplösa sammankomsten och anmäle förhållandet för vederbörande, då den som tillhandahållit lokal der oordningen egt rum, skall böta 10 kronor. Upprepas oordningen på samma ställe, pligte husegaren 20 kronor och förbjude att vidare upplåta rum för sådant samqväm. 5. Personer, som deltagit i samqväm af förenämnda art och dervid gjort sig skyldiga till fylleri, slagsmål, nattsöl eller annan oordning, kunna inkallas för kyrkorådet eller kommunalnämnden i och för bekommande af allvarlig föreställning. 6. Lekstuga må icke hållas på sön- eller helgdag, icke heller på tid så nära intill sön- och helgdag, att hinder härigenom lägges i vägen för sådan dags helighållande. 7. Hålles lekstuga utan att anmälan derom inom föreskrifven tid gjorts för ordnings-man i distriktet, eller utan att han derstädes närvarit och öfvervakat ordningen, böte såväl deltagare i samqvämet som den hvilken upplåtit lokal af sådana hvardera 5 kronor. 8. Ordningsman vare pliktig att för vederbörande anmäla alla oordningar och oskick inom kommunen som komma till hans kännedom och som stå i strid med denna ordningsstadga. 9. Till ordningsman väljes person, känd för nykterhet, ordentlighet och samvetsgrannhet. 10. Emedan uppdraget att öfvervaka ordningen i lekstuga är förenadt med både tidsspillan och besvär, så stadgas hermed, att ordningsman för varje dag han tillsätter å sådant ställe såsom öfvervakare af allmän ordning, skall i ersättning härför bekomma 2 kronor som betalas af den eller dem, som anmodat honom närvara. Kunna dessa icke förmås att till ordningsman utbetala hans arvode, erlägges dessa av den, som tillsläppt lokal för de i lek-stugan deltagande personerna. 11. Hvar och en som med oqvädningsord eller annorledes ofredar ordningsman, då han sitt uppdrag såsom sådan fullgör, böte från 5 till 10 kronor. Upprepas förseelsen bötes dubbelt. 12. Der så sker att dans förekommer i uthus, manhus, under bar himmel eller annan lokal efter slutad auktion eller annan förrättning, gälle för sådant samqväm hvad förut är stadgadt om lekstuga. 13. Som det ofta inträffar vid de stora högtiderna säskildt jul och påsk, att en del folk stryker omkring i flockar från hus till hus och dels aflossar skott dels upptänder eldar o.s.v. hvarigenom både olyckshändelser kunna inträffa och högtiderna störes, så förständigas hvarje husbonde att förbjuda sina tjenare och barn att deltaga i sådant oskick. Uraktlåter husbonden detta, böte för hvarje gång hans folk deltager i sådan farlig lek från 5 till 10 kronor. Gå dessa olofvande, erlägge böterna sjelfva, hvarförutom de kunna inkallas för kyrkorådet eller kommunalnämnden för att bekomma tjänliga föreställningar. Saknas tillgång till böternas erläggande, ansvare husbonden för desamme, men vare berättigad att, i fall af olydnad göra afdrag af deras lön som varit i hans bröd och gjort sig skyldig till bemälte oskick. 14. Ett annat oskick, beslägtadt med föregående består deruti, att ungdomen ofta i stora skaror ströfvar omkring utefter allmänna vägarne långt in på natten Sön- och helgdagsaftnar, hvarigenom dels vägfarande hindras i sin framfart, dels närboende störes af ungdomens larm och rop. Med anledning heraf förständigas en hvar, som har barn eller tjenare i sin vård, att förbjuda dessa dylika nattvandringar och der sådana, oaktadt förbud af husbonde likväl ega rum, böte den skyldige från 5 till 10 kronor. Har husbonde uraktlåtit att förbjuda sitt folk deltagande i slika ströftåg, erlägger böterna sjelfva. Detta 182

183 gäller äfven för det fall, att tjenare saknar tillgång till böternas gäldande. Husbonde likväl obehaget att, der fall av olydnad föreligger, godtgöra sig för de utlagda böterna af tjenares lön, såsom förut i nästföljande sagt är. 15. Enär genom ovarsam behandling av skjutvapen vid firandet af bröllop ofta inträffat, att eldsvåda eller annan olyckshändelse uppstått, så förbjudes härmed all slags skjutande vid bröllop. Den häremot bryter böte för hvarje gång sådant sker 10 kronor. 16. Då s.k. brännvinsuttag af 250 liter brännvin, som vanligen reqvireras och säljes af någon lanthandlande för att sedan fördelas mellan köpare, äro en källa till mycket elände och stora oordningar dels vid stora högtiderna, då många sorters folk sällar sig till brännvins-handelsställena, dels vid hållandet af auktion, lekstuga eller annat liknande samqväm, i det att salningsbrännvinet äfven här lockar en hop ordningsstörare till platsen, och då dessa uttag för öfvrigt äro ett kringgående af allmän lag, hvilket i betänklig mån försvagar det allmänna rättsmedvetandet och utöfvar på befolkningen, ett demolariserande inflytande, så förbjudes härmed helt och hållet sådana uttag inom kommunen, och utsättes ett vite af 20 Kronor för hvarje landthandlande, som tillhandahåller salningsbrännvin åt allmänheten inom Svenneby församling, hvarförutan en hvar, som deltager i s.k. brännvinssalning bör böta 5 till 10 kronor. Böterna såväl för denna som andra i denna ordningsstadga omtalade förseelser, tillfaller sock-nens fattigkassa. 17. Kommunalnämnden vake öfver, att denna ordningsstadga noga efterlefves, och ege att för erkända öfverträdelser ålägga de enligt denna stadga utsatte böter och viten samt indrifva och redovisa bötesbeloppen, men om den tilltalade nekar för gerningen, må för-hållandet anmälas för vederbörlig åklagare till beifran inför domstol. Att ingå till Konungens befallningshafvande med ansökan om fastställelse å det uppsatta Reglementet och Ordningsstadgan, utsåg stämman Komminister N. Jörlin, Hogslätt och undertecknad ordförande samt att kostnaderne härför bestrides af kommunen. C.A. Johansson. Ordf. Uppläst i Svenneby Kyrka söndagen den 30 December1894 betygar P. Brogren Klockare 183

184 14.3 Hamburgsunds BIO En beskrivning om en biografs ursprung, uppkomst & historia En fackuppsats på gymnasienivå av: Daniel Abrahamsson SP1h HT 2000 I Svenska & Datakunskap 1 Sammanfattning 2 När filmen kom till Sverige 3 Bakgrunden till Hamburgsunds BIO 4 Från Wennersten till Hoffman 5 När Folkets Hus fick en egen biograf 6 Nytt liv- 90 år senare 7 Avslutning Bilaga 1 Källförteckning 184

185 1. SAMMANFATTNING Inledning och syfte Friskt vågat, hälften vunnet. Ett bra ordspråk som Herman Lindqvist är skapare till, eller är han det? De som skapade filmen i slutet av 1800-talet måste tänkt på samma sätt. De som haft (och har) viljan att skapa, utveckla och uppfinna måste alltid tänkt på detta sätt, Herman har nog bara satt det på papper. Jag tänkte själv på samma sätt i det ögonblick som jag läste, bearbetade och skrev den här uppsatsen, det gör jag alltid. Mitt syfte var att förstå innebörden av en historia som betytt betydligt mer för folk än vad vi anar, nämligen biografens ursprung, uppkomst och historia. Själv arbetar jag som maskinist på en biograf och därför finner jag det viktigt att veta historien till det jag jobbar med. Det är också därför jag valt att avgränsa mig till vår lokala biograf som är 92 år gammal. Metod Efter att jag valt ämnet filmhistoria var det dags att hitta fakta. När jag sökt efter allmän fakta på Internet vände jag mig till styrelsen för föreningen Folkets Hus Hamburgsund. De hänvisade mig till deras bevarade protokoll och kassaböcker som finns bevarade på föreningsarkivet i Uddevalla. Detta och hjälp utav en f.d. styrelsemedlem, Lennart Hakeröd, har varit mina bästa och viktigaste källor för att finna de roliga och intressanta bitarna ur historien. När jag läst klart satte jag mig ned och antecknade händelser, årtal, inköp och andra detaljer innan jag slutligen skrev rent alltihop på datorn. Resultat Det har varit roligt och intressant, men även krävande och slitsamt. En mer filosofisk fundering har dykigt upp nu när jag nästan är klar. Vad skulle människan sagt för 200 år sedan om någon påpekat att vi skulle kunna gå på månen, tala med folk på andra sidan jorden genom en kabel, eller kunna se människor gå på en vit duk fastän de inte var där? Jag har fått en god överblick över en biografs historia, en biograf som visade sig vara betydligt intressantare än vad jag visste. Det visade sig att jag bor i den ort där det visades film för första gången i Bohuslän. Att tekniken vi har på vår bio, i Hamburgsund, inte är den modernaste men att den fortfarande duger, även om en ny tidsålder för biograferna verkar vara nära, nämligen den digitala världen. Friskt vågat, hälften vunnet. Är du beredd att följa med på ett otroligt äventyr, ett äventyr som tog sin början för nära 100 år sedan. 2. NÄR FILMEN KOM TILL SVERIGE Frågan är om vi förstår vilken enorm betydelse filmen hade när den lanserades för första gången, 1895, i Paris. Den har betytt mer än de flesta av oss kan ana, filmen var nämligen den första massproducerade nöjesindustrin. När filmen kom hade de flesta länder i väst genomgått den s.k. industrialiseringen. Industrialismen spred sig på ett likartat sätt som när man kastar en sten i vattnet. Det bildas vågor, strömmar, som sprider sig ifrån centrum. I industrialismen kan man säga att det var England och Frankrike som var centrum, dvs. det var där allt började. På samma sätt var det med filmen. Den började mycket riktigt som jag skrev i Paris med bröderna Lumières världsdebut på Grand Café och året var

186 Det finns givetvis en orsak till varför jag gör jämförelsen med industrialismen. När allt detta inträffade skapades en ny klass i samhället, proletärerna, eller den s.k. arbetarklassen. Denna samhällsklass växte mer och mer och snart märkte man att denna arbetsklass saknade något att göra på sin fritid. Det dröjde till de första decennierna på det nya århundradet innan lönearbetarnas fritid ökade tillräckligt mycket för att kunna skapa ett kollektivt förströelsebehov. Plötsligt visade världen ett behov av masstillverkad underhållning för ett stort kollektiv människor. Det behövdes en vara som kunde besvara världsfolkets efterfrågan. Svaret på frågan blev filmen. Denna industri skulle bli, och är än idag, mycket påverkad av arbetarklassens välstånd och om landet befinner sig i hög- eller lågkonjunktur. Så det är egentligen ingen slump att arbetarrörelsen tog sitt steg in i Sveriges Riksdag, med Hjalmar Branting i ledningen, samma sommar som de första rörliga bilderna visades på duk i Sverige. Debuten för svensk film ägde rum den 28 juni Att bilden hoppade, takten var ojämn och att felen var mer regel än undantag tog man med en nypa salt. För som Skånska Dagbladet skrev vid debuten i Sverige, Det är nämligen fråga om ingenting mindre än ett av världens 8:de eller 9:de underverk: framställandet på duken af rörliga ljusbilder. Så det är en rätt viktig del i vår historia, framställandet på duken af rörliga ljusbilder, det skapades för att arbetaren skulle ha något roligt att göra då löningen kom, även om det var i ett kommersiellt syfte, men så brukar det ju oftast vara. Lösningen var helt enkelt genial för att fylla det stora behovet av nöjesindustri, på vilket annat ställe kunde man se t.ex. kungen för en kostnad av 25 öre. Lyckan för de berörda inom biografverksamheten var gjord. Men hur lanserades då filmen i vår egen hembygd? Ja, det för oss in på en helt annan historia. 3. BAKGRUNDEN TILL HAMBURGSUNDS BIO När restaurationen av Varbergs fästning var klar, omkring 1888, förlorade många stenarbetare sina jobb. Men ute vid kusten, i Bohuslän, bröt man granit för fullt och där behövdes kunnig arbetskraft. N.S. Beer, i Heestrand, värvade in ett 20 tal arbetare, bland annat till Ejgde vid Hamburgsund. En av de stenhuggare som kom till Hamburgsund hette Oskar Wennersten och var född den 28 maj Han bodde hos torparen och fiskaren Karl-Johan Johansson, den man som senare skulle bli hans svärfar. Han var 22 år då och som de flesta stenarbetare mycket fattig. Det berättas att när svärfadern dog fick han låna både kläder och skor för att komma in i kyrkan. Hursomhelst, det visade sig emellertid att Wennersten hade varken ork eller ambition för att klara av detta svåra yrke. Dessutom agiterade han för de syndikalistiska idéerna och skaffade sig på så sätt många ovänner. Men efter att han gift sig med dottern i huset så köpte familjen Johansson in en s.k. kinematograf, som var engelsk och av märket Biograf, från Åhlen & Holm i Insjön. Det var få som inte visade stort intresse för de rörliga bilderna och många kom till Myren, där de bodde, för att titta på detta underverk. Johan Bengtsson, från Hamburgsund, har berättat att Wennersten, på våren 1900, visade 186

187 den första biografföreställningen i Bohuslän. Han gjorde om svärfaderns sjöbod till biograflokal. Han täckte för fönstren och lade plankor på fiskebackar där folk skulle kunna sitta under visningen. Vidare satte han upp affischer runt om i samhället där det stod att det visades rörliga bilder i familjen Johanssons sjöbod på Udden, klockan för ett pris av 25 öre. Ett hundratal personer infann sig vid visningen, något som vid den tiden motsvarade nästan halva ortsbefolkningen. Den film han visade var inspelad i Australien och visade en flock får som hoppade över ett stängsel. Filmen var knappt en minut lång men den drygades ut genom att den kördes om och om igen. Publiken applåderade vilt varje gång fåren hoppade över stängslet och när filmen var slut var förvåningen så stor att man gick ut och tittade vart alla fåren tagit vägen. När marknaden var mättad i Hamburgsund så gav sig Wennersten vidare ut till olika stenhuggarsamhällen i Bohuslän och visade sin filmsnutt. År 1901 hade han fått ihop så mycket pengar att han reste till London för att se och inköpa en långfilm. Han tog med sig sin gode vän Hugo Uddgren, från Kville, eftersom Wennergren inte kunde engelska så skulle Uddgren vara med som tolk. Eftersom Wennergrens kassa visade sig vara aningen liten och filmerna väldigt dyra räckte de inte till att köpa någon film på auktionen, men däremot stötte han på en förläggare som hade en del svårsålda filmer, varav en bar titeln Jesu Kristi lidande och död och denna köpte Wennergren. Han åkte hem och fick tillstånd att visa filmen i Kville kyrka dit mer än 1000 personer kom och betalade en krona för att få se filmen. Wennerstens lycka var funnen, han hade tjänat mer än vad en god stenhuggare gjorde på ett halvår. Han åkte land och rike runt för att visa sin nya film. Detta gav ofta stor förtjänst eftersom hyran mestadels var gratis. Han hade nu råd att köpa nya filmer och 1901 visade han för första gången film i Göteborg (tidigare hade man bara sett rörliga bilder där, dvs. som t.ex. fåren). Det var Oskar Wennersten som lanserade Göteborgs första fasta biograf och hade således fört filmkulturen till Göteborg på samma sätt som han hade skapat samma kultur i Hamburgsund, redan den dag han visade rörliga bilder i sin svärfars sjöbod. Han började turnera på nytt med filmen Robinson Crusoe men slutade efter ett tag. Han sökte sig till teatrarna i Göteborg och som ett exempel lanserade han stillbilder som bakgrund till skådespel istället för kulisser. Det blev en enorm succé och ridån lär gått upp och ner 15 gånger innan publiken applåderat färdigt. Han blev senare scenisk ledare för Folkets hus Teatern i Stockholm. Wennersten började själv skriva revyer och folklustspel. Han utvecklade en god kontakt med August Strindberg och med honom skrev Wennersten skådespel som Kristina, Gustav III och Gustav Adolf. År 1911 planerade de båda två tillsammans uppförandet av Gustav Adolf, på Cirkus i Stockholm. Men Strindberg fick aldrig uppleva detta utan avled 20 dagar före premiären. Oskar Wennersten fick åter chansen att leda Folkets hus Teatern men han var trött och utsliten och hade levt över sina tillgångar. På hösten 1922 fanns inte längre Wennersten, men minnet av honom skulle bli gott. Han kommer att minnas som den man som förde en ny sorts kultur inte bara till Hamburgsund och Bohuslän utan han hade också en utomordentligt viktig roll för hela Sveriges filmkultur och historia. Men givetvis har hans levnadsår framförallt påverkat Hamburgsunds relation till film. Hamburgsund blev unikt på ytterligare en punkt den dagen som Oskar Wennersten täckte för fönstren, startade den nya uppfinningen, kinematografen, och projicerade de rörliga bilderna i en gammal röd sjöbod in till det blänkande sundet. 187

188 4. FRÅN WENNERSTEN TILL HOFFMAN Den första visningen på Folkets Hus Hamburgsund hölls av just denna Oskar Wennersten. Han kom till Folkets hus den 7 augusti 1908 och visade då sin första inköpta film, som jag redan nämnt bar titeln Jesus Kristus lidande och död. Folkets hus hade köpt in dricka från lemonadfabriken på Hamburgö och sålde före visningen. De hade också kostat på sig en annons i Bohusläningen, den gången för en kostnad av 3,60 kr. Vidare tog dom procent på Wennerstens visning och gjorde sig på det sättet en god förtjänst. Sedan kom massor av olika personer vilka hade som jobb att visa film. Fram till 1912 visade man ungefär två bioföreställningar per år. Men 1912 ökade filmvisningarna och blev mer regelbundna med ca. 3 visningar i månaden och så här fortsätter det fram till 1925 då visningarna ökar till 4 gånger i månaden och film visas året runt. Detta stämmer ju riktigt bra med att vi hade en stor högkonjunktur under 1920 talet och en högkonjunktur innebär mer pengar för arbetarna som fick råd att unna sig mer nöje. I Hamburgsund, som inte hade så mycket mer än bion att erbjuda på den tiden, så var det en givetvis viktig fritidsunderhållning. Men ingen lycka varar för evigt och 1930-talet kom och med den också krisen. Entrépriserna stiger lika kraftigt som inflationen och även om folk inte hoppade ut från fönstren i Hamburgsund så var det nog ingen glad styrelse som varmt fick medge att nu skulle det bli hårda tider, för vem kunde gå på bio när pengarna knappt räckte till mat? Men 1933 så får bion än dock nytt liv genom att man stationerar en inhyrd biograf, Hoffman BIO, i Folkets Hus. Herr Hoffman kom från Lyse och kom med sin projektor och film i sidovagnen på sin motorcykel. Han hade också anställt en maskinist från bygden som hette Harry Johansson som körde filmen. Hoffman bedrev sin biograf mellan i Folkets hus och blev på så sätt en god legend att minnas. Föreningen insåg lönsamheten i biografvisningarna och skapade därför Föreningsbiografen den 7 augusti 1939, på dagen 21 år efter att Wennersten hade visat den första biografföreställningen i huset. 5. NÄR FOLKETS HUS FICK EN EGEN BIOGRAF Det är lite oklart, men tydligen bör Harry fortsatt att visa filmen enda fram 1945 då föreningen köpt i en liten projektor av märket Biograf för 500kr. Så Harry, och troligtvis Hoffman också, var kvar enda till 1945 då det var på tiden att skaffa sig en egen maskinist. Harry Johansson har emellertid kört filmen mot betalning även senare. Dessutom satsade man stort genom att ge biografduken en tvättning för 6,55kr detta år får Hamburgsunds Biograf, som den döptes till, sin första biografföreståndare som hade ett arvode på 120 kr om året. Runt 1950 köpte man in en tung kolstavsprojektor, biografföreståndaren började sälja biljetterna och en stationerad maskinist ordnades mot betalning. Under 1950-talet omorganiserades verksamheten och varje biograf fick en s.k. filmsättare. Riksorganisationen Folkets Hus började köpa in ett visst antal kopior av varje film och skicka ut till de olika folkets hus biograferna. Hur tidigt man kunde få en film berodde på, och beror än idag på, hur stor biografen är, eller rättare sagt hur stor staden som biografen ligger i är och hur mycket pengar som den kan dra in. Hamburgsunds första filmsättare var en viss herr Svärd. Han bestämde vilka filmer vi skulle få och tog hand om pengarna som skulle till de olika filmförlagen, t.ex. SF, Sandrews, Fox Film och så vidare. Det var i stort sett samma förlag som idag. 188

189 Under den här tiden gick det bra för Hamburgsunds Biograf, än så länge kunde man vara med och konkurera med de större bröderna, så att säga. Men med tiden utvecklades biograferna allt mer och bl.a. teleskopläktare med mjuka stolar blev ett krav för en modern biograf. Här kunde inte Hamburgsunds Biograf vara med och utveckla och tappade på så sätt viss popularitet. När kommunikationerna blev bättre var det lätt och ta sig till stor staden och se på de nya filmerna där och helt plötsligt började människor bry sig om vad det var för film de skulle se på. Det räcker att gå tillbaka år för att inse att då var man inte intresserad av vad det var för film, utan bara att det var film. Det blev allt hårdare och hårdare för den lilla bion i Hamburgsund att överleva och när TV:n kom på allvar, dvs. när de flesta hem skaffade en, under talet då var slutet nära. Besökarantalet sjönk och styrelsen hade svårt att förnya sig. För att inte bion och Folkets Hus Hamburgsund skulle dö ut tog styrelsen beslut om att 1985 bygga ut och tillsätta en biokommitté. Mikael Mellqvist blev ny biografföreståndare och ihop med några andra bildade han biokommittén. Dessa döpte om bion till ett mer modernare namn, vilket blev Hamburgsunds BIO. Den nya slogan som man lanserade var Film är bäst på BIO!!! Hamburgsunds BIO. Dessutom köpte man in en ny projektor, denna var tysk och av märket Erneman VIII, dess tillverkningsår var Den var inte ny, men bra mycket bättre än den gamla, och den fungerar faktiskt än idag. Detta gjorde att biografen fick ett nytt liv och genom att söka sig till den yngre delen av publiken så kunde man göra så att bion t.o.m. gick med vinst igen. Än idag sitter flera av den gamla biokommittén kvar, däribland Anders Karlsson, som också är ordförande i Hamburgsunds samhällsförening. Men dessvärre satsade den nya kommittén allt för hårt vilket innebar att många tappade både lust och ork och under 1990-talet rasade åter besökarantalet. Under hösten 1998 såg allt mycket dystert ut 6. NYTT LIV 90 ÅR SENARE Det var då, på hösten 1998, som jag kom och sedan också tre av mina klasskompisar. Vi blev nya medlemmar i den uttröttade biokommittén och gav faktiskt, tillsammans med föreståndaren Frank Abrahamsson, ny luft under vingarna. Det var precis 90 år efter att den första biografvisningen ny luft under vingarna. Det var precis 90 år efter att den första biografvisningen skett i huset. Jag och en kompis åkte på en biografutbildning där vi fick lära oss både knep och bra sätt att locka folk på. Idag jobbar vi mycket för att få hit filmer tidigt och skapa ett välbefinnande för publiken. Vi är en blandning av filmhistoria och nyaste filmteknik. Det är vi varje gång vi kör den nyaste Bondfilmen samtidigt som vi hälsar publiken välkomna och har paus i mitten. Många tycker det är skönt med en bensträckare i filmen andra skrattar åt oss och många andra frågar varför vi är så uråldriga. Då svarar vi inte att vi måste göra det för att ladda om filmen, utan för att vi skall kunna sälja lite extra godis och ge publiken chans att ta en nypa luft. De som ifrågasatt oss brukar bli rätt tysta. Just nu ser framtidsutsikterna rätt så bra ut, men vi närmar oss en digital värld där filmen skall visas genom s.k. DVD skivor som skall gå ut till alla biografer samma dag. Problemet är en utrustning till detta skulle kosta ca. 1,5 miljoner. Så inom en sjuårsperiod kanske biografen tvingas att läggas ner p.g.a. den snabba utvecklingen. När den dagen kommer är filmhistorien borta med vinden, den dagen försvinner nostalgin och den dagen kommer Folkets Hus Hamburgsund att dö ut. 189

190 7. AVSLUTNING Detta är ett av de mest givande arbeten jag gjort. Detta har varit riktigt rolig berättelse att lära sig, självklart eftersom jag själv är så inblandad i bion. Jag tycker det har varit riktigt kul att vetskapen om att jag bor i en ort som har haft en sådan betydelse för biografutvecklingen i hela vårt landskap. Fakta som jag läst har visat sig stämma bra överens med de tidsperioder som vi genomgått. Hamburgsund var ett stenarbetarsamhälle när filmen slog igenom, dvs. en betydande del av befolkning tillhörde arbetarklassen. Under 1920-talet, under den stora högkonjunkturen gick det mycket bra för biografen medan det gick sämre under talets depression. Så här fortsätter överensstämmandet, period efter period. Viktigt är väl att nämna att även om varje biograf utvecklas individuellt så gäller ändå denna beskrivning generellt för alla Sveriges biografer. Alla biografer strukturerades om under 1950-talet och alla biografer hade svårt att finna nya vägar efter att TV:n slagit igenom. Men det dröjde inte länge förrän folket insåg att film är alltid bäst på bio, när James Bond skjuter terrorister, när Marilyn Monroe visar sin eleganta kropp eller när Dan Ekborg spelar i en svensk komedi så spelar det ingen roll att TV:n finns för du blir mycket räddare på en bio och du skrattar mycket mer på en bio och framförallt du träffar alltid mycket mer folk på en bio än hemma framför din tv-apparat. Friskt vågat, hälften vunnet. När kommer du själv besöka Hamburgsunds BIO, för nu måste det väl vara svårt att stå emot. Bilaga 1 Källförteckning Fredh, Terje W. Filmpionjär startade bio i bohuslänsk sjöbod. Bohusläningen 1995, 22 september. Svensk Filmhistoria. Förlags AB Wiken Hakeröd, Erik. Wennersten Teaterdirektör. (Utgiven i väldigt liten utgåva, en av de få som äger dokumentet är Lennart Hakeröd.) Föreningen Hamburgsunds Folkets Hus kassaböcker från Samt verksamhetsberättelser från samma förening. En viktig person som bistått mig med mycket fakta och som varit med i Folkets Hus sedan 1950 är Lennart Hakeröd. Ett stort tack till honom. Eftersom jag avgränsat mig till mycket lokal nivå gick det inte att hitta någonting på Internet om detta, det var i övrigt mycket svårt att hitta fakta om biografer, det var mestadels kommande bioprogram på olika biografer eller möjligtvis den tekniska delen på biograferna. Jag har i alla fall försökt hitta något, men dessvärre förgäves. I övrigt vill jag tacka styrelsen för Föreningen Folkets hus Hamburgsund. 190

191 14.4 Kontrakt mellan markägare och stenbolag eller privata personer Kontrakten i detta kapitel är ordagrant återgivna från originaldokumenten. Vissa av kontrakten finns återgivna i tillhörande kapitel. Arendekontrak Undertecknad bortarrenderar härmed till Alfred Lorentzson mina inägoberg tillhörande den av mig ägande 1/8 mantal Ejde i Kville socken med följande vilkor. 1 Arrendet utgår med 75 öre för varje kvadratmeter tillverkad gatsten häri inräknas berglega och körning. 200 st smågatsten räknas som en meter vanlig gatsten. 2 Betalning sker så fort likvid anländer efter varje utlastning. 3 Arrendatorn förbinder sig att vid eventuell åverkan ersätta skadan. 4 För körning av stenen äger jordägaren ensam rätt men får då garantera att stenen är framkörd till lastningsplatsen då lastning skall ske. 5 Detta kontrakt gäller så länge tillverkning av sten pågår i ovannämnda berg. Sålunda överenskommit och i tvenne exemplar upprättat. Bevittnas av på en gång närvarande Ejde den 26/ Katarina Alexandersson Albertina Gustavsson Eitel Gustavsson 191

192 Kontrakt Undertecknad egare af 1/8 del mantal Södra Ejde i Qville Härad och socken bortarenderar jag härmed till Hr. A.K. Fernström eller hans rättsinnehafvare på en tid af 20 år med rättighet för arendatorn att efter denna tid förnya kontraktet, alla mina å utmarken befintliga berg (utan de så kallade mörkhultbergen) mot ett arrendeav 12 öre per huggen qvadrat meter gatsten och 60 öre kubikmeter storsten. I den händelse det skulle vara något år stenhuggeriet drefs så litet att icke berglegan uppgick till Etthundra Kronor så skall arendatorn fylla denna summa. Arendatorneger rättighet att anlägga vägar upp sätta smedja och materialbodar utan derför erlägga någon särskild betalning, dock får icke vägarna dragas över åker eller ängsmarker utan säskild avgift, som tvenne ojäfvige män får bestämma ifall icke på annat vis kan öfverenskommas. Dock skall ingenting erläggas för vägen från de så kallade bredgärdshällorna öfver ormhålet, men eger ingen annan än gårdsinnehavaren att köra sten öfver den sist nämda vägen. Grus och sten till vägarnas underhåll får tagas å min mark utan avgift. Wägarna får arendatorn själv anlägga och underhålla, gårdsinnehafvaren eger att abvända vägarna för jordbruket. Gårdsinnehafvaren eger att taga sten till sitt och underlydandes behov, till bygge af hus och reparationer av dessa dock icke i ett påbörjat stenbrott. Gårdsinnehafvaren eger att uppbära berglegan vid hvarje aflöning till Stenhuggarne. Om arbetarna tillställa spektakel så att andra personer deraf ofredas skall de detta tillställdt af-skedas. Å de så kallade bredgärdshällorna och ormhålet skall betalas i körning per qvadratmeter gatsten sjuttio/70/öre (och eger endast gårdsinnehafvaren att köra härifrån) till lastageplatsen vid Udden. I alla andra berg eger gårdsinnehafvaren företrädes rättighet mot samma pris som andra. Legvid för körningen erläggs engång i månaden. Å bredgärdshällorna och ormhålet skall icke arbeta mera än högst 4 stenhuggare. Södra Ejde den 26 september 1898 Adrian Alexandersson Katarina Andreasdotter Bevittnas af O.L. Nordblom Olga Samuelsson Detta kontrakt får utan vårt vidare hörande intecknas Södra Ejde den 27 September 1898 Adrian Alexandersson Katarina Andreasdotter Bevittnas af O.F. Eriksson O.L. Nordblom 192

193 Arrendekontrakt Undertecknade ägare af 1/8 mantal Ejde Sör i Kville socken bortarrenderar härmed det tomtområde varest Fjellbacka Stenhuggeri A. Bolags nu varande Smedja är stående å min mark samt med nödvändigt utrymme deromkring för utkastande av slagg samt för körväg till smedjan. För ovannämnda tomtarrende skall Fjellbacka Stenhuggeri AB eller dess rättsinnehavare betala ett årligt arrende av Kr 4:- Arrendetiden bestämmes till tio år räknat från 1 Sept detta år med för arrendatorn föreskriven rätt till förlängande av detta kontrakt på samma villkor som här äro stipulerade. Samt med uppsägningsrätt och förfaller detta kontrakt sex månader efter sådan uppsägning blivit gjord. Hamburgsund den 2 nov 1908 Adrian Alexandersson Bevittnas af O.F. Ericsson Hildur Ericsson 193

194 Arendekontrakt Undertecknade ägare af ett åttondels mantal Ejde Sör i Quille socken, Bortarrenderar härmed till Adelina Desideria Eriksson från Nordgård Hamburgö, vårt ägande berg d.s.k. Gamle-Hans berg beläget öster om ladugårdsbyggnaden på följande villkor. 1: Arendetiden bestämmes till fem /5/ år med förnyelserätt på ytterligare fem år. 2: I berglega skall arendatorn betala en avgift av 15 öre pr kvadratmeter tillverkad gatsten samt 60 öre pr kvadratmeter i körlön. Stenen skall köras till Udden. 3: Arendatorn äger rättighet att anlägga nödig vägar för stenens forsling, taga det vägmaterial som erfordras, allt utan ersättning, ävenså begagna sig utav nödigt utrymme för arbetets bedrivande. 4: Anläggning och underhåll av vägen bekostas av arendatorn. 5: Arendatorn får sysselsätta högst tre /3/ fullgoda stehuggare i åvannämnda berg. 6: Kör och berglega betalas varje månad och får av bergegaren hämtas, å dät bolagets kontor, dit arendatorn levererar stenen. 7: Dätta kontraktet får ej överlåtas på annan person. 8: Skulle ej berglegan uppgå till ett hundra kronor /100/ per år skall skillnaden erläggas av arendatorn. Av detta kontrakt äro två ex. upprättade. Ejde Sör pr. Hamburgsund d. 3 = November 1910 Adrian Alexandersson Adelina Eriksson Bevittnas A. Hagberg Maria Hagberg Till all stenkörning förbehåller sig bergegaren ensamrätt. 194

195 Kontrakt Undertecknad ägare af 1/8 dels mantal Sö Eigde i Qville Härad och Socken bortaränderar jag härigenom till Herr Otto Eriksson eller kontraktsinnehavaren på en tid av Femton års tid räknat från nedanskrifne dag till är 1913, de i mina utmarker berg nemligen Södra myrarna och min ägande del i Qvarnberget som kunna begagnas att hugga sten till utskeppning med följande villkor. 1a För denna rättighet betalas säxtio/60/öre för kubbik meter huggen sten som utskeppas. 2a I den händelse det skulle blifva något år som stenhuggeriet drifves i så hög skala att berglegan uppgår till Femtio Kronor skall denna summa ändock af arendatorn erläggas varje år i Novembär månad. 3a Arändatoren äger rätt att uppsäga kontraktet och sluta driften om han icke finner bergen dugliga eller eljest anser driften ej lönande så att stenhuggeriet fortsättes utan någon extra ersättning derför för återstående arände tiden. 4a Arändatoren äger rätt till att anlägga vägar, uppsätta smedja och materialbod utan derför avlägga särskilt betalning, dock bör föreskrifvas att vägarna ej får öfver åker, äng eller bättre betesmarker utan med hemmansinnehafvarens tycke, ej heller får grus tagas annorstädes än där markägaren utvisar, ej heller får hägnader förstöras i och för stenens nerforslande till lasteplatsen. Wägarna får arändatoren sjelf anlägga och i stånd sätta samt underhålla och förbehåller sig gårdinnehavaren rättighet att vägarna begagna för körning till gårdens behov. Ägare eller gårdsinnehavare förbehåller si rättighet att vid varje löning erhålla den i detta kontraktbestämda ersättningen för berget m.m. Skulle detta utebliva äger hemmansinnehafvaren rätt att qvarhålla den huggna stenen tills detsamma är betalt. Inga andra arbetare får härstädes intagas än ordentliga och fridsamma personer försedda med betyg derom, men kontrakten får ej därigenom brytas. All nedkörning av sten som hugges förbehåller sig gårdsinnehafvaren, och är därför Bestämt ett pris av Tjugo öre för qvadratmeter för Andra och Tredje sort samt Tjugfem öre för första sorts sten att lemnas på Udden och att stenen skal lempas till väg av arändatorn. Gårdsinnehafvaren förbehåller si rättighet att taga granit för eget behov även och möjligen å min mark tagen hustomt äger desslikes dessa rättigheter att taga sten till stenfot m.m som fodras vid husbyggnad, dock icke i av stenhuggare öppnat brott. Vilket allt i tillkallade vittnes närvaro jemte mitt namns underskrift erkännes och Stad fästes. Detta kontrakt får ej intecknas eller överlåtas. Sö Eigde den 4e Mars 1898 Till vittne Adrian Alexandersson Anders Samuelsson Med förestående kontrakt förklarar jag mig nöjd och förbinder mig till dess uppfyllande. O.F Eriksson 195

196 Kontrakt Till O.F. Ericsson Ejde bortarrenderar härmed undertecknad en öppnad grustäckt belägen i mina utmarker i gränsen mellan robackskärret och ormhålet mot en avgift av 5 öre per kubikmeter. Egaren förbehåller sig rätt att taga grus till eget behof. Ejde den 24 Febr 08 Adrian Alexandersson Bevittnas Edvard Hedin Smeviken 196

197 14.6 Ur min morfar Alfred Anderssons dagbok År Barnbarnet Gudrun Kihlstrand har förvaltat sin morfars dagbok, som här återges i original. Reservation att avskriften kan skilja sig från originalet på grund av svårighet att läsa originaldokumentet. Söndagen den 31 aug 1930 Nu i ett par veckor har vi haft strålande sommarväder och bra tork. Så nu är råg & vete välbärgat inne och även största delen av havren är bärgad. Jag har varit på Ejde och lastat sten den & 22 augusti, så då jorde ja det bra och ja slapp att frysa vi har ransonering och hugger Holländsk sten med låsfogar. Firman Silver har köpt Hornö så det är några härifrån som hugger kantsten där. Gatstenshuggarna hos Beer har också fått ransonering fr.o.m 1 sept. Söndagen den 7 sept 1930 Det har redan börjat bli höstlikt i dag är här mulet & kalt det har åskat två kvällar med ganska stora hagel så vi trodde att fönstren skulle krossas det var hårt väder men gick fort över. Sune och Hilding har börjat på Hornö jag står aldeles ensam i vårt berg nu för (?) har flyttat brott antagligen. Beer har enl. tidningar avskedat alla ungkarlar i nora länsdelen. Cirka 100 man troligen inom gatsten. Söndagen den 5 okt. 30. Wi har nu börjat på första höstmånaden wi har haft vackert väder tills i går kväll då börjar det regna och i dag har här regnat hela dagen. Det låter ganska dåligt angående arbete för oss stenhuggare, det sägs att Wegard sagt upp alle man och ett bolag som heter Svea i närheten av Krokstrand har också stoppat. Vi hos Beer här på Heestrand har ju ransonering, men vi fasar för riktigt slut. Det är redan färdigt med finstenarna, det var små stenar i alt 8 kbm. 197

198 Söndagen den 12 okt. 30 Den förflutna veckan har varit en ruskvädersvecka med storm & regn jag har ju varit ute och arbetat och det har ju gått tämligen bra bak skärmmen. Jag sköt igår och det gick tämligen bra men vi har nästan ingen sten att kila till vi får två högst tre stenar om sänder och det är inte stort att kila till då det är ovist vilken sort vi får nästa gång. Vi har ju nu en längre tid hugget Holländs kantsten ibland hög och tunn ibland låg och bred. Söndagen den 9 Nov Wi har nu hunnit 1 vecka i november det har varit en ledighetsvecka för Beers stenhuggare vi har nämligen intet arbete men vi hoppas ju att få men säkert är det nog inte. De Kooperativa har också ransonering nu. så det är lika dåligt överallt. Storm regn & rusk är här nu nästan var dag men frost har det inte varit något än. I fredags var ja till Hogslätt och fick åldersbetyg jag är snart Pensionsmässig. Det är tal om större finstensbeställning. Stenhuggarna har gått med på reducering av priset på löpare & bindare. Söndagen den 23 Nov Beers arbetare har nu gått arbetslösa i tre veckor men i torsdags kväll kom här190 kvadranter á 3,54 m st., vi fick 3 pr. man, det blir inte rar julavlöning om vi ej får något mera, de Kooperativa har också slut för kantsten men de får slå gatsten de som vill och kan. Den gångna veckan har här varit frost och även lite snöyra. 6 gr kallt har här varit två morgnar nämligen onsdag & fredag det har varit 15 i Fjällbacka och Bullaren. I dag har ja sändt min ansökan om avgiftspension. Måndagen den 1 december 1930 I dag har vi haft storlöning för november, den var inte stor, men det var ju något ändå. Jullöningen ser ut att bli ända sämre eller kanske intet als. Basen sade emelertid idag till 198

199 mig & Hagström att vi inte fått kutt, utan att vi fått löfte om några häller som snart skulle komma ja de borde komma strax, om vi ska få något att klara julen med. Här har varit arbetslöshetskommitte och stora vägarbeten skola påbörjas snart. Vägen Gerlesborg-Ödsmål. Vi har fortfarande bra väder. Gamle Nicklason är död i natt. Söndagen den 14 Dec 1930 Wi är fortfarande utan arbete hos Beer och det är ganska bekymmersamt. Wi har gått här och väntat på arbete dag efter dag, men ännu har inget kommit och nu har vi snart jul och ingen avlöning att få. Wägstämman beslutade den 11 dennes att påbörja arbetet på vägen Ödsmål- Gerlesborg men så går det 30 dagar innan stämman vunnit laga kraft, lika är det med beslut om pängar till arbetslösa så det ser besvärligt ut för oss. Fredagen den 26 Dec Annandag Jul 1930 Wi har nu klarat det vicktigaste av julen nämligen Dopparedan om juldagen vi är friska alla utom Lovisa hon har varit klen länge och om det är något bättre nu så är det ganska lite hon är emellertid uppe för det mesta och styr och ställer med hushollet. Nancy är Duktig men hon har varit minst ännu och det är ju mycket att ordna med för många hälst till jul. Gunhild har firat jul vid egen härd i jul och har dom varit friska både hon och Gustav. Julafton var här 2 gr varmt i dag 2 gr kallt ett tunt lager av snö. Söndagen den 4 januari 1931 Det har varit ganska milt & gott julväder men det har regnat och blaskat bra mycke. Wi har varit ute och arbetat de dagar vi kunnat vi var nämligen 10 man som fick var sin hälla den 16 Dec och blan dessa var jag & Algot. Wi har ju gått arbetslösa alt sedan 8de november så det var ju klart att vi då fick röra på oss något i jul. Det har vist inte blivit mycke jort men något. Svenneby av I dag har här varit provpredikan i Komminister Torén från Sanne för Kyrkoherdetjänsten i Kville pastorat. I kväll snöga här och är även något frost. Hu om det blir vinter. 199

200 Tisdagen den 6 januari 1931 Trätondedagen den är kall och mulen och det skall ju betyda kalt i trätton veckor frmåt det behöva vi inte utan vi vill hälst ha lindrig vinter. I går var här bara 4 grader men full stormja frös så ja måtte gå hem något före kväll. Ja nu har julen gått till sina fäder och det blir nu snart långa veckor igen och det lackar framåt men hur det kommer att bli med arbete är ovist vi kanske får våra stenar färdiga till den 15.de och sedan är det väl troligt att vi blir arbetslösa. Det vore önskligt om 1931 blev bättre för oss än 1930 har varit, men det är väl för mycket att hoppas har gått i ransoneringen tecken. Wi hos Beer fick arbeta för fullt till den 15 mars, sedan blev förtjänsten reducerad till 120 & 90. Den första maj blev det ransonering överallt för kantsten medan gatsten gick för fullt till första november och den 15 Dec blev det helt slut både för kant & gatsten. Somliga firmor skall vist börja så smått den 12de men i stort sett är väl ännu inget bestämt derom. Här hoss Beer vet vi inget besked. Ja vi får väl hoppas att det öppnar sig arbetstillfällen för oss annars blir det bekymmersamt. Söndagen den 18 Januari 1931 Wi har haft ganska ombytlig väderlek en dag bra frost en annan dag regn & blask i går och i dag har vi cirka 5 gr frost och hela jorden är glaserad här i backen. Här i backen åker småtingarna kälke och det går med kläm deremot är det nästan omöjligt att gå härute. Jag har i dag varit uppe i Yterby och sett på bergen der vi är nämligen tre man som skall få slå smågatsten där för arbetslöshetskomiten det är Martin Edvardson, Erikson och jag. Ja blev färdig med min sten i går så nu är jag arbetslös så i morgon får jag väll upp till Knottfabriken. Söndagen den Det har varit många sorters väder på de här tre veckorna ibland rätt kallt 7 a 8 grader. I måndags var här snöyra som på tisdagen övergick till regn. Så blev hela jorden glaserad men töväder sedan har tatt bort isen i dag är här lite frost ½ gr och försök till snöyra. Jag är nu på knottfabbriken det blir dålig förtjänst så jag får väl söka på annat jobb. Sune & Fritjof är på vägarbete de slå kult till krossen de väntar profilen nu till veckan och då blir det ju annat arbete också. Beers & Wegards Stenhuggerier är helt nedlagda tv. Algot hugger gatsten för de Kooperativa. Söndagen den Det har varit frost och kall blåst från Nordost till på fredagen då blev här Sydlig storm isande kall som på natten övergick till snöstorm så det elektriska slockna. I går morse var snön blandad med regn som fortsatte till midag. Så det var odugligt arbetsväder för alla. Arbetsförhållandena är bedrövliga vi trodde det skulle bli bättre då profilen till vägen kom, men då blev det så många familjeförsörjare som behövde arbete så 10 st ungkarlar ska till Bullarvägen på Tisdag och bland dom är Sune. I dag är här soligt och vackert väder. Söndagen den 1 mars 1931 Den förflutna veckan har det varit någorlunda arbetsväder töväder färst i veckan så snön gick i det närmaste bort i fredags blev det frost ijen och nordlig storm som fortfar ännu. Ja hade tänkt att gå och se på vägbygget i dag men det är för kallt. Ja hugger fortfarande knott det är den sämsta förtjänst som jag haft sen ja blev stenhuggare knappast 2 kr om dan. Sune kunde inte stanna på Bullarvägen utan vände med samma. Alfred Niklasson som dog helt hastigt natten till den 15e begrovs i onsdags 25 februari. 200

201 Söndagen den 22 mars 1931 Wi har nu haft några dagar soligt & vackert väder nästan lugnt. I Torsdags var här en ovädersdag av första ordningen full snöstorm. Så här blev ganska mycke snö men den har mått illa nu i solvägga. I fredags kväll fick vi kutt vid Knottfabriken så nu är vi arbetslösa. Vi har ju löfte om arbete vid vägen men det är tungt för oss att gå så långt och för övrigt är arbete för tungt också ja tror mig ej om att klara upp det. Wägarbetarne har bildat två fackföreningar en reformist & en syndikalistisk. Tisdagen den 25 mars 1931 Jag arbetar nu som vägarbetare jag slår skärv uppe i skogen vid Hanssons brevlåda i Sandbäck det är hårt arbete och dåligt betalt det sägs 3.50 pr kub. meter det är ju för långt att gå också ja är nästan slut när jag kommer hem om kvällen. Det är bra arbetsväder om man bara fick arbeta med det som man kan och orkar så gick det nog bra trots huvudvärk. Vi har ännu frost om nätterna och ibland även på dagen i skuggan. I söndags var jag på koopmöte affären har gått bra i omsättning. Påskdagen den 5 april 1931 Weckan för påsk var här strålande solsken om dagarne men bra hårt frost om nätterna nu är här utanvind och mulet ibland det har vist regnat något ja har knappast varit ute. Ja har som vanligt på våren ondt i huvudet och ögonen. Så jag passar bäst inne. Wi är annars friska alla och har haft många påskägg trots dåliga inkomster. Påskäggen kostar 1,10 Kilo. Mor har det nog brydsamt för att få det att räcka till. Jag hade min första avlöning vid vägen den 1 april. Det är dåligt men inte så dåligt som ja hadde tänkt. Knut Nyman är död han dog på Strömstads Lasarätt natten till den 1 april. 201

202 Söndagen den 19 april 1931 I dag har jag varit uppe och röstat på Lantingsmän ja fick fritt bilskjuts dit så det gick fort över. Jag slår fortfarande skärv för vägen det är ansträngande och tråkigt men vid stenhuggeriet fins ej arbete. Beer driver ej på något ställe det har varit rätt bra arbetsväder visserligen kallt och storm men ej vidare regn. Kälen är fortfarande jup och stark. I går fyllde Gunhild ett fjärdedels århundrade alltså 25 år. Mor var och gratulerade hänne. Söndagen den 26 april 1931 Det är fortfarande ganska kalt viserligen ej frost men kalt & stormigt. Den 23 snöga här rätt så bra men snön trivdes troligen inte för den reste snart. Jag slår fortfarande skärv, de som arbetat för de Koop är snart på vägen allesammans, det är nio pojkar som skall börja i morgon deribland är Sune. De har inte annat än gatsten hoss de Koop och så inga pängar. Algot ämnar resa till G.t.b. så fort de blir något. Söndagen den 3 maj 1931 Nu har vi firat första maj och det har blivit ganska gott väder. Ja satte några potater 1 maj. Jag hade inte lust att gå på föredrag annars var här föredrag av Red. Salgren, jag gick inte dit. Algot reste i tisdags till Gtb han fick arbete där. Sune fick inte börja på vägen. Ingen är dem som blivit beordrad till Bullarvägen fick arbete. Hugo Hagström & R Färm reste till Wänersborg i Torsdags att arbeta. Wi är flera stycken som är arbetslediga på vägen. Vi har slut på skärven och något annat arbete är ej utsatt eller avvägt än. Söndagen den 10 maj 1931 Wi fick arbete i måndags igen vi var 5 man som fick sprängning och planering vid Smedse-röd. Wi har ej fått någon akord ännu de vill betala till den grad usselt att vi ej har några utsikter att kunna klara oss på det. 202

203 I går var här auktion efter Nyman de var rätt mycke att sälja jag blev skyldig 1,50. Ja köpte en Lie med skaft en mugg & en tillbringare. Det har grönskat lite smått denna vecka och bönderne kör för fullt nu på åkrarne. Lovisa har varit sjuk så Doktorn var här hon är nu bättre och uppe. Söndagen den 17 maj 1931 Wi arbetar fortfarande på vägen jag & Fritjof. Sune är telefonarbetare på linjen Hamburgsund Heestrand han börja i går. I Norrland råder stor upphetsning till följd av strejk & strejkbryteri. Militären har dödat fem personer därav en kvinna. Rund om i landet är i dag protästmöten utlysta mot regeringen och militären. Lantmännen äro nu färdiga med vårarbetet, undantag finns ju. Der jorden ej är utdikat har den ännu ej varit lämplig. I dag regnar här hela dagen ganska bra. Söndagen den 31 maj 1931 Under den förflutna veckan har vi haft några sommardagar ganska varma. Förrästen åskan hördes något i fredags. Märkvärdigt nog hörs sällan göken trots att vi arbetar på landet der han borde finnas. I dag är full östlig storm det regnar också något det skadar de fruktblommor som äro fullt utslagna. Stenhuggarna hoss de förenade äro upsagda och har slutmätning i morgon. Sune har fått arbete hoss Axel M det är någon radiesten. I dag är det Mors dag. Fars dag finns ej eller är ej värd att nämnas. Söndagen den 7 juni 1931 I går efm satte jag de sista potaterne för i år så nu får ja väl några kvällar lediga. Det har varit bra kyligt nu en tid troligen frost om nätterna och kall blåst om dagarne så vi har fått frysa under middagsrasten. Beer har fått en större order på brosten så de som kan hugga sådan få nu arbete hemma. De koop har också fått kantsten så sex man får vist börja där i morgon, hällst släkt och vänner. Beers brosten blev tillsvidare inställd av okänd anledning. Midsommardagen 1931 Det är nu högsommar men vi har just inte någon vidare värme. I dag är här ju ganska varmt och bra väder men annars har vi nu i tre dagar haft storm och kalt. I fredags regna här rätt mycke men det har stormen sedan torkat bort. Algot är hemma på visit. Sune är på lustresa till Kinnekulle. Kälvikarne kör med full last det sägs 8 st. Både Beers & De förenade stenhuggerier liger för närvarande fullständigt stilla, endast de Koop. arbetar men dom har inga pängar. Ja har nu kupat några av rosenpotaterna. Söndagen den 5 juli 1931 I dag är detbadortens dag i Bovallstrand och Arenberg flyger med fästbesdökande. Varmt och vackert väder är det så nästan hela Heestrand är på fäst i bovall. Båtar & Bilar frackta fästsmyckade folk av alla åldrar till Fästplatsen. Beer har fått lite storsten så ja sluta på vägen den 30 juni och börja här den 1 juli. Till kamrat i brottet har jag Grund. Det sägs att De förenade ska börja med 25 man denna veckan annars låter det dåligt ang. arbete överallt men vi har sommar nu och härligt med regn har vi fått. 203

204 Söndagen den 19 juli 1931 Det lackar framåt med sommaren så det blir snart höst. I går spisa vi nya potater de var goda och bra stora. I tisdags kom Elfsborgarn från Amerika och han är sig lik bara något fetare och långsammare i vändningarne. Vi var på långpromenad i går till Svenneby & övertun. Algot har varit hemma i dag på kort visit. Pastor Wickman har även gort en kort visit hoss oss i dag. Han har predikat i Hamburgsunds kyrka och kom denna vägen. Söndagen den 9 Augusti 1931 Tiden går ty den kan ej annat. Nu är vi snart färdiga med storstenen men de har sakt att vi ska få mera och kanske får vi något kantsten medan vi väntar.vid vägarbetet är det snart slut allt eftersom de blir färdiga med sina stycken. Fritjof är färdig och om han får något mer vet han ej. Sune har häller inte något arbete. Det är förästen många här nu som är arbetslösa. Wi har haft det riktigt varmt nu nästan en vecka men i fredags blev det omslag och börja regna. Söndagen den 23 Augusti 1931 Wi är nu färdiga med storstensbeställningen så i går börja dom lasta ut den. Det är en Tysk motorseglare som lastar den. Wi har fått 10 m radiesten pr man som vi arbetar på nu huruvida vi får mer arbete sedan är väl ovisst. Alla ungkarlar vid vägbygget har fått slut. Några av dem väntar på arbete hos AK. Alla pojkar här är utan arbete nu och det blir nog inget vid Stenhuggeri i vinter. Det har regnat nästan var dag nu i 14 dagar. Jag har köpt kostym kläder av svåger för 45 kr. Söndagen den 6te September 1931 Det har varit riktigt sommarväder nästan hela fjorton dagar men i går blev de regn och kalt o i dag blåser här nordlig storm och är kalt nu. I dag är Fritjof Elving m.fl. till Göteborg & Onsala på turistresa. Filip kör för dem. Även jag har gort en lustresa med Filip till Hedekas & Sörbygden. Deruppe var ganska vacker med skog och sjöar samt vackra gårdar. I söndags var vi på sjötur med Gustav Adolf till Sandvik Hornö Ulö med flera platser. Elfsborgaren var med. I Tisdags reste han härifrån igen till Landvetter. Vi är utan arbete hoss Beer. Sune & Fritjof är på valö o arbetar. Söndagen den 13 September 31 Det är någorlunda vackert väder visserligen bra kalt för årstiden. Jag har varit hos Olof Christensson Övertun i dag och anmält mig arbetslös vi har ej haft arbete här på två veckor och det är nog troligt att vi ej får mera här. Om det går efter beräkning så reser Grund och jag till Sote-kanalen i morgon, det är tråkigt att behöva ge sig iväg då ja snart är 68 år men den usle fatigdomen tvingar. Sune & Fritjof arbeta på valön för Wegard men det är vist snart slut der också. Söndagen den 4 oktober 1931 Det har alltså gått tre veckor sedan jag skrev i min dagbok och jag har på denna tid blivit åtminstone en ärfarenhet rikare. Ja har nämligen varit och arbetat vid Sotekanalen och konstaterat att ja är för gammal till så styvt arbete. Jag blev sjuk och måste sluta efter 10 dagars arbete. Kamraterna var snälla och trevliga. Befälet var humant och utrustningen samt bostäder kan ej klandras men det var stämplat AK. 204

205 Söndagen den 11 oktober 1931 Jag och Fritjof högg 10 m radiesten tillsammans. Jag var sjuk så ja kunde inte vidare arbeta. Wi tog sedan upp potaterna de var stora och vackra. I går var jag hoss läkare i Fjällbacka och ja blev av honom beordrad till lasarettet för undersökning så jag reser dit i morgon om alt går väl. Wår högt värderade och avhållne skollärare Henrik Andeson är död. Han dog efter operation på Uddevalla Lasarett fredagen den 9de. Onsdagen den 28 oktober 1931 Några anteckningar av glädjande art har jag ej utan i stället ganska sorgliga. Jag har nu vait på Uddevalla Lasarätt och blivit undersökt och fotograferad och fått visshet om att jag har en växt = tumör i magen så ja kan inte bli frisk utan operation. Jag var på Lasarättet i nio dagar och fick genomgå ganska smärtsam undersökning och dessutom vara nästan utan föda hela tiden. Så jag var då medtagen och närvös och vågade derför ej undergå operation utan reste hem för att änu en gång få tala med de mina. Jag fick recept till medisin som jag senare köpt. Det jälper nog för tillfället tror jag men det känns ju änå så jag är sorgsen och vet ej hur ja ska göra. Troligen reser ja till Lasarettet igen men Lovisa och barnen vill ju hälst att ja ska vara hemma. Gunhild är inte riktigt frisk ännu men hon är ju godt på bättringsvägen så hon är nog snart bra. Deras dotter som blev född den 27 sept döptes den 18 oktober och heter Iris Gudrun Lovisa. Fritjof kunde inte stanna hos AK så både han och Sune med flera äro utan arbete. Vi har haft några dagars frost men nu töväder. Tisdagen den 10 november 31 I morgon alltså reser jag till Lasarättet igen för att undergå operation. Det är inte något att vara glad över och ja är det inte heller. 205